Förintelsen lever vidare i oss

Författaren och journalisten Margit Silberstein ser ett samhälle där polarisering och vi-och-dem-tänk ökar.

Förintelsen tog inte slut 1945. Den lever vidare i oss som är barn till överlevande, och i våra barn, säger författaren och journalisten Margit Silberstein. Hon ser ett samhälle där polarisering och vi-och-dom-tänk ökar, och där behovet av hjältar är större än på länge. Sin egen hjälte fann hon i en barnläkare i Polen.

Margit Silberstein har levt ett liv i skuggan av förintelsen. Hennes föräldrar var förintelseöverlevande, och Margit själv har alltid haft mycket tankar kring det som hände under 1930- och 40-talen. – Tankarna på förintelsen ockuperade mig. All denna ondska gjorde att jag också började leta efter hjältar, efter något ljust. När jag som ung på 70-talet läste om Janusz Korczak i en bok av författaren Zenia Larsson blev jag väldigt fascinerad och gripen. Jag har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess, berättar Margit Silberstein.

Förra året kom hennes bok Hand i hand med barnen till Treblinka, som berättar om Janusz Korczaks liv, ut. Janusz var en polsk-judisk barnläkare, författare och pedagog. Han drev ett barnhem i Polen, där barnen tilläts ta ansvar och övade på demokrati i något som liknade en barnrepublik. När barnen 1942 skulle deporteras till gaskamrarna i Treblinka fick Janusz möjlighet att stanna kvar, och rädda sitt eget liv. Men han valde istället att följa barnen in i döden.

– Det som allra mest grep tag i mig var just att han hade chansen att överleva, men istället valde att finnas kvar för barnen in till döden. Jag blev knockad! Man behöver en Janusz Korczak, inte minst idag, säger Margit.

– Det är sorgligt som det är i Sverige idag. Vi måste sluta prata svepande om andra människor och grupper, att peka ut och svartmåla vissa grupper. Hur ska man kunna känna sig hemma och trygg i ett samhälle om man ständigt utmålas som ett problem och som inte hör hemma i Sverige. Om inte ens statsministern kan tydligt markera mot antisemitistiska och rasistiska uttalanden?

Det gör ont i mig. Det måste finnas lite ryggrad i politiken.

– Just att stå upp och att våga säga ifrån och säga emot, det är den viktigaste lärdomen vi kan dra från Janusz Korczaks liv, säger hon. Även om det är jobbigt. Även om det kostar på. Att stå upp och vara ett ljus i mörkret, är lärdomen.

– Antisemitismen har alltid funnits där i någon form. När motsättningar i samhället ökar, då finns alltid juden där som en syndabock. Men det är också hemskt när vi judar används som ett slagträ mot muslimer, av en del sverigedemokrater och av andra. Jag vill inte vara ett tillhygge för dem, säger Margit.

»Hur ska man kunna känna sig hemma och trygg i ett samhälle om man ständigt utmålas som ett problem och som inte hör hemma i Sverige?«

Margit Silberstein

Janusz Korczak levde ett liv där han ständigt arbetade för barnen och barnens rättigheter. Han formulerade sin syn kärnfullt: ”Barn är inte morgondagens människor, de är människor idag”. Den synen ligger också som grund för det som blev FN:s barnkonvention så småningom. Och kanske går det att finna ett ljus i mörkret genom att fokusera på barnen.

– Janusz var övertygad om att om man lät barn ta ansvar, om de fick lära sig om rättvisa och solidaritet, då skulle de bli bra samhällsmedborgare och bra människor. Kan vi lära våra barn det, då blir nog framtiden bättre, säger Margit.

Text: Peter Pasalic Östborg

Foto: Sara Mac Key/Bonniers