Hav & Vatten, nr 4 2015

MILJÖ Snö blir fjärrkyla

PROJEKTET Kommuner rustar för extremväder

Hav & Vatten NUMMER 4 . 2 015

ÅSA RANUNG, WWF: »Än är det inte för sent att vända skutan« PÅ DJUPET Vägen till god vatten­status

NAR E 20

SK

A

PU

PR

ISE

T

SVEN

Ekologisk kompensation – miljöpolitikens nya verktyg

IN

15

Kraftverk ger våtmark

V

VATTENVÄNNEN Ölbryggaren som ­föredrar kranvatten

BLISHIN

G

-

foto malin hoelstad

INNEHÅLL REPORTAGET

När naturen får ett pris 10

PÅ DJUPET

foto mattias bardå

illustration felicia fortes

Den som exploaterar miljön kan nu tvingas att återskapa naturvärden som går f­ örlorade. Ekologisk kompensation är ett nytt redskap i ­miljöpolitikens verktygslåda.

INTERVJUN

Framtidens vatten flödar fritt

»ÄN ÄR DET INTE FÖR SENT ATT VÄNDA SKUTAN«

Övergödning, giftiga kemikalier och fördämningar – innan Sveriges vattendrag uppfyller EU:s krav på god status finns en del att åtgärda. Vi sätter vattendirektivet under lupp.

Närmare hälften av allt liv i världs­ haven har försvunnit – på bara 40 år.

Och det är människans fel. WWF:s Åsa Ranung vill rädda haven med hjälp av »blå ekonomi«.

FOTO KUNGSBACKA KOMMUN

HaVNYTT E Vattenprovtagning i Kungsbacka kommun.

Bättre data om vattenmiljö

Nu genomförs flera förslag från Havs- och vattenmyndighetens utredning av recipientkon tidigare i år. Bland annat ska metoder trollen för provtagning ses över och tillgänglighet till data öka.

SMART AVLOPPS­ LÖSNING TESTAS

4

I Strängnäs provar man en ny metod att göra värdefull gödsel av toalettavfall. Bonus för bonden, kommunen och miljön.

2 | HAV & VATTEN 4 . 2015

HALLANDSÅS BLEV EN VÄCKARKLOCKA

7

På 90-talet orsakade bygget miljökris. Nu är tunneln äntligen klar. Vad lärde vi oss av döda fiskar och förlamade kor?

foto anna simonsson

20

foto ulf angberg

24

För att få en bild av hur Sveriges vatten mår har vi i dag ett system med nationell och regional miljöövervakning samt den egenkontroll som verksamhetsutövare gör, som brukar kallas recipientkontroll .

Men mycket av den information som samlas in genom recipient­ kontrollen är i dag svår att få del av och utnyttjas inte till fullo.

– Det är information som är väldigt värdefull. Framförallt är den ett viktigt underlag för att

– Vi ser också över kvalitets­ kraven för provtagningen och tar fram gemensamma riktlinjer och standardiserade

metoder som ska användas av dem som tar proverna, säger kunna fatta välgrundade beslut Kristina Samuelsson. om åtgärder, säger Kristina HaV har utrett systemet med Samuelsson, utredare på recipientkontroll, bland annat Havs­ och vattenmyndigheten, för att se över hur man kan få HaV. Även allmänheten kan ha ökad samordning med den nytta av den, någon som vill nationella och regionala miljö­ veta hur det står till med miljön övervakningen. där man bor.

– Det skulle ge bättre möjlig­ Därför ger nu HaV särskilda heter att följa upp de miljömål medel till SMHI, Sveriges som finns för våra vatten – lantbruksuniversitet, SLU, och såväl de svenska miljökvalitets­ Sveriges geologiska under­ målen som de mål vi har i direk­ sökning, SGU, för förbättrad tiven för vattenförvaltning och hantering och tillgänglighet av havsmiljöförvaltning. O data.

U fick en ny fiskeripolitik 1 januari 2014, något som berör de flesta av landets kustkommuner där yrkesfisket har en given plats. Ett övergripande mål med den nya fiskeripolitiken är att skapa ett mer miljövänligt och hållbart fiske.

Införandet av en så kallad landningsskyldighet för arter som regleras av kvoter är en viktig del för att nå detta mål. Landningsskyldigheten införs successivt i våra havsområden under åren 2015 till 2019.

Den innebär att vi går från ett system som reglerat vilken fångst som yrkesfiskaren får ta i land, till ett system där allt som fångas ska landas.

Från att det ibland varit ett krav att kasta tillbaka fisk – exempelvis fisk som varit för liten – till att vi nu får ett utkastförbud.

Visst har det funnits liknande utkastförbud även i den gamla fiskeripolitiken, exempelvis inom räkfisket. Men vi står nu inför en verkligt genomgripande förändring. För att landningsskyldig heten ska fungera i praktiken måste vi utveckla ett mer selektivt fiske. Men det räcker inte, vi måste också förändra hur vi fördelar fiskemöjligheter (kvoter) mellan yrkesfiskare.

Detta är en av de stora utmaningar som myndigheten arbetar med.

Under 2015 har vi fört diskussioner med fisket, kustlänen och vissa kustkommuner.

Frågan har också debatterats i riksdagen och i media. Vi planerar att införa ett nytt system för fördelning av fiskemöjligheter inför 2017, då landningsskyldigheten införs på allvar i Västerhavet. I arbetet tar vi hänsyn till förutsättningar för det småskaliga kustnära fisket, drivkrafter till ökad selektivitet samt miljövänligare fiskemetoder. Målet är att hitta ett system som fungerar för näringen och som ger en bra havsmiljö.

INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndighete n

PIA AHNLUND

32

Gotska Sandön kan bli ­Östersjöns första marina nationalpark. Mer nytt från Havs- och vattenmyndigheten på de blå sidorna.

VATTEN SOM GJORT FÖR ÖL

36

En råvara med hög, stabil kvalitet. Bryggmästare J­ essica Heidrich använder helst svenskt ­kranvatten till sitt öl.

NAR E 20

15 T

ISE

A

PU

PR

SK

I

december väntas viktiga beslut i arbetet med förbättra miljön i sjöar och vatten­ drag. Det är landets fem vattendelegationer, de regionala vattenmyndigheternas styrande organ, som ska fatta beslut om vattendirektivets åtgärdsprogram. Det handlar om vilka åtgärder som måste genomföras för att svenskt vatten ska ha god ekologisk status 2021 – eller 2027. Tidsplanen, både för beslut och genomförande, är omdiskuterad liksom innehållet.

Hos kommuner, intresseorganisationer, regeringskansliet och länsstyrelser dryftas möjligheter och rimligheter med förslagen. Men frågan är vad som driver debatten. Är det miljö, pengar eller en fråga om trovärdighet?

I vår artikel på sidan 24 citerar kommunalrådet i Grums en fråga som ställdes på ett möte: »Vänerns vatten är ju drickbart, så vad är problemet?« Den som vill kan alltid ifrågasätta. Vår samlade kunskap om livet i vattnet kommer förhoppningsvis att öka under en lång tid framöver.

Därför förändras även underlag och beräkningar inför framtida åtgärds­ program. Att vi kommer veta mer och bättre längre fram, går knappast att använda som en ursäkt för att i dag slippa prioritera insatser för att nå miljömålen. Arbetet med att få samsyn i vad som krävs för att nå en god vattenkvalitet verkar bara ha börjat. Liksom diskussionen om vem som ska betala.

Med miljöarbete följer ju kostnader. Finns det kostnader måste det finnas värden.

Under årets konferens »Vattendagarna« i Växjö presenterade kommunen en satsning på mellan 30 och 40 miljoner kronor för att säkra levande sjöar i området. ­Investeringarna görs för att garantera god livskvalitet för de boende. Vattnets värde, de så kallade ekosystemtjänsterna, har hittills inte fått något större utrymme i debatten om vattendirektivets åtgärdsprogram. Det är lite märkligt, tycker jag och börjar nynna på Peps Persson låt Falsk matematik. Tydligare beräkningar, där kostnader ställs mot värden, minus mot plus, behövs för att förtroendet för miljöarbetet ska säkras.

IN

SVEN

Den som vill kan alltid ifrågasätta

V

LEDARE

BLISHIN

G

-

VARMT Stockholms 31 officiella strandbad har alla fått bättre vattenkvalitet.

KALLT Få företag i olje- och gasbranschen är öppna med sina vattenrisker. Det visar CDP Global Water Report, som är en databas för investerare.

MER INFO PÅ NÄTET

omslag malin hoelstad

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på havochvatten.se

MAUD LARSE N

Kommunikationschef Havs- och vattenmyndigheten

foto maja kristin nylander

»Arbetet med att få samsyn i vad som krävs för att nå en god vatten­ kvalitet verkar bara ha börjat.«

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Maud Larsen 070-865 52 10 maud.larsen@havochvatten.se Redaktör: Pia Ahnlund, pia.ahnlund@havochvatten.se Projektledare: Marit Larsdotter marit@reportageborsen.se Art director/bildredaktör: Pär Ljung / Offside Press Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg.

E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Grafiska AB ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press AB. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens Återvinn din tidning officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

3

SÖTT&SALT Välkommen till fjärde numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?

Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

i siffror procent av jordens vatten är sötvatten. Och drygt hälften 2,5 av detta sötvatten är bundet i is och snö. procent av den genomsnittliga

ålyngel på 40- och 6 mängden 50-talen, vandrade upp i svenska vattendrag förra året.

Antal procent som världens sjötransporter bedöms öka 430 de närmaste 35 åren.

Avloppslösning med dubbelbonus Y

foto privat

Projektet går ut på att ta vara på vanligt toalettavfall och samla det i gamla ­gödselbrunnar som står oanvända på landsbygden. Där hygieniseras det innan det används som gödsel på jordbrukarens åkrar.

Just nu testar tre kommuner i Sverige lite olika sätt att göra det på, en av dem är S ­ trängnäs kommun. Där säger Christer Axelsson, VA- och renhållningsstrateg, att miljövinsten är störst. Men att även kommunen tjänar på att rena avloppet lokalt, istället för att köra det i tankbilar till ett centralt reningsverk.

foto privat

En billigare reningsmetod för kommunen – och mindre ­över­gödning och läkemedelsrester i våra vatten. I en ­gammal gödselbrunn i Strängnäs kommun pågår ett forsknings­ samarbete som bara har vinnare.

– Strängnäs kommun är ganska stor till ytan men inte vad gäller antalet invånare. Om vi kan ha satellitanläggningar på landsbygden har vi både en miljövinst och en ekonomisk vinst.

Christer I testanläggningen knyts Axelsson det naturliga kretsloppet ihop.

Maten vi äter blir gödsel till ny matproduktion, istället för att släppas ut och orsaka övergödning.

Toalettvattnet som används är mycket renare MER INFO PÅ NÄTET Teknisk beskrivning våtkompost hos Strängnäs kommun.

Slamförsöket i Strängnäs började 2013, även Örebro och Uddevalla deltar i forskningssamarbetet och har ­liknande anläggningar.

4 | HAV & VATTEN 4 . 2015

än övrigt hushålls­vatten. Det innehåller inga tungmetaller, däremot läkemedelsrester. Men om de hamnar på åkern istället för i vattnet bryts de ner tusen gånger effektivare.

Försöket är ett samarbete mellan Strängnäs kommun, Lantbrukarnas riksförbund, LRF, och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Medan hygieniseringsprocessen pågår i gödsel­ brunnen övervakar SLU och tar prover. Allt för att trimma anläggningen till att bli så effektiv och billig som möjligt.

Björn Vinnerås, docent i miljöteknik vid SLU, säger att de snart ska kunna ge instruktioner till kommuner som vill starta liknande anläggningar. Enligt honom skulle det samlade toalettavloppsvattnet från alla svenskar kunna ersätta upp till hälften av det mineralgödsel som lantbruket köper i form av konstgödning.

– Potentialen för det här är väldigt stor. Man får en dubbelbonus. Minskade föroreningar, plus att du får en resurs som du inte hade annars.

Strängnäs kommun hoppas på att ha fler anläggningar i framtiden.

– Vår tanke är att det här ska bli en del SÅ FUNGERAR TEST­ av ­kommunens avloppssystem på ANLÄGGNINGEN: lång sikt. Vi tänker Avloppsslam från slutna att kommunalt tankar, som inte är VA inte behöver blandat med det förovara storcentralt, renade hushålls- eller duschvattnet, samlas det kan vara i en gödselbrunn. Urea, många små ett vanligt gödselämne, anläggningar. Det tillsätts och temperatutror vi är framtiden, ren höjs så att sjukdomssäger Christer framkallande organisAxelsson. mer försvinner. Slammet sprids sedan som gödsel.

KARIN FINGAL

FOTO KNUT EKANGER/IBL

MER INFO PÅ NÄTET Rapport Hantering och lagring av snö, från Luleå universitet Frågor och svar om att dumpa snö, hos Havs- och vattenmyndigheten

BUBBEL »En uppiggande, ­porlande känsla.

Ett riktigt ­lyx­vatten.

Gnistrande rent och friskt, men ändå smakfullt med ­karaktär.« Grattis Bromölla, som har landets godaste kranvatten, enligt branschorganisationen Svenskt Vatten.

Snöproblemet en kylig ­tillgång i Sundsvall Om vintern blir snörik i år kommer många kommuner att ­dumpa snö i vattnet, trots att snön innehåller tungmetaller. Men det finns flera kreativa lösningar på problemet.

– Vi försöker lyfta frågan om att använda snön som fjärrkyla till köpcentrum, säger Nikolaus Söderström på Sundsvalls kommun.

Y

Snö från gator och torg klassas som avfall och ska enligt lagen tas om hand och renas.

Men många kommuner klarar inte det kravet.

Svårast är det i södra Sverige, där det inte är snö varje år, och för storstads­kommuner som har långa transportvägar ut till snötippar. Stockholms stad är en av de kommuner som flera gånger fått dispens för att dumpa snön i vattnet.

– Det byggs mycket i Stockholm, så att hålla mark öppen för snöupplägg är svårt. Det är en avvägning hur långt man kan åka med snön, och ändå hinna ta hand om allt, säger Nanna Spett, miljö- och hälsoskyddsinspektör i Stockholms stad.

Snö i trafikerade områden är förorenad och innehåller bland annat tungmetaller. För att slippa dumpa den i vattnet har Stockholms stad tittat på andra lösningar. Bland annat vill ett företag i kommunen smälta snön med hjälp

av returvärmen från fjärrvärmenätet. Andra idéer är att rena snön på en pråm vid kajen, eller utvinna kyla ur snön. Men med den osäkra snömängden blir det dyra investeringar, som bara kan användas en kort säsong vissa år.

En kommun som har säkrare snötillgång är Sundsvall. De har enbart snö­tippning på land och renar smältvattnet på de större tipparna. De har också en snötipp som kyler sjukhuset sommartid. Nu har miljö­kontoret en ny idé.

– Det finns ett ökat behov av fjärrkyla.

Vi försöker lyfta idén om att göra en ­anläggning för tippning där vi kan utvinna kyla till stora köpcentrum. Vi tror att det kan vara en framtidslösning, säger Nikolaus ­Söderström, ­miljöinspektör i Sundsvalls kommun. O KARIN FINGAL

Ulf Olsson, Sjöfartsverket, om ­bottenprover som visar en förhöjd halt av arsenik.

»Till år 2020 ska alla båtar i ­klubben vara skrovrena, det är målet.« Christer Björkén, på Bosö Båtklubb. Klubben har förbjudit båtbottenfärger och erbjuder istället ­borsttvätt.

»Nu vet vi vad som är möjligt att göra och även hur.«

foto telge energi

Snö från gator och torg innehåller oftast föroreningar och klassas då som avfall. Därför är det förbjudet att dumpa den i sjöar och hav. Men många kommuner har dispens.

»Vi har länge b ­ efarat att fartygen som ­sänktes ­utanför Måseskär efter ­kriget är lastade med kemiska strids­medel som senapsgas­ bomber.«

Petra Hallebrant, Telge Energi, om Ångerman­älvs­ projektet, som handlar om hur vattenkraften kan bli mindre skadlig för ­vattendrag.

5

SÖTT & SALT

Det våras för regnrabatten Y

En del kallar dem regnrabatter eller regnträdgårdar, efter det engelska uttrycket rain garden. Men landskapsingenjören Kent Fridell föredrar orden regnbädd eller biofilter, som han tycker bättre beskriver vad det handlar om. Han ritade den första som anlades i Sverige redan 2012, och berättar i telefon från en tågkupé, att i år har den här sortens rabatt slagit igenom stort. För tillfället hjälper han ett tiotal kommuner att projektera regnbäddar.

– Jag är på väg till Göteborg i dag, sedan åker jag vidare till Jönköping för att hålla ett föredrag, därefter Malmö. Uppsala, Lund och Växjö finns också i kalendern. Det blir väldigt många tågresor som har med regnbäddar att göra.

Kent Fridell är forskare på Sveriges lantbruks­ universitet, SLU, och jobbar även som konsult för kommuner och bostadsbolag. Regnbäddar beskriver han som nedsänkta vegetations­ klädda markbäddar för urbana miljöer.

I bädden samlas regnvatten från det omkring­ liggande området. Vattnet renas när det sipprar ner genom bäddens special­anpassade jordoch makadamlager.

– Överst finns en särskild fördröjningszon, som lagrar vattnet och gör att det rinner ner i marken tillräckligt långsamt för att hinna renas. Så medan en vanlig plantering bara tar hand om den nederbörd som faller direkt på den, klarar bädden vatten från ett område som är 20 gånger dess egen storlek.

Det som gör bäddarna så intressanta för kommuner är, enligt Kent Fridell, att de har

Fördröjningszon där vatten kan lagras tillfälligt.

REGNRABATTER Växterna ska tåla perioder av liten tillgång till vatten, men överleva en översvämning. Fackelblomster, kornell, ­svärdslilja och try är exempel.

Växtjord

Normalt dimensioneras regnbädden så att den kan ta hand om 20 millimeter nederbörd.

Mineraljord

Regnbäddar är ett effektivt sätt att fylla på grundvattnet.

I USA och Australien, där regnbäddar använts länge, är det en stor fördel.

Material­ skiljande lager Grovt makadamlager

60–90 procent av föroreningarna i regnvattnet renas i bädden. Det kan bland annat handla om tungmetaller, näringsämnen och bakterier.

Bräddavlopp med in- och utsläpp till makadamlager

flera funktioner. Utöver att ta hand om och rena dagvatten skapar de en trevlig miljö och bidrar till den biologiska mångfalden. Men av samma anledning kan de ställa till med administrativa problem för kommunerna, när så skilda funktioner som VA-avdelning, gatukontor och parkförvaltning ska samarbeta och fördela kostnaderna. Regnbäddar kan också vara svåra att få plats med i färdigbyggda områden.

– Tyvärr kommer ofta dagvattenhante­

ringen in sist i processen. Bäst fungerar det om man planerar in regnbäddarna tidigt i ­projekteringsskedet.

Hur ska man tänka när man väljer växter till rabatterna?

– Växterna ska tåla perioder med liten vattentillgång, men överleva en översvämning.

Jag rekommenderar ofta fackelblomster, kornell, svärdslilja och try.

MALIN AVE NIUS

ÄNGELHOLM SATSAR PÅ REGNBÄDDAR Ängelholms kommun har under hösten anlagt 19 regnbäddar på fem gator i ett villaområde i ­Munka-Ljungby. Projektledare är VA-ingenjör Boel Lindqvist.

Varför har ni valt att satsa på regnbäddar?

– Dagvattensystemet i det här äldre området behövde dimensioneras upp. Gatorna svämmade

över och flera villa­ägare fick in ytvatten i sina källare vid kraftiga regn. Vår förvaltningschef hade i kontakt med SLU fått upp ögonen för regnbäddar, och vi tror att det är en bra lösning för en framtid där vi förväntar oss att nederbördsmängderna f­ ortsätter öka.

Hur har ni arbetat och fördelat kostnaderna inom kommunen?

– Vi på VA-avdelningen har tagit hälften av merkostnaden som rabatterna inneburit, och gatusamt parkavdelningen har stått för resten. I detaljprojekteringen har vi arbetat tillsammans med flera konsulter med spetskompetens inom området. Det har resulterat i ett bra samarbete eftersom alla varit entusiastiska inför idén.

Vad händer nu?

– SLU ska studera f­ unktionen i våra bäddar framöver, för att utvärdera tre olika sorters växt­ jordar. Vi är redan igång och ­anlägger ytterligare några rabatter i Munka-Ljungby och i Ängelholm.

Om allt visar sig fungera bra kan det bli aktuellt på fler platser i kommunen.

ILLUSTRATION TOBIAS FLYGAR

Fackelblomster, kornell och svärdslilja kan bli vårens trendigaste kommunala plantering. Runt om i Sverige ­planeras just nu för en ny sorts växtbädd som förenar effektiv ­dagvattenhantering med en estetiskt tilltalande miljö.

Giftet i Hallandsås blev en väckarklocka

FRÅGAN En enkätundersökning gjord av Svenska ­miljöinstitutet, IVL, visar att 96 procent av kommunerna tror att de kommer påverkas av att klimatet blir varmare.

Hur förbereder ni er kommun för förändringar som ökad nederbörd, ändrade f­­löden i vattendrag, ­varmare vatten och höjd havsnivå?

Förlamade kor, döda fiskar och kolsvarta rubriker. Ny på ­jobbet hamnade miljönämndens ordförande mitt i stormens öga. Nu ­invigs tunneln genom Hallandsås och Christian Nilsson ser ­tillbaka på Rhoca-Gil-skandalen.

– Den var en pärs, men den gjorde oss klokare, konstaterar han. ifrån sig akrylamid till åsens grundvatten. I Vadbäcken flöt döda fiskar, korna som drack där blev förlamade.

– Lördagen den 4 oktober är en dag som etsat sig fast i minnet. Nämnden höll extramöte, och vi bestämde oss för att polisanmäla bygget och upprätta en krisgrupp, minns Christian Nilsson.

Sedan följde en månad av hårt arbete nästan dygnet runt med att förse drabbade med rent dricksvatten, svara på frågor från oroliga kommuninvånare, hantera presskonferenser och demon­ strationer, delta i TV-debatter

FOTO PRIVAT

och kommunicera med myndigheter.

– I slutändan ledde krisen till bra saker. Den blev en väckarklocka när det gällde miljön och byggprojekt. Det blev också tydligt att vatten är ett livsmedel som vi måste vara rädda om.

Vilka är dina bästa miljö­kris-råd?

– Se till att människor vet vad som händer, men väck inte oro i onödan. Var beredd på uppståndelse och många frågor. Gör ett hållbart jourschema redan från början.

foto vilhelmina kommun

I december öppnas tunneln för tågtrafik.

Christian Nilsson är glad att bygget äntligen är klart.

– Det betyder mycket för Båstad. Vi får två nya stationer och en helt ny stadsdel i samband med den ena.

Själv bor han vid den norra mynningen och har som centerpartistisk kommun­ politiker följt det 23 år långa byggprojektet på nära håll.

1997, när landets blickar riktades mot Båstad, var han nybliven ordförande i miljö­ nämnden. Tätningsmedlet Rhoca-Gil, som användes mot läckage i tunneln, hade släppt

MALIN AVE NIUS

MER INFO PÅ NÄTET

Marita ­Stinnerbom (c), kommunstyrelsen i Vilhelmina kommun: – Vi har bland annat funderat kring hur man kan undvika att rennäringen påverkas negativt. Med ett varmare klimat förändras flyttleder, eftersom det blir svagare isar på vattendragen.

Tillsammans med Vilhelmina norra sameby ser vi över möjligheter att finansiera en renbro över Vojmån.

Florian Stamm (mp), ordförande i miljö- och samhällsnämnden, Östersunds kommun: – Vi är i ett skede där vi bygger mycket, och ser samtidigt till att anpassa dagvattensystemet för mer regn. När det gäller dricksvattnet är vi beroende av Storsjön, och där befarar vi ökade problem med parasiter, i och med att det blir varmare och mer nederbörd. Därför planerar vi för ett nytt membran­ filter som ska rena råvattnet.

FOTO TINA STAFRÉN

Om Hallandsåstunneln på Trafikverkets hemsida

FOTO MATS ROSLUND

Y

Agneta Green, miljö- och klimatstrateg, Ystads kommun: – Vi arbetar bland annat med att skydda delar av kusten mot ökad erosion. Med högre havsnivå i kombination med stormar förväntas strandremsan krympa, vilket hotar infrastruktur, bebyggelse, turism, rekreation och värdefulla naturoch kulturmiljöer. Sedan 2011 har kommunen tillstånd att strandfodra vilket innebär att vi förstärker stränderna med ny sand vart tredje år.

I december öppnar tunneln genom Hallandsås för tågtrafik. ”Det blev tydligt att vatten är ett livsmedel vi måste vara rädda om”, säger Christian Nilsson, som var miljönämndens ordförande under Rhoca-Gil-krisen.

7

AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Från fiskauktionen som samlar in marint skräp till ­ett ­nationellt pilotprojekt för mer miljövänlig vattenkraft – här är tio ­vattenrelaterade projekt som pågår runt om i landet.

NORRBOTTEN

5

Var: Alterälven Vad: Satsning för bättre vattenmiljö Om projektet: Länsstyrelsen i Norrbotten gör undersökningar och åtgärder i Alter­älven, Rosån och Aleån, i syfte att minska läckage av sulfider och förbättra miljön för fiskbestånd och flodkräfta. Projektet är ett svensk-finskt samarbete som fortsätter till 2018. Läs mer.

1

Var: Dalarna Vad: Tillsyn av miljögifter Om projektet: För att stärka kontrollen över miljögifter som släpps ut i vattendrag har Länsstyrelsen i Dalarna, tillsammans med flera kommuner, startat ett tillsynsprojekt. Under nästa år kommer flera olika anläggningar att besökas i syfte att kartlägga kemikaliehantering och utsläpp av miljögifter.

2

Var: Hjo Vad: Nya fiskvägar i Hjoån Om projektet: Sedan en tid pågår p ­ rojekt Öring i hela Hjoån, där k ­ ommunen och ­fiskevårdsområdet samarbetar för att åtgärda vandrings­hinder så att öring, harr och flodnejonöga åter kan nå sina lek- och uppväxtområden. Flera dammar och kvarnar har redan åtgärdats och nu byggs en ny fiskväg vid Hjoåns mynning i Mullsjön. Läs mer.

VÄSTERBOTTEN

VÄSTERNORRLAND

6

Var: Vindeln Vad: Åtgärdsarbete i Umeälven Om projektet: Åtgärder för att bland annat restaurera och återskapa strandvegetation, minska erosion och skapa fiskhabitat och fågelhäckningsområden. Projektet startades av boende i området tillsammans med Statkraft, Sveriges geotekniska institut, Umeå universitet och Naturskyddsföreningen. Läs mer.

JÄMTLAND

GÄVLEBORG

DALARNA

7

Var: Dalälven Vad: Hållbar vattenkraft Om projektet: Vilka åtgärder ger störst miljönytta samtidigt som påverkan på energisystemet blir så liten som möjligt?

Länsstyrelsen tar fram en plan för Dalälvens vattenkraftverk och dammar. Möjliga åtgärder är fler fiskpassager och mer anpassad vattenreglering. Ett nationellt pilotprojekt för att utveckla arbetssätt och samla erfarenheter. Läs mer.

3

Var: Smögen Vad: Marint skräp samlas in Om projektet: Yrkesfiskare hjälper till att samla in marint skräp. I ett f­ örsta steg kan fiskare lämna u ­ ppfiskat skräp i hamnarna ­Hamburgsund, Fjällbacka, Grebbe­ stad och Resö. Kommunens ­renhållning och kommunägda Smögens fiskauktion hjälper till att återvinna. Läs mer.

UPPSALA VÄSTMANLAND

VÄRMLAND

STOCKHOLM ÖREBRO

SÖDERMANLAND

8

ÖSTERGÖTLAND VÄSTRA GÖTALAND

4

Var: Lund Vad: Vatten- och hållbarhetsfrågor Om projektet: I projektet Ditt Bollplank ställer experter på olika vattenfrågor upp som bollplank för gymnasieelever. Syftet är att öka ­medvetenheten om vattenproblematik och hållbarhetsfrågor, och att ­intressera ungdomar för en yrkes­ framtid inom området – på lokal och global nivå. Projektet har pågått sedan 2013, det är Lunds universitet och Sydvatten som står bakom. Läs mer.

8 | HAV & VATTEN 4 . 2015

GOTLAND JÖNKÖPING KALMAR HALLAND KRONOBERG

BLEKINGE SKÅNE

9

Var: Gotland Vad: Åtgärdade avlopp Om projektet: Projektet Klart Vatten arbetar med att uppmärksamma och informera fastighets­ägare om vilka krav som ställs på de enskila avloppen, så att de uppfyller dagens krav på rening. I förlängningen förbättras Gotlands dricksvatten och övergödningen av Östersjön minskas. Drivs av Region Gotland.

Läs mer.

Var: Segeån Vad: En hel räcka åtgärder i och längs Sege å Om projektet: Alla de sju kommunerna i avrinningsområdet samarbetar för bättre vattenkvalitet, ökad biologisk mångfald, minskad övergödning och fler rekreationsområden längs ån. Exempel på konkreta åtgärder är anläggning av flisfilter, kalkfilterbrunnar, dammar samt våtmarker, ofta med betesmark och planterade träd och buskar.

FOTO DANIEL NILSSON/IBL

Skyfallskartering hjälper kommuner att förebygga problem med översvämningar. Bilden visar en väg utanför Malmö efter ett kraftigt regnoväder.

Kommuner rustar för extremväder 10

Eksjö, Hallsberg, Munkedal och Malmö är några av de kommuner i Sverige som drabbats av svåra översvämningar i samband med regnoväder. Nu väljer fler och fler kommuner att använda sig av så kallad skyfallskartering, en kartläggning av områden i riskzonen.

Var: Jönköping Vad: Kartor med riskområden för översvämning Om projektet: Länsstyrelsen i Jönköping har kartlagt vilka områden som riskerar att bli översvämmade vid kraftiga regn.

Skyfallskarteringen hjälper kommunerna i det förebyggande arbetet med exempelvis dagvattensystem och planering av nya bostadsområden.

ILLUSTRATION: JOHAN SYLVÉN/LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPING

Y

Kartan visar hur ett skyfall kan resultera i översvämning på en p-plats i lågområde.

Idén började utvecklas av Länsstyrelsen i Jönköping i samband med att Sverige fick en ny höjddatabas 2012. Med hjälp av den och geografisk information om ­byggnader skapades en karta över lågpunkter. Kartan visar också rinnvägarna för regnvattnet.

– Lågpunkter är så kallade instängda områden där regnvattnet samlas och inte kan ta vägen någonstans, exempelvis källare i låga områden, parkeringsplatser och ­platser där regnvatten inte hinner rinna undan eller filtreras ner i marken säger Johan Sylvén, GIS-analytiker vid Länsstyrelsen i Jönköping och den som utvecklat skyfalls­ karteringen.

Kartläggningen utgår från extrema skyfall med stora mängder regn på kort tid.

Risken för att ett sådant skyfall ska inträffa på 100 år är 63 procent. Men klimatföränd­ ringarna gör att regnen ökar i intensitet och i omfattning.

– Sommaren 2013 drabbades Jönköpings län av skyfall med uppemot 68 millimeter regn på

en timme. Vi kunde då jämföra verkligheten med våra beräkningar och de visade sig stämma väldigt väl överens, säger Johan Sylvén.

Tätorter drabbas ofta hårt med översväm­ ningar i källare, på vägar och vid järnvägar. Men även på landsbygden kan översvämningar orsaka stor skada. Om en nygödslad åker ­svämmar över riskerar miljögifter och närings­ ämnen att läcka ut i sjöar, åar och hav.

Skyfallskarteringen stöttar kommunernas förebyggande arbete, exempelvis när det gäller att bygga ut dagvattensystem, skydda elledningar och datacentraler, eller planera nya bostadsområden. Kartläggningen hjälper också räddningstjänsten att bedöma hur stora vattenmassor som behöver pumpas bort vid en över­svämning.

Alla kommuner i Jönköpings län har i dag en skyfallskartering och hälften av dem arbetar aktivt med den i sin planering. Andra län som använder sig av modellen är Hallands-, ­Skåne-, Stockholms-, Örebro- och Norrbottens län. O

LE NA OLSSON

9

REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 4 . 2015

När naturen får ett pris Hur kan vi bevara den biologiska mångfalden när ­exploateringen av naturen ökar? För allt fler är svaret ­ekologisk kompensation. Den som står för i­ ngreppet tvingas återskapa de naturvärden som gått förlorade. text Jan Malmborg foto Malin Hoelstad

11

ripskopan greppar tag i några ton ur den stinkande högen med hushållssopor i kraftvärme­ verkets bunker. Sko­ pan släpper ned sin last i ugnen där rökgaserna från det brinnande avfallet hettar upp pannvatten till ånga. Ångan förs vidare till en turbin som producerar el, medan den återstående värmen tas tillvara som fjärrvärme. Under tiden renas rökgaserna och släpps ut i luften, medan det renade kondensvattnet leds ut i intilliggande vattendrag.

Vi befinner oss på Fortum Värmes avfallseldade kraftvärmeverk Brista 2 i Sigtuna. Ett stenkast därifrån går en besättning highland cattle och betar vid en våtmark och några dagvattendammar där änder, gäss, svanar och enstaka hägrar söker föda. Mitt i grönskan står kommun­ ekologen Jan Franzén med sin kikare i beredskap och betraktar fågellivet.

– Så här års kan man också få se inplanterade laxöringar leka här i dammarna. Och ibland tar sig uttrarna upp hit från Mälaren, konstaterar han stolt.

För den tillfällige besökaren kan det idylliska natur­ sceneriet här i Steningedalens naturreservat vid Märstaån tyckas självklart och evigt, men sanningen är att detta för några år sedan var en vattensjuk åker. Och hade fortfarande så varit om inte kommunen och energibolaget tagit i hand på att utnyttja ett av de nyaste redskapen i den svenska miljöpolitikens verktygslåda: ekologisk kompensation.

Efter att ha funnits med på olika håll i tidigare natur­ vårdslagstiftning infördes ekologisk kompensation som en bestämmelse i den nya miljöbalken 1999. I paragrafen 16:9 MB ges en generell möjlighet för miljödomstolarna att kräva kompensationsåtgärder när tillstånd eller dispens meddelas. Åtgärderna ska kunna utdömas så länge som de inte kan anses »orimliga«.

För skada i naturreservat och Natura 2000-områden finns liknande bestämmelser, men med hårdare skrivning.

12 | HAV & VATTEN 4 . 2015

Enligt Naturvårdsverket kan begreppet ekologisk ­ ompensation även tolkas vidare. Allt vanligare är att k ­exploatörens åtagande sker frivilligt i samband med markköp eller när detaljplaner genomförs.

Så har man gjort här i Sigtuna. Och det är därför som de långhåriga skotska kossorna och kalvarna nu kan beta så fridfullt vid det restaurerade vattendraget.

Kommunekologen Jan Franzén, som nyligen flyttat till en liknande tjänst i Uppsala kommun, berättar hur det gick till: – Det var någon gång 2010–2011. Vi hade redan tankar på att skapa ett årike med olika reningsfunktioner i entrén till Märsta. Men vi saknade finansiering och var hänvisade

till att söka bidrag. Då fick vi veta att Fortum skulle bygga ett nytt kraftvärmeverk bredvid sitt befintliga fliseldade kraftverk uppe i backen. Vi grep tillfället och sa att om ni vill ta marken i anspråk finns det en del vi tycker ni skulle kunna göra för det här området.

F

ortum Värme var snabbt med på noterna. I miljö­ domen för Brista 2 nämndes inget om ekologisk kompensation, däremot att bolaget som en försik­ tighetsåtgärd för att säkra vattenkvalitén skulle skapa en våtmark dit anläggningens kondensvatten skulle komma att rinna ut.

Utöver detta åtog sig energibolaget i en frivillig ­ ompensationsåtgärd att i samarbete med Sigtuna ­kommun k bekosta vattenanläggningar för biologisk mångfald och dagvattenrening, samt att anlägga gångvägar runt de nya dammarna.

Totalt betalade Fortum Värme tio miljoner och Sigtuna kommun två miljoner kronor till projektet som stod helt klart i år, med ett nytt utsiktstorn som kronan på verket.

Fortum Värmes miljöspecialist Sofi Erselius tycker att det är ett viktigt projekt: – Vi är lika intresserade som alla andra av att Märstaån klarar miljökvalitetsnormerna. Dessutom vill vi vara goda grannar.

Sverige utvinner mycket energi ur sitt avfall. Under 2013 gick i snitt 228 kilo per invånare till förbränning jämfört med 123 kilo per person i övriga EU.

13

De nyanlagda ­dagvattendammarna vid Märstaån är till glädje för fåglar, kossor och människor.

N

»Eftersom vi alla är ­beroende av ­samma r­ ecipient känns det ­självklart att vi sam­arbetar om detta.« För att bekräfta det senare har Fortum tillsammans med flygplatsbolaget Swedavia, Beckers och några andra lokala företag gått ihop med kommunen och bildat Märstaåns vattensamverkan, en grupp som ska övervaka miljösituationen runt ån och bland annat genomföra gemensamma provtagningar.

– Eftersom vi alla är beroende av samma recipient känns det självklart att vi samarbetar om detta, konstaterar Sofi Erselius.

Jan Franzéns slutsats av det lyckade projektet är att ett aktivt miljöarbete kräver både mod och taggade politiker.

– Ofta missar kommuner möjligheten till ekologisk ­kompensation genom att kommunekologer och miljö­strateger har fullt upp med att formulera luddiga håll­barhetsmål, istället för att tilldelas en strategisk roll i detaljplaneringen och stadsbyggnadsarbetet, säger han.

Om Sigtunas nya vattenvärld visar vad ekologisk ­kompensation kan innebära i lite mindre skala, är Trafik­ verkets (tidigare Banverket) åtgärder vid sin exploatering av Umedeltat vid bygget av Botniabanan ett skolexempel på vad som kan åstadkommas i det stora.

14 | HAV & VATTEN 4 . 2015

Sofi Erselius är ­miljöspecialist hos Fortum Värme.

är den nya järnvägslinjen mellan Kramfors och Umeå invigdes den 28 augusti 2010 av Carl XVI Gustaf hade det gått fjorton år sedan riksdagen beslutat att den skulle byggas. En bidragande orsak till förseningen var den utdragna miljöprövningen kring banans intrång i den känsliga och artrika naturmiljön vid Umeälvens delta.

Hanteringen av ärendet artade sig till en byråkratisk miljöthriller.

Miljökonsulten Anders Enetjärn, som följt hela processen, kan berätta: – När byggbeslutet togs var bara en ö i deltat skyddat som naturreservat.

Länsstyrelsen hade inte mäktat med att ta tag i resten.

Regeringen och Banverket insåg att större värden stod på spel och frågade EU-kommissionen till råds. Svaret från Bryssel blev att man inget kunde säga innan området fått adekvat skydd. Detta ledde till att läns­styrelsen tvingades peka ut fler områden och skapa ett Natura 2000-område.

Till slut hade ytan med naturreservat utökats från 100 till 3 000 hektar.

Nu kunde rättsprocessen fortsätta. När domen föll våren 2007 tog domstolen fasta på miljöbalkens paragraf 7:29 som föreskriver att påverkan på utpekade arter och naturtyper i ett Natura 2000-område ska kompenseras fullt ut, oberoende av kostnad.

Kommunekologen Jan Franzén oroar sig för de starka tongångar som finns om att skippa ­strandskydd och upphäva reservat när städer växer.

Han ser ekologisk kompensation som ett bra sätt att bevara biologisk mångfald och erbjuda ett ­kvalitativt friluftsliv för stadsbefolkningen.

15

»Tidigare behövde exploatörerna bara betala för markens värde. Med ekologisk kompensation måste de också betala för värdet av den natur som försvinner.«

FOTO EVELINA RÖNNBÄCK

Konsulten Anders Enetjärn har på nära håll följt utvecklingen av ekologisk kompensation i Sverige.

Banverket hade tidigt förstått vartåt det lutade och utsett Enetjärn Natur till huvudkonsult med uppdrag att föreslå åtgärder.

– De började med att fråga mig om det skulle gå att kompensera skadan. Jag svarade ja. Om jordbruket lyckats skapa förutsättningar för det rika fågellivet i deltat, då borde väl Banverket med alla sina pengar och sin teknik kunna göra detsamma, säger Anders Enetjärn.

Det här var första gången som ekologisk kompensation på allvar prövades i svensk rätt. Eftersom det var så pass nytt fanns det en osäkerhet över hur stora insatser som behövdes, så Banverket fick ta i lite extra och punga ut med 120 miljoner kronor för markförvärv, åtgärder och långsiktig skötsel.

Två år efter miljödomen var kompensations­åtgärderna genomförda. Resultatet är fem nya natur­reservat, skyddade lövskogar och betesmarker, en ny fågelsjö och stora anlagda våtmarker. Sammanlagt cirka 500 hektar för naturvården.

– Det var, och är fortfarande, det största kompensations­projektet i norra Europa.

Trots att lagen funnits sedan 1999 har det här verktyget sällan använts av miljö­ domstolarna. Jag tror att det har funnits en oro för att det ska leda till en glidning i tillståndsgivningen. Att exploatören ska komma undan enklare genom att köpa sig fri, säger Anders Enetjärn.

Oron är inte ogrundad. I Norge har myndigheter och företag gjort en helt annan tolkning av begreppet.

– De har sagt: Nu ska vi tillämpa ekologisk kompensation för att förverkliga våra infrastrukturprojekt, berättar Anders Enetjärn.

Så illa tror han inte att det behöver gå i Sverige. Snarare tycker han att ekologisk kompensation frigjort en ny kraft i svenskt näringsliv.

– Tidigare behövde exploatörerna bara betala för markens värde. Med ekologisk kompensation måste de också betala för värdet av den natur som försvinner. Hittills har vi på Enetjärn Natur varit inblandade i fem–sex stora projekt som sammanlagt frigjort 4 000 hektar för naturvården, mark som annars aldrig hade blivit skyddad. Det är dubbelt så mycket som hela Tyresta nationalpark, säger han.

På lite längre sikt tror Anders Enetjärn att utvecklingen kommer att gå mot något som kallas habitat banking, ett marknadsbaserat system som liknar ­handeln med utsläppsrätter. Det ger markägare och andra ­möjlig­heten att i förväg restaurera ekologiska habitat för att sedan kunna sälja dessa åtgärder vidare som krediter till ­exploatörer som behöver kompen­ sera för sin miljö­påverkan.

I

USA har habitat banking funnits i över 20 år och omfattar i dag cirka 1 800 fysiska områden som erbjuder kompensationskrediter.

För att handel ska få bedrivas måste områdena godkännas och övervakas av ­myndigheterna. Marknaden beräknas omsätta uppemot två miljarder dollar årligen.

I Tyskland infördes ett liknande system för 15 år sedan. Till skillnad från i USA krävs oftast att kompensations­ åtgärden sker i samma biogeografiska zon som ingreppet. För att kvalitets­ säkra kompensationerna har ett certifieringssystem utvecklats.

– Habitat banking är ett sätt att

16 | HAV & VATTEN 4 . 2015

Win-win i Sigtuna. Av det som för några år sedan var en vattensjuk åker har nu skapats betesängar, fågeldammar och ett värmekraftverk som ger fossilfri el och värme.

17

Våtmarker till gagn för ­fåglar förekommer vid flera av överenskommelserna om ekologisk ­kompensation i Sverige.

effektivisera ekologisk kompensation genom att både öka efterfrågan på och utbudet av kompensationskrediter.

Men det förutsätter ett regelverk som är tydligt med att varje exploatering måste kompensera sitt intrång i naturen. Om det skulle bli aktuellt i Sverige tror jag mer på den tyska än den amerikanska modellen, säger Anders Enetjärn.

Han tror att det finns många situationer i svensk miljö­ prövning där habitat banking kan fungera.

– Ta till exempel en fiskodling som har så pass stora kväveutsläpp att man inte kan leva upp till reningskraven.

Om man istället fick köpa kredit på en våtmark som tar upp lika mycket kväve skulle man kunna fortsätta verk­ samheten, säger han.

I MER INFO PÅ NÄTET Mer info om ekologisk kompensation finns på naturvardsverket.se

18 | HAV & VATTEN 4 . 2015

ett liknande dilemma befinner sig just nu stålverket SSAB i Oxelösund. En färsk miljödom slår fast att företaget årligen inte får släppa ut mer än fem ton kväve från verksamheten. Om utsläppen är högre måste man ta fram och bekosta nya reningsmetoder.

– I fjol var våra kväveutsläpp 15 ton. Vi skulle alltså behöva minska utsläppen med tio ton. Vi dammsuger nu världen efter en reningsprocess som kan göra detta möjligt. Det är inte ens säkert att den finns. Och om den gör det skulle det kunna kosta minst 25 miljoner kronor, säger miljö- och energichefen Kristina Branteryd.

I en sådan situation tycker hon att det skulle vara bra att kunna tillgripa ekologisk kompensation eller habitat banking. Men det är inte aktuellt eftersom miljödomen

gäller stålverkets pågående verksamhet och inte någon nyexploatering.

– Det är synd att det är så. Annars skulle vi kanske kunna lösa det här, säger Kristina Branteryd.

Lösningen som hon har i tankarna ligger några kilometer bort från stålverket, vid det igenväxta vattendraget Långsjön. Där har SSAB engagerat sig i ett projekt som drivs av Sport­fiskarna och går ut på att restaurera den lilla sjön till en lekplats för gädda och abborre. Projektet kommer att kosta fem miljoner kronor och SSAB har lovat att bidra med 1,5 miljoner.

– En renovering av våtmarken vid Långsjön beräknas minska kväveutsläppen till Östersjön med ett ton per år.

Tänk så mycket vi skulle kunna få ut om vi la våra pengar på sådana projekt, istället för på en reningsmetod som kanske inte ens finns, säger Kristina Branteryd.

I ett annat färskt ärende har hon lärt sig en del om fördelarna med ekologisk kompensation. Det gäller arbetet med att anlägga en 30 hektar stor deponi för biprodukter från stålproduktionen, mestadels slagg av magnesiumoxid, kalciumoxid och kiseloxid.

Som ett av villkoren i miljödomen krävdes att SSAB i samarbete med länsstyrelsen skulle ta fram en plan för kompensationsåtgärder för den förlust av naturvärden som verksamheten ger upphov till.

– Vi satte oss ned med länsstyrelsens biologer och gjorde en naturvårdsinventering; vi studerade bland annat fågelliv och insekter. Nu har vi skapat ett naturvårdsområde på vår och kommunens mark. Där ska vi plocka fram gamla ekar,

sätta upp holkar och ta hand om en alskog, en våtmark och en forn­lämning. För insekternas skull ska vi också flytta dit gamla fallna träd, berättar Kristina Branteryd.

Hon tycker att ekologisk kompensation är ett verktyg som används alldeles för sällan. Men ser också en bortre gräns för vilken miljöpåverkan som kan bytas bort: – Det borde funka på några ton kväve, men knappast för riktiga otäcka utsläpp, som till exempel kvicksilver och andra tungmetaller.

Så långt är det inte heller någon lagstiftare eller ­myndighet som vill gå. Ändå har en tydlig attitydförändring skett på senare tid. Naturvårdsverket, som tidigare visat stor skepsis mot ekologisk kompensation, presenterade för några veckor sedan skrivelsen Kompensation vid förlust av naturvärden – en prövningsvägledning.

I skrivelsen konstateras att kompensation kan vara ett effektivt verktyg för att tillämpa principen om att förorena­ ren ska betala. Och att det samtidigt kan bidra till arbetet med att uppnå miljömål kopplade till biologisk mångfald.

Men helt fritt fram ska det inte vara, enligt Naturvårds­ verket.

För att säkerställa att åtaganden om kompensation inte leder till lägre krav vid bedömningen, föreslås att miljö­prövningen sker i två steg: Först ska villkor ställas för att begränsa konsekvenserna av påverkan, sedan ska det beslutas om kompensation för den påverkan som ändå sker.

Prövningsvägledningen är tänkt att kunna användas av bland annat kommuner och länsstyrelser. Den är nu ute på remiss. En av remiss­instanserna är Havs- och vatten­ myndigheten, som redan rådfrågats under resans gång.

– Vi kommer knappast ha särskilt mycket att invända mot Naturvårdsverkets slutsatser. I de stora dragen är vi överens. Vi tycker också att ekologisk kompensation borde användas oftare, säger marinbiologen och utredaren Malin Hemmingsson.

D

et som gör situationen speciell för Havs- och ­vattenmyndighetens utredare är att det i nuläget finns väldigt få fall av kompensation som berör deras ansvarsområde. I sötvattensmiljöer finns en del

»I USA anläggs stora områden med sjögräs av företag i förväg, före en ­planerad utbyggnad i vattenområde.

En hamn som vill expandera har på så sätt en bank att ta av när de förstör ­sjögräshabitat på ett annat område.«

exempel på prövningar där kompensation använts, men i marin miljö är det sämre.

– På det marina området saknas det verktyg att använda. Det finns inte tillräcklig kunskap om vilken effekt olika åtgärder har. När det till exempel gäller att anlägga ­våt­marker är det lite lättare. Där kan man ganska enkelt undersöka Malin Hemmingsson, kväveupptag och annat, säger marinbiolog och Malin Hemmingsson. utredare, Havs- och En av de möjliga åtgärder vattenmyndigheten. man nu börjar få kläm på är ålgräsängar; mycket tack vare ett forskningsprogram vid Göteborgs universitet kallat »Zorro«. Det är ett tvär­veten­ skapligt projekt som sysselsätter såväl marinekologer som miljöjurister och miljöekonomer.

– De jobbar bland annat med att ta fram en handbok om restaurering av ålgräsängar. Denna sjögräsart utgör ett väldigt viktigt habitat för fisk och andra arter, och bidrar också till havets rening genom att binda kväve och motverkar klimatförändringar genom att lagra kol, berättar Malin Hemmingsson.

Eftersom ålgräs växer i grunda vatten stryker det ofta med när kustområden muddras, fylls ut och bebyggs.

Vilket också gör ålgräs till en given kandidat för ekologisk kompensation.

Ett av de första fallen där detta föreslagits i stor skala är i ett miljöprövningsmål där domslut kommer i slutet av november.

– Det gäller Göteborgs hamn som vill bygga ut på norra sidan av Göta älv vid Arendal. En ålgräsäng på 1,75 hektar kommer att försvinna när ett grundområde fylls ut. Vi har föreslagit att hamnen som kompensation för sitt intrång ska anlägga motsvarande areal nya ålgräsängar. Ingen plats är ännu utsedd, först måste testodlingar göras på några olika lokaler, säger Malin Hemmingsson.

I USA anläggs stora områden med sjögräs av företag i förväg, före en planerad utbyggnad i vattenområde. En hamn som vill expandera har på så sätt en bank att ta av när de förstör sjögräshabitat på ett annat område.

– Jag är tveksam till om det skulle fungera i Sverige. Det finns inte så många ställen där ålgräset kan växa längs våra kuster. Dessutom växer det mestadels just på de platser som man vill exploatera, säger Malin Hemmingsson.

Framöver hoppas hon på en ökad användning av ekologisk kompensation även i marina områden – frivilligt eller via domstol.

– Men då kommer det också bli allt viktigare att följa skadelindringshierarkin: undvika, minimera, kompensera.

Annars är risken att stor att exploateringens spår i vår natur bara blir större, säger Malin Hemmingsson. O

19

INTERVJUN

ÅSA RANUNG, VÄRLDSNATURFONDENS CHEF FÖR VATTENMILJÖ:

»ÄN ÄR DET INTE FÖR SENT ATT VÄNDA SKUTAN« WWF:s Åsa Ranung vill rädda de krisande världshaven med hjälp av »blå ekonomi«. Även de utan naturligt miljö­ engagemang har skäl att lyssna på henne. Tjugoentusen miljarder sådana, för att vara exakt.

V

text Christian Daun foto Mattias Bardå

ärldsnaturfondens svenska huvudkontor ryms i Ulriksdals slott utanför Solna.

Från sina arbetsplatser i den södra flygeln kan personalen blicka ut över ­vidsträckta gräsmattor och klotformade träd i prydliga alléer. Naturen är ­domesticerad av människan, tämjd och formad för att behaga. Här får ­människans ingrepp på miljön sägas vara av det oskyldiga slaget. Det är värre med världshaven. Världsnaturfondens färska kartläggning Living Blue Planet Report visar, svart på vitt, att närmare hälften av allt liv i världshaven försvunnit – på bara 40 år.

Populationerna av fisk, fåglar, kräldjur och marina däggdjur har krympt med i genomsnitt 49 procent. Och allt är människans fel.

– Det har varit reaktioner från alla håll, säger Åsa Ranung på sitt kontor på tredje våningen. Allmänheten undrar: Är det verkligen så här illa? Ja, svarar vi. Varför har ni inte sagt något förut då? Det tycker jag att vi har, men vi har kanske varit dåliga på att ge en helhetsbild.

WWF-rapporten är deprimerande läsning. Beståndet av arter som tonfisk och makrill har minskat med 74 procent. Ändå fortsätter den alldeles för stora globala fiskeflottan

20 | HAV & VATTEN 4 . 2015

sin ohållbara exploatering – subventionerad av världens regeringar. Bottentrålningen ger inte bara bifångst som slängs överbord; den ödelägger också havsbotten. Korallrev och sjögräsängar har försvunnit i skrämmande takt.

– Jag är själv född på 1970-talet, säger Åsa Ranung. Allt det här har alltså hänt under min livstid. När jag tänker på det så bränner det till. Utvecklingen gör mig förskräckt, arg, frustrerad, bestört. Haven försörjer oss med mat och syre.

De skapar livsförutsättningar och ger oss jobb. När vi förstår vårt beroende av haven blir rapporten mer skrämmande.

Hur omvandlar man så nedslående fakta till handlingskraft?

– Tack och lov har jag ett jobb där jag kan göra skillnad.

D

et var dock snubblande nära att Åsa Ranung kom att ägna sig åt något helt annat.

Under gymnasiet var siktet inställt på att bli logoped, men biologiläraren Marianne ­Gustafsson på Östra Gymnasiet i Umeå inspirerade Åsa att byta spår.

Läraren hade en förmåga att synliggöra abstraktioner; att omvandla dem till greppbara fenomen som kändes i magen.

För Åsas del var det havens utarmning som kändes mest. Ända sedan uppväxten i Holmsund utanför Umeå hade hon tillbringat en ansenlig del av sin fritid i vattnet.

ÅSA RANUNG Född: 1974 i Umeå Bor: Med man och en fyraårig dotter (samt en bebis på gång) i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm Nuvarande roll: Chef för Vattenmiljöenheten på Världsnaturfonden WWF Utbildning: Magisterexamen i marinbiologi och en gymnasielärarexamen i biologi och naturkunskap.

Bakgrund: Projekt­ koordinator på Länsstyrelsen i Västerbotten.

Sakkunnig på Världsnaturfonden WWF (med fokus på marina skyddade områden, havsplanering och havsförvaltning) och chef för Svensk Natur & Östersjön på Världs­ naturfonden WWF.

21

»BOTTENTRÅLNING KAN JÄMSTÄLLAS MED ATT KALHUGGA HELA SKOGAR BARA FÖR ATT SKJUTA NÅGRA ÄLGAR. PRECIS SÅ GALET ÄR DET.« Åsa ­tävlingssimmade, dök och paddlade kajak. Efter avklarade marinbiologistudier, och ett kortare jobb på länsstyrelsen, inleddes WWF-karriären som handläggare med fokus på skydd av marina områden. Efter några år gick hon över till att arbeta med havsplanering.

– Det passade mig bra, för havsplanering innebär att man väger in människans nyttjande och beroende av haven. Mitt miljöintresse har aldrig handlat om att kunna rabbla arter, det har alltid kretsat kring naturen och människan. Hur får man det att fungera för oss alla?

Isabella Lövins reportagebok Tyst hav var en väckar­ klocka för många när den kom ut 2007. Redan titeln förklarar havspolitikens utmaning: Det vi inte ser, eller hör, bryr vi oss inte heller om.

– Havet är ju missvisande på så sätt, säger Åsa Ranung.

Man ser bara den glittriga blå ytan, och allt ser så friskt ut, men där under är havet sjukt. Vi måste jobba med storytelling, med kraftfulla bilder, för att åstadkomma förändring. Om det som händer i våra hav hänt på land hade vi människor agerat tidigare.

Hon tystnar, ger ett exempel.

– Bottentrålning kan liknas vid att kalhugga hela skogar bara för att skjuta några älgar. Precis så galet är det. Vi måste prata om havet som fisken på vårt bord, som livsmedels­ försörjning, som ett sätt att bekämpa fattigdom. Torr fakta hjälper inte, det har historien lärt oss. Det krävs en känsla, information måste landa i magen på folk.

I

våras sjösatte Världsnaturfonden kampanjen Skit inte i Östersjön!, en offensiv mot de kryssningsfartyg som släpper ut tonvis med avloppsvatten i havet. WWF:s kartläggning visade att endast en av 33 kryssnings­ operatörer tog hand om sitt avfall.

– Där blev det konkret. Skiten fartygen släpper ut hamnar ju i vårt badvatten, bland fisken vi äter. Folk insåg att de kunde ställa krav på sina kryssningsfartyg.

Finns inte risken att man skyfflar över ansvaret – från politiker med reell makt till privatpersoner med ­konsumentmakt?

– Men konsumentmakt är något oerhört viktigt! Det är opinionen våra beslutfattare lyssnar på. Åsa exemplifierar med Världsnaturfondens Fiskguide som kom 2002. Efter att guiden avrått från inköp ­halverades torskförsäljningen i Sverige.

– 2006 blev fisket av Hjälmargösen det första MSC-­

22 | HAV & VATTEN 4 . 2015

certifierade fisket i Sverige, och i dag har många företag valt att lyfta fram MSC-certifierad vildfångad fisk.

Grunden till denna förändring är ett konstant tryck från konsumenterna.

Men visst, ytterst är det upp till makthavarna att lägga om kursen.

Och visst har det hänt viktiga saker även på storpolitisk nivå.

2007 antogs till exempel Baltic Sea action plan, ett regionalt åtgärds­program tänkt att komma till bukt med problemen i Östersjön. Ambitionen är att uppnå god ekologisk status till år 2021. Världsnaturfonden utvärderar regelbundet hur de nordiska länderna lever upp till sina mål. Åtgärder för främjandet av biologisk mångfald, minskandet av miljö­ gifter, hållbar sjöfart och övergödning betygsätts. Inget av länderna har hittills levt upp till målen, och samtliga ligger långt efter sina tidsplaner.

– Åtgärderna och samsynen finns, säger Åsa. Problemet är att genomförandet av besluten brister.

Men samtliga länders miljöministrar har undertecknat avtalet, varför hålls inte det som lovats?

– Historiskt sett har miljöaspekten alltför ofta fått stå tillbaka för andra politiska intressen.

Ett exempel: Samma vecka som Sverige skrev på Baltic Sea Action Plan tog den dåvarande jordbruksministern Eskil Erlandsson bort skatten på handelsgödsel, en av de största bovarna när det gäller övergödning av Östersjön.

– Ska Baltic Sea action plan, eller något annat åtgärds­ program, kunna fungera måste det finnas stöd i varje departement. Intressekonflikter måste slipas bort med diplomati. Det krävs helt enkelt en gemensam och samordnad förvaltning.

N

yckeln till förändring, vilket Världsnaturfonden börjar inse, är att prata om havet på ett nytt sätt. Bort med gråtmild retorik om utrotningshotade hav. Havet är ingen ovärderlig naturresurs. Rent krasst är havet pengar. En kvantifierbar jättepool full av pengar. Om man betraktar världshaven som ett land är det världens sjunde största ekonomi, påpekar Åsa Ranung. Värdet?

Nätta tjugoentusen miljarder kronor, enligt WWF:s rapport Reviving the ocean economy (havets årliga omsättning av tjänster och varor).

På stolen vid Åsas sida ligger en uppsjö broschyrer utspridda som en solfjäder. Hon viftar med ytterligare en rapport, Turning adversity into opportunity, som WWF tagit fram tillsammans med Boston Consulting Group. Åsa läser innantill: – En frisk Östersjön ger 550 000 jobb och 32 miljarder euro i årligt mervärde … i jämförelse med en sjuk.

Gör inte det angreppssättet dig förbannad? Det är alltså först när det finns pengar att tjäna som politiker och företag får tummen ur … Åsa Ranung nickar försiktigt, ögonen smalnar en aning.

– Jag kan bli frustrerad över att naturens egen rätt att existera inte anses vara nog, ja, men det får jag hacka i mig.

Hon talar gärna om »blå ekonomi«, berättar hon. Men: alltid med prefixet »hållbar«. Att vårt samlade nyttjande av haven alltid utgår från vad ekosystemet tål.

– Två tredjedelar av de här värdena vi pratar om bygger på att havet mår bra. Okej, sjöfart kan fungera även på ett sjukt hav men något fiske eller någon turism blir det inte. Vi står just nu vid ett vägskäl. Antingen blir blå ekonomi ihåg­ kommit som ett hållbart tillvaratagande av havens resurser, det som räddade hela ekosystemet. Eller… Skräckscenariot är att blå ekonomi blir synonymt med dödsstöten. Att plundrandet eskalerar.

– Många som pratar om blå ekonomi drivs nog mer av tillväxt snarare än en dröm om att rädda världshaven. Det måste gå att kombinera. Ett fungerande ekosystem är en absolut förutsättning för all form av långsiktig ekonomisk tillväxt. Miljöåtgärder ska inte ses som en kostnad, det är en investering i framtiden.

Ponera att du får en kvart med världens samlande makthavare. Målet: att rädda världshaven. Hur skulle det låta?

– Jag skulle sikta in mig på att beskriva mänsklighetens beroende av världshaven, och att vi just nu håller på att såga av den gren vi sitter på. Jag hoppas att jag blivit bättre på att rikta budskapet sedan jag började arbeta för Världsnatur­ fonden. Ska du engagera utanför miljösfären måste man,

utan att förringa naturens egenvärde, förklara vilka andra värden, ekonomiska och sociala, som ligger i vågskålen.

K

anske håller något äntligen på att hända. Frågan om hållbar blå ekonomi har lyfts på ekonomiska forum såsom The Economist World Ocean Summit och OECD, sammanhang där miljöfrågan tidigare behandlats som ett särintresse för blödiga miljömuppar. Åsa Ranung finner hopp i den utvecklingen. Det är inte längre enbart de redan frälsta som talar om en rehabilitering av världshaven. I slutet av september, några dagar efter vår intervju, godkände världens ledare FN:s nya hållbarhetsmål och i december hålls ett avgörande klimatmöte i Paris. Åtgärderna finns, samsynen finns. Nu återstår handling.

– Det är vi människor som styr hur det kommer att bli, säger Åsa Ranung. Havet har en enastående förmåga till återhämtning, så än är det inte för sent att vända skutan.

På väg till och från jobbet finner hon ett litet men stärkande bevis på hur det kan gå när snack blir verkstad.

Ett stenkast från hennes kontor på Ulriksdals slott ligger Igelbäcken. I det porlande vattnet löper en ränna av trä, en vattenpassage som jämnar ut fallhöjden mellan bäcken och den angränsande Edsviken. Anordningen gör det möjligt för fiskar att passera dammen och ta sig upp i bäcken för fortsatt lek. Se där, ett mänskligt ingrepp av godo. O

3

FÖREBILDER Jan Eliasson Klok, konstruktiv och engagerad. Ger intryck av en genuin vilja att åstadkomma förändring.

Han höll föredrag på ett seminarium vi arrangerade en gång och trots att det handlade om ett för honom nytt ämne satte han direkt fingret på de viktigaste frågorna och uttryckte dem på ett sätt jag själv önskat att jag kunnat göra.

Virginia Chadwick (Var chef för »Great Barrier Reef Marine Park Authority« när skyddet inrättades): För att hon var en kraftfull, karismatisk och konstruktiv kvinna som genomförde stor förändring genom att skapa förtroende och samarbete mellan den egna myndigheten, departement och intressegrupper. Och dessutom verkade för att sprida sin erfarenhet och lärdomar världen över.

Per Nilsson (Handledare på mitt exjobb): Klok, otroligt kunnig och prestigelös.

Delade generöst med sig av sin kunskap när jag var ny.

Nonchaleringen av världs­ haven beror helt enkelt på att värdet ligger dolt under ytan, anser Åsa Ranung.

23

PÅ DJUPET

Framtidens vatten flödar fritt Att svenskt vatten är av god kvalitet tar många för givet. Men hur vattnet egentligen mår och hur vi ska förbättra det som inte når EU:s mål om »god vattenkvalitet« är inte alla överens om. När detta skrivs är sista ordet i debatten ännu inte sagt. text Johan Frisk illustration Felicia Fortes lla EU:s medborgare har rätt till bra vatten. ­Ram­direktivet för vatten ska säkerställa att EU-­ länderna uppnår god miljöstatus i sjöar, vattendrag och grundvatten. Via svensk lagstiftning får direktivet genomslag i Sverige. De regionala vatten­­myndig­heterna tar fram åtgärdsprogram vart sjätte år.

Förra gången det begav sig, 2009, låg fokus på övergödning och försurning. Då visste man inte så mycket om hur det som kallas vandrings­hinder, till exempel ­vattenkraftverk och dammar, påverkar livet i vattnet. Men nu har kunskapen ökat och Havs- och vatten­myndigheten har därför ändrat ­bedömningsgrunderna för hur ­vattnet­ mår.

Myndigheterna har också gjort en kartläggning av vandringshindren.

I till exempel Västerhavets vattendistrikt visade den att så

24 | HAV & VATTEN 4 . 2015

många som två tredjedelar av vattendragen har problem med att djur, växter och sediment inte kan röra sig fritt ­uppoch nedströms.

Med hjälp av andra myndigheter har SMHI utvecklat ett dataprogram som gör det möjligt att virtuellt lyfta bort vandringshindren. På så vis får man en bild av hur hindren påverkar vattenmiljön.

Allt detta märks i de förslag till åtgärdsprogram som de regionala vattenmyndigheterna skickade ut i november 2014. Och det har skapat en debatt som rymmer både Gustav Vasa och familjen Hedenhös.

Gustav Vasa dyker upp i en artikel i Värmlands Folkblad i februari 2015. Erik Evestam, verksamhetsutvecklare på Lantbrukarnas riksförbund, LRF, ger i tidningen sin syn på åtgärdsprogrammet: »Vattnet ska återställas till hur det var någon gång före Gustav Vasas tid. Det var under Vasa man började med att dämma upp vatten.« Leif Haraldsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Grums, ger sig ännu längre tillbaka i historien.

– Vi ska tillbaka till Hedenhös tid, säger han.

»Vi har väldigt gott om vatten i Sverige men vi tror lite bättre om det än det förtjänar.«

J

ohan Kling, utredare på Havs-och vattenmyndigheten, är en av dem som arbetar med att virtuellt lyfta bort dammar, kraftverk och andra saker som människan har byggt, och som förändrar flödet i vattendraget.

– Då får man en referens som vi har för att försöka förstå hur ett vattendrag fungerar när det inte finns någon påverkan. Ofta blandar man ihop referensförhållandet med miljömålet. Det mål vi vill nå är att vattendraget ska fungera på ett långsiktigt hållbart sätt, inte att det ska se ut exakt som det gjorde en gång i tiden.

Ett hinder påverkar inte kvaliteten på själva vattnet men gör det svårt för fisken att leka och föryngra sig, och blir ett hot mot biologisk mångfald. Kunskapen om var

vandringshindren finns och hur många de är har ökat sedan 2009. Därför har flera av de vatten som tidigare markerats med grönt (god status) blivit gula (måttlig status). Och det innebär att de kommer med i åtgärdsprogrammet.

Ett av de vatten som har »bytt färg« är Ås­­fjorden i Grums kommun. Kjell Nyström, stadsarkitekt i Grums kommun, var i slutet av september på ett möte med anledning av att Billerud Korsnäs, kommunens största arbetsgivare, ville söka tillstånd för en ny kartong­ maskin. Vattnets status påverkar möjligheten att få tillstånd.

– 2009 var den ekologiska statusen god, men när vi hade samråd var den dålig eller otillfredsställande. Nu i höst bedöms den som måttlig. Vissa saker ändrades för att vattensystemet var reglerat och det tog man större hänsyn till nu än tidigare, säger Kjell Nyström.

Att åtgärda samtliga fysiska hinder i älven skulle, enligt beräkningen i det förslag till åtgärdsprogram som Vattenmyn­ digheten Västerhavet skickade på remiss 2014, kosta 2,8 miljo­ ner kronor årligen under kommande sexåriga åtgärdsperioden.

25

Remisstiden för åtgärdsprogrammen gick ut i april 2015. Björn Lagerdahl, samordnare vid Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt, berättar att myndigheten har fått in 400 unika svar, vilka genererade 10 000 synpunkter. Många underströk vikten av att jobba gemensamt med dessa frågor eftersom rent vatten gynnar alla i samhället. Den kritik som framfördes handlade framför allt om kostnaderna.

– En vanlig synpunkt är att de konkreta åtgärder vi föreslår är väldigt dyra. Men det är viktigt att komma ihåg att det bara är förslag på möjliga åtgärder, det kan finnas andra sätt att nå målen på, säger Björn Lagerdahl.

U

töver att avlägsna hinder i vattnen handlar arbetet också om insatser mot övergödning och miljögifter.

Där har debatten kretsat kring frågan om hur rent vatten vi ­egentligen behöver. Leif Haraldsson, kommunal­ rådet i Grums, berättar om ett möte där någon ställde frågan: »Vänerns vatten är ju drickbart, så vad är problemet?« Björn Lagerdahl menar att det är en myt att Sverige skulle ha så rent vatten. Det sa han i ett pressmeddelande från Länsstyrelsen i Västra Götaland i december 2014.

– Det står jag för. Vi har väldigt gott om vatten i Sverige men vi tror lite bättre om det än det förtjänar, säger Björn Lagerdahl i dag och räknar upp ett par av problemen: Försurning som innebär ett fortsatt stort behov av kalkning, dricksvatten som påverkas av klimatförändringarna, nya problem som brunifiering (ökade mängder humusämnen för­ svårar produktionen av dricksvatten). Och så övergödningen.

– På Skaraslätten finns en del vattendrag som har så höga näringsvärden att de blommar sommartid. I vissa fall har Livsmedelsverket avrått från att äta kräftorna för att vattnet har så höga halter av cyanobakterier, säger Björn Lagerdahl.

I databasen VISS finns förslag på åtgärder som kommu­ nerna kan vidta för att vattendragen ska nå upp till god eko­ logisk status. Att det handlar om förslag har inte uppfattats av alla. Dessutom är det möjligt att under vissa omständigheter få undantag från kravet på god ekologisk status.

– Vi har försökt vara tydliga med att det här är förslag som inte är juridiskt bindande, utan möjliga åtgärder för att nå målen, säger Björn Lagerdahl.

Hanna Tornevall, biträdande vattenvårdsdirektör vid ­Vattenmyndigheten Västerhavet, säger att de valde att ­redovisa förslagen och kostnaderna öppet för att få in synpunkter och kunna göra åtgärdsprogrammet så transparent som möjligt. Alternativet var att ha dem som ett internt underlag.

– Förslagen på konkreta åtgärder som finns i VISS är fram­ tagna som ett underlag och visar vad som är möjligt att göra för att nå målen. Miljökvalitetsnormerna, som visar vilket mål som ska nås, är däremot bindande. Åtgärdsprogrammet, som riktar sig till myndigheter och kommuner, är också bindande. Det ska i förlängningen leda till att konkreta åtgärder som är relevanta i det enskilda fallet genomförs, säger Hanna Tornevall.

I enlighet med miljöbalkens intentioner ska det då också göras en avvägning mot andra intressen, som till exempel energifrågor, kulturmiljöfrågor och livsmedelsförsörjning.

När remissvaren hade samlats in började de regionala vattenmyndigheterna uppdatera åtgärdsprogrammen. När det här skrivs pågår arbetet för fullt. Men en sak står klart, kostnaderna kommer att beräknas om och minska avsevärt.

Många av remissvaren hade synpunkter på att det var

VATTENDIREKTIVETS ÅTGÄRDSPROGRAM EU beslutade i december 2000 att införa ett direktiv som sätter ramarna för det vattenpolitiska samarbetet inom unionen. Med direktivet vill EU få fram enhetliga regler för skydd av sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten.

26 | HAV & VATTEN 4 . 2015

EU:s ramdirektiv för vatten inför­ livades i svensk lag 2004.

Arbetet med att genomföra de åtgärder som krävs för att följa direktivet sker i sexårs­ cykler. Förra gången åtgärds­ program togs fram var 2009. Nu

är det alltså dags igen. I november 2014 lade de regionala vattenmyndigheterna fram sina förslag till åtgärds­program, ett för varje vattendistrikt. Samtidigt publicerades i data­basen VISS en lista med förslag till konkreta åtgärder för

att förbättra vattendragens s­ tatus.

Remisstiden gick ut 30 april och drygt 900 remissinstanser har lämnat sina synpunkter. Enligt planen ska ­vattendelegationerna besluta om de nya åtgärds­ programmen i december.

27

Bottenviken

Bottenhavet

Norra Östersjön Havs- och vattenmynVästerhavet digheten, HaV Södra Östersjön

Sverige har fem vatten­ distrikt. Fem länsstyrelser är utsedda till regionala vattenmyndigheter och samordnar arbetet inom varje distrikt. Var och en av dem har en vattendelegation som beslutar om större frågor. Delegationerna är utsedda av regeringen och har representanter för exempelvis näringsliv, politiska partier, länsstyrelser och kommuner. Havs-och vattenmyndigheten är nationell myndighet som har till uppgift att delta i det EU-gemensamma koordineringsarbetet, meddela nationella föreskrifter och vägledningar för ytvatten samt att rapportera till EU.

28 | HAV & VATTEN 4 . 2015

ekonomiskt orimligt att nå miljökvalitets­normerna till 2021.

Datum har därför flyttats fram till 2027 för en del av vattnen, så att färre åtgärder behöver genomföras nu.

En annan orsak till att kostnaderna skrivs ned är att de ­regionala vattenmyndigheterna i dag vet saker de inte tidigare visste. Hanna Tornevall berättar att det kom nya rapporter våren 2015 som visade att våtmarker är ännu effektivare på att ta hand om näringsämnen än man tidigare trott. Att anlägga våtmarker är en vanligt förekommande åtgärd för att minska övergödning. De nya studierna visar att det inte behövs så stor yta som man tidigare räknat med.

Dessutom har det visat sig att färre våtmarker behöver ligga på produktiv åkermark. Jens Mentzer är miljöekonom på Vattenmyndigheten Västerhavet.

– I vårt förslag hade vi antagit att alla våtmarker skulle läggas på produktiv åkermark och räknat på produktions­ bortfall utifrån det. Men i praktiken är det så att en stor del av våtmarkerna inte läggs på åkermark, så vi har räknat om den kostnaden, säger Jens Mentzer.

Kritiken från lantbrukarna har främst handlat om de höga kostnaderna.

– Tyvärr bygger många reaktioner på missförstånd om hur mycket och i vilken omfattning lantbrukarna förväntas betala. Här har vi misslyckats i vår kommunikation, säger Jens Mentzer.

H

ur mycket kostnaderna för lantbruket kommer att skrivas ner är inte klart än, men det är ansenliga mängder åkermark som inte längre berörs.

Andra kostnader i åtgärdsprogrammet kommer istället att öka.

– När det gäller strukturkalkning hade vi räknat med att kostnaderna vägs upp av intäkterna från de skörde­ ökningar som man får när man kalkar åkermark. Men vi fick reaktioner från Jordbruksverket, LRF och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, om att man inte kan räkna med skördeökningar i generella termer, så nu har vi justerat för det, säger Jens Mentzer.

En annan kostnad som beräknas öka är det produktions­ bortfall som drabbar vattenkraftverken när de bygger vandrings­vägar för fisken. Att bygga vandringsvägar har visat sig vara en effektiv åtgärd för att öka fiskbestånd och biologisk mångfald. Nyligen uppmärksammades ­exempelvis satsningen på att återställa fiskvägarna i västsvenska Rolfsåns vattensystem, en investering som har gjort att det nu finns lax i ån för första gången på 100 år.

Jens Mentzer framhåller att analysen kring åtgärder och kostnader är mycket bättre i dag än den var när det förra åtgärdsprogrammet togs fram 2009. Bland annat har det blivit tydligare att de styrmedel som föreslås kommer att kräva utökad tillsyn. För många kommuner innebär det att de kan behöva anställa fler inspektörer.

– Om vi ska göra allting på sex år måste vi bland annat öka antalet inspektörer med fem–tio personer, säger Kjell Nyström i Grums.

Frågan om vilka kostnader som är rimliga för att vattnen ska bli rena har lyfts upp till regeringen. Jordbruksverket har tillsammans med några kommuner begärt att regeringen ska pröva frågan eftersom viktiga samhällsintressen står mot varandra. I början av december ska vattendelegationerna, enligt den ursprungliga planen, fatta sina beslut. Om besluten istället skjuts på framtiden är i skrivande stund oklart. O

FOTO KUNGSBACKA KOMMUN

HaVNYTT MER INFO PÅ NÄTET HaVs utredning av recipientkontrollen.

Vattenprovtagning i Kungsbacka kommun.

Bättre data om vattenmiljö Nu genomförs flera förslag från Havs- och vattenmyndighetens utredning av recipientkontrollen tidigare i år. Bland annat ska metoder för prov­ tagning ses över och ­tillgänglighet till data öka.

För att få en bild av hur ­Sveriges vatten mår har vi i dag ett s­ ystem med nationell och regional miljöövervakning samt den egenkontroll som verksamhetsutövare gör, som brukar kallas recipientkontroll.

Men mycket av den i­ nformation som samlas in genom recipient­ kontrollen är i dag svår att få del av och utnyttjas inte till fullo.

– Det är information som är väldigt värdefull. Fram­förallt är den ett viktigt underlag för att

kunna fatta välgrundade beslut om åtgärder, säger K ­ ristina Samuelsson, utredare på ­­­­Havs- och vattenmyndig­heten, HaV. Även allmänheten kan ha nytta av den, någon som vill veta hur det står till med miljön där man bor.

Därför ger nu HaV s­ ärskilda medel till SMHI, Sveriges ­lantbruksuniversitet och ­Sveriges geologiska under­ sökning för förbättrad hantering och tillgänglighet av data.

– Vi ser också över kvalitets­

kraven för provtagningen och tar fram gemensamma riktlinjer och standardiserade metoder som ska användas av dem som tar proverna, säger Kristina Samuelsson.

HaV har utrett systemet med recipientkontroll, bland annat för att se över hur man kan få ökad samordning med den nationella och regionala miljö­ övervakningen.

– Det skulle ge bättre möjligheter att följa upp de miljömål som finns för våra vatten – såväl de svenska miljökvalitetsmålen som de mål vi har i direktiven för vattenförvaltning och havsmiljöförvaltning. O

PIA AHNLUND

E

U fick en ny fiskeripolitik 1 januari 2014, något som berör de flesta av Sveriges kustkommuner, där yrkesfisket har en given plats. Ett övergripande mål med den nya fiskeripolitiken är att skapa ett mer miljövänligt och hållbart fiske.

Införandet av en så kallad landnings­ skyldighet för arter som regleras av kvoter är en viktig del för att nå detta mål. Landningsskyldigheten införs successivt i våra havsområden under åren 2015 till 2019.

Den innebär att vi går från ett system som reglerat vilken fångst som yrkesfiskaren får ta i land, till ett system där allt som fångas ska landas. Från att det ibland varit ett krav att kasta tillbaka fisk – exempelvis fisk som varit för liten – till att vi nu får ett utkastförbud.

Visst har det funnits liknande utkast­ förbud även i den gamla fiskeripolitiken, exempelvis inom räkfisket. Men vi står nu inför en verkligt genomgripande förändring. För att landningsskyldig­ heten ska fungera i praktiken måste vi utveckla ett mer selektivt fiske. Men det räcker inte, vi måste också förändra hur vi fördelar fiskemöjligheter (kvoter) mellan yrkesfiskare.

Detta är en av de stora utmaningar som myndigheten arbetar med. Under 2015 har vi fört diskussioner med fisket, kustlänen och vissa kust­kommuner.

Frågan har också debatterats i riks­ dagen och i media. Vi planerar att införa ett nytt system för fördelning av fiske­möjligheter inför 2017, då landningsskyldigheten införs på allvar i Västerhavet. I arbetet tar vi hänsyn till förutsättningar för det småskaliga kustnära fisket, drivkrafter för ökad selektivitet samt miljövänligare fiske­ metoder. Målet är att hitta ett system som fungerar för näringen och som ger en bra havsmiljö.

INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

HAVNYTT

FOTO MAJA KRISTIN NYLANDER

FOTO BOLIDEN

POSITIV ­UTVECKLING FÖR RÄKAN

Beståndsutvecklingen för nordhavsräkan är bra och utkasten av småräka bedöms ha minskat, säger Internationella havsforskningsrådet, ICES, i sin senaste ­rådgivning. De föreslår nu ett ­möjligt fördubblat uttag under 2016 jämfört med sin råd­givning för 2015. Beslut om nästa års ­kvoter i Skagerrak och K ­ attegatt ska fattas när EU och Norge har ­kommit överens om ett lämpligt och hållbart totalt uttag. Det sker i förhandlingar under hösten.

KONTOR I KUNGSHAMN STÄNGS Bättre och effektivare fiske­ kontroll på västkusten. Det är ­syftet med en omorganisation som genomförts på HaV. Förändringen innebär att kontoret för landningskontroll i Kungshamn stängs och flyttas till Göteborg.

– Fiskemönstren på västkusten ställer krav på en flexibel organisation. När alla kontrollanter utgår från samma station blir det lättare att samordna resurserna och göra insatser där det behövs, säger Anna Söderblom, chef på enheten för landningskontroll.

Omorganisationen bli klar under våren 2016, och påverkar inte kontoren på syd- och östkusten.

30 | HAV & VATTEN 4 . 2015

Om gruvvatten når närliggande vattendrag kan det föra med sig ämnen som arsenik, bly, ­kadmium, koppar och zink. Kväve från sprängmedlen bidrar till övergödningen.

Smidigare miljöprövning av gruvor i sikte Bättre samarbete och tydligare vägledning kan göra det ­enklare att pröva om en gruva är acceptabel ur miljösynpunkt. Det är ­slutsatserna i en ny rapport som bygger på samtal mellan ­myndigheter och gruvnäringen.

Det kan handla om utsläpp av metaller och sprängmedelsrester till vattendrag, och om buller, vibrationer, damm och förstås en betydande förändring av landskapet. Att en gruva påverkar miljön är ofrånkomligt, och för att få tillstånd att öppna en ny krävs noggrann miljöprövning. Men processen, från det att gruvbolaget skickar in ansökan till den statliga myndigheten Bergsstaten om att få undersöka och bearbeta en mineralfyndighet, till det att Mark- och miljödomstolen gett klartecken, är lång­dragen och omständlig. Det har väckt frustration i ­branschen, förklarar Ann Lundström som är chef på enheten för miljöprövning och miljö­tillsyn på Havs- och vattenmyndigheten.

– Gruvbolagen upplever att de inblandade myndigheterna kommer in sent med synpunkter, och myndigheterna tycker å andra sidan att bolagen kunde vara snabbare med att färdigställa de underlag som behövs.

För att få till en bättre miljöprövningsprocess för alla inblandade inleddes Gruvdialogen under

2014. Projektet gick ut på att representanter från Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning, SGU, vid tre tillfällen träffade företrädare för branchorganisationen SweMin samt bolagen LKAB och Boliden. IVL Svenska m ­ iljöinstitutet var värd för dialogmötena, vilka resulterade i en rapport som blev klar i somras. De gemensamma slutsatserna är bland annat att miljö­ prövningsprocessen behöver bli mer förutsägbar, att den ska komma igång så snabbt som möjligt efter att den första tillståndsansökan lämnats in, och att det krävs bättre samsyn och kunskap om hur gruvverksamhetens miljöpåverkan ska bedömas, beskrivas och förebyggas.

– Inte minst är det viktigt att ha förståelse för varandras uppdrag, och en vilja att tillsammans komma framåt. Sverige är ledande i Europa när det gäller malmproduktion, samtidigt kan ­gruvor orsaka stor miljöbelastning inte minst på vattendrag, säger Ann Lundström. O

MALIN AVE NIUS

Ställ dina frågor till HaVs experter! Mejla expert@havochvatten.se

OUTFORSKAT HAVSOMRÅDE SKA KARTLÄGGAS I slutet av juni 2015 fick Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ytterligare 25 miljoner kronor för att täcka behoven av miljö­ övervakning och datainsamling i hav och sötvatten.

– Vi kommer bland annat att prioritera kartläggning av det marina skyddade havsområdet Bratten i Skagerrak. Där finns delar som inte är utforskade ännu och där bättre information behövs för att kunna skydda känsliga arter och livsmiljöer, säger Bertil Håkansson, chef för enheten för miljöövervakning på HaV. Bratten är extra intressant eftersom det finns undervattensmiljöer och arter där som är unika för haven runt Sverige. De extra medlen kommer också att användas till undersökningar i de stora sjöarna och till att öka tillgängligheten till miljödata.

SYSTEM FÖR FÖRDELNING AV FISKEMÖJLIGHETER UTREDS Från 1 januari kommer nya regler om landningsskyldighet för yrkesfisket i Västerhavet. Det innebär en så stor förändring för fisket att det nuvarande systemet för hur HaV fördelar fiske­ möjligheter (exempelvis vecko- och månadsransoner) behöver ses över. Utformningen av systemet sker i samråd med fiskeri­ näringen och andra intressenter. Beslut kommer att tas under 2016 och ett nytt fördelningssystem kan införas 2017.

Landningsskyldigheten införs stegvis 2016-2019. Syftet är att minimera utkast och oönskade fångster, och få ett mer selektivt fiske. Landningsskyldigheten är en viktig del i EU:s gemensamma fiskeripolitik.

SVERIGES ÅLFÖRVALTNING SES ÖVER HaV har fått i uppdrag av r­ egeringen att se över Sveriges ­nationella ålförvaltningsplan, mot bakgrund av vetenskaplig ­rådgivning och målen i EU:s å ­ lförordning. Om det visar sig b ­ ehövas ska HaV föreslå ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för ålen. Under året har HaV haft samråd med fiskets organisationer, kraftverksbolag och andra myndigheter. Uppdraget redovisas till regeringen den 1 ­december.

EXPERTERNA SVARAR ?

Jag undrar om det finns några begränsningar när det gäller fritidsfiske med bur efter räka i Kattegatt?

!

Ja, när du fiskar räka med bur får du ha maximalt sex burar.

Martin Rydgren, utredare

?

Hej, vi är två tjejer som går i nian på Lerbäckskolan i Lund. Just nu håller vi på med ett arbete om miljömålen och vi jobbar med Hav i balans samt levande kust och skärgård. Varför går det inte att uppnå målen?

Vilket år, som det ser ut i dag kommer vi uppnå detta mål? Vad behöver vi bli bättre på för att kunna lyckas?

Mvh Alice och Saga

!

Hej Alice och Saga, vad roligt att ni arbetar med miljömålen och Hav i balans samt levande kust och skärgård! Det stämmer att vi bedömer att målet inte kommer att nås till 2020.

De största problemen, som gör att vi inte når målet, är tillförsel av näringsämnen (som ju leder till övergödning), fiske som gör att vissa arter minskar och miljögifter som kommer ut i naturen. Det finns också andra problem, till exempel marint skräp och att natur förstörs när det byggs och anläggs saker i och vid vatten.

Eftersom haven är gränsöverskridande måste vi jobba med insatser både i Sverige och på internationell nivå, det tar tid. Arbetet kompliceras också av att det finns andra politiska mål, till exempel för jordbruk och för arbetstillfällen, som krockar med miljömålet. Det skulle också behövas mer kunskap om havens ekosystem och hur Sverige ser ut under ytan.

Vid årsskiftet kommer Sverige att få sitt första åtgärdsprogram för havsmiljö – det kommer att bli ett viktigt verktyg i arbetet med Hav i balans samt levande kust och skärgård. Ni kommer att kunna hitta det i form av en rapport på havochvatten.se

En annan hemsida jag vill tipsa er om är Miljomal.se. Där finns mycket information om miljömålen, bland annat rapporterna Årlig uppföljning och Fördjupad utvärdering, från Naturvårdsverket. I dem kan man läsa mer om hur det går och vad som behöver göras.

Miljökvalitetsmålen har siktet ställt på år 2020 och man har ännu inte bestämt hur det kommer att se ut efter det.

Jag hoppas att detta hjälper er på vägen. Hör gärna av er igen om ni funderar på något mer!

Vänliga hälsningar,

Maria Samuelsson, utredare

?

Det ryktas om att reglerna för båttvätt har reviderats när det gäller spolplattor. Vad gäller? Båten finns i Göteborgs kommun.

!

Hej! Om du menar HaV:s riktlinjer så stämmer det.

Under 2015 reviderade vi riktlinjerna för båtbottentvätt, för att förtydliga vissa delar som uppfattats som otydliga. Det gjordes inga principiella förändringar av våra rekommendationer.

Du hittar den senaste versionen på havochvatten.se.

Syftet med riktlinjerna är att vara ett stöd till kommuner och verksamhetsutövare i hela landet. Sedan är det kommunens miljönämnd (eller motsvarande) som beslutar vilka miljömässiga krav som ska gälla en anläggning.

Göteborgs stad har bra information – Miljöregler för fritidsbåtar – på sin hemsida Goteborg.se.

Thomas Johansson, enhetschef

?

Hej! Vet ni badvattentemperaturen på Täppet i dag 4 oktober 2015? Tack!

!

Hej, vi har inga uppgifter om aktuella badtemperaturer, men det brukar för det mesta vara kallt på Täppet.

Karl-Johan Nylén, kommunikatör och sommarboende i Åhus

31

HAVNYTT

Östersjöns första marina nationalpark på gång

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som vägledning för liknande frågor. Här har HaVs jurister lyft fram några domar som berör havs- och vattenmiljö eller fiske.

Törnblom är expert på skyddad natur och har varit med i det stora förarbete som ska till innan en nationalpark kan bildas. Eller utvidgas, som blir fallet med Gotska Sandön, som har varit nationalpark ända sedan 1909.

Den karga ön ligger mitt i Östersjön, flera mil från närmaste land. Den är i själva verket en topp i ett långt sandrev, som under ytan sträcker sig flera mil, ända ner till Fårö. Genom att utvidga nationalparken kommer även delar av revet som ligger under ytan att skyddas.

– Nämdöskärgården utanför Stockholm är också långt framme. Men där handlar det om att inrätta en helt ny nationalpark och det tar förmodligen längre tid. Gotska Sandön behöver bara utvidgas till att omfatta mer av havet, säger Erik Törnblom.

Nämdöskärgården består av 1 400 öar och skär i yttre havsbandet. Runt öarna finns djupa och grunda, steniga och mjuka bottnar i expo­ nerat läge eller lugnvatten. Här finns höga biologiska värden och goda förutsättningar för friluftsliv. Nämdöskärgården finns också med i Naturvårdsverkets plan över områden som kan bli nationalparker under de närmaste åren.

– Alla de områden som finns i planen är utpekade utifrån sina höga naturvärden. De är fantastiska allihop. Sedan har Naturvårds­

NATIONALPARKSPLAN FÖR SVERIGE Naturvårsverket, som har det övergripande ansvaret, utreder och föreslår nationalparker.

Totalt åtta områden – fem helt nya och tre utvidgade – finns på prioriteringslistan. Fem av dem har särskild inriktning på hav och vatten: »» Bästeträsk, på Gotland, sjö, strandoch kustlandskap. »» Nämdöskärgården i Stockholms län, skärgård och marin miljö. »» Åsnen i Kronobergs län, skogs- och sjölandskap. »» Gotska Sandön i Gotlands län, skärgård och marin miljö (utvidgning). »» Björnlandet i Västerbottens län, skog och våtmark (utvidgning).

32 | HAV & VATTEN 4 . 2015

FOTO CREATIVE COMMONS

Av Sveriges 29 nationalparker är det än så länge bara en som kommit till för att skydda havsmiljön under ytan, nämligen ­Kosterhavets nationalpark i Bohuslän. Men nu är det fler på gång.

– Gotska Sandön kan bli nästa nationalpark med marin inriktning, säger Erik Törnblom på Havs- och vattenmyndigheten.

Gotska Sandön kan bli nästa nationalpark med marin inriktning.

MER INFO PÅ NÄTET Mer om områdesskydd för havs- och vattenmiljö: Havochvatten.se Mer om Sveriges nationalparker: Sverigesnationalparker.se Om nationalparker på Naturvårdsverkets hemsida: Naturvardsverket.se

verket även beaktat möjligheten att genomföra en nationalparksbildning senast 2020.

Sverige har som mål att tio procent av våra marina miljöer ska vara skyddade med någon typ av områdesskydd senast 2020.

I dag är cirka 6,6 procent av havsarealen skyddad i någon form, som till exempel Natura 2000-område, naturreservat eller nationalpark.

Nationalpark är det starkaste och »finaste« skyddet. Det beslutas av riksdagen och marken eller vattenområdet ägs av staten genom Naturvårdsverket. En nationalpark får ofta uppmärksamhet även utomlands och fungerar som turistattraktion. Men Erik Törnblom är inte så kräsen: – Visst är det jättekul att vi får en marin nationalpark även i Östersjön, det visar att vi lyfter vattenvärden. Men jag tycker att all typ av områdesskydd är positiv! Även om national­ parker är en sorts flaggskepp, så skiljer inte själva skyddet så mycket. För havets del finns det mycket kvar att göra, så det är väldigt bra att kommuner och länsstyrelser jobbar vidare från sitt håll med Natura 2000-områden och naturreservat. O PIA AHNLUND

■ Ändrade villkor för minimi­ tappning i Gammelby kraftverk Mark- och miljödomstolen i Umeå har ändrat villkor för Gammelby kraftverk, så att minimitappningen blir bättre för miljön. Nu måste minst tre kubikmeter/sekund släppas i naturfåran eller, om tillrinningen är mindre, hela tillrinningen. Under sommaren (15 maj–30 september) ska minst sex kubik släppas.

Kraft­bolaget har överklagat domen men fick inte prövningstillstånd till Mark- och miljööverdomstolen. Mål nr M 1612-12, Umeå tingsrätt, Markoch miljödomstolen.

■ Rätt att ta ut fiskeavgift i ­efterhand En fastighetsägare i Nynäshamns kommun har muddrat i Fållnäsviken och därmed försämrat miljön för fisk och andra vattenlevande djur. Eftersom fastighetsägaren inte anmälde muddringen kunde länsstyrelsen inte ta ut någon fiskeavgift till insatser som kan kompensera skadan.

Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund vill att länsstyrelsen tar ut avgiften i efterhand. Domstolen kom fram till att bestämmelsen i 11 kap 8 § miljöbalken om fiske­avgift ska kunna tillämpas även i tillsynsärenden enligt 26 kap miljöbalken. Länsstyrelsen har alltså rätt att ta ut fiskeavgift inte bara vid tillståndsprövning utan även senare, i samband med tillsyn.

Mål nr M 11172-14, Mark- och miljö­överdomstolen.

■ Ansökan krävs vid byte av ­dammluckor Fortum vill byta luckor på en kraftverksdamm i Röjdån i Torsby kommun och anser att det räcker att lämna in en anmälan till läns­ styrelsen. Men länsstyrelsen tycker att de nya luckorna innebär en större förändring, med risk för erosion och annan negativ miljöpåverkan, och

vill att Fortum istället ska ansöka om tillstånd. Domstolen kom fram till att de åtgärder Fortum vill göra inte kan hanteras inom ramen för en anmälan enligt 11 kap 9 a § miljöbalken och ger länsstyrelsen rätt. Mål nr 9494-14, Mark- och miljööverdomstolen.

Domstolen bedömde att brottet var extra allvarligt eftersom det riktat sig mot ett bestånd som riskerar att fiskas ut, men tog även hänsyn till att fiskaren öppet redovisat sitt fiske för myndigheterna.

Mål nr B 3500-14, Hovrätten.

■ Får inte dumpa muddermassor med mer än 50 mikrogram TBT per kg Ett villkor för att Göteborgs hamn ska få dumpa muddermassor vid Vinga är att de innehåller max 50 mikrogram TBT per kg torr­substans. Men hamnen vill att villkoret ändras så att innehållet får vara upp till 100 mikrogram/ kg. Havs- och vattenmyndigheten vill inte att maxgränsen höjs, eftersom TBT är ett mycket farligt ämne. Mark- och miljööverdomstolen anser att 50 mikrogram/ kg ­torrsubstans är ett rimligt begränsningsvärde för TBT i samband med dumpning av muddermassor och avslog Göteborgs hamns överklagan.

Mål nr M 1260-14, Mark- och miljööverdomstolen.

YTTRANDEN I TILLSTÅNDSÄRENDEN

■ Böter för överfiske av torsk Hovrätten har dömt en fiskare att betala 20 000 kr i böter för att ha fiskat för mycket torsk.

Dessutom har fiskaren ålagts att betala värdet av den överskjutna mängden torsk, drygt 68 000 kr.

Hovrätten anser att fiskaren måste ha insett att det var stor risk att han skulle få upp mer torsk än han hade tillåtelse för, när han trålade.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ger ut en rapport­serie.

De flesta rapporter trycks inte, men finns att ladda ned som PDF på HaV:s webb.

■ Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen HaV har tagit fram ett förslag till inriktningsdokument. Detta ska användas som stöd och vägledning i arbetet med den svenska havsplaneringen. Det ska också skapa tydlighet i ­planeringsprocessen och under­­lätta förankring.

Dokumentet innehåller förslag till planeringsmål och strategier och anger viktiga frågor att hantera inom varje planområde. Det finns också förslag till avgränsning av den miljöbedömning som ska genomföras enligt miljöbalken.

Förslaget är på samråd till den 1 mars 2016. Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling, Dnr 3779-14.

REGERINGSUPPDRAG TILL HAV Hela HaVs verksamhet sker på regeringens uppdrag, men varje år pekar regeringen ut särskilda uppgifter som myndigheten ska utföra, så kallade regeringsuppdrag.

■ Undersöka fiskhälsa i Hanöbukten HaV har fått i uppdrag att vidare utreda miljöproblemen i Hanö­ bukten, utanför Skånes ostkust, och undersöka eventuella samband mellan fiskhälsa och miljöfarliga ämnen. Uppdraget ska göras i samråd med Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt.

Det ska redovisas 28 februari 2018.

FOTO ZEYNEP PEKCAN HEKIM

FOTO MAJA KRISTIN NYLANDER

Hovrätten har dömt en fiskare att betala 20 000 kronor i böter för att ha fiskat för mycket torsk.

NYA RAPPORTER FRÅN HAV

Havs- och vattenmyndig­ heten, HaV, deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter.

Upp­draget är att ta tillvara ­miljö­intressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havs- och vattenmiljö eller fiske.

■ Ombyggnad av Untra vattenkraftverk i Dalälven Fortum har sökt tillstånd för dammsäkerhetshöjande åtgärder, utförande av biokanal och f­ örnyelse av Untra vattenkraftverk i Dalälven. HaV tycker att domstolen bör ge tillstånd till de dammsäkerhetshöjande åtgärderna. Däremot vill HaV inte att Fortum ska få bygga biokanal eller förnya Untra vattenkraftverk så som de önskar, eftersom skadorna på miljön skulle bli för stora. Kraftverket omges av två Natura 2000-områden. Ärendet, M 3055-15, prövas av Mark- och miljödomstolen i Nacka.

EKOSYSTEMTJÄNSTER FRÅN SVENSKA HAV – STATUS OCH PÅVERKANSFAKTORER Människan har på många sätt stor nytta av havens ekosystem. Vi får ­syrgas, atmosfäriskt vatten, livsmedel, rekreationsmöjligheter och mycket mer, ofta utan att det kostar något. Begreppet ekosystem­ tjänster är ett sätt att synliggöra och beräkna värdet av en god miljö, och det får ett allt större genomslag. Ekosystemtjänster ingår exempelvis i EU:s havsmiljödirektiv och i en rad andra direktiv och policyer.

Den här rapporten beskriver aktuell status för olika ekosystemtjänster i svenska hav. Rapporten visar också hur ekosystemtjänsterna påverkas av mänskliga aktiviteter, som övergödning, klimatförändringar, överfiske och marint skräp.

Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:12.

33

VATTEN KULTUR Bob Hansson om hur kärlek leder till hållbarhet, och om en särskild vattenkraft som utvinns ur komplimanger.

J

ag ska berätta om något av det märkligaste jag någonsin hört om vatten. Men först ska jag berätta om min son. En föredömlig son, för min son älskar vatten! En annan sak min son tycker om är ordet bajs. Att få dricka vatten och prata bajs är rena rama högtidsstunden för honom.

Vi ska inte klandra honom. Han är ju bara tjugosju år.

Skojar bara. Han är tre och ett halvt men ändå något på spåret. För bajs och vatten är två av de viktigaste beståndsdelarna för att vi ska finnas.

Bajs räddar nämligen liv.

Och nu tänker jag på planktonbajs. Plankton äter koldioxid, som alltså blir bajs som snart faller mot bottnen och vips så har havets plankton bajsat fram den viktigaste kolsänkan på jorden. Av bob hansson om att dricka vatten och prata bajs bajs är vi inte komna men av bajset hålls vi kvar.

Det är så jag brukar säga till min son när ­vattnet forsar ut ur kranen och ner i hans glas.

Vet du vem vi ska tacka för detta vatten? Nä säger han, haven? Nej fan, haven bara ligger där, bryr sig inte ett jota om våra dricksglas.

Kommunaltjänstemännen däremot! Det är till dem vi borde buda blommor när törsten har släckts och armhålorna sköljts rena. Då brukar han säga att han inte gillar blommor. Utmärkt svarar jag, du kommer att bli en fantastisk kommunaltjänsteman. Då brukar han börja gråta. Jag vet inte varför.

Men gråt består liksom människan mestadels av vatten. Och vattnet i våra kroppar är inte vilket vatten som helst, utan troligen ett mycket känsligt sådant. Och nu får du hålla i dig för nu kommer jag skriva något om vatten som får dig att baxna: jag kommer nämligen skriva om den japanska forskaren Dr. Emotos häpnadsväckande resultat. En forskning som handlar om vatten men också om kokt ris. Och kärlek!

Tänk dig två skålar kokt ris. Ris, som alltså mest består av vatten.

Tänk att nämnda forskare låter detta ris stå framme i rummet och varje dag pratar med det här riset. Till den ena bunken säger han »du är vacker« och till den andra säger han »idiot!« I slutet av månaden har något märkligt hänt. Riset som fick ­komplimanger har blivit lite grötigt, men ser någorlunda fräscht ut.

Idiotriset har först blivit grönt av mögel, och sedan helt svart.

Vad bra, tänker du, vad bra att veta att risets hållbarhet ökar om man säger snälla saker till det. Men det är ju förstås enklare att ställa in riset i kylskåpet. Så vad har det här tillföra mig? Tja, ris består likt oss själva mestadels av vatten. Är det en helt orimlig tanke att även vi ökar i håll­ barhet om vi varje dag får en komplimang? Hållbarhet är inte enbart en extern angelägenhet. Utan högst intern. Hur ofta tänker du på dig själv som »min lilla älskling« och hur ofta kallar du dig själv »idiot?« Hållbarhet kan handla om koldioxidkvoter. Men det kan även handla om orden, om vikten av att hålla dem snälla. Att inte glömma bort komplimangerna.

Inte glömma att ge dem.

Inte glömma bort när man fått en.

För jag har väldigt svårt att tänka mig, att vi ska finna kraft att ta hand om ett helt jäkla jordklot, om vi inte även tar hand om varandra.

Kanske i dag är en bra dag.

Ge den första upprättstående samling vatten du ser en komplimang.

Jäkla snyggt vatten du är. Kan du säga. O

GÅ PÅ ISKONSERT I VINTER! För tredje året i rad sätts konceptet Ice Music upp i Luleå, en f­ öreställning där musiker spelar på instrument gjorda av is. Grundaren av Ice Music är Tim Linhart från USA, som har jobbat med isskulpturer i mer än 30 år. M ­ ellan den 15 januari och den 26 mars 2016 står konsert­hallen, även den gjord av is, på plats på ­Gültzauudden i Luleå. Läs mer

» BAJS OCH VATTEN ÄR TVÅ AV DE VIKTIGASTE ­BESTÅNDSDELARNA FÖR ATT VI SKA FINNAS.«

Bob Hansson/Född på en färja med destination Helsingborg, men uppvuxen

på land. Poet och författare som debuterade 1998. Medverkar i radioprogrammet Tankar för dagen och ger föreläsningar och föreställningar som ofta handlar om kärlek. Ny diktsamling kommer i januari.

BOKEN SOM ­RÄDDAR LIV Ett nytt hjälpmedel för att ge utvecklingsländer rent dricks­vatten är The Drinkable Book. Bokens blad f­ ungerar som ett filter och tar bort s­ kadliga bakterier och kan rena 100 liter ­vatten. Forskaren Teri D ­ ankovich, som leder p ­ rojektet säger att man bland annat testat a ­ tt filtrera ­vatten från ett dike fyllt med sopor med lyckade resultat. Boken är också ett läromedel som informerar om säkra vatten­vanor och hygien. Bakom initiativet står organisationen Water is Life. Läs mer.

FOTOUTSTÄLLNING PÅ PARKERINGSHUS

Har du vägarna förbi Första Lång­ gatan i Göteborg kan du kolla in foton med undervattensmotiv från kalla och varma hav. Utställningen pågår till och med hösten 2016 och är ett ­samarbete mellan Sällskapet för undervattensfotografi och Göteborgs Stads parkeringsaktiebolag. Läs mer.

TEXTE R PETRA NILSSON

PERMAFROST – EN UTMANING FÖR VA-INGENJÖREN Y

På Spetsbergen når t­ jälen mellan 100 och 500 meter djupt, men under ­sommar­månaderna tinar de översta 0,5 till fem metrarna i det så kallade aktiva lagret. Det s­ täller särskilda krav när vatten, värme och s­ anitet ska fungera i centralorten L ­ ongyearbyen. Det största hotet mot rörledningssystemen är kylan, säger lokal­styrets drifts­ ingenjör Einar Olsen.

– Alla vatten- och avlopps­ ledningar är isolerade och frostsäkrade med antingen elektriska värmekablar eller med glykol­ cirkulation. Det sista är att föredra eftersom det är mer driftsäkert.

För att inte skadas av tjälen måste rören läggas på bockar ovan mark.

Olika anordningar längs nätet til�låter rörelser i k ­ onstruktionerna, så att inget går sönder när det aktiva marklagret smälter och tinar. När

fjärrvärmenätets tur- och returrör korsar en väg, som på bilden ovan, dras de inuti en större trumma så att värmen ventileras bort. Annars kan värmen från rören tina tjälen och skapa sättningar som stör andra konstruktioner.

Vatten- och avloppsnätet, som är cirka 30 respektive 23 kilo­meter långt, ställs nu inför nya utmaningar i och med att Spetsbergen snabbt exploateras som turistmål.

FOTO MALIN AVENIUS

– Tre nya hotell planeras i det här lilla samhället. Vårt VVS-system är inte stort nog för det, så vi ­projekterar just nu en utbyggnad.

En annan utmaning som samhällen i Högarktis har gemensamt är att permafrosten minskar i takt med den globala uppvärmningen.

Det ställer särskilt till problem för byggnader vars stabilitet hänger på att pålarna står i konstant tjäle.

MALIN AVE NIUS

NÄSTA NUMMER

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information.

Du hittar den på MER INFO PÅ NÄTET havochvatten.se Vill du veta mer om vår under rubriken verksamhet? Klicka in på Publikationer. havochvatten.se

LAXEN MOT STRÖMMEN Vattekraftverken behöver ­anpassas för att inte skada vattenmiljön, men utan att ­elproduktionen minskar för mycket.

Vi går med laxen mot s­ trömmen för att hitta framtidens lösningar.

KONSTGJORD SNÖ GÖR SKADA Med ett varmare klimat måste allt fler skidorter förlita sig på konstsnö.

Men vad händer med de sjöar och vattendrag som vattnet till snö­ kanonerna tas ifrån?

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I FEBRUARI 35

POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | JESSICA HEIDRICH

Ölbryggaren som föredrar kranvatten

J

essica Heidrich började brygga öl redan på 1980-talet. Då var det en rolig hobby. I dag är hon bryggmästare på ett framgångsrikt mikrobryggeri, fyrfaldig svensk mästare och en känd profil inom bryggarvärlden.

– Min första öl bryggde jag som student i Uppsala.

På den tiden var kranvattnet där väldigt hårt. Det var så mycket kalk i att till och med mina krukväxter dog. Jag var tvungen att koka vattnet innan jag kunde göra öl, minns hon.

Numera är kranvattnet i Uppsala betydligt mjukare, tack vare att det avhärdas på det nya vattenverket. Så dagens studenter har bättre förutsättningar för både krukväxter och ölbryggning.

– Det ser kanske trevligt ut i reklamen med öl bryggt på källvatten, men själv jobbar jag helst med kommu­ nalt kranvatten. Det är en bättre råvara, med stabil och bra kvalitet.

Vattnets egenskaper JESSICA HEIDRICH betyder mycket för resultatet Född 1968, mikronär man brygger, förklarar biolog, sommelier, Jessica Heidrich. Det är en läkemedelsforskare anledning till att olika öltyper och flerfaldigt har uppstått på olika platser. prisbelönt bryggI tjeckiska staden Plzen, mästare. Började exempelvis, är vattnet mjukt brygga öl redan på och där utvecklades pilsner­ ölet. Irlands karbonat80-talet. ­rika vatten banade väg för stout och porter medan det hårda, sulfatrika vattnet i England gav den karaktäristiska humliga alen.

– I Sverige har vi väldigt lagom vatten. Inte för mjukt, inte för hårt, inte för mycket salter – vi kan göra i stort sett vilken typ av öl vi vill av vårt dricksvatten.

Kan det ha bidragit till att så många mikrobryggerier startat i Sverige? Nja, Jessica Heidrich tror att det snarast hänger ihop med ett generellt ökat intresse för ekologisk, närproducerad mat och att ha koll på vad man stoppar i sig. Men hon berättar att bryggarkollegor på besök från andra delar av världen alltid är nyfikna på vattnet här och frågar henne hur hon behandlar det innan hon brygger.

– Då är jag oerhört stolt när jag kan säga att vi har så bra vatten att det inte behöver behandlas. O

TEXT PIA AHNLUND FOTO ANNA SIMONSSON

36 | HAV & VATTEN 4 . 2015