Norrlands första fotograf

Annons ur Sundsvallstidningen Alfwar och Skämt, 13 juli 1843. Kunderna behövde vara kapitalstarka. Priset för en daguerreotyp var sex riksdaler banco eller mer, vilket motsvarade till exempel tre årsprenumerationer av tidningen, tre får eller en tunna korn.

Kom Norrlands första fotograf från Hälsingland?

Fotografiska bilder är en viktig del av tidningen #Hälsingland – liksom i vardagen för de flesta av oss. Men vilka var en gång i tiden, för närmare 180 år sedan, de första fotograferna i norra Sverige – och Hälsingland?

TEXT: ERIK NYDAHL, HISTORIKER VID MITTUNIVERSITETET

FÖR HÄLSINGLANDS VIDKOMMANDE har Lars Eriksson från Forsa gjort en förtjänstfull sammanställning av de äldsta porträttfotograferna och deras biografier, som redovisas på hemsidan Fotografihistoria. Tidigare i år utkom också ett nytt fotohistoriskt standardverk: Fotografihistorier (under redaktörskap av konstvetaren Anna Näslund Dahlgren) som med kronologi och tematik berättar om fotografins historia från teknikens begynnelse 1839 fram till idag.

När daguerreotypin, en slags för-fotografisk teknik, spreds över världen i början av 1840-talet revolutionerades möjligheten att avbilda landskap, föremål och människor. Från 1840-talets första hälft och fram till 1860-talet betjänades Sveriges landsortsstäder främst av resefotografer, så kallade ”artister”, som rastlöst drog från ort till ort på jakt efter nya marknader och kunder. Deras resrutter och därmed hur den fotografiska tekniken spreds geografiskt över landet, kan man få viss kunskap om genom de affärsannonser som fotograferna själva lät sätta in i lokalpressen inför och under sina vistelser på respektive ort. Då som nu spelade lokaltidningen en viktig roll i att sprida information om lokala aktualiteter och erbjudanden.

Beträffande norrlandskustens städer och deras första möten med den nya tekniken är det klarlagt bland annat att Gävle besöktes 1844 (av Heinemann från Stockholm), Sundsvall 1846 (av Reinhold från Sachsen) och Hudiksvall 1848 (av Berggrén från Stockholm). På 1840-talet handlade det om sporadiska besök av

Daguerreotyp från 1840-talets första hälft (cirka 12,2x10,7 centimeter), utförd av Johan Adolf Sevén, som tros ha varit Sveriges första yrkesmässige porträttfotograf. Sevén öppnade ateljé i Stockholm 1841 och kan ha varit en inspirationskälla och förebild för Fahlander. Reprofoto: Mats Landin, Nordiska museet (inv.nr 307670)

Konstakademiens hus vid mitten av 1800-talet. Teckning av Robert Haglund/ Stadsmuseet i Stockholm.

Daguerreotypi

Daguerreotypi (efter uppfinnaren: Daguerre) var den första allmänt kända fotografiska metoden att framställa bilder. Metoden presenterades i Paris 1839 och var i allmänt bruk i Sverige från cirka 1840 till 1860. Den användes bland annat för porträttering. Bilden formades i amalgam på silveröverdragna kopparplåtar och varje bild kunde endast utföras i ett unikt exemplar. För en lyckad porträttering var det nödvändigt att sitta helt stilla under exponeringen som kunde ta åtskilliga sekunder. Annars blev bilden suddig. Den framkallade plåten, som var ömtålig för beröring, förpackades avslutningsvis i en inglasad och dekorerad ask, så kallad infattning. Från mitten av 1850-talet konkurrerades daguerreotypin ut av ny fotografisk teknik, som erbjöd både ett billigare framställningssätt (= lägre priser) och flexiblare användningsområden genom att en bild nu kunde utföras i flera kopior och överföras på papper. Detta lade grund för fotografins publika genombrott på 1860-talet.

Utrustning för daguerreotypi. Figur ur: Den svenska fotografins historia (1983).

utövare som kom från andra landsdelar eller länder och uppehöll sig i norr några sommarmånader i taget. Med ett viktigt undantag: en i fotohistoriska sammanhang fram till nyligen helt okänd hälsingeson vid namn Anders Petter Fahlander.

DET HAR VISAT sig att denne Fahlander så tidigt som sommaren 1843 höll ateljé för porträttering med daguerreotypi i flera städer längs med norrlandskusten. Vistelser i Sundsvall (juli) och Härnösand (juli-augusti) beläggs genom annonser i lokalpress. Det gör honom till den idag tidigaste kände fotografen, som varit verksam i norra Sverige. Många småstäder saknade före 1800-talets mitt egen lokaltidning (Hudiksvall fick sin första tidning med lokal utgivning 1845 och Söderhamn 1847) och stod därför i medieskugga gällande möjligheten att annonsera. Detta faktum gör det svårt att kartlägga detaljerat vilka orter som fick besök av fotograf före cirka 1845–50. Men mycket talar för att Fahlander samma sommar (1843) torde erbjudit sina tjänster på fler ställen, till exempel i sin hemstad Hudiksvall.

Ett knapphändigt källmaterial och sannolikheten att fler tidiga fotografer kan ha gått under radarn, gör att man ska akta sig för att tillskriva någon epitetet ”den första”. Men att Fahlander var bland de första som introducerade fotografisk teknik och tog porträttfoton i norra Sverige behöver inte betvivlas. Inte heller att han var en av få fotografer, kanske den ende vid denna tid, som var bördig från Hälsingland. Inga arbeten av Fahlanders hand är dessvärre kända, men inte omöjligt finns det någon som i byrålådan, ovetandes, har ett bevarat prov på hans daguerreotyper från tidigt 1840-tal.

VEM VAR DÅ denne fotografiske pionjär? Anders Petter Fahlander föddes 1818 i en anrik hälsingsk handelsfamilj. Fadern, Lars Fredrik, var affärsman i stor skala. Spannmålshandlare och bosatt i Wij, Delsbo, där han drev ortens första handelsbod. Från 1827 även ägare och brukspatron till Ljusnedals bruk i Härjedalen. Farfar var den kände tenngjutarmästaren Fahlander i Hudiksvall, verksam under 1700-talets andra hälft. Efter att ha blivit föräldralösa i tioårsåldern växte Anders Petter och två minderåriga systrar upp inne i staden Hudiksvall hos deras fadder och förmyndare, kopparslagarmästaren Steinmetz. Dennes hustru Juliana var barnens moster. Två äldre bröder ställde sig i ledningen för Ljusnedals bruk medan Anders Petter som ung vuxen, efter studier i läroverkets apologistklass fram till 1834 och därefter praktik som bodgosse, slog in på en mera konstnärlig och humanistisk bana. Åren omkring 1840 gick han som elev vid Konstakademien i Stockholm, där han vid akademiens prisutdelning 1839 erhöll utmärkelse både i principskolan för figurritning och principskolan för landskapsritning. Vid den tiden var det ingen ovanlig utbildning för en ung man av borgerlig börd och med ekonomi att bekosta sitt uppehälle, men han visade också uppenbarligen prov på viss talang.

Någon fortsatt framgång som konstnär skulle han inte nå. Däremot var det av allt att döma genom vistelsen i huvudstadens konstnärskretsar som han kom att stifta bekantskap med daguerreotypin och blev i stånd att några år senare, som 24-åring, göra sin resa som fotografisk föregångsman. Pengar till inköp av erforderlig utrustning (som initialt importerades från Frankrike av bland andra bokhandlaren Adolf Bonnier i Stockholm) kan man misstänka kom från arvet efter fadern, som lämnat efter sig ett större kapital.

KARRIÄREN SOM FOTOGRAF blev kortvarig. Kanske kan det tyda på att han gav sig ut mera för ett äventyr än för att tjäna sitt levebröd, i motsats till en del andra med konstnärlig bakgrund som under 1840-talet kom att övergå permanent till fotografyrket. Uppgifter från 1844 visar att han då företog en turné i sydligare nejder. Bland annat var han i Eskilstuna. Sedan försvinner han obemärkt ut ur fotohistorien. Efter en sejour som bokhållare på Ljusnedals bruk slog han sig ner för gott i Ljusdals socken 1848 med titeln ”handlande”.

Anders Petter Fahlander gick ur tiden 1888. Det vi vet om hans liv och verksamhet är knapphändigt. Hans pionjärgärning som fotograf sommaren 1843 gör honom dock väl berättigad en plats i norrländsk och hälsingsk kulturhistoria. #

Utsnitt av karta över Hudiksvall upprättad 1839 av S. P. Bergman /Lantmäteriets historiska kartarkiv. Kopparslagare J. C. Steinmetzs (1797-1850) gård markerad i rött i korsningen av nuvarande Storgatan och Lastagegatan.

För vidare läsning

•Anna Näslund Dahlgren (red.), Fotografihistorier: fotografi och bildbruk i Sverige från 1839 till idag (Natur &

Kultur 2022). •Björn Axel Johansson, De första fotograferna: introduktionen av fotokonsten i 1840-talets Sverige (Historiska media 2005). •Erik Nydahl, ”En avbildningsrevolution?: fotokonstens etablering i en norrländsk småstad omkring 1800-talets mitt”, artikel i Rig: kulturhistorisk tidskrift, nr 2021:3. •www.fotografihistoria.se

Fotografer i Hälsingland och

Gästrikland från 1840-tal till 1920-tal. Pågående sammanställning av Lars Eriksson, Forsa.