En reform f\u00F6r det livsl\u00E5nga l\u00E4randet

Text: Lennart Frykskog

Bild: Björn Öberg

Vad är det som går och går, men aldrig når dörren? Den där uteblivna kompetensreformen kanske. I skärningen mellan arbetsmarknads- och utbildningspolitik finns något som ständigt utreds, men som ännu inte gått i mål: en strategisk reform med statliga incitament till de yrkesverksammas kompetenshöjning.

Ett generellt system för det livslånga lärandet med andra ord. Först ska sägas att staten redan erbjuder drivmedel till fortbildning, vidareutbildning och kompetensutveckling. Studiemedel kan ges till 56 år (avtrappning från 47). Komvux, Yrkeshögskolan och folkhögskolor finns. Högskolan är gratis och öppen för alla med gymnasiekompetens.

TRYGGHETSRÅDEN (Som drivs av fack och arbetsgivare) stöttar varslade och uppsagda till nya jobb. Sverige ligger högt i internationella jämförelser när det gäller personalutbildning, även om de med kortast utbildning får för lite av den varan, även hos oss.

Det livslånga lärandet pågår, men en reform som stöttar yrkesverksamma i omvandlingen saknas. Trots alla efterlysningar av… ja, namnen skiftar… omställningsförsäkring, kompetenskonton och mycket annat. Nu är en ny modell på gång: Utvecklingstid. Ett utredningsförslag låg klart i mars 2018 och enligt fyrpartiöverenskommelsen mellan S, MP, C och L ska en sådan införas 2020. Yrkesverksamma ska under 3–12 månader få större möjligheter att vidareutbilda sig eller omskola sig. Kritiken under remissrundan har dock varit hård, och modellen lär behöva knådas om, och kanske även döpas om, innan den kan bli verklighet. Den statliga styr- och resursutredningen har höjt temperaturen i frågan. I sitt slutbetänkande den 1 februari vill man att lärosätenas ansvar för de yrkesverksammas fort- och vidareutbildning slås fast uttryckligen.

I DET HÄR temat synar vi, förutom utvecklingstiden, gamla och nya förslag, som trots skillnader ändå har mycket gemensamt. Samtliga förslag siktar på att lösa såväl individernas behov av omställning som arbetsgivarnas behov av kompetensförsörjning. Till bilden hör att befolkningen lever längre och att pensionsåldern stiger. Alla måste ställa om under ett yrkesliv.

REDAN PÅ 50-TALET formulerade LO-ekonomen Gösta Rehn den visionära idén om ”vingarnas trygghet”, alltså förmåga att ställa om. Men nya kastvindar blåser när kunskapskraven och trösklarna till arbetsmarknaden har höjts. Det räcker sällan med kortare kurser idag. Vad staten ska bidra med är en stor fråga som omfattar finansiering, innehåll och ansvar. Ju mer villkoren preciseras, desto större blir oenigheten. Det är lättare att enas om behoven och målen än om medlen.

Hur mycket ska ska staten bidra med i förhållande till individ och arbetsgivare? Vilken typ av kurser ska godkännas för subventioner? Gynnar lösningen enbart dem som har starka egna drivkrafter och redan får mycket kompetensutveckling? Ska arbetsrätten vägas mot rätt till livslångt lärande? Hur blir en dyr reform ekonomiskt effektiv? Hur ska den passa in bland befintlig vuxenutbildning?

Det är några frågor som har dryftas då och nu. Räkna med fortsatt aktualitet.

Här är tre modeller för höjd kompetens

Skatteavdrag för personalutbildning, individuella kompetenskonton, rätt till årslång ledighet för att utvecklas. Det finns högst aktuella förslag om hur det livslånga lärandet och kompetensförsörjning på kort och lång sikt ska hanteras.

DET HETASTE FÖRSLAGET av de tre som presenteras här är, i skrivande stund, utvecklingstiden, som enligt fyrpartiöverenskommelsen ska gå igenom i nästa års budget. En starkt bindande skrivning. Men det betyder knappast att förslaget i sin nuvarande form går igenom i ograverat skick. Många politiker, tjänstemän och intressen lär vilja ha ett ord med i laget. Om och när förslaget går igenom kan också inslag från andra modeller ha kombinerats.

UTVECKLINGSTID 2018

En modell som bär Miljöpartiets prägel. Utredningen för hållbart arbetsliv över tid föreslår en modell för utvecklingstid, i syfte att de sysselsatta ska uppdatera och utveckla sin kompetens för att ställa om i tid. Ledigheten ska vara mellan 3 och 12 månader och kunna ägnas åt utbildning, validering, arbetspraktik, prova annat arbete/uppdrag eller starta näringsverksamhet. Ersättningen ska motsvara den som utgår vid arbetslöshet. Villkoret är att en vikarie anställs och att den sysselsatte uppfyller kvalificeringsvillkoren. Vinster i övrigt: Jämställdheten ökar. Arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Den stressrelaterade sjukfrånvaron kan minska. Liknar i viss mån systemet med friår från 2005–2007. Har också kallats för ”det nya friåret”.

KOMPETENSAVDRAG, ALMEGAS MODELL, 2018 Almega, som företräder de privata tjänsteföretagen föreslår ett kompetensavdrag för att förmå arbetsgivarna att satsa mer på personalutbildning. Arbetsgivaren ska återfå halva kostnaden vid köp av externa kurser.

Kompetensavdraget kan bli hörnsten i en större reform, säger Almega och skissar några inslag: mer gynnsam studiefinansiering för vuxna, slopad förmånsbeskattning för individer som får generella utbildningsförmåner av sina arbetsgivare; ett nationellt valfrihetssystem för vuxenutbildning kombinerat med utbildningscheckar.

Almega vill att lärosätena får i uppdrag att ta fram kurser för yrkesverksamma. Höjt fribelopp och ökade möjligheter till studielån- och bidrag. Det oroande är enligt Almega att näringslivets satsningar på personalutbildning har minskat med en fjärdedel på ett decennium och att investeringar i teknik är skattemässigt gynnade jämfört med investeringar i personal.

KOMPETENSPYRAMIDEN 2018 Ett förslag på en ny omställnings- och kompetensförsäkring lanserades i somras av Roger Mörtvik och German Bender, i en rapport utgiven av tankesmedjan Arena Idé. Försäkringen ska göra det möjligt att studera upp till ett år på heltid ”med god inkomstbortfallsersättning” ( = upp till 90 procent av tidigare inkomst). Staten subventionerar insättningar som individer och arbetsgivare gör på ett avdragsgillt individuellt sparkonto. I botten ett statsunderstött men villkorat och utbyggt studiestöd. Subventionen ska gå till studier som är godkända för kompetenspyramiden. Lönearbete under minst tio år krävs för att kvalificera sig till rättigheten. Om studier uteblir tillfaller medlen individens pensionssparande.

Ungefär två miljoner kan vara i behov av vidareutbildning som de inte räknar med att få av sin arbetsgivare. Det stora hindret för vuxna som vill studera vidare är ekonomin, enligt rapporten. Studiefinansieringen för vidareutbildning behöver därför utvecklas.

Ännu en rapport från Arena Idé lanserades den 5 februari i år, skriven av universitetslektor CarinUlander–Wänman, med en modell kallad Haks (Hållbart Arbetsliv genom Kompetensutveckling i Samverkan), och som i stort rimmar väl med förslaget ovan.

Upprepade försök som strandat

Varianter på de förslag om livslångt lärande som diskuteras idag har förts fram under snart 30 år. Här är några av dem.

REGERINGENS ARBETSGRUPP 2016 Analysgruppen Arbetet i framtiden, ledd av dåvarande framtidsminister Kristina Persson, identifierade flexibilitet och kunskap/kompetens som centrala utmaningar. I korthet löd inspelen: En reform för livslångt lärande för alla över 30 år. Bättre utbildningsutbud för yrkesverksamma, stärkt upplysning, information och rådgivning – samt en kompetensförsäkring som ger yrkesverksamma bättre ekonomiska förutsättningar att utvecklas.

INDIVIDUELLA KOMPETENSKONTON 2002–2004 Det fanns (faktiskt) en reform för livslångt lärande redan 2002–2004, kallad för IKS, individuellt kompetenssparande. IKS hade samhällets bästa och ”individens egna behov och önskningar” som utgångspunkt. Bland motiven angavs också att det för många handlar om ”kompetensutveckling som i första hand syftar till personlig utveckling. ”(SOU 2000: 119)

Målet med IKS var att alla i arbetskraften skulle ha egna kompetenskonton. Insättningarna skulle vara frivilliga, arbetsgivare som bidrog skulle få nedsatta sociala avgifter. Och vid individens uttag skulle staten skjuta till en kompetenspremie.

För att ge systemet en flygande start fanns sex miljarder kronor avsatta på ett konto hos riksgälden. Men innan en enda krona hade betalats ut lades IKS ned 2004.

Kraschlandning alltså. Som skäl uppgavs att systemet var administrativt krångligt och svårförenligt med EU-regler.

NATIONELL STRATEGI FÖR KOMPETENS UTVECKLING 1992 Ett förslag som påminner om dagens diskussioner. På 90-talet var en reform för livslångt lärande på gång eller mer specifikt – en samlad strategi för kompetensutveckling i arbetslivet. En statlig utredning (SOU 1992:7) ledd av TCO:s förre ordförande Björn Rosengren (senare näringsminister) föreslog ekonomiskt stöd till företag och förvaltningar som satsar på kompetensutveckling och på självstudier på fritid. Högskolan skulle få nya uppdrag. Behovet av en yrkesinriktad komplettering med mer än 40 poäng (= 60 idag) med utbildningsbidrag vid högskolan borde utredas. Utredningen ansåg också att folkbildningens modell skulle utnyttjas i en politik för kompetensutveckling (!). Men 90-talskrisen kom emellan.

Hur vill partierna stimulera livslångt lärande?

Generösare studiemedel, nya uppdrag till högskolan och anordnare av vuxenutbildning. En ”växa- och växla-reform”. De idéerna finns hos de politiska partierna just nu.

Vi skickade ut en enkät till partierna med frågan ovan och fick svar – hämtade ur program, motioner och valmanifest. Inget färdigt reformtänk från något av partierna. Men svaren antyder ändå vilka inslag som kan påverka, och prioriteras i, en slutgiltig reform. Särskilt intressanta är kanske svaren från regeringspartierna S och MP, men alla i riksdagen har möjlighet att påverka.

Socialdemokraterna Partiet ska diskutera en ”växa- och växla-reform” på kongressen i mars. Anpassa studiemedelsystemet till de yrkesverksamma. Omställningsuppdrag till högskola och YH för de yrkesverksammas behov. Vill utveckla lösningar med arbetsgivare och facken.

Miljöpartiet Vill under mandatperioden utveckla modellen ”Utvecklingstid” för att underlätta omskolning och vidareutbildning. Finansiering skulle kunna ske via överskott från arbetsmarknadsavgiften, som utredningen bakom förslaget (se föregående uppslag) lagt fram.

Centerpartiet Gör studiemedelssystemet mer flexibelt. Höj åldersgränserna (till 60 år), slopa fribeloppet. Flexiblare regler på arbetsmarknaden kombinerat med starkt stöd för vidareutbildning och kompetensutveckling.

Moderaterna Universitet ska kunna sälja uppdragsutbildningar till företag. Individer ska kunna göra skatteavdrag (likt Rutavdrag) men inte till vad som helst. Företag ska kunna dra av utbildningskostnader.

Liberalerna Utred vilka incitament företag behöver från det offentliga för att investera mer i personal och vem som bör ha övergripande ansvar för kompetensförsörjning. Fack och arbetsgivare bör delta. Omorganisera CSN för vuxenutbildning.

Sverigedemokraterna Övertro på teoretisk utbildning idag. Skapa lärlingssystem där teoretiska kärnämnen som matematik, svenska och engelska varvas med praktik inom ett yrke. En helt ny anställningsform införs – lärlingsanställning.

Vänsterpartiet Lägger riksdagsmotion i höst. Incitament att satsa på personalens kompetens behövs, vilket förutsätter starkt anställningsskydd. Fler flexibla utbildningar inom högskolan, YH och folkhögskolan. Se över studiemedelssystemet.

Kristdemokraterna Höj åldersgränsen för rätt till fullt studiemedel från 47 till 50 år (kostnad 400 miljoner). Satsningar på YH och Yrkesvux. Medel till vidareutbildning och kompetensutveckling ska avsättas för anställda inom skolan samt hälso- och sjukvård.