Från kursverksamhet till folkuniversitet

I boken beskrivs i första hand perioden 1992–2012.

ISBN 978-91-7434-665-7

9 789174 346657

Från kursverksamhet till folkuniversitet

Från kursverksamhet till folkuniversitet ges ut till 70-årsjubileet 2012 för stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet, Folkuniversitetets södra region.

Från kursverksamhet till folkuniversitet

2

FrĂĽn kursverksamhet till folkuniversitet Folkuniversitetet Kursverksamheten vid Lunds universitet sjuttio ĂĽr

Folkuniversitetets fĂśrlag 3

Copyright: Folkuniversitetets förlag, Folkuniversitetet och respektive artikelförfattare 2012 Redaktion: Johan Sandholm, Göran Fasth och Ulf Wallin Foto: Jan-Erik Blondell, Johan Sandholm, Kennet Ruona, Øyvind Sviland, m fl Väggskulpturen på omslaget är gjord av Elin Renck och Louise Hederström som elevarbete vid Lunds Konst/Designskola 1994/95 Grafisk form: Johan Sandholm Tryck: Ljungbergs Tryckeri, Klippan 2012 ISBN 978-91-7434-665-7

4

Tack till Stockholms Arbetareinstitutsfรถrening fรถr bidrag till denna dokumentation

5

6

Innehåll Förord 9

Annika Dolk

Johan Sandholm

Jan-Sture Karlsson Michel Wlodarczyk

Ulf Wallin

Kerstin Sassola

Björn Ahlgren

Tomas Jahn

Katarina Andersson

Ulf Wallin i samtal med Solveig Zäll

Johan Sandholm

ur stiftelsens årsberättelser 1990 och framåt

De första femtio åren

11

Formerna förändras men idéerna består

15

Internationellt 1992–2012

21

Att möta nya behov – språk på Folkuniversitetet

33

Folkuniversitetet – en samarbetspartner i förenings- och kulturliv

41

Folkuniversitetets fria gymnasieskolor växer fram

51

Folkuniversitetets arbetsmarknadsutbildningar och projekt

59

Forskningsinformation, forskarskola och verksamhet för yrkesverksamma

69

Den digitala revolutionen

83

Notiser Folkuniversitetet Syd

87

Göran Fasth 1946–2012

100

Lunds Konst/Designskola

102

Förteckning över styrelseordförande och verksamhetsledare

114

Folkuniversitetets förlag

115

7

Annika Dolk

rektor fรถr stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet.

Foto: Kennet Ruona

8

Förord Annika Dolk, rektor

Föga anade väl de studenter som den 6 oktober 1942 grundade Lundastudenternas kursverksamhet, att föreningen sjuttio år senare skulle vara ett studieförbund som – förutom att verka i folkbildningens syfte – även bedriver skolverksamhet och genom­för en mängd uppdrag för såväl offentlig som privat sektor. Men de skulle med största sannolikhet vara lika stolta som vi över att Folkuniversitetet idag ger så många människor, i olika åldrar, från olika länder och med olika bakgrund, förutsättningar för ett rikare liv – genom kunskap och skapande.

När Kursverksamheten vid Lunds universitet år 1992 fyllde femtio år, sammanställdes en jubileumsbok kallad Ständigt nya grenar. Under de tjugo år som följt sedan utgivningen har det kunskapsträd, som prydde bokens framsida, fortsatt att förgrena sig såväl inom som utanför Sveriges gränser. Detta tack vare alla nyfikna, modiga och engagerade medarbetare, deltagare och uppdragsgivare som bidragit till framväxten av nya, spännande verksamheter. I denna bok

– Från kursverksamhet till folkuniversitet – får läsaren möta några av dem.

Vi är övertygade om att den oberoende, universitetsanknutna och internationellt präglade folkbildningstradition Folkuniversitetet vilar på, kommer att vara viktig för såväl samhället som den enskilde individen under många decennier framåt. Vi hoppas även att de projekt och de olika människor som ryms i denna bok ska inspirera till fortsatt utveckling av vår stiftelse.

9

Ständigt nya grenar

gavs ut 1992 av dĂĽvarande Kursverksamhetens fĂśrlag.

Illustrationen gjordes av Pentti Melarti och den grafiska formen av Lars Tempte.

10

De första femtio åren Johan Sandholm

I skriften ”Ständigt nya grenar”, som vi gav ut i samband med 50-årsjubileet 1992, nedtecknar flera av de som startade Lundastudenternas kursverksamhet hur det hela började på 1940-talet och utvecklingen under 50-, 60-, 70- och 80-talen. Bland författarna märks Gustav Korlén, Johannes Hedberg, Bertil Malmberg, Lydia Hedberg-Schlaug, Henry Egidius, Carl-Gustaf Andrén, Jan-Sture Karlsson och Rune Persson. Tyvärr är den slut på förlaget varför en kort sammanfattning följer nedan.

Mitt under brinnande världskrig kände en skara studenter en stark längtan att föra ut den kunskap som fanns inom universitetet utanför murarna. Namnet på föreningen blev Lundastudenternas kursverksamhet.

Redan under hösten 1941 hade Lundastudenternas studiecirkelnämnd inlett rekrytering av studiecirkelledare bland studenter och lärare till andra studieförbund, främst ABF, SLS och TBV. Några av de drivande var Irina Handamirov, Anna-Lisa Thullberg, Lydia Hedberg och Bo Wahlund. Man fick också kontakt

med Centralbyrån för populära vetenskapliga föreläsningar som man till en början hade som postadress.

I Stockholm, Göteborg och Uppsala hade redan tidigare liknande kursverksamheter tagit sin början. Vid några kurser 1942, ”Studenten i cirkelarbetet” i Lund och ”Bildningsarbete av idag” på Fornby folkhögskola i Dalarna, kunde lundensarna ta del av erfarenheter i andra delar av landet. Man beslöt sig för att utöka verksamheten och dela in den i fyra olika grenar: studie­ cirkelarbete, språk och film, interakademiskt arbete och sommarkurser.

Einar Sjövall, professor i patologisk anatomi och rättsmedicin, blev våren 1943 Lundastudenternas kursverksamhets förste inspektor. Han var redan tidigare engagerad i Centralbyrån och hade tidigt introducerat studenter i olika bildningsorganisationer. Han medverkade till att man kunde disponera lärosalar i universitetsbyggnaden, seminariebiblioteket och på olika institutioner.

Den första expeditionslokalen var placerad i Akademiska föreningens hus, södra ingången, nedre botten

11

till höger. Den delades med studentkårens kuratorer och studentkatalogens redaktörer. Efter några år blev behovet av en egen lokal starkare, varför stencilrummet (till höger om aulan) i universitetsbyggnaden våren 1946 togs i anspråk.

Ut i Europa Docent Bertil Malmberg var föreningens förste ordförande. Gustav Korlén och Johannes Hedberg var tongivande de första åren. Ett samarbete som fortsatte, då

Einar Sjövall, professor i patologisk anatomi och rättsmedicin, var Lundastudenternas kursveksamhets förste inspektor. Porträttet har skapats av Harald Isenstein som 1943 kom som flykting till Lund och kunde beredas anställning som föreläsare och utbildare inom konstområdet.

12

de under mer än trettio år gemensamt gav ut tidskriften Moderna språk. Johannes tog efter några år över ordförandeklubban. Hans syster, Lydia, var den som i huvudsak skötte expeditionen.

Längtan ut i Europa var stark. Redan före krigsslutet hade man anordnat sommarkurser i Sverige med infödda lärare i engelska, tyska, franska och ryska. Flera hade kommit till Sverige och inte kunnat återvända till sina hemländer på grund av kriget.

Pierre Nært och hans hustru Denise, Lionel och Joan Hewitt, Raymond Snodin är några namn som både återfanns i programmen men också som författare till en hel del studiematerial som togs fram. Bristen på sådant var påtaglig. Harald Isenstein, en annan flykting, var pionjär inom konstområdet. I samarbete med Kate­dralskolan i Lund startade man en konstskola.

Den 1 juli 1946 kunde så den första utlandskursen genomföras. Genom bussens fönster kunde deltagarna beskåda ett krigshärjat Europa för att slutligen nå Paris. Denna resa, ”En France”, fick en lång rad efterföljare. Under 1950- och 60-talen utgjorde dessa resor ryggraden i verksamheten.

Många har under sin studietid kunnat se otextad film genom Folkuniversitetets text- och gloshäften i händerna. Detta var också en aktivitet som bidrog till organisationens snabba utveckling. Redan efter ett år hade man etablerat sig i Malmö och Helsingborg och språkfilmerna distribuerades över hela södra Sverige.

Ordförande Gunnar Westin blev ordförande 1947. Han efterträddes 1958 av Per Stjernquist som stannade till 1969 då Carl-Gustaf Andrén tog över. Rune Persson, ordförande 1977–1995, kom in i styrelsen redan 1956, då som efterträdare till Jan-Öjvind Svahn som studentkårens representant.

1947 beslöt man, tillsammans med de övriga kursverksamheterna, att bilda studieförbundet Folkuni-

versitetet. I början av 1960-talet ombildades föreningen till stiftelse och i mitten av decenniet gick Lunds universitet in som stiftare vid sidan av studentkåren och Folkuniversitetsföreningen. I samband med detta bytte man namn till Kursverksamheten vid Lunds universitet. Efter den 1 januari 1992 agerar alla kursverksamheterna under det gemensamma namnet Folkuniversitetet. Ämnesområden Ett viktigt ämnesområde har varit och är fortfarande undervisning i svenska för invandrare. 1955 ordnade man kurser för ungerska flyktingar. I mitten av 1960-talet tog denna typ av kurser fart och Folk­ universitetet var en av de största anordnarna. Detta medförde att verksamheten kunde expandera utanför Malmö-Lund-Helsingborg. På 7–8 år tiodubblades volym och omsättning. Kontor etablerades på ett tiotal platser i södra Sverige. Lärare på kurser skrev även studiematerial som använts över hela landet.

Nya former Sommar- och Kvällsuniversitet är andra aktiviteter som uppstod på 1960-talet. Många deltagare gavs möjlighet att påbörja en akademisk examen sommartid eller i kombination med ordinarie arbete. Under 1970-talet ökade intresset för estetiska ämnen starkt.

Måleri, teckning, keramik, skulptur och textila ämnen tillsammans med musik, dans och teater fick studieförbundens verksamhet att explodera. Detta var väldigt tydligt även inom Folkuniversitetet, som utvecklade sammanhållna utbildningar, linjer och skolor som förberedelser för högre studier.

Lydia och Johannes Hedberg i samspråk kring Lundastudenternas Kursprogram 1943.

Problem som präglade det sena 70-talet och återhämtningen under 80-talet finns beskrivna. Den snabba expansionen och förändringar i bidrags­ systemet medförde att organisationen mötte kännbara ekonomiska påfrestningar. Läget stabiliserades och då kunde även grenar utanför det rena folkbildnings­ trädet utvecklas.

Tack vare syskonen Hedberg, Henry Egidius, CarlGustaf Andrén, Göran Fasth och andra kunde de första femtio åren beskrivas med unikt bildmaterial. Det är redaktionens förhoppning att den nu föreliggande skriften ska ge en målande bild även av tiden efter 1992 fram till vårt 70-årsjubileum.

13

Jan-Sture Karlsson

Folkuniversitetets generalsekreterare 1979-2006

Michel Wlodarczyk

Folkuniversitetets generalsekreterare 2006Foto: Johan Sandholm resp Karin All

14

Formerna förändras men idéerna består Jan-Sture Karlsson Michel Wlodarczyk

Några studenter och yngre lärare vid universitetet i Lund bestämde 1942 att de skulle starta en kursverksamhet. Förebilder fanns i Stockholm, Uppsala och Göteborg. Populärvetenskapliga föreläsningar i folkbildande syfte hade lundaprofessorerna av hävd engagerat sig i med södra Sverige som verksamhetsområde. Litet vanvördigt kallades de ”bonnaföreläsningar”.

Lundastudenternas kursverksamhet var något annat.

Den utgick från en vilja från studenter och yngre akademiska lärare att erbjuda allmänheten i Lund och närområdet ett återkommande och efterhand vidgat kursutbud. Utbudet sattes samman med utgångspunkt i de aktiva studenternas egna ämneskunskaper och bedömningar av vad som kunde intressera allmänheten.

Kontakterna med universitetet gjorde att man också utvecklade en form av förmedlingsservice till studieförbund och föreläsningsföreningar, som innebar att dessa fick tillgång till kvalificerade lärare och föreläsare. För många av studenterna var initiativet ett uttryck för en lust att, innan tiden för ett mer definitivt yrkes-

val inträffade, göra något av sina vid universitetet förvärvade kunskaper, att göra någonting som man upplevde som både roligt och nyttigt. För några var säkert drivfjädern att denna väg skaffa sig en pedagogisk erfarenhet, vilket vid denna tid långt före tillkomsten av lärarhögskolor säkert hade ett betydande värde.

Under de första åren var inte studieförbundstanken eller statsbidragsberättigad folkbildningsverksamhet några centrala begrepp även om det var just folkbildningsarbete det var fråga om. Under pionjäråren präglades verksamheten av dels språkkurser som i olika former erbjöds allmänheten, dels kurser som riktade sig till studenterna vid det egna universitetet för att motverka den ensidiga specialisering som de akademiska ämnesstudierna befarades kunna leda till, dels konstorienterande kurser. Föreläsningar, studiecirklar, språkfilmer och sommarkurser dominerade som verksamhetsformer.

I verksamhetsberättelsen för 1950 framgår att man åtnjöt ett visst statligt stöd för studiecirklar och dessutom ett stöd från Lunds kommun om 1 500 kr varav

15

800 skulle delas ut till ”mindre bemedlade kursdeltagare från staden Lund”. Malmö stad bidrog genom ”fria lokaler med värme och ljus samt vaktmästare vid stadens skolor”. Ekonomiskt uppgick omsättningen till 75 000 kr i dåtida penningvärde (cirka 1,3 miljoner kr i dagens penningvärde).

Det relativa oberoendet av dåtidens statsanslag för folkbildningsarbete i traditionella former bidrog säkert till att lundastudenternas verksamhet till stor del styrdes av å ena sidan de egna ambitionerna, präglade av de kunskaper och värderingar studenterna utvecklat genom de egna studierna, å andra sidan den lokala allmänhetens efterfrågan på kunskaper.

Folkuniversitetet lärde svenska folket engelska Sveriges isolering under andra världskriget och de efter kriget snabbt utvecklade möjligheterna till kontakter med omvärlden gjorde det naturligt för Folk­

universitetet att i stor omfattning engagera sig i språkstudier. Lund med sin närhet till kontinenten tog väl tillvara den utmaning som utvecklingen erbjöd.

Den samlade insatsen från Folkuniversitetsorganisationen under tiden från 1940-talets mitt fram till 1970-talets slut kan beskrivas som att Folkuniversitetet lärde svenska folket engelska. Organisationen bidrog verksamt till att också andra främmande språk gjordes tillgängliga för den svenska befolkningen. Andra studieförbund gjorde naturligtvis också betydande insatser, men om man ser till omfattningen, de många verksamhetsformerna och pedagogiska kvaliteterna kan påståendet försvaras. Folkuniversitetets internationellt rekryterade språkcirkelledare och lärare engagerades inte bara som cirkelledare över hela landet utan också i skolsystemet, i Sveriges Radios och TV:s kurser, i framställning av för vuxna anpassade studiematerial och som utländska lektorer vid våra universitet. Folkuniversitetet arbetade med s k infödda ledare/ lärare, dvs människor som hade det aktuella språket som sitt modersmål. Detta bidrog inte bara till att studierna rent pedagogiskt upplevdes som spännande utan den vägen fick deltagarna också en direkt kontakt med kultur- och samhällsliv i det främmande landet.

Allt eftersom kunskaper i framför allt engelska genom det allmänna skolväsendet och den internationella utvecklingen blev mer av var persons egendom förändrades Folkuniversitetets utbud av språkstudier.

Vår universitetsanknytning gjorde det naturligt att satsa på mer och ofta mycket kvalificerade nivåer genom att vi engagerade oss i att erbjuda kurser enligt internationellt erkänd standard, varav Cambridge­ diplomen är mest kända.

Folkuniversitetet ställde upp för invandrarna Samhällsutvecklingen bidrog under 1960-talet till att Sverige välkomnade arbetskraftsinvandring i stor skala. Därmed skapades också ett akut och stort behov att

16

lära invandrarna och efterhand deras familjer svenska och ge kunskaper om svenskt samhällsliv.

Politiska oroligheter ute i världen medförde från tid till annan att stora flyktingströmmar sökte sig till Sverige, också de med behov av kunskaper i svenska och om Sverige. Flera studieförbund engagerade sig i detta arbete, trots att regelsystemet för detta slag av verksamhet låg litet vid sidan om den traditionella folkbildningsverksamheten. Folkbildningens pedagogik och människosyn genomsyrade dock studiernas uppläggning, varför det för de studieförbund (främst Folkuniversitetet och ABF) som intresserade sig för arbetet framstod som en naturlig del av en idéburen samhällsinsats inom kunskapsområdet. Också inom detta område intog Folkuniversitetet en ledande ställning vad gällde utvecklingsarbete, materialproduktion m m.

Med de stora grupper av såväl arbetskraftsinvandrade som flyktingar, som sökte sig till södra Sverige, var det naturligt att Folkuniversitetets lundaverksamhet starkt engagerade sig. Liksom fallet var med främmande språk, kom Folkuniversitetets insatser inom området svenska som främmande språk att präglas av såväl bas- som spetsinsatser. Utöver den stora och breda verksamheten med svenska för invandrare engagerade sig Folkuniversitetet i svenska för utländska studenter och svenska för utländsk medicinalpersonal.

Svenska för invandrare kommunaliserades vid​ slutet av 1980-talet, universiteten tog över svenska för utländska studenter i egen regi och EU:s regelsystem medförde att särskilda krav på kunskaper i svenska inte längre skulle ställas på medicinalpersonal, varför Socialstyrelsen drog in anslagen för språkundervisning.

Det var ett mäktigt pionjärarbete som Folkuniversitetet med Lunds Kursverksamhet som en av de mest framträdande aktörerna gjorde. Det resulterade i att Folkuniversitetet kunde utveckla ett svenskspråks­

program, som nu riktar sig till framför allt arbetsmarknaden. Insikten om att bristande kunskaper i svenska språket många gånger är det största hindret för en anställning eller möjligheten att behålla en anställning har skapat nya och utmanande förutsättningar för Folkuniversitetet.

Folkuniversitetets profil inom det estetiska folkbildningsarbetet Från andra hälften av 1960-talet ökade intresset för studieverksamhet inom det estetiska området dvs konst, konsthantverk, teater, dans, sång och musik.

Verksamheten bedrevs till största delen inom ramen för de förutsättningar som de offentliga bidragen till folkbildningsarbetet erbjöd. Folkuniversitetet utvecklade emellertid också studiealternativ av mer direkt yrkesförberedande och yrkesutbildningsförberedande karaktär, i form av terminsvis sammanhållna mer intensiva studier, som åtnjöt särskilt stöd från Skolöverstyrelsen. Den typen av förberedande studier var och är många gånger helt nödvändig för dem som vill komma ifråga för konstnärligt inriktade studier på högskolenivå. Den traditionella studiecirkelverksamheten inom det estetiska området kom från och med 1980-talet att för Folkuniversitetet, liksom för flertalet andra studieförbund, få en volymmässigt allt mer dominerande ställning. Ett resultat av samhällsutvecklingen och människors vilja och möjlighet att utveckla sig genom andra kunskaper än de klassiska skolämneskunskaperna.

Folkuniversitetet som komplement till de offentliga utbildningssystemen Folkuniversitetets närhet till universiteten och deras studentkårer är säkert också förklaringen till det intresse som vi haft för att komplettera de offentliga utbildningssystemen. Några exempel:

17

Kvällsgymnasierna Föregångaren till dagens kommunala vuxenutbildning hette Kvällsgymnasierna, en verksamhet som Folkuniversitetet startade och drev från mitten av 1950-talet. Då skapades nämligen en möjlighet för vuxna människor att läsa in enskilda gymnasiekurser som privatister i syfte att kunna ta studenten och därmed bli behöriga för fortsatta studier. Folkuniversitetet och ett par andra studieförbund gav därmed vuxna en möjlighet att ta igen vad de av olika orsaker gått miste om under ungdomsåren. Verksamheten uppbar länge och väl inga offentliga bidrag utan byggde helt på deltagaravgifter. 1968 övertog den kommunala vuxenutbildningen verksamheten.

Sommaruniversitetet Vid utbyggnaden av den högre utbildningen vid mitten av 1960-talet, då universitet och högskolor inte bedömdes kunna ta emot den stora mängden studieintresserade som följde av de stora kullarna av fyrtiotalister, utvecklade statsmakterna nya förutsättningar för studieförbunden att erbjuda allmänheten universitetscirklar. Det var kurser på universitetsnivå som också gav möjlighet för dem som gått igenom universitetscirklarna att tentera av dessa och därmed få dem tillgodoräknade enligt universitetets reguljära system.

Framför allt Folkuniversitetet och TBV antog utmaningen och gav på det sättet tusentals människor en möjlighet till högre studier, som de annars inte skulle ha haft. Folkuniversitetet i Lund anordnade ”Sommaruniversitetet” som innebar att många ”reguljära” studenter, som exempelvis inte kunde få sommarjobb, kunde spara in en termins studielån genom att läsa under sommaruppehållet.

IVAK I samband med den kraftiga tillströmningen av studenter till högre utbildning från mitten av 1960-talet

18

och framåt, väcktes frågan om de nya universitets­ generationernas förutsättningar för arbete. Studierna, framför allt vid de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna, bedömdes i vissa fall vara för allmänna till sin karaktär för att leda till yrkesverksamhet. Folkuniversitetet lanserade då Institutet för Vidareutbildnng av Akademiker (IVAK), en idé som efter några år togs över av det offentliga med vad som då hette DYRK-kurser (DYRK= Delegationen för yrkes­förberedande kurser).

Gymnasier I början av 1960-talet startade Folkuniversitetet i Stockholm en fristående gymnasieskola, genom Gränna internatgymnasium, med en stark internationell inriktning. Den övertogs så småningom av andra, då den dåvarande Skolöverstyrelsen ställde krav på innehåll och former, som inte rimmade med de grundläggande idéerna som Folkuniversitetet haft för verksamheten.

Att driva en gymnasieskola på samma sätt som de offentligdrivna gymnasieskolorna gjorde verksamheten idémässigt ointressant. När utvecklingen i början av 1990-talet gjorde det möjligt att starta fristående gymnasieskolor, som vi själva kunde sätta vår profil på och utveckla pedagogiken enligt studiecirkelmodell, nappade vi igen. Att kunna föra in den deltagarcentrerade pedagogiska modellen i gymnasieskolans undervisning har visat sig vara ett mycket lyckosamt koncept, där lundastiftelsen svarat för många uppmärksammade insatser.

University of California Universitetsanknytningen har naturligtvis också skapat förutsättningar för åtskilliga internationellt präglade insatser. Ett för Folkuniversitetet i Lund unikt exempel är det under många år väl fungerande utbytesprogrammet med University of California. Detta bidrog till att ett stort antal ungdomar fick lära känna

ett annat land och människor med andra värderingar än de egna, delta i diskussioner, allt i en miljö som naturligtvis främjade samvaro och tankeutbyte i lika hög grad för de gästande studenterna som hemmastudenterna.

Fritt och frivilligt folkbildningsarbete Exemplen kan göras fler men torde räcka för att illustrera mångfalden i Folkuniversitetets arbete och därmed också för att konstatera att ett bildnings- och kunskapsarbete kan förverkligas på många sätt utan att vara bundet till ett anslags- eller bidragssystem.

Det visar också på hur man, trots ibland dramatiskt förändrade förutsättningar, kan bibehålla de grundläggande idéerna, präglade av närheten till de akademiska idealen och värderingarna. Dessa sammanfaller till stora delar på viktiga punkter med de principer och ambitioner, som gäller för fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Utan den bas, som verksamheten enligt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skapade och fortfarande skapar, skulle Folkuniversitetet säkert inte ha kunnat fungera som förnyare och aktör inom andra för samhället och enskilda betydelsefulla områden och former för lärande och kunskapsutveckling.

Folkuniversitetets och folkbildningens roll för arbetsmarknaden De stora behoven av kunskapsutveckling, som aktualiserades av den svåra samhällsekonomiska krisen i början av 1990-talet, och som sedan med några års mellanrum återkommit, var och är en utmaning för alla goda krafter. Förmedlingen av för individen relevanta kunskaper sett från ett yrkes- eller arbetsmarknadsperspektiv ställer stora krav på anordnaren. Samhälls- och arbetsmarknadskunskaper krävs, liksom

insikt och förståelse för den enskilde deltagarens eller gruppens förutsättningar och behov, och över huvudtaget ett stort mått av lyhördhet inför alla de signaler som ljuder från olika intressenter. De krav på anpassning till individerna tillsammans med den inneboende flexibilitet som präglar ett studieförbunds arbetsförutsättningar ger de goda utgångspunkterna. För Folk­ universitetet har den interna ständigt pågående debatten om utbildningssamhällets utveckling, kunskapers betydelse och kraften i rätt vald pedagogisk metod varit en oerhörd tillgång. Dagens arbetsmarknad med sina ständigt pågående förändringar förutsätter hög beredskap inför nya situationer. Folkbildningens arbetsmodell, som bygger på kunskap om och respekt för de enskilda människornas situation och förutsättningar, är säkert förklaringen till att Folk­universitetet varit så framgångsrikt i arbetet med att ge människor de kunskaper och det självförtroende, som krävs för att de skall få och kunna ta de möjligheter som dagens och framtidens arbetsmarknad ger.

Idéerna skapar och bär innehållet För en idéburen organisation som Folkuniversitetet får inte verksamhetsfältet inskränkas till det som följer av ett vid en viss tid bestämt anslags- och regelsystem. En folkbildningsorganisation, som gör anspråk på att vara fri och som vill göra insatser för enskilda och för samhället, måste i första hand söka se till inom vilka områden och i vilka sammanhang organisationen kan göra nytta och därefter söka de ekonomiska och administrativa lösningar som gör en idé möjlig.

Folkuniversitetet/Kursverksamheten vid Lunds universitet har under 70 år visat att Folkuniversitetets idé framgångsrikt kan utvecklas i takt med det omgivande samhällets utveckling.

19

Ulf Wallin

f d bitr rektor i stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet. Verksam 1968–2012 inom ett stort antal omrüden.

Foto: Malin Lundmark, Malmøresund.

20

Internationellt 1992–2012 Ulf Wallin

1990-talet präglades bland annat av efterdyningarna av Berlinmurens fall 1989. Det fanns ett stort behov i de forna östländerna att övergå till en marknadsekonomi.

Samtidigt upplevde vi en nedgång i ekonomin 1990–94 som resulterade i en finanskris med osedvanligt hög arbets­ löshet. Den slog brett och också välutbildade akademi­ker förlorade sina jobb. Extra hårt drabbades de grupper som hade utländsk bakgrund och som inte riktigt hade etablerat sig på arbetsmarknaden. I detta läge visade det sig att Folkuniversitetet med sin mångåriga internationella erfarenhet skulle spela en viktig roll. Arbetsmarknadsmyndigheterna satsade stort på olika typer av insatser som utbildning och praktik för att få ut människor i jobb igen. Folkuniversitetet blev från 1992 en stor och unik leverantör av olika utbildningar och projekt som involverade länder som Polen, Ungern och Tjeckien. Totalt genomfördes ett 15-tal.

Exemplet Polen ”Reklam- och marknadsföringsutbildning med inriktning mot Polen” omfattade 46 veckor och genomför-

des 1993. Reklamutbildningen, som delvis förlades till Warszawa, var ett okonventionellt försök att exportera kompetent arbetskraft tillbaka till Polen. Landet hade i början på 90-talet ett skriande behov av marknadsoch reklamfolk. Samtliga deltagare hade en polsk bakgrund samt en polsk och/eller svensk akademisk examen. För att delta i utbildningen krävdes också att man kunde redovisa ett kontaktnät i Polen så att det fanns en reell förankring i polsk kultur, historia och verklighet.

Till informationsmötet i Malmö kom över 200 personer och 100 skickade in en ansökan som ledde till 60 intervjuer. Efter urval kvarstod 22 personer som delades in i tre grupper. Dessa bestod av marknadsförare, projektledare, formgivare och copywriters. Deltagarna var i Polen i tre omgångar då de i tur och ordning genomförde en nulägesanalys, marknadsplaner och en reklamkampanj för ett polskt företag. Under tiden i Sverige bättrade man på kunskaperna i marknadsföring, företagsekonomi och presentationsteknik.

Hälften av deltagarna fick någon form av arbete i

21

Polen efter utbildningen. Ett av de polska företagen var ölproducenten Okocim där man bildade en marknadsavdelning och sa upp den tidigare marknads­ chefen. Ett annat råd från deltagarna man följde var att liksom Pripps i Sverige börja tillverka lättöl så att man kunde göra reklam för ölen i TV. Samma regler som i Sverige gäller i Polen när det gäller reklam för öl, vin och sprit. Lättöl var tidigare helt okänt i Polen. Den här utbildningen väckte stor uppmärksamhet bland polska företag och arbetsmarknadsmyndigheterna.

På det välbesökta avslutningsseminariet på hotell Marriott deltog flera stora polska företag, representanter från Polska ZZDZ och en polsk vuxenutbildare.

Den svenska ambassadören delade ut diplomen. Från Folkuniversitetets förbundskansli deltog general­ sekreteraren Jan-Sture Karlsson.

De goda kontakter som byggdes upp med både myndigheter och företag ledde också till verksamhet som bedrevs av Folkuniversitetet i Polen. Vi samarbetade tätt med ZZDZ som i Sverige närmast motsvaras av AMU, numera Lernia. Vi utbildade bland annat deras chefer i marknadsföring och varumärkesarbete och vårt polska dotterbolag Folkuniversitetet Polska fick temporära lokaler hos ZZDZ. Under hösten 1996 ledde Folkuniversitetet tillsammans med Gdańska Akademia Bankowa ett projekt – ”Training project in Financial Restructuring of Enterprises and Banks”. Syftet var att ta fram en utbildning för polska företag och banker som ville rekonstruera sig i det nya Polen som växt fram. Denna utbildning arrangerades sedan som fyra femdagarsseminarier som vände sig till studenter samt ekonomichefer och direktörer på små eller medelstora företag.

Med stöd från Nordiska ministerrådet anordnade vi 1996 tillsammans med Nordiskt Folkeuniversitetet och Medborgarinstituten i Finland ett seminarium i Gdańsk: ”Östersjön – en knutpunkt för kompetens”. I seminariet deltog, förutom arrangörerna, bland andra

22

representanter från polska universitet, Länsarbetsnämnden i Gdańsk och Handelshögskolan i Köpenhamn.

Att Folkuniversitetet kom att arbeta så tätt med olika delar av det polska samhället berodde bland annat på att vi både samarbetade med och anställde människor med god kännedom om landet både före och efter kommunismens fall. Exempel på sådana personer är Marian Kaleta som kom till Sverige som invandrad polack med bakgrund som medhjälpare till de polska politiker som under 80-talet tvingades arbeta utanför Polen i Bryssel och Jan Blomstrand, verksam som journalist i Polen också under 80-talet.

Kunskapshus i Tjeckien och Ungern Fyra sjutton veckor långa utbildningar genomfördes under 1993–1994 med Robert Löfgren som projektledare. På en av utbildningarna hade alla deltagarna praktik på samma företag och i detta fall hos bilproducenten Škoda i Plzeň. Deltagarna var arbetslösa svenskar och invandrare från Tjeckien med akademisk examen inom teknik och ekonomi. Förutom projektarbetet fick man utbildning i ekonomi och marknadsföring samt på plats i Prag fördjupade kunskaper om den tjeckiska marknadens villkor. Denna del genomfördes i samarbete med Ekonomiska institutionen vid Karlsuniversitetet i Prag.

Det unika med dessa utbildningar var att arbetsgrupperna som verkade ute på företagen sattes samman så att gruppen bestod av svenskar, tjecker med svensk bakgrund och tjecker från företaget. Detta skapade goda förutsättningar för en djupare kulturförståelse. Detta var inte minst viktigt när Folkuniversitetet började sitt arbete på Škoda, som 1993 efter 50 år som statligt företag blev ett aktiebolag och därmed tog det första steget i anpassningen till en fri marknad.

– Vi vill påverka våra arbetare att börja tänka i en ny riktning. Jag tror också att våra anställda förstår att

vi måste förändra vårt sätt att arbeta. Vi vill inte bara förändra attityderna på ledningsnivå, utan också på golvet, sa Lubomir Soudek, generaldirektör på Škoda i en intervju 1994.

Flera av deltagarna erbjöds efter projektet anställning på Škoda. Så här uttryckte generaldirektören sin uppskattning av deltagarnas arbete: – De har funnit företagets grundläggande svagheter och har kommit med konkreta förslag till förbättringar. Jag är mycket nöjd med deras insats och har därför erbjudit dem anställning, vilket åtminstone några av dem kommer att acceptera.

På Škoda arbetade grupperna exempelvis med produktkalkylsystem, system för budget och manualer för utvecklingssamtal. Till historien hör också att Škoda några år efter detta öppnade sitt första nordiska försäljningskontor i Malmö.

Liknande Kunskapshus genomfördes också i Ungern under tiden 1992–94. Projektledare för verksamheten var Stig Jellhede, svensk konsult och Zoltan Udvarhelyi, ungrare till börden och agronom. Vi arbetade förutom med Kunskapshuset i Ungern också med arbetsmarknads- och miljömyndigheter, företag, utbildare, Svenska ambassaden och Exportrådet för att ”exportera” utbildningar och projekt. Vi var dock inte lika lyckosamma som i Polen med detta arbete.

Folkomröstning 1994 och svenskt medlemskap i EU från 1995 I Folkuniversitetets årsberättelse 1991/92 kan man läsa följande: ”Att gå med i EU och att skapa förbindelser med östländerna innebär möjligheter att expandera på nya marknader, men också möjligheter för konkurrenter att komma in på den svenska marknaden.” 1994 röstade svenska folket ja till ett EU-medlemskap och i januari 1995 skedde Sveriges inträde i EU. Detta kom som ytterligare möjligheter för Folkuniversitetet att arbeta med än fler internationella förtecken.

Inför EU-omröstningen satsade myndigheterna på medel för information. Detta avspeglades i satsningar som Svenska Europaklubben gjorde där Folkuniversitetet i den södra kretsen av klubben hade hand om sekreterarfunktionen. En satsning gjordes också på Europauniversitetet (1992) med ett utbud av eftergymnasiala utbildningar, bland annat diplomutbildningar i språk och interkulturell kommunikation. Bland idéerna fanns också en utbildningslinje i internationell marknadsföring. Detta uppslag realiserades sedan som en arbetsmarknadsutbildning i Internationellt affärsmannaskap som genomfördes i samarbete med IHM Business School förlagd till Börshuset i Malmö.

Utbildningen som var ettårig och vände sig till arbetslösa ekonomichefer, VD:ar, personal- och marknadschefer. Den pågick under cirka ett år och genomfördes fyra gånger. Projektledare för utbildningen var Rolf Lowén och Elisabeth Ottosson som ansvarig från Folkuniversitetet.

Inträdet i EU och finanskrisen avspeglade sig också i arbetsmarknadsutbildningar riktade mot Frankrike och Tyskland. Utbildningsdelen innehöll språkutbildning, marknadsföring och EU-kunskap. Den praktiska delen med projektarbete genomfördes på företag i Tyskland och Frankrike. Samarbete skedde med svenska företag som IKEA samt med Exportrådet och Folkuniversitetets Internationella skolor. ”Översättare/Handläggare i EU” genomfördes 1994–95, också den som ett uppdrag från Länsarbets­ nämnden i Malmö. Denna utbildning förberedde kursdeltagarna för arbete inom EU-administrationen i Bryssel eller med EU-frågor i Sverige. Intensiva studier i franska och EU-juridik ingick, liksom en studieresa till EU:s institutioner i Bryssel. Som lärare i EUjuridik anlitades professor Carl-Michael von Quitzow, Lunds universitet.

23

Samarbete över gränserna – utbildning till exportassistent och handel inom EU Tyska, danska och svenska arbetsmarknadsmyndigheter och en utbildare från varje land startade under hösten 1996 ett unikt projekt för att öka handeln inom EU. Från Sverige deltog Folkuniversitetet i Landskrona och Länsarbetsnämnden i Malmöhus län. Från Danmark deltog Handelsskolen i Naestved och danska arbetsmarknadsrepresentanter och från Tyskland Arbeitsamt och BildungsZentrum i Rostock.

Satsningen vände sig till 20 arbetslösa från vart och ett av länderna. Deltagarna fick till en början utbildning i språk, internationell marknadsföring, EU-kunskap och säljteknik i sitt eget land. Sedan blandades grupperna så att man fick tillfälle att tillbringa minst en månad i någon av de andra två länderna för att praktisera det språk man lärt, få kunskap om landet och dess näringsliv samt att skapa sig ett vidgat nätverk. Utbildningen avslutades med att deltagarna fick företagspraktik i valfritt land.

Att dra nytta av EU-medlemskapet I och med att Sverige gick med i EU 1995 öppnade sig en ny värld för Sverige, med projektmöjligheter både nationellt och transnationellt. Intresseorganisationer, fackförbund, kommuner, regioner och företag började planera för att kunna påverka och också bli delaktiga i eller driva olika former av EU-projekt. Danmark, som gick med i EU redan 1973, var ytterst framgångsrikt med att söka medel för EU-projekt. Detta hade bland annat lett till att Handelshögskolan i Köpenhamn utvecklat EU-projektledarutbildningar. Vi kom detta på spåret genom en liten notis i tidningen Börsen. Redan nästa dag kontaktades Leif Bloch Rasmussen på Handelshögskolan som bjöd in oss för samtal. Vi var inte de första svenskar som visat intresse utan också Länsarbetsnämnden i Malmöhus län hade gjort det. Detta ledde sedan till att Länsarbetsnämnderna i Malmöhus

24

län och Kalmar län upphandlade en EU-projektkoordinatorutbildning, Sveriges första. Folkuniversitetet vann denna upphandling med Handelshögskolan som underleverantör. Utbildningarna genomfördes under åren 1995–96.

Utbildningen, med 50 deltagare, tog upp ämnen som projektstyrning, konsten att bygga nätverk och interkulturell kommunikation. Förutom rena EUfakta trängde kursen in bakom lagar och förordningar och man analyserade hur en EU-tjänsteman tänker och vad det är som gör att vissa projekt får gehör och andra inte. Hälften av deltagarna gick på utbildningen i Malmö och den andra hälften i Oskarshamn.

I Malmö arbetade deltagarna utifrån egna projekt­ idéer. Några exempel: Practical Life Cycle Protection – kretsloppstänkande kring Östersjön, Projekt ”Olga” vars tanke var att starta ett kvinnohus i S:t Petersburg och att starta ett utbildningsinstitut i Greifswald för att öka förståelsen mellan öst- och västbor.

I Oskarshamn var deltagarna knutna till Kalmar läns samtliga kommuner som upplät arbetsplatser för deltagarna som arbetade med att hjälpa kommunerna att söka medel för både nationella och transnationella projekt. Hälften av undervisningen i Oskarshamn skedde på distans med hjälp av Internet och kommunikationssystemet FirstClass. Utbildningen leddes av Jan Blomstrand med assistans av Eva Nilsson.

Mentala och andra broar över sundet Efter mycket utredande blev det beslutat att det skulle byggas en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Byggandet påbörjades 1995 och bron invigdes år 2000 av den svenske kungen Carl XVI Gustaf och den danska drottningen Margrethe II. EU förklarar samtidigt Öresundsregionen för gränsregion. Detta gjorde att intresset för Danmark och danska språket ökade markant. I Folkuniversitetets regi byggdes mentala broar över sundet. Näringslivsvisioner, språkförståelse och

kulturtraditioner ingick i projektet Mentala broar som anordnade seminarier.

– Vi vill medverka till ökad förståelse mellan regionhalvorna, sa Folkuniversitetets projektledare Ingemar Holm. Det är en nödvändig del av framförhållningen inför den fysiska broöppningen.

I projektet deltog Sydsvenska Dagbladet, Brobyggarne/Sparbanken, Kultur Malmö och Folkeuniversitetet i Köpenhamn och Roskilde. Verksamheten fick en efterföljare i arbetsmarknadsprojektet Praktiska broar över Öresund som var ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Malmö stad och Folkuniversitetet. Över 70 procent av deltagarna som lämnade projektet fick en anställning. Detta uppmärksammades i media både i Danmark och Sverige. De två drivande krafterna bakom verksamheten var Hans Gunnarsson och Ingemar Holm.

EU-projekt En avdelning på Folkuniversitetet sticker ut när det gäller EU-projekt. Det är vår avdelning i Kristianstad som under åren 2002–2012 genomförde ett 40-tal projekt både som koordinator och partner. Detta är giltigt inte bara inom Folkuniversitetet Syd utan när det gäller hela landet. I projekten deltog partners från totalt 28 länder. Projekten tog upp problematik och försök inom det pedagogiska området, arbetsmarknad, språk och olika insatser för äldre människor. De flesta projekten, hela fjorton, vände sig till olika eftersatta och utsatta grupper i samhället som mobbade, flyktingar, drop outs i skolan, invandrarkvinnor och arbetslösa med behov av kompetensutveckling. Ett antal projekt koncentrerades kring äldres situation och möjligheten att ta tillvara deras erfarenheter som mentorer i arbetslivet.

Kristianstadsavdelningens chef under många år, Anne Olofsdotter, hade en förmåga att inspirera och omge sig med medarbetare som ville utveckla både sig

själva och verksamheten. För att få extra kompetens engagerades bland andra Martin Persson, forskare och medicine doktor, under åren 1999 till 2008. Hans kompetens togs också tillvara centralt inom Folk­ universitetet.

Martin Persson vid en konferens på Visingsö Foto: Johan Sandholm

25

Idag arbetar framförallt Ingmarie Rohdin Jadeland med EU-projekten tillsammans med Tord Hansson.

Minnesbilder från Reformländerna Att arbeta i reformländerna efter murens fall 1989 bjöd på många upplevelser och överraskningar. Det gällde att hålla landets myndigheter informerade men också de svenska ambassaderna och SIDA för att lyckas med projekten.

Att komma ur moment 22 Vi hade 1996 skickat in tre ansökningar till SIDA om projekt i Polen och Rumänien. Dessa skickades sedan vidare till Bryssel. Resultatet blev att ett av projekten som involverade Rumänien blev godkänt för transnationell finansiering av Bryssel bland 200 ansökningar, medan de andra fick nej. Ett av de andra två projekten hade dock fått nationell finansiering av SIDA, men inte det som godkändes av Bryssel. Vi stod nu med ett polskt projekt som fått ja av SIDA men nej från Bryssel och ett rumänskt projekt där vi fått nej från Sida men ja från Bryssel. Moment 22 tycktes det oss. Men efter diverse turer och med stor hjälp av Sveriges ambassadör i Bucharest, Ragnar Ängeby, lyckades vi få SIDA att ompröva sitt beslut.

Att delge kunskap I vårt samarbete med ZZDZ, en polsk organisation som genomför arbetsmarknadsutbildningar, arrange­ rades bland annat ett seminarium om att arbeta med att förstärka sitt varumärke. Målgruppen var ZZDZs chefer från hela landet. Ett hundratal hade dykt upp till de två dagarna i Warszawa. Vi föreläste med hjälp av tolk fram till lunch första dagen och använde Folkuniversitetet som ett case. Alla lyssnade och antecknade.

Gott så långt. På eftermiddagen stod grupparbeten på schemat. Vi gav noggranna instruktioner om att det skulle finnas ordförande och sekreterare i grupperna

26

och vilka frågeställningar som skulle diskuteras. Hög aktivitet och livliga diskussioner i grupperna. Vi kände oss nöjda. Så kom återsamlingen med rapporter.

Den första gruppen hade hamnat på ett annat spår och hade inga direkta synpunkter, den andra gruppen hade diskuterat interna problem och inte riktigt hunnit med våra frågeställningar. Och så den tredje i raden av tio – hade de inte heller gjort uppgiften? Icke!

Och förklaringen var att de förväntade av oss att vi skulle leverera lösningen. Signalen var mycket klar – ”Tala om för oss vad vi ska göra”. Alla goda intentioner om svenskt ledarskap, medbestämmande mm for all världens väg. Det var bara att ta nya tag!

Snabba politiska växlingar Våra projekt i Polen under mitten av 1990-talet väckte uppmärksamhet. Vi hade goda kontakter med de polska arbetsmarknadsmyndigheterna på högsta nivå. Den svenska modellen att arbeta med arbets­ marknads­utbildningar rönte stort intresse. Vi hade efter många möten på ministeriet, besök i Sverige av polska delegationer och idogt skrivande lagt projektplanen och det var dags för kontraktskrivande. Tidig lördag morgon i Warszawa, dagen efter vår lyckade avslutning på en större utbildning med svenska ambassadören närvarande. Plats hotell Victoria, byggt av Skanska under kommunisttiden, precis vid den okände soldatens grav. Avlångt bord med svenskar på ena sidan och polackerna på den andra. Vid ena bordänden kontrakten för underskrivning. I mitten ett batteri av vodka. Klockan var 8 på morgonen! Korta hälsningar och lyck­önskningar till varandra. Vi var alla nöjda. Kontrakten beseglades med underskrifter och en flod av vodka i glasen. Så återstod enbart ministerns underskrift på måndagen i den kommande veckan. Vi for hem med eftermiddagsflyget. Och inväntade mån­ dagen med den bekräftande signalen från vice­ministern att ministersignaturen var på plats.

Projekt Rumänien. På bilden syns bland andra Octavian Dumitriu, rektor Nicolae Sprinceana, Ulf Wallin, Kaj Björk, Torsten Ryhl, Gabriella Avran och Katarina Andersson.

Ingen signal på evigheter och vi ringde upp. Ridå – på måndagsmorgonen hade regeringen upplösts och ny skulle bildas. Hela gardet utbytt. Vi började aldrig om från början igen.

Exemplet Rumänien För att visa på hur en utlandsverksamhet kan byggas upp, och också vilken betydelse kunskapsöverföring kan få under en längre period, har vi valt att utförligare presentera de projekt och verksamheter som

växte fram i samarbetet med den rumänska partnern AISTEDA under åren 1993–2005. Liksom Folkuniversitetet är AISTEDA, som bildades 1991, en självägande stiftelse, men har full status som privat universitet.

1980-talet i Rumänien präglades av en allmän tillbakagång inom i stort sett alla områden. Rapporter och femårsplaner från staten var fortsatt positiva. Verkligheten var dock en annan och gemene man upplevde att levnadsstandarden sjönk.

– Det var brist på allt: mat, bensin och man

27

stängde till exempel av elen 2–3 timmar dagligen, berättar Octavian Dumitriu, själv rumän, som var projekt­ledare för Folkuniversitetets samtliga projekt i Rumänien.

I andra östländer, som Polen, fanns en opposition genom Solidaritet och i Tjeckien genom sammets­ revolutionen. Inget skedde i Rumänien. Securitate, den statliga säkerhetstjänsten, höll ett hårt grepp om befolkningen. Det fanns undantagslagar. Man kunde bli dömd inom 24 timmar utan rätt att överklaga. Till sist höll det inte längre. Diktatorparet Nicolae och Elena Ceaușescu avrättades juldagen 1989 efter en summarisk rättegång. De första åren efter blev kaotiska och det ekonomiska läget var prekärt. Den Nationella räddningsfronten ledde landet fram till det första valet 1991. Det var ett stort sug efter reformer inom många områden.

– Inte minst utbildningsväsendet hade upplevt en stagnation, konstaterar Octavian vidare. Kontakter togs under 1993 med flera statliga universitet, handels- och industrikammare på flera orter, Universitata Populara och AISTEDA. Intresset var stort för ett erfarenhetsutbyte med Sverige.

Octavian Dumitriu, Ulf Wallin, Katarina Andersson och Kaj Björk vid ett TQM seminarium i Alba Julia.

28

Engelska och marknadsföring Efter en lyckad ansökan till SIDA startade Folkuniversitetet sitt första projekt med AISTEDA som partner och deras filial i Alba-Julia 1995. Två engelsklärare från Malmö, Peter Baston och Mark Wells, undervisade i allmän engelska och Business English i vedugnseldade undervisningslokaler mitt i smällkalla vintern. Suget efter kunskaper i marknadsekonomi var påtagligt och i ämnet undervisade Torsten Ryhl och Rolf Lovén, båda erfarna företagskonsulter med Malmö som bas. Över 200 studenter och företagare från staden Alba deltog i projektet. Det blev mycket uppskattat och också uppmärksammat i media. Den ledande arbetsgivaren på orten var en porslinsfabrik som sedan något år varit underleverantör till IKEA. På företagets marknadsavdelning deltog en av de anställda som också hade en svensk pojkvän. För övrigt IKEAS kvalitetsgranskare.

I projektet ingick även att några av de rumänska engelsklärarna kom till Malmö för att följa sina svenska kollegors undervisning.

– Året var 1995 och Sverige hade gått med i EU. Nu fanns det ökade möjligheter att delta i och söka EUprojekt och vår partner AISTEDA ville utveckla sin verksamhet, konstaterar Octavian. Man behövde utforma nya studie- och kursplaner. Detta ledde till en ansökan inom TEMPUS-Phare med Folkuniversitetet som samordnare och med två partners från Rumänien – Academy of Economic Studies, Bucharest och Transylvania Academy, Brasov från Tyskland – Bochum Hochschule och slutligen Bulgarien – University of National and World Economy. Tyvärr fick AISTEDA som var upphovsman till idén nej från de rumänska myndigheterna. Programmet fick namnet NEUT (Neue europaadequate Tempus- managementprojekte) och drevs under åren 1996–99. Projektet resulterade i kurs- och studieplaner för marknadsföring, bokföring, budgetering, miljö- och kvalitetsmanagement.

Success Story Under 1997–98 drev vi partnerskapprojektet TQM – Total Quality Management in Education in Romania – med AISTEDA. Konkurrensen var enorm och projektet blev valt i Bryssel för finansiering bland 200 andra. Det byggde också på att medfinansiering skulle komma från svenska SIDA. Hur det hela till sist lyckades står att läsa om under ”Minnesbilder – moment 22” på annan plats i denna del av boken.

– Projektet syftade till att bygga upp kvalitetssystem som skulle stödja ledarskap, planering, kompetensutveckling, studerandevägledning och utveckling av universitetets utbud, berättar Octavian. Resultatet sammanfattades i en ”Quality Manual” för AISTEDAs lärarkår. Manualen användes senare av flera universitet i Rumänien.

– Det var ett krävande projekt eftersom alla seminarier som hölls i Alba-Julia tolkades simultant av mig.

Jag hade också översatt mycket av materialet som före­ läsarna utgick ifrån i förväg, så att deltagarna lättare kunde hänga med, konstaterar Octavian Dumitriu.

Till vår hjälp hade vi flera ytterst kompetenta personer från den svenska universitetsvärlden. Två före detta rektorer, Kaj Björk, Högskolan Kristianstad och Lennart Andersson, Högskolan i Karlstad. Från Lunds universitet deltog sociologerna Jan Olof Nilsson och Kjell Nilsson inom området distansundervisning. Åsa Bjernbrink, studievägledare på Malmö högskola, fick upp deltagarnas ögon för det sätt hon jobbade på. I projektet ingick också att en större grupp från AISTEDA besökte Lunds universitet, Malmö högskola och Högskolan Kristianstad. Ett stort ansvar togs i projektet av George och Gabriella Avram, ortsansvarig respektive lärare på AISTEDA. Projektet blev år 2000 av Phare-programmet utsett till en av totalt tio Success Stories.

Datakörkort och IT I Sverige hade Folkuniversitetet en relativt omfattande verksamhet som syftade till att våra deltagare i datakurser skulle kunna ta ett datakörkort. Verksamheten påbörjades 1996. Med inspiration från resultaten i den verksamheten och Europarådets tankar om att i Europa uppnå ”widespread development of a digital literacy” sökte Folkuniversitetet tillsammans med AISTEDA, Atrium från Holland och Odense Tekniske Skole, Danmark ett Grundtvig Learning Partnershipprojekt. Syftet med projektet var att utbyta erfarenheter, utveckla lyckosamma metoder, kursplaner och certifieringsformer. Projektet, ECDL for everyone, pågick under perioden 2001–2003 och vände sig till breda målgrupper, allt från arbetslösa akademiker och lantbruksbefolkning till pensionärer.

Portfolio i undervisningen Arbetet i ECDL-projektet ledde vidare till ett större samarbetsprojekt PELLEA – Portfolio Evaluation in Liflong Learning improving Employability of Adult learners. Partners var, förutom Folkuniversitetet, Odense Tekniske Skole, AISTEDA, Atrium, Klaipeda University, Litauen, Gruppo CSCS, Italien och Vytautas Magnus University, Litauen som utvärderare.

I projektet som genomfördes 2003–2005 undersöktes hur man använde portfolio i partnerländerna. Vidare utvecklades metoder hur man använder portfolio som ett utvärderingsinstrument. Lärare och studenter tränades i att använda metoderna och slutligen testades och evaluerades resultatet. Projektet inspirerade till fortsatt arbete med portfolio men då i nordisk kontext genom projektet NordPort finansierat av Nordiska ministerrådet (2005) med nio partners från Danmark, Norge, Finland och Sverige.

Detta är ett exempel på hur ett projekt har inspirerat och ibland varit förutsättningen för nästa.

29

Projektledarens tankar Vid vårt samtal om erfarenheterna från arbetet i Rumänien konstaterar Octavian Dumitriu: – I början hade vi och rumänerna helt olika syn på utbildning och det var ett stort hinder. Men de kom på nya tankar förvånansvärt snabbt och var angelägna att lära nytt.

När man ska försöka förstå varandra är ju språket den bärande delen. Men kulturella skillnader och synsätt spelar också en viktig roll. Därför har det varit viktigt att i projekten kunna arbeta med att översätta till rumänska både rent språkligt och kulturellt. Engelskan fungerade efterhand också relativt bra.

– Det gällde att fungera som allt i allo. Att översätta, tolka, sammanfatta, men också vara reseledare, projektledare och redovisare. Många roller, men jag trivdes verkligen med mina uppgifter, avslutar Octavian, som hade önskat att vi hade varit än mer uthålliga och skapat fler projekt.

Det var flera av våra partners, resurspersoner och bidragsgivare som vittnade om att Folkuniversitetet låg väl framme och var pionjärer inom flera områden.

Minnesbilder från Rumänien Att arbeta i Rumänien på 1990-talet, inte så långt efter diktatorn Ceausescus fall 1989, kunde bjuda på många både förvånande och spännande händelser. Vår partner var AISTEDA och dess filial i Alba Julia i norra delen av landet, granne till Transylvanien och riktigt långt från flygplatsen i Bukarest. Valet stod mellan bil i tio timmar på skumpiga vägar i sällskap med åsnor och hästar eller sex timmar tåg med stekt biff, en pava vin eller vatten och bröd i restaurangvagnen. Eller inrikesflyg i propellerplan av stridsmodell med metallsäten och landning på militärflygplats i Sibiu. Och lägg till detta ett antal hårresande bilmil på trådsmala vägar i sällskap med frustande och överlastade diesellastbilar innan målet nåddes.

30

Högläsning som föreläsning Väl på plats skulle vi en av de första gångerna auskultera en lektion i juridik. Vi visades en lördagsförmiddag in i en sal med smala bänkar och långbord där mer än 50 studenter satt prydligt på rad. Alla försedda med anteckningsblock och penna. Ivrigt skrivande medan professorn i juridik från grannstaden Sibiu läste högt ur läroboken med lämpliga stopp för att undvika skrivkramp hos studenterna. Det privata universitetet hade startat helt nyligen och böcker samt kopieringsapparater var dyra investeringar. Detta var trots allt en lösning som fungerade.

Ta seden dit du kommer Alba Julia är en stad med cirka 60 000 invånare och huvudort i provinsen med samma namn. Här blev vi verkligen välkomnade på olika sätt. Vid ett av våra besök skulle vi presenteras för landshövdingen. Vi blev skjutsade till residenset i väl putsad bil trots att avståndet från hotellet var kort. Röd utrullad matta. Här gällde det att gå först med delegationen bakom sig och uppför en enorm trappa där landshövdingen väntade.

Handskakningar och därefter vidare återigen gåendes först med alla bakom sig in i audiensrummet. Anvisad sittplats på ett podium med två enorma vita stolar, landshövdingen i en och jag i en med ett bord emellan oss. På bordet två enorma kristallglas med gyllenbrunt innehåll. Skål och välkommen! Spriten värmde snabbt upp kroppen i denna tidiga timma. Vi konverserade och berättade om vartannat med hjälp av en viskande tolk medan resten av delegationen placerats på låga bänkar med glas i händerna utefter väggarna med oss två på tronen. Efter ytterligare några klunkar närmade sig slutet. Jag reste mig upp för att tacka och gå. Men då väste vår tolk: ”Du måste dricka upp! Det är ytterst oartigt att inte dricka allt man fått.” Sagt och gjort: botten upp och adjö.

Tänk på vad du säger Kvällen innan en avslutning med högtidlig diplomutbildning åt vi middag med lärare och personal. Med oss var den svenske ambassadören som skulle överräcka diplomen och hålla tal. Vi kom lite sent upp till Alba Julia efter en lång färd från Bukarest. Middagen hade börjat. Vi blev placerade och började äta och dricka. Tiden gick och ljudnivån steg. Dessvärre så talades det svenska bland svenskarna och rumänska bland rumänerna. Intressanta diskussioner mot sen kväll. Och så klingar den svenske ambassadören i glaset. Harklar sig och tar upp tråden från en av de rumänska diskussionerna på klingande rumänska.

Många tappade hakan. Vad hade man nu sagt? Den svenske ambassadören hade i unga år varit student i Bukarest och lärt sig i princip felfri rumänska.

Oväntat slut Dagen efter på diplomutdelningen, i närvaro av TV, radio och tidningar, hölls det flera tal. Utbildningen i engelska och marknadsekonomi som avslutades hade genomförts med svenska lärare från Folkuniversitetet.

En av studenterna hade utsetts att föra gruppens talan. ”Jo, visst har vi fått lära oss engelska och marknadsekonomi. Men det har inte varit det viktiga”. Förvånade ögonbryn höjs – vadå inte lärt sig? ”Vi har lärt oss vad demokrati är. Vi har fått vara med att planera utbildningen och har hela tiden kunnat påverka vad vi behöver lära oss. Det har varit det viktigaste för oss”.

Inte ett öga torrt. Studiecirkelns och folkbildningens metodik med deltagarinflytande på plats i ett relativt nyvaknat Rumänien.

31

Kerstin Sassola

har arbetat p책 Folkuniversitetet sedan mitten av 70-talet. Hon har under stor del av sin tid p책 Folkuniversitetet arbetat med internutbildning av personalen och metodutveckling i olika projekt. Idag arbetar hon som HR-chef.

Foto: Johan Sandholm

32

Att möta nya behov – språk på Folkuniversitetet Kerstin Sassola

Språkverksamheten har i Folkuniversitetets historia alltid spelat en viktig och framträdande roll. Utbudet av språk har växlat, utbildningsformen har förändrats och metodiken har till en del speglat de pedagogiska trender som har funnits. Fram till 1990-talet experimenterade Folkuniversitetets lärare och cirkelledare mycket med ”Learning by doing”, fortfarande med folkbildnings­ pedagogiken som en trygg grund.

Individens behov styr Från 90-talet fram till idag har folkbildningspedagogiken varit kryddad med olika metodiska influenser och varit utgångspunkten för lärande på Folkuniversitetet. Såväl inom Folkuniversitetet som ute i samhället har fokus inte längre varit att följa en metod utan på deltagarens behov. Då har folkbildningspedagogiken väl mött dessa behov. I Folkuniversitetets för språksyn kan man läsa följande: ”Varje deltagare är en individ med olika erfarenheter och kunskaper. Lärandet i gruppen utgår från deltagarnas skilda förutsättningar och mål med hänsyn och respekt för gruppen som hel-

het. Det är deltagarnas behov och önskemål som står i centrum, deras nyfikenhet och intresse utgör grunden för all planering och för arbetet i gruppen. Detta deltagarcentrerade arbetssätt förutsätter en öppen och fortlöpande dialog mellan lärare och deltagare och leder till att den enskilde deltagaren upplever studierna som meningsfulla och lustfyllda. Varje deltagare har ett eget ansvar för sitt lärande. Arbetet i gruppen ger stöd till deltagarna så att de uppmuntras att ta detta ansvar, att de får insikt om sitt sätt att lära och att de kan skapa egna lärstrategier. Ansvar för det egna lärandet utvecklas genom planering av arbetet som ger utrymme för reflektion. Arbetet i gruppen stimulerar också deltagarna till att söka och vidareutveckla sina kunskaper och färdigheter utanför gruppens ram”.

Deltagaren har inte bara ett stort individuellt behov av att hitta sin egen lärstrategi utan också att finna rätt form och rätt tid för sitt lärande. Att studera språk handlar inte om att följa en lärobok eller ett material från a till ö utan att fylla ett konkret behov eller önskemål vid en viss tidpunkt. Dessa behov har Folk­

33

universitetet från 1990-talet mött på lite olika sätt och ett spännande innehåll i verksamheten har utvecklats. Språkutbudet har också präglats av att tonvikten i efterfrågan har förskjutits till språk som exempelvis svenska, danska, thai, japanska och mandarin från att tidigare helt ha dominerats av engelska, franska, spanska och italienska.

För att ge en bild av språk på Folkuniversitetet i slutet av 90-talet och i början har 2000-talet har jag valt att intervjua kolleger eller bett kollegor skriva om delar av språkverksamheten för att läsaren ska få möjlighet att ta del av vår mångfacetterade språkpalett.

Bron satte fart på danskan (text Anna Svensson) Anna Svensson arbetar som marknadskommunikatör på Folkuniversitetet i distrikt syd. Öresundsbrons invigning banade väg för danska språket. Intresset för kurser i danska exploderade på Folkuniversitetet i Malmö när bron över sundet öppnades år 2000.

– Många människor vände sig till Folkuniversitetet för att lära sig danska, några bara för att det var kul och andra för att en helt ny arbetsmarknad med nya möjligheter plötsligt öppnade sig, säger Linda Kristiansen, lärare i danska på Folkuniversitetet i Malmö.

Linda Kristiansen började undervisa i danska för 16 år sedan och då läste de flesta danska för att de antingen hade danska släktingar eller träffat en dansk ”kæreste”. Det var väldigt få som läste danska för sitt arbetes skull. Idag är situationen den omvända. De allra flesta deltagarna läser för att de behöver språket i sitt arbete eller för att de vill söka jobb på den danska arbetsmarknaden.

– I och med bron öppnades plötsligt en massa nya möjligheter för såväl människor som företag, både vad

34

gäller arbetsmarknad och studier. Många är de svenska ungdomar som valt att läsa sin universitetsutbildning i Köpenhamn, säger Linda Kristiansen.

Lena Kronberg har arbetat med språk på Folkuniversitetet sedan mitten av 90-talet. Idag har hon ett övergripande ansvar för språkverksamheten i Malmö och Lund.

– Folkuniversitetet var ett av de första studieförbunden som erbjöd danska innan bron öppnades. I samband med förberedelsen inför broöppningen fick vi ett stort uppdrag från SJ och DSB att utbilda lokförare och ombordpersonal på tågen i danska respektive svenska, berättar Lena Kronberg.

Detta var startskottet för det enorma intresse för danska som sedan följde. Antalet deltagare i danska ökade dramatiskt och likaså behovet av kurser i svenska för danskar. Svenskar började arbeta och studera på andra sidan sundet och danskar flyttade till Malmö på grund av billigare bostäder.

– De flesta som började läsa danska var beredda på att de skulle stöta på en tröskel vad gäller språket, men vad de inte var beredda på var de kulturskillnader som faktiskt föreligger mellan Danmark och Sverige. Det är lätt att tro att bara för att det är så nära geografiskt är vi också nära kulturellt, säger Linda Kristiansen.

En typiskt sådan skillnad som kan orsaka problem och irritation är beslutsprocesserna i företag menar Linda Kristiansen.

– I Danmark fattar man beslut snabbare än i Sverige, men man kan också lika snabbt ändra på ett beslut som inte fungerar. I Sverige tar man längre tid på sig. Man diskuterar och undersöker och ändrar helst inte på ett redan fattat beslut. Danskarna känner frustration över att svenskarna är ”så långsamma” och svenskarna tycker att danskarna ”slarvar”.

För något år sedan förändrades arbets- och bostadsmarknaden i Danmark. Det var plötsligt inte lika lätt för svenskar att få jobb och den förbättrade danska

bostadssituationen gjorde att många danskar valde att flytta hem.

– För fem år sedan var det dubbelt så många som läste danska. Det vi ser växa fram nu är ett intresse av mer avancerade kurser som handlar om både tal och skrift, säger Lena Kronberg.

Folkbildning i nya kläder (Text: Kerstin Sassola) Intervju med Ola Brännström som är utbildningsledare för ett sfi-uppdrag för Malmö kommun och började på Folkuniversitetet som svensklärare 2006. Ola har under sin tid på Folkuniversitetet medverkat till uppdragets utveckling och bidragit med spännande idéer till den metodiska utvecklingen.

Foto: Øyvind Sviland

Folkuniversitetet har en lång historia och bred erfarenhet av att arbeta med svenska och svenska för invandrare. Upplägget av kurserna och undervisningen har under årens lopp speglat det Sverige som växt fram till ett mångkulturellt samhälle.

Sedan 2006 har Folkuniversitetet haft uppdrag från

Malmö stad gällande svenskundervisning för invandrare. Uppdragen har haft lite olika karaktär och innehåll.

I början av 2012 har Folkuniversitetet mellan 450 och 500 studerande i det nuvarande uppdraget och de studerande kommer främst från arabisktalande länder och Asien.

Upplägget omfattar två studievägar.

– Det som skiljer detta uppdrag från tidigare uppdrag är ett ännu större fokus på den studerandes eget ansvar för sitt lärande, berättar Ola Brännström. Det är Skolinspektionens anvisningar och goda exempel som har varit vägledande för Folkuniversitetets metodik och så folkbildningsmetodiken i nya kläder. Tre saker styr upplägget – den studerandes egna ansvar för lärandet, individualisering och att den studerande har möjlighet att påverka sin utbildning och sitt lärande. Ren folkbildningsmetodik! Den studerande har inte en lärare utan flera som stöd för sitt lärande och klassrumstanken är borta.

Men var finns lärande i grupp om det är folkbildning? Jo, gruppen finns där också. Halva dagen studerar individen i sin basgrupp och halva dagen väljer den studerande vad han/hon vill träna. Denna träning kan vara i grupp och även på individnivå eller själv­ studier med hjälp av handledare.

Den här metodiken ställer höga krav på Folkuniversitetets lärare. De har inte längre sitt klassrum och sin grupp, utan lärarna samarbetar om grupper och individer och gemensamma studier. Detta har färgat samarbetet mellan lärarna på ett mycket positivt sätt.

Gemensamt material i undervisningen har utarbetats av lärarna som kompletterar de övningsböcker de studerande får. Lärandet äger också rum med stöd av en digital plattform där innehållet stödjer de behov som de studerande har. Den metodiska modellen har gett mycket goda resultat och de studerande har överlag en snabb progression i sitt lärande.

35

Elevhandbok med tillhörande hemsida (Text: Kerstin Sassola) Intervju med Pierangelo Sassola som är en stor ambassadör för sitt språk och sin kultur. Pierangelo har verkat som cirkelledare i italienska och har medverkat i många utvecklingsprojekt som syftat till metodutveckling och materialframställning. Han skriver eget kursmaterial och har framställt egna läromedel i italienska. Han har med stor framgång under årens lopp varit till stöd och hjälp för andra läromedelsförfattare i språk och genom sitt arbete förändrat sättet att se på läromedel i språk.

Foto: Malin Stenberg, Malmøresund.

Ett behov som vuxit sig starkt bland Folkuniversitetets deltagare är att kunna studera språk efter den egna almanackan. Många deltagare har svårt att binda upp sig till studier under en längre tid. Det kan även vara svårt att studera i cirkel t ex varje tisdag kväll under en hel vår. Idealet är tidsmässigt kortare studiecirklar som kombineras med självstudier. Behovet av riktigt bra språkmaterial och övningar för självstudier har därför varit stort, berättar Pierangelo Sassola.

Folkuniversitetets förlag har, i samarbete med lärare och cirkelledare i språk, arbetat med behovet under ledning av Pierangelo.

De har tagit fram nybörjarmaterial i ett antal språk.

Materialen introducerar och befäster de språkliga behov som finns beskrivna på nivå A1-A2 enligt GERS, Gemensam Europeisk Referensram för Språk.

Varje nybörjarmaterial omfattar en elevhandbok, ljud till dialoger, möjlighet att skapa ett eget språklabb, studierådgivning, extra övningar med facit och interaktiva övningar med bild och ljud. Elevhand­boken säljs med en tillhörande hemsida.

På så sätt säkerställer Folkuniversitetet att det finns möjlighet att använda materialet för självstudier oberoende av dag, tid och plats, och erbjuder studier på ett lätt och roligt sätt.

36

– Efterfrågan växer hela tiden både bland våra deltagare och hos Folkuniversitetets förlags kunder. Materialen och övningarna används både i distanskurser, lärarledd undervisning och i egna studier. Speciellt materialens egna hemsidor är mycket uppskattade på grund av de interaktiva övningarna samt möjligheten till ett eget språklabb, konstaterar Pierangelo.

EUROLTA – en väg till hög kompetens (Text: Ann-Christin Hahn) Ann-Christin Hahn arbetade som lärare i engelska med erfarenhet av olika former av språkundervisning. Hon har medverkat i många spännande utvecklingsprojekt i metodik och har under åren lett internutbildning i

språk och pedagogik. Ann-Christin Hahn avled den 10 juli 2012 efter en tids sjukdom.

Några uttalanden från lärare som var på EUROLTAutbildningen med tema planering och utvärdering den 28 januari 2012: ”Jag tycker att utbildningen är intressant, rolig, och jag har mycket nytta av den. Jag lär känna andra lärare, hör deras synpunkter och lär också av dem”. ”Utbildningen hjälper mig att planera mina lektioner. Den ger mig konkreta tips. Jag lär även känna kollegor på utbildningen”.

I slutet av 1990-talet började i hela Europa en professionalisering inom språkutbildning för vuxna att skönjas. Detta gällde både i organisationer med rötter i folkbildning och i uppdragsutbildning mot företag och offentlig sektor. Bra kvalitet i språkutbildning förutsätter kunniga och skickliga lärare, och man efterfrågade kvalifikationer som intygar den språkpedagogiska bakgrunden.

Men vägarna till professionen ”språklärare för vuxna” är många och alla har inte de teoretiska kunskaperna om språk, språkinlärning och språkundervisning eller den praktiska språkpedagogiska kompetensen med sig när de börjar hos oss på Folkuniversitetet.

EUROLTA – European Certificate in Language Teaching to Adults – utvecklades av ICC (International Certificate Conference) med stöd från EU:s Socrates/Leonardo Da Vinci-program. Konceptet är baserat på aktuell forskning och följer Europarådets riktlinjer.

Inom Folkuniversitetet insåg vi tidigt att EUROLTA väl passade in i vårt sätt att se på språklärande – men att vi behövde utveckla en egen modell för själva utbildningen. I ett nationellt Folkuniversitetsprojekt 2004–2005 tog representanter för Stockholms-, Göte­ borgs- och Lundastiftelsen fram en ny, flexibel modell som innebär att kursinnehållet delas upp på åtta mo-

37

duler, alla självständiga enheter. Varje modul har två fristående delar: workshop och online-uppföljning.

Det togs också fram en dossier/certifieringsdel.

De åtta modulerna har alla sitt eget tema: • Muntlig kommunikation • Språkanalys • Språkundervisning • Språkinlärning • De fyra färdigheterna • Interkulturell kommunikation • Planering och utvärdering • Nivåer Varje workshop är i sig en avslutad enhet, en blandning av teori och praktik, och bygger på aktivt deltagande. Deltagarna får med sig praktiska övningar som de direkt kan använda i sin undervisning men också en teoretisk bakgrund som de sedan kan bygga vidare på. Diskussioner, reflektioner och feed-back är viktiga inslag. Nya forskningsrön och erfarenheter gör att våra workshops ständigt utvecklas men grundstommen förblir densamma – kopplad till EUROLTA Framework.

Många av våra språklärare har varit aktiva deltagare i en, flera eller alla åtta av Folkuniversitetets EUROLTA-workshops. Och ibland kommer frågan, när någon har gått alla åtta: ”Vad kan jag göra nu, för att bli en bättre lärare? ” Då svarar någon annan: ” Vi kan börja om och gå alla workshops igen så lär vi oss ännu mer, med och av varandra ”.

Examina i engelska (Text: Peter Baston) Peter Baston, känd av många inom skolvärlden som ”Mr Cambridge”, har varit en nyckelfigur i etableringen av Cambridgeexamina i Sverige. Som så många andra i sin generation följde han med den våg av brittiska

38

lärare som gjorde studiecirklar till en populär sysselsättning under 70- och 80-talen. Han har varvat perioder som lärare (senast under Agardhgymnasiets första decennium) med en rad administrativa uppdrag. ”Det som är riktigt kul med det här jobbet, förutom kontakter med den svenska skolan, är mötet med ett stort antal internationella studerande, samt med andra personer som arbetar med liknande uppgifter utanför Sverige.”

En viktig del i Folkuniversitets språkprofil är samarbetet med University of Cambridge. Sedan 60-talet har Folkuniversitetet varit testcenter för Cambridge ESOL (tidigare Exams in English). Vår partner i Storbritannien är en självständig del av University of Cambridge, tidigare känd under namnet UCLES (University of Cambridge Local Examinations Syndicate) numera Cambridge Assessment. Förutom en rad examina i engelska som främmande eller andra språk (ESOL), svarar Cambridge Assessment för en stor del av de nationella proven i det brittiska skolväsendet och i det brittiska samväldet.

Fram till 1990-talet präglades förhållandet mellan Cambridge och testcenters runtom i världen av en informell relation med den lokala kontaktpersonen.

Först 1993 ingick Folkuniversitetet Syd, tillsammans med de övriga stiftelserna inom Folkuniversitetet, ett mer strukturerat avtal. Det reglerade marknadsinsatser, administrativa system och rutiner för utbildning av och stöd för examinatörer på plats.

Dessa förändringar kom samtidigt som en ny läroplan (Lp94) och Sveriges inträde i EU, vilket gjorde att gymnasieskolor uppmuntrades att hitta en egen profil, gärna med en mer internationell utblick. På 90-talet introducerades även en ny examen, Cambridge English Advanced, som erkänns av samtliga brittiska högskolor och av många andra institutioner världen över. ”Advanced” verkade som klippt och skuren efter många gymnasisters behov. En konsekvens har blivit

att större delen av de elever som går sista årskursen på gymnasiet skriver ett Cambridgeprov. Folkuniversitet Syd har idag ett 50-tal gymnasieskolor i sitt Cambridge­nätverk.

En annan växande verksamhet är IELTS, världens största test i engelska, som 2011 genomfördes av 1,6 miljoner. Folkuniversitetet har erbjudit detta test sedan 2002. I vår region är det en blandning av såväl svenska och utländska studenter, yrkesproffs (såsom läkare och ingenjörer), som förväntas klara en viss nivå på IELTS-skalan för att antingen studera eller arbeta i utlandet (och i vissa fall även för att läsa på svenska högskolor).

Peter Baston Foto: Johan Sandholm

39

Björn Ahlgren

distriktschef för regionens östra distrikt, bestående av Blekinge, Kalmar och Kronobergs län samt nordöstra Skåne.

Foto: Kennet Ruona

40

Folkuniversitetet – en samarbetspartner i förenings- och kulturliv Björn Ahlgren

Alla studieförbund har folkbildningens grundvärden som en gemensam bas, en grund så stark att vi ibland talar om oss själva som en ” folkbildningsfamilj”. På samma gång är varje organisation tydligt profilerad och med egna idéer, mål och metoder. Och som syskon i en familj så kivas vi förstås också ibland.

Folkbildningen har sedan sin begynnelse för mer än hundra år sedan haft en stark anknytning till folkrörelserna och det starka föreningsliv som utvecklades inom dessa rörelser. Även Folkuniversitetet delar dessa rötter men har genom sin organisatoriska uppbyggnad kommit att få en mer självständig utveckling i förhållande till svenskt förenings- och kulturliv. Under 90- och 00-talen har kulturlivet utanför kulturinstitutionerna fått en ny dynamik som ofta utvecklats i form av kulturprojekt och nätverk. I tidens anda blir det nya kulturlivet flexibelt, föränderligt och dynamiskt, men kanske också lösligt och med kortare hållbarhet.

Folkuniversitetets rörliga position, våra erfarenheter av kultur och estetisk verksamhet och vårt intresse

för mötet mellan den professionella kulturen och amatörkulturen gör oss till en intressant samarbetspartner i det lokala kulturlivet. I avsaknad av medlemsföreningar måste vi istället ha ett öppet och nyfiket förhållningssätt både till det etablerade föreningslivet och det som sker utanför.

Berättelsen om Folkuniversitetets samverkan med föreningar och kulturgrupper har under 90- och 00-talen alltmer handlat om denna utveckling. Vi har med engagemang, nyfikenhet och ett visst mått av mod mött människor som har haft en idé, en vision som de brunnit för. Tillsammans har vi försökt skapa möjligheter att förverkliga dessa idéer. Ibland har vi inte lyckats alls, ibland har vi lyckats ganska hyggligt.

Men emellanåt har vi lyckats överträffa alla förväntningar.

Att berätta om allt detta på några futtiga sidor låter sig förstås inte göras. Med några smakprov vill jag ändå försöka förmedla några av de möten som engagerade Folkuniversitetsmedarbetare varit med om.

41

Tredje rummet i Malmö Föreläsningsserien Tredje rummet i Malmö startade som ett initiativ 2002 från förra folkhögskolerektorn och kulturproducenten Ingrid Rasch. För tre studieförbund (Folkuniversitetet, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan) tillsammans med Malmö högskola och Malmö Kulturnämnd presenterade hon en idé om ett annorlunda sätt att inbjuda allmänheten till ett offentligt samtal kring högaktuella ämnen inom politik, samhälle och vetenskap.

Tankarna bakom Tredje rummet har utvecklats av Homi Bhabha, indisk-brittisk kulturteoretiker verksam i USA. För att det offentliga samtalet ska vitaliseras krävs nya former och nya miljöer som alternativ till föreläsningssalar och debattpodier. Han talar om ett ”tredje rum” där olika kulturer kan mötas och påverka varandra (hybridiseras) och där nya identiteter ständigt skapas.

Föreläsningsserien Tredje rummet är ett sådant försök att nå ut till en ny publik med viktiga ämnen.

En föreläsare inleder på ett aktuellt ämne, varefter en diskussion mellan publik och föreläsare – men även publiken sinsemellan – tar vid. De inbjudna föreläsarna kommer ofta från forsk ningsvä rlden men även från media eller samhället i övrigt. För att skapa en intim miljö äger föreläsningarna rum

42

i restaurangmiljö och har sedan början funnits i en egen sal på restaurang Couronne i Malmö.

Bland de ämnen som under årens lopp behandlats hittar man ”Vad är Europa?”, ”Vad betyder pengar?” och ”Vilken framtid?”. Raden av föreläsare är imponerande, drygt 150 föreläsningar har genomförts fram till skrivande stund. Under årens lopp har en stam­ publik skapats, personer som gärna återkommer för vitaliteten i samtalet och för att alla i publiken verkligen uppmuntras att delta. Tredje rummet har behållit sin intimitet under åren. Ofta skulle många fler än de 100 personer som ryms i restaurang Couronnes källare vilja komma in, men de får tyvärr vända i dörren. Det är naturligtvis oerhört roligt med ett stort intresse, men samtalsledaren Ingrid Rasch håller strikt på att publiken inte får bli för stor. Hon modererar skickligt och lämnar stort utrymme för dialogen både mellan föreläsare och publik men även sinsemellan i publiken.

2012 fyller Tredje rummet 10 år.

Student-TV ”STEVE” (Lund) Under sjuttio – och åttiotalen avreglerades radio och tv i land efter land i Europa. Närradio kunde man sända i Sverige från 1978, kommersiell tv infördes efterhand under åttiotalet när kabel-tv blev tillgängligt. Men Sverige intog inte direkt någon tätposition i den utvecklingen. När två lundastudenter, Daniel Hansson och Joakim Ponnert, hösten 1993 tillbringade en tid som utbytesstudenter i Strasbourg, reflek­ terade de över att det var vanligt i Europa att studenter sände egen tv. Detta borde naturligtvis även finnas i Lund, tyckte de, och så var idén till STEVE, studenttvkanalen i Lund, född.

Men hur skulle det gå till? I princip saknades allt utom en god idé och mycket vilja. När dom väl kommit hem tog de kontakter med vad som uppfattades som drivna och kreativa personer i Lunds studentliv.

En av dessa var Per Ola ”PO” Olsson, som med sina tverfarenheter efter två segrar med Lundastudenternas lag i SVT-tävlingen ”Dominans” ansågs som något av en tv-guru i studentkretsar. PO blev med denna erfarenhet STEVE:s första produktionschef.

Någon utrustning att tala om hade man inte, några enstaka videokameror och en enkel redigeringsutrustning som ett studieförbund i staden välvilligt lånade ut. Vad göra? En dag åt PO, som var nyanställd på Folkuniversitetet, som vanligt lunch med några kollegor. Över måltiden dryftade han STEVE:s dilemma med utrustningen, och fick till svar att ”men det skall naturligtvis Folkuniversitetet hjälpa till med”. PO gick från lunchen med löfte om både utrustning och lokaler.

– Att Folkuniversitetet gick in som samarbetspartner hade stor betydelse för STEVE. Hade inte Folkuniversitetet på ett enkelt och obyråkratiskt sätt engagerat sig, så hade inte projektet lyft, menar PO. Att man trodde på idén från början innebar ett stort stöd i sig, och som en representant för ett bredare samhällsintresse så kunde Folkuniversitetet gå in som en garant för sändningstillståndet, vilket man gör än idag.

Resten är historia, brukar man säga. 1994 på våren startade STEVE sina första sändningar. PO, numera rektor på Folkuniversitetets Carl Adolph Agardhgymnasiet i Lund, berättar om ett gäng engagerade och kreativa studenter som blev allt skickligare på tv-produktion med tanke på de begränsade resurserna. Man gjorde fem timmar ny tv i veckan, allt från talkshows, kulturprogram, nyheter till nöje.

– Vi skapade en direktsändningskultur, berättar PO, där situationens nerv och spänning gav programmen skärpa och närvaro. En hel del kunskap om teknik och produktion krävdes förstås, nya medlemmar utbildades (och utbildas fortfarande av STEVE) i tv-mediets hemligheter.

Minnesgoda lundastudenter från STEVE:s för-

Katia Nilsson, Daniel och Andreas Sundblad var verksamma med Student-TV 2006. Foto: Johan Sandholm sta år kommer säkert ihåg såpoperan ”Korridoren” från 1994 och 1995. För ändamålet byggde man upp en egen studio på Fäladsgården. Eller STEVE:s motsvarighet till ”Fråga Lund”, som i lundastudenternas tappning blev ”Fråga inte Eslöv”, ett program som märkligt nog sponsrades av Vägverket. Många är de program som under åren producerats av lundastudenternas egen tv-kanal, och bland många namnkunniga som bidragit till STEVE:s program under åren kan till exempel nämnas David Batra, Johan Glans och Karin Adelsköld.

43

Samarbetet med Folkuniversitetet har bestått under snart 20 år. STEVE är nu på väg ut ur tonåren och in i webbåldern med sändningar över internet. Antalet aktiva är kanske lite färre än förr men ambitionen är satt att kanalen återigen ska bli en kreativ samlingsplats för studenter med experimentlusta och vilda idéer.

Hans Hansson, Björn Ahlgren och Lisbeth Morin i projektverkstan 2000. Foto: Jan-Erik Blondell

44

Projektverkstan i Malmö Början av 90-talet var en spännande utvecklings­ period för Malmös kulturliv. Flera av stadens institutioner fick nya chefer med höga ambitioner, och det fria kulturlivet vädrade morgonluft. Även Folkuni­ versitetet märkte av denna vitalisering och fick fler och fler samarbeten med lokala kulturgrupper, både amatörer och professionella. Samtidigt ställdes nya krav på stadens kulturarbetare som förväntades utveckla sin affärsmässighet och lära sig ekonomi och marknadsföring. Detta var områden där Folkuniversitetet i Malmö hade en mycket god kompetens, men hur skulle det organiseras?

Efter en studieresa till Kaospiloterna i Århus 1994 kom tre Folkuniversitetskollegor tillbaka med idén till en projektvagga för Malmös kulturarbetare. En av dessa var Lisbeth Morin som senare blev den drivande kraften. Något senare startade Folkuniversitetets Projektverkstad i Malmö som ett kompetenscentrum och en mötesplats för frilansande musiker, skådespelare, konstnärer, dansare och kulturproducenter.

Projektverkstan kom att betyda mycket för många kulturarbetare under de tio år då den var en plattform för många olika arbetsmarknadsutbildningar och ESF-projekt. Projektet Startblocket som genomfördes 2006–07 hade som mål att hela 70 procent av del­ tagarna i projektet skulle starta ett eget företag.

En av deltagarna i Startblocket, Timo Engström, uttryckte att: – Det här känns meningsfullt och genomtänkt. Här behöver jag som konstnär inte tumma på mitt konstnärliga uttryck. Jag kan ändå vara lyhörd och få inspiration i samarbetet med en kund.

Mycket av framgångarna för utbildningarna och projekten på Projektverkstan berodde på de professionella lärare och coacher som hållit i utbildningarna, men också på det förhållningssätt med förståelse och kunskap om kulturarbetarnas situation som var en viktig del av Projektverkstans själ. Med ett ben i kultur

Bo Nikolausson, utbildningsledare i Kalmar.

Foto: Johannes Ståhlberg och folkbildning och ett i utbildningsvärlden gav det Folkuniversitetet unika förutsättningar för att lyckas med Projektverkstan.

Projektverkstan lades ner 2000, men dess tankar och lärdomar lever vidare på andra sätt inom Folkuniversitetet. Och det värmer alltid lite extra när vi stöter på gamla ”projektverkstadare”, nu som etablerade aktörer och entreprenörer i kultur- och samhällsliv.

Ungt musikliv i Kalmar – Monokrom och Hangaren Frågar man en ung musiker i Kalmar var centrum för Kalmars unga musikscen ligger, är sannolikheten stor

att svaret blir Monokrom. I Folkets Parks gamla lokaler finns ungdomskulturhuset Monokrom med utrustade replokaler, studios, caféscen samt en livescen med plats för en publik på 150 personer. Verksamheten vänder sig i första hand till unga i åldern 13–25 år.

Mycket handlar om musik, band har egna studiecirklar i replokalerna, kurser finns för den som vill lära sig spela och sjunga eller studera inspelningsteknik och arrangera konserter.

På 90-talet fanns något som hette Ungdomens hus i Kalmar, en föregångare till Monokrom. 2001 stod man utan lokaler, Kalmar kommun lovade att nya lokaler skulle ordnas och efter tillfälliga lösningar så vände man sig till studieförbunden i staden med en förfrågan om samarbete. Det var ett stort tryck efter en mindre scen för de oetablerade banden att spela på.

Två år och två miljoner senare stod Monokrom klart i ett samarbete mellan Kalmar kommun och de tre studieförbunden TBV, Folkuniversitetet och Studiefrämjandet. Den nya verksamheten förlades till Folkets Parks gamla lokaler. Nu skulle Kalmar hamna på den svenska musikkartan.

Bo Nikolausson, utbildningsledare för Folkuniversitetets musik och studieservice i Kalmar, var med redan från början av Monokrom även om han den första tiden var anställd på ett annat studieförbund. Invigningen ägde rum 2003 på våren, men verksamheten började katastrofalt. Stora översvämningar i Kalmar på sommaren tvingade Monokrom att stänga redan efter några månader, och det tog ett halvår innan man kunde öppna igen.

Verksamheten var inte jättestor från början. Det började med en sex–sju band och de tre samarbetspartnerna hjälptes åt att bygga verksamheten sakta men säkert. Livespelningar var viktiga för banden men även den coaching och mentorskap för banden som studieförbunden erbjöd. Från början fanns studieförbunden ensamma på Monokrom, men efterhand som

45

Louise Lövmo vid Folkuniversitetet på stan 2011.

Foto: Johan Sandholm

46

det utvecklades till en knutpunkt för kulturintresserade unga så flyttade även flera från kommunen sina kontor till Monokrom.

Snart började dock samarbetet mellan studieförbunden av olika skäl att knaka, och 2005 tog Folk­ universitetet ensamma över driften av verksamheten.

Idag är huset fullt med verksamhet. Omkring 30 band repar i fem fullt utrustade replokaler. Den som saknar spelkompisar kan gå en ”bilda band-kurs” för att hitta andra att spela tillsammans med. Man satsar särskilt på att få fler tjejer att bilda band. Monokrom erbjuder kurser i gitarr, bas, trummor, keyboard, mandolin, sång och inspelningsteknik i två välutrustade inspelningsstudios. Två amatörteatergrupper finns i huset och ett cafe.

Olika ungdomsgrupper arrangerar konserter på Monokrom. Unga arrangörer får låna konsertlokaler gratis för att sätta upp spelningar enligt principen ”av unga för unga”. Monokrom arrangerar särskilda livekvällar för band, singer-songwriter, teater, stand-up mm en gång i månaden. Dessutom har Monokrom ett internationellt nätverk som ger spelningar i t ex Gdańsk, Wismar, Halifax, Riga och Danmark.

2011 förnyade Folkuniversitetet avtalet med Kalmar kommun fram till 2014. Framtiden ser ljus ut, men mycket tyder på att lokalerna i gamla Folkets Park egentligen inte håller i längden. De är mycket slitna och i Kalmar pågår sedan många år en intensiv diskussion om ett nytt kulturhus där Monokrom skulle kunna få dela lokaler med flera andra kulturverksamheter i Kalmar. Frågar man Monokromfolket så är de lite lagom entusiastiska. Monokrom har en egen själ och den måste man se till att den följer med den dagen de måste flytta till ett nytt ställe. Den dagen ligger nog en bit fram i alla fall.

Och när bandmedlemmarna fyllt 26 och inte längre får repa på Monokrom undrar du kanske? Då flyttar de ofta till Folkuniversitetets replokalshus Hangaren.

Grupp 39 i Ronneby – ett textilprojekt Mitt inne i Ronneby ligger en gammal kvarnbyggnad från 1760-talet, den Massmanska kvarnen. Idag har kul­tur­byggnaden blivit en del av Ronnebys kulturliv med ett galleri på övre våningen och den ny­startade föreningen Grupp 39. Här sjuder det av aktivitet.

Kvin­nor från hela världen möts här för att dela hantverksprojekt, mönster och livserfarenheter. Före­ ningen kallar sig Grupp 39 och började 2006 som ett textilprojekt drivet av Folkuniversitetet tillsammans med Blekinge län och Ronneby kommun. Namnet fick föreningen en dag när deltagarna pratade skor i fikarummet och det visade sig att alla kvinnor hade samma skostorlek!

Det hela startade 2006 med ett pilotprojekt ”Det behöver sys – färgstarkt broderi ger färgstarkt möte” genomfört av Blekinge läns hemslöjd. Projektet blev mycket uppskattat, och idén om att utveckla det till ett större integrationsprojekt föddes. Tanken var att kvinnor med utländskt ursprung skulle få möjlighet att träffas och prata svenska, samtidigt som de gjorde något de tyckte var roligt. Verksamheten lämpade sig väldigt väl att drivas i folkbildningens form och kontakt togs med Folkuniversitetet som nu blev en samarbetspartner.

Grupp 39 ser sig som en kulturmötesplats för kvinnor från hela världen: Irak, Libyen, Somalia, Sri Lanka, Azerbajdzjan, Polen, Bosnien och Ukraina. Efter­ som alla är från olika länder måste de prata svenska med varandra. Att arbeta med textil blir ett medel för kvinnorna att mötas över gränser och kulturer. Och föreningen är öppen för alla, naturligtvis även svenska kvinnor.

Enisa Mednolucanin är projektledare och cirkel­ ledare och har varit med från första början. Hon berättar att det inte är så vanligt i alla länder att vara aktiv i föreningslivet. Att bilda en egen förening var ett viktigt steg för de deltagande kvinnorna.

Grupp 39 arbetar inte bara med textil. Det bjuds också på föreläsningar kring till exempel hur man startar eget företag och workshops i smycketillverkning och kalligrafi. Gruppen har haft flera utställningar och också öppet hus, som har lockat många besökare. Detta för att intressera allmänheten och eventuellt kunna sprida projektet till andra kommuner. För Folkuniversitetet är detta ett lyckat exempel på hur folkbildningen aktivt kan medverka till att skapa platser för kulturmöten mellan människor från olika länder och bakgrund.

Sånglinjen i Malmö ”Det är aldrig försent att börja sjunga.” Så uttryckte Lotta Allard, sånglärare i Malmö, det i Folkuniversitetets kurstidning. Och det är själva kärnan i Folkuniversitetets Sånglinje i Malmö.

Allt började med att Folkuniversitetets Jubileumsstipendium 2005 gick till Janne Blondell och Marcus Lindelöf, då ansvariga för Folkuniversitetets musikverksamhet i Malmö. Målet för studieresan var given, favoritstaden och Europas musikmekka London. Väl där sökte de upp The London Centre of Contemporary Music (LCCM), en musikskola på eftergymnasial nivå (som några år senare fick universitetsstatus) med kvalificerade utbildningar för jazz- och popmusiker. Med sig hem hade de en idé om en sångutbildning och ett löfte från LCCM om framtida samarbete.

Folkuniversitetets ettåriga sånglinje startade hösten 2006. Som ett givet inslag och som en särskild clou i utbildningen avslutades varje kursår med en studieresa till London och workshop på LCCM. Besöket i London var verkligen en kick för deltagarna.

– Jag hade inga teoretiska kunskaper när jag började utbildningen, men jag har alltid sjungit, sa en av sånglinjens deltagare, Ziizoo von Haartman Sejud, i en intervju i Folkuniversitetets kurstidning.

– Jag har inga ord för hur underbar jag tycker den

47

här utbildningen är, speciellt resan till London.

Undervisningen sker både individuellt och i grupp och anpassas efter individens behov. Man arbetar mycket med kroppsmedvetenhet för att finna eventuella spänningar och kunna släppa taget om dem.

Linjen innehåller förutom sång också undervisning i genreorientering, musikteori, studio/branschkunskap, uppträdande med professionellt band och röst-

vård. Utbildningen ger förberedande kunskap till den som vill söka vidare till högre utbildning men också för den som har musiken som hobby.

Janne Blondells vision är klar: – Vi vill ge våra duktiga sångelever något extra och för mig är detta också förverkligandet av drömmen om att föra ut Folkuniversitetet i internationella musik­sammanhang.

Från vänster: Karin Selander, Marielle Markfant och Åsa Hedlin-Olsson. Ett starkt sammansvetsat team på Koncensus 2007. Foto: Jan-Erik Blondell

48

Koncensus i Kristianstad I Folkuniversitetets lokaler i centrala Kristianstad pågår en verksamhet som nog inte är så känd för de flesta Kristianstadbor, men som betyder oerhört mycket för alla dem som kommer dit för att delta i verksamheten.

De som kommer hit är människor med olika fysiska hinder. Det kan vara en sjukdom, ett olycksfall, stroke eller värk som gör det svårt att leva ett mer ”vanligt liv”. Här möter man andra människor och får möjlighet att syssla med något meningsfullt, var och en utifrån sin egen förmåga.

Koncensus heter verksamheten som startade våren 1999 som ett projekt lett av Folkuniversitetet i samarbete med Kristianstads kommun, sjukvårdsdistriktet och lokala handikapporganisationer. På vuxenhabiliteringen i Kristianstad såg man att de patienter som inte återgick till förvärvsarbete saknade en meningsfull vardag, och tog därför initiativet till den nya verksamheten.

På Koncensus är målet att ge deltagarna en hälsofrämjande miljö och verka för personlig utveckling.

Aktiviteterna är uppbyggda som studiecirklar och här kan man bland annat måla, lära sig engelska, data, foto, matlagning, hantverk och körsång. För en mindre summa i månaden kan deltagarna vara med i så många cirklar de kan och orkar.

– Koncensus är ett exempel på god folkbildning. Vi

sätter hela tiden frivilligheten och lärandet i fokus.

Det är vi som ska passa in i deltagarnas liv och inte tvärtom. De ska känna att ’jag väljer’, ’jag bestämmer’ och ’jag kämpar för det som är viktigt för mig”, säger Åsa Hedlin Olsson som undervisar i hantverk.

– Jag ser människors självförtroende växa när de kommer hit. Vi bryter den sociala isoleringen som många av dessa människor tyvärr drabbas av. När de kommer hit piggnar de till och kan börja ta för sig av livet igen, säger Karin Selander som arbetar på Koncensus. – Drömscenariot är att de ska ha så mycket att göra i sina liv att de inte längre hinner med oss. Drygt tio deltagare har dessutom återgått till arbetslivet efter flera års sjukskrivning.

– Det är tur att man får komma hit. Varje morgon tänker jag att nu är den här dagen räddad, säger Peter Brohlin, en av många deltagare som tycker att gemenskapen är det bästa med Koncensus. Peter menar att studiecirklarna fungerar bra. – Vi jobbar i eget tempo och kan påverka mycket själva, säger han.

I skrivande stund har verksamheten funnits i tretton år och är fortfarande lika populär. Till Koncensus är det kö, och det finns till och med de som flyttat till Kristianstad kommun för att få komma hit. Frågar du dem som arbetar på Koncensus så svarar de att varje kommun borde ha ett eget Koncensus. Och det är de inte ensamma om att tycka.

49

Tomas Jahn

distriktschef för regionens västra distrikt, bestående av nordvästra Skåne och södra Halland.

Foto: Kennet Ruona

50

Folkuniversitetets fria gymnasieskolor växer fram Tomas Jahn

”Ni plockar ju lärarna från gatan och sätter dem att undervisa med modersmålet som enda merit.” ”Visste du att Folkuniversitetet i Linköping ska starta en gymnasieskola?” frågade min dåvarande chef Wolfgang Panke mig en höstdag 1993”. Vill du titta lite närmare på det?”

Jag var inte nödbedd. Det här lät lika spännande som tokigt och bådadera passade mig perfekt. Jag kontaktade Peter Törnqvist och Christer Alsbjer i Linköping för att få veta mer. Det visade sig att de hade fått en förfrågan från kommunala politiker om inte Folkuniversitetet kunde tänka sig att starta en gymnasieskola.

Den nya läroplan som skulle träda i kraft 1994 – Lpo 94 – talade bildning och präglades av en språksyn som var förvillande lik Folkuniversitetets. Linköpingspolitikerna hade upptäckt kopplingen och tyckte att Folkuniversitetet, med egen gymnasieskola, kunde bli ett värdefullt komplement till de kommunala gymnasieskolorna inte minst inom språkområdet.

Jag for till Linköping och besökte Peter och Christer.

De delade engagerat med sig av sina tankar och allt det material som de jobbat fram för att kunna starta sin gymnasieskola. De var egentligen startklara redan hösten 1993 men hade då inte lyckats med att rekrytera tillräckligt många intresserade ungdomar. Starten var uppskjuten till hösten 1994.

Väl tillbaka i Helsingborg la vi upp strategierna. Vi valde att jobba med två parallella spår; ett som gick ut på att samarbeta med de kommunala gymnasieskolorna i språkundervisningen och ställa Folkuniversitetets specifika kompetens till förfogande, samt ett som gick ut på att titta på förutsättningarna att starta en egen gymnasieskola med Folkuniversitetet som huvudman.

Sen tog bearbetningen av politiker, tjänstemän och gymnasierektorer vid.

I arbetet med spåret att starta en ”egen” och fristående gymnasieskola tog vi Linköpings koncept. Det föll i god jord hos båda de politiska blocken. Det enda som skilde dem åt var att ”de blå” hejade på och välkomnade en fristående gymnasieskola i staden, medan ”de röda” gillade konceptet, men ville att det skulle

51

förläggas till en av kommunens egna skolor. I arbetet med spåret att lobba för samverkan med de kommunala gymnasieskolorna mötte vi inte samma gensvar.

Men å andra sidan vände vi oss nu till de tjänstemän vi skulle komma att konkurrera med om vi startade egen gymnasieskola. Vi fick höra mycket om vilken uppfattning som rådde bland de ”professionella” om Folkuniversitetets pedagoger. ”Ni plockar ju lärarna från gatan och sätter dem att undervisa med modersmålet som enda merit” var ett av de uttalanden vi mötte mer än en gång. Det fick bli spår nummer två – vi skulle starta en egen gymnasieskola.

På den här tiden fanns ingen given ordning för hur man skulle gå tillväga för att söka tillstånd att bedriva gymnasieskola med fristående huvudman. Skolverket hade inte med frågan att göra utan vi vände oss till regeringen med en egenformulerad ansökan som hade Linköpings koncept som förebild. Själva programmet – Gymnasieprogram med internationell inriktning – tog vi rakt av från Linköping utan speciellt många spår av eftertanke. Vid den här tidpunkten var inte innehållet lika intressant som möjligheten att göra något helt nytt. Vi kunde dessutom erbjuda nya och stora lokaler som fanns tillgängliga dagtid och här skulle en skola kunna passa in. Berörda politiker bearbetades ännu en gång, ansökan skickades till regeringen, rekrytering av elever påbörjades så smått (vi kunde ju inte lova något eftersom vi inte visste om vi skulle få tillstånd eller ej).

Den 18 maj 1994 kom det – tillståndet från regeringen.

Och den 16 augusti startade Johannes Hedbergskolan som första fristående gymnasieskolan i Helsingborg med 18 elever. ”Varför startar ni inte i Lund?”

En helt vanlig dag, vid en helt vanlig jobblunch, nämner vår dåvarande rektor Göran Fasth för sitt lunchsällskap, bestående av Johan Sandholm, Christer Ericsson och Per Ola Olsson, att han blivit uppvaktad

52

av lundapolitiker som kände till Johannes Hedbergskolans existens och som ställt frågan om varför inte Folkuniversitetet startade i Lund. Det blev en livlig diskussion och när det var dags att avsluta lunchen hade Christer fått det informella uppdraget av Göran att titta på möjligheterna. På vägen tillbaka till jobbet säger Per Ola, ”Christer! Den är min, den ska jag ha”.

Christer protesterade inte så Per Ola började reka förutsättningarna och påbörjade en ansökan. Ett utkast kom upp på styrelsens bord i mars 1997 och efter klartecken att gå vidare påbörjades nu det idoga förankringsarbetet. I Lund startar man inte något utan att ha det väl förankrat först!

Ansökan gick in till Skolverket som återkom med ett positivt förhandsbesked vilket innebar att man vågade dra igång rekryteringsarbetet. Vid den här tiden hade Skolverket framställt en ansökningsblankett. Den påminde mest om Hasse Alfredssons självdeklaration

Per Ola Olsson, mångårig rektor på Carl Adolph Agardhgymnasiet. Foto: Johan Sandholm

Lärare på Johannes Hedberggymnasiet i samband med utdelning av av Jubileumsstipendiet 2008. Från vänster Caroline Stålhammar, Pelle Holmén, Petra Fagerström, Göran Fasth, Marie Andersson, Malin Gutestam, Susan Doyle och Mattias Davidsson. Foto: Johan Sandholm. och stod inte att jämföra med hur det ser ut i dag – men nu fanns det de facto en blankett, till skillnad från när Linköping och Helsingborg sökte och var hänvisade till den fria fabuleringskonstens utövande.

Nu skulle det slitas sula! Ut på alla skolor och prata för sin vara under hela hösten 1997. Lärarna började rekryteras först under våren 1998.

I augusti startade skolan – fylld med 44 elever. Var fjärde elev kom från Sjöbo och endast var tredje från Lund! Det visade sig att i statusen som friskola låg också rätten att rekrytera elever från hela riket. Och att välja en friskola var den enda möjligheten för elever utanför Lund att komma till den populära staden.

Trenden med namnskolor var redan satt med Johannes Hedbergskolan. Nu var ju redan en av Kurs-

verksamhetens grundares namn upptaget så det fick letas lite. Valet föll på Agardh, det bortglömda geniet som någon uttryckte det. Här fanns ett fundament för god storytelling och även ett namn som väckte känslor. ”Och ska man konkurrera med Katte som har tusen år så måste man åtminstone låta som hundra”. ”Vi tog in 45 vid första intaget!”

Redan när Johannes Hedbergskolan startade 1994 fanns det medarbetare på Folkuniversitetet i Växjö som tyckte att man skulle ansöka om att få starta en friskola även där. Det tyckte dock inte Ulf Karlsson, som då var avdelningschef i Växjö. Det fanns redan omfattande verksamheter – vuxenutbildning, personalutbildning, Trygghetsrådet, akademiska poäng-

53

kurser, utbildningscheckar – verksamheter som enligt Ulf låg mycket närmare Folkuniversitetets verksamhetsidé än en ungdomsgymnasieskola. Situationen kom att förändras mot slutet av 90-talet då många av dessa verksamheter fasades ut. Göran Fasth låg också på och tyckte att om det ska finnas någon gymnasieverksamhet i den östra delen av stiftelsen så borde den ligga i Växjö. Det fanns dessutom en nybyggd fastighet i Växjö som hade rymliga och ändamålsenliga lokaler och Ulf började dra i trådarna för att få en gymnasieskola på plats. Med stöd av Per Ola skissade Ulf fram ett språkligt samhällsprogram. Det lades mer tid på att diskutera vad skolan skulle heta än på vad den skulle syssla med. Namnet blev Tegnér, en gammal studiekamrat till Agardh och även han professor, riksdagsman och ledamot av Svenska akademien.

Vid det här ansökningstillfället var det första gången Skolverket ifrågasatte kopplingen mellan Folkuniversitetet som huvudman för en ungdomsgymnasieskola och vår identitet som vuxenutbildare.

Efter genomtänkta förklaringar köpte dock Skolverket våra argument och i januari 1999 gav de oss tillstånd att starta. Trots den korta tiden för marknadsföring togs 45 elever in vid första intaget hösten 1999. Fler än skolan hade tillstånd för! Skolverket informerades om justeringen – det räckte på den tiden – och alla 45 fullföljde sin gymnasieutbildning.

Tegnérgymnasiet blev Växjös första friskola tillsammans med Procivitas och Växjö internationella.

Det blev en chock för kommunen. Skolpolitikerna var väldigt irriterade över den nya situationen och gymnasieförvaltningen ville inte på något sätt befatta sig med skolan. Alla var helt enkelt tagna på sängen av att Skolverket beviljat tre fristående gymnasieskolor samtidigt.

Andra året fick skolan inte mer än 20 sökande och lika illa blev det året därpå. Det var nu idén om den estetiska inriktningen växte fram. Ytterligare 25 elever

54

tillkom när den sjösattes. Problemet nu var dock att samhällsprogrammet hade en mycket lägre ersättning än estetprogrammet – och estetisk verksamhet var kostsam. Det blev helt enkelt väldigt svårt att få ekonomin i den estetiska verksamheten att gå ihop. Idén kom då upp att skapa en helt ny skola med ett estetiskt program – Växjö design- och konstskola. Tanken var att om Tegnér inte lyckades med att rekrytera fler än 20 elever per årskurs så skulle estetprogrammet kunna komplettera med 20 och den olönsamma estetiska inriktningen kunde fasas ut. Skolan fick sitt tillstånd.

30 elever sökte. Men av olika skäl uppstod ett läge där ingen kunde ta hand om uppstarten, varför tillståndet överläts till annan huvudman. ”Vi tränas i att tänka själva.”

Mycket har eleverna tyckt om våra skolor, men något som ständigt återkommit i samband med utvärderingar, utvecklingssamtal och liknande situationer där de sammanfattat sina uppfattningar om skolan är uttrycket att ”vi tränas i att tänka själva”, vilket vi så klart är väldigt stolta över. Men, om vi nu hade lyckats med att få eleverna att både uppfatta och uppskatta vad vi ville åstadkomma så var det dags att applicera det på oss själva. Tegnér var ju mer eller mindre en blåkopia på Agardh, Agardh på Johannes Hedberg och Johannes Hedberg hade i sin tur tagit Linköpings koncept och timplan rakt av. Det var dags för oss att tänka själva och resultaten blev Mediaprogrammet i Lund och de Naturhumanistiska programmen i Malmö och Helsingborg.

Mediaprogrammet var sprunget ur ett eget tänk.

Det byggde på en idé om att det nationella mediaprogrammet var kasst, men att media är ganska roligt att jobba med som form. Alltså skulle media bakas in i samhällsprogrammet och då ge en bredare behörighet till högre utbildning och innehålla mycket av det som tilltalar ungdomar inom media. Och när vi nu ser hur

det nationella medieprogrammet utformats i den senaste gymnasiereformen, GY11, kan vi se att vi tänkte rätt och låg lite före vår tid när vi skapade programmet.

De naturhumanistiska gymnasierna tog sin början i en idé om att komplettera samhällsprogrammet på Johannes Hedberg med ett naturvetenskapligt program. Vi gav processen tid och involverade väldigt många människor, internt men framförallt externt, i utvecklingsarbetet. Annika Dolk, som då var lärare på Johannes Hedberg, var en av dem som tidigt helhjärtat engagerade sig och hon kom också att bli den som fick ansvaret för uppstarten av Naturhumanistiska gymnasiet i Helsingborg. Viljan att göra skillnad, att lyckas där andra misslyckats, att anlägga andra perspektiv på naturvetenskap och teknik än vad som var traditionellt växte i takt med tiden. Vi tog tre huvudsakliga utgångspunkter för vårt fortsatta utvecklingsarbete: NOT-projektet (den nationella satsningen på att få fler unga att söka till naturvetenskapliga utbildningar) ville ”ändra unga människors attityd och inställning till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar”. Vi valde utgångspunkten att det inte var något fel på de unga människornas attityd utan snarare på skolans syn på såväl undervisningen som på unga människor.

UGU-projektet (ett omfattande forskningsprogram kopplat till Göteborgs universitetet) hade identifierat så kallade PNT-elever – elever, framförallt flickor, med god potential att klara såväl teknisk som naturvetenskaplig utbildning men som antingen valt bort det alternativet redan från början eller hoppat av dessa utbildningar till förmån för samhällsprogrammet.

Vi ställde oss frågan: Vad är det som gör samhällsprogrammet mer intressant för dessa elever, om man bortser från medveten taktik – det vill säga att det är lättare att få bra betyg på än på naturvetenskapsprogrammet? Vår slutsats blev att det som talar till samhällsprogrammets fördel är att det involverar männis-

kan och hennes tankar, att det rymmer en humanistisk dimension. Medan naturvetenskap bara handlar om matte och experiment och helt saknar humanistisk kontext i traditionell undervisning.

Det förekom ofta i den naturvetenskapliga diskussionen argument för att involvera ett humanistiskt perspektiv, som exempelvis i Anders Karlqvists (då föreståndare för Polarforskningsinstitutet) artikel i tidskriften Framtider, 4/98, där han ger uttryck för följande: ”Det naturvetenskapliga kunskapssökandet bottnar till syvende och sist i existentiella frågor…och kan inte isoleras från de tillämpningar den genererar … Det handlar inte bara om att förklara. Det handlar om att engagera, skapa inlevelser och relatera till människors behov och intressen.”

Med dessa utgångspunkter växte det naturhumanistiska konceptet fram och vi skapade ur det ett program som bygger på ämnesövergripande teman med idéhistoria som en röd tråd genom utbildningen och med PBL (problembaserat lärande) som grundläggande pedagogisk metod. Under läsåret 2000/2001 rekryterade vi lärare till skolorna i Helsingborg och Malmö. Vi erbjöd alla intressanta sökande att ta del av en utbildning i PBL och använde oss av utbildningen som ett urvalsinstrument inför anställningarna. Hösten 2001 startade båda skolorna. ”Här hör man aldrig: Det har vi redan försökt!”

SYO-konsulenterna var misstänksamma. LR (Lärarnas Riksförbund) kritiserade kommunföreträdarna för att de var så positiva. Kommunala rektorer var kallsinniga. Lärare på kommunala skolor pratade nedsättande om oss. Men vi var pionjärer! Vi kände oss som nybyggare. Allt var så enkelt och ingenting var omöjligt. Regelrätta inspektioner fanns inte och man kände sig fri att göra saker – att experimentera, ”utan att hela tiden vara livrädd för att någon skulle komma och skrika på en”. Redan när det bara fanns

55

två friskolor med Folkuniversitetet som huvudman i hela landet – i Linköping och Helsingborg – började vi så smått med skolledarkonferenser (av det något informella slaget). De förlades till danska krogar, Louisiana, Ströget i Köpenhamn och liknande inspirerande miljöer. Och vi utbytte erfarenheter och idéer med varandra så det stod härliga till och gratulerade varandra till att vi hade världens roligaste jobb. När även Lund och Kungsbacka tillkommit arrangerade vi den första skolledarkonferensen på Visingsö. Dock fortfarande under informella former. Andra året på ön fick vi besök av Carlgöran Holm som senare beskrev sin upplevelse i Folkuniversitetets tidskrift i termerna av ”en sådan fantastisk pionjäranda har jag inte upplevt i Folkuniversitetet sedan 70-talets sfi”.

Vid det här laget hade vi varit igång så pass länge att vi började förstå vad det var för materia vi jobbade med. Skolverket la inte några särskilda hinder för verksamheten – tyglarna var rätt lösa, det var lite ”vilda västern” över hela situationen och här erbjöds världens alla möjligheter vad gäller pedagogiskt utvecklingsarbete. Alla idéer var lika välkomna, det viktiga var allas engagemang. Här fanns inga begränsningar, här hörde man aldrig: ”Det har vi redan försökt!” Friskolevärlden vid denna tid erbjöd bara möjligheter och vi hade helt unika förutsättningar att engagera oss i pedagogisk utveckling över tid. Det var också nu, under res-

56

terande del av 90-talet och början av 2000-talet, som begrepp som ämnesintegration, tematiska studier, kakelcentralen, Eureka och PBL började omsättas i praktiken på Folkuniversitetets gymnasieskolor. ”Roligare att lära – lättare att lyckas.”

När man blickar tillbaka till tiden då Folkuniversitetets gymnasieskolor växte fram, och med hjälp av åren som gått fått lite distans, slås man av att vi inte skapade skolor för eleverna. Det häftiga är att vi skapade skolorna med dem. Vad vi egentligen gjorde var att vi transformerade folkbildning till skola och bar med oss folkbildningens grundläggande förhållningssätt i hela arbetet med att bygga upp gymnasieverksamheten.

Och sett i backspegeln hade våra skolor inte blivit vad de blev om vi valt ett annat förhållningssätt. Förmodligen var det också därför det var så fantastiskt roligt att få vara med i byggandet – att alla som på ett eller annat sätt berördes också var med i själva byggandet – hela tiden. Och för egen del kan jag konstatera att även om jag haft förmånen att få vara med i många olika och spännande sammanhang under mina dryga 30 år i organisationen, så har jag vare sig förr eller senare haft så roligt som under den tid jag var en av pionjärerna då Folkuniversitetets fria gymnasieskolor växte fram.

Kakelcentralen är utbildningens röda tråd under alla gymnasieåren på Naturhumanistiska i Helsingborg. Den åskådliggör alla teman och vilka moment från de olika kurserna som ingår. Den visar också på progressionen i utbildningen, vilken bildningslitteratur som ingår i varje enskilt tema och vilka entreprenöriella förmågor som respektive tema har till uppgift att träna och utveckla.

57

Katarina Andersson

Har arbetat med ekonomi och utvecklingsfr책gor sedan slutet av 1970-talet.

Foto: Johan Sandholm

58

Folkuniversitetets arbetsmarknadsutbildningar och projekt Katarina Andersson

Folkuniversitetet är idag en av de större kompletterande aktörerna till Arbetsförmedlingen. Det hela tog sin början i början av 1990-talet, då Sverige genomgick en kraftig lågkonjunktur. Nya grupper av människor blev arbetslösa, även sådana som inte blivit drabbade på samma sätt under tidigare lågkonjunkturer. Unga akademiker var en av dessa grupper. Biologer, ekonomer, jurister, tekniker och humanister kunde inte erbjudas arbete. Invandrare, både akademiker och andra, var en annan grupp mot vilken lågkonjunkturen slog hårt.

Men även högutbildade och mycket välkvalificerade personer, som tidigare innehaft högre tjänster drabbades av arbetslöshet under denna djupa lågkonjunktur.

ningar. Detta blev inledningen till en mycket kreativ period inom pedagogisk utveckling, kursutveckling och nätverksbyggande. Denna utveckling spred också många ringar på vattnet och inspirerade andra i deras utvecklingsverksamhet. Vi tog emot mängder av studiebesök och rönte stor uppmärksamhet i media.

När Sverige kom med i EU fick vi möjlighet att arbeta med EU-projekt, både nationella och transnationella.

Dessa fick ökad betydelse när vi kom in på 2000-talet.

En hel del av senare års utvecklingsverksamhet har bedrivits inom ramen för olika transnationella EU-projekt och i samverkan med universitet, skolor, företag, myndigheter och förvaltningar i olika länder.

Arbetsförmedlingen och de dåvarande länsarbetsnämnderna fick resurser att göra rejäla satsningar på dessa grupper. Samtidigt släppte man in nya aktörer på marknaden. Tidigare var det AMU (nuvarande Lernia) som haft monopol, men nu ville man ha in nya idéer och nya lösningar, och Folkuniversitetet blev en av de större leverantörerna av arbetsmarknadsutbild-

Pedagogisk utveckling Folkuniversitetet påbörjade en omfattande utvecklingsverksamhet för att finna nya metoder att hjälpa arbetslösa i arbete eller till en ny karriär. Dåvarande chefen för upphandlingsenheten vid Länsarbetsnämnden i Skåne, Inger Bengtson-Ehinger, var en viktig person i den pedagogiska utvecklingen och

59

utvecklingen av nya kurser inom arbetsmarknadsutbildningar. Bland annat var hon pådrivande när det gällde att överge grupptänkandet inom utbildning och utveckla individuellt anpassade pedagogiska metoder, med indi­v iduella studieplaner, individuella intag och indivi­duell studietid, baserat på den enskilde individens behov. Idéer som stämmer väl överens med Folkuniversitetets pedagogiska grundsyn. Studiecirkel­ metodiken är en av de viktiga grundstenar­na, som bygger på att individen själv både kan och vill ta ansvar för sin kunskapsutveckling, och skall ges möjlighet att påverka innehåll och uppläggning av utbildningen. Idén om livslångt lärande är en hörnsten. Denna modell används idag i ökad utsträckning även inom skola, högskola och vuxenutbildning och har också inspirerat företag som sysslar med förändrings- och utvecklingsarbete. Den individuella anpassningen av utbildningen utgår från deltagarens (och arbetsmarknadens) förutsättningar och behov av kompetens. I detta gäller det att ta vara på både formella och informella kunskaper och färdigheter hos individen.

Kompetenta medarbetare Vi knöt ett antal mycket kompetenta och inspirerande projektledare/huvudlärare till oss. Personer med gedi­ gen yrkeserfarenhet, erfarenhet av att vara chefer och att utveckla medarbetare, med stora nätverk inom företag och organisationer; nätverk som de var villiga att dela med sig av till sina kursdeltagare. Några av dessa kursledare var: Torsten Ryhl, Rolf Lowén, Stig Jellhede, Robert Löfgren, Göran Lilja, Janne Blom­ strand, Octavian Dumitriu, Marian Kaleta, Zoltan Udvarheily och Peter Larsson. Detta gjorde att våra kursdeltagare fick arbeta med projekt- och praktikarbeten i företag, med reella arbetsuppgifter.

Därmed fick de också viktig arbetslivserfarenhet och referenser inför framtiden.

Det har varit väldigt många begåvade, intressanta,

60

kunniga, utvecklande, kreativa personer involverade, som bidragit både till att hjälpa arbetslösa tillbaka i arbete och vidare i karriären, och också lämnat viktiga bidrag till Folkuniversitetets utveckling.

Bland medarbetare inom Folkuniversitetet som ansvarade för och utvecklade verksamheten kan nämnas undertecknad (Katarina Andersson), Ulf Wallin, Anders Håkansson, Cecilia Möller, Solveig Zäll, Ingemar Holm, Hans Gunnarsson, Lisbeth Morin, Anne Håkansson, MajLis Almstedt, Ulla Ring-Lüssenhop, Gianni Poli, Camilla Bengtsson, Mattias Alsander, Anna-Karin Sjöström med flera.

Det är många kursdeltagare som misslyckats i sina studier som sagt till mig att ”hade vi haft sådana lärare i skolan, hade jag aldrig droppat ut”. Skulle jag göra en lista över alla dessa fantastiska lärare och projektledare skulle det bli många sidor. Därför ber jag om ursäkt om jag missat någon viktig medarbetare!

Kompletterande kompetenser Ett viktigt inslag i individanpassningen var att vi inter­v juade alla sökande till våra utbildningar, och val­ de sedan tillsammans med Arbetsförmedlingen ut de mest lämpade. Utgångspunkten var att de inte skulle studera ämnen de redan hade studerat i skola eller på universitet, utan lägga till ämnen och kompetenser som de skulle ha verklig nytta av när de sökte arbete och för sin vidare karriär. Jag fick träffa många be­gåvade, kompetenta och trevliga människor, och man inser att vem som helst kan drabbas av arbets­ löshet i lågkonjunktur eller när företag läggs ner av andra anledningar. Genom våra utbildningar och projekt fick dessa människor på nytt in en fot i yrkeslivet och kunde som regel gå vidare till anställning eller företagande.

När Inger Bengtson-Ehinger kom med idén att vi skulle etablera ett utbildningscenter i Trelleborg, ett UBC, där alla deltagare skulle studera efter egna behov

och egna studieplaner, individuell studielängd och individuella scheman, var det många som tyckte det var en omöjlig uppgift – att lämna det tidigare systemet då man strävat efter att skapa homogena studiegrupper.

Men MajLis Almstedt, som ansvarade för Trelleborg, svarade att det fixar vi! Och så gjorde man det, och bedrev verksamheten under många år. En uppföljare till UBC etablerades några år senare i Landskrona, under ledning av Ulla Ring-Lüssenhop.

Från utbildning till jobbcoachning De insatser som staten och Arbetsförmedlingen gör för arbetssökande har varierat genom åren. Från de

stora satsningarna på utbildning under första halvan av 90-talet, har utvecklingen nu gått vidare till jobbcoachning och aktivitetsgarantier av olika slag. Kunskapslyftet var också ett uppskattat inslag, då staten satsade på lågutbildade för att de skulle kunna läsa in gymnasiekompetens i olika ämnen. Folkuniversitetet engagerade sig i Kunskapslyftet inom hela vår region, med individuellt baserade utbildningar. I Helsingborg utvecklade man ”Helsingborgsmodellen”, som byggde på modulindelning av studieplanerna. Tack vare detta arbetssätt kunde deltagarna koncentrera sina studier på områden där de verkligen behövde lägga ner sin kraft, och behövde inte på nytt läsa in kursavsnitt de

Coacher i Malmö hösten 2011. Från vänster Peter Smidfelt, Tina Sivert, Lena Enarsson (projektledare), Mona Bjerborn, Anna-Karin Schmidt, Mona Carlsson, Sofie Hall. Foto: Øyvind Sviland

61

redan behärskade. Helsingborgsmodellen rönte stor uppmärksamhet och fick många studiebesök från Skolverket, från andra kommuner och från media.

Andra inslag som kommit och gått har varit utbildningscheckar, då arbetssökande själva fick välja vad och hos vem de skulle studera, plusjobb och friår. Idag är de arbetssökande indelade i olika faser:

• Fas 1 – nyarbetslösa, får hjälp med personlig

jobbcoachning för att snabbt hitta ett nytt jobb.

• Fas 2 – de som inte får jobb direkt, får extra insatser med jobbcoachning, utbildning, praktik.

• Fas 3 – de som varit arbetssökande länge men

ännu inte hittat nytt jobb. De får chansen komma ut i arbetslivet genom att arbetsgivaren får betalt för att ta emot dem.

Folkuniversitetet är idag en viktig kompletterande aktör till Arbetsförmedlingen i alla tre faserna.

I det följande görs lite nedslag i några av de intressanta och framgångsrika utbildningar och projekt Folk­ universitetet bedrivit genom åren. Jag har valt att göra presentationen baserad på olika målgrupper.

Målgrupp: unga akademiker, inte fullt så unga Vi insåg att det inte var mer formell akademisk utbildning de unga akademikerna behövde för att de skulle komma ut i arbetslivet. De behövde lära sig om hur det är att arbeta i företag och organisationer, arbeta projektinriktat, samverka i grupp, ta ansvar, analysera och finna lösningar till problem, presentera, och inte minst, att sälja sig själva. Tyvärr hade många företagare samtidigt fördomar mot att anställa unga akademiker.

De behövde hjälp att få sina ögon öppnade för att inse den nytta och de nya möjligheter en ung akademiker skulle kunna bidra med i företaget. För att förverkliga detta arbetade vi mycket med praktikinslag, lärande i arbete och projekt på uppdrag av företagen. Eftersom

62

många av dem kom direkt från universitetet och hade väldigt liten arbetslivserfarenhet, var ett viktigt inslag i utbildningen ”medarbetarutbildning”. Under denna tid var det tillåtet att förlägga praktik utomlands, och många av våra kurser innehöll utbildningar i marknadsföring, språk, affärskunskap, EU-kunskap och praktik utomlands. På så sätt kunde deltagarna förbereda sig på en karriär med internationell affärsinriktning.

Eftersom Sverige dessutom var på väg in i EU, behövdes det jurister, ekonomer, projektledare med goda EU- och språkkunskaper, för att representera Sverige i det europeiska samarbetet. Många av våra forna kursdeltagare arbetar idag i Bryssel eller inom offentlig förvaltning med EU-relaterade arbetsuppgifter. Och många har gått vidare och blivit projektledare för kommunala och/eller privata EU-projekt eller som egna företagare. Även välutbildade och erfarna personer kan ha svårt att hitta nytt jobb om de blivit arbetslösa. De kan behöva uppdatera sig eller vidga sitt yrkesområde som förberedelse för nytt jobb. Under flera år bedrev vi ”Kunskapshus” i Malmö för personer av denna kategori, såväl svenskar som invandrare. De fick utbildningsinslag, och sedan fick de sälja in sig för olika uppdrag i företag (med hjälp av våra projektledare).

Detta var framgångsrika koncept. För målgruppen välutbildade och erfarna bedrev vi också under flera år utbildningar i internationellt affärsmannaskap. Detta i samverkan med IHM. Målgrupp: Invandrare Utbildningar i svenska som andraspråk har genomförts i över 60 år. Folkuniversitetet var den dominerande anordnaren av undervisning i svenska för invandrare bland studieförbunden fram till dess att denna verksamhet genom politiska beslut övergick i kommunal regi. Idag har Folkuniversitetet en omfattande

utbildningsverksamhet i svenska som andraspråk för enskilda, företag, organisationer, kommuner och Arbetsförmedlingen. Målsättningen med vår svenskundervisning är inte enbart att ge svenskutbildning, utbildning i svenskt samhällssystem och interkulturella frågor. Idag krävs mer och mer att utbildningen också skall leda till arbete och därför integreras andra ämnesstudier i svenska – såväl teoretiskt som praktiskt.

Folkuniversitetet har genom åren fått stor erfarenhet av utbildningar riktade mot olika målgrupper med olika utbildnings- och yrkeserfarenheter. Exempelvis hade vi på den tid det fanns krav att utländsk vårdpersonal skulle avlägga särskilt svenskprov, uppdrag av Socialstyrelsen att genomföra dessa prov. Proven utformades i samarbete med uppdragsgivaren.

Vidare har Folkuniversitetet bland annat anordnat TISUS-förberedande kurser i många år (Test i svenska för utländska studerande) och haft Lunds universitets uppdrag att genomföra TISUS-prov. Idag arbetar vi med Swedex-examinationer.

Utbildningar i svenska och yrkessvenska är en stor del av vår verksamhet, varav en stor del är yrkesinriktad och genomförs på uppdrag av företagskunder. Utbildningar i svenska för sjukvårdspersonal har alltid varit en viktig uppgift för våra språkutbildare. Tidigare fanns kravet på språktest, idag är det arbetsgivaren som avgör. Då var Arbetsförmedlingen en viktig kund, numera görs utbildningarna som uppdrag för landsting och regioner, för små grupper eller som enskild undervisning. Vi ger också många yrkesinriktade utbildningar i andra språk. Det kan handla om teknisk engelska, Medical English, skräddarsydda språkutbildningar för receptionister, advokater, advokatsekreterare, ekonomer etc. Denna omfattande erfarenhet har under årens lopp bidragit till att vi byggt upp egen kompetens och pedagogiska metoder.

Bland arbetsmarknadsuppdrag vill jag särskilt lyfta fram alla de arbetsmarknadsutbildningar vi haft för

invandrare från östra Europa, efter det att muren föll.

Syftet med dessa utbildningar var att ge arbetslösa invandrare från dessa länder anställningar i företag som bedriver affärsverksamhet mellan Sverige och respektive land. Några andra intressanta utbildningar var Kunskapshus i Tjeckien, Ungern och Polen, samt Polska Reklama, där målgrupperna var välkvalificerade arbetslösa från respektive land. De utbildades och fick kvalificerad praktik i företag i sina forna hemländer, och i förlängningen arbete.

ESF-projektet Integration via arbete (IVA) bedrevs i Kristianstad under ledning av Anders Håkansson.

En stor del av projektet fick deltagarna vara ute på olika arbetsplatser, och kom in till Folkuniversitetet för utbildningsinsatser inom områden de kände att de hade brister. Framför allt handlade det om språkträning och individuella utbildningsinslag. Idén bakom IVA var också att använda etablerade invandrare som ”etableringskonsulter”. Detta var långt innan Arbetsförmedlingen fick uppdrag att tillhandahålla etableringslotsar får nyanlända invandrare – ett tecken på att vi var tidigt ute och på rätt spår.

Ett annat lyckosamt uppdrag var Centrum för invandrade akademiker som Folkuniversitetet bedrev i

Katarina Brugge, Folkuniversitetet, och Mariette Bjurström, Lernia, framför entrén till CIA, Centrum för internationella akademiker. Foto: Jan-Erik Blondell

63

Anders Håkansson är verksamhetsledare för verksamhetsområde uppdrag i distrikt öst.

Foto: Johan Sandholm Lund under ett antal år, i samverkan med Lernia. Här fick de komplettera sin utbildning inom exempelvis svenska och arbetsmarknadskunskap. Detta kompletterades med praktik i företag. En praktik som byggde vidare på deras tidigare kunskaper och ledde till arbete för många.

Målgrupp: Kulturarbetare Arbetslösheten bland kulturarbetare har alltid varit hög. Ingemar Holm och Lisbeth Morin på Folkuniversitetet i Malmö bestämde sig för att hjälpa dem att etablera sig och kunna försörja sig som kulturarbetare. På så sätt skapades Projektverkstan i Malmö i början av 90-talet. Här fick kulturarbetarna en arbetsplats och

64

hjälp att förverkliga sina idéer. De fick också utbildning inom affärskunskap, marknadsföring, ekonomi, projektarbete, juridik och upphovsrätt och andra områden de behövde förkovra sig inom. Varje vecka hade man seminarier med intressanta personer, personer som hade något att lära ut. Även projektverkstan fick många studiebesök och efterföljare i andra kommuner. När denna verksamhet så småningom lades ned, följdes den av andra uppdrag och ESF-projekt med samma målsättning – att hjälpa kulturarbetare etablera sig och försörja sig inom sitt område, alternativt att inse att de skulle behöva försörja sig på annat sätt och ha kulturarbetet som någon form av bisyssla.

Målgrupp: Ungdomar Genom uppdrag och projekt har vi hjälpt många ungdomar tillbaka till studier eller till ett lämpligt arbete.

Detta har många gånger skett som ESF-projekt. Några av de framgångsrika är KNUFF, Polisprepen och Unga Kalmar.

KNUFF står för: Kunskap – Nyfikenhet – Utveckling – Färdighet – Framtid. Målgruppen var ungdomar med olika diagnoser, ofta hade de stora koncentrationsproblem och problem att fungera i grupp. Men med stort engagemang och målinriktat arbete lyckades man få många av dem tillbaka till studier eller ut i arbete. Anna-Karin Sjöström och Björg Kimvall i Halmstad var de drivande bakom detta projekt.

Polisprepen var ett helt annat projekt, som bedrevs i Kristianstad i samverkan med polismyndigheten i Skåne och arbetsförmedlingar i hela länet, under ledning av Anders Håkansson. Målet var att förbereda ungdomar att söka in till och klara ansökningsproven till Polishögskolan. Detta var dessutom en särskild satsning på invandrare och kvinnor.

Unga Kalmar är ett projekt som bedrivs i samverkan med Kalmar läns landsting, Försäkringskassan, Kalmar kommun och Arbetsförmedlingen. Deltagarna har som regel någon form av psykiatrisk diagnos.

Tack vare det speciella samarbetet i partnerskapet, och våra lyhörda och duktiga coacher, kan många av dessa ungdomar etablera sig på arbetsmarknaden, alternativt finna meningsfull sysselsättning och gemenskap.

Målgrupp: Långtidssjukskrivna Under de senaste åren har staten och Arbetsförmedlingen gjort särskilda satsningar för att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka i arbetslivet. Folkuniversitetet i Kristianstad utvecklade ett särskilt koncept för detta – Liv och Lust, som står för: Livsbejakande Inspirerande Vägvisare Läkande Utvecklande Skapande Tillsammans Många av deltagarna led av olika typer av utbrändhet.

De hade blivit passiviserade och gett upp att kunna återvända till arbetslivet. SMIL (skapande – motiverande – inspirerande – lärorikt) var ett liknande projekt som bedrevs i Helsingborg. Genom projekten fick många tidigare långtidssjukskrivna verktyg att hantera en ofta jobbig vardag, och kunskaper om en friskare livsstil. Vi kombinerade detta med skapande verksamhet inom måleri, foto, keramik, musik och andra områden deltagarna fann intressanta. Passiviseringen på grund av sjukdomar medför ofta att man saknar lust och förmåga att engagera sig över huvud taget. Den skapande verksamheten bidrar till att på nytt bygga upp denna lust och förmåga. När deltagarna var redo för det, fick de arbetsträna, antingen på sin tidigare arbetsplats eller på någon helt ny. Arbetsträningen kanske bara omfattade ett par timmar i veckan inledningsvis men kunde för de flesta växa i omfattning ganska snabbt. Många kunde efter sin tid i projektet återvända till sina tidigare arbeten och andra fick hjälp att hitta nya jobb som de kände var mera lämpade för.

Ingela Broberg var en av de drivande när det gällde att utveckla Folkuniversitetets rehabcoachning.

65

Målgrupp: Långtidsarbetslösa Många av deltagarna i projekten som är beskrivna ovan har också varit långtidsarbetslösa, men tack vare utbildningarna och projekten har de återfunnit motivation och styrka att återvända till arbetslivet. De har uppdaterat kunskaper eller fått nya kunskaper inom områden av vikt för det nya yrkeslivet. De har också fått hjälp hitta nya jobb. Genom åren har Arbetsförmedlingen gjort satsningar på långtidsarbetslösa bland annat genom olika typer av aktivitetsgarantier.

Syftet med dessa är att motverka utanförskap och passivitet. Genom projekten har de en arbetsuppgift att utföra och en arbetsplats. Arbetsuppgiften är att förbereda sig för arbetsmarknaden genom nya kunskaper och färdigheter, att leta upp lämpliga jobb och att söka dem. Som hjälp på vägen får de utbildningsinsatser, hjälp att hitta de lediga jobben, hjälp att skriva cv och personliga brev, intervjuträning med mera. Idag är olika typer av coachning etablerade yrkesområden.

Från att ha varit ett begrepp inom idrottsområdet, har

Ingemar Holm och Hans Gunnarsson arbetade med Praktiska broar.

Foto: Jan-Erik Blondell

66

vi idag fått coacher som är inriktade mot jobb, hälsa, friskvård, rehab med mera. Tack vare EU-projekt och andra utvecklingsinsatser har vi kunna utveckla våra coachmetoder och våra medarbetare.

Jag ska bara nämna ett ESF-projekt här: Resurspoolen, som vänder sig till välkvalificerade arbetslösa i Landskrona, Helsingborg och Ängelholm. Projektet bedrivs som en typ av konsultföretag, där deltagarna säljer in sig och genomför uppdrag för olika företag och förvaltningar. Detta kombineras med utbildningsinsatser och seminarier. Idén är att aktivera deltagarna och göra dem delaktiga i projektarbetet. Det bildas arbetsgrupper med olika inriktningar. Dessa har sedan representanter i en ledningsgrupp som samordnar verksamheten. Ett mycket spännande, utvecklande och framgångsrikt projektupplägg. Många deltagare hittar nya jobb. Genom samarbetet med tre orter får de också extra möjligheter att bygga användbara nätverk.

Ingemar Holm och Hans Gunnarsson bedrev under cirka 10 år utbildningar och projekt för långtidsarbetslösa under namnet Praktiska broar. En del av dessa som ESF-projekt, andra som Interregprojekt i samverkan med danska partners.

Idag sker satsningen på långtidsarbetslösa framför allt inom jobb- och utvecklingsgarantins fas 3. Här samverkar alla orter inom Folkuniversitetet Syd under det gemensamma namnet Resurspoolen, som nu fått nytt innehåll. Idén att deltagarna ska vara aktiva och styra sitt arbete är självklar. Detta sker genom projektverkstäder där deltagarna själva väljer inriktningar, oftast i samverkan med förenings- eller arbetslivet.

Detta är bara några nedslag från mina cirka 25 år inom vuxenutbildningen. Det finns många fler spännande och framgångsrika projekt som inte får plats i denna presentation. Det har varit år fyllda av meningsfullt arbete och många inspirerade och utvecklande samarbeten. Tack till alla som jag haft förmånen att få arbeta och umgås med!

67

Solveig Zäll

har arbetat inom den sĂśdra regionen sedan mitten av 1970-talet.

Foto: Johan Sandholm

68

Forskningsinformation, forskarskola och verksamhet för yrkesverksamma Ulf Wallin i samtal med Solveig Zäll

Folkuniversitetets syfte är att bedriva folkbildning och vuxenutbildning i nära samverkan med universitet och högskolor. Folkuniversitetet ska också se till att studenter, lärare och forskare vid universitet och högskolor engageras i arbetet, samt ständigt utveckla och förnya verksamhetens form och innehåll. Vi tar till vara kunskapen från den fria forskningen och principerna för den akademiska utbildningen. Detta syfte återspeglas i avdelningen för forskningsinformation som byggt upp seminarieverksamhet för yrkesverksamma, en forskarskola, föreläsningsserier och startandet av den för Folkuniversitetet Syd första KY-utbildningen 1999. Ansvarig för dessa verksamheter var Solveig Zäll.

Forskningsinformation för yrkesverksamma – Vi tog utgångspunkt i vår universitetsanknytning och har försökt spegla pågående forskning genom seminarier och föreläsningsserier. Inte minst viktigt har varit att få en praktisk tillämpning för yrkesverksamma, berättar Solveig Zäll.

– En morgon på väg till jobbet lyssnade jag som van-

ligt på P1 i bilradion och en forskare berättade om sitt arbete med dyslexi. Det lät mycket intressant och jag bestämde mig för att ringa till forskaren, som hette Sigrid Madison. Vi träffades och det första seminariet för yrkesverksamma i skolan var fött.

Det var verksamhetsåret 1992/93 och dyslexiseminariet, där också hjärnforskaren David Ingvar deltog, hade nästan 400 deltagare! Det året hade avdelningen 1 600 deltagare på sina arrangemang.

– Sedan fortsatte vi med nya områden. Vi satte oss ned med jämna mellanrum och spånade, vad låg i tiden, vad var gångbart, vad var intressant? Vård, omsorg och skola var våra huvudområden.

De som arbetade tillsammans med Solveig var Åsa Hansson, Marie Engdahl och Andrea Kollman. Semi­ narieverksamheten hade sin topp under 1990-talet och avklingade under början på 2000-talet.

– Vi fick med åren allt större konkurrens från både organisationer och utbildningsföretag som tog efter vårt sätt att jobba med kombinationen forskning och praktisk tillämpning, berättar Solveig.

69

På frågan om en liknande verksamhet skulle kunna startas igen så tror Solveig att det skulle vara möjligt.

– Idag finns det hur mycket information som helst.

Men det kan vara svårt för individen att veta vad som är korrekt och beprövat. Forskning, folkbildning och yrkesinriktad fortbildning hör samman. Forskning speglar ju vad som händer i samhället och den måste levandegöras. Det skadar inte heller att ge det hela en stor portion tålamod och uthållighet, säger Solveig Zäll.

Forskarskolan 1992, då Folkuniversitetet Syd fyllde 50 år, firade Forskarskolan sitt 10-årsjubileum. Initiativtagare till Forskarskolan var Sanna Ehdin (f d Susanna Wiedswang) som inspirerats när hon deltog i Weizmanninstitutets internationella forskarskola i Israel. Väl hemma i Sverige kontaktade hon Folkuniversitetet som genast nappade på idén. Institutionerna vid Lunds universitet ställde upp med praktikplatser. Men det var värre med finansieringen. Till sist skrev både dåvarande landshövdingen Nils Hörjel och förre universitetsrektorn Håkan Westling ett rekommendationsbrev. Det tog skruv och pengar kom både från stiftelser och företag.

Under årens lopp har bland annat följande varit med och finansierat Forskarskolan: Crafoordska stiftelsen, Åhlén-stiftelsen, Åke Wibergs stiftelse, Vetenskapsråden, Karl Tryggers stiftelse för vetenskaplig forskning, Folkuniversitetsföreningen och Sydkraft AB:s stiftelse för forskning. Under flera år ställde också Lunds universitet upp med en garantisumma för att säkra verksamheten. Initiativet till detta togs av dåvarande universitetsrektorn Håkan Westling.

En unik satsning – När vi startade Forskarskolan var det något helt unikt i Sverige. Vi hade första året 120 sökande till 18 platser, konstaterar Solveig Zäll. De som sökte skulle

70

antingen gå sista året på gymnasiet eller hade precis tagit sin studentexamen. Forskarskoleidén, som syftade till att stimulera intresset hos ungdom för forskning, spreds i landet och kom också att arrangeras i Stockholm av Karolinska institutet, i Uppsala av Folkuniversitetet, Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet, i Umeå av Umeå universitet. Under några år hade Forskarskolan verksamhet också i Göteborg med Folkuniversitetet och Göteborgs universitet som arrangörer. Forskarskolorna samverkade med varandra och vi gav ut gemensamma rapporter, samordnade marknadsföringen och utbytte erfarenheter. Under flera år fick också några deltagare i Forskarskolan delta i Nobelfesten och träffa pristagarna.

Upplägget var detsamma över landet. Forskarskolan gick av stapeln under sex sommarveckor. I till exempel Lund bodde studenterna på Helsingcrona nation. Alla studenter deltog i ett forskningsprojekt vid olika institutioner, främst inom områdena naturvetenskap och teknik. Man gick på föreläsningar med anknytning till forskningens villkor och forskarens arbete och populärvetenskap inom olika forskningsområden.

Studiebesök gjordes på institutioner och företag. Och så förstås nations- och studentliv med känt innehåll.

Styrkan var just kopplingen till riktiga forskningsprojekt och labbarbete med konkreta och verkliga uppgifter.

Ett eget forskningsprojekt Så här skrev en av handledarna för Forskarskolan i Uppsala 1999, Ingegerd Gustafsson, forskare inom antibiotikadosering och resistensutveckling: Forskarskolan som arrangeras av Folkuniversitetet ger en unik möjlighet att följa arbetet i en forskargrupp under sex sommarveckor. Studenterna får ett eget forskningsprojekt som ofta är en del av ett större arbete. Det innebär ett eget ansvar där du arbetar med utrustning

som är betydligt dyrare än pappas bil. Det ger ofta spännande resultat som kan vara knepiga att bedöma och förstå. Det är inte alltid säkert att handledaren förstår det heller. Sånt är livet inom forskningen.

Utvärderingar från verksamheten visar att en stor del av deltagarna gått vidare till universitetsstudier och forskning och i hälften av fallen inom det område man hade på Forskarskolan. Vidare visar utvärderingarna att man genomgående var mycket nöjd med programmet. Det enda klagomål som ständigt återkommer är att tiden för sömn varit nästan obefintlig.

20 år med forskarskolan Nu är det 2012 och Forskarskolan finns inte längre.

Det sista intaget gjordes 2004, drygt 20 år efter starten. Solveig menar att det efterhand blev en större konkurrens från universiteten och högskolorna som genom olika projekt under terminerna vände sig till gymnasister. Det blev också allt vanligare att ungdomarna prioriterade resande efter gymnasietiden eller ett vanligt sommarjobb. Idag tror Solveig att det skulle finnas behov av en ny form av forskarskola som skulle ha högstadieelever i 8:an och 9:an som målgrupp.

Detta för att tidigt väcka intresset för naturvetenskap och teknik.

Som avslutning på intervjun berättar Solveig Zäll att hennes dotter Anna nu doktorerar inom immunteknologi och har professorn, innovatören och entreprenören Carl Borrebaeck som handledare. Samma handledare som Sanna Ehdin, initiativtagaren till Forskarskolan, hade när hon doktorerade i bioteknik med inriktning immunteknologi 1988 vid Lunds universitet. Visserligen är Lund inte så stort, men ändå!

Några forskare med start i Forskarskolan Flera idag uppmärksammade forskare fick sin start på Forskarskolan i Lund. Ulf Ellervik, idag professor

Mef Nilbert Foto: Jan-Erik Blondell

71

i organisk kemi vid LTH och nyligen mottagare av Kungliga Vetenskapsakademiens Pi-pris (för svensk populärvetenskaplig litteratur), är en av dem. Redan under gymnasietiden i uppväxtstaden Linköping kom han i kontakt med Kemicentrum i Lund, när han tillbringade sex sommarlovsveckor på Forskarskolan i Lund 1988.

– Man fick vara med i en forskargrupp och delta i deras forskning. Det var enormt kul. Efter studenten blev jag mer eller mindre rekryterad till Kemicentrum, där jag ägnade ungefär 20 procent av min tid åt forskning parallellt med att jag läste kemiteknik på LTH, säger Ulf Ellervik i en intervju införd i Skånska Dagbladet 2011 i samband med att han uppmärksammats för att vara cancerns gåta på spåren.

En annan känd cancerforskare är professorn och över­läkaren Mef Nilbert som sa så här i en intervju 2005: – Jag hade inte kommit till Lund och det här laboratoriet om inte Forskarskolan fört mig hit. Jag blev helt fångad av det forskningsprojekt jag fick arbeta med på Forskarskolan sommaren 1986. Det handlade om kromosomavvikelser i olika typer av tumörer. Detta ledde till att jag började läsa medicin i Lund och smet upp till labbet på lediga stunder.

1991, efter några år i USA, disputerade Mef Nilbert på en avhandling om kromosomavvikelser i muskeltumörer. I intervjun sa hon så här om vikten av att söka kunskap: – Att ungdomar tidigt får inblick i hur forskning fungerar tror jag är viktigt speciellt för dagens gymnasister. Trots specialarbeten av forskande karaktär kommer gymnasisterna inte i riktig kontakt med forskarvärlden. Tidigare var många av lektorerna på gymnasierna disputerade, men det är inte så vanligt idag.

Att söka egen kunskap och att få personlig kontakt med och handledning av en forskare betyder mycket för att unga ska upptäcka att forskningen är en rolig

72

och stimulerande karriärväg.

Forskarskolan var också början för Åsa Petersén numera MD och PhD samt docent i neurovetenskap, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet. Så här säger hon om sin forskarskoletid: – Forskarskolan var en fantastisk introduktion till den akademiska världen och jag minns de veckorna 1993 med värme. Intellektuella diskussioner. Möten med intressanta människor. Gränsöverskridande föreläsningar. Spänningen i att starta ett forskningsprojekt. Korridorliv och besök på nationer. Glädjen att vara på universitetet. Jag önskar alla en sådan start på sin forskningskarriär! Mitt projekt hade titeln: Immobilisering av olika enzym på nylonslang för analys med biosensor. Året efter deltog Åsa som fadder på Forskarskolan och idag är hon expert på de psykiatriska problemen vid Huntingtons sjukdom, också kallad ”danssjukan” på grund av symtom med ofrivilliga rörelser.

Exempel på projekt i Forskarskolan Deltagarna i Forskarskolan sammanfattade sin sexveckorsforskning i rapporter. En del av deltagarna kunde använda arbetet som specialarbete i gymnasiestudierna. För en del var rapporten början på fortsatt forskning inom området. Alla rapporterna finns samlade i ett arkiv på Folkuniversitetet i Lund. Här följer en del exempel på rapporter som skrevs på Forskarskolan i Lund: • Lactobacillus – a review of the beneficial effects to human health – Martin Englund, 1992 • Utveckling av en biosensor med en omladdningsbar kromatografisk matris baserad på imidobiotin – Charlotte Nilsson, 1992 • Adhesion mechanism of helicopacter pylori – Anja Ferm, 1992 • Hur atomer minns – Atomära optiska minnen

– Fredrik Lönn, 1992 • Analys av kromosomavvikelser i anafas hos humana tumörceller – Renata Kalman och Carl-Henrik Shah, 1998 • Flukturerande asymmetri hos luktvädd – Elin Götmark, 1998 • BDNF – measured by enzyme immunoassay in rat and mouse brain – Anna Karlsson och Lidjia Mijaljevic, 1998 • Sambandet mellan stress och morfologisk stabilitet hos vildkål och lönn – Jessica Slove Davidsson, 1999 Fortbildning för yrkesverksamma – exempel Avdelningen för forskningsinformation, Folkuniversitetet Syd, producerade också en lång rad seminarier främst för medarbetare inom skola, vård och omsorg.

Här följer exempel på detta: 1994–95 • Dyslexi – diagnosmetoder och åtgärdsprogram med May Lindgren, Sigrid Madison, Lars Gustavsson och Maj-Gun Johansson • Missbruk i arbetslivet – aktuell forskning och behandling med Christina Andersson, Leili Laanemets, Margareta Sidén och Jonas Åberg • Mobbning i arbetslivet med Ingela Thylefors, Heinz Leymann och Lisbeth Mandell • Äldreomsorg – demens och afasi – aktuell forskning och behandling med Ann-Mari Andersson, Anita Andersson, Arne Brun och Ulla Passant • När ska vi slå larm? – Vilken beredskap har skolan för att ta hand om ett barn i kris? med Bertil Ekstedt, Eva Furstenberg, Pirkko Hamberg, Susanne Jensen, Lisbeth Moberg, Hans Persson och Valle Rune • En ordinerad dos med Madeleine Altner, Göran Blennow, Ingemar Ewetz, Katarina Johansson och Britt Vikander • Barn av sin tid – om ungdomsvåldet med Tom Jen-

sen, Peter Martens, Bertill Nordahl, Anatol Pikas, Åke Sahlin, Per Svensson och Lars Åsbrink • MBD/DAMP – Hur arbetar man i förskola och skola? med Margareta Carlström, Roland Forsberg, Birgitta Johnsen, Björn Kadesjö, Solveig Laurin och Lena Timby, 1995 1996 • Att bedöma och tolka barns signaler om sexuella övergrepp med Kaisu Akselsdotter och Egil Ruuth • Psykiska sjukdomsstillstånd – aktuell forskning och behandling med Finn Bengtsson, Yvonne Forsell, Lars Gustavsson och Monica Paulsson • Knarket är tillbaka – om ungas drogmissbruk med Bengt Andersson, Ulla-Britt Hedenby, Tom Jensen, Margareta Norell och Tomas Pärlklo • Finns det skära elefanter och blå kameler? Åt­ gärder för barn som mår dåligt med Ann Arleklo, Ann-Charlotte Didriechsen Hult, Boo Larsson, Pål Limås, Ulla Marklund och Christina Månsson • Demens – forskning och vård med Elisabet Englund, Margareta Grafström, Ingvar Hedenby, Staffan Josephsson, Kerstin Lundström, Lennart Minthon, Ulla Passant och Siegbert Warkentin • Från farbror Fröbel till forskande frön – alternativ pedagogik för förskola och lågstadium med Marika Gedin, Bertil Gustavsson, Bo Gustavsson, Britt-Marie Hurtig, Annika Johansson, Walter Liebendörfer, Birgitta Sohlman, Birgitta Strömbom, Karin Wallin och Anna Winström 1997 • Montessoripedagogik med Martin Ingvar, Karin Lindberg, Ola Löfqvist, Marianne Ors, Jan Rasmusson och Kerstin Signert • Damp på gymnasium och högstadium med Eva Cangård, Lennart Lindqvist, Peder Rasmussen, Anne Röd Moen, Ann Stenberg och Inger Öhlmér

73

• Miljö, livsstil, hälsa, åldrande i ett odontologiskt perspektiv med Britt Ahlborg, Martha Björnström, Guy Heyden, Annelie Prenning, Gunilla Sjögren och Birgitta Wolf • På liv och död – om etiska beslut och förhållningssätt i vården med Gunilla Bolinder, Mats G Hansson, Dieter Hoffmann och Anders Larsson 1998 • Våld och hot i människovårdande yrken med Sigvard Persson och Stefan Sandström • En målinriktad och långsiktig rehabilitering av stroke med Bodil Carle-Smedley, Elisabeth Hamrin, Bo Norrving, Ia Rorsman, Monika Vestling och Berit Vikman-Johansson • Dyslexi och dyskalkyli – förebyggande åtgärder och praktiska arbetsmetoder med Marianne Ors, Unn Görman, Gudrun Malmer, Lena Franzén och KarlÅke Kronqvist 1999 • Typ 2-diabetes – aktuell forskning och behandling med Carl David Agardh, Kerstin Brismar, Anita Carlsson, Peter Nilsson, Jonas Tovi och Synnöve Ödegård • Psykiska sjukdomstillstånd hos äldre – aktuell forskning och behandling med Yvonne Forsell, Lars Gustafson, Per Hartvig och Kristina Larsson

74

2000 • Vuxna med osynliga funktionshinder – om neuropsykiatriska handikapp som DAMP, ADHD, Aspergers syndrom/Autismspektrumstörningar med Åsa Gravander, Maria Holmqvist, Sten Levander, Lena Nylander, Malin Widerlöv och Inger Ohlmér • När Asta blir arg – ett seminarium om demensvård ur ett arbetsmiljöperspektiv med Susanne Andersson, Kerstin Lundström, Jan Marcusson och Stefan Sandström 2002 • Social fobi med Susanne Lewenhaupt • Ur balans – ett seminarium om rehabiliteringsmodeller vid stressrelaterade skador med Aleksander Pleski, Solveig Klingberg Larsson och Marianne Eckerbom 2003 • Att möta våld med kunskap med Sigvard Persson och Stefan Sandström • Samtalsmetodik i skolan med Bengt Grandelius • Split vision – hur skapar vi hållbara konkurrensfördelar i en delad värld med Jonas Riddarstråle 2004 • Psykopatiska chefer och medarbetare med Lars-Olof Tunbrå • Glykemiskt index med Fredrik Paulún

Akademiska poängkurser Folkuniversitetet har under många år bedrivit s k extramurala universitetskurser. Dessa akademiska poängkurser gav möjlighet för många att genomföra sin utbildning i egen takt, ofta på kvällstid och på orter som då inte alltid hade universitet eller högskola.

Under den period som den här jubileumsboken täcker, 1992 till 2012, upphörde möjligheten för privatpersoner att kunna tillgodoräkna sig de akademiska poängen om man senare önskade ta ut en examen.

Detta berodde bland annat på ett agerande från de universitetsstuderandes sida mot bakgrund att de ansåg att man inte skulle få köpa sig en akademisk utbildning genom kursavgifter och på så sätt kringgå ett ansökningsförfarande. Detta gjorde att Folkuniversitetet tvingades avveckla de akademiska poängkurserna.

Verksamheten bedrevs in på 90-talet under namnen Kvällsuniversitetet och Sommaruniversitetet.

Lunds universitet Foto: Johan Sandholm

Böckernas Bok Nyöversättningen av Bibeln, klar efter nära 40 års arbete, bildade grunden till en serie på fjorton föreläsningar i vardera Malmö, Helsingborg och Kristianstad under november 1999 till mars 2000. De handlade om Bibelns språk, dess roll i vår tid och i historien, och hur kristendomen blev en svensk religion.

Det mycket omfattande programmet planerades under ett flertal möten mellan huvudarrangörerna Lunds universitet, Lunds stift och Folkuniversitetet.

Hela femton medarrangörer deltog också. Idén var att genomföra en folkbildande föreläsningsserie om Bibeln som vårt kulturarv och om Bibeln som religiös urkund. Syftet var att skapa debatt om Bibeln och diskutera dess funktion idag och historiskt. Att granska Bibeln som inspiratör för skönlitteraturen, natur­ vetenskapen, samhällsutvecklingen och människo­ synen. Folkuniversitetet genom Andrea Kollman stod för projektledningen och var övergripande koordinatör. Från Lunds stift deltog Karin Borg och från Lunds universitet Nilla Bolding i styrgruppen för projektet.

Som med många större projekt är det ofta finansieringen som är en nöt att knäcka. Detta framgår tydligt av de protokollförda mötena i projektet. Bidragsgivare var Svenska Akademien, Region Skåne, Längmanska kulturfonden, Lunds stift, Lunds universitet, Folkuniversitetsföreningen, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet och Svenska bibelsäll­ skapet.

I samband med projektet gavs också en antologi ut på Folkuniversitetets förlag med de olika föreläsarnas essäer. Antologin Böckernas Bok trycktes i en upplaga på 2 000 exemplar. Den uppmärksammades i flera tidningar.

Publiken var störst i Kristianstad och Helsingborg där 50–60 personer kom till varje föreläsning, i Malmö 30–40. Ambitionen var att man skulle nå ut till en bred publik åldersmässigt. Det visade sig att

75

medelåldern var hög och ungdomarna betydligt färre än förväntat. Arrangörerna trodde att detta berodde på att programmet kanske hade uppfattats som alltför akademiskt. Men trots allt konstaterade man att man var nöjd med uppslutningen och att föreläsarna stimulerade till både diskussion och frågor.

Det mycket spänstiga programmet vill vi gärna dokumentera, genom att som avslutning på denna redogörelse av projektet Böckernas Bok lista föreläsningarna (föreläsarnas titlar anges som de var vid förläsningstillfällena): Världens första mord – om Kain och Abel och ett litet, litet, ord med Jesper Svartvik, forskarstuderande vid Teologiska institutionen vid Lunds universitet Koranen – en jämförande text med Pernilla Ouis, forskarstuderande vid Etnologiska institutionen vid Lunds universitet Torans sjuttio ansikten – judiska förhållningssätt i Bibeln med Karin Hedner Zetterholm, forskarstuderande vid Teologiska institutionen vid Lunds universitet Att översätta Bibeln – en omöjlighet. 40 år med den nya bibelöversättningen med Birger Olsson, professor i Nya testamentets exegetik, Teologiska institutionen vid Lunds universitet Var, när och hur var skapelsen? med Hans-Uno Bengtsson, docent vid Institutionen för teoretisk fysik, Lunds universitet Mellan Gamla och Nya testamentet – de apokryfa skrifterna med Jerker Blomqvist, professor i grekiska, Klassiska institutionen vid Lunds universitet Den hebreiska Bibeln och judisk liturgi med Morton H

76

Narrowe, överrabbin, Judiska församlingen i Stockholm Bibeln i Skåne genom århundradena. Dansk Bibel – försvenskning – svensk bibel med Bo Johnson, pro­ fessor emeritus i teologi, Lunds universitet Att spara eller inte spara – det är inte frågan. Erfarenheter från bibelöversättningsarbetet med Gun-Britt Sundström, svenskstilistisk expert i Bibel­kommissionen Bibelns skuggsidor med Anna Karin Hammar, teol lic och stiftsadjunkt i Lunds stift En katolik läser Bibeln med William Kenney, hjälpbiskop i Stockholms katolska stift Kristus Tveskägg – Bibelns och kristusbildens germanisering med Jörn Staecker, docent i medeltidsarkeologi, Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet Om tidelag, horsbrott och blodskam – Gamla testamentet som juridisk norm med Sten Högnäs, docent i idé- och lärdomshistoria, Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet Att läsa Gamla testamentet med gröna glasögon – på spaning efter våra ekologiska rötter med Karin Lindvall, pastor i Bergums Missionsförsamling och forskarstuderande i Gamla testamentets exegetik, Lunds universitet

Föreläsningsserier och annan universitetsanknuten verksamhet Filosoficirkeln i Lund – som arrangeras av Folkuniversitetet i samarbete med Lunds universitet, ett samarbete som inleddes 1992 – och Teknik- och naturvetarcirkeln – med start 1995 – är kända för lundapubliken sedan flera år och mycket välbesökta.

Tankens bilder 2002 arrangerades i Lund utställningen ”Tankens bilder”. Den visade den vetenskapliga bilden från 1400-talet till vår tid och var ett samarbete mellan Riksutställningar, Bildmuséet i Umeå och Folkuniversitetet. Utställningen som visades på Kulturen i Lund och bjöd på en tur genom kunskapsbildens fängslande historia. Den gav glimtar av hur bildtraditioner har utvecklats inom astronomi, medicin, zoologi, botanik, teknik, arkitektur, pedagogik och hur bilderna har förändrats bland annat genom nya metoder för bildtryck.

The Welfare State and the European Dimension Den samhällsvetenskapliga kursen ”The Welfare State and the European Dimension” gavs under sommaren 2005 av Folkuniversitetet i samarbete med Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, på uppdrag av Svenska Institutet. Kursens mål var att öka kännedomen om den svenska välfärdsstaten och Sveriges roll i utrikespolitiska sammanhang, såväl som att nå en djupare förståelse för komplexa internationella fenomen. Lärarna från Lunds universitet tyckte att det var mycket spännande och stimulerande att arbeta med denna väldigt engagerade och intresserade grupp på 23 studenter från Ryssland, Vitryssland och Ukraina.

Kristianstad Folkuniversitetet har också bedrivit föreläsningsverksamhet som tar sin utgångspunkt i forskningen på fle-

ra orter i södra Sverige. Avdelningen i Kristianstad har en lång och gedigen tradition inom området. Man har bland annat samarbetat med Högskolan i Kristianstad och under många år genomfört olika föreläsnings­ serier. 1992 hette serien ”Människan och omvärlden”, 1995 ”Forskare berättar”, 1997 ”Om rasism och främlingsfientlighet”. Den senare vände sig speciellt till gymnasieelever, 1 500 kom och lyssnade. 2001 hade Kristianstad också sin filosoficirkel och det årets tema var ”Skapelsen” och 2006 var det dags för ”Mångfald och kulturmöten”.

Flex College Avdelningen i Kristianstad kunde under hösten 2003 starta projektet FlexCollege med hjälp av projekt­ medel från Rekryteringsdelegationen. Projektet, som löpte under drygt två, år bedrevs i samverkan mellan Högskolan, Komvux i Kristianstad och Höör och Önnestads folkhögskola. Syftet var att utforma och pröva en flexibel och motiverande collegemodell för att rekrytera och stimulera studieovana till akademiska studier. Deltagarna skulle individuellt höja sin kompetens för att få behörighet och förebereda sig inför fortsatta högskolestudier. Idén var att använda flexibla arbetsformer för att skapa en effektiv brygga mellan individuellt valda gymnasiekurser och högskolekurser.

Malmö Avdelningen i Malmö har också varit mycket aktiv med att arrangera föreläsningar. Under hösten 1997 var Folkuniversitetet arrangör, tillsammans med Centrum för kompetensutveckling vid den då nystartade Malmö högskola, för en bred och mycket uppmärksammad föreläsningsserie. I serien ingick en föreläsning med professor Sverker Sörlin som kommenterades i en krönika i Sydsvenska Dagbladet: ”Kvällen efter och nästan i samma kvarter, föreläs-

77

ning på Konsthallen: Vem tillhör framtiden? – Ingen utbildning utan bildning. Fullproppat, folk fick vända.

Det var den tredje föreläsningen av sex som arrangeras av Malmö Högskola och Folkuniversitetet. Alla, precis alla, biljetter är slutsålda.”

En annan föreläsare var Thomas Fürth som talade om ”Tankarna om framtiden skapar nuet”.

Föreläsningsserien ”Nyfiken på universum” genomfördes 2000 i samverkan med Astronomiföreningen Mars i Malmö. Föreläsare var forskare från Lunds universitet. ”Forskning på väg” – en föreläsningsserie som gick på turné till Malmö, Kalmar och Växjö 2001 – presenterade forskningens frontlinjer inom genteknik, klimatforskning och neurologi. Under tiden projektet pågick, cirka en månad, producerades en särskild hemsida där ämnena presenterades av föreläsarna kort och lättfattat, och där de stod till förfogande för hemsidesbesökarnas frågor.

2012 års Hans-Uno Bengtsson-stipendiat, Marie Dacke, gratuleras av styrelsens ordförande Bengt Söderström. Foto: Charlott Johansson

78

Teknik- och naturvetarcirkeln Teknik- och naturvetarcirkeln arrangerades första gången våren 1995. Idégivare var fysikdocenten HansUno Bengtsson som under flera år ansvarade för det spännande programmet fram till sin allt för tidiga död 2007. I planeringen deltog också bland andra Bengt E Y Svensson och Lisbeth Wester från LTH. Folkuniversitetet instiftade 2008 ett stipendium på 20 000 för att hedra minnet av Hans-Uno. Stipendiet utdelas årligen till någon vid Lunds universitet som ”gjort goda insatser för att skapa möten mellan universitetet och gymnasie- samt högstadieungdomar”.

Hans-Uno Bengtsson Illustration: Andzrej Ploski

Föreläsningsserien Teknik- och naturvetarcirkeln arrangerades på tre orter, Lund, Halmstad och Helsingborg. Under senare år har Helsingborg bytts ut mot Växjö. Här några exempel på teman under årens lopp: 1996 Denna underliga materia – en beskrivning av

naturens byggstenar 1997 Ljus och ljud 1999 Fusk och förfalskning i vetenskapen 2002 Tinget i sig – om våra vetenskapliga samlingar 2003 Extrema ting – alla ytterligheter röra varannan 2004 I ljuv musik finns sådan konst – musiken, naturvetenskapen och tekniken 2005 Fem sinnen, fem dörrar för synden Inför vårsäsongen 2005 och den tjugonde terminen skrev Hans-Uno Bengtsson följande i tidskriften Folkuniversitetet: Det berättas att Albert Einstein vid ett tillfälle under en middag hade till bordsgranne en livlig ung man som med jämna mellanrum drog upp en liten anteckningsbok ur innerfickan, slog upp en blank sida, kastade ned några ord med reservoarpenna och sedan åter stoppade på sig boken. Slutligen fann sig Einstein föranlåten att fråga vad den unge mannen höll på med, och denne förklarade stolt och beredvilligt att han alltid bar på sig en anteckningsbok, så att han varje gång han fick en god idé kunde fästa denna på papper, något som var honom till ovärderlig nytta. Einstein begrundade detta, och hans ledsna, fårade ansikte blev efter hand alltmer ledset och fårat. Slutligen skakade han med trött re­ signation på huvudet och yttrade: ”Nej, jag är rädd för att det aldrig skulle vara till någon glädje för mig. Jag har bara haft en enda god idé i mitt liv.”

Anekdoten är naturligtvis påhittad, men den sammanfattar väl vår bild av Albert Einstein: en trött och vis gammal man, som formulerade idén om alltings

rela­ tivitet. Porträttet smyckas med detaljer om den miss­lyckade skolgossen och det missförstådda geniet, som triumferar på trots av ett misstroget etablissemang; allt stående inslag i den klassiska framgångs­ myten.

Teknik- och naturvetarcirkeln, som nu går in på sin tjugonde termin, har genom åren haft temata som tid, rum, materia, ljus, ljud, energi, ord och bild, fusk och förfalskning, kommunikation, design, liv, rymden, slump, ordning, ting, mat, extremer, språk och musik.

Denna gång har jag med anledning av 100-årsjubiléet av ”mirakelåret” 1905 valt att låta cirkeln kretsa kring Albert Einstein. Det blir föreläsningar om personen Einstein och om hans värld och om de tre arbeten som den 26-årige ”tekniske experten, tredje graden” på ett patent­verk i Bern (i pauserna under granskandet av ansökningar om patent på champagnevispar, äggtoppsav­ klippare, överläppsformerare, evighetsmaskiner, elek­ triska vägglössutrotare och binnikemaskfällor) för­fattade just 1905 och som tillförsäkrade honom evig berömmelse, nobelpriset och en akademisk karriär därjämte: arbetet om den fotoelektriska effekten (daterat 17 mars), arbetet om brownsk rörelse (daterat 11 maj) samt arbetet om den speciella relativitetsteorin (da­ terat 30 juni). Men det blir också föreläsningar om Einsteins bidrag till (och motstånd mot) ”den nya fysi­ken”, kvantmekaniken, och om hans ”lyckligaste infall”, som ledde till den moderna teorin för tyngd­k raften och därmed gav oss grunden för en beskrivning av universum som helhet. Och, inte minst, om Einsteins betydelse för dagens oundgängliga teknik i form av CD och DVD. Den gängse bilden av Einstein är den inledande anekdotens bild av en trött gammal man som bara haft en enda god idé; Teknik- och naturvetarcirkeln vårterminen 2005 avser visa, att verklighetens Einstein var en ung man med fullkomligt häpnadsväckande många goda idéer.

79

KY/Yh-utbildningar Bakom starten 1999 av KY-utbildningen (kvalificerad yrkesutbildning) Läke- och livsmedelsteknik i Lund låg Solveig Zäll. Hon berättar att hon tog utgångspunkt i forskningen om livsmedelsteknologi och tog kontakt med professor, numera emeritus, Baboo Nair på LTH och Institutionen för livsmedelsteknik.

– Han tog till en början ansvaret för det kemirelaterade innehållet i utbildningen och våra studenter fick till en början också möjlighet att labba på institutionen. Efter något år kom Urban Girhammar från samma institution att ta över som lärare och ämnesansvarig.

Utbildningen, i delvis reviderad form, bedrivs än idag 2012 under namnet Kvalitets- och processtekniker inom läke- och livsmedel, och som en Yh-utbildning (Yrkeshögskoleutbildning, tillsynsmyndighet är Myndigheten för yrkeshögskolan). Nämnas kan att Baboo Nair fortfarande sitter i ledningsgruppen för utbildningen.

Följande text tar sin utgångspunkt i en artikel som skrevs 2004 om utbildningen som publicerades i tidskriften Folkuniversitetet.

– När utbildningen Läke- och livsmedelsteknik 80 p startade för 5 år sedan sa företagen att man bara anställde kemister från universiteten. Nu har man ändrat uppfattning, säger Lena Rehle, administrativt ansvarig för utbildningen. 70–80 procent av studenterna får arbete direkt efter sina tvååriga studier. Sedan 1999 har man samarbetat med över 50 företag i regionen.

Danisco, Finax, Swedish Meats, Q-Pharma, Novo Nordisk, Zoegas, bara för att nämna några.

– Det är en bra utbildning för att den innehåller så mycket praktik. Jag praktiserade på Pharmacia, vilket ledde till arbete där direkt efter mitt examensarbete om kvalitetssystem, säger Danuta Rejowska som examinerades i juni 2002.

– Det finns färdig arbetskraft som företagen kan

80

rekrytera. Utbildningen är tvärvetenskaplig, vilket ger förutsättningar för en bra helhetsyn inom områdena läkemedel och livsmedel, poängterar Lennart Hultberg, tidigare produktionschef på Pfizer. Han har varit med sedan starten av utbildningen och har sett stora fördelar i att kunna vara med och påverka utformningen av utbildningen. [Nu 2012 ännu medlem i ledningsgruppen för utbildningen, reds anm.]

– Studenterna är en stor tillgång i utbildningen.

Många har yrkeserfarenhet exempelvis som slaktare eller kokerska. Detta gör det lättare att finna praktisk tillämpning i de mer teoretiska ämnena, säger Urban Girhammar, huvudlärare på utbildningen. Urban vet vad han talar om – snickare i botten, universitetslektor i kemi, teknisk doktor och utvecklings- och forskningsansvarig på ett bioteknologiskt företag som erfarenhetsbakgrund.

Mycket av undervisningen sker enligt PBL-metoden (problembaserat lärande). Teoretiska ämnena som exempelvis produktionsrelaterad kemi knyts direkt till processer och problem i tillverkningen av exempelvis öl, margarin och läkemedel. Studenterna lär sig en problemlösande teknik som liknar arbetslivets. De får själva inhämta kunskapen och sätta denna i en praktisk situation. De blir på så sätt väl förberedda för yrkesrollen. De rapporter som produceras bedöms ämnesmässigt av Urban medan läraren i rapport- och presentationsteknik ger sina synpunkter. På så sätt vävs också ämnena i utbildningen samman. Arbetssättet ställer stora krav på studenternas eget ansvar för sin inlärning och ger samtidigt en motivation och drivkraft att lära sig mer.

PBL-metoden förbereder studenterna för praktiken eller LIA – lärande i arbetet. Studenterna är ute under tre perioder – sex, åtta och elva veckor. Företagen ställer upp med handledare och Urban besöker också LIA-platserna för att se att det fungerar. Under den första perioden får studenterna lära känna företaget

– Livsmedelsföretagen närmar sig idag läkemedelsföretagen när det gäller en strängare syn på kvalitet, konstaterar Urban.

Samtidigt som Läkemedel- och livsmedelsteknik började i Lund 1999 startade Entreprenörskap, marknads- och produktutveckling i Kristianstad och ITorganisatör med inriktning mot kvalitet och miljö i Malmö. Sedan dess har flera utbildningar fått godkänt av Yh-myndigheten och idag 2012 har Folkuniversitetet Syd följande utbildningar: • Kvalitets- och processteknik inom läke- och livsmedel (Lund) • Småskalig livsmedelsförädling med entreprenörskap (Kristianstad) • Lönekonsult (Trelleborg) • Redovisningskonsult (Trelleborg) Urban Girhammar, Johan Kjöller och Bente Ångbäck under en laboration i kemi. Foto: Jan-Erik Blondell och i projektuppgiftens form se hur teorierna tillämpas i produktionen. Den andra perioden fokuserar på personal, ledarskap och kvalitet. Medan den sista blir mer självständig och ofta resulterar i ett examensarbete. Många av deltagarna väljer att prova på både läkeoch livsmedelsföretag.

Kombinationen av läkemedels- och livsmedelsteknik i samma utbildning är både tvärvetenskaplig och unik. Grunden i processer och teori är likartade i de båda branscherna. Så kallade enhetsoperationer – till exempel torka, kyla, värma, filtrera finns i båda.

Kemin och andra ämnen som hygien och miljö, projektledning, logistik och processkunskap som ingår i utbildningen har också relevans. Inte minst den djupa insikten i kvalitetstänkande som studenterna får är till stor nytta för företagen.

Ulrika Gleisner, projektledare för utveckling av nya Yh-utbildningar och ordförande i Folkuniversitetets centrala Yh-grupp. Foto: Øyvind Sviland

81

Johan Sandholm

har arbetat inom Folkuniversitetet sedan slutet av 1970-talet med amatĂśrteater, varit avdelningschef i Kalmar och arbetar nu med marknads- och kommunikationsfrĂĽgor.

Foto: Karin SjĂśholm

82

Den digitala revolutionen Johan Sandholm

Få förändringar har påverkat våra liv de senaste 20 åren som internet och elektronisk kommunikation.

Vi skickar knappt några brev längre, telefonsamtalen blir fler men mer varierade, vårt sätt att umgås är mer mångfacetterat. På Folkuniversitetet innebär det att de flesta anmälningar och betalningar till kurser sker över nätet, kommunikation till deltagare ofta via e-post, sms och sociala medier.

När jag inledde mitt arbete som studierektor på Folk­ universitetet i Kalmar, i början av 1980-talet, hade vi en dator, eller egentligen en terminal, på kontoret. Den var i sin tur kopplad till en stor dator i Malmö som innehöll alla kurser och deltagare. Man kunde skicka kallelser, fakturor och skriva ut olika rapporter, exempelvis närvarolistor.

I början av 1990 fick jag av dåvarande rektorn Göran Fasth en förfrågan om jag ville arbeta med namnbytet för det som då hette Kursverksamheten vid Lunds universitet och nu skulle heta Folkuniversitetet.

Jag tyckte det lät intressant och flyttade till Skåne. Jag

fick då förmånen att vara med om att ta fram en jubileumsbok till vårt 50-årsjubileum och mötte flera av dem som startat Lundastudenternas kursverksamhet 1942. Johannes Hedberg och Lydia Hedberg-Schlaug kunde lämna ovärderliga upplysningar om hur Folk­ universitetet i södra Sverige startade.

Detta förde även med sig att jag började syssla mer med reklam, marknadsföring och grafisk form. Efter något års fortbildning på RMI-Berghs, som Folkuniversitetet i Malmö bedrev kurser tillsammans med, kunde jag ta över ansvaret för den interna reklamproduktionen i Lund. Den elektroniska revolutionen inom tryck hade till fullo slagit igenom och allt kraftfullare macar med grafiska program utvecklades hela tiden.

Inom kursadministrationen fasades terminalerna ut. Nu skulle varje medarbetare ha en egen persondator på sitt skrivbord. Backuper skickades varje kväll, ekonomisystemen blev mer integrerade. Faxen var ett viktigt hjälpmedel. En server stod blinkande i något låst utrymme.

83

Året var nog 1995 när en skara folkbildare fick en utbildning i det nya med e-post, internet, hemsidor och nyhetsgrupper. Till en början fanns det en viss skepticism, men Folkuniversitetet i Umeå hade redan en hemsida bestående av en gigantisk logotype man fick skrolla långt, långt åt höger.

Efter något år kom den första ”riktiga hemsidan” för hela landet. Den innehöll lite information och kontaktuppgifter. Något år senare gjorde jag ett system där man även kunde anmäla sig med hjälp av webb­ publicering i FileMaker. Kurser hämtades ur det elev­ adminstrativa systemet som omvandlades och las in för respektive ort. Kamraterna i Stockholm ville senare ha ett mer automatiskt system som resten av landet sedermera anammade.

1995 fick jag låna ett modem och kunde hemifrån koppla upp mig till något som hette IDG Online. En server med massa resurser. Systemet byggde på något som hette FirstClass, där man kunde mötas för samtal och samarbete oberoende av tid och rum. Jag tänkte att det skulle kunna fungera inom Folkuniversitetet som stod i begrepp att skaffa något system för elektronisk kommunikation.

Vid den årliga Visingsökonferensen 1996 hade Per Ola Olsson lyckats samla ihop tio PowerBook som knöts ihop till ett lokalt nätverk. Konferensdeltagarna tvingades kommunicera endast med hjälp av datorer och detta blev starten på ett nytt sätt att kommunicera internt och externt, som fortfarande lever.

Vid milleniumskiftet var det så dags att förnya det elevadminstrativa systemet och jag fick återigen möjlighet att påverka utvecklingen. Denna gång skapades systemet från grunden av ett it-företag i Örebro, som också blev driftcentral för många av våra system. Nu kunde webb, rapportering och ekonomi närmare integreras till varandra. Några år senare startades Folk­ universitetets Service AB (FSAB), där jag fick ett deltidsuppdrag som systemförvaltare av FirstClass.

84

FSAB blev Folkuniversitetets samägda it-bolag, vilket även ansvarar för flera system för kurser och utbildningar inom distansområdet. Tekniken att lära sig med hjälp av datorn har funnits länge, men den pedagogiska utvecklingen har inte gått i samma takt som de tekniska landvinningarna, åtminstone inte inom folkbildningen.

Det flexibla lärandet I mitten av 1990-talet avsatte KK-stiftelsen resurser för att utveckla det flexibla lärandet, eller distansutbildning, som man sa då. En kommitté, Distansutbildningskommittén (Dukom), skulle fördela medlen inom folkbildningen. Folkuniversitetet Syd var relativt lyckosamma och skapade bland annat material som skulle användas i utbildning av utländsk sjukvårdspersonal.

Några år senare omvandlades Dukom till en myndighet, Distum, och medelstilldelningen blev generösare.

2002 splittrades så Distum i två enheter, Nätuniversitetet för universitet och högskolor samt Centrum för Flexibelt Lärande (CFL) för folkbildning och kommunal vuxenutbildning. Min kollega Kerstin Sassola ingick i styrelse och programråd och jag fick möjlighet att ingå i en expertgrupp som skulle föra utvecklingen framåt inom folkbildningen.

CFL las ner 2008 och sedan har bidragmedel kanaliserats Cecilia Möller Foto: Jan-Erik Blondell via Folkbildningsrådet.

i projektet. Distansläraren fanns vanligtvis endast nåbar virtuellt.

Bland de kurser som genomfördes i Malmö fanns Italienska för nybörjare, Anställ dig själv, Latin, Grafisk design och Cubase. Men tack vare nätverken kunde deltagarna välja bland många fler kurser.

Erfarenheterna var överlag goda, men det fanns problem då studieförbunden var tvungna att ta ut avgifter medan folkhögskolorna inte fick göra det. Ett annat problem var att man kunde hamSamling till Även här! Björg Kimvall, Maria Sjölund, Elizabeth Bushby, na i situationen att hålla studieDonatella Prete, Rosemarie Andersson, Inga Schmitt, Kerstin Namuth, verkstad öppen utan att själv ha Pierangelo Sassola, Micha Mania, Roser Nordström och Lennart Bäckström några egna kurser igång. EmelFoto: Johan Sandholm lertid har Nätbildarna levt vidare, men bara med folkhögskolor i Folkuniversitetet Syd har genomfört flera projekt konsortiet. I Malmö har Andrea Lindberg fortsatt att under de här åren. Några har dessutom kunnat fortanordna och utveckla distanskurser inom grafisk deleva även efter projektperiodens slut. Här följer några sign och skrivande. exempel.

Nätbildarna och Nätverk för samverkan Folkuniversitetet i Malmö deltog i dessa nätverk mellan 1999 och 2002 med Cecilia Möller som drivande kraft och samordnare. Nätbildarna hade inriktning mot folkbildning medan Nätverk för samverkan mer var samverkan mellan folkbildning och andra aktörer inom vuxenutbildningen.

Samverkan fungerade på så sätt att alla parter i projekten skulle marknadsföra sina och de andras kurser och även förbinda sig att tillhandahålla en studieverkstad där deltagare som inte hade egen dator eller ville lära tillsammans kunde träffas. En handledare bemannade studieverkstaden och frågor kunde naturligtvis komma på kurser som anordnades från andra aktörer

Även här Även här var ett samarbetsprojekt mellan Folkuniversitetets kontor i Landskrona, Halmstad, Kristianstad, Karlskrona och Kalmar. Tanken var att anmälningar till kurser som sällan kom igång på mindre orter skulle kunna slås ihop och genomföras på distans. I huvudsak rörde det sig om kurser i lite ovanligare språk.

Ett gediget administrativt arbete las ner och man kunde genomföra en handfull kurser.

Många tyckte emellertid att arbetsmödan var väldigt stor, och projektledaren, Michael Mania, konstaterade i sin utvärdering: ”Enligt det ursprungliga konceptet skulle de deltagande avdelningarna samordna ströanmälningar i

85

samband med kursstarten. Utifrån ströanmälningar skulle sedan distansutbildningar starta. Den administrativa gruppen har kommit fram till att konceptet enligt ovan är för arbetsintensivt. I stället föreslås att identifiera traditionella kurser, som troligen saknar ett tillräckligt stort underlag, i samband med programarbetet och att erbjuda motsvarande distanskurser i stället för kursen i det fysiska rummet.”

Brian har utvecklat det flexibla lärandet i SmålandBlekinge och medverkar även i konferenser i ämnet.

Navigation och språk i Helsingborg I början av 2000-talet började Folkuniversitetet i Helsingborg erbjuda befintliga fysiska kursdeltagare ett digitalt stöd mellan sammankomsterna. Bestämmelserna kring distansstudiecirklar gav större möjligheter till flexibilitet i studierna. Gianni Poli ansvarade för stöd i språkcirklar medan Christer Hanbo fortfarande framgångsrikt driver nätstöd men också kompletta distanskurser i förarintyg, skeppare, vhf och kanalintyg. Många hundra deltagare har kunnat plugga inför prov att framföra sin båt.

Vi lär oss engelska när vi ses!

Brian Kottonya, lärare i engelska i Kalmar, använder Skype-video som ett bärande inslag i lärandet. Kursen började som ett projekt 2011 finansierat av Folkbildningrådet. Brian berättar: – Vi träffas en gång i veckan. Måndagar klockan åtta kopplar alla upp sig med hjälp av Skype-konferens. Så har vi veckans lektion i konferensrummet. Vi studerar Engelska B2 och det är mycket konversation. Mellan sammankomsterna har vi dessutom en community i Folkuniversitetet Social Workplace där deltagarna har tillgång till material, chat och kan hämta läxor. Vi är sex stycken, de flesta bor utanför Kalmar så de tycker det är bra att slippa resa och ta extra tid. Det passar bra att ha det lite senare så de som har barn har kunnat lägga dessa först.

86

Brian Kottonya Foto: Johan Sandholm Långsamt förändringsarbete Jag har ofta ställt mig frågan varför utvecklingen inom det flexibla lärandet inte gått snabbare. Jo, visst har vi distanskurser. Men att få in den digitala närvaron i den vanliga kvällskursen – vi kanske talar när vi ses så tar vi skrivövningar på nätet – det har jag väntat på att det skulle slå igenom. Nu är vanan vid sociala medier så god att det är mer naturligt än för 15 år sedan.

Frågan är bara på vilken arena folkbildningen befinner sig?

Notiser Folkuniversitetet Syd ur stiftelsens årsberättelser 1990 och framåt

1990/91 Pensionärsuniversiteten/Senioruniversiteten Lunds Pensionäruniversitet bildades vid ett konsti­ tuerande möte i september 1990. Snart följde före­ ningar i Växjö, Kristianstad och Kalmar. De har samarbetsavtal med Folkuniversitetet. Föreningarna anordnar studiecirklar, studieresor, studiebesök, före­ läsningar inom olika ämnesområden. Aktiviteterna sker på dagtid och i största mån anlitas pensionerade kursledare och föredragshållare.

Samarbete med RMI/Berghs Folkuniversitetet i Malmö bedrev under några år i början av 1990-talet kurser inom reklam och marknadsföring på halvfart. Yrkesverksamma kursledare från reklamvärlden i Malmö och Köpenhamn undervisade. Malmöstudenterna blev även uppmärksammade i Stockholm när de 1992 tog hem segern i Urberghets rockbandstävling.

Kognitiv psykoterapi Folkuniversitetet i Landskrona startade 1991, tillsammans med Landskrona sjukvårdsdistrikt, en tre terminers utbildning i kognitiv psykoterapi. I utbildningen ingick både steg 1-utbildning och handledning i kognitiv psykoterapi.

Kunskapande grundutbildning Folkuniversitetet i Landskrona har sedan mitten av 1970-talet haft verksamhet för människor med psykisk ohälsa. 1990 startade man en Kunskapande grundutbildning för att skapa en bättre grund för dessa människor. Studierna omfattade svenska, engelska, matematik och samhällskunskap som varvades med kurser i drama och musik.

1991/92 Bred verksamhet inom sjö- och navigationsområdet Sedan tidigt 90-tal har man i Helsingborg utvecklat en bred verksamhet inom navigationsområdet, såväl

87

kurser av grundläggande karaktär som kompetens­ givande kurser. Under 1991/92 var flera grupper i Turkiet för att pröva sina kunskaper praktiskt. Efterhand utvecklade man även ett flertal kurser som kunde läsas på distans. Flera hundra deltagare har kunnat förbereda sig för förarintyg, skepparexamen och kanalintyg.

Malmö Jazzinstitut En totalrenovering av lokalerna gjorde det möjligt för Malmö Jazzinstitut att bedriva sin verksamhet ytterligare några år.

Montessoripedagogik Folkuniversitetet i Växjö kunde 1992 konstatera att intresset för deras korrespondenskurser i Montessori­ pedagogik ökar. Även Arbetsförmedlingen köper utbildningarna hos Folkuniversitetet. Efterhand kom kurserna även att bli godkända som KY-utbildningar (kvalificerad yrkesutbildning, senare som yrkeshögskoleutbildningar).

1991/92 Forskarskolan 1992 kunde Folkuniversitetet summera att man haft 350 ungdomar som deltagare i någon av de forskar­ skolor som då fanns i Sverige. I Lund hade man haft denna verksamhet sedan 1984.

88

inom måleri, grafik, skulptur, textil, design, illustration och fotografi. På vissa platser gjordes kombinationer av kurserna. Utbildningar fanns i Lund, Växjö, Kalmar, Kristianstad och Helsingborg. De var etteller tvååriga och krävde inga formella förkunskaper, men många gick sedan vidare till högskolor eller egen verksamhet. I Lund finns Lunds Konst/Designskola kvar och Malmö har flera linjer.

1992/93 Utbildningscenter Under 1992 startade ett utbildningscenter för arbetslösa i Trelleborg, Vellinge och Svedala på uppdrag av Länsarbetsnämnden. Centret tog från början emot 100 deltagare och blev snabbt en känd företeelse i Trelle­ borg. Man tillämpade rullande intag med individuell studiegång. Arbetsförmedlingarna på respektive ort sände arbetssökande till utbildningscentret och efter test kunde eleven börja redan nästa dag. Utbildningen var maximalt 10 veckor och innefattade svenska, engelska, tyska, matematik, data, företagsekonomi, EUkunskap och näringslivskunskap. Man hade även ett nära samarbete med det lokala näringslivet.

Namnbyte 1 januari 1991 bytte dåvarande Kursverksamheten vid Lunds universitet sitt operativa namn till Folkuniversitetet. Det innebar att alla stiftelserna i landet nu verkade under ett och samma namn.

Diplomkurser 1993 tog Folkuniversitetet fram ett antal diplomkurser inom områdena fastighetsförvaltning, inköp, ekonomiassistent, internationell marknadsföring och ljudteknik. I Malmö diplomerades första året 14 fastighetsförvaltare, 12 inköpare, 14 internationella marknadsförare och i Helsingborg 11 ekonomiassistenter. I Malmö genomfördes dessutom en diplomutbildning i analog mångkanalinspelning.

Längre konstnärliga utbildningar Under 1990-talet var det populärt att gå konstnärliga utbildningslinjer på Folkuniversitetet. Linjer fanns

Art College var den samlade benämningen på det bästa Folk­ universitetet kunde erbjuda inom dans, foto, konst,

musik, teater och textil i hela landet. Nivån låg mellan gymnasie- och högskola. I den södra regionen bestod Art College av konstskolorna i Lund och Kristianstad, konstlinjer i Helsingborg och Lund, måleri- och skulpturlinjen i Växjö, foto-, mönster-, musik- och teater­ linjerna i Lund. Art College-begreppet lever fortfarande kvar på Folkuniversitetet i Göteborg.

Projektverkstan i Malmö 1993 startade en verksamhet för utövande konstnärer som behövde hjälp med att administrera och marknadsföra sina projekt. Lisbeth Morin ledde projektet som erbjöd deltagarna tillgång till skrivbord, datorer, scanner och layoutprogram, ”ja allt som behövs för att marknadsföra sig och sitt projekt”. Även musiker, dansare och skådespelare sökte sig till projektverkstan.

Utbildningscheckar Utbildningscheckar kom sommaren 1994 som en helt ny form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Regeringen vill prioritera språk- och datautbildningar bland arbetslösa. Studierna var lägst på gymnasienivå.

Checkarna administrerades av Skolverket och första året kunde Folkuniversitetet konstatera att man fått 70 procent av checkarna i regionen. Deltagarna läste språk i kombination med data, EG-rätt, ekonomi och marknadsföring.

Filosoficirkeln Under 1992/93 startade samarbetet med Filosofi­ cirkeln i Lund.

Johannes Hedberggymnasiet Hösten 1994 startade Johannes Hedberggymnasiet (då som Johannes Hedbergskolan). Det första året gick 21 elever skolans samhällsvetenskapliga program med internationell inriktning. Det var den första gymnasiefriskolan i region syd, som senare följdes av tre till.

En nära koppling mellan folkbildningens pedagogik och gymnasiets krav har varit vägledande i etableringen av Folkuniversitetets gymnasiefriskolor.

1994/95

1995/96 (18 mån)

Sjukvårdssvenska Under 1990-talet var invandrare med vårdutbildning en viktig grupp på Folkuniversitetet i Lund, där man sedan 1989 hade uppdrag av Socialstyrelsen att ge kurser för att klara språkprov och därigenom kunna få legitimation att utöva sitt yrke i Sverige. 1994 var bosniska flyktingar en stor grupp som gjorde att man var tvungen att utöka antalet kurser.

Som kurslitteratur användes patienthandböcker och medicinska rapporter. Stor vikt lades vid att sätta deltagarna in i vad svenska patienter kräver i form av information om diagnos och behandlingsmetoder.

Liknande kurser gavs även i Kristianstad och Växjö.

Naturvetenskapligt basår På uppdrag av Lärarhögskolan genomfördes i Malmö Naturvetenskapligt basår för blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen.

Ny ordförande Bengt E Y Svensson blev ny ordförande i styrelsen för stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet.

Konstskolan Freja hade startat i Kristianstad under föregående verksamhetsår. Nu fick skolan mycket stor uppmärksamhet hos institutioner och myndigheter. Konstskolan Freja var en konstskola för utvecklingsstörda. Genom skolan fick deltagarna hjälp att utveckla sin förmåga att

89

uttrycka sig. Alster visades upp på återkommande utställningar.

1997 ART-TEX Den ettåriga konstlinjen ART-TEX startade 1997 med två linjer och 30 elever.

Montessorilärarutbildning på distans Under 1997 valde 125 förskollärare och lärare att vidareutbilda sig till montessorilärare via distanskurs som anordnades i samverkan mellan Folkuniversitetet i Växjö och St Nicholas Montessori Centre i London.

Senare blev kursen en yrkeshögskoleutbildning.

Kunskapslyftet – Helsingborgsmodellen Under 1996 började Folkuniversitetet bygga upp kompetens för att erbjuda vuxenutbildning som grundar sig på gymnasieskolans kursplaner. En pedagogisk modell formades, anpassad till vuxna människors speciella studieförutsättningar. Programmet kompletterades med informationsträffar och lärarfortbildning. Under 1997 fick Folkuniversitetet flera uppdrag inom Kunskapslyftet och genomförde cirka femton gymnasieutbildningar.

Helsingborgsmodellen kallades den modell vars idé var att individualisera undervisningen så att man slapp läsa om det man redan kunde utan att ge avkall på kvaliteten. Under hösten 1997 kunde 400 elever välja bland sju kärnämnen på olika nivåer. Undervisning och betygsssättning följde Skolverkets fastlagda läroplan, men det fanns inga i förväg angivna scheman. I stället fick varje elev utforma sin egen utbildning och sitt schema. En viktig del var att finna rätt ingångsnivå för eleven.

Mentala broar över sundet Öreundsregionen är en gränsregion. I Folkuniversitetets regi byggdes mentala broar över sundet. Näringslivsvisioner, språkförståelse och kulturtraditioner ingick i ett flerårigt utbildnings- och informationsprogram för Skåne och Själland. Hösten 1997 hölls två seminarier om språk- och kulturförståelse i Malmö respektive Köpenhamn.

1998

Elna Johansson och Marie Frost-Rosquete arbetade med Kunskapslyftet i Helsingborg Foto: Johan Sandholm

90

Kunskapslyftet 1998 Folkuniversitetet är djupt engagerat i Kunskapslyftet, det riksomfattande projektet att erbjuda såväl arbetslösa som anställda möjlighet att komplettera sin gymnasiekompetens.

Kommunerna är huvudmän, men flera har valt att helt eller delvis lägga ut uppdrag på externa utbildningsanordnare.

För Folkuniversitetet med vår speciella vuxenpedagogiska kompetens har det känts naturligt att delta i detta projekt. Vi har försökt kombinera studiecirkelmetodik med kompetensinriktade studier, samt finna administrativa modeller för ett flexibelt lärande där deltagaren tar ett stort eget ansvar för sin inlärning.

I nyrenoverade lokaler på Västanforsgatan i Malmö har i genomsnitt 150 deltagare studerat årskurs 7–9 under året. Av dessa utgör drygt 20 invandrarelever, som i huvudsak läser svenska motsvarande svenskt mellanstadium, för att senare kunna flytta upp i ordinarie utbildning. De första två avgångsklasserna examinerades i december och fick sina grundskolebetyg efter 50 veckors studier.

Under våren avslutades två stora gymnasiekurser, ”Projektassistenter” och ”Marknadsföringsassistenter”, som påbörjades höstterminen 1997. Dessutom påbörjades i januari en tvåterminersutbildning kallad ”Starta Eget”. Två omgångar av ”Förberedande kurs inför sjukvårdssvenska” samt en kurs ”Intensivkurs i svenska för invandrare” har också genomförts.

I Lund har vi genomfört två helårsutbildningar som ger gymnasiekompetens i kärnämnen med ett femtiotal studerande. De studerandes bakgrund varierar.

Knappt hälften har grundskola, femton har tvåårigt gymnasium och resten har annan utbildningsbakgrund. Bland årets elever är det ovanligt många som tagit tjänstledigt från arbetet för att få en möjlighet att förkovra sig.

I Helsingborg bedriver vi Kunskapslyftet enligt en speciell metod som har kommit att kallas ”Helsingborgsmodellen”. Kärnämnen och högskoleförberedande utbildningar är upplagda efter elevens förutsättningar med täta och löpande intag och utan terminsindelning. Eleven kan läsa heltid/deltid, dag-

tid, kväll eller på distans. Varje ämne är indelat i ämneselement som möjliggör för eleven att läsa om eller hoppa över delar av kursen. Under 1998 har vi genomfört utbildningar för cirka 400 elever. En ny administrativ organisation och en vidare utveckling av vår flexibla modell har väckt stort intresse över hela landet.

I Trelleborg har innehållet i Kunskapslyftet varit inriktat mot internet och design, pc-samordnare och nätverkstekniker, allt utifrån deltagarnas intresse och behov samt kompletterat med kärnämnen. Kursplatserna är tillgängliga även för andra kommuner såsom Svedala och Vellinge. Vi fick i uppdrag av Trelleborg att bedriva orienteringskurser med kontinuerlig intagning. Även i Ystad och Vellinge har orienteringskurser genomförts. En ettårig entreprenörsutbildning med 30 platser startade i augusti med deltagare från Trelleborg och Vellinge.

I Landskrona har deltagare från Kunskapslyftet integrerats i UBC. Den gymnasieutbildning för entreprenörer i Kristianstad som startade oktober 1997 avslutades i maj 1998. Under 40 veckor läste eleverna in flera gymnasieämnen jämte lokala kursprojekt kopplade till arbets­ platser. Vi samarbetade här med Stenforsa­skolan som är en industriteknisk gymnasieskola.

Ytterligare ett ”entreprenörsgymnasium” genomfördes för Tomelilla/Simrishamns räkning med ett motsvarande upplägg som i Kristianstad, men anpassat till de lokala förutsättningarna.

Utbildning i kulturturism, marknadsföring och försäljning samt företagsekonomi/data har varit inriktningen på Kunskapslyftet i Halmstad I Växjö kommun har vi koncentrerat vårt engagemang till datakurser med olika inriktningar; pcsamordnare, informationsteknik/multimedia och pckörkort. Sammanlagt har 12 kurser genomförts med mycket goda utvärderingar. För kursdeltagarnas del i

91

varierade kurslängderna från 9 till 20 veckor.

I Kalmar har det främst rört sig om orienteringskurs för invandrare med svenska, data och arbetsmarknadskunskap, men även kvällskurser i engelska A, B, och C. Pensionärsuniversitetet i Kalmar I december hade man ett första möte med intresserade som ville starta ett pensionäruniversitet i Kalmar. Ett 90-tal personer kom och en interimstyrelse utsågs.

Pensionärsuniversitetet i Kalmar lever fortfarande, men nu under namnet Senioruniversitetet i Kalmar.

Första KY-utbildningen: Entreprenörskap – kvalificerad yrkesutbildning Hösten 1998 startade Folkuniversitetet i Kristianstad en ny tvåårig kvalificerad yrkesutbildning (KY) i ”Entreprenörskap – marknads- och produktutveckling med individuell specialisering”, 80 poäng.

I utbildningen samarbetade man med Högskolan Kristianstad, Stenforsaskolan i Östra Göinge och det regionala näringslivet, som hade en mycket stor betydelse för utbildningen – en tredjedel av utbildningstiden utgjordes av lärande i arbetet vid en arbetsplats.

Studenterna skall under den tiden omsätta sina kunskaper i praktisk verklighet, genom att studera företagen och arbeta med verkliga utvecklingsprojekt.

Utbildningen rönte mycket stort intresse och följdes av flera.

Mål 3-projekt Med stöd av Mål 3-medel bedrevs utbildningen Vägledning och rådgivning för somaliska invandrare under 1998. Målet med projektet var att ge kunskaper i första hand i sömnad och svenska, och att underlätta kontakterna med det svenska samhället.

Finsnickeriutbildning på Sofiero I Hantverkstan på Sofiero, utanför Helsingborg, lanserdade man Hantverkslinjen på Sofiero. Linjen är inriktad på småskalig hantverksproduktion och är den enda finsnickeriutbildningen i Skåne län.

1999 Fler kvalificerade yrkesutbildningar – KY Under 1999 startade tre kvalificerade yrkesutbildningar: • Läke- och livsmedelsteknik i Lund och Helsingborg • Entreprenörskap, marknads- och produktutveckling i Kristianstad • IT-organisatör med inriktning mot kvalitet och miljö i Malmö Praktiska broar över sundet Efter Mentala broar tog nu Praktiska broar över. Det var ett arbetsmarknadsprojekt i Malmö med Folkuniversitetet som huvudman och samarbete med Arbetsförmedlingen och Malmö stad. Deltagarna deltog

Benjamin Holm och deltagare på Hantverkstan i Helsingborg.

92

i samhällsnyttiga projekt för att bidra till en positiv utveckling i Öresundsregionen med speciellt fokus på Danmark. Över 70 procent av deltagarna fick anställning efter projektet.

Skåne och rekryteringen sker i nära samarbete med arbetsförmedlingarna.

Esaias Tegnergymnasiet i Växjö startar

Läke- och livsmedelsteknik Den första kullen läke- och livsmedelstekniker utexaminerades i juni 2001. Utbildningen är en tvåårig Kvalificerad yrkesutbildning (KY) som leder fram till en yrkesexamen. Glädjen var stor när de fick sina examensbevis i samband med festligheter på Grand hotell i Lund. De hade alla tagit sig igenom den tvååriga kvalificerade yrkesutbildningen, där ämnet kemi i början uppfattades som ett berg att ta sig över. De flesta har fått jobb efter utbildningen.

En av eleverna, Ane Jönsson, tyckte så här: ”Utbildningen har gett mig en bred baskunskap inom livs- och läkemedelsindustrin precis som det sas när jag sökte, men först när jag började jobba efter studierna märkte jag hur väl det faktiskt stämde! Idag arbetar jag inom läkemedelsindustrin på kvalitetssäkringssidan (QA) med att ta fram en ”Annual Product Review” på årsbasis på var och en av företagets produkter. Jag trivs mycket bra och genom utbildningen har jag fått mitt drömjobb”.

2000 Koncensus Projektet Koncensus i Kristianstad, för personer med funktionshinder och neurologiska skador, är inne på sitt andra år. Allmänna arvsfonden, Region Skåne och Omsorgsförvaltningen är finansiärer. Projektet omfattar cirka 40 deltagare som på olika tid och i olika omfattning behövt meningsfull utvecklande verksamhet eller studier. Vi har fått mycket god respons från både kommun och landsting.

Resurscentrum Resurscentrum är ett framgångsrikt projekt som drivs av avdelningen i Landskrona för att bilda ett nätverk för det lokala näringslivet. Uppgiften för Resurscentrum är att samordna utvecklings- och utbildningsbehov hos medlemsföretag, sprida information om och genomföra efterfrågade utvecklings/utbildnings­ aktiviteter, anordna seminarier med för näringslivet aktuella teman, samordna spetskompetenser samt vara ett bollplank i utvecklings- och utbildningsfrågor. Resurs­centrum har 20 medlemmar.

Förutom en mängd utbildningar har två seminarier genomförts: Cross Cultural Meetings – the challenges och Stresseffekter på hälsan samt stresshantering.

CIA – Centrum för Internationella Akademiker Lernia och Folkuniversitetet driver CIA på uppdrag av Länsarbetsnämnden i Skåne sedan 1999. Deltagarna som alla har utländsk bakgrund kommer från hela

2001

Flexibelt vuxengymnasium i Växjö Folkuniversitetet samarbetar med Växjö kommun och Kunskapslyftet kring en flexibel utbildningsform för vuxna. Uppdraget utökades under vårterminen till att även omfatta Alvesta kommun. Det flexibla vuxengymnasiet har blivit en stor framgång och har inspirerat Komvux till att utveckla en egen variant vid namn Flexverket. Tack vare det ökade elevintresset för vår pedagogiska modell och vårt flexibla lärsystem har antalet ämnen och kurser utökats. Vi genomförde under året 42 gymnasiekurser och hade drygt 400 elever inskrivna.

93

2002 Kreativ idékonsult i näringslivet – inspiratörer, problemlösare och utvecklare Kopplingen mellan konst och företagande ligger till grund för ett nystartat projekt i Malmö och Köpenhamn. Utbildningsprojektet finansieras på den svenska sidan av ESF-rådet – Växtkraft Mål 3 och Arbetsförmedlingen kultur i Malmö. Arrangör i Sverige är Folkuniversitetet och i Danmark Artlab som drivs av Dansk Musiker Forbund.

– Målet för projektet är att skapa nya arbetstillfällen för konstnärer, musiker, skådespelare, dansare och designers. Minst hälften av deltagarna ska efter projektet fått en anställning eller ett längre projektuppdrag, säger Lisbeth Morin på Folkuniversitetet, ansvarig för den svenska delen av projektet.

Konstnärer ska kunna få en kompletterande inkomst genom att få inblick i företagaranda, våga starta eget eller ha modet att gå in på nya områden som inte finansieras genom de traditionella kanalerna inom kulturområdet.

Monokrom i Kalmar Folkuniversitetet startade ett samarbete med TBV, Studiefrämjandet och Kalmar kommun. Projektet heter Monokrom och är förlagt till nyrenoverade lokaler i Folkets Park. Lokalen innefattar fem rep­ lokaler, studio, konsertscen samt café. ”Monokrom” kom, förutom musicerande, även att marknadsföra program­ bunden verksamhet inom området musik.

Målgruppen är ungdomar i åldern 15 – 23 år.

Nätbildarna och Nätverk för samverkan Folkuniversitetet i Malmö har deltagit i två nätverk som aktivt arbetat med distansutbildning, Nätbildarna och Nätverk för Samverkan. Det första med inriktning mot folkbildningen med studieförbunden och

94

folkhögskolorna som aktörer och det andra med både folkbildare, Komvux och Statens skola för vuxna. Nätverken startade 1999 och avslutades som projekt 2002.

Nätbildarna lever vidare som ett konsortium. Den drivande kraften och samordnare i Malmö har varit Cecilia Möller, erfaren och mångsidig vuxenutbildare, som arbetat med distansutbildningens möjligheter sedan början av 1990-talet.

2003 Fashion College – Malmö Under namnet Fashion College erbjöds från hösten 2003 en 1,5-årig utbildningslinje inom mode och textil design. En annan nysatsning har skett inom ämnes­ området Media och kommunikation med ett 20 tal nya kurser. Båda dessa områden tilldrog sig ett be­ tydande intresse.

Amatörteaterföreningen Harlekin Samarbete i Landskrona med Harlekin intensifierades främst genom vårt omfattande engagemang i före­ ningens sommarteaterprojekt samt genom programbundna cirklar inom teater.

Pensionärer som mentorer och språktränare – Vi kan berätta om vår kultur och historia och våra mentorer sätter oss in i svenska lagar och svenska histora, sa en deltagare från Irak om samarbetet med Pensionärsuniversitetet i Kristianstad.

Ett gäng på hela 16 pensionärer arbetar idag som mentorer och språktränare för invandrare och flyktingar i Kristianstad. Det är nu snart tre år sedan Tord Johnson på Folkuniversitetet i Kristianstad presenterade sin idé för pensionärerna på ChriPU (Christian­ stads Pensionärsuniversitet). Man tände direkt och verksamheten växer för varje år.

Fotoskolan Skåne startar med lokaler mitt inne i Lund. Utbildningen är ettårig och står under Skolverkets tillsyn. 2004 hade man fullt antal eleveer, 24 st. Ledare för skolan är Anne-Grethe Holt, som länge arbetat med fotokurserna i Lund. Eleverna får arbeta med klassisk fotografi från grunden med olika tekniker och ädelprocesser men även med digital bildbehandling. Utbildningen sker i projektform och de två terminerna avslutas med utställningar i samarbete med olika kulturinstitutioner i Lund.

Monokrom 2003 kom så musikprojektet Monokrom igång. Projektet drevs tillsammans med Kalmar kommun, TBV och Studiefrämjandet. Monokrom är beläget i Folkets Park i Kalmar och är ett ungdomsprojekt som inne­ fattar replokaler, studio, livescen, café samt cirkelverksamhet. Verksamheten blev snabbt en succé. Inför 2004 har projektet ett brett utbud av programbunden cirkelverksamhet inom musik, till exempel digital musikproduktion, sång, olika instrumentkurser, studioteknik och textproduktion. Cirka 25 band repeterar regelbundet hos oss. Även konsertverksamheten är omfattande.

Event Marketing – nya möten och upplevelser i Öresundsregionen Kulturarbetare skapar innovativa verksamheter och nya arbetstillfällen. De lär sig omsätta sina idéer till möjliga event och sälja dem till olika uppdragsgivare inom näringslivet och förvaltningar.

Folkuniversitetet i Malmö genomför projektet Event marketing, med stöd från ESF i Skåne, under nio intensiva månader. Fokus ligger på att öka tillväxten och samarbetet i Öresundsregionen. Samarbetspartner är Arbetsförmedlingen samt företag och förvaltningar i Öresundsområdet. Bland dessa märks MalmöMässan

AB, Lundavision AB, Pronano AB, Salt & Brygga och Kultur Skåne. Deltagarna är bland annat verksamma konstnärer, producenter, marknadsförare, inredningsarkitekter och scenografer.

2004 SMIL – projekt för långtidssjukskrivna SMIL står för – Skapande, Motiverande, Inspirerande och Lärorikt. Det var ett Växtkraft Mål 3-projekt med ESF-rådet och Försäkringskassan som finansiärer och Folkuniversitetet i Helsingborg som anordnare. Deltagarna jobbade med hantverk såsom träarbete, silversmide, teckning, kroki, måleri och skulptur. Parallellt hade man coachning och samtal i grupp.

Polisprepen i Kristianstad Ett brett nätverk med 13 arbetsförmedlingar, Polismyndigheten i Skåne och Vuxenutbildningen i Kristian­stad låg bakom satsningen att utbilda människor till polisyrket. Finansiering ordnades genom ESF-rådet i Skåne. Kursen vände sig till bland annat till männi­skor med invandrarbakgrund och var också tänkt för att vara ingång till andra uniformsyrken än bara polis­kåren.

2005 Barns flerspråkighet med www.svenskamammor.com Under 2005 utvecklades samarbetet med det internationella nätverket Svenskamammor.com. Folkuniversitetet i Kristianstad genomförde sex distanskurser i barns flerspråkighet med cirka 120 deltagare. Dessa kurser ledde till en ny distansutbildning, som handlar om familjesvenska för 44 icke svensktalande pappor.

95

Skeppare på distans Under 2005 avslutades ett projekt för att utveckla heldistanskurser för sjö- och båtintresserade. Projektet finansierades delvis av projektmedel från CFL (Nationellt centrum för flexibelt lärande). Kurserna förarintyg, kustskepparexamen och VHF-certifikat fick ovanligt många intresserade deltagare från hela landet men också utlandssvenskar deltog. Kurserna har sedan årligen kunnat erbjudas från sjöavdelningen i Helsingborg.

School of Rock Idén om School of Rock föddes hösten 2004 på Folk­ universitetets Musikhus i Malmö. Inspirerade av filmen School of Rock, började Janne Blondell och Marcus Lindelöf att skissa på ett nytt koncept som enbart skulle rikta sig till ungdomar. Folkuniversitetets Musikhus har sedan dess utvecklats och berikat Malmös musikliv.

Leslie Morel och deltagare i School of Rock 2005.

Foto: Jan-Erik Blondell

96

2006 Intro för invandrare i Malmö startar Folkuniversitetets introduktionsutbildning för svenskundervisning för invandrare, inklusive lärande i samhälls- och arbetsliv, vänder sig till nyanlända invandrare och flyktingar. Folkuniversitetet anordnar utbildningen på uppdrag av Malmö stad. Det viktigaste målet med introduktionsutbildningen med sfi är att deltagarna, när de lämnar kursen, har sådana kunskaper i svenska språket och om svenska förhållanden att de kan gå vidare till arbete eller fortsatta studier.

Liv och lust i Kristianstad Liv och lust var ett Mål 3-projekt för att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka i arbete. Projektet bedrevs i sam­arbete med Försäkringskassan och Region Skåne.

Pro­grammet består framförallt av coachning för att stärka självkänsla och mental styrka, samt jobbcoachning. Deltagarna kommer snabbt åter ut i arbetsträning. Projektet slutade i oktober 2007.

2007 Seniorer i skolan Under 2007 etablerades Seniorer i skolan tillsammans med Ronneby och Karlskrona kommuner. Satsningen bygger på övertygelsen att möten mellan äldre och yngre skapar förutsättningar för att motverka främlingskap och avståndstagande mellan grupper i vårt samhälle. Seniorerna deltog i en introduktionskurs på Folkuniversitetet och kan därefter bestämma vilken skola de vill vara på och omfattningen av sin insats. Ett hundratal seniorer deltog på ideell basis i projektet.

KNUFF i Halland KNUFF vänder sig till arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år som saknar fullständiga betyg från gymna-

siet. Ungdomarna får möjlighet att läsa in kärnämnen, men också estetiska ämnen och praktiskt inriktade kurser såsom målning, snickeri och sömnad. Projektet är ett samarbete med Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsenheten och Europeiska socialfonden.

Vuxencommunity för föräldraskap Med hjälp av utvecklingsmedel från CFL (Centrum för flexibelt lärande) byggdes under våren foraldraskap.nu, en vuxencommunity för föräldraskap. Sajten samlade många besökare varje dag och fungerade som ett utmärkt forum för åsiktsutbyte och förkovran. Med dessa erfarenheter hoppades man kunna utveckla och underhålla ett bestående forum.

2008 Ditt val – att knäcka koden Som kompletterande aktör till Arbetsförmedlingen kunde Folkuniversitetet i sydvästra Sverige under 2008 gå ut med aktiviteter för arbetslösa ungdomar 18–24 år efter en modell man kallade Från ryggsäck till portfölj.

Tanken var att undgomarna skulle ta tillvara på det de har med sig och lära sig att tro mer på sig själva.

Projekt Forskningskommunikation – att tänka tillsammans, Skåne Nordväst Under 2008 genomfördes huvudparten av projektet forskningskommunikation i Skåne Nordväst. Syftet med projektet var att hitta former för att låta allmänheten möta representanter för den vetenskapliga forskningen för en dialog om aktuella samhällsfrågor.

Med utgångspunkt i ett pilotseminarium med elever och lärare från Johannes Hedberggymnasiet och forskare från Lunds universitet mynnade projektet ut i ett dialogseminarium förlagt till Campus Helsingborg.

Medverkande var gymnasieelever, beslutsfattare i nordvästra Skåne, representanter från näringslivet och

97

media samt representanter för den vetenskapliga forskningen. Det övergripande målet med projektet var att finna verktyg för att etablera en årligt återkommande vetenskapsfestival i Helsingborg med temat hållbar utveckling. Festivalen vänder sig till ungdomar.

Naturhumanistiska i Malmö byter namn I november byter skolan namn till Einar Hansengymnasiet.

Företagarskolan Déjeuné Folkuniversitetet i Blekinge startade under 2008 före­tagarskolan Déjeuné. Projektet finansierades via Länsstyrelsen med medel från Nutek. Verksamheten bedrevs som en frukostskola främst för invandrarkvinnor. Deltagarna erbjöds olika moduler som till exempel ekonomi/juridik, språk, marknadsföring/försäljning, organisation/ledarskap samt data/IT. Dessutom erbjöds de ett flertal föreläsningar under året.

Målet var att inspirera främst invandrarkvinnor att starta egna företag.

2009 Resurspoolen – Landskrona, Halmstad och Helsingborg Resurspoolen hjälper personer att få kompetensutveckling, skapa nya kontakter och förnya sitt cv. Med en bra matchning hamnar personen i ett sammanhang som hon gärna vill vara i. Att det sedan handlar om en längre period med sysselsättning är ytterligare ett plus, eftersom man lär känna varandra väl. Det handlar om långtidsarbetslösa som går in i Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgarantis tredje fas. Personer som har haft aktivitetsstöd i 450 dagar och deltagit i aktiviteter fem dagar per vecka, erbjuds att under två år engagera sig i uppgifter som förmedlas via Folkuniversitetets resurspool eller direkt via Arbetsförmedlingen.

Monokrom på Hulsfredsfestivalen Trots ett sällan skådat skyfall kunde Monokrom, som är Folkuniversitetet Kalmar läns musikverksamhet för ungdomar, räkna hem några lyckosamma dagar vid Hultsfredsfestivalen sommaren 2009. Även tjejrockprojektet Popkollo fick tillgång till en scen under festivalen.

2010 Ny rektor Efter drygt 30 år som rektor för stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet avgick Göran Fasth och Annika Dolk, tidigare rektor vid Johannes Hedberggymnasiet, tillträdde 1 april.

Carina Lindström, Louise Bergenrup och Karin Sågerås bjöd in till företagarskolan Déjeuné Foto: Johan Sandholm

98

Foto för föräldralediga I Folkuniversitetets lokaler i gamla Mazettifabriken i Malmö träffas föräldralediga deltagare en gång i veckan. För att nå även personer som är föräldralediga utvecklades en kurs inom fotoområdet, Foto för

föräldra­lediga, för att bland annat lära deltagarna att ta bättre bilder på sina barn.

2011 Världsrekord i ukulelespelning 900 personer som spelar ukulele tillsammans! Det var vad som krävdes för att världsrekordet skulle slås i Helsingborg sommaren 2011. Den 20 augusti träffades alla som kände sig manade och hade lärt sig de tre ackorden till Leende guldbruna ögon i Grytan vid Slottshagen för att skriva historia.

Projektet var ett samarbete mellan Folkuniversitetet, Vuxenskolan och ABF i Helsingborg.

Unga blir ekonomismarta Det är utbildningen Ekonomismart som kommit till Svedala kommun. Ett projekt som startades av eldsjälen Katrin Rundström, projektledare på Folkuniversitetet i Karlstad. Hon fick idén för några år sedan

efter att hon förstått att fler och fler unga hamnade i skuldsituationer på grund av snabba sms-lån och en längtan efter att leva med vissa ”must-have”-prylar.

Hon inledde ett samarbete med konsument-, budgetoch skuldrådgivare på kommunen och sökte pengar från Konsumentverket. Under 2011 etablerades även utbildningen i Skåne.

Popkollo Popkollo är en ideell förening som startades 2003 i Hultsfred av artisten Marit Bergman. Föreningen finns nu på olika orter i Sverige och målet är att nå unga tjejer och få dem att börja spela och fullfölja sitt musikintresse. Folkuniversitetet är en av de organisationer som är med och stöttar både ekonomiskt och med pedagogisk hjälp i form av studiecirklar och kulturarrangemang. 2011 var man med i Malmö på Arena 305 och anordnade Popkollo för tjejer i åldern 12 till 18 år under en veckas läger.

Så här såg det ut när världsrekordet i ukulelespelning slogs 2011.

99

Göran Fasth 1946–2012

Vår förre rektor Göran Fasth avled i januari 2012, 65 år gammal, efter en kort tids sjukdom.

Efter fil kand-examen vid Lund universitetet med nationalekonomi som huvudämne rekryterades Göran Fasth 1971 som chef för sektionen svenska för invandrare. Året efter fick han ansvaret för Malmöavdelningen.

Fredagsbarnen

Under sin tid som chef på Malmöavdelningen inledde Göran Fasth 1972 ett samarbete med kulturarbetarna Lennart Brummer, Jacques Werup, Frans Sjöström och Lasse Söderberg som ledde till att Cabaret Fredagsbarnen startade i Malmö på Regementsgatan 4. De intima föreställningarna med egenproducerat material i kafé­miljö blev en formidabel succé med översvallande mottagande av pressen. En lång rad artister, författare, musiker och skådespelare kom till Fredagsbarnen för att uppträda. Bland dem Göran Sonnevi, Michael Wiehe, Barbro Hörberg, Gabriel Jönsson, Ernst-Hugo Järegård, Cornelis Vreeswijk, Sven-Bertil Taube, Lasse Holmqvist, Olof Buchard och Bosse Parnevik. Samarbete inleddes med Scenskolan i Malmö och fria teater­ grupper såsom Teater 23 och Skånska teatern. Fredagsbarnen gjorde finkultur till bred underhållning.

Eller som en journalist skrev : ”På den lilla scenen mitt

100

i Malmö finns en förtätad stämning av Europa.” Lokalen i Folkuniversitetets fastighet döptes 1978 om till Fredman där för Malmö viktig och bred kulturell verksamhet fick sin hemvist.

Rektor

Efter en tid av snabb expansion och delvis ändrade ekonomiska förutsättningar för det bildnings- och kun­skapsarbete som utgjorde grunden Göran Fasth för Folkuniversite- Foto: Johan Sandholm tets arbete befann sig Lundaverksamheten vid mitten av 1970-talet i djup och akut kris.

Göran Fasth, ung och med endast ett fåtal år som chef för Malmökontoret bakom sig, antog utmaningen och 1978 utsågs han till rektor och chef för stiftelsen och

därmed för Folkuniversitetets samlade verksamhet i södra Sverige. När han 2010 lämnade över stafettpinnen kunde vi alla konstatera att under Göran Fasths ledning hade den en gång krisdrabbade organisationen snabbt kommit på fötter och utvecklats till en effektiv och innehållsrik, idéburen kunskapsorganisation. Folkuniversitetet i södra Sverige hade inte bara blivit en ledande aktör inom det klassiska folkbildningsarbetet utan också en förnyare inom vuxenutbildningen i vidare bemärkelse.

Riksengagemang

Nya grupper och vidgade vyer

Göran Fasths gärning präglades av engagemang, vilja och förmåga. Resultatet, dagens Folkuniversitetet (stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet), talar för sig själv. Hans förmåga att kombinera intresse för sina medmänniskor, lyhördhet för goda uppslag och ett antal grundläggande principer för hur en idéburen organisation utvecklas visade sig vara utom­ ordentligt lyckosam. En ytterligare förklaring till hans framgångar låg i den personliga värme han utstrålade.

Hans kolleger över hela landet, den egna personalen och förtroendevalda, alla gillade vi och tyckte om personen Göran Fasth. Skåne var hans credo men hans känsla för ansvar och engagemang kände inte några landskapsgränser. Med Göran Fasth har en av Folk­ universitetets mest spännande och uppskattade ledare gått ur tiden.

Konsul

Annika Dolk, rektor för Kursverksamheten vid Lunds universitet Bengt Söderström, styrelseordförande Jan-Sture Karlsson, tidigare generalsekreterare Michel Wlodarczyk, generalsekreterare

Under den samhällsekonomiska krisen i början av 1990-talet insåg Göran Fasth att Folkuniversitetet kunde göra stora insatser för att ge drabbade människor de kunskaper och den självrespekt som krävdes för att de skulle kunna komma tillbaka i nya yrkesroller. Ett omfattande program för arbetsmarknads- och yrkesutbildningar utvecklades. Efter Sovjetunionens kollaps och murens fall gjordes under flera år också insatser i Polen och andra östeuropeiska länder, i syfte att introducera ett modernt arbetsmarknadsutbildningstänkande där. Göran Fasth insåg tidigt att folkbildningens principer kunde tillföra andra utbildningssystem viktiga dimensioner, vilket bland annat resulterade i att flera uppskattade fristående gymnasieskolor startats i Folkuniversitetets regi.

Göran Fasth var chilensk honorärkonsul. Detta var en följd av hans och Folkuniversitetets engagemang för chilenare som tagit sin tillflykt till Sverige efter Allende­tiden och som senare gav honom möjlighet att under lång tid fortsätta att hjälpa chilenska med­ borgare. Att hans insatser uppskattades visar inte minst att han ombads bli ordförande för den konsulära kåren i Sverige.

Göran Fasth deltog vid sidan om sitt huvuduppdrag med kraft i att utveckla Folkuniversitetet som riksorganisation. Som ledamot i den nationella ledningsgruppen drev han på utvecklingen av allt ifrån utformningen av Folkuniversitetets verksamhetsidé till introduktionen av den teknik som skapar förutsättningar för ett modernt och fritt bildnings- och utbildningsarbete.

Värme

101

102

Lunds Konst/Designskola Lunds Konst/Designskola är en konstnärlig utbildning i Lund inom konst, design och arkitektur. Den har funnits sedan 1993. Skolan har 30 elevplatser och finns i gamla brandstationen i centrala Lund. Utbildningen står under Yrkeshögskolans tillsyn och har statsbidrag och studiemedel. Rektor för skolan är Cecilia Cavefors (bilden till vänster). Flera gånger har man gjort utsmyckningsuppdrag för Lunds kommun. Bildmaterialet här är hämtat från några av dessa uppdrag. Foto: Göran Svensson och Johan Sandholm

103

104

105

Kursprogramomslag

106

107

108

109

Foto från konferens 2007 på chefstjänstemän inom stiftelsen. Från vänster syns Susanne Morgan, Kerstin Lundh, Katarina Andersson, Anne Olofsdotter, Bengt Friberg, Helen Leifsdotter, Per Ola Olsson, Hans Olausson, Kerstin Sassola, Ulf Wallin, Majlis Almstedt, Göran Fasth, Tomas Jahn, Elaine Lindeborg, Björn Ahlgren, Christer Ericsson, Anna-Karin Sjöström, Hans Hansson, Wolfgang Panke och Solveig Zäll.

Foto: Johan Sandholm

110

111

Styrelsen för stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitetet 2011. Fr v Lottie Costeus (sekr), Kerstin Sassola (HR-chef), Karin Bäckstrand (LU), Lynn Åkesson (LU), Anders Wigren (LUS), Eva Engquist (adj), Hans Olausson (kassör), Bengt Söderström (ordf, LU), Bengt E Y Svensson (vice ordf, FUF), Annika Dolk (rektor), Jenny Pobiega (LUS), Petter Forkstam (LUS), Michel Wlodarczyk (förbundsrektor) och Ulf Wallin (adj).

112

LU: Lunds universitet, LUS: Lunds universitets studentkĂĽrer, FUF: FolkuniversitetsfĂśreningen Foto: Annika Dolk (redigering Petter Forkstam)

113

Översikt över personer som haft poster som inspektor, styrelseordförande eller verksamhetsledare/rektor 1942–2012.

Inspektor 1943–1949 1950–1963

Einar Sjövall Gunnar Aspelin

Styrelseordförande 1942 Irina Handamirov 1943–1944 Bertil Malmberg 1945–1946 Johannes Hedberg 1947–1957 Gunnar Westin 1958–1969 Per Stiernquist 1970–1977 Carl-Gustaf Andrén 1977–1995 Rune Persson 1996–2007 Bengt E Y Svensson 2008– Bengt Söderström

114

Verksamhetsledare/rektor 1943 Irina Handamirov, Lydia Hedberg,

Johannes Hedberg, Bo Wahlund 1944–1946 Johannes Hedberg 1947–1948 Börje Holmberg 1948–1951 Carl Erik Hedar 1951 Åke Gunnarsson 1952 Ture Dannberg, Harald Wollstad 1953 Harald Wollstad 1954 Harald Wollstad, Rut Friberg 1955 Hans Hovenberg, Thord Palmlund, Kurt Törnqvist 1956 Bobbie Friström 1957 Rut Friberg, Sven Marke 1958 Nils-Olof Jönsson 1959 Gunnar Pilesjö, Lars Ryberg 1960–1965 Henry Egidius 1966–1976 Gert Tiderius 1976 Hans Ottosson 1977 Curt Bergström 1978–2010 Göran Fasth 2011– Annika Dolk

Folkuniversitetets förlag

Ett urval av förlagets utgivning 1992–2012

1990

2000

40 år av samhörighet Folkuniversitetets förlag har sitt ursprung i Kursverksamhetens förlag som grundades 1972. När kursverksamheten bytte namn blev det angeläget även för förlaget att byta namn för att visa på samhörigheten med moder­stiftelsen. År 2000 genomfördes namnbytet.

Tack vare många av de verksamma lärarna på Folk­ universitetet och det nätverk som talrika samarbeten resulterat i har många omtyckta läromedel tillkommit, till exempel På svenska! och Form i fokus. Förlaget har en stor del av sin utgivning inom svenska som andraspråk och sfi, men har även gett ut flera läro­medel inom moderna språk. Särskilt i italienska finns det ett stort antal läromedel, till exempel Comunicare och Subito.

Förlaget har även en betydande utgivning inom moderna språk där det i övrigt inte finns många tryckta läromedel på marknaden såsom finska, tjeckiska och arabiska – något som säkert inte kunnat ske om inte kursverksamheten på Folkuniversitetet blomstrat.

Glädjande nog har förlagets läromedel kommit att

2010

användas inte bara inom Folkuniversitetet, utan är minst lika populära hos många andra utbildnings­ anordnare och inom andra utbildningsformer.

Nya utmaningar Inom bokbranschen är det nu en spännande tid med nya tekniska möjligheter som var otänkbara för tjugo år sedan. Det ställer krav på nytänkande, men också på att inte tappa kunnande och insikt om vad som gör ett läromedel bra, oavsett om det distribueras i form av en app eller en tryckt bok.

Ett fortsatt gott samarbete mellan förlaget, elever och lärare både inom och utom Folkuniversitetet gör oss förhoppningsvis alla väl rustade inför kommande utmaningar.

Tveka inte att höra av dig till förlaget med idéer eller synpunkter. Eller besök förlaget på Magle Lilla Kyrkogata i Lund för att se en av alla de verksamheter som tillsammans bidrar till Folkuniversitetets mångfald.

Läs mer på www.folkuniversitetetsforlag.se

115

I boken beskrivs i första hand perioden 1992–2012.

ISBN 978-91-7434-665-7

9 789174 346657

Från kursverksamhet till folkuniversitet

Från kursverksamhet till folkuniversitet ges ut till 70-årsjubileet 2012 för stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds universitet, Folkuniversitetets södra region.

Från kursverksamhet till folkuniversitet