Foto: Frida Klang
RÖDBETSSALLAD Har valt något väldigt enkelt att bjuda på denna gång, något som kan leva vidare en bra stund efter julen i olika skepnader och som smakar så mycket bättre än trista halvfabrikat. 500 g rödbetor 1 dl majonnäs 1 dl creme fraiche 1 äpple
1-2-3-lag
1 dl ättika 2 dl socker 3 dl vatten
Majonnäs
1 äggula 1 msk dijonsenap 1 msk vinäger 5 dl rapsolja
Advent, jul, nyår OCH DÄR NÅGONSTANS SKA MAN HINNA NJUTA
Det där med julstämning kanske inte alltid går per automatik, och de där förinspelade jul-/nyårstv-programmen som sänds under julen måste ju kännas jäkligt märkliga att delta i långt före sändningsdagen. Det gick jag och funderade på härmomdagen. Pratade nyligen med Henrik i Ljusdal, en redig pajk, bördig från Småland, och han undrade vad vi hade för planer inför jul. "Våra familjer kommer hälsa på i omgångar under julen" svarade jag. "Tänkte bjuda över er på dopp i grytan, men det blir nog svårt om ni är så många" sa Henrik. Jag tappade hakan... Doppe... Karln kommer alltså ihåg mitt raljerande över det uteblivna doppet förra julen, första och förhoppningsvis mitt livs enda jul utan denna vitala uppfinning där ett vörtbröd gör ett svanhopp ner i en sjudande pool av porlande buljongiga fettdroppar, tar några slöa simtag, kanske en frivändning, och håvas sedan varsamt med hålslev upp, endast för att mycket lätt droppa av det absoluta överflödet, sedan placeras på flat tallrik ackompanjerad av pinsamt stor mängd Loos-senap, tunnt skivad julskinka, fläskkorv, och snapsen, snapsens iskalla roll i denna scen är Oscars-viktig – där någonstans brukar jag vaggas in i total julstämningseufori. Första julen häruppe var jag så fast besluten att få doppa att jag fick med skinkor, korvar, buljong, vörtbröd, senap, grytor
96
och kopparpannor till värmestugan i backen och brassade jullunch där uppe, vägrade helt enkelt vara utan jullunchen som jag älskar så mycket. Det hela handlar kanske mest om något vi på något vis får mindre och mindre av. Den där lönen för mödan. Visst kan vi jobba hårt och få stålar att köpa, men att ha malt köttet och stoppat korven, kokat skinkan, odlat betorna till betsalladen, lagt in sillen, låtit Jansson vila en eller två nätter i kylen, lutat och lutat ur lutfisken, stött senapsfröna till senapen, trillat köttbullarna, kokt glöggen, smaksatt snapsen och sedan bara få trycka på stora STOP-knappen och ägna följande dagar åt traditionell gå-upp-i-vikt-julstämning, är kanske inte lika vanligt längre. Sedan vi flyttade hit har det blivit tradition att fara till skidbacken på julafton, mysigt att göra något aktivt, minns hur jag som parvel avskydde väntan på att tomten skulle komma, men att nu komma iväg till backen sen förmiddag, efter att julstrumporna länsats och julgröten käkats, ger en helt ny dimension av julen. Och sedan komma hem, tända en eld, brassa på glöggen och ösa på med julmusik – fasen så mysigt det är, och då har vi knappt pratat om julmiddagen än! God jul alla! Tobias
Koka betorna lagom hårda, helst med skal för att behålla smaken. Koka under tiden upp lagen, lägg i ett lagerblad och några enbär om andan faller på och kyl ner. När betorna är klara, skala och skär upp i bitar du gillar. Lägg betorna i lagen och låt vara där minst två dygn. För majonnäsen, vispa ihop en rumstempererad äggula med dijon och vinäger, droppa ner olja tills du ser att den blandar sig och vispa sedan ner resten av oljan, smaka av med salt. Tärna upp äpplet och lägg över betorna i samma skål, blanda med creme fraiche och majonnäs. Smaka av med salt, kanske mer senap. Se till att ställa fram lite mat i taget på julbordet, så håller sig maten längre. Om det mot förmodan blir något över är rödbetssalladen kanongod på en macka tillsammans med de överblivna köttbullarna, eller som dipp till vilken sallad eller fish and chips som helst! Så där, hoppas ni får en kanonfin jul!
