LUNCHDOPP

Vinterbadaren Maia tar veckans första iskalla lunchdopp.

– Iskallt utebad i smällkalla januari

Mitt i sluttningen står ett riksröse. Toppen ligger i TEXT & FOTO: SVEN BURMAN Norge och halva sluttningen i Sverige. I samband med en gränsöversyn som gjordes 1929-1930 kompletterades gränsmarkeringen med ett stort antal nya rösen. Perfekt ställe att luncha på.

VAD GÖR DU PÅ DIN LUNCHRAST EN SMÄLLKALL DAG I JANUARI? STRÄCKER UT DIG I SOFFAN, TAR EN PROMENAD, ELLER KANSKE ETT ISANDE VINTERBAD I ÄLVEN? I TEORIN LÅTER DET SISTNÄMNDA INTE SOM DEN BÄSTA AV IDEÉR. ATT BARA KLÄ AV SIG NÄR TERMOMETERN VISAR -15 GRADER GÅR EMOT ALLT MÄNSKLIGT VETT OCH SANS. MEN FÖR JOHN OCH MAIA, SOM ISBADAR REGELBUNDET ÄR DET DEN GIVNA LUNCHAKTIVITETEN.

Det knarrar under skorna när jag traskar in på den snötäckta uppfarten. Framför mig står ett vackert vitt 20-talshus med gröna fönsterkarmar. Huset är beläget på första parkett, ett stenkast från Ursviksfjärden och med en stor veranda som vetter ut mot vattnet. John har bosatt sig här på Alderholmen med sin familj i vad som initialt bara var en ensam sommarstuga men som har vuxit på alla ledder och blivit bostadshus.

De senaste dagarna har det kommit rekordstora mängder snö och allt är gnistrande vitt. John har skottat en gång som sträcker sig från uppfarten, över tomten, ner mot strandkanten, och gångens kanter når oss till bröstet. Vi är på väg till veckans första lunchdopp som vi traditionsenligt tar tillsammans med Maia.

I BARA BEN OCH MORGONROCK

– Hej! Vilken dag alltså, ropar Maia, är ni redo?

Hon bor två hus bort och kommer traskande i skoterspåret som binder samman tomterna. Vi har ungefär samma utstyrsel på oss alla tre. Morgonrock, mössa, handskar och varma fodrade skor. Eller nästan iallafall. John valde badtofflorna.

Medan vi går den sista biten, förbi bastun och ut på isen där älven och havet möts, ber jag Maia att berätta om sin relation till vinterbad. – Jag badade faktiskt för första gången i februari förra året. Det blev en ganska stark upplevelse. Att det skulle vara kallt förstod jag ju, men inte att det skulle påverka mig på så många sätt och att effekten skulle sitta i resten av dagen. Det blev en oväntad men positiv upplevelse. Nu, ett år senare är det stor skillnad dock. Jag känner att kroppen svarar bättre och gör sin grej. Nu kan jag njuta mer av upplevelsen då jag vet hur kroppen reagerar.

EN NY GENERATION VINTERBADARE

I teorin låter det kanske inte som den bästa av idéer. Ett vinterbad. Att bara klä av sig när termometern visar -15 grader går liksom emot människans överlevnadsinstinkt. Även om vinterbadandet har fått ett rejält uppsving senaste årtiondet så är det inget nytt påfund. Det har vinterbadats i Norden, Ryssland och Nordamerika i århundraden och hälsoeffekterna har nu börjat backas av vetenskapen, och utövarna har föryngrats.

Vi får kisa för den låga solen som reflekteras i den vita nysnön, när vi går ner mot isvaken. Eller rättare sagt frysboxen. John har sedan ett par år tillbaka låtit en toppmatad frysbox utan botten frysa fast i isen. – Då blir det alltid enkelt att bada, förklarar han med ett finurligt leende på läpparna. – Man lyfter bara på locket och kliver i, och vaken fryser aldrig. I år har vi även gjort en barnbox där vi sparat botten och bara borrat hål i sidorna, så att barnen, säkert kan kliva i och ur själva.

KROPPENS SVAR PÅ DET KALLA VATTNET

John är den med mest rutin av oss alla. Han har vinterbadat och simmat i många år. Jag tar täten och kliver själv ner i vaken och ber John att samtidigt berätta vad som nu händer i min kropp. – Först reagerar din kropp och hjärna med panik, som att det vore på liv och död, förklarar John. Den försöker att göra allt den kan för att skydda dom vitala organen och flytta allt blod från händer och fötter till hjärta, lungor och hjärna. Samtidigt utsöndrar den massor av stressreducerande hormoner.

Även om jag har badat flera år jag med, så har jag alltid svårt att kontrollera andningen de första 15-20 sekunderna, men efter en halv minut så infinner sig ett härligt lugn. – Snyggt, säger John när jag suttit i vattnet i uppskattningsvis en minut. Nu börjar du få kontroll över situationen, och din kropp jobbar aktivt för att värma

”Vi har ungefär samma utstyrsel på oss alla tre. Morgonrock, mössa, handskar och varma fodrade skor. Eller nästan iallafall. John valde badtofflorna.”

”– Jag gör detta faktiskt främst för mitt mentala välbefinnande, förklarar Maia. Jag behöver en stärkande kick och jag känner mig verkligen oövervinnerlig efter ett isbad.”

Sist ner i vaken är det Alderholmens alldeles egen Iceman som tar plats. John har stått i morgonrock och badtofflor i 15 minuter medan vi badat. Men rör knappt en min när han glider ner i det iskalla vattnet.

dig inifrån. Din puls sjunker igen. Det känns ganska bra nu, eller hur?

Efter dryga två minuter känns det faktiskt riktigt behagligt. Jag kliver upp och Maia gör sig redo. Hon lägger morgonrocken inom räckhåll på fårskinnen på bänken mellan boxarna och jag frågar henne varför hon vinterbadar.

TVÅ MINUTER SOM FÖRÄNDRAR RESTEN AV DAGEN

– Jag gör detta faktiskt främst för mitt mentala välbefinnande, förklarar Maia. Jag behöver en stärkande kick och jag känner mig verkligen oövervinnerlig efter ett isbad. En effekt som håller i sig resten av dagen.

Hon andas djupa och kontrollerade andetag och har blicken fäst på Sundgrundsbron. Själv känner jag hur värmen som kroppen genererar, inifrån djupet fortsätter att värma mig trots dagens minusgrader och det faktum att jag står i morgonrock på isen. Jag fryser inte.

– Jag märker att upplevelsen är olika från gång till gång, rapporterar Maia nerifrån vattnet. Det beror nog mycket på hur dagen har sett ut innan. Just nu känns det jättebra, säger hon och ler och sluter ögonen.

ALDERHOLMENS ICEMAN

När Maia klivit upp är det bara John kvar. Alderholmens egen Iceman. Han har nu stått i morgonrock och badtofflor på havsisen i 15 minuter innan det har blivit hans tur att få glida ner i det iskalla vattnet.

Han tar ett par djupa andetag innan han rutinerat kliver ner i vattnet. Han har sedan länge tränat bort kroppens uråldriga och naturliga reaktion och ser nästan oförståeligt belåten ut. Fortsätter att andas lugnt, och jag frågar hur länge han brukar sitta i. – Jag brukar alltid ligga i minst två minuter. Det är vad som behövs för att verkligen dra nytta av badandets hälsoeffekter, men beroende på hur kroppen känns och reagerar så kan jag ligga i längre. Förra våren låg jag i vattnet i 10 minuter men då var det +5°C i luften, vårkänslor, solen sken berättar John. Just idag kändes det ganska varmt i vattnet faktiskt, säger John och skrattar och rör om lite med handen bland iskristallerna framför sig.

BÖRJAN PÅ RESTEN AV DAGEN

Klockan har hunnit bli 12.20 när John kliver upp och vi alla tre fått på oss morgonrockar och torra skor.

Vi säger hejdå till varandra innan vi traskar hem till våra hemmakontor, uppfyllda och pigga, och jag tänker för mig själv: ’Undra hur många fler som badat i Skellefteå just denna lunch?’ Det är inte alls ovanligt att Skelleftebor, bosatta vid havet, älvarna eller någon av kommunens 1500 sjöar tar upp en vak under vintern, och när solen skiner som idag lockar ju faktiskt vattnet extra mycket. •