Orden och uttalet by Folkuniversitetets förlag

Orden och uttalet master

05-04-14

16.08

Sida 1

Orden och uttalet HÅKAN ROSENQVIST

Orden och uttalet innehåller en grundlig beskrivning av ords betoning och hur den hänger ihop med ordens ursprung och sammansättning. I boken finns även en presentation av befintliga ordböcker och jämförelser mellan dem vad gäller uttalsmarkering. Varje kapitel har övningsuppgifter av olika slag. Cd med inspelningar av exemplen finns. Orden och uttalet vänder sig i första hand till studerande på avancerad nivå i svenska som andra/främmande språk, men boken kan även användas som referensbok av lärare.

ro´s

HĂĽkan Rosenqvist

Orden och uttalet Ett studiematerial i svensk ordbildning och svenskt uttal

Folkuniversitetets fĂśrlag

Folkuniversitetets förlag Magle Lilla Kyrkogata 4, 223 51 Lund Telefon 046-14 87 20 E-post: info@folkuniversitetetsforlag.se

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Innehåll Förord 5 Ordböcker som hjälpmedel 6 1. Vad är ett ord? 7 Avgränsning 7 Ordklasser 9 Att beskriva ett ords betydelse 10 Synonymer – finns de? 10 Motsatser 13 Bibetydelser och överförda betydelser 13 Att kunna ett ord 14 2. Uttalsmarkering 15 Defintionsordböcker för en allmän publik 16 Definitionsordböcker riktade till andraspråkstalare 17 Rena uttalsordböcker 18 Uttalsmarkering i Orden och uttalet 19 3. Betoning av enkla ord 21 A. Den nordiska modellen 21 B. Den franska modellen 23 C. Den tyska modellen 23 D. Den latinska modellen 25 4. Betoning av enkla ord + suffix 27 A. Suffixavledningar med en betonad stavelse 27 Kortavledning 32 B. Suffixavledningar med två betonade stavelser 33 5. Betoning av ord med prefix 37 Prefixavledningar med en betonad stavelse 37 Prefixavledningar med två betonade stavelser 39 Partiklar – prefix eller självständiga ord? 44 6. Sammansättning: uttal och form 46 Vad är en sammansättning? 46 Sammansättningens fog 48 Förledens form 48 Sammansättning utan -s- 51 Sammansättning med -s- i fogen 52 7. Sammansättning: betydelserelationer 55 Adjektiv (inklusive particip) 55 Verb 58 Substantiv 60 8. Betoning: sammansättning eller fras 63

9. Egennamn – sammansatta, avledda, frasbetonade 66 Ortnamn 66 Efternamn 69 Förnamn 69 Smeknamn 70 Initialord 71 Flerordsfraser i namn och titlar 73 10. Svenska ordböcker 75 Definitionsordböcker 75 Andra ordböcker än definitionsordböcker 76 Ordböcker och databaser för forskare m.fl. 78

Förord Orden och uttalet handlar om svenska ord, om hur man kan bilda nya ord och hur de uttalas. Boken vänder sig till andraspråksstuderande i svenska som har lärt sig grunderna i språket – basordförråd, basgrammatik, uttal – och som vill gå vidare och utveckla ordförrådet och förstå • principerna för ordens uttal: betoning, val av accent • principerna för hur ord kan byggas ut och sättas ihop till andra ord • hur man kan använda svenska ordböcker. Materialet har utprövats i kurser som ger allmän behörighet till högskolestudier. Boken är lämplig att använda i avancerade kurser i svenska som andraspråk/främmande språk liksom för självstudier. Till boken hör en cd-skiva med inspelningar av exempel. Symbolen 2 visar på vilket spår exemplen finns. Jag har i många år arbetat som lärare i svenska som andraspråk för vuxna på olika nivåer. Undervisning i svenskt uttal har jag tyckt varit särskilt intressant, och jag har där märkt vilka svårigheter icke-modersmålstalande har med betoningen av ord och fraser. Det finns många vägar att gå för den som vill utvidga sitt ordförråd och förbättra sitt uttal. Här är några tips: • Använd språket, dvs. tala och skriv, läs och lyssna så mycket som möjligt. • Använd bra ordböcker för att bli säker på betydelse, form och uttal. Eftersom svenska språket internationellt sett är ett litet språk, saknas det lexikon mellan svenska och många andra språk, och särskilt saknas det bra lexikon. Därför är det bättre att använda svensk-svenska ordböcker så mycket som möjligt. • Försök upptäcka regelbundenheter i ordens uttal och uppbyggnad och på det sättet generalisera dina kunskaper. Orden och uttalet kan här vara ett bra redskap för dig. Det är min förhoppning att Orden och uttalet ska bli till nytta och glädje både för studerande och lärare. Håkan Rosenqvist

Ordböcker som hjälpmedel Svenska språket har en rad ordböcker som kan hjälpa dig på vägen mot ett större ordförråd. • Enspråkiga definitionsordböcker som riktar sig till andraspråksanvändare förklarar ett ords betydelse med hjälp av så enkla ord som möjligt, ibland också med bilder. De ger ordets form och ger anvisningar om uttalet. De har i regel ett begränsat ordförråd (mindre än 30 000 uppslagsord). Det betyder att alla ord du hittar i böcker och tidningar kanske inte finns med i ordboken. • Enspråkiga definitionsordböcker som riktar sig till en allmän svensktalande publik kan ha ett större ordförråd, upp till 100 000 ord eller mer. Å andra sidan ger de oftast inte så mycket information om varje ord, särskilt inte om uttalet. Undantaget är Nationalencyklopedins ordbok som innehåller mycket information, men den är också mycket stor till formatet. • Svenska akademiens ordlista förtecknar orden men i allmänhet inte vad de betyder. • Konstruktionsordböcker som Svenskt språkbruk sätter in orden i fraser och idiom men ger inte deras form eller uttal. • Uttalsordböcker ger uttalet men ingenting annat. • Synonymordböcker förtecknar synonymer men visar inte hur man ska använda dem. • Etymologiska ordböcker ger ordets ursprung. Läs mer om ordböcker i kapitel 10 Svenska ordböcker.

1. Vad är ett ord? Avgränsning Det är inte så lätt att definera begreppet ord som det kan verka till en början. En enkel definition utgår från skriften: ”en grupp bokstäver som skiljs åt genom mellanrum”, en s.k. grafisk definition. Den definitionen går emellertid inte att använda om talat språk, där pauserna kommer mellan längre fraser. En annan definition är: ”den minsta enhet som kan utgöra ett eget yttrande”. I Nationalencyklopedins ordbok (NEO) finner man definitionen: ”självständigt språkligt element med enhetlig betydelse, som (normalt) uttalas och skrivs i ett sammanhang dvs. utan paus resp. mellanrum; anv. som beteckning för ett föremål, en handling, en relation, ett begrepp m.m.” Hur många ord innehåller följande text? Låt en eller några kursdeltagare i smågrupp redogöra för varsin ordbok för de övriga i gruppen. Låt var och en slå upp samma ord i en ordbok och jämför informationen, t.ex. ett ord med många betydelser som ’slå’ eller ’vara’. Slå upp samma ord i ett tvåspråkigt lexikon till ett språk som du behärskar – vilken information om ordet eller orden får du?

Ett dataprogram ger uppgiften att stycket har 63 ord. Programmet räknar ut det med hjälp av den grafiska definitionen. Hur många olika grafiska ord finns det i textavsnittet? Dataprogrammet anger 41. Här kommer de i alfabetisk ordning: behärskar betydelser de du eller en ett får för gruppen i information informationen jämför

kursdeltagare lexikon låt med många några och om ord ordbok orden ordet redogöra samma

slå smågrupp som språk till t.ex. tvåspråkigt upp var vara varsin vilken övriga

Men heter det varsin eller var sin? Är var och en ett eller tre ord? Är t.ex. ett ord? Är slå upp ett eller två ord? Är kursdeltagare ett eller två ord? Ordbok ett eller två? Datorn uppger att information, informationen är två olika ord och att ord, 7

orden, ordet är tre ord! Men vi ser att det varianter av samma grundord. Hur är det med får och fick? Dålig och sämre? Är de samma eller olika ord? I en ordbok presenteras grundformen av orden – användaren måste alltså själv räkna ut under vilket uppslagsord man hittar informationen, ordet, fick och sämre. 33 av orden i texten på s. 7 är uppslagsord i ”Norstedts svenska ordbok”. Ordbok och tvåspråkig finns med i ordboken men inte kursdeltagare eller smågrupp. Några finns inte med och många ger hänvisning till mången. En ordbok tar i första hand upp enkla ord, d.v.s. icke sammansatta, men den innehåller även sammansatta ord vars betydelse inte är lika självklar eller genomskinlig som t.ex. ordet kursdeltagare (= deltagare i en kurs). I ordboken behandlas slå upp som ett ord eftersom verbet har en egen betydelse som inte framgår om man bara ser de enskilda orden slå och upp. Participet till ”slå upp”, uppslagen, är dessutom ett enda ord. Är slå upp i ”slå upp ett ord” och i ”slå upp en förlovning” samma ord eller inte? De har ju olika betydelser. Ordböckerna ger olika svar när det gäller slå upp. ”Natur och Kulturs ordbok” har tre sidor med verbuttryck som är bildade av slå. Först ges 14 betydelser av det enkla verbet slå, sedan det reflexiva slå sig och därefter 45 separata verbfraser med slå + partikel, många med flera betydelser. Slå upp har 5 olika betydelser och dessutom ges slå upp förlovningen som en separat verbfras. Vi tittar på ordet för. NEO och andra ordböcker förtecknar fem olika uppslagsord för. De anses vara homonymer, d.v.s. de ser likadana ut men är inte samma ord, bland annat därför att de tillhör olika ordklasser (preposition, adverb, konjunktion, substantiv, adjektiv). Ett sjätte för är en verbform av föra. Prepositionen för anses vidare i NEO ha tio olika betydelser – två av dem finns i textexemplet i början av det här kapitlet: redogöra för någonting för någon annan. UPPGIFTER 1. Slå upp orden i ordlistan (s. 7) i din ordbok! Finns de med? Är förklaringen tillfredsställande? 2. Hur många homonymer av ordet så finns det? Hur många betydelser har adverbet så? Slå upp så i din ordbok. 3. Vissa homonymer, s.k. homofoner, stavas olika men låter lika, som kol och kål. Ge fler exempel! 4. Homografer skrivs likadant men uttalas olika, t.ex. räkneordet en och trädet en, eller pronomenet man och en man som finns på hästen, eller delta = ta del i och delta = grekisk bokstav. Det är inte så lätt att hitta fler exempel på detta. Försök att komma på något! Försök att beskriva skillnaden i uttal mellan ovanstående ordpar! 5. En ordbok tar bara upp sammansatta ord vars betydelse inte är självklar. Försök beskriva gränsen mellan det självklara och det icke självklara!

3. Betoning av enkla ord Svenska har liksom exempelvis engelska och ryska rörlig ordbetoning. Andra språk som t.ex. finska, franska, polska har bunden ordbetoning, d.v.s. man vet vilken stavelse som ska ha betoning i ett enskilt ord: i finska första stavelsen, i franska sista stavelsen och i polska näst sista stavelsen. Svenska ords betoning varierar till stor del beroende på ordets ursprung. Termen enkelt ord avser ett ord som inte betraktas som en sammansättning (se kapitel 6) eller en avledning (se kapitel 4–5). Vilken stavelse betonas i följande ord – första, andra, näst sista eller sista? 5

gammal

___________________

traditionell

___________________

antikverad

___________________

bestämmelse ___________________ Gamla nordiska ord har betoning på första stavelsen. Lånord från franska (som i sin tur kan komma från latin och grekiska) har ofta betoning på sista stavelsen. Verb och böjningsformer av typen -era(d) har näst sista stavelsen betonad. Ord från tyskan med prefixet be- har andra stavelsen betonad.

A. Den nordiska modellen Gamla svenska ord med två stavelser har ”tvåstavelsebetoning”, som brukar kallas accent 2 eller grav accent eller tonaccent. Den första stavelsen är betonad, vilket betyder att den har lång vokal eller lång konsonant, och i mellan svenskt uttal har den en ton som går ner: gamm`al. (I exemplen används NEO:s markeringssystem med viss modifikation, se föregående sida.)

UPPGIFT Ge tio exempel på sådana ord. Komplettera i fortsättningen med fler exempel där det finns skrivrader! _______________________________

_______________________________

Ord som bara har en stavelse har accent 1, som också kallas akut accent eller ”vanlig betoning”, och en ton som går upp i mellansvenskt uttal, t.ex. to´n, gå´r, upp´. 6

Även en del ord som har två stavelser har accent 1: Många av dem slutar på -er: vackér, ål´der, hin´der, vä´der, se´ger _______________________________________________________________ skri´ver, lä´ser och övriga verbformer i presens på -er _______________________________________________________________ Andra slutar på -el, -en: få´gel, se´gel, axél; vattén, bottén _______________________________________________________________ Bestämd form singular av accent 1-substantiv behåller accent 1: sto´len, bo´rdet; ål´dern, hin´dret, få´geln, vattńet _______________________________________________________________ Ord med pluralformerna -or -ar -er brukar få accent 2: sto`lar, ål`drar, få`glar men ord med pluralformen -er och vokal förändring behåller accent 1 även i plural: stad stä´der; fot föttér; hand hän´der men accent 2 i: son sö`ner.

Ord med regelbunden komparativform -re (d.v.s. ej -are) får accent 1: hö´gre, bätt´re, äl´dre _______________________________________________________________

Men GRUNDREGELN för nordiska ord är: Flerstaviga ord, även i böjningsformer, har accent 2: skri`va, skri`vit, skri`ven, vack`ra, se`grar, ax`lar, sto`larna, kort`are, bre`dast

4. Betoning av enkla ord + suffix Nya ord kan bildas i språket genom avledning, d.v.s. med hjälp av prefix och suffix. Ett suffix är en ändelse som man lägger till ett ord, främst för att ge ordet en ny ordklass, t.ex. för att göra substantiv av ett verb. Suffixet bestämmer ofta det nya ordets egenskaper, t.ex. vilken typ av accent, vilket genus eller vilken pluraländelse det får. Om grundordet är ett verb tappar det den obetonade vokalen -a (infinitivändelsen) före suffixet. Ordets ursprung spelar en viss roll för valet av suffix. Nordiska och tyska ord brukar använda germanska suffix, ord av den franska och latinska modellen latinska suffix. UPPGIFT Vilket är det enkla grundordet i avledningarna i följande avsnitt? Komplettera gärna med fler exempel!

A. Suffixavledningar med en betonad stavelse 12

Regel 1: Det enkla grundordets accent behålls – accent 2-ord ger accent 2 och flerstaviga accent 1-ord ger accent 1. Men ett enstavigt enkelt ord + suffix får accent 2. Substantiv -ning/-ing (en-ord av verb) = mycket vanligt suffix: Accent 2: bil`dning, le`dning, skri`vning, skil`dring, sam`ling ... Accent 1: förkla´ring, beteckńing, programme´ring ... -ing/-ling (en-ord av substantiv och adjektiv): Accent 2: skå`ning, gam`ling, sju`kling ... -ande/-ende (en-ord av verb = levande substantiv, annars ett-ord): Accent 2: bil`dande, skri`vande, troènde* ... Accent 1: förtroénde, beteénde, spekule´rande ... -else (en-ord av verb): Accent 2: ba`kelse, skri`velse Accent 1: förståélse, befriélse * -ende efter vokal

-are (en-ord, oftast av verb på -a): Accent 2: spe`lare, teck`nare, skri`vare ... Accent 1: befri´are, förga´sare ...

Obs! -are ger accent 2 åt substantiv av verb på -era: programme`rare (av programme´ra), tapetse`rare

-erska (en-ord, kvinnlig form som motsvarar -are): Accent 2: teck`nerska, skö`terska -ska (en-ord, namn på språk + kvinnliga landskaps- och nationalitetsbeteckningar): Accent 2: skån`ska,tys`ka, sven`ska Accent 1: eng´elska, bulga´riska, japa´nska

Adjektiv -ig/-(e)lig (av verb och substantiv): Accent 2: pra`tig, kunnìg, mo`dig, språ`klig, skrif`tlig ... Accent 1: besvä´rlig, förståélig, hante´rlig ... Adverb -(lig)en: Accent 2: möj`ligen, ver`kligen, skrif`tligen Accent 1: förmo´dligen, persońligen Verb -a (av substantiv och adjektiv): Accent 2: jobbà, fyn`da, sö`ta, su`ra Accent 1: turis´ta, mannekängá, permanen´ta

Obs! sådana här nybildade verb böjs enligt konjugation 1

-na (av adjektiv, betydelse: bli ...): Accent 2: su`rna, vi`tna, ble`kna, tys`tna Att fynda kommer från fynd och söta från söt är ett faktum, men ibland kan det vara svårt att veta vilket ord som är grundordet. T.ex. kommer hjälpa från hjälp eller kommer hjälp från hjälpa? Läs om kortavledningar i slutet av avsnitt A.

6. Sammansättning: uttal och form Vad är en sammansättning? Kapitel 4 och 5 handlar om avledningar och vissa sammansättningar. Vad är då definitionen av en sammansättning? NEO säger: ”ord(bildning) som uppstår då två eller flera självständiga ord sätts ihop”. Svenska språket utnyttjar ofta möjligheten till sammansättningar, både i tal och i skrift. I skrift skrivs en sammansättning ihop så att det uppstår skillnader i betydelse mellan sammanskrivna och särskrivna ord. Ett klassiskt exempel är kontrasten mellan ”en sjuksköterska” och ”en sjuk sköterska”. Här är början på en skämtsam text (utan uppgift om ursprung) som har cirkulerat på Internet, och som bygger på samman- respektive särskrivning: Pressbyråns nya reklamkampanj i tunnelbanan: ”HUNGRIG? VI HAR SNABB MAT!” (Hur mäter man farten på mat? Hekto i minuten eller kilo i timmen?) En affär i Göteborg säljer, bl.a. oliver och fårost. På deras skylt kan man läsa den intressanta upplysningen: ”OLIVER FÅR OST” (Då blir Oliver säkert glad!) I en elaffär i Stockholm kan man köpa en: ”RAK APPARAT” (Undrar om de har böjda också?) På vår nya fina kaffeautomat på kontoret finns det en fin särskrivning längst ner i instruktionerna: ”VÄXEL I RETUR SKÅL” (Skål på er själva!) En härlig särskrivning, hittad i en matvaruaffär i Lund: ”DJUPFRYST KYCKLING LEVER”.

En sammansättning uttalas i princip med sammansättningsaccent (sammanhållande accent) så att det hörs en tydlig skillnad mellan sammansättningen ”en sju`kskö´terska” och flerordsfrasen ”en sj´uk skö`terska”. En sammansättning består av en förled och en efterled, som var och en i sin tur kan bestå av flera leder. Betoningsregeln för sammansättningar är att den första leden får huvudbetoning (nerton) och den sista leden får bibetoning (uppton). Du kan se nertonen som en signal till lyssnaren: ”här börjar ordet – 46

vänta på upptonen”. Här är ett exempel på hur ett ord kan vara sammansatt av flera leder: ordsammansättningsuttalsregel Förled: ordsammansättning (som i sin tur har förled och efterled) + efterled: uttalsregel (som också har förled och efterled). Ett annat sätt att uttrycka samma sak vore att säga: uttalsregel för ordsammansättningar eller: regel för uttal av ord som är sammansättningar Det är en sorts regel vi pratar om – ordet regel är också det sista ordet i sammansättningen ovan. Det är alltså den sista ordleden som är sammansättningens huvudord, trots att den bara får bibetoning. Det är också detta ord som bestämmer sammansättningens ordklass, genus m.fl. former.

Undantag från regeln om sammansättningsaccent Det finns ett antal ord som är sammansatta men som inte brukar få sammansättningsaccent utan i stället accent 1 på förleden: Veckodagarnas namn (i singular): mån´dag, ti´sdag, on´sdag o.s.v. Några andra sammansättningar av enstavigt ord och ’dag’: middág, hel´gdag, va´rdag, rik´sdag Bestämd form av dessa ord uttalad med reduktion: mån´da(ge)n, rik´sda(ge)n o.s.v. I plural får dessa ord sammansättningsaccent: mån`da´gar, middà´gar o.s.v. Det gäller även i bestämd form singular om de uttalas utan reduktion: mån`da´gen, middà´gen, rik`sda´gen. Namn på bär med enstavig förled: blå´bär, körs´bär o.s.v. Några sammansättningar av enstavig förled och -gård (i singular): trä´dgård, herr´gård, skä´rgård, brä´dgård bestämd form med reduktion: trä´dgår(de)n, Dju´rgår(de)n o.s.v. 47

Orden och uttalet master

05-04-14

16.08

Sida 1

Orden och uttalet HÅKAN ROSENQVIST

ro´s