t
Vilde, 3, saknar den nedre delen av sin högra lunga. Mamma Wilma Sofi blev varnad för att han skulle bli infektionskänslig och ha lättare att bli trött efter operationen. Men i dag är Vilde pigg och frisk som en nötkärna.
mörkt ut. Abort verkade vara den ända utvägen eftersom Vilde inte skulle överleva en hel graviditet i den takt cystorna växte. Trots att läkarna diskuterade abort med Wilma Sofi tog hon det aldrig riktigt till sig. Inte ens när en ansökan till Socialstyrelsen skulle skickas in. – Jag kände hela tiden att det måste fixa sig och levde väl lite i förnekelse. Jag vägrade att ta in det som var för negativt. Och så en dag kom vändningen. En läkare i Lund kom på att det fanns en kollega i Köpenhamn som kanske kunde hjälpa till. Hon hade nämligen erfarenhet av att dränera cystor på vätska medan bebisen fortfarande låg i magen. I gravidvecka 22 åkte Wilma Sofi till Köpenhamn. – Läkaren tyckte att det såg bekymmersamt ut och undrade om jag övervägt abort. De kunde inte garantera någonting, men sa att de skulle försöka om det var det jag ville. Och det var det ju.
Cystorna tömdes
CCAM (Congenital Cystisk Adenomatoid Malformation) l CCAM är en sjukdom i lungblåsorna och de yttersta luftrören. l Cystorna upptäcks ofta vid det rutinmässiga ultraljudet runt vecka 18. l CCAM upptäcks vid ungefär 1 på 4 000 graviditeter. På Huddinge universitetssjukhus har man årligen en till två blivande mammor som bär på ett barn med CCAM. 6
Härligt hemma
l Oftast tas det sjuka partiet l I de flesta fall, 70 procent, på lungan bort när barnet är förblir barnets tillstånd oförfött. Annars kan barnet lätt ändrat under graviditeten. I drabbas av återkommande 20 procent av fallen tillbakalunginflammationer. bildas blåsorna. För ett av tio l Man vet i dag inte vad som barn blir det värre. orsakar CCAM. Men man l En komplikation är att vet är att det inte finns nåbarnets hjärta förflyttas i gon återupprepningsrisk bröstkorgen. Det påverkar för sjukdomen i kommande cirkulationen som kan leda graviditeter. till hjärtsvikt och svullnad hos barnet. Källa: Vi Föräldrar Gravid, Childrenshospital.org och Emedicine.medscape.com.
Redan dagen efter blev Wilma Sofi inlagd för operation. De stack in en lång nål till cystorna i Vildes lungor och tömde dem på vätska. Efter ingreppet åkte Wilma Sofi hem. Hon hoppades att det skulle vara bra nu. Att mardrömmen skulle vara över. Det var vad alla andra trodde också, läkarna sa att det brukade räcka med en gång. Men på nästa kontroll såg de att cystorna hade växt igen. Det blev för mycket för Wilma Sofi. – Då ringde jag till min barnmorska och grät. Jag sa att jag inte orkade mer och att de måste ta bort barnet. Men när hon frågade om jag var säker sa jag ju nej. Jag tyckte bara att det var skitjobbigt att inte veta om han skulle klara sig eller inte. I stället för att sluta kämpa åkte Wilma Sofi tillbaka till Köpenhamn för att göra ett nytt ingrepp. Sen såg det bra ut i några veckor. Tills ultraljudet visade att Vilde var uppsvälld och riskerade att drabbas av hjärtsvikt. Han var slö och medtagen med kraftigt försämrade värden. Det blev en tredje vända till Köpenhamn. Den här gången för en större operation där ett dränage skulle sättas in i Vildes bröstkorg. Operationen var riskfylld och Wilma Sofi fick veta att det inte var säkert att Vilde skulle finnas kvar när hon vaknade upp ur narkosen. Men det gjorde han. Efter operationen mådde Vilde bättre igen.