7 minute read
Gudsmötet befriade från alkoholen
Min väg till Gud | Alkoholen raserade Anneli Anderssons liv men när hon desperat vände sig till Gud fick hon svar.
Anneli Anderssons bror och far dog i alkoholism och efter att hon själv fastnat i samma träsk förlorade hon boende, arbete och hälsa. Till slut gick hon ner på knä och bad Gud om hjälp. Den kvällen upplevde hon befrielse från alkoholen.
TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON
Redan från sex månaders ålder fick Anneli Andersson bo hos sin mormor och morfar i Hudiksvall då hennes far var gravt alkoholiserad och mamman var sjuk. Anneli minns inte vad modern led av men hon var inlagd på sjukhus länge och blev dessutom gravid tätt efter Annelis födelse. Även bröderna bodde hos morföräldrarna en tid men mormodern ville inte släppa ifrån sig Anneli med tanke på pappans tillstånd. — Men jag har känt mig som ett svart får och önskar att mamma hade kämpat mer för mig. Jag har inte känt mig älskad av henne och uppväxten var tuff och präglades av ett utanförskap för att jag inte hade en egen familj, säger Anneli.
Ändå trivdes hon hos morföräldrarna där hon bodde tills hon var 20 år. De var pingstvänner men gick till Svenska Kyrkan på söndagarna och Anneli gick i söndagsskola och lät konfirmera sig. Uppfostran var dock lite väl sträng och Anneli hade bara någon enstaka kompis. Hon fick inte vara ute och leka med de andra barnen eftersom hon då skulle kunna hamna i dåligt sällskap. — Jag fick inte ens läsa Kalle Anka, det var en dödssynd, berättar hon. — Jag hade en gudstro men den var lite påtvingad. Jag höll den för mig själv men bad ”Gud som haver” varje kväll, säger hon.
Anneli minns att när hon var äldre och kände sig orolig kunde hennes moster uppmuntra henne att ta ett glas vin för att bli lugn, men när hon drack för första gången som 20-åring tyckte hon inte att det smakade gott ens. Ett par år senare avled storebrodern på grund av alkoholskador och strax efter det fadern. När även morfadern gick ur tiden brast det för Anneli då han varit hennes stöttepelare i livet. — Jag struntade i allt och tänkte att ”nej, nu dricker jag”, och det blev mer och mer så till slut kunde jag dricka tre liter vin om dagen, berättar hon.
År 1995 blev Anneli opererad i livmodern och förlorade därmed möjligheten att bli gravid. När hon låg på sjukhuset var sambon otrogen och gjorde slut vilket resulterade i att Annelis alkoholvanor eskalerade allt mer och hon började isolera sig. Under de perioder hon hade arbete inom barnomsorgen stannade hon hemma många måndagar på grund av baksmälla. Kollegorna kände av alkoholdoften och hon blev skickad till behandlingshem men tog återfall gång på gång. Rehab fungerar inte om man inte valt det själv, menar hon på, och hon hade laddat upp med alkohol inför hemkomsten från behandlingen. — Som alkoholist manipulerar man och ljuger men jag mådde ju inte bra. Jag drabbades av ”fylleben” då man trampar i luften och inte kan gå ordentligt och jag var osäker och yr och fick gå med stavar, säger hon.
Ett tag låg hon inne på psyket då hon led av självmordstankar och hennes levervärden var riktigt dåliga. År 2014 blev hon av med jobbet och ett par år senare även bostaden då hon fick ett dygn på sig att packa ihop sina tillhörigheter. Den första tiden bodde hon hos en kompis och därefter på ett akutboende i Gävle. — Jag brydde mig bara om att ha min flaska bredvid mig, men som tjej kände jag skam och ångest och tyckte väl inte att jag dög till annat. En gång åkte jag fast när jag stal flaskor på Systemet, det var också skamfyllt, säger Anneli.
Hon var kvar på boendet tills hon blivit kvitt de skulder hon dragit på sig och via Socialtjänsten fick hon ett så kallat övergångskontrakt som kan skrivas över på henne om hon sköter sina åtaganden. Hon hade som sagt en gudstro och vänner som bad för henne och hon var aktiv i Korskyrkan en tid. För fem år sedan gick
Anneli ner på knä hemma i lägenheten och vädjade desperat: ”Gud, om du finns så hjälp mig!” — När jag låg i min säng den kvällen uppenbarade sig ett ljussken och jag hörde en röst som sa: ”Jag har alltid funnits här, det är du som har varit ute på fel spår.” Det var som om Gud själv kom in i rummet och efter detta slutade jag tvärt med att dricka, berättar Anneli. — Jag kände mig helad och befriad och tänkte ”äntligen!” Jag ser mig själv som ett mirakel för jag kunde ha varit död nu, fortsätter hon.
När hon av en syster fick tipset att söka upp Frälsningsarmén gjorde hon slag i saken och kontaktade Frälsningsarméns ledare i Gävle. Snart gjorde hon sitt första besök på kåren (församlingen). — Att jag gick dit är det bästa jag har gjort. Så fort jag kom innanför dörrarna blev jag välkomnad och kände direkt att det är ju här jag ska vara, utbrister Anneli. — Frälsningsarmén betyder allt för mig och det är en sådan fin gemenskap. Det känns som en familj där, vi kramar om varandra och kallar varandra för syster och bror, förklarar hon.
Anneli går nu en Alpha-kurs för andra gången, något hon tycker är väldigt givande. I december år 2021 blev hon medlem i kåren och hon är där nästan varje dag. Förutom att delta i gudstjänster hjälper hon till med städning och bakning ibland och hon växer av att bli anförtrodd uppgifter. Hon berättar om hur människor har bett för henne efter att hon skadat handleden och då blivit bra i den. Det gäller även hennes fot där hon drabbats av artros. — Jag känner när någon ber för mig, även på avstånd, för jag brukar bli varm och högröd i ansiktet då. Det är jättehäftigt, påpekar hon.
Annars arbetar hon på KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, där hon också sköter städning och matlagning, åker på föreläsningar och sitter i samtal. — Det bästa med det arbetet är att jag lär mig nya saker och träffar sådana som levt samma liv som jag, de som också har varit troende men klampat i klaveret, säger Anneli.
För några år sedan dog Annelis mor i strupcancer och saknaden är stor men de hann få många fina år tillsammans med dagliga samtal och regelbundna besök. Nästa år fyller Anneli 63 och planen är att gå i pension då och att fortsätta hjälpa till på Frälsningsarmén eftersom det är vad hon brinner för. Kåren drabbades av översvämning i fjol och källarlokalen håller på att rustas upp för att användas till att stötta människor i utsatthet. En bön är att bli av med nikotinberoendet och som hon lärt sig via AA, Anonyma Alkoholister, så bör man ta en sak i sänder även om hon menar att det inte var AA som fick henne att sluta dricka. — Det fungerade inte för mig. Jag valde kyrkan i stället, den ger mig mycket mer. Om jag inte hade hört Gud när jag bad så hade jag nog fortsatt att dricka men han hade en annan plan, avslutar hon. g
Fakta
Anneli Andersson
Ålder: 62 år. Bor: I lägenhet i Gävle. Familj: 2 systrar, 3 bröder. Sysselsättning: Arbetar på KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Läser helst: Skönlitteratur och Bibeln. Intressen: Matlagning, bakning, sång och musik, lovsång, skogspromenader. Favoritbibelord: Psaltaren 40:2-4: ”Jag väntade och väntade på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på HERREN.” (SFB15) Motto: Lev och låt leva. Älska varandra.
