Finska för nybörjare 1 by Folkuniversitetets förlag

Finska fรถr nybรถrjare 1 Eeva Haapalehto

Folkuniversitetets förlag Box 2116 se-220 02 lund tfn: +46 46 14 87 20 www.folkuniversitetetsforlag.se info@folkuniversitetetsforlag.se

kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyrights avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Andra upplagan 2003, sjätte tryckningen © 1998 Eeva Haapalehto och Folkuniversitetets förlag teckningar: Keira Hölttö omslag och grafisk form: John Wasden omslagsfoton: Magnus Denker isbn 978-91-7434-499-8 Tryckt hos Print Best, Tallinn 2015

Förord Det här läromedlet, Finska för nybörjare 1, har vuxit fram under mina år i arbetet med nybörjargrupper i finska på olika studieförbund och under senare år på Folkuniversitetet. Det kursmaterial som finns att tillgå har mina elever och jag ofta upplevt som begränsat. Grupper är olika, startnivån är inte densamma hos alla, trots att det heter nybörjarkurs. Därför har jag haft behov av ett eget material till varje kurs, utöver de böcker som finns. I samband med undervisningen har det kommit fram att vissa drag i finska språket är svårare än andra för en svenskspråkig nybörjare. Därför innehåller boken många övningar just på dessa delar, både vad gäller ordförråd, grammatik och uttal. Allt i Finska för nybörjare 1, förutom texter och dialoger, är testat på mina kurser. Boken är indelad i tolv avsnitt. Erfarenheten har visat att man hinner igenom dessa avsnitt under en termin som omfattar tolv kurstillfällen. Jag vill gärna tacka deltagarna i mina grupper för att den här boken blivit till. Elevernas intresse och entusiasm har uppmuntrat mig att gå vidare och att hitta nya sätt att göra det som är svårt i finska språket lite mer lättbegripligt. stockholm i januari 1998 Eeva Haapalehto

Innehållsförteckning – Sisällysluettelo

6 6 7 8 8

om finska språket – suomen kielestä Ursprung och utveckling – Alkuperä ja kehitys Om finska språkets struktur – Suomen kielen rakenteesta Skillnader mellan tal- och skriftspråk – Puhe- ja kirjakielen eroista Om uttalet – Ääntämisestä

10 studietips

12 15 16 16 17

lektion 1 Maija, Juha ja Pirkko tapaavat Uttalsövningar – Ääntämisharjoituksia Frågeord Vad? Vem? Vems? – Kysymyssanat Mikä? Kuka? Kenen? Kasus: nominativ och genitiv – Sijat: nominatiivi ja genetiivi Stadieväxling – Astevaihtelu

19 20 21 22 22 23

lektion 2 Puhelu Telefon – Puhelin Räkneord – Lukusanat Verbböjning i presens – Verbin taivutus preesensissä Vokalharmoni – Vokaalisointu Att ställa en fråga på finska – Eräs tapa tehdä kysymys

25 26 26 26 27

lektion 3 Ostokset Pengar – Raha Att fråga efter pris – Kysyä hintaa Kasus: partitiv – Sija: partitiivi Verbens infinitiv – Verbin infinitiivi

30 31 32 32

lektion 4 Kirjasto Verbböjning i nekande satser – Verbin taivutus kielteisissä lauseissa Land, språk, nationalitet – Maa, kieli, kansalaisuus Objekt (partitiv, ackusativ) – Objekti (partitiivi, akkusatiivi)

35 lektion 5 Mäkelän Timon autohaaveet 36 Färger och andra adjektiv – Värejä ja muita adjektiiveja 37 Böjning av adjektiv, kongruens – Adjektiivin taivutus, kongruenssi

40 lektion 6 Tavaratalossa 42 Ordningstal – Järjestysluvut 43 Kasus: inessiv – Sija: inessiivi

45 46 46 47

lektion 7 Reinon syntymäpäivä Årstiderna och månaderna – Vuodenajat ja kuukaudet Veckodagarna – Viikonpäivät Datum – päiväys

50 52 53 53 53

lektion 8 Maija palaa kotiin Hur mycket är klockan? – Paljonko kello on? Dygnet – Vuorokausi Kasus: adessiv – Sija: adessiivi Frågeord Var? När? Vilken? – Kysymyssanat Missä? Milloin? Millä?

56 58 59 60

lektion 9 Juha ja Maija tapaavat kadulla turistin Karta – Kartta Kasus: inre och yttre lokalkasus – Sijat: sisä- ja ulkopaikallissijat Frågeord Var? Varifrån? Vart? – Kysymyssanat Missä? Mistä? Mihin?

62 lektion 10 Ravintolassa 65 Postposition – postpositio 65 Kasus: genitiv – Sija: genetiivi 68 lektion 11 Pirkolla on vieras 70 Verbet olla har två betydelser – Olla-verbin kaksi merkitystä 71 ”Att ha” i nekande sats – Kielteinen omistus 74 lektion 12 Maija viettää joulua 75 Jultraditioner – Jouluperinteitä 76 Imperativ – Imperatiivi 79 slutord – loppusanat 80 facit till övningarna – harjoitusten ratkaisut 83 ordlista – sanasto 93 verbböjning i presens – verbin taivutus preesensissä

Om finska språket finskan hör till de s.k. fenno-ugriska språken tillsammans med estniskan, ungerskan, samiskan och en del mycket små språkgrupper i västra delarna av Ryssland. Estniskan står så nära finskan att man delvis kan förstå varandra, ungefär som en svensk förstår danska. Ungerskan har ytterst få hörbara likheter, släktskapet kan bara språkforskare påvisa. Det faktum att finska språket inte har någon släktskap med svenskan eller med de stora världspråken gör det naturligtvis svårare för en svensk att lära sig finska. Å andra sidan har Finlands geogra fiska läge som granne till Sverige och vår gemensamma historia på verkat finskan, särskilt vad gäller ordförrådet. Det finns många låneord som en svensk läsare lätt kan lista ut, t.ex. poika, tomaatti, taulu, kannu o.s.v.

Ursprung och utveckling Historiskt sett har finska skriftspråket sina rötter i 1500-talet. I samband med reformationen blev det viktigt för kyrkan att sprida sitt budskap på det sätt som folket skulle förstå. En biskop i Åbo vid namn Mikael Agricola började översätta bibeln och andra kyrkans skrifter till finska. Han blandade ihop lokala dialekter, använde låneord från svenskan och skapade egna ord vid behov. Det tog flera århundraden innan finskan accepterades som ett litterärt språk i Finland. Den första finskspråkiga romanen, Seitsemän veljestä (Sju bröder), skrev Aleksis Kivi på 1860-talet. Han envisades med att skriva på finska och blev därför inte erkänd som författare under sin livstid. Senare har han blivit betraktad som en nationell storman. Hans staty står på Järnvägstorget i Helsingfors. I början av 1800-talet samlades även den muntliga berättar traditionen till ett verk, Kalevala. Elias Lönnrot hette mannen som vandrade på landsbygden i Karelen i östra Finland och skrev upp vad folk berättade och sjöng för honom. Detta fick stor betydelse för 6

finska språkets ställning inom kulturen och fyllde på ordförrådet med ord och uttryck från östra delen av det finskspråkiga området. Vid sekelskiftet blev den finska nationalitetskänslan allt starkare och språket blev också en politisk fråga. Finskspråkiga tidningar startades och många översatte eller bytte sitt efternamn. Från den tiden härstammar också många helt nya ord som skapades för nya företeelser, t.ex. puhelin (telefon), sähkö (elektricitet) o.s.v. Denna tendens, d.v.s. att ha egna ord för de internationella begreppen, har hållit i sig ända till våra dagar, t.ex. tietokone (dator). Nu för tiden är det engelskan som försöker tränga in och bryta den här principen. Nya finska ord uppstår ändå hela tiden, dialektala och lokala uttryck blir allmänt accepterade o.s.v. Finska språket lever i högsta grad.

Om finska språkets struktur Den viktigaste skillnaden mellan svenskan och finskan är nog finsk ans kasussystem. Det innebär att i stället för prepositioner använder man olika böjningsformer. Det är inte så komplicerat som det låter, det finns i genitiv i svenskan också: Kalles, kattens o.s.v. Och tänk på att man slipper lära sig en mängd nya prepositioner! Bestämda och obestämda former används inte på samma sätt som i svenskan, det finns andra sätt att uttrycka det på. Därför finns det inte heller artiklar. Vad gäller verben har finskan kvar personformerna samt singularis och pluralis. Tidsformerna följer samma mönster som svenskan, förutom i futurum som inte har någon egen form. Den här boken behandlar endast presensformen. Ytterligare en skillnad är värd att nämna. Ordföljden är inte lika bunden som i svenskan. Däremot kan ordföljden utgöra en förstärkning när man placerar orden på ett speciellt sätt i meningen.

Skillnader mellan tal- och skriftspråk Finskan, som de flesta andra språk, har olika uttrycksformer: tal- och skriftspråk, dialekter, ungdomsspråk, slang, fackspråk o.s.v. Det är just tal- och skriftspråk som är ytterligheterna, men däremellan finns ett slags ”riksfinska”, d.v.s. tidnings- och nyhetsspråk som alla förstår oberoende av dialekt och tillhörighet. Det är den formen som den här boken tar upp. Det rena talspråket med sina lokala och andra nyanser har kommit ganska långt ifrån skriftspråket. Det är en utveckling som pågår hela tiden. Huvudpricipen är att orden förkortas, antingen i slutet eller i mitten, och vissa delar försvinner, t.ex.: skriftspråk: minä (jag) sinä (du) yksi, kaksi, kolme (ett, två, tre) kaksikymmentä (tjugo) tule (kom) katso (titta) o.s.v.

talspråk: mä sä yks, kaks, kol kakskyt tuu kato

Det här fenomenet kan verka slumpmässigt men faktum är att det följer vissa mönster. Därför är det vettigt att lära sig ursprunget först. Då är det lättare att förstå vad som har hänt med orden och på vilket sätt. Fördelen är också att med det språket blir man förstådd i hela landet. Att förstå talspråket i alla dess former kommer senare när läsaren har fått vanan att lyssna.

Om uttalet Det brukar heta att finskan är ett lätt språk för att man läser allt man har skrivit och tvärtom. Så är det också, men det gäller ändå att veta hur olika bokstäver och bokstavskombinationer låter i finskan. Det skiljer sig nämligen en hel del från svenskan. En sak är omisskännlig när det gäller betoningen: huvudtrycket är alltid i början av ordet, på

första stavelsen. Detta omfattar även låneord, t.ex. tomaatti, banaani o.s.v. Kan du komma igång med den här grundprincipen, låter ditt uttal genast mycket finskt! Andra skillnader värda att nämna gäller konsonanterna k, p och t samt vokalerna o och u. K, p och t uttalas oaspirerade, d.v.s. med mindre lufttryck än i svenskan. Vokalen o uttalas som å, medan vokalen u däremot låter som o i svenskan. Enkla och dubbla konsonanter kan vara problematiska, korta och långa vokaler likaså. Det är viktigt att få det rätt, eftersom det på verkar innehållet, t.ex. ”Minä tapaan hänet” (”Jag ska träffa honom”) respektive ”Minä tapan hänet” (”Jag ska döda honom”) bör inte gärna förväxlas. Det finns ett enkelt sätt att se om man ska uttala vokalerna långa eller korta: skrivs

uttalas

en (1) vokal:

= kort

två (2) vokaler:

= långt

Samma princip gäller också konsonanter; det syns på antalet hur lång betoningen ska vara. Två olika vokaler efter varandra bildar en s.k. diftong. Där är det meningen att vokalerna ”glider ihop” och bildar en enhet. Konsonanten h vållar ibland problem för svenskar därför att den förekommer på oväntade ställen, t.ex. i ordet kahvi (kaffe); där ska man ha samma h som i ordet Helsinki och ingenting annat. På alla dessa kritiska punkter avseende uttalet kan läsaren öva med hjälp av ordlistorna i lektion 1.

Studietips varje kapitel i boken är tänkt som grund till en lektion på en nybörjarkurs. Därför är uppdelningen ungefär likadan i hela boken. Lektionerna börjar med en textdel. Därefter kommer frågor på innehållet i texten. Tanken är att du, utan att ha studerat grammatiken, ska försöka använda uttrycken från texten i dina svar. När du senare läser förklaringen till de nya uttrycken, har du redan placerat dem i sitt rätta sammanhang. Uttalsövningslistorna används i första hand för att träna in uttalet. Endast de ord som även förekommer i andra sammanhang är över satta i ordlistan. Grammatikdelen ger en förklaring till de fenomen i språket som är de mest elementära. Är du mer teoretiskt intresserad är ”Finsk grammatik” av Fred Karlsson ett bra komplement. Ordförrådet och det grammatiska innehållet blir naturligtvis successivt svårare. För att underlätta studierna innehåller varje lektion bara en eller två nya grammatiska moment samt en repetition av de föregående lektionerna. Övningarna som avslutar varje lektion är tänkta som inspiration till läraren och gruppen. På det sättet kan boken användas i grupper med varierande (eller inga!) förkunskaper. De flesta övningarna går även att fortsätta med på egen hand. Många övningar är av typen ”titta och berätta”. Då är det bra om lärare och elever tillsammans kontrollerar resultaten. För övnings delen behövs en separat anteckningsbok att skriva svaren i. Det gör det också möjligt att upprepa övningarna, både muntligt och skriftligt. En kort ordlista, Nya ord, som endast innehåller de ord som kommit till i texten och övningarna, avslutar varje kapitel. En ordlista i alfabetisk ordning hittar du i slutet av boken. I slutet av boken finns också ett facit till de övningar som det är möjligt att ge ett entydigt svar till.

Det är min förhoppning att du finner boken stimulerande och intressant och med den som studiestöd lär dig grunderna i finska språket. Lycka till! Eeva Haapalehto

lektion 1

Maija Laakso, 40 kirjastonhoitaja.

Juha Heinonen, 37 toimittaja, Maijan poikaystävä.

Reino Laakso, 69 eläkeläinen, Maijan isä.

Aulikki Laakso, 66 eläkeläinen, Maijan äiti.

Timo Mäkelä, 36 rakennustyöläinen, Pirkon mies.

Pirkko Mäkelä, 35 sairaala-apulainen, Maijan ystävätär.

Mikko Mäkelä, 13 koululainen, Pirkon ja Timon poika.

Satu Mäkelä, 9 koululainen, Pirkon ja Timon tytär.

Maija, Juha ja Pirkko tapaavat Maija: Pirkko: Maija: Pirkko: Maija: Juha: Pirkko: Juha: Maija: Pirkko: Juha: Maija:

Hei, Pirkko! Terve, Maija! Mitä kuuluu? Kiitos hyvää, entä itsellesi? Kiitos hyvää vaan. Saanko esitellä, tämä on Juha Heinonen. Päivää! Pirkko Mäkelä, hyvää päivää! Hauska tutustua! Kiitos samoin! Minä soitan huomenna. No kiva. Hei sitten! Näkemiin! Hei, hei!

Svara på frågorna! 1. Mikä on Maijan ammatti? 2. Mikä on Pirkon ikä? 3. Kuka on Juha Heinonen? 4. Kenen tytär on Satu Mäkelä? 5. Kenen poika on Mikko Mäkelä? 6. Kuka on Maija Laakson äiti? 7. Kuka on Maija Laakson isä? 8. Mikä on Pirkko Mäkelän ammatti? 14

Uttalsövningar – Ääntämisharjoituksia 1. Kort och lång vokal – Lyhyt ja pitkä vokaali a: e: i: o: u: y: ä: ö:

avain, talo etu, teräs ilta, kissa ovi, joki uni, kuva yksi, kysymys älä, älykäs öljy, köli

aa: ee: ii: oo: uu: yy: ää: öö:

aamu, vaara Eeva, tee iiris, kiitos Joonas, koota uusi, suu syy, pyydys ääni, jää miljöö, Töölö

2. Enkel- och dubbelkonsonant – Konsonantit d: h: k: j: l:

kädet, kadota huhu, puhe kuka, käki ajaa, kajo talo, tuli

– – kk: – ll:

m: n: p: r: s: t: v:

tämä, lukema kynä, nenä papu, rapu vero, tärinä susi, tosi täti, totuus hyvä, kevät

mm: nn: pp: rr: ss: tt: –

Markku, takki kello, pullo lämmin, kämmen Anneli, kynnys pappi, kaappi kärry, kerros tässä, kassi tuttu, kettu

3. Diftonger – Diftongit ae: vaeltaa ia: piano ai: taivas ie: tie ao: raollaan io: hioa au: taulu iu: hius iä: iäisyys ea: nopea iö: ilmiö ei: leipä eo: teos oe: koe eu: seura oi: toinen ey: yhteys ou: koulu eä: eheä ue: luen ui: luistaa uo: tuoli 15

ya: yi: yä: yö:

hyasintti lyijy hyötyä työ

äe: äi: äö:

näen äiti näön

öi: öy:

töihin pöytä

4. H i slutet av stavelse – H tavun lopussa kahvi lehti lähtö kahdeksan yhdeksän pöyhkeä vilahtaa

tapahtua pysähtyä yhdessä havahtua paahtoleipä röyhkeä vihta

päihteet pulahtaa kolahdus viihde väsähtää vihreä

Grammatik 1. Nominativ – Nominatiivi Svarar på frågan mikä? – vad? och kuka? – vem? Mikä tämä on? Vad är det här?

Se on kirja. Det är en bok.

Mikä se on? Vad är det där?

Se on oppikirja. Det är en lärobok.

Kuka Satu on? Vem är Satu?

Hän on Mikon sisar. Hon är Mikkos syster.

Kuka Mikko on? Vem är Mikko?

Hän on Sadun veli. Han är Satus bror.

Nominativ i singularis har ingen ändelse. Nominativ i pluralis har ändelsen -t. Förändringar i ordstammen förekommer vid böjning. singularis kirja bok tyttö flicka poika pojke mies man nainen kvinna

pluralis kirjat tytöt pojat miehet naiset

böcker(na) flickor(na) pojkar(na) män(nen) kvinnor(na)

2. Genitiv – Genetiivi Svarar på frågan kenen? – vems? Kenen tytär Maija on? Vems dotter är Maija?

Hän on Aulikki ja Reino Laakson tytär. Hon är Aulikki och Reino Laaksos dotter.

Kenen vaimo Pirkko on? Vems fru är Pirkko?

Hän on Timon vaimo. Hon är Timos fru. 16

3. Stadieväxling – Astevaihtelu Med ordet stadieväxling menas förändringar i ordstammen, i vissa fall i samband med olika kasusformer samt i pluralis, d.v.s. när man böjer ordet. En av de vanligaste förändringarna gäller konsonanterna k, p och t. nominativ

genitiv

Mikko tyttö flicka oppi lära (lärdom) Satu

Mikon tytön opin Sadun

Mikkos flickans lärans Satus

Övningar 1.1. 1.2. 1.3.

Lyssna noga på din lärare och säg efter alla uttalsövningar. Öva sedan själv. Läs genom bildtexterna och markera alla genitivändelserna och eventuella fall av stadieväxling. Öva uttalet med hjälp av följande lista på vanliga finska för- och efternamn. Hitta på egna dialoger efter mallen i texten. förnamn – etunimiä Aino Antti Anita Eero Anneli Erkki Eila Heikki Hannele Jaakko Helena Janne Jaana Juhani Kerttu Jussi Laura Kari Marja Lauri Minna Markku Riitta Matti Susanna Paavo Ulla Pekka

efternamn – sukunimiä Virtanen Lahtinen Lehtola Saari Mäkelä Ranta Pynnönen Aalto Raunio Saukkonen

Skriv fler namn! 17

Nya ord kirjastonhoitaja bibliotekarie toimittaja journalist poikaystävä pojkvän eläkeläinen pensionär äiti mor isä far sairaala sjukhus apulainen biträde ystävätär väninna rakennustyöläinen byggnadsarbetare mies man, make koululainen skolbarn poika son, pojke tytär dotter ja och tavata träffas tapaavat de träffas Terve! här: Hej! Mitä kuuluu? Hur står det till? Kiitos hyvää! Tack, bra! Entä itsellesi? Och du själv? vaan här: bara Saanko esitellä? Får jag presentera?

tämä olla on Päivää! Hauska tutustua! Kiitos samoin! minä soittaa soitan huomenna kiva sitten Näkemiin! mikä? ammatti ikä kuka? kenen?

den/det här vara det är God dag! Trevligt att råkas! Tack det samma! jag ringa jag ringer i morgon kul sedan På återseende! vad? yrke ålder vem? vems?

ord i övningar: etunimi sukunimi

förnamn efternamn

Finska språket saknar släktskap med svenskan och andra germanska språk. Å andra sidan har den geografiska närheten och en gemensam historia påverkat finskan, särskilt vad gäller ordförrådet. Finska för nybörjare 1 ger en kort introduktion till finska språket. Den är i första hand tänkt för vuxna studerande. Innehållet omfattar tolv lektions tillfällen. Uppläggningen är enkel och lätt att följa med dialoger, grammatiska moment, frågor och övningar. Särskild vikt läggs vid de karaktäristiska dragen i finska språket, t.ex. kasussystem och ordföljd. Facit till övningarna ingår i boken, liksom en alfabetisk ordlista. Författare är Eeva Haapalehto, som har mångårig erfarenhet av vuxen undervisning i finska språket.