Särskilt värdefullt

Vad har varit särskilt värdefullt för dig för att behålla tron genom tonåren?

Kunskap och fördjupning. Jag är en logisk person så jag behövde mycket apologetik. Jag fann en trygghet i att kristen tro håller och har riktigt bra svar till vår samtid.

Bibelskola. Fick se att det finns andra i min ålder som verkligen brinner för tron, och undervisning och andakter har verkligen varit centrala för hur min tro ser ut just nu.

Andra kristna. Att höra andras vittnesbörd är så mäktigt – man får små glimtar av hur Gud agerar och är aktiv i denna värld.

Engagemang i församling. Vi är Jesus kropp och inte Jesus stol, vi ska alltså vara hans förlängda arm in i världen och inte bara sitta och mysa i våra nya IKEA-fåtöljer. I Halmstad i tonåren följde jag till exempel med ut på gatorna och delade ut bullar och kaffe. I början var det jobbigt men jag blev förvånad över hur glada människor blev. Jag fick också erfarenheten att personer upplever något när vi ber för dem.

Vad vill du ge för råd till unga som är ensamma på sin kår?

Lyssna verkligen på de äldre, lär dig av dem, bli inspirerad av deras resa med Gud, visa dem kärlek.

Prata med dina kårledare och leta efter fler i din ålder – kanske kan ni starta något samarbete med andra kyrkor som har mer utvecklad ”ung-vuxen-grupp” där ni ibland är på kåren och ibland i andra lokaler.

Våga ta saker i egna händer, starta en hemgrupp, fråga kompisar som inte brukar gå i kyrkan om att hänga med. Man kan till exempel läsa Bibeln, diskutera vad man läst och avsluta med att be.

”FÖRSAMLINGEN ÄR FANTASTISK PLATS

DÄR MAN FÅR VARA SIG

SJÄLV OCH UTFORSKA

SINA GÅVOR.” jag pratade om eller stolt stod för. Kåren var mer en plats där jag blev underhållen och där jag fick hjälpa människor vilket visserligen kändes meningsfullt men det gav mig inte den där djupa tron, säger Elias.

Han hade sedan tidigt engagerat sig i praktiska uppgifter som att sköta ljuset och filmningen på gudstjänster, eller vara med i lovsångsteamet och han fick också utlopp för sitt matlagningsintresse genom att hjälpa till med i köket på familjekvällar där människor från alla möjliga kulturer kom. Något som han är väldigt tacksam över, både för att det hjälpte honom att stanna kvar i kyrkan men även för allt som han lärt sig.

— Församlingen är fantastisk plats där man får vara sig själv och utforska sina gåvor. Listan kan göra lång på allt man kan lära sig i kyrkan som man kan använda utanför kyrkans byggnad också, säger Elias. Uppgifterna han trivdes med i kombination med vänner och ledare i kyrkan gjorde att han fortsatte att dyka upp varje vecka men trots sina regelbundna kyrkbesök hade Elias svårt att skaka av sig tvivlet. Tron kändes mest begränsande och han tvivlade på om det verkligen var något som går att leva efter, så när gymnasiet var över bestämde sig Elias för att gå bibelskola för att fritt kunna söka svar på sina frågor. Det var där som tron fördjupades och han kunde stå för sin tro på ett nytt sätt som han inte kunnat tidigare.

— Tiden på bibelskolan bidrog till en vetskap om att tron är förnuftig. Dessutom fick jag möta massor av kristna människor och fick insikten att om över en miljard människor runt om i hela världen valt att ägna sina liv åt Jesus kan det inte vara någon galen liten sekt. Även om Gud mot all förmodan inte skulle ha funnits hade jag levt ett gott liv, i hopp och kärlek gentemot mina medmänniskor och mig själv.

Under Elias bibelskoleår i Mariannelund och Uppsala bestämde sig hans föräldrar för att bli kårledare och flytta till Tranås, en kår med främst äldre medlemmar. Så när han sommaren 2022 kom hem igen var det till ett nytt hus i en ny stad och till en ny kår där ingen var i Elias ålder.

— Det är väldigt spännande att få första parkett på ett sådant jobb med att få liv i kåren och få in nya generationer. Dock känner jag mig lite ensam som är själv i min åldersgrupp. Det är samtidigt väldigt berikade att ta del av de äldres klokhet, säger Elias. Det är väldigt tufft faktiskt och även om kärleken är stor från de äldre, så saknar man sitt eget sociala sammanhang med andra som är lite närmare i ålder.

Hans tro är dock mer benfast än någonsin och förra året bestämde han sig för att döpa sig.

— Jag känner att jag står mer fast än någonsin på det jag tror är sant. För att bli frälst behöver man munnens bekännelse och hjärtats tro, mitt första ja på konfirmation var munnens bekännelse och mitt dop kände jag var ett ja till att mitt hjärta nu också tror, säger Elias. g