Reportage / I studion med sagofotografen Puronne

Sagolika porträtt TexT anna HenriKsson foTo Linus sundaHL-dJerf & Jenny puronne

Hon hämtar sin rekvisita i skogen och skapar sedan fantasifulla porträtt i datorn. Fotografen Jenny Puronne vill inspirera fler till att skapa sagoporträtt och ha dem som en kreativ del av sin bildvärld.

Fotografen Jenny Puronne står utanför sin porträttstudio i Tyresö. Hon har precis varit i skogen strax intill och fotograferat grön mossa. På grenar, på stenar. Hon är känd för sina sagoporträtt där hon skapar en helt egen bildvärld för varje modell. I datorn skapar hon den slutgiltiga porträttbilden med hjälp av ett stort antal bildelement. Ja, i princip allt byts ut utom själva modellen i fråga.

När vi kliver in i studion hänger diplom och medaljer från olika fototävlingar på en vägg i entrén, bland dem sm-guld i porträttfotografi. Det var 2017 som allt kom att börja med en tulpan.

– Jag sökte modeller för att ta tävlingsbilder till sm, och när de kom till studion så hade jag tulpaner stående i en vas. Plötsligt fick jag idén att använda en som rekvisita, som en »kjol«. Men att fotografera en uppochnedvänd tulpanblomma och samtidigt ta porträttet, det vill säga att tulpanen skulle vara nära kameran för att täcka modellens ben, gick ju inte. Skärpan blev fel. Jag sa att vi tar bilderna var för sig, så sätter jag ihop dem i Photoshop, säger hon och fortsätter. – När jag sedan satt vid datorn var upplevelsen bara wow, det går att hämta kläder i hela naturen. Idéerna bara exploderade, jag plockade hur mycket blommor som helst och fotograferade dem i studion.

Tävlingsinstinkten höll i sig när Jenny fick olika topplaceringar. – Jag hade då jobbat som professionell porträttfotograf i nästan femton år och haft jobb hela tiden. Jag älskar att fotografera barn på alla sätt. Men när mina sagoporträtt föll så väl ut i tävlingarna så kände jag direkt att jag ville vara mer kreativ i mitt fotograferande. Jag ville våga vara mer konstnärlig. I dag försöker jag alltid ta en bild för min egen skull i slutet av en fotografering, säger hon.

Bildbearbetning är hon helt självlärd inom. I dag håller hon själv kurser i kreativa porträtt. – Deltagare brukar bli överraskade när de ser hur fort det kan gå att efterredigera en bild. Jag

Aili ska sitta på månen och håller i ett slags gunga.

kan göra klart ett sagoporträtt på tre timmar, säger Jenny.

När vi hälsar på ska hon plåta tre sagoporträtt. Först ett där modellen sitter på månen och håller i ett slags gunga av tyg som hon ligger i under sig själv. Familjens hund tittar på. Sedan blir det en mossdrottning i en grönmurrig skogsglänta och sist ut en bild där ett regnbågsskimrande regn faller ned på modellens paraply. Hon har en blomklänning och står på en liten upphöjd kulle där blåa blommor växer runt om.

– Mina idéer skissar jag ner för hand. Jag försöker att köra på och testar det jag får upp i huvudet. Det handlar om att hitta en berättelse som du själv tycker om. Är det tävlingsbilder jag ska ta så är idéerna helt och hållet mina, är det på uppdrag av en kund så brukar de ofta vilja ha en sagobild likt en som jag tagit tidigare. Jag har aldrig varit med om att de har kommit med ett eget skissblock, säger hon. Inspirationen kommer flödande hela tiden. – Kunden står ofta och gapar och undrar var jag får allt ifrån. Jag kan reka lite inför ett jobb för att få inspiration, men är rädd att bli alltför påverkad av det jag ser. Jag försöker värna om min intuitiva kraft, säger hon.

Sagoporträtt ingår i hennes mer exklusiva bildpaket. – Om kunden inte har önskat någon specifik bild, så blir det en överraskning vad det blir för typ av saga, säger Jenny.

Sagoporträtt bokas dock in för sällan, enligt Jennys eget tycke. – Jag förstår att det inte alltid finns pengar till något sådant. Men intresset finns, jag har en lång lista på modeller att kontakta till mina egna kreativa porträtt, då jag inte tar betalt på samma sätt. I framtiden hoppas jag kunna sälja dem som konstfoto. Alla modeller som kommer hit skriver på ett avtal för fri användning.

Mamma Emelie porträtteras som mossdrottning.

»Jag har en lång lista

på modeller att kontakta till mina egna kreativa porträtt, då jag inte tar betalt på samma sätt.«

Det plingar till i dörren. – Hej! Välkomna!

Den första familjen är här. Aili, 5 år, hunden Doris, 8 månader, och mamma Anna. Vi går in i studion. Jenny visar dem skissen och förklarar hur det ska gå till. Först ska Aili sitta på ett lågt bord och dra i ett tyg, som om hon satt på månens kant och höll tag i en person liggande i tyget. Här kommer det se ut som att hon bär sig själv. Andra bilden tas sittande på en pall. Hon ska vara insvept i tyget och hennes mamma hjälper till att hålla upp henne. Skissen visar att håret fladdrar och hunden sitter bredvid och tittar nyfiket på. I verkligheten så är hunden Doris lite uppjagad över att vi är så många på plats. Skäller och snurrar runt. Men efter en stund går det bättre. Jenny har två studioblixtar som hon justerar positionen på utifrån det ljus som slutbilden ska ha. Månen lyser på modellen bakifrån i skissen. Framifrån faller endast ett mjukt ljus från några stjärnor. – Nu har jag henne i rätt ljus. Bra! Superfint jobbat! säger Jenny.

När Doris ska fotograferas blir det att locka med hundgodis. Flera gånger vänder hon helt om och går ut. Det är mycket skratt och lek. Efter en dryg halvtimme är alla bilder tagna. I entrén står nästa familj och väntar. Det är Amelia, 5 år, och mamma Emelie.

Amelia fotograferas, mamma Emelie håller upp håret.

– Jag tycker om att vara här, det finns så mycket fina saker, säger Amelia och tittar sig omkring.

I studion står korgar fyllda med rekvisita. Hattar i olika färger. En kappsäck. Mysiga fårfällar. Bland de viktigare hjälpmedlen är olika filtar och breda halsdukar som går att svepa runt sig i stället för kläder. Varför, kanske du undrar. Det är ett av Jennys knep. Hon kan då lätt byta ut dem mot sina växtkreationer i Photoshop. När Jenny har förklarat sina idéer för dem, vill alla köra i gång direkt. Mamma Emelie är först ut. Hon slår sig ner på golvet med en grön filt om sig. – Du ska bli en mossdrottning i dag. Ta upp handen intill ansiktet och håll den lite elegant, säger Jenny.

Emelie får även en guldkrona med pärlor fäst på huvudet. Jenny ställer i ordning blixtarna. – Modellen blir som min klippdocka, plötsligt är den en del av min saga. Det är som att jag plockar ut olika godisbitar och vid datorn får jag sedan välja ut min favoritblandning, säger hon.

Under tiden som Emelie fotograferas sitter Amelia och bläddrar i Jennys skissblock. Det tar runt tio minuter, sedan är Jenny nöjd och porträttbilden sitter. – Jättefint, helt ljuvligt, säger hon.

En stor halsduk letas fram som Amelia sveper om sig. Hon ska även hålla i ett svart paraply. Nu tar Jenny fram en extra blixt för att skapa lite motljus. Sedan är hon snabbt i gång med kameran.

»Modellen blir som min klippdocka, plötsligt är den en del av min saga.«

JENNY PURONNE

GÖR Porträttfotograf. BOR Tyresö. WEBB jennypuronne.com (sagobilder och fineart), slottsstudion.se (studio). INSTAGRAM @jennypuronne.photoartist

– Hoppa en gång på ett ben, och en gång till. Kan mamma Emelie hjälpa till att hålla upp håret?

En del idéer utvecklas under tiden Jenny jobbar. – Vi tar några till bara för att jag inte kan låta bli, säger hon och skrattar.

Det tar inte mer än en dryg halvtimme att ta porträtten för de sista två sagobilderna. Energin är på topp och alla är spända på att få se resultatet. Amelia får kika i kameran ibland för att se hur bilderna Jenny har tagit ser ut. – Ni kommer bli överraskade, säger Jenny.

Hon plåtar alltid mot vit bakgrund. Det gör det lättare för henne att byta ut bakgrunden mot andra miljöer i samband med efterredigeringen. I Lightroom gör hon urvalet, sedan slutredigeras bilderna i Photoshop. – Jag har hittat mina egna knep för hur jag går tillväga, att maska och frilägga går exempelvis snabbt med Select subject-verktyget. Sedan jobbar jag vidare med resten. Att göra klart de här tre bilderna tar nog ungefär en arbetsdag, säger Jenny.

Hon bläddrar förbi otaliga bilder i datorn. Allt från rosor och fåglar till ballonger. – För mig är framgång att få lov att skapa kreativt. Att jag i mina kurser får dela min kunskap och inspirera andra till att det inte behöver vara en så stor grej att göra sådana här porträtt, är så kul. Mitt råd är att inte tänka så mycket, utan bara göra.

En kund som har valt det exklusiva bildpaketet får tjugo bilder levererade digitalt, varav tre sagobilder i form av printar i storlek 13 x 18 centimeter eller ett exklusivt album. Innan det sista urvalet sker har Jenny en dialog med kunden om vilka porträtt som ska väljas ut. Det är även då som kunden får se de färdiga sagobilderna, förutom de vanliga porträtten. – Det bästa betyget som jag kan få från en kund är när barnen säger: »Kan vi inte stanna kvar här, det är så roligt«, säger hon.

Bilden på Amelia får sin slutgiltiga form i Photoshop.

LINUS SUNDAHL-DJERF

LINUS SUNDAHL-DJERF