Japanska för nybörjare by Folkuniversitetets förlag

J A PA N S K A F Ö R N Y B Ö R J A R E

JAPANSKA FÖR NYBÖRJARE riktar sig till dig som saknar förkunskaper i japanska och som studerar i vuxenutbildning eller gymnasieskolan. Med bokens hjälp lär man sig tala japanska i olika situationer. Både den familjära och den formellt artiga stilen förekommer i texterna. Japanska för nybörjare ger övning i hör-och läs förståelse, muntlig och skriftlig färdighet. Den japanska grammatiken får också en betydande plats i boken, eftersom den redan från början kräver en utförlig genomgång. Grammatikdelen följs av olika typer av övningar lämpade för individuella studier eller i grupp. Facit finns i slutet av boken, liksom en japansk-svensk ordlista. Inlärningen av de japanska skriftsystemen är krävande och i Japanska för nybörjare lär man sig successivt att läsa texter på japanska. De flesta texterna är också transkriberade. Korta faktasidor om Japan och dess geografi, kul tur, seder och historia ger inblick i en annan värld. Boken är illustrerad med teckningar av författaren. Författaren Adam Beije, fil. mag., har undervisat i japanska vid olika gymnasieskolor i Stockholm och är nu chef för press-, informations- och kultur ärenden vid Svenska ambassaden i Tokyo. ISBN 978-91-7434-661-9

789174 346619

JAPANSKA FÖR NYBÖRJARE · ADAM B E IJE

Folkuniversitetets fรถrlag

Folkuniversitetets förlag Magle Lilla Kyrkogata 4 SE-223 51 Lund tel 046-14 87 20 fax 046-13 29 04 forlag@folkuniversitetetsforlag.se

© 2007 Adam Beije och Folkuniversitetets förlag Andra upplagan 2012 Foto: Kenneth Hamm/Photo Japan utom s. 123 Shimizu Teruyo/ Photo Japan, s. 76 och 143 Johan Mejàre och s. 132 Pressens Bild Illustrationer: Adam Beije, karta s. 24 Lönegård &Co Grafisk form: cozmo Omslag: John Wasden ISBN: 978-91-7434-661-9 Tryckt av: Kristianstads Boktryckeri AB, Kristianstad. 2012

Förord Japanska för nybörjare riktar sig till dig som saknar förkunskaper i japanska och som studerar i vuxenutbildning eller gymnasieutbildning. Bokens mål

är att lära ut talad japanska i varierande situationer, varför författaren medvetet valt att inte hålla sig till enbart den annars så flitigt utlärda artiga

stilen, utan från början inkluderar även den familjära. Förhoppningen är

att ge dig en gedigen grund om det japanska språkets struktur, en vana att tänka grammatiskt och kulturellt annorlunda, jämfört med vad du lärt dig gäller för de flesta europeiska språk.

I Japanska för nybörjare arbetar du med hörförståelse, läsförståelse och muntlig och skriftlig färdighet. Boken består av 13 kapitel som vart och

ett inleds med en dialog eller berättande text, utifrån vilken grammatik

och uttryck förklaras. Dessa inledande texter finns inspelade för den som

önskar lyssna till autentiskt uttal. Grammatikparagraferna är möjligen mer omfattande än brukligt är för läroböcker i indoeuropeiska språk, men det

är författarens övertygelse att den japanska grammatiken fordrar en nog-

grann genomgång redan från början. Du kommer snart finna att japanskan

i själva verket har en jämförelsevis regelbunden och okomplicerad grammatik – så låt dig inte skrämmas! Grammatikdelen följs av en övningsdel där du får tillfälle att praktisera de nyförvärvade kunskaperna. Vissa övningar

är lämpade för konversation med en kamrat, andra för individuellt arbete. Facit till övningarna finns sist i boken.

Då Japan är ett land om vilket stor okunskap råder och om vilket otaliga

halvsanningar förmäls, har kortare faktasidor om landets geografi, kultur, seder och historia skjutits in här och var. Ett tips är att inte bläddra förbi

dessa utan att använda dem som diskussionsunderlag i grupp. Att lära sig ett språk utan djupare kännedom om språkets kultur är måhända möjligt men föga meningsfullt.

Inlärningen av de japanska skriftsystemen är en stor apparat och inget

som låter sig göras i en lärobok för grammatik och konversation. För detta

rekommenderas separata läromedel. Likväl är det meningen att du genom denna bok skall få en successiv vana vid att läsa japanska texter: I kapitel 1 – 5 är den inledande texten återgiven i kana, därefter rōmaji med över-

sättning; i 6 – 10 finns endast kana-texten och översättningen kvar; i 11 – 13 är texten återgiven i kanji med stödtecken, s.k. furigana. Detta upplägg är

avsett att utsätta dig för mer än vad du kanske egentligen behärskar utan menlig verkan på inlärningen.

I slutet av boken finns de ord och uttryck som förekommer i texten samlade i alfabetisk ordning i en japansk-svensk ordlista.

Avslutningsvis några korta men innerliga tillkännagivanden. Japanska

vänner i författarens omgivning har fått utstå envetna frågor och diskus-

sioner och bidragit med nyttiga synpunkter; ett särskilt tack till författarens

hustru, Sachiko Kurokawa. Även Hiromi och Haruyo Ueta, utan vars tålamod och uppmuntran under så många år författaren aldrig hade uppnått sina

kunskaper i det japanska språket, förtjänar ett stort tack. För assistans vid arbetet med denna andra upplaga vill jag särskilt tacka Louise Bylund. Tokyo i november 2011 Adam Beije

Innehåll

7 Kvarglömt s 90

Det japanska språket s 6

Samurai – den japanska krigarklassen s 97

Att skriva på japanska s 8

Övningar s 99

1 Hälsningsfraser och presentation s 14

Grammatik och uttryck s 93

8 Fest på krogen s 102 Grammatik och uttryck s 105

Grammatik och uttryck s 19

Övningar s 107

Öriket Japan s 24

9 Samtal om serier s 110

Övningar s 25

Grammatik och uttryck s 113

2 Räkneord s 30

Övningar s 116

Grammatik och uttryck s 33

10 En förkylning s 122

Övningar s 38

Grammatik och uttryck s 125

3 En familj s 42

Tideräkning s 132

Grammatik och uttryck s 45

Övningar s 133

Japanskt familjeliv s 48

11 En sträng mormor s 138

Övningar s 49

Grammatik och uttryck s 141

4 På restaurangen s 52

Religioner i Japan s 144

Grammatik och uttryck s 55

Övningar s 145

Mat i Japan s 59

12 Äldres nöjen s 150

Övningar s 60

Grammatik och uttryck s 153

5 På varuhuset s 64

Skalv, utbrott och heta källor s 157

Grammatik och uttryck s 67

Övningar s 158

En spökhistoria s 73

13 En japansk pojke s 162

Övningar s 74

O-miyage s 165

6 Sommarlovsplaner s 78

Övningar s 166

Grammatik och uttryck s 81

Japansk-svensk ordlista s 168

Gå i skola i Japan s 85

Facit s 181

Övningar s 86

Verb -och adjektivs böjning s 190

Lästips s 191 5

DET JAPANSKA SPRÅKET Japanskan i världen

Uppemot 125 miljoner människor har japanska som modersmål, vilket placerar detta språk

som nummer nio i storleksordning i världen.

västkusten i synnerhet).

Japanskan är trots sin storlek officiellt språk

Ursprung

ten av världens alla japanskspråkiga människor

omtvistad och kommer förmodligen aldrig att

endast i Japan, där den övervägande majoritebor. Dock kan nämnas att stora japanska mi-

noritetsgrupper finns på många håll i världen,

främst i nord- och sydamerikanska länder, som 6

t.ex. Brasilien, Argentina, Peru, USA (Hawaii och

Frågan om japanskans ursprung är mycket

få något säkert svar, men de flesta forskare är

överens om att japanskan, trots ett starkt polynesiskt inflytande, har störst likheter med den

altaiska språkfamiljen. Med andra ord kan ja-

av Europa började man dock övergå till att

turkiska eller mongoliska. Japanskans närmsta

formella texter på talspråk. Det var också nu

panskan vara besläktad – om än avlägset – med släkting är dock koreanskan, som uppvisar en

närmast identisk grammatik. De grammatiska skillnaderna är här i själva verket inte större

än mellan svenska och norska, även om över-

rensstämmande ord språken emellan är desto svårare att finna.

Det kinesiska arvet

Det kinesiska inflytandet på japanskan har varit enormt trots att de tillhör två vitt skilda språkfamiljer. I samband med att den kinesiska kul-

turen formligen sköljde över de japanska öarna

skriva skönlitteratur och så småningom även som japanerna i stor skala började anamma

västerländska låneord. Traditionellt skrivs japanska från höger till vänster, lodrätt (enkelradiga

skyltar kunde förr skrivas från höger till vänster, vågrätt), men från och med andra världskrigets slut skrivs många texter från vänster till höger,

vågrätt. Det traditionella sättet är dock alltjämt det dominerande i såväl tidningar som skön-

litteratur. De senaste decennierna har antalet kanji som behärskas av gemene man kraftigt minskat och dess utseende förenklats något.

från omkring Kristi födelse och c:a 1000 år fram-

Dialekter

i det japanska språket. Idag består drygt femtio

Generellt sett talas standardjapanska i området

åt, tillkom även en uppsjö av kinesiska låneord procent av alla ord i japanskan av dessa s.k.

sinojapanska ord. Då japanerna till en början saknade symboler för att uttrycka sitt språk

övertog man det kinesiska skriftsystemet. Detta skriftsystem kom att kallas för kanji (ordagrant ”tecken från Han-dynastins Kina”). Kanji läm-

Det finns många olika dialekter inom japanskan. kring Tokyo samt på den nordliga ön Hokkaido, som koloniserades av japaner så sent som på

1700-talet. Vidare delar man in folkmålen i nordliga (norra Honshu) samt västliga (väster om

Nagoya). På Riukiuöarna, som är belägna strax norr om Taiwan, talas det s.k. ryūkyū-go, eller

pade sig egentligen föga för japanskan, så under

riukiuspråket – en extrem dialekt som av många

av de kinesiska tecknen, två inhemska skrift-

Hokkaido kallas ainu och utgörs av ca 25 000

Heianperioden (794 – 1185) utvecklades, på basis system: hiragana och katakana. Moderniseringar i japanskan

Fram till slutet av 1800-talet var klassisk japanska – språket från Nara- och Heian-perioderna

– det officiella skriftspråket i Japan. Inspirerade

räknas som ett eget språk. Urbefolkningen på personer. Deras språk är näst intill utdött och

huruvida det är besläktat med japanskan eller ej är ännu inte utrett.

Att skriva på japanska 1 Kanji, hiragana, katakana

Inlärningen av japanska försvåras i hög grad av att man blandar tre separata system: kinesiska tecken eller kanji, hiragana och katakana. En japansk mening kan sålunda se ut på följande sätt:

今日はフランスの映画を観ました。 Idag såg jag en fransk film.

nas skriftsystem, men idag används det även i

formella skrifter. I princip kan alla ord som inte är av uppenbar utländsk härkomst skrivas med hiragana.

Kanji. De flesta ord i japanskan (t.o.m. vissa katakana-ord!) kan helt eller delvis skrivas med kanji. Däremot kan inte stavelser kopplade till grammatik skrivas med kanji.

[Kyō wa furansu no eiga o mimashita.]

1 映画 [ei ga] ”film”, är ett sinojapanskt ord

Stavelserna kyō (”idag”), eiga (”film”) och mi-

(stam av verbet ”se, titta”) är skrivna med kanji, medan stavelserna wa, no, o och -mashita är

skrivna med hiragana. Endast ett ord är skrivet med katakana: Furansu (” Frankrike”).

Hur skall man då använda dessa olika skriftsystem? Begrunda följande regler:

Katakana används främst för att skriva ickekinesiska (eller sent anammade kinesiska) låneord, utländska person- och ortsnamn. フランス ”Frankrike”

[Fu ra n su]

Men ofta skrivs även ljudhärmande ord, artnamn inom växt- och djurvärlden etc. med

katakana. Ibland används katakana även för att betona ett enstaka ord som vanligtvis skrivs med kanji, hiragana eller alfabet. 8

Hiragana var från början poesins och kvinnor-

och skrivs naturligtvis med kanji. 2 観る [mi ru] ”se, titta”.

Stamstavelsen, mi-, skrivs med kanji, medan

den del av ordet som går att böja, -ru, skrivs med hiragana: 観る

[miru]

観ます

[mimasu]

2 De japanska stavelserna

Att uttala japanska är förhållandevis lätt för en svensktalande person, då antalet vokaler och

konsonanter är få och ligger dessutom nära ljud som finns i svenskan.

Uttal a

som a i ”katt”

som u i ”kung”

som i i ”inte”

som e i ”efter”

som o i ”offer”

som k i ”kaka”

som k i ”Kina”

s t

ch ts n h f

m y r

w N

som s i ”saga”

Hiragana och katakana består av 46 grund-

stavelser vardera, och är kombinationer av ovan nämnda vokaler och konsonanter.

De olika kombinationer av stavelser som finns i japanskan återges här nedan. Hiragana

Grundstavelser.

Vokaler あa いi うu えe おo k

かka きki くku けke こko

som tj i ”Tjetjenien”

たta ちchi つtsu てte とto

som n i ”nära”

はha ひhi ふfu へhe ほho

som t i ”taxi”

som ts i ”statsminister” som h i ”halv”

som f i svenskan men med

さsa しshi すsu せse そso

なna にni ぬnu ねne のno

まma みmi むmu めme もmo

やya

ゆyu

よyo

を(w)o

en dragning åt h

らra りri るru れre ろro

som j i ”jama”

んn

som m i ”mamma” som en blandning mellan svenskt tungspets-r, d och l

わwa

Stavelser med de diakritiska tecknen

ﾞoch ﾟ

som w i engelskans ”wonder”

がga ぎgi

ぐgu

げge ごgo

ungefär som i ”Anders”

だda

づzu

でde

mer nasalt än n,

ざza

じji

ぢji

ばba びbi ぱpa ぴpi

ずzu

ぜze

ぞzo

どdo

ぶbu べbe ぼbo ぷpu ぺpe

ぽpo

som g i ”gå”

som j i engelskans ”jungle”

Konsonantstavelser i kombination med litet ya

som b i ”babian”

きゃkya

b p

som z i engelskans ”zoo” som d i ”daddlar” som p i ”papper”

(ゃ), yu(ゅ) och yo(ょ).

しゃsha

ちゃcha

にゃnya

きゅkyu

しゅshu

ちゅchu

にゅnyu

きょkyo

しょsho

ちょcho

にょnyo 9

ひゃhya

みゃmya

ひゅhyu

みゅmyu

ひょhyo

Stavelser med de diakritiska tecknen z

みょmyo

りゃrya

りゅryu

りょryo

じゃja

じゅju

じょjo

ぴゅpyu

ぴょpyo

ぎゃgya

ぎゅgyu

びゃbya

びゅbyu

ぴゃpya

ぎょgyo

ああ（あー）

うう（うー）

ii, ī ē, ei

びょbyo

グgu ゲge

ダda ヂji

ヅzu

ザza

バba ビbi パpa ピpi

いい（いー）ええ、えい（えー）

ポpo

チョcho

ヒュhyu

ヒョhyo

ニャnya

おう、おお（おー）

ヒャhya

ミャmya

リャrya

ギャgya

ジャja

ピャpya

ハha ヒhi フfu ヘhe ホho

Långa vokaler.

サsa シshi スsu セse ソso

ナna ニni ヌnu ネne ノno

マma ミmi ムmu メme モmo

ヤya

ユyu

ワwa

ヨyo

ラra リri ルru レre ロro ンn

プpu ペpe

ボbo

チュchu

タta チchi ツtsu テte トto

ブbu ベbe

チャcha

デde ドdo

キョkyo

カka キki クku ケke コko

ゾzo

キュkyu

ゼze

キャkya

シャsha

Vokaler アa イi ウu エe オo

ズzu

ya (ャ), yu (ュ) och yo (ョ).

Grundstavelser.

ジji

ゴgo

Konsonanter i kombination med litet

Katakana

ガga ギgi

Långa vokaler. ā

ﾞoch ﾟ.

ヲ(w)o

ビャbya

シュshu

ニュnyu

ミュmyu リュryu

ギュgyu ジュju

ビュbyu ピュpyu

アー（アア）

ウー（ウウ）

オー（オウ、オオ）

ii, ī ē, ei

イー（イイ）

エー（エエ、エイ）

ショsho

ニョnyo ミョmyo リョryo

ギョgyo ジョjo

ビョbyo

ピョpyo

3 Stavning och transkribering

Till kanji, hiragana och katakana skall även

läggas rōmaji, latinska bokstäver, som kan ses

おう（オウ）ellerおー（オー）transkriberas alltid

ō, då detta är det faktiska uttalet. I vissa undan-

tagsfall skrivs det långa o-ljudet på japanska

på väg- och stationsskyltar i Japan. Japanska kan

おお（オオ）, och transkriberas alltid oo.

principer. Det mest vedertagna transkriberings-

どうぐ (dōgu) redskap

transkriberas med rōmaji efter flera olika

systemet är det så kallade Hepburnsystemet,

och det är också det som används i denna bok. Långa vokaler. Enligt detta system skrivs långa

vokaler med längdstreck, d.v.s. ā, ī, ū, ē, ō. Några

undantag finns dock.

När いい står som en adjektivändelse eller

とおる (tooru) passera Stavelserna おう transkriberas som ou endast

när de står sist i ett verb, och uttalas då inte som långt o-ljud utan varje stavelse uttalas för sig. おもう (omou) tycka, tänka, tro

någon annan stavelse som går att böja

Dessa undantagsregler underlättar inlärningen

コーヒー (kōhī) kaffe

Kana-tecknet ん（ン）är det enda som i strikt

transkriberas dessa tecken ii.

うつくしい (utsukushii) vacker Även うう kan transkriberas som uu om dessa

av den ursprungliga kana-stavningen.*

bemärkelse inte är en stavelse, men likväl be-

handlas som en. Detta tecken sätts alltid efter

stavelser står sist i ett verb. Detta eftersom det sista -u går att böja.

くるう (kuruu) bli galen Vidare transkriberas ええ（エー）som ē, och

えい (エイ) som ei, trots att uttalet vanligtvis är det samma.

おねえさん (onēsan) storasyster

えいご (eigo) engelska

* Med kana avses hiragana och katakana.

en stavelse och aldrig före. Uttalet kan skifta

さっか (sakka) författare

m-ljud (framför m, p, b), n-ljud (framför övriga

きっぷ (kippu) biljett

mellan nasalt (sist i ett ord eller före vokal),

konsonanter) och ng-ljud [ŋ] (framför k, g), men

transkriberas alltid med n. Observera att ん（ン）

Ji och zu kan med kana skrivas på två sätt.

b-ljud [mp] respektive [mb], men i dessa fall

men i vissa undantagsfall kan de skrivas ぢ（ヂ）

framför m-ljud uttalas [mm] och framför p- och transkriberas tecknen alltid nm, np, nb. かんまん (kanman) tidvatten

シャンプー (shanpū) schampo

しんぶん (shinbun) tidning

Det vanligaste är じ（ジ）respektiveず（ズ） , respektive づ（ヅ）.

おじさん (ojisan) farbror, morbror

ずつう (zutsū) huvudvärk はなぢ (hanaji) näsblod

När man translittererar kana-tecknet ん（ン）

つづく (tsuzuku) fortsätta

rensstämmer med de japanska stavelserna.

Wa, e och o. När dessa tre stavelser står som

delsen av ett ord. Betrakta följande exempel och

は, へ, を. Japaner som är medvetna om sitt tal,

måste man vara noga med att bokstäverna överIbland kan en liten felstavning ändra hela betyobservera stavningen:

きねん (kinen) årsdag

partikel skrivs de inte わ, え, お, utan istället

såsom nyhetsuppläsare, uttalar dessutom ofta

を som wo. Mer om detta senare.

きんえん (kin’en) rökförbud

Tappade vokaler

かんい (kan’i) enkel

mellan två ljudlösa konsonanter eller efter en

かに (kani) krabba

しない (shinai) innerstad

しんあい (shin’ai) tillgivenhet

Dubbelkonsonanter (som inte är n eller m) skapas med hjälp av ett litet ”tsu”-tecken,

っ（ッ）, framför den aktuella konsonanten.

Vid transkribering dubblerar man helt enkelt den konsonant som det gäller, alltså kk, ss, tt o.s.v. Dubbelt ch-ljud skrivs tch.

マッチ (matchi) tändsticka

När vokalerna i och u, i sina korta versioner, står sådan konsonant, tenderar de att falla bort i

normalt tal. Dessa vokaler skrivs dock alltid ut vid transkription.

やましたさんがすきです。 [ya ma

sh’ta

san

s’ ki

des’]

(Yamashita-san ga suki desu.) Jag gillar herr Yamashita.

R-ljud

Japanskans r-ljud saknar egentligen motsvarighet i svenskan. Ljudet ligger, som nämnts, någonstans mellan tungspets-r, d och l.

Japanskan saknar l-ljudet, varför japaner ofta har svårt att skilja på l och r när de lär sig främmande språk.

Specialstavelser för katakana-ord

När man skriver utländska ord och namn med

katakana är man ibland tvungen att konstruera stavelser som traditionellt saknas i japanskan.

Sumobrottning är Japans nationalsport. Den är populär än idag, även om basebollmatcher lockar fler åskådare. En sumobrottare är allmänt aktad och det är inte ovanligt att se berömda brottare i reklamfilmer och TV-program. På senare år kommer alltfler brottare från utlandet: Hawaii, Mongoliet, Sydkorea, Georgien.

Detta gör man genom att t.ex. lägga till ett

befintligt vokaltecken (ア, イ, ウ, エ, オ), i litet format, efter den stavelse som ligger nära det ljud man vill härma. V-ljud kan antingen göras om

till b-ljud eller skrivas som ウ med två diakritiska streck (

゛).

Exempel:

ディズニーランド (Dizunīrando) = Disneyland ヴァスコ・ダ・ガマ (Vasuko da Gama) = Vasco da Gama

n 13

J A PA N S K A F Ö R N Y B Ö R J A R E

789174 346619

JAPANSKA FÖR NYBÖRJARE · ADAM B E IJE