Så växer min tro bäst

Anita Kristoffer

Kristoffer: Gemenskap: Jag är rastlös och måste ha folk omkring mig.

Anita: Gemenskap: Jag är också extrovert så det är samma för mig.

Kristoffer: Diskussion: Jag behöver diskutera men kan göra det med mig själv också.

Anita: Tystnad: Jag hör Gud bättre och får direktkontakt med honom i tystnaden.

Kristoffer: Frågvis: Jag tycker om att ställa frågor men det är ok att inte hitta/ha svar på allt.

Anita: Trosviss: Jag har en trygg tro långt inne i hjärtat.

Kristoffer: Kontemplation: Det känns jobbigt att pressa fram en konversation med någon jag inte naturligt sett skulle ha det med.

Anita: Evangelisation: Jag gillar att berätta för människor om friden och lugnet jag känner tack vare Gud.

Vad betyder kåren (församlingen) för dig?

KRISTOFFER: Frälsningsarmén är en del av vår gemensamma historia eftersom vi träffades där. Det är viktigt att skapa utrymme för att tänka till om Gud även om församlingen inte är en kyrkobyggnad utan dem jag praktiserar min tro med.

ANITA: När jag var ny i Sverige var jag volontär i caféet på Söderkåren där mina svärföräldrar var kårledare så den kåren känns som mitt hem och som vår familj. Det är viktigt att träffa andra kristna, även för Bruno som går på söndagsskola där han får kompisar. g

Personlig sak

KRISTOFFER: Böcker av författaren Brian D. McLaren som jag började läsa för nio år sedan. Han tänker utanför boxen och har ett vidvinkelperspektiv på livet och han är den som främst har ändrat hur jag ser på min tro.

ANITA: Mina egna tacksamhetsböcker som jag skriver i vid dagens slut. Jag påminns om vad jag är tacksam till Gud för, som min familj, solen och värmen och att jag lever i frihet. Jag började för två år sedan och har nu sex ifyllda böcker.