Tron ger trygghet i föräldrarollen

Nevila Mataj, 41 år, är socialarbetare och ensamstående mor till en nioårig dotter. Grundskoleläraren Hilmer Thunman, 54 år, är gift tonårspappa. Trots olika livssituationer är de eniga om att gudsrelationen är ett stöd i föräldraansvaret.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur kom du till tro?

HILMER: Mina föräldrar gav mig en barnatro och jag döptes som tonåring i Missionskyrkan. På ett nyårsläger blev jag andedöpt och då fördjupades min tro på allvar. Min fru, Anki, tog mig med till Frälsningsarmén och vi är nu båda soldater i Östra kåren i Göteborg. NEVILA: I Albanien var vi en muslimsk familj men en amerikan fick min farfar och sedan oss andra att konvertera till kristendomen. Jag lät döpa mig men hade sedan en lång paus från kyrkan. För fem år sedan kom jag och min dotter till Sverige men det var svårt att få jobb här. När mina föräldrar dog blev vi väldigt ensamma och behövde båda en fadersgestalt. På Hisingskåren fick vi mat, kläder, kärlek och värme och för två år sedan blev jag soldat.

Hilmer Thunman och Nevila Mataj lever olika liv men som troende och föräldrar hämtar de hjälp och stöd från samma källa.

Hur får din tro näring?

HILMER: Efter andedopet öppnades mina ögon för Guds ord och jag håller tron levande genom daglig bibelläsning och bön, bibelsamtal och predikningar på kåren (i församlingen) och via internet. NEVILA: När jag pratar med Gud växer vår relation. Jag hittar styrka i honom när jag är svag/ledsen och har det tufft. Jag vet att han förstår mig och han hjälper mig mycket.

Hur viktigt är det för dig att nära dina barns gudstro?

HILMER: Min hustru och jag tycker det är viktigt och har tagit med barnen till kristen förskola/skola och söndagsskola. Vi har bett aftonbön, läst bibelberättelser och gett dem kristen litteratur. Däremot har vi inte pressat dem utan allt har varit på frivillig grund. NEVILA: Jag undviker också måsten men tycker det är viktigt att min dotter växer med Gud. Jag tror att tonåren kan kännas lättare för henne då och mitt liv blir också enklare när vi båda samarbetar med honom.

Hur ”hinner” man med tron/kyrkan som småbarns/tonårsförälder?

HILMER: Jag tar mig den tid jag behöver; någon timme per dag till bibelläsning/ bön. Jag deltar i gudstjänster och håller själv i bibelsamtal och predikan ibland. NEVILA: Utan Gud hade mitt liv varit kaos så det är viktigt att planera in tid med honom.

Har du upplevt några utmaningar med att vara kristen och förälder?

HILMER: En utmaning består i att överföra kunskap om Gud till pojkarna, som nu är 16 och 21 år, och vara ett led i att de får en egen trosupplevelse och trosresa. Tron kan ju inte ärvas utan ska komma ur en äkta gudsrelation och leda till äkta engagemang. NEVILA: Barn som går i kyrkan kan få mindre snälla reaktioner från sina skolkamrater men då behöver man förklara att det är sådant som kan hända men att » han/hon inte ska vara ledsen över det utan vara glad över att ha Gud.

Nevila frågar Hilmer:

Har du varit ensam med barnen en längre tid och då känt dig mer beroende av Gud?

HILMER SVARAR: Nej, men jag gissar att jag skulle känna så då. Jag kan ha svårt att släppa kontrollen till Gud och försöker lösa problem på egen hand, men om jag frågar honom om hjälp i stället kommer ofta lösningen på ett oväntat sätt.

Hilmer frågar Nevila:

Hur ger du gudstron till din dotter?

NEVILA SVARAR: Vi pratar om Gud när hon vill för att hon inte som äldre ska säga att jag tvingade henne till tron. Hon har många frågor om Gud och vi ber tillsammans. Vi har en timmes resväg till kyrkan men hon är jätteglad över att komma till söndagsskolan varje vecka och att åka på läger. I kåren har hon många vänner och även om hon inte har någon pappa så har hon en himmelsk far som älskar henne.

Hur tror du att ditt föräldraskap har påverkats av att du är en kristen?

HILMER: Jag kan känna oro och fruktan kring vad som kan hända barnen när de är utom räckhåll eller inte går att nå. Om jag då lägger allt i Guds händer infinner sig en känsla av trygghet och hopp. NEVILA: Det kan vara svårt att ha tålamod med barn men Gud har mycket tålamod med oss. Jag tänker ofta på bibelberättelsen om den förlorade sonen och tänker att det hade kunnat vara mitt barn.

Kan man som kristen känna en press på att bilda en kärnfamilj?

HILMER: Jag gjorde det till viss del då de flesta i min släkt hade kärnfamiljer. Jag lade fram detta inför Gud, vilket resulterade i tre önskemål kring min blivande hustru. När jag träffade Anki infriades dessa och jag förstod att hon var den rätta. NEVILA: I kyrkan finns det många par och jag tyckte det var lite jobbigt i början när kvinnor pratade om vems fru de var. Jag har undrat om man som singelmamma kan bli frälsningssoldat eller vara körledare. Nu vet jag att Gud älskar mig oavsett om jag är gift eller inte.

Vem är Jesus för dig?

HILMER: Mitt enda hopp, vägen till Gud och livet självt. Han ger mig stöd, ledning och hjälp i vardagen. Jag klarar mig inte utan honom. NEVILA: Han är allt jag behövt när jag varit svag och allt jag behöver nu. Jag hade nog inte överlevt utan honom när mina föräldrar dog och jag var ensam med ett litet barn. Det är lätt att ge upp när sorgen är tung.

Är det någon person i Bibeln, förutom Jesus, som betyder särskilt mycket för dig?

HILMER: Tjänaren Josef och kung David. De visar på Jesu första, respektive andra, tillkommelse. En kombination av dessa kommer Jesus att vara när han regerar under 1000 år från Jerusalem. NEVILA: Job, för att han, liksom jag, hade en tid när svårigheterna aldrig tog slut, men man hittar styrka hos Gud att fortsätta med livet. Jag beundrar också änkan Rut som var en stark och beslutsam kvinna.

Har du några kristna förebilder?

HILMER: Brittiska teologen David Pawson för hans klara gudstro och trohet till bibelordet. Han var ofta kontroversiell i sina utläggningar men samtidigt en pelare för kristna att luta sig emot under olika lärostrider. NEVILA: Alla barnen i söndagsskolan för deras glädje, nyfikenhet och okomplicerade tro på Gud. De ser hans kravlösa kärlek.

HILMER: Israels flagga. En period vacklade jag i mina åsikter om Israel och var på väg åt fel håll. I min bibelläsning fick jag upp ögonen för hur noggrann Gud var/är med den nationen. Det i kombination med en resa till Israel gjorde att jag ändrade uppfattning. NEVILA: Frälsningsarméns flagga i Göteborg. När jag kom till Sverige var jag arg på Gud för saker som hänt i mitt liv men han visade mig sin kärlek genom att skicka personer som hjälpte mig. När jag pratade med människor på Hisingskåren började jag inse att Gud ser mig, förstår mig och älskar mig.

Vem kan du samtala med om din tro?

HILMER: Ingen som jag har särskilt förtroende för, vilket jag måste göra något åt, men jag har flera “mentorer” på avstånd i cyberrymden. NEVILA: Vännerna i kyrkan men Gud är den som förstår mig, mitt liv och min situation bäst. Ibland känner jag bara: ”Åh, jag vill prata med min Gud!”

Vad betyder församlingen för dig?

HILMER: Mycket. Där kan socialt utslagna människor som kommer till tro få en verklig tillflyktsort. Frälsningsarméns signum och fokus sedan William Booths dagar bör vi hålla fast vid. På kåren har jag också fått chansen att “pröva mina vingar” i att predika exempelvis. NEVILA: Frälsningsarmén är min drömkyrka och bästa stället för mig att möta Gud och lära mig mer om honom. Fikat

Nevila Hilmer

Så växer min tro bäst

Ensamhet

Hilmer: Ensamhet: Jag är främst van vid att vara ensam när jag talar med Gud. Nevila: Båda behövs och kompletterar varandra.

Gemenskap

Diskussion

Tystnad

Trosviss

Frågvis

Evangelisation

Kontemplation

Hilmer: Tystnad: Det är då jag uppfattar någonting och hör Gud tala. Nevila: Diskussion: Jag växer av att prata med andra och höra deras tolkningar av olika bibelverser till exempel.

Hilmer: Trosviss: Jag fick tidigt som barn en stabil grund för min tro och jag har sett att den fungerar. Nevila: Trosviss: Så som barn brukar vara.

Hilmer: Kontemplation: Jag ser värdet i båda men tror att många kommer till tro idag genom unika möten med Gud i ensamhet. Nevila: Kontemplation: Jag behöver egentid med Gud men vill också vara med andra.

efter gudstjänsten är också viktigt och barnen får leka och busa. Vi är som en familj så jag känner mig inte ensam. På kåren pratar man inte bara om Gud utan visar kärlek i handling via det sociala arbetet. g

Ett hem för helande på Kungsholmen

En ny kårplantering har sett dagens ljus i Stockholm. Man delar lokaler med Frälsningsarméns EU-center och Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens, i det som förr var Kungsholmskåren.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: CARINA TYSKBO OCH JONAS NIMMERSJÖ

Kjell Karlsten brinner för att människor som tidigare levt i destruktiva livssituationer ska få bli helt upprättade.

Initiativtagarna, Kjell och Anki Karlsten, har varit utlånade en tid av Frälsningsarmén till Heart of Evangelism. Där startade man ett center för att nå människor som tidigare levt i en kriminell eller på annat sätt destruktiv livsstil. Nu går officersparet vidare och startar en verksamhet som är helt under Frälsningsarméns paraply.   — När arbetet växte och många kom till tro upplevde vi ett behov av att starta en församling för de människor vi nådde och det här blev lösningen. Vi ville skapa ett sammanhang där relationen till Jesus kan fördjupas och förståelsen för Gud och hans ord kan växa, säger Kjell Karlsten.

Vittnesbörden kommer att ha en central plats i samlingarna som hålls enkla och är fyllda av tro på Guds möjligheter att göra allting nytt. Liksom i tidigare tjänster kommer de att ha ett tydligt fokus på både den evangeliska och den sociala delen.  — Genom arbetet i Heart of Evangelism har vi verkligen sett frälsningens förvandlande kraft mer tydligt än på länge. Vi har sett många komma till tro från destruktiva miljöer och många av dem gör en väldigt snabb resa till upprättelse och helhet och vidare till att själva på olika sätt hjälpa andra på fötter. Frälsningen är ju inte bara en upplevelse i en förbönsstund utan den måste få förverkligas på alla områden av individens liv, säger Kjell. 

Tanken är att det ska finnas en omfattande stödinsats runt alla som behöver, med ny gemenskap, nya sociala sammanhang och annat stöd för att få ordning på livet. En resurspool håller på att upprättas med volontärer som kan hjälpa till med detta. — Upprättelse genom frälsningen är kyrkans specialitet och vår absolut största tillgång. Utöver det vill vi också samarbeta med myndigheter och övriga civilsamhället för att människor ska få tillgång till all den hjälp som de behöver på väg mot ett upprättat liv, avslutar Kjell. g

LÅT DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE. Ett testamente är ett uttryck för omtanke. Genom att nämna Frälsningsarmén i ditt testamente gör du skillnad för den som har det svårt.

Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. Just nu kan du kostnadsfritt upprätta ett testamente genom vårt samarbete med juristbyrån Lawly. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente Just nu kan du kostnadsfritt upprätta ett testamente genom vårt samarbete med juristbyrån Lawly. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

eijer e milia b f oto:

125-årsfirande med internationellt besök

FÖRSTA HELGEN I OKTOBER anordnade Söderkårens Musikkår en jubileumskonsert för att fira sina 125 år som musikkår. Detta uppmärksammades särskilt med en inbjuden gäst ända från USA, kompositören Stephen Bulla. Stephen hade till jubileet skrivit en festmarsch tillägnad musikkåren. Fler inbjudna gäster förgyllde kvällen, bland annat Daniel Viklund som sångsolist, Mikael Ljungholm på eufonium och Anders Beijer som konferencier. Det blev en fantastisk konsert fylld av musik, glädje och gemenskap i Guds tecken. g Emilia Beijer

Befordrade till härligheten

Lars-Göran Grosshög, Stockholm Paula Ekwall, Trollhättan Karl-Magnus Ekwall, Trollhättan Gertrud Bergman,Örebro Mirjam Lindqvist, Stockholm Berith Falck, Vänersborg

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ. • Frälsningsarméns arbete med julinsamlingar och julhjälp till människor i behov. • Frälsningsarméns ungdomsarbete och Nationella ungdomsrådet.

/ morgane le breton P las H foto: uns

Gud,

du gav oss det dyraste du har – din egen son. Hjälp oss att ge som du. Låt oss dela med oss av det goda, viktiga och glädjande. Vare sig det handlar om vår tid, en gåva, en inbjudan till gemenskap, vår förbön eller en tallrik mat. Du vår största förebild i utgivande kärlek – förbarma dig över oss och alla vi möter denna jul!

I Jesu namn, amen.

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

Posttidning B

Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEtst oRDE

Äntligen jul?

SNART ÄR DEN UNDERBARA julhögtiden äntligen här! Med tid för och med familjen, god mat, ledighet, julklappar. Listan kan göras lång. Jag menar, glöm inte allt gott julgodis. Helt enkelt en härlig tid på året. Eller?

Jo, många upplever det så. Men för andra är julen den värsta tänkbara tiden på året. Den som redan är ensam känner sig och blir ofta än mer ensam. Många barn råkar illa ut då alkohol kommer in i bilden. En del förköper sig på julklappar, tar till och med lån för att uppfylla de gedigna önskningarna. Listan kan göras lång till varför rätt många tycker illa om julen.

Mitt i allt detta firar vi födelsen av ett barn. Han är ett efterlängtat barn. Under generationer som gått har många längtat efter det här barnet. Eller i alla fall efter vad han skulle bli och göra. Hans mamma Maria får veta att hon ska ge honom namnet Jesus. Det betyder Gud frälser, Gud räddar, och beskriver varför han kommit. Från Guds perspektiv är han julklappen med stort J.

Jag vet inte hur du tycker att det känns om du får en julklapp av någon men inte har någon att ge tillbaka? Med det är just det som är poängen med gåvor. Gåvor kan bara tas emot. Och när det gäller Guds gåva finns det inget vi kan ge som motsvarar värdet av hans. Men när vi tackar och tar emot sker något otroligt. Johannes beskriver det så här:

Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn (Johannesevangeliet 1:12).

Rätten att bli Guds barn! Det är vad vi blir genom att ta emot Jesus och tro på honom. En annan av Bibelns författare som tog emot gåvan från Gud skriver om den i ett av sina brev med orden “Gud vare tack för hans oerhörda gåva” (Paulus i 2 Korinthierbrevet 9:15).

Och när vi ser på julen på det sättet, bortom allt som vill skymma och förmörka sikten, ja då kan vi stämma in och säga: äntligen jul! Lennart Lundberg