Hav & Vatten, nr 4 2016

MILJÖ Hästhagar läcker fosfor

PROJEKTET Snabb insats mot invasiv växt

Hav & Vatten NUMMER 4 . 2 016

Vikten av väta

Småkryp eller virke? Vi granskar striden om skogsdiket.

MILJÖMINISTER KAROLINA SKOG »Klimatförändringarna händer här och nu«

PÅ DJUPET Medicin i vattnet – nya metoder rensar bort läkemedel

VATTENVÄNNEN MISCHA BILLING »Vatten ska ha en personlighet«

FOTO JONAS TOBIN

INNEHÅLL

REPORTAGET

Striden om diket 10

PÅ DJUPET

Friskare vatten 24

»DET HÄNDER NU«

20

17 om

4

Det finns fler hästar än kor i Sverige, och få hästägare ­känner till att upptrampade rast­ hagar läcker fosfor till våra vatten.

2 | HAV & VATTEN 4 . 2016

NYÅRSÖNSKNINGAR OM VATTEN

7

2016 var ett händelserikt år i Vattensverige. Vi har frågat sju inflytelserika personer om deras förhoppningar inför 2017.

foto niklas björling

Mellan Marocko och Mexiko landade hon i ett mötesrum på Miljö- och energidepartementet.

Möt Sveriges miljöminister Karolina Skog.

sju HÄSTHAGAR BIDRAR TILL ÖVERGÖDNING

INTERVJUN

HaVNYTT I Utvärdering av fiskefria områden klar

Åren 2009–2011 inrättades fem fiskefria områden i svenska vatten, tre på västkusten och två på ostkusten.

Syftet var främst att se om åtgärden kunde få fiskbestånd att växa sig starkare.

– Vi är nu klara med utvärderingen som analyserar både biologiska och samhällsekonomiska effekter av de fiskefria områden, säger Ulrika Gunnartz, på utredare på avdelningen för fiskförvaltning på HaV. Regeringen gav år 2005 i uppdrag till Fiskeriverket (och senare HaV) att inrätta och utvärdera fiskefria områden. Totalt inrättades fem områden: I Bottenhavet, bland annat Storjungfrun och

Kalvhararna, för havslekande sik; i Stockholms skärgård, Gålö/Lännåkersviken, för gädda och gös; i Göteborgs inlopp, Buskär–Tanneskär, för hummer och rovfisk; i Havstensfjorden för torsk, piggvar och rödspätta; samt i sydöstra Kattegatt för torsk. Totalt skyddades 759 kvadratkilometer, vilket utgjorde cirka två tredjedelar av den samlade fiskefria ytan i Europa.

Den biologiska utvärderingen, som gjorts av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) visar att det i fyra av fem områden går att se en positiv utveckling med fler eller större fiskar och kräftdjur.

– I Havstensfjorden går det ännu inte att se några positiva effekter på det lokala torskbeståndet. Det kan bero på att det behövs längre tid för återhämtning när bestånden är så låga eller att ytterligare åtgärder krävs, säger Ulrika Gunnartz.

Den samhällsekonomiska analysen har gjorts av Centrum för miljö- och naturresursekonomi vid SLU och Umeå universitet (CERE). Den visar att fiskefria områden kan öka värdet både för fiske och även för andra ekosystemtjänster som förbättrad vattenkvalitet, bättre naturupplevelser eller reglering av främmande arter.

LE NA OLSSON FOTO ANTON PETRUS

foto malin avenius

Fiskar kan bli ­sterila och fåglar dö när ­läkemedel för människor ­hamnar i våra vatten. Linköping blir först i Sverige med det nya reningssteget i stor skala.

FOTO ANNA SIMONSSON

ILLUSTRATION FELICIA FORTES

Avkastningen blev högre. Till vilket pris? Följ med ut i skogen på det småländska höglandet och titta närmare på en liten bit av Sveriges 90 000 mil skogsdiken.

Utvärderingen av de fem fiskefria områdena visar att fiskeförbud är en effektiv åtgärd för att stärka svaga bestånd av rovfiskar som exempelvis hummer.

detta nummer av Hav & Vatten, det sista för 2016, har vi bjudit in ett antal personer med starka kopplingar till vatten för att berätta om sin vattenönskan inför 2017.

Vatten skapar förutsättningar för liv i alla dess former och är ett medel för att bygga samarbeten över gränser inom och mellan länder.

Efter drygt tre månader på jobbet som Generaldirektör på Havsoch vattenmyndigheten och en period av lärande kring allt det goda jobb HaV:s medarbetare gör tillsammans med alla i Vattensverige och internationellt, är det spännande att tänka efter på hur vi kan bidra till att nå hållbar utveckling hemma, i vår grannregion och internationellt.

I Sverige och inom EU har vi en unik möjlighet sett från ett internationellt perspektiv att arbeta tillsammans för en hållbar värld. Vattenresurserna följer inga politiska gränser. På HaV ser vi det i vårt dagliga arbete kring genomförandet av åtgärder för att till exempel förbättra vattenkvaliteten i de akvatiska och marina miljöerna; kring avvägningar mellan energi, natur och kulturmiljö i vattenkraften; i planering av våra hav för att skapa förutsättningar för en blå ekonomi och i förvaltningen av våra fiskebestånd. Det är många intressen som ska förenas.

FN:s hållbarhetsmål som beslutades om av de 193 medlemsstatern a visar tydligt på de olika dimensioner som bör uppfyllas för att nå hållbara samhällen.

I vårt arbete lyfter vi fram hur vatten förenar verksamheter från »källa till hav«. Det som sker uppströms påverkar situationen nedströms och förändringar i ekosystemen till havs påverkar förutsättningar för livet på land. Inför 2017 är min vattenönskan att vi som arbetar med vattenfrågor kan bidra till ett gott och stabilt samarbetsklimat i Sverige, inom EU och internationellt för hållbar utveckling.

JAKOB GRANIT

Generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

29

29

Sedan 2011 har det varit förbjudet att fiska inom fem svenska havsområden. Nu vet vi vilken effekt det har fått.

SÄTTER ORD PÅ SMAKEN AV VATTEN

36

Friskhet, mineralitet och ­blöta stenar – så kan ­sommelieren Mischa Billing beskriva smaken när hon provar kranvatten.

LEDARE

TIPSA REDAKTIONEN! redaktion@havo chvatten.se

En önskan om att lära nytt och förstå mer

E

VARMT

tt av mina första uppdrag på Havs- och vattenmyndigheten (HaV) var att skriva om fiskekvoter. Jag hade läst igenom lite bakgrundsmaterial och skulle prata med en av våra experter, numera pensionerade Bengt Kåmark, för att räta ut några frågetecken. Han förklarade och gav exempel, lugnt och metodiskt. Efter en stunds samtal var jag nöjd och sa: »Nu förstår jag«.

Bengt tittade på mig med en lätt road blick och sa på sin trygga göteborgska: »Det tror jag inte«.

Så rätt han hade. Fiskeripolitiken, de många EU-direktiven, övergödningsproblematiken, strävan efter biologisk mångfald och kampen för att nå de så viktiga miljömålen är komplexa frågor och svåra att förstå. Ibland svåra att hitta lösningar på eller ens nå samsyn kring.

Då, i februari 2012, var till exempel utkast något jag förknippade med förslag, idéer på ett papper eller i mitt huvud.

Debatten om räkfisket fick mig snabbt att inse att ordet hade fler och allvarligare betydelser och var något som kan påverka hela ekosystem. För mig blev HaV i mångt och mycket mötet med en ny värld, nya lärdomar.

En av ambitionerna med den här tidningen är att sprida kunskap och att visa på allt det engagemang som finns för hav, sjöar och vattendrag. Vi hoppas att du som läsare lär dig något nytt i varje nummer av tidningen.

En annan ambition är att lyfta viktiga och aktuella frågor. I det här numrets På djupet tittar vi närmare på avloppsrening av läkemedelsrester, en fråga där många kommuner står inför viktiga och ofta dyra val. I Reportaget fokuserar vi på skogens vatten och framtiden för cirka 90 000 mil av skogsdiken. I Porträttet intervjuas miljöminister Karolina Skog som berättar om en av sina hjärtefrågor – att trygga försörjningen av dricksvatten.

Och så berättar sju inflytelserika personer i Vattensverige om sina vattenönskningar för 2017 och hur de själva vill bidra till en bättre vattenmiljö.

Vi på Hav & Vatten önskar alla våra läsare ett gott 2017. Trevlig läsning!

Nu slipper stockholmare köpa fisk som har rest till ­Göteborg tur och retur, tack vare ­Stockholms fiskauktion.

KALLT Under hösten och vintern 2016 har det varit extremt lite havsis på jordklotet, rapporterar USA:s snö- och isdatacenter (NSIDC).

foto johannes berner

IN

MER INFO PÅ NÄTET

NAR E 20 15

V

»För mig blev HaV i mångt och mycket ­mötet med en ny vä­rld, nya lärdomar.«

LE NA OLSSON

Ansvarig utgivare

SK omslag jonas tobin

A

PU

PR

ISE

T

SVEN

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på Havochvatten.se

BLISHIN

G

-

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Lena Olsson Redaktör: Malin Avenius Projektledare: Marit Larsdotter Art director & bildredaktör: Pär Ljung Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg Tel: 010-698 60 00 E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: Havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Printing Solutions ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på Havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på Havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

Återvinn din tidning

3

Välkommen till åttonde numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?

Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

4 1 100 53

miljoner snusprillor spolar svenskarna ner i toaletten varje dag. ton snus spolas ner under ett år.

procent av snusarna vet inte att nedspolat snus är skadligt för miljön.

FOTO MALIN AVENIUS

Hästen - ett okänt miljöhot?

HÄSTAR År 2010 fanns det 362 700 häs­ tar i ­Sverige, som hölls på nästan 80 000 olika p ­ latser.

I snitt fanns det 4,7 hästar per stall.

Ny ­häststatistik ­kommer i början av 2017. Antalet kor i landet är 340 000.

Hästar ska dagligen ha möjlighet att röra sig fritt utomhus. Det innebär att mycket av hästens avföring och urin hamnar direkt på marken. Fosfor från gödseln läcker sedan ut till vattendragen.

Hästhagar upptar en tiondel av Sveriges jordbruksmark, och bidrar till övergödningen av våra vatten. Information och mindre havre kan vara lösningen.

Y

Det finns fler hästar än mjölkkor i Sverige, och till skillnad från nötkreatur är hästar ute i hagen varje dag, året runt. Under vinterhalvåret är det vanligt att rasthagarna blir upptrampade på ställen där hästarna ofta befinner sig, som vid utfodringsplatsen. I leran hamnar djurens avföring och urin, som ger ett överskott av bland annat fosfor. Via diken läcker näringsämnet ut i sjöar, vatten­drag och hav, och bidrar till övergödningen.

– Det här är ett stort problem som verkligen behöver uppmärksammas, och det är ett antal

4 | HAV & VATTEN 4 . 2016

projekt på gång nu i kommunerna, säger Gunilla Lindgren vid naturmiljöenheten på Länsstyrelsen i Uppsala, ett av flera hästtäta län i Sverige.

Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har visat att hästar kan tillföra 60 kilo fosfor per hektar i en hage, vilket är nästan tre gånger så mycket som lantbrukare får lov att tillföra sina åkrar. Gunilla Lindgren menar att samtidigt som hästhållningen är mindre reglerad än det övriga jordbruket, är också okunskapen om miljöeffekterna större här.

Något som hästägaren Nadja Andréewitch

i Uppsala, håller med om.

– De flesta har absolut ingen aning om vad deras hästar släpper ut. Ska man lösa ­problemet är första steget att informera.

Nadja Andréewitch tillhör själv inte de okunniga. Nyligen gjorde hon ett examensarbete vid Mälardalens högskola om fosforläckage från hästhagar i naturreservatet Hågadalen i Uppsala. I examensuppsatsen har hon också, utifrån från forskning från SLU, tagit fram förslag på åtgärder som hon anser skulle vara enkla för hästägarna att genomföra.

– Det första man kan göra är att sluta ge hästarna så mycket kraftfoder, som exempelvis havre. Ett bra hö eller ensilage ger oftast djuren allt de behöver, visar forskningen. Det är både billigare och bättre för hästen, och ger mindre fosforutsläpp.

En annan lösning är att hårdgöra marken vid utfodringsplatserna, exempelvis genom att gjuta en betongplatta. Men då kan det behövas någon form av ekonomiskt bidrag till stall­ ägarna, resonerar Najda Andréewitch.

I Heby, i Uppsala län, marknadsför kommunen sig som hästsportvänlig. Här planeras en informationskampanj om fosforläckage i början av 2017. Kommunen har också sökt bidrag från EU-projektet LIFE IP Rich waters tillsammans med en större privat hästanläggning, berättar miljöstrategen Camilla Winqvist.

– Planen är att skapa en visningsgård med bra exempel på hur man som häst- och stallägare kan bidra till att minska övergödningen.

MALIN AVE NIUS

KÄLLA: SVENSKT VATTEN

SÖTT&SALT

i siffror

sju

17 om

Under 2016 inrättades världens största marina skyddade område i Antarktis, ­regeringens prövning av åtgärdsprogrammet för vatten blev klar, anläggningar för vatten­försörjning förklarades som riksintresse, Sverige fick en ny miljöminister, 2015 års k ­ limatavtal i ­Paris trädde i kraft och allt fler företag slopade mikroplaster.

Vi frågade sju inflytelserika ­personer i Vattensverige vad de önskar sig av 2017 och hur de själva vill bidra till ­levande hav, sjöar och vattendrag. av Lena Olsson JOHAN KUYLENSTIERNA chef för Stockholm Environment Institute (SEI) Jag har ambitionen att fort­ sätta stärka SEI:s arbete när det gäller vattenfrågor. Med ökat fokus på kopplingar ­mellan mark, sötvatten, kust­ områden och hav, ligger SEI med sin breda expertis och sitt systemkunnande väl till för att tillsammans med andra nyckel­organisationer, till exempel Havs- och vatten­ myndigheten, bidra med lösningar. Om vi ska säkra havens produktiva förmåga och väl fungerande ekosys­ tem, måste vi uppnå en god vattenkvalitet i våra sjöar, floder och grundvatten. Allt hänger samman!«

»Under 2017 hoppas jag att vattenfrågan lyfts ännu tydligare i det internationella samarbetet.«

FOTO SEI/YLVA RYLANDER

Jag är i grunden opti­ mistisk inför 2017.

Det är inte så att vi inte fortsatt står inför enorma utmaningar kopplat till våra vatten och hav, men det rör på sig. Under 2017 hoppas jag att vattenfrågan lyfts ännu tydligare i det inter­ nationella samarbetet. Vi ser redan i dag att många länder lyfter vatten som en strategisk fråga i sina nationella planer under Parisavtalet. Det ger oss nya möjligheter att driva på för förbättrad vattenförvaltning.

Vatten ses också alltmer som en strategisk resurs för fred och säkerhet. Den 23 novem­ ber 2016 diskuterade FN:s säkerhetsråd vatten under en hel dag. Jag hoppas att 2017 blir ett genombrott för vatten­ frågan även i detta avseende, att vattensamarbete skapar förutsättning för fred, säkerhet och en positiv utveckling.

5

7 OM 17 FOTO MATTIAS WENBLAD

»Jag önskar att 2017 blir ­starten för ett ökat samarbete om vattenfrågor.« LENA MICKO ordförande i ­Sveriges kommuner och ­landsting (SKL) Jag önskar att 2017 blir starten för ett ökat samar­ bete om vattenfrågor. Samarbetet behöver öka mellan ­kommuner för att få ännu bättre kompetens och resurser samt långsiktig planering av våra vattenresurser. Även mellan staten och kommunerna behöver samarbetet öka för bättre samord­ ning, planering och krisberedskap. Dessutom måste staten ta ansvar för finansieringen av den nationella vattenkatastrof­ gruppen, Vaka. Statens olika myndigheter måste samordna sig bättre, problemen med miljögiftet PFAS i Sverige är ett aktuellt exempel. Vi ser vattenbrist, översvämningar och farliga kemi­ kalier som når dricksvattnet. Våra vattenresurser är gemen­ samma, därför behöver vi samverka.

ANNA LINUSSON vd för Svenskt vatten Framför allt önskar jag att kunskapen och insikten ökar i Sverige om vattnets värde och om den avgörande betydelse som rent vatten har för samhället.

Den kunskapen är grunden för att vi ska få beslut om ett förbättrat skydd av våra vattentäkter som även innefattar verkningsfulla skydd mot kemikalier. Jag önskar att det blir möjligt för kommu­ nerna att ställa krav som under­ lättar en bra dagvattenhantering, att vi får mer tillämpad forskning om vattenrelaterade frågor, och att regeringen fattar beslut om återföringsmål för näringsämnen så att vi kan få hållbara kretslopp

för vattentjänsterna. Slutligen hoppas jag att vattenförvaltningen i ­Sverige kan bli effektivare och mer tillämpbar.

Eftersom Svenskt vattens vision är »Sverige ska ha friskt dricksvatten, rena sjöar och hav och tillgång till långsik­ tigt hållbara vattentjänster«, och eftersom hela vår verk­ samhet utgår från den och de mål som hör till, så lever jag i tron att jag bidrar varje dag jag går till jobbet.«

»Framför allt önskar jag att kunskapen och insikten ökar i Sverige om vattnets värde och om den avgörande betydelse som rent vatten har för samhället.« 6 | HAV & VATTEN 4 . 2016

FOTO ANNA SIMONSSON

Har du druckit ett glas vatten i dag? Alla behöver friskt vatten.

Kommunerna har producerat vattnet i kranen på ett säkert sätt de senaste hundra åren. Genom samarbete ska vi klara av de utmaningar vi står inför, och producera säkert d ­ ricksvatten även i framtiden. Vattenfrågan behöver integreras i många samhällsfrågor. För att nå Sveriges mål om hållbart bostads­ byggande behöver det till exempel finnas tillgång på rent vatten för ­k­ommande generationer.«

FOTO MATTIAS JÖNSSON

FOTO RICKARD L ERICSSON

FOTO PRIVAT

»Ett hav i balans med bra bestånd är livsviktigt för oss yrkesfiskare, det är ingen övertygelse utan kalla fakta.« PETER RONELÖV OLSSON ord­förande i Sveriges fiskares ­producentorganisation (SFPO) Jag önskar att människor i allmänhet får bättre kunskap och förståelse för hur fisket fungerar. I debatten kan det ibland låta som om vi yrkesfiskare inte alls bryr oss om ­miljön utan ägnar oss åt något slags rovdrift.

Men, att kräva förbud mot trålning är som att förbjuda plöjning eller harvning av våra åkrar.

Nyligen kom en rapport* som visar att vissa arter mår bra av trålningen. Trålning kan, enligt mig, ses som att vi brukar och vårdar havets åkrar.

Ett hav i balans med bra bestånd är livsviktigt för oss yrkes­fiskare, det är inte bara en övertygelse utan kalla fakta. Om vi inte har ett hav i balans så har vi inte heller ett yrke, en försörjning.

FOTO MATTIAS WENNBLAD

Vi står inför stora förändringar under 2017, då förhoppningsvis ett nytt system med överför­ bara fiskemöjligheter införs i bland annat torskoch räkfisket. Jag menar att det skapar bättre ordning, ger den enskilde fiskaren mer ansvar och bättre ekonomi, samt minskar utkast av fisk. Jag kommer att fortsätta jobba sten­ hårt för att vår organisation ska utveckla ett mer s­ elektivt fiske och selektiva redskap som yrkesfiskare kan testa.«

»Om våra nationella miljömål ska vara mer än intetsägande floskler måste vi ha en ny lagstiftning, det är så busenkelt.« CHRISTER BORG ordförande i Älvräddarna Min önskan är att regeringen gör en riktigt bra proposition utifrån Vatten­ verksamhetsutredningens förslag till ny lag­ stiftning för vattenverksamheter. Och att de flesta av förslagen finns med, eftersom det kan bli en sämre situation om enskilda förslag plockas ut ur sammanhanget. Samt att riksda­ gen säger ja till propositionen. Om våra natio­ nella miljömål ska vara mer än intetsägande floskler, och om målen i EU:s vattendirektiv ska genomföras, måste vi ha en ny lagstiftning, det är så busenkelt.

Jag och mina medarbetare i Älvräddarna kommer att fortsätta använda vår talerätt och bevaka alla tillstånds- och omprövningsmål som rör vattenkraft i Sveriges domstolar. Det är viktigt att åtminstone dagens lag­stiftning får fullt genomslag. I samhällssamtalet kommer vi fortsätta att vara det s­ trömmande vattnets röst i ett Sverige där många – både enskilda och organisationer – fortfarande anser att exploatering av natur är viktigare än miljömål.

Vår roll som informatör har därför allt större betydelse.«

»Jag har gott hopp om att 2017 ska bli året då vi enas om rimliga ambitioner för miljöåtgärder i vattenkraften.« GUN ÅHRLING-RUNDSTRÖM ­ nsvarig för vattenkraft, a Energi­företagen Sverige Min vattenönskan 2017 handlar om att ena olika intressen kring den svenska vattenresursen. Efter år av debatte­ rande och ibland rätt hårda tongångar ­känner jag att vi successivt gått i en riktning med ömsesidigt växande respekt för varandras ståndpunkter. Jag har därför gott hopp om att 2017 ska kunna bli året då vi enas om rimliga ambitioner för miljöåtgärder i vattenkraften.

Och att de utgår från en nationell avvägnings­ plan samt väl fungerande regelverk, som tryg­ gar att åtgärder görs där de ger mest miljönytta för satsade resurser. Vi kan med detta lägga en god grund för långsiktighet i svensk vatten­ förvaltning.

Jag har i nästan hela mitt vuxna liv arbetat med vattenkraftsfrågor ur olika synvinklar. Jag hoppas kunna använda den kunskap jag s­ kaffat mig, parat med det vattenkraftsnätverk jag byggt upp. Detta för att ge konstruktiva bidrag så att vi finner den överenskommelse som kan ge förutsättningar för att planera såväl för miljö­ åtgärder, som för att svensk vattenkraft ska kunna bidra till en väl fungerande elförsörjning.«

AXEL WENBLAD styrelse­ordförande i Världsnatur­fonden (WWF)

»Det viktigaste är nog att vi s­ amlas kring att göra Östersjön till vårt gemensamma levande hav.«

Det finns så mycket att önska sig men det viktigaste är nog att vi samlas kring att göra Östersjön till vårt gemensamma levande hav. Det finns så många bra initiativ för att rädda Östersjön men vi måste samordna oss och hjälpas åt. WWF:s initiativ All hands on deck syftar till just det och jag hoppas att vi kan komma igång 2017. Det vore fantastiskt om vi kunde göra Östersjön till en modell för att visa att man kan gå från hot till möjligheter.

Som individ kan man inte göra allt, men man kan göra något. Samtidigt som Östersjön är ­viktig har vi också ett västerhav där jag dessutom bor på en liten ö norr om Göteborg. Jag hoppas att kunna bidra till utveckling av en forskningsoch utvecklingsmiljö i världsklass på västkusten.

Här finns redan två fantastiska forskningsstatio­ ner, Kristineberg och Tjärnö, som har alla möj­ ligheter att utvecklas. Det gäller bara att vi ser dessa möjligheter och går åt samma håll.«

*Rapporten som Peter Ronelöv Olsson hänvisar till heter Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden, Aqua reports 2016:20.

7

AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Havsplanering i Västerbotten, kväverening från bergtäkter i Småland och rening av läkemedelsrester i Skåne.

Här är tio vattenprojekt som pågår just nu.

NORRBOTTEN

SAMMANSTÄLLNING: KARL-JOHAN NYLÉ N

1

Var: Billstaån, Hackås Vad: Anlägga fiskvägar Om projektet: Som en del av projektet Triple lakes ska tre fiskvägar anläggas runt kraftstationerna i ån och en damm rivas ut.

Samarbete mellan Länsstyrelsen i Jämtland och Jämtkraft.

5

Var: Nordmaling Vad: Kartläggning av kustzonen och havsområdet Om projektet: Målet med projektet är att stärka kommunens havsplanering genom kartläggning av intressen och anspråk i kust- och havsområdet. Leds av Nordmalings kommun.

VÄSTERBOTTEN

VÄSTERNORRLAND

JÄMTLAND

6

Var: Trutmarsbäcken, Säljemar Vad: Återställning av vattendrag Om projektet: Målet är att öppna upp vattendraget och skapa våtmarksytor för fisk som vandrar upp från kusten för att leka. Leds av Sportfiskarna.

GÄVLEBORG

2

Var: Orust Vad: Strandstädning Om projektet: Ren och attraktiv kust ska arbeta för samordning av båtar, personal och utrustning för att uppnå fler kilometer städad kuststräcka.

Leds av Orust kommun.

DALARNA

7

Var: Furusund Vad: Naturanpassade erosionsskydd i farleder Om projektet: En pilotstudie som ska ge bättre förståelse för konsekvenserna av fartygsgenererad erosion längs stränderna i Furusundsleden. Leds av Statens geologiska institut.

UPPSALA VÄRMLAND

3

Var: Göteborg Vad: Riskbedömnings­ modell för dumpad ammunition Om projektet: Daimon (Decision Aid for Marine Munitions) ska öka kunskapen om hur man bäst värderar risker med ammunition som dumpats i havet. Leds av Chalmers tekniska högskola.

VÄSTMANLAND

ÖREBRO

STOCKHOLM

SÖDERMANLAND

ÖSTERGÖTLAND

8

VÄSTRA GÖTALAND GOTLAND JÖNKÖPING KALMAR

Var: Runtorp, Nybro kommun Vad: Kväverening i bergtäkter Om projektet: Målet är att utveckla metoder som på ett kostnadseffektivt vis minskar kväveläckage från bergtäkts­ industrin. Leds av Nybro kommun.

HALLAND

4

Var: Hyllingen, Aneby kommun Vad: Återskapa vattenspegeln för att sjön ska återfå sitt rika fågelliv Om projektet: Man gräver upp marken, frigör vattenytor och bygger öar och strukturer där fåglarna ska trivas. Leds av Länsstyrelsen i Jönköping.

8 | HAV & VATTEN 4 . 2016

KRONOBERG

SKÅNE

BLEKINGE

9

Var: Kristianstad Vad: Rening av mikroföroreningar Om projektet: Ska utveckla en reningsmetod för läkemedelsrester och andra mikroföroreningar i reningsverk som mynnar i Hanöbukten. Leds av högskolan i Kristianstad.

FOTO JOHANNA RAGNARSSON

När sydfyrlingen grävts upp ur dammen körs den bort och läggs i en djup grop, som sedan täcks med jord.

Snabb insats mot ­invasiv sydfyrling 10

Sydfyrling är en invasiv främmande art som fort kan sprida sig i det vilda om den kommer ut i dammar eller våtmark. Nyligen gjordes det första fyndet i svensk natur, men växten röjdes snabbt bort av Länsstyrelsen i Skåne.

FOTO ASHLEY BASIL

Var: En dagvattendamm i Berga i Helsingborg Vad: Avlägsna den invasiva vattenlevande växten sydfyrling Om projektet: Länsstyrelsen i Skåne tar bort växten för att hindra att den sprids vidare. Helsingborgs stad ska därefter göra en uppföljning och säkerställa att växtdelar som eventuellt blivit kvar inte tar sig på nytt.

Sydfyrlingen (Crassula helmsii) kan lägga sig som ett lock över en damm, så att andra växter dör.

Y

I slutet av september hittades den första vilda sydfyrlingen i Sverige.

Upptäckten gjordes i en dagvattendamm utanför ­Helsingborg, av en privatperson som rapporterade fyndet till Artportalen, som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet.

När det blev känt att sydfyrlingen, eller vattenkrassula som den också kallas, spridit sig ut till naturen gällde det att agera snabbt och få bort växten. Länsstyrelsen i Skåne tog på sig uppdraget och började gräva bort syd­fyrlingen med grävmaskin för att sedan dumpa växtmaterialet i en djup grop som noga täcktes över med jord. På så sätt hoppas de ha tagit död på

Nils Carlsson visar upp det första fyndet av sydfyrling i svensk natur.

de här exemplaren. Men de kommer att hålla ett öga på dammen så att inte växten får fäste igen genom fröer eller delar som blivit kvar.

– Tidig upptäckt och effektiv bekämpning är enda chansen att bli av med den. Vi hoppas att det här är den enda sydfyrling som kommit ut i naturen, men tyvärr är det osannolikt, säger Nils Carlsson på Länsstyrelsen i Skåne.

Sydfyrlingen är populär att plantera i trädgårdsdammar för att den växer frodigt och blir stor, men problemet är att den lätt sprider sig och tränger undan andra växter i sin närhet. I Storbritannien har sydfyrlingen redan förbjudits i handeln, men den har ändå spridit sig ut i naturen.

– Det finns en risk att den får fäste även i Sverige. De som köper sydfyrling rensar ut den från sina dammar när de märker att den tar över dammen. Slängs växten sedan ut i naturen och tar sig så börjar den tränga undan den naturliga, inhemska floran. Det är okunskap hos privatpersoner som ställer till det, säger Nils Carlsson, som också är doktor i invasionsbiologi.

Invasiva främmande växter påverkar inte enbart andra växter utan även djurlivet, och vice versa. Om en invasiv växt tränger undan en inhemsk kan det exempelvis innebära att en insekt blir av med sin värdväxt. Sverige har tidigare varit relativt förskonat från att främmande arter etablerar sig, men under de senaste decennierna har allt fler invasiva arter fått fäste. I takt med att klimatet blir varmare förväntas problemet öka.

ANDE RS ÅKE RSTRÖM

9

REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 4 . 2016

Striden om diket Svenskt skogsbruk har genom åren skapat tusentals mil av diken. Avkastningen har blivit ­bättre – men livet för småkrypen svårare. Frågan är nu om ­landets ­diken ska proppas igen eller rensas. text Anna Froster foto Jonas Tobin

11

uften är rå och grå, med doft av kallfuktig mossa.

Längs en namnlös skogsbilväg på småländska höglandet slänger en man ut två stora svarta sopsäckar och en spade ur bilen. Efter honom kommer hans kompanjon med motorsåg och långa krokar i bältet som skramlar för varje steg. Ingen skulle kunna ana att de här två är på väg ut för att skapa fågelsång och sprittande liv i vattnet.

Historien börjar egentligen på tidigt 1900-tal, när torpare och skogsarbetare gick ut med spadar i gryningen, dag efter dag, och grävde mil efter mil.

Staten betalade ut dikningsbidrag, för att dränera de arma försumpade skogarna så att träden skulle växa snabbare. Pengarna betalades ut per meter och det viktiga blev ofta att gräva, mer än att tänka igenom var dikena skulle göra störst nytta för skogsproduktionen.

Dikningen fortsatte in på 1980-talet och resultatet blev att en fjärdedel av våtmarkerna helt försvann. En stor del av dem som finns kvar är »hydrologiskt störda« och »starkt påverkade«, enligt Naturvårdsverket.

I dag lever vi i ett torrare land med 90 000 mil skogsdiken, istället för 60 000 mil naturliga bäckar, åar och älvar. Det torrare landet har fått exportinkomster och välfärd, men

skogarna har blivit tystare om våren. Inte lika många grodor kväker, inte lika många fåglar sjunger och vattnet porlar inte som det en gång gjorde. En femtedel av arterna på den svenska rödlistan över hotade arter finns i våtmarkerna.

Framför oss i skogen ligger nu ett dike som fortsätter spikrakt mot fjärran. Ur det bruna vattnet växer spretigt gräs, och tjocka mosskuddar lutar sig in från kanterna. Mannen med sopsäckarna plockar fram en lång metallpinne och sticker ner den i mitten av diket.

– Trettio centimeter ner till hård botten, det blir perfekt.

Han heter Per Petersson och är det statliga skogsbolaget Sveaskogs naturvårdsspecialist i Götaland. Det här är vardagsmat för Per Petersson, han har proppat igen diken sedan början på 2000-talet, men han kan ändå inte dölja sin förtjusning.

– I vår kommer vattnet att stiga här, och en massa vatten­ insekter kommer att lägga ägg. Ju fler småkryp i vattnet, desto fler fågelungar blir mätta och överlever.

Grunda vattensamlingar är vänliga barnkammare – det är just den miljö som livet på jorden en gång uppstod ur.

Per Petersson förklarar att våtmarkerna är naturens egna reningsverk, och att skogsbrukets största hot mot våra ­vattendrag är igenslamning. Det här diket leder så småningom ut i Nissan där det en gång fanns gott om flodpärlmussla. På 1700-talet fanns det statliga pärlinspektörer som över­vakade fisket av flodpärlmussla. Men bland annat alla dessa diken har fört med sig så mycket slam till åarna att unga musslor täcks över och kvävs.

Per Petersson förklarar också att björkarna omkring oss klarar att bli ordentligt blöta om fötterna medan granen dör om den står översvämmad länge.

– Därför får vi dessutom en lövsumpskog på sikt, och det är en av de miljöer som har minskat mest i vårt land.

H

åkan Filipsson, mannen med det skramlande bältet, drar igång motorsågen och kapar några granar i två­meterslängder. Per välter ner dem i diket.

– Det är så enkelt och ändå kan man göra stor naturvårdsnytta. Materialkostnaden för virke och fiberduk är kanske 500 kronor. Är man ändå ute med skogsmaskin går det väldigt fort.

Till vardags planerar Håkan Filipsson avverkningar på Sveaskog. Det här är första gången han proppar igen ett dike.

Vad säger dina kollegor om det här?

– De tycker väl att det är vansinnigt, men det får du inte skriva, säger han med ett snett leende. Många av dem utbildade sig när skogsbruket hade ett annat fokus. De senaste 10–15 åren har det blivit mycket viktigare med naturvård och hänsyn till vatten.

Men du tycker inte att det är vansinnigt?

– Inte helt …, säger han med ett brett leende. Om man gör det på rätt plats.

12 | HAV & VATTEN 4 . 2016

»Blunda och minns den här bilden. Om dikesrensning är lönsamt är ju en fråga om hur lång varaktighet åtgärden har. Ganska snart ser det ut så här, helt igenvuxet«, säger Per Petersson.

13

»Sådana diken är nog de flesta överens om att vi lika gärna kan proppa igen.

Vi har förändrat hydrologin i landskapet och skapat en stor miljöskuld som det är dags att börja betala tillbaka.«

»Allt som behövs är en fiberduk och lite virke. Det är oerhört billig naturvårdsnytta«, säger Per Petersson.

14 | HAV & VATTEN 4 . 2016

En tredjedel av dikena ger inte någon produktionsvinst alls, enligt en studie som Världsnaturfonden (WWF) har gjort. Under dikningsbidragens tid grävdes många diken på fel ställen, till exempel där marken var så näringsfattig att skogen inte orkade växa mer fastän den blev torrare.

– Sådana diken är nog de flesta överens om att vi lika gärna kan proppa igen. Vi har förändrat hydrologin i landskapet och skapat en stor miljöskuld som det är dags att börja betala tillbaka, säger Per Petersson.

Motorsågen surrar och till slut har Per och Håkan en stor hög med klena stockar. Per öppnar en av sopsäckarna och vecklar ut en stor brun fiberduk. Han tar en paus vid dikeskanten.

– När vi står här måste vi fråga oss en sak: Hur långt har vi till andra markägare uppströms?

– Fem mil, säger Håkan Filipsson.

– Okej, då kör vi.

Att dämma ett grävt dike är lagligt så länge man inte påverkar någon annan, förklarar Per Petersson och lägger fiberduken på botten. Sedan lägger han och Håkan på stockar och slår in dem som i ett paket. Till sist täcker de paketet med granris, men det är »bara kosmetika«, för att dölja duken. Per Petersson strålar där han står på toppen av sitt dagsverke.

– Nej men, det här blir ju nästan för bra, nu kan du lägga till det på CV:t, certifierad proppare, säger han till Håkan och klafsar njutningsfullt omkring i dyn.

Med brunslemmiga stövlar går han vidare och talar på forsande småländska om vikten av att skydda skogens vatten. Som Håkan Filipsson säger har skogsbrukarna blivit mer vattenmedvetna de senaste åren. Åtminstone i teorin är alla överens om att man ska lämna ordentliga kantzoner av träd när man avverkar längs vattendrag.

Träden hjälper till att suga upp en del av det kväve och andra oönskade ämnen som frigörs på ett kalhygge. En ordentlig trädridå ger också skugga och löv som fiskar och småkryp kan äta.

Medvetenheten växer dessutom om faran med kör­skador, som kan bli motorvägar av slam och kvicksilver ut i vattendragen. Men ett område där det fortfarande råder delade meningar är dikesrensning. Nästan alla diken som grävdes under 1900-talet har hunnit växa igen, och är inte längre lika effektiva på att föra bort vattnet.

Genom att gräva ur dem med en grävskopa kan man få mer vatten att rinna igen, så att skogen omkring blir torrare och växer bättre. Per Petersson hör till dem som ifrågasätter dikesrensningen.

– Den maskinförare som korsar ett vattendrag på fel sätt gör sig skyldig till en avvikelse och i värsta fall kan man säga upp en entreprenör. Men nästa vecka är det dags för dikesrensning, som vi vet kvaddar vattenmiljön, och det är en del av kollegornas jobb. Det blir ett väldigt motsägelsefullt budskap, säger Per Petersson.

Regeringen vill öka produktionen i skogen för att kunna ersätta fossila bränslen, och dikesrensning är en av metoderna som diskuteras mycket.

V

i ska gå lite djupare ner i dyn och miljöeffekterna med hjälp av Therese Zetterberg som ansluter nu, vägledd genom skogen av motorsågsbullret. Hon är forskare på IVL Svenska miljöinstitutet och har jobbat med Diva, den första svenska studien av dikesrensningens miljö-

effekter. Den är ett samarbete mellan IVL, WWF och Sveaskog, och ett av studiedikena ligger bara 500 meter från diket som nyss blev igenproppat. Therese Zetterberg leder vägen över stock och sten till det hon kallar »sorgebarnet«, det dike som drabbades hårdast av ökad slamtransport efter dikesrensningen i försöket. En gång var detta en bäck, som grävdes ur till ett dike, och sedan rensades 2009 för att forskarna skulle kunna mäta vad som hände i vattnet.

Therese Zetterberg petar i diket med måttstocken och rör upp ett fluffigt slem. När diket grävdes ur med en skopa blev dikeskanterna naken jord som lätt sveptes med. Nu har jorden lagt sig över det som en gång var hård grusbotten.

– Drygt 25 centimeter sediment … före rensningen var det noll centimeter. Nu har det gått sju år och det ser fortfarande ut så här.

2008 fick man upp drygt 1 000 insekter när man drog med en håv längs 50 meter av den här bäcken. Två månader efter rensningen var 90 procent av dem döda och begravda i slam.

Sedan dess har småkrypen långsamt återhämtat sig, men fortfarande i år är de mindre än hälften så många som 2008.

Exempelvis har de nätbyggande nattsländelarverna blivit mycket färre. De fångar sin föda i strömmande vatten med ett nät som de spinner, och när nätet är fullt halar de in det och

Proppen är som ett paket med gallrings­ virke inslaget i fiberduk. Vattnet kommer att kunna rinna igenom men mycket långsamt.

äter upp hela härligheten. Efter dikesresningen blev vattnet så fullt av slam att näten täpptes igen och blev oanvändbara.

T

herese Zetterberg håller upp ett provrör. Det inne­ håller ett grått larvmoln av knott, fjädermyggor och bäcksländor som hennes biologkollega på IVL har suttit och räknat.

– Det här är inga hotade djur, utan mestadels vardagsarter, som är viktig basmat för många fåglar och fiskar.

I Diva-studien ingick bara tre diken här och tre i Norr­botten.

Det är en liten studie, men fortfarande den enda som har gjorts om dikesrensning i Sverige, understryker Per Petersson.

– I nuläget finns ingen kunskap som visar att man kan genomföra något som heter miljövänlig dikesrensning. Tills vi vet mer borde försiktighetsprincipen gälla.

Men försiktighetsprincipen kan man tolka på olika sätt.

Skogsstyrelsen har bjudit in skogsbrukare, myndigheter och miljörörelse till en arbetsgrupp för att enas om rekommendationer när det gäller dikesrensning. Elisabet Andersson är ekolog på Skogsstyrelsen och ansvarig för gruppen. Hon förklarar på telefon från kontoret i Umeå att dikena har vuxit igen under många år och om vi ska bibehålla en hög produktion behöver vi underhålla en del av dem.

15

DIVA Diva (Dikesrensningens effekter på vattenekosystem) är ett forskningsprojekt som har följt upp effekterna av dikesrensning med olika metoder. Effekterna på vattenkvalitet och biologi har studerats i två försöksområden, i småländska Norra Unnaryd och norrbottniska Fagerheden. Huvudansvariga för projektet är IVL och Sveaskog.

Projektet stöds även av WWF, Skogstyrelsen och Naturvårdsverket.

Vattenvänligt skogsbruk innebär: - Att lämna en ordentlig kantzon mot sjöar och vattendrag. Man bör även förstärka och utveckla kantzoner, med flera trädslag, buskar, unga och gamla träd och många döda träd. Gräs och växter på marken gör också filtreringen bättre.

- Att förhindra körskador.

Välj att köra när det är tjäle eller torrt i marken.

Kör aldrig närmare än 10 meter från vattendrag.

- Att lägga ut tillfälliga broar om ett vattendrag absolut måste korsas.

- Att låta döda träd ligga kvar i vattnet, exempelvis rötskadade träd.

- Att lägga tillbaka stenar som har rensats bort ur bäcken. De är livsviktiga som skydd och livsmiljöer för fisk och småkryp.

- Att täppa igen diken som inte är nödvändiga för skogsproduktionen.

Då återskapas våtmarker och viltvatten som renar vattnet och hindrar att bäckar slammas igen.

- Mer detaljerade råd finns till exempel i Skogsstyrelsens skrift Skogsbruk vid vatten, boken Skogens vatten (Bleckert, Degerman, Henrikson) och på www. skogforsk.se/sv/KunskapDirekt/Vattenvard/ Källa: WWF och Skogsstyrelsen

16 | HAV & VATTEN 4 . 2016

När vi återvänder till proppen efter ett par timmar har vattnet stigit med två centimeter. »Vitsen är inte att skapa en sjö utan att höja lite så att vi skapar en miljö där vattnet står kvar längre på våren«, säger Per Petersson.

Till vardags planerar Håkan Filipsson avverkningar på Sveaskog. Det här är första gången han proppar igen ett dike.

Therese Zetterberg tittar ut som en vätte under överhänget. Det som har eroderat här efter dikes­ rensningen har runnit vidare och grumlat vattnet längre ner.

»Drygt 25 ­centimeter ­sediment … före ­rensningen var det noll centimeter. Nu har det gått sju år och det ser fortfarande ut så här.« Vad skulle hända annars, skulle allt bli träskmarker?

– Nej, men en hel del arealer skulle återgå till mer sumpskogsliknande förhållanden.

Men skogen är redan torrlagd jämfört med natur­ tillståndet, måste vi krama ur de sista dropparna?

– Det här arbetet handlar inte om ifall det är rätt eller fel att dikesrensa. Vi utgår från att det kommer att genomföras, och då vill vi diskutera hur man ska göra det med största möjliga hänsyn. Den bästa miljöhänsynen är kanske att låta bli rensning helt och hållet, men vårt uppdrag är att balansera mellan miljö och produktion.

Hon tillägger att många av de stora skogsbolagen är väldigt restriktiva med dikesrensning i dag, kanske eftersom kunskapsläget är oklart, både när det gäller lönsamhet och miljöeffekter. Det enda bolaget som dikesrensar storskaligt är Holmen skog.

– Vi rensar omkring 15 mil per år. Som vi ser det är rensning en nödvändig åtgärd för att upprätthålla skogsproduktionen där dikena inte fungerar som de ska, säger verksamhetsutvecklaren Emil Forsberg.

N

är det gäller miljöpåverkan nämner även Emil ­Forsberg försiktighetsprincipen, men i Holmen skogs fall betyder det inte att man avstår från att rensa, utan att man avstår om det riskerar att skada kända naturvärden, som nyckelbiotoper eller Natura

2000-­områden. Om de väljer att rensa använder de olika metoder för att minska miljöpåverkan, som att lämna en del av diket orensat, så att vattnet filtreras, eller ordna slamgropar och våtmarker där vattnet rinner långsammare så att slammet hinner sedimentera.

– Vilka åtgärder vi gör beror på förutsättningarna och är en bedömning från fall till fall. Vi kan inte sätta upp exakta riktlinjer, men man rensar exempelvis inte ända fram till en bäck eller sjö.

Holmen skog har höga ambitioner när det gäller skogsproduktion, förklarar Emil Forsberg.

– Alla vet att skogsnäringen är en viktig pusselbit för att klara klimatutmaningen.

Men en nyckelfråga för att ekosystemen ska klara

Per Peterssons hund fastnar i dyn, i det dike som rensades 2008.

17

FOTO PER PETERSSON

»Väldigt lite av kvävet från olika skogsbruks­ åtgärder når haven runt Sverige. Knappt tre procent av de totala mänskliga utsläppen ­kommer från slutavverkningar«

En och en halv månad efter Pers och Håkans proppning såg diket ut så här, med 30–40 cm högre vattenstånd ovanför proppen.

18 | HAV & VATTEN 4 . 2016

klimatförändringar är också en mångfald av arter, enligt Lennarth Gladh på WWF. Det kan vi inte kompromissa med, menar han.

Någon slags kompromiss måste vi väl göra, om vi ska producera skog i Sverige?

– Absolut, men ställningstagandet att dikesrensa tycks mest bygga på någon typ av myt om hur lönsam dikesrensningen är. Därför tycker WWF att skogsbruket måste ta sitt sektorsansvar och en gång för alla reda ut produktions­ nyttan och miljöeffekterna av dikesrensning.

Men är det inte självklart att det blir färre insektslarver i ett dike om man gräver ur det med en grävskopa. Är det verkligen ett hot mot den biologiska mångfalden?

Det återställs väl ändå med tiden?

­– Jo, men dikesrensningens största problem är att den leder till igenslamning av bottnar i naturliga vattendrag nedströms. Och den tycks vara bestående. Det finns ingen som vet hur lång tid det tar för att bäcken ska »renas« från igenslamning. Kanske måste vi vänta till nästa istid!

Förutom småkrypens, fiskens och fåglarnas liv handlar det alltså också om att vattnet ska gå långsamt genom skogen för att renas innan det kommer ut i sjöar och vattendrag.

– Här börjar havet, säger Per Petersson och pekar ner i det barriga, dyiga diket. Vi måste börja här med att återställa de biologiska filtren, för när kvävet kommer ut till kusten är det för sent. Ändå är inte själva skogsbruket någon storskurk när det gäller havet, enligt Stefan Löfgren som är forskningsledare på institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet. Visserligen ökade flödet av bland annat kväve efter Divas dikesrensning, men skogsbrukets kväveläckage är marginellt i jämförelse med bidragen från jordbruk, kommunala reningsverk och kvävenedfall, menar han.

– Väldigt lite av kvävet från olika skogsbruksåtgärder når haven runt Sverige. Knappt tre procent av de totala mänskliga utsläppen kommer från slutavverkningar.

Stefan Löfgren förklarar att skogens tillväxt i allmänhet styrs av tillgången på kväve, vilket innebär att träd och annan vegetation snabbt tar upp det kväve som tillförs.

Därför blir det oftast små mängder kväve som rinner vidare till sjöar och vattendrag.

Här gäller det att skilja på skogsbruk och skogsmark.

Eftersom så mycket av Sverige består av skog, kommer en stor del av kvävet som når havet från skogsmark, nämligen drygt 30 procent. Dock är nästan allt så kallat bakgrunds­ läckage, enligt Stefan Löfgren, det vill säga det skulle fortsätta att läcka ut även om alla människor lämnade Sverige i morgon. Är det då inte viktigt att stoppa kvävet från skogen, oavsett vad det kommer ifrån, genom att anlägga våtmarker och se upp med dikesrensning och körskador?

– Absolut, eftersom det ger positiva effekter i skogsvattnen lokalt. Om man istället tittar på frågan ur havets perspektiv och samhällsekonomiskt, är det betydligt bättre att genomföra åtgärder i anslutning till de riktigt stora kvävekällorna än att anlägga en massa små våtmarker ute i skogen, säger Stefan Löfgren.

M

en många bäckar små … I Torsås kommun i Kalmar län har de flesta invånare en relation till havet och allting började med att en stugägarförening ville göra vad de kunde för att stoppa igenväxningen av deras vikar. De lade en tusenlapp var i ett kuvert och gick till kommunen för att fråga vad de kunde bidra med.

– Det där väckte något, både kommunen och en massa ideella krafter samlades för att få friskare vatten, berättar

De här små djuren bebodde diket (som från början var en bäck) före rensningen. Två månader senare var 90 procent av dem döda och begravda i slam.

Pernilla Landin som är miljöinspektör och vattenprojekt­ ansvarig på kommunen.

Eftersom en stor del av Torsås täcks av skog blev det naturligt att försöka minska utsläppen där. Nästan all skog brukas av små privata markägare och därför har kommunen bland annat tagit fram ett demonstrationsområde där de håller kurser och temadagar om vattenhänsyn i skogen.

Här kan man till exempel få se restaurerade våtmarker, fina trädridåer mot bäckar, proppade diken, rensade diken, körskador och friska bäckar.

Tyvärr finns just nu inte så mycket att visa upp av allt detta. 2016 har varit exceptionellt torrt i hela östra Sverige, och i Torsås förvärras situationen av att det inte finns så många sjöar och våtmarker som kan hålla kvar vattnet.

– 99 procent av våra sjöar är borta. En gång i tiden behövde folk här åkermark och dikade ut sjöarna. ­Vattendragen går bara rakt till havet, så vattnet rinner väldigt snabbt igenom Torsås, säger Pernilla Landin.

Man kan säga att det ursprungliga målet är uppnått, att få mer och torrare mark, men i dag är alla överens om att det är ett problem. När flödena är höga spolas vattnet ut väldigt fort, och under resten av tiden är vattendragen nästan torra. Därför jobbar Torsås kommun för att hålla kvar vattnet, exempelvis i återställda våtmarker, och för att få tillbaka det där porlande

friska vattnet som är fullt av fisk och småkryp. Mest jobbar de med rådgivning, med stöd från bland annat EU och Lova (ett statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt).

Det kan vara så enkelt som att en markägare lägger grus i ett vattendrag för att ge öringens yngel en tryggare ­barnkammare, förklarar Pernilla Landin.

– Det är viktigt att förmedla att det här är ett gemensamt arbete. Annars känns det kanske som att »min lilla åtgärd spelar ingen roll«, men ­tillsammans med andras gör den ju faktiskt det.

Per Petersson är inne på samma spår när vi återvänder till vårt proppade småländska dike efter ett par timmar. Vattnet har redan stigit ett par centimeter och Per är hoppfull när han samlar ihop sina svarta plastsäckar.

– För 20 år sedan var det ingen som trodde på att lämna kvar högstubbar efter avverkningar, men nu finns de på vartenda hygge och har tillsammans ganska stor ­betydelse för skogens djur och växter. På samma sätt skulle vi nog få stor effekt om många började proppa små diken!

V

i vandrar vidare till en våtmark som Diva anlade nedanför sitt försök. Inte ens i forskningens tjänst ville de skjutsa ut mer kvicksilver och slam i Nissan som rinner en kilometer ner. De grävde helt enkelt en vall som stoppade upp vattnet och skapade en liten våtmark där vattnet filtreras. En bäverfamilj kunde inte ha gjort det bättre. Här står dränkta, spretiga granar och björkar fulla med små hattar av vedsvamp. Ett eldorado för insekter och hackspettar, enligt Per Petersson. Före dikesbidragens tid var detta en vanlig miljö i Sverige, men nu har vi nationella åtgärdsprogram för att återskapa dem. ­– Vi måste bara få folk att förstå att detta inte är vattensjuk mark, det är vattenfrisk mark. O

19

INTERVJUN

KAROLINA SKOG, MILJÖMINISTER:

»KLIMATFÖRÄNDRINGARNA HÄNDER NU, I SVERIGE« Karolina Skog har vigt en stor del av sin tid som miljöminister åt att grubbla över något många svenskar fortfarande b ­ etraktar som en ickefråga: tillgången till rent dricksvatten.

S

text Christian Daun foto Anna Simonsson

veriges miljöminister befinner sig rent fysiskt i Münster, ett mötesrum på Miljöoch energidepartementet i Stockholm, med vacker utsikt över Stadshuset och den julpyntade Drottninggatan. Mentalt befinner Karolina Skog sig dock någon annanstans, mellan Marrakech och Cancún närmare bestämt. Hon kom hem från FN:s klimatmöte i Marocko för bara några dagar sedan, och redan nästa vecka bär det av igen, denna gång till Mexiko för att närvara vid antagandet av Cancúndeklarationen.

– Det fick bli några vanliga arbetsdagar emellan, säger hon medan hon ställer sig i fönsterljuset för att posera för Hav & Vattens fotograf.

Marrakech var ett minst sagt märkligt klimatmöte. Under konferensens gång, bara några veckor efter att det ­historiska Paris-avtalet trätt i kraft, valdes ­klimatförnekaren Donald Trump till president för USA och vips var optimismen som bortblåst.

I alla fall inledningsvis.

– Jag vet att det fanns folk i USA:s delegation som grät när det stod klart att han vunnit. Trump var det huvudsakliga samtalsämnet under hela mötet. Samtidigt rådde en väldigt kraftfull stämning, ett slags revanschstämning. Vi får inte låta det här stjälpa! Nu när vi inte längre kan räkna med att USA håller vad de lovade i Paris måste vi andra bli ännu bättre. Nu måste vi göra ännu mer.

Kina, en annan viktig klimataktör, gav glädjande nog ett väldigt tydligt löfte: Vi kommer att hålla vad vi lovar.

– Återstår att se om de backar upp orden med handling, men det var mötets behållning.

20 | HAV & VATTEN 4 . 2016

T

rots den senaste tidens påfrestande flängande, den sena eftermiddagstimmen och allmän vinter­ glåmighet ser Karolina Skog oförskämt alert ut.

Klädseln är vad engelsmännen kallar smart casual.

Utsvängda beiga kostymbyxor och en tunn svart kofta över svart topp.

Kanske beror hennes goda humör på nästa programpunkt. Efter intervjun ska Karolina Skog hasta vidare till Berwaldhallen. Mary Robinson, som blev Irlands första kvinnliga president och sedermera FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, är i stan för att ta emot Stockholm Human Rights Award.

– Jag kommer att vara sååå starstruck. Vad säger jag om jag får prata med henne? Oh, I’m such a big fan!

Men åter till klimatmötet. I Marrakech stod vattenfrågor högt på agendan. Karolina Skog medverkade i en rad paneldiskussioner om städernas roll i klimatarbetet.

– Där är vatten avgörande. Slum tenderar att växa fram i områden som är olämpliga för byggnation, där vattenförsörjningen inte fungerar. Det är därför de områdena är möjliga för fattiga att ta över. Ska man höja levnadsstandarden för människor i slummen är vatten en helt avgörande fråga.

Medan ministerkollegan Isabella Lövin förde Sveriges talan i förhandlingarna, träffade Karolina Skog folk »lite mer på sidan«. Extra laddade var mötena med företrädare för länder vars blotta existens hotas av vatten. Vissa har för mycket, andra för lite.

– Små östater i Stilla havet håller på att dränkas och i afrikanska länder råder det akut brist på dricksvatten.

Att i sådana samtal representera välmående Sverige är förstås speciellt. Vad vet väl en svensk om torka och vattenbrist? Faktiskt mer än de flesta anar. För första gången

KAROLINA SKOG Född: 1976.

Bor: Stockholm, med man och barn.

Nuvarande roll: Miljöminister.

Utbildning: Magister i humanekologi från Lunds universitet.

2014 hällde Karolina Skog en hink isvatten över Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin. Spricka i partiet?

Nej, upptåget var en del av »Ice bucket challenge«, en kampanj för att samla in pengar till forskning om sjukdomen ALS.

Bakgrund: Blev ordförande i Miljöpartiet i Malmö 2005 och har sedan dess haft en rad tjänster och uppdrag inom partiet, bland annat varit redaktör för tidskriften Grönt.

Urval av förtroende­ uppdrag: Vice ordförande i Svenska spårvagnsstäderna (2012-2014), ordförande i Svenska cykelstäder (2015).

21

Vad har förvånat henne mest under första tiden som miljöminister? »Alla rutiner och regler som vi på regeringskansliet måste förhålla oss till.

På den positiva sidan är det lyxen att ha tillgång till så många duktiga politiskt sakkunniga.«

Vårens rekordlåga nederbörd fick öarnas grundvatten att sina, och när regnet väl kom, under våren, slukades allt av växtligheten. På Gotland infördes ett rekordtidigt bevattningsförbud, för att kunna stå emot sommarens turist­ invasion. Samtidigt minskades trycket i lokalbefolkningens kranar och duschar. Dessutom uppfördes ett dyrt och energislukande avsaltningsverk i Herrvik, där bräckvatten omvandlas till dricksvatten.

Karolina Skog besökte några av Gotlands vattentäkter under sommaren.

– För gotlänningarna var läget: Hur ska vi ta oss igenom sommaren?

På Öland blev man tvungen att koppla upp sig mot fastlandet. En 5,5 kilometer lång vattenledning forslade vatten mellan Kalmar och Stora Rör. Samtidigt gick tankbilar i skytteltrafik över Ölandsbron.

– På Öland var det många företag som var på väg att lägga ned. Det var tal om att nödslakta kor.

Det gångna årets händelser visar att vattenbrist kan bli ett kännbart problem även i Sverige. Fortsatt varmare väder ger längre somrar, vilket innebär mer växtlighet och mindre grundvatten. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har redan slagit larm: Sverige måste börja arbeta systematiskt med vattenbristen.

– Att MSB säger ifrån säger väldigt mycket. Klimatförändringarna är inte något som kanske händer sen. De händer här och nu. I Sverige.

Varför är frågan inte större?

– Inställningen är att det ska bara funka, för det har det alltid gjort. Vatten har blivit en självklarhet, en ickefråga.

Men det blir allt tydligare att vi inte kan tänka så. Det krävs stora ansträngningar om vi ska ha dricksvatten också i framtiden.

S »VATTEN HAR BLIVIT EN SJÄLVKLARHET, EN ICKEFRÅGA. MEN DET BLIR ALLT T­ YDLIGARE ATT VI INTE KAN TÄNKA SÅ. DET KRÄVS ­STORA ANSTRÄNGNINGAR OM VI SKA HA DRICKSVATTEN OCKSÅ I FRAMTIDEN.« någonsin kunde en svensk miljöminister med trovärdigheten i behåll säga: »Som svensk vet jag vad du pratar om.«

L

åt oss inte överdriva. Sverige lider inte något akut hot att ställas under vatten, inte heller råder någon brist på tjänligt dricksvatten. Men i somras kom en påminnelse om att Sverige inte är förskonat från klimatförändringarna.

Påminnelsen ägde rum på Gotland och Öland.

22 | HAV & VATTEN 4 . 2016

om nytillträdd minister var Karolina Skog med och förbjöd det hormonstörande ämnet bisfenol A vid invändig renovering av dricksvattenledningar.

Förbudet skapade inga större rubriker. Dricksvatten­ relaterade reformer gör sällan det. En smula märkligt kan tyckas, med tanke på att vatten är blodet i samhälls­ kroppens ådror, ett av få politiska områden som de facto angår varenda medborgare.

Sveriges ledningsnät behöver bytas ut. Ingen smal sak.

Nyanskaffningsvärdet beräknas uppgå till 700 miljarder kronor. Årligen investeras det 3,5 miljarder. Fortsätter det i samma blygsamma takt kommer det att ta 150 år innan Sveriges nät är utbytt.

– Jag kan tänka mig att fundera på vad staten kan göra för att öka takten, säger Karolina Skog.

VA-taxan behöver höjas för att finansiera de nya ledningarna. Problematiskt eftersom kommunpolitiker ofta använder låga VA-taxor för att locka företag till orten.

– Att höja VA-taxan kanske känns jobbigt, men det måste vara betydligt jobbigare för ett kommunalråd att säga: »Oj, vi har inget rent dricksvatten«. Det var nog inte roligt att vara kommunalråd i Mörbylånga i somras. Jag tycker kommunalpolitiker borde skryta om bra infrastruktur i stället för låga VA-taxor.

Karolina Skog hänvisar till händelsen i Östersund i november 2010 då parasiten cryptosporidium letade

Karolina Skog är känd som pragmatiker.

Kanske är det därför hon oftare än andra ministrar gör nedslag i verkligheten. I oktober besökte hon exempelvis Tysjöarna, Jämtland. »Jag vill komma ut och se hur pengar förvandlats till konkreta åtgärder, det har jag ett behov av.«

sig in i dricksvattnet via Storsjön. Mellan 20 000 och 30 000 människor insjuknade.

– Sverige måste ta lärdom av det där. Går något fel blir samhällskostnaderna väldigt stora, det mänskliga lidandet också.

För att minska sårbarheten hoppas Karolina Skog på en regionalisering vad gäller hanteringen av infrastrukturen för dricksvatten.

– Vi måste bygga upp en robusthet, så att vi inte längre har en lösning där varje kommun har två dricksvattentäkter.

Dricksvattenfrågan har varit som en crash course i ministerämbetet.

– Att läsa av en utveckling för att se vart vi är på väg, och sedan överväga vad som är statens respektive kommunernas ansvar, det är vad jobbet går ut på. Hur aktiv ska staten vara? Går vi in och hjälper en kommun sänder det olyckliga signaler till de andra. Har man haft planeringsansvar i hundra år får man ta konsekvenserna. Vi kan inte gå in och rädda ansvarslösa kommuner.

Karolina Skog blickar ut genom fönstret. Utanför virvlar Stockholms skymningshimmel i lila, blått och rosa. I dag ­faller inga flingor, men den senaste tiden har det snöat ymnigt över stora delar av landet, även på de drabbade öarna.

– Jag kan tänka mig att de är glada för snön och snösmältningen just nu, säger hon, med adress Gotland och Öland.

K

arolina Skog växte upp i Åhus, vid Hanöbukten. Det hörs. När miljöministern säger »så« låter det »såou«.

Hon börjar skratta när jag påpekar den göingska anstrykningen.

– Min släkt är från Blekinge så jag pratar inte någon utpräglad göingedialekt. Men jag kan om jag vill … Åou-hus.

Där, i »Åouhus«, utgjorde stranden och havet hennes »fritidsgård«. Karolina Skog började tidigt paddla kajak, en aktivitet hon också utövade under sommarloven i Blekinge skärgård.

– Jag måste bo vid havet. Jag bodde i Paris ett år, älskar den staden, men avståndet till havet var jobbigt.

Närheten till vattnet har följt henne in i politiken, hela vägen till ministerposten. En av de hittills roligaste ­arbets­dagarna som miljöminister infann sig den sjätte ­september när budgetpropositionen för 2017 presenterades. Regeringen har öronmärkt 12,9 miljarder kronor för klimat­investeringar.

– Jag har 73 procent mer pengar än någon tidigare miljöminister. Det är lyxigt. Men förväntningarna är 73 procent högre också.

Men hur är Karolina Skog som politiker? Svaret kommer, symptomatiskt nog, blixtsnabbt.

– Otålig! Otålig och resultatinriktad.

Egenskaper som kanske inte är så där jättekompatibla med miljöpolitik, eller?

– Haha. Jag har en strategi för att inte bli frustrerad: Hellre ett steg i dag, än att lösa hela problemet med en gång.

Har du exempel?

– Jag gillar att gå in i system och skruva på dem. Under min tid som kommunalråd i Malmö reglerade jag parkerings­villkoren, och de förändrade resemönstren i samma ­utsträckning som trängselavgifterna gjort i Stockholm.

Isabella Lövin kallar sig »visionär realist«. Vilka ord skulle du använda för att beskriva dig själv?

– Jag känner mig väldigt bekväm med Isabellas ­beskrivning. Jag ser framför mig en person med en tydlig vision som har tålamodet att ta sig mot målet steg för steg. Pragmatism var något jag lärde mig som kommunal­politiker. Om ett projekt inte är finansierat är det inget projekt. En vision behöver ett planprogram och ett planprogram behöver ett avsnitt om fastighetsekonomi, annars är det ingen som vill bygga. Det hände att jag sa till mina tjänstemän: »Ni får inte vara för visionära!« O

MIN VATTEN­ ÖNSKNING FÖR 2017:

»Att dricksvattenfrågan hamnar på den politiska dagordningen i Sverige.

Vi har länge levt med föreställningen att vatten bara finns. Men vi måste värna dricksvattnet aktivt.«

23

PÅ DJUPET

Friskare vatten Fiskar blir sterila, bakterier kan bli ­resistenta och ­fåglar dör. Men nu finns det metoder för att få bort läkemedelsrester från ­vattnet. Linköping blir först i Sverige med det nya ­reningssteget i stor skala.

M text Jan Malmborg illustration Felicia Fortes

ånga läkemedel bryts inte ner i våra kroppar. De är designade för att klara den sura miljön i våra magar och hamnar i ­toaletten.

Problemet är att flera av de medicinska substanserna också tar sig vidare genom reningsverkens alla steg – de mekaniska, biologiska och kemiska. För att sedan släppas ut i våra vattendrag.

I dag används över 1 000 aktiva läkemedelssubstanser i Sverige och många av dem kan hittas i avloppsvattnet.

24 | HAV & VATTEN 4 . 2016

Hittills har dock kunskapen om halterna av läkemedelsrester i inkommande och utgående vatten varit begränsad. Det har också saknats reningsteknik som varit avancerad nog.

Men nu har den tekniska utvecklingen nått så långt att flera länder börjat skissa på nationella planer för avancerad rening av läkemedelsrester.

Inom EU har politikerna placerat frågan allt högre upp på dagordningen. Från 2015 åläggs EU-länderna att samla in och analysera vattenprover för att studera förekomsten av ett antal läkemedelssubstanser, däribland diklofenak, hormonerna östradiol och etinylöstradiol, samt tre antibiotikasubstanser.

I Sverige är också diklofenak, östradiol och etinylöstradiol listade som särskilda förorenande ämnen med bedömningsgrunder för halter i vatten.

I Tyskland och Schweiz har man kommit längre. Där har många större reningsverk redan byggts om för att fånga upp den ökande mängden medicinrester i avloppsvattnet.

I

januari 2016 införde Schweiz som första land en lag om läkemedelsrening. Alla anläggningar som är dimensionerade för minst 80 000 personer ska uppgraderas till att rena bort (eller reducera) minst 80 procent av ett antal läkemedelssubstanser. Även ett antal mindre verk ska byggas om för att skydda dricksvattentäkter och andra vattendrag som är särskilt känsliga. Totalt ska 100 av 750 reningsverk uppgraderas för en beräknad kostnad av 1,2 miljarder euro. Samtidigt som lagen

EFFEKTER Studier har visat att fiskar och groddjur kan byta kön eller bli sterila när de exponeras för de könshormoner som är vanliga i p-piller, att abborrar kan ändra beteende när de får i sig det ångestdämpande medlet oxazepam och att fiskars gälar och njurar påverkas av diklofenak, den antiinflammatoriska substans som förekommer i Voltaren. I Indien och Pakistan har i princip hela populationen av gamar drabbats av njursvikt eftersom de äter döda kor som behandlats med Voltaren. Antibiotika kan orsaka mutationer på bakterier, vilket i förlängningen kan leda till att de utvecklar antibiotikaresistens.

26 | HAV & VATTEN 3 . 2016

trädde i kraft höjdes VA-taxan i Schweiz med i genomsnitt 80 kronor per person och år. Utbyggnaden ska vara genomförd år 2040.

Michael Cimbritz, forskare inom VA-teknik vid Lunds ­tekniska högskola, har följt utvecklingen i Schweiz och ­Tyskland, och tror att mycket som görs där också kan appliceras på Sverige.

– De två reningstekniker för läkemedelsrester som oftast förekommer i Centraleuropa är ozonoxidation och aktivt kol – eller kombinationer av dem. Jag tror att vi kan få se båda lösningarna här i Sverige. Det beror på hur renings­ processen är uppbyggd vid varje enskilt avloppsverk, säger han.

Den förstnämnda metoden går ut på att man tillför reaktiv ozongas till avloppsvattnet och på så vis bryter ned de medicinska substanserna genom oxidation. En efterbehandling av avloppsvattnet behövs för att rena vattnet från nedbrytningsprodukter. Den andra metoden innebär att läkemedlen avskiljs ur vattnet genom att de binds till aktivt kol med så kallad adsorption, antingen tillförs ­pulveriserat kol som sedan kan separeras från avlopps­vattnet, eller också filtreras vattnet genom granulerat kol.

– En nackdel med att använda aktivt kol är att man får en restprodukt som behöver tas om hand. I Tyskland och Schweiz förbränns kolet tillsammans med avloppsslammet.

Men slamförbränning är för närvarande inte aktuellt i Sverige, eftersom det finns ambitioner att återföra näringsämnena i slammet som gödsel till jordbruket, säger Michael Cimbritz.

Att döma av schweiziska erfarenheter kostar de två metoderna ungefär lika mycket. Det har gjorts beräkningar som visar att kostnaderna för avloppsreningen kommer att öka med 10–20 procent vid stora anläggningar och 20–50 procent vid små. Michael Cimbritz betonar att kostnaderna är ungefärliga och förstås beror på utgångsläget och på vad man tar med i kalkylen.

Det finns en faktor som talar för att kostnaderna i Sverige inte skulle behöva öka så mycket.

– Vi har skarpa fosforkrav och där det finns sandfilter som kan användas som efterbehandling kan införandet av ozonering underlättas. Å andra sidan har vi många små

anläggningar utan kväverening, vilket gör att det finns mer organiskt material i vattnet. Det gör att man måste tillsätta mer ozon, säger han.

Ganska snart kommer den svenska kostnadsbilden dock att klarna ytterligare.

I

Linköping tar man i dagarna det första spadtagen till vad som ska bli det nya reningssteget vid Nykvarnsverket.

När allt står klart framåt sommaren 2017 kommer reningen att ske i fyra processsteg: mekanisk, biologisk, kemisk och läkemedelsrening. Det nya steget kommer att läggas mellan den biologiska reningens två delsteg.

– Det kommer att hamna efter aktivslamprocessen, men efterbehandlingen kommer att integreras med det avslutande kvävereduktionssteget i den biologiska reningen, säger Anna Lövsén, affärsområdeschef för vatten och avlopp vid Tekniska verken i Linköping.

Tack vare den nya reningen räknar Linköpings kommun med att eliminera över 90 procent av de läkemedelsrester som finns i det inkommande avloppsvattnet. Nykvarns­ verket kommer också att kunna reducera andra svår­ nedbrytbara organiska ämnen.

Metoden som kommunen valt är ozonoxidation.

– Vi har jämfört reningsgrad, löpande kostnader, hanter­ barhet i daglig drift och hur det passar in i vår befintliga process. Och kommit fram till att rening med ozon passar oss bäst. En bidragande orsak till att vi valt bort aktivt kol är att vi då måste hantera en restprodukt. Det skulle skapa behov av stora mängder transporter till en förbrännings­ anläggning, säger Anna Lövsén.

Den nya investeringen är i storleksordningen 25 miljoner kronor. Totala merkostnader per år blir runt

»Det är en god nyhet för andra svenska kommuner. Priset för läkemedelsreningen i Linköping skulle alltså kunna bli betydligt lägre än de uppskattningar som gjorts i Schweiz.« fyra–fem ­miljoner, varav hälften är ökade driftskostnader för energi, och inköp av flytande syre till ozonet.

– Det här ska inte behöva belasta VA-abonnenterna. Våra rörliga kostnader för avloppsreningen ökar med tre-fyra procent, något vi räknar med att ta igen med effektiviseringar inom vår totala VA-verksamhet, säger Anna Lövsén.

Det är en god nyhet för andra svenska kommuner. Priset för läkemedelsreningen i Linköping skulle alltså kunna bli betydligt lägre än de uppskattningar som gjorts i Schweiz.

– En förklaring är att vi kan välja ett lämpligt ställe i den befintliga processen för att införa det nya steget, betonar Anna Lövsén.

T

ekniska verkens beräkningar baseras på ett pilot­ projekt med ozontekniken, som under de senaste åren genomförts på Nykvarnsverket i samarbete med IVL Svenska miljöinstitutet. Det är ett av sex projekt som fått medel från Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som 2014 fick ett fyraårigt regeringsanslag på 32 miljoner kronor för att finansiera projekt för ökad kunskap om avancerad rening av avloppsvatten. HaV har också tillsammans med Svenskt vatten finansierat en omvärldsbevakning och kunskapssammanställning som beskriver erfarenheter från Schweiz och Tyskland, som Michael Cimbitz med flera genomförde och som publicerades i april 2016. De sex pilotprojekten har bland annat lett till följande satsningar:

1. På Hammarby Sjöstadsverken i Stockholm testar man olika reningstekniker. Utöver ozon och aktivt kol, testar man också att rena läkemedelsrester med hjälp av en membranbioreaktor, så kallad MBR-teknik. Ett syfte med testerna är ta reda på vilken reningsmetod som passar

bäst för olika typer av reningsverk och att studera de olika metodernas miljöpåverkan genom livscykelanalys. IVL Svenska miljöinstitutet leder projektet.

2. Tekniska verken i Linköping fick medel för att studera ozonrening i pilotskala inför utbyggnad av Nykvarns reningsverk.

3. Forskare vid Umeå universitet, Göteborgs universitet, KTH och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har testat fullskalig läkemedelsrening med ozonoxidation vid det kommunala reningsverket i Knivsta. Omfattande provtagning i Knivstaån har genomförts för att undersöka förekomst av antibiotikaresistens och effekter på fisk och andra ­organismer. I januari 2016 stängdes ozonet av och nu återstår en utvärdering.

4. Institutet för jordbruks- och miljöteknik i Uppsala har undersökt förekomst av läkemedelsrester i källsorterade avloppsfraktioner och hur man genom behandling kan minska spridning av läkemedelsrester från avlopp till miljön.

5. Högskolan i Kristianstad forskar på aktivt kol och har testat ett nytt reningssteg på Osby reningsverk där man använt aktivt kol och utvecklat metoder för att ta fram biokol från pil, tång, träpellets och gödsel.

6. Det kommunala forskningsbolaget Sweden Water Research (SWR) har testat olika metoder för läkemedels­ rening i Göteborg och Malmö. Projektledare är den tidigare nämnda lundaforskaren Michael Cimbritz.

— Hittills har vi använt oss av ozonteknik, men nu ska vi

27

också testa pulveriserat aktivt kol.

Projektet ska avslutas under 2017.

Vi hoppas kunna få drifterfarenhet och bedöma kostnader för rening på olika typer av verk, säger han.

E

»Sedan dess har ­tekniken ­utvecklats och ­kostnaderna sjunkit. Nu börjar det bli dags att vi fattar modet att göra som i Schweiz.«

n av SWR-projektets främsta tillskyndare är S-politikern Milan Obradovic, kommunalråd för miljö och teknik i Malmö. Han har följt frågan om läke­medelsrening sedan han 2008 var på en konferens i Tyskland, arrangerad av Eurocities, en samarbetsorganisation för Europas större städer.

– Det var en forskare från Mannheim som höll ett föredrag om gifter och kemikalier i vårt vatten. Om hur de olika substanserna tillsammans ger en cocktaileffekt. Bland annat kan fiskar bli sterila. Jag åkte hem och kollade upp hur vi jobbar med läkemedelsrening i Malmö, berättar han.

Inte särskilt mycket, skulle det visa sig.

Vid partikonferensen 2013 motionerade Milan ­Obradovic för en lagstiftning om läkemedelsrening, men fick bara med sig 30 procent av delegaterna.

– Folk var rädda att det skulle bli för dyrt. Men sedan dess har ju tekniken utvecklats och kostnaderna sjunkit. Nu börjar det bli dags att vi fattar modet att göra som i Schweiz.

Om det sker riktigt snabbt och tekniken utvecklas i Sverige, kan det också innebära exportmöjligheter, säger han.

Vad som händer härnäst beror mycket på ett regeringsuppdrag som Naturvårdverket fick i december 2015 av dåvarande miljöministern Åsa Romson (MP). Hon begärde en utredning om förutsättningarna för läkemedelsrening vid det hundratal reningsverk i landet som är dimensionerade för minst 20 000 personer.

– Vi har valt att utvidga undersökningen och tittar nu på de runt 430 anläggningar som mer än 2 000 personer är

28 | HAV & VATTEN 4 . 2016

anslutna till, konstaterar Naturvårdsverkets projektledare Karin Klingspor.

Hon betonar att det ännu är för tidigt att säga något om resultatet och vad som kommer att föreslås.

– Just nu håller vi på att ta fram två underlagsrapporter.

Den ena genomförs av miljökonsultfirman Sweco och ska sammanställa data om läkemedlens miljöeffekter och ­behovet av rening. Den andra görs av IVL Svenska miljö­institutet och beskriver vilka tekniker som finns för avancerad rening, och vilka för- och nackdelar dessa har, säger hon.

Utifrån underlagsrapporterna ska Naturvårdsverket göra en egen analys, som ska redovisas för regeringen senast den 1 maj 2017.

– Om och hur regeringen sedan väljer att gå vidare, till exempel med lagstiftning, vet vi inget om, konstaterar Karin Klingspor.

En fingervisning om att frågan ändå är brådskande ges i en formulering i regeringsuppdraget. Där står: »Enligt regeringens bedömning bör avancerad teknik i full skala för avskiljning av läkemedelsrester och andra svårbehandlade ämnen vara testad och utvärderad senast 2018.« Nykvarnsverket i Linköping lär få många studiebesök framöver. O

HaVNYTT Utvärdering av fiskefria områden klar sik; i Stockholms skärgård, Gålö/Lännåkersviken, för gädda och gös; i Göteborgs inlopp, Buskär–Tanneskär, för hummer och rovfisk; i Havstensfjorden för torsk, piggvar och rödspätta; samt i sydöstra Kattegatt för torsk. Totalt skyddades 759 kvadratkilometer, vilket utgjorde cirka två tredjedelar av den samlade fiskefria ytan i Europa.

Den biologiska utvärd­ eringen, som gjorts av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att det i fyra av fem områden går att se en positiv utveckling med fler eller större fiskar och kräftdjur.

– I Havstensfjorden går

det ännu inte att se några positiva effekter på det lokala torskbeståndet. Det kan bero på att det behövs längre tid för återhämtning när bestånden är så låga eller att ytterligare åtgärder krävs, säger Ulrika Gunnartz.

Den samhällsekonomiska analysen har gjorts av Centrum för miljö- och naturresursekonomi vid SLU och Umeå universitet (CERE). Den visar att fiskefria områden kan öka värdet både för fiske och för andra ekosystemtjänster som förbättrad vattenkvalitet, bättre naturupplevelser och reglering av främmande arter.

LE NA OLSSON

Peter Johannessen på SLU Aqua med en hummer som fått växa till sig i det fiskefria området i Göteborgs inlopp (Buskär-Tanneskär).

FOTO BALDVIN THORVALDSSON

Åren 2009–2011 inrättades fem fiskefria områden i svenska vatten, tre på västkusten och två på ostkusten.

Syftet var främst att se om åtgärden kunde få fiskbestånd att växa sig starkare.

– Vi är nu klara med utvärderingen som analyserar både biologiska och samhällsekonomiska effekter av de fiskefria områden, säger Ulrika Gunnartz, utredare på avdelningen för fiskförvaltning på HaV. Regeringen gav 2005 i uppdrag till Fiskeriverket (och senare HaV) att inrätta och utvärdera de fiskefria områdena: i Bottenhavet, bland annat Storjungfrun och Kalvhararna, för havslekande

I

detta nummer av Hav & Vatten, det sista för 2016, har vi bjudit in ett antal personer med starka kopplingar till vatten för att berätta om sin vattenönskan inför 2017. Vatten skapar förutsättningar för liv i alla dess former och är ett medel för att bygga samarbeten över gränser inom och mellan länder.

Efter drygt tre månader på jobbet som Generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten och en period av lärande kring allt det goda jobb HaV:s medarbetare gör tillsammans med alla i Vattensverige och internationellt, är det spännande att tänka efter på hur vi kan bidra till att nå hållbar utveckling hemma, i vår grannregion och internationellt.

I Sverige och inom EU har vi en unik möjlighet sett från ett internationellt perspektiv att arbeta tillsammans för en hållbar värld. Vattenresurserna följer inga politiska gränser. På HaV ser vi det i vårt dagliga arbete kring genomförandet av åtgärder för att till exempel förbättra vattenkvaliteten i de akvatiska och marina miljöerna; kring avvägningar mellan energi, natur och kulturmiljö i vattenkraften; i planering av våra hav för att skapa förutsättningar för en blå ekonomi och i förvaltningen av våra fiskebestånd. Det är många intressen som ska förenas.

FN:s hållbarhetsmål, som beslutades om av de 193 medlemsstaterna, visar tydligt på de olika dimensioner som bör uppfyllas för att nå hållbara samhällen.

I vårt arbete lyfter vi fram hur vatten förenar verksamheter från »källa till hav«. Det som sker uppströms påverkar situationen nedströms och förändringar i ekosystemen till havs påverkar förutsättningar för livet på land. Inför 2017 är min vattenönskan att vi som arbetar med vattenfrågor kan bidra till ett gott och stabilt samarbetsklimat för hållbar utveckling i Sverige, inom EU och internationellt.

JAKOB GRANIT

Generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

29

FOTO ÅSA ANDERSSON

KATALOG ÖVER PROJEKT FÖR BÄTTRE ­VATTENMILJÖ

I projektkatalogen för lokala ­vattenvårdsprojekt (Lova) presen­ teras åtgärder som fått bidrag från länsstyrelserna. De kan handla om allt från strukturkalkning av åker­ mark för minskad övergödning, till spolplattor som håller båtbottnar rena utan giftiga båtbottenfärger.

– Vi har skapat projektkatalo­ gen för att visa upp de fina insatser som utförs i landet, men också för att underlätta uppföljning av ­projekten. Vi hoppas även att fram­ tida potenti­ ella projekt­ ägare, som ­föreningar, företag och kommuner kan hitta inspi­ ration till egna Lova-projekt, säger Karolina Karolina Adler Adler, hand­ läggare på Enheten för havsplane­ ring och maritima f­ rågor på HaV. Sen 2009 har det gått att söka Lova-bidrag hos länsstyrelserna, och det har resulterat i många olika vattenprojekt. På Gotland har exempelvis flera ideella f­ öreningar fått bidrag för algskörd, eller ­släkesrensning som det också kallas. Det innebär att s­ tränder rensas från alger som sedan kom­ mer till nytta som gödning på åker­ marken. Arbetet minskar också övergödning av havet och ger fina sandstränder.

Breviks båtsällskap finns med i Lova-katalogen efter att de fått bidrag till en båtbottentvätt som togs i drift under hösten 2016. »I stort sett fungerade det bra.

Vi samlar nu in lärdomar från användningen för att förbättra funktionerna till nästa år. Vi är den första båtklubben på Lidingö som kan erbjuda miljövänlig rengöring på land«, skriver föreningen på sin hemsida.

ANDE RS ÅKE RSTRÖM

30 | HAV & VATTEN 4 . 2016

FOTO ÅSA ANDERSSON

HAVNYTT

Den juridiska enheten på HaV har analyserat den så kallade »Weserdomen« och hur den kommer att påverka svenska miljöprövningar. Från vänster: Pontus Nilsson, Karin Wall och Ramona Liveland.

HaV-analys av viktig EU-dom Hur har den så kallade Weserdomen påverkat svenska miljö­ prövningar? Hur kan den påverka i framtiden? Dessa frågor försöker HaV ge svar på i en analys av rättsläget.

– Det här är en dom som väckt mycket debatt och frågor. Vi ville själva få fram en bild av ­konsekvenserna av domen i förhållande till den nuvarande svenska lagstiftningen, säger Karin Wall, verksjurist på HaV. Den så kallade Weserdomen är ett förhands­ besked från EU-domstolen som rör en ansökan om tre projekt för utbyggnad av vattentrafiken på floden Weser i norra Tyskland. Följderna av projektet blir på kort sikt ökad grumling till följd av muddring. Bestående förändringar kommer att bli ökade strömningshastigheter, högre tidvattennivåer vid högvatten och lägre vid lågvatten, ökad salthalt i nedre Weser och ökad igenslamning utanför segelrännan.

– Det är effekter som var och en och ­sammantaget kommer att påverka den ­ekologiska statusen i floden, säger Karin Wall.

Den tyska förvaltningsdomstolen som ­prövade ärendet begärde f­ örhandsbesked från EU-domstolen kring tolkningen av

v­ attendirektivets krav. Beskedet blev att ­medlemsstaterna inte får ge tillstånd för verk­ samheter som riskerar att försämra ekologisk eller kemisk status för ett vatten, såvida det inte är möjligt att göra undantag från vatten­ direktivets krav. Undantag kan till exempel ges för nya, mycket samhällsviktiga verksamheter om vissa förutsättningar är uppfyllda.

– Vi har analyserat ett antal domar rörande till exempel vattenkraftverk, hamnar och fiskodlingar och kan inte se att Weserdomen hittills lett till stopp för någon verksamhet.

Vad vi däremot ser är att domstolarna ställt lite större krav på detaljerat underlag i miljö­ konsekvensbeskrivningar, säger Karin Wall.

– Vi ser också att det behövs förtydligande i svensk lagstiftning i de här frågorna. I avvak­ tan på det hoppas vi att vår analys kan vara ett stöd för tillsyns- och prövningsmyndigheter.

LE NA OLSSON

Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla redaktion@havochvatten.se

Boka in 16–17 maj 2017 i din kalender redan nu. Då möts vi på den årliga konferensen Havs- och vattenforum i Göteborg. Det är den enda konferensen som samlar deltagare från hela Vatten­ sverige, från sött till salt och från alla olika yrkeskategorier.

Här får du höra om aktuella uppdrag och om insatser som gjorts sedan sist, samt diskutera vad som behöver göras fram­ över. Du får möjlighet att träffa och påverka medarbetare på Havs- och vattenmyndigheten liksom deltagare från andra ­organisationer. Årets tema blir från källa till hav och vi sätter ­särskilt fokus på de nya globala målen för hållbar utveckling.

Läs mer på Havochvatten.se/havforum

ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR VATTEN ÄNTLIGEN KLARA Sveriges fem vatten­ distrikt och vattenmyndigheterna.

Bottenviken

Bottenhavet

Norra Östersjön Västerhavet Södra Östersjön

Efter mycket diskussioner och en vända upp till regeringen beslutades i december åtgärdsprogrammen för vattenarbetet i Sveriges fem vat­ tendistrikt. Det betyder att kommu­ ner och andra myndigheter i fem år framåt har beslutade åtgärdspro­ gram, förvaltningsplaner och miljö­ kvalitetsnormer att jobba utefter, för att vi ska nå god ­vattenkvalitet. Pla­ nerna b ­ eslutades av vattendelega­ tionerna i respektive vattendistrikt.

Mer information finns på Vatten­ myndigheterna.se.

INDIVIDUELL OCH ÅRLIG FÖR­ DELNING AV FISKEMÖJLIGHETER

Från och med 1 januari inför HaV ett nytt sätt att fördela fiske­ möjligheter för bland annat torskfiske i Östersjön och fiske efter vitfisk, havskräfta och nordhavsräka i Västerhavet. I stället för dagens system med ransoner så kommer cirka 250 fiske­fartyg att tilldelas en årlig fångstmängd. Den enskilde fiskaren ska också kunna överlåta sina fiskemöjligheter till andra yrkesfiskare under året.

– Det här är i linje med EU:s gemensamma fiskeripolitik. Vi inför ett system som är mer flexibelt för enskilda fiskare och som ger dem bättre möjlighet att leva upp till kravet att all fisk som fångas ska landas. Det hand­ lar inte om några permanenta överlåtelser, säger Ingemar Berglund, chef för avdel­ ningen för fiskförvaltning på HaV. Det småskaliga fisket som sker på ­kustkvoterna omfattas inte av systemet med individuella fördelningar av fiske­ Ingemar möjligheter.

Berglund

EXPERTERNA SVARAR FOTO MARIE ECKERSTRÖM

MISSA INTE HAVS- OCH VATTENFORUM

?

Vad består egentligen havsskum av? Det kan väl inte bara vara vatten? Är det föroreningar?

Med vänlig hälsning,

Marie Eckerström, Mölndal

!

Hej! Havsskum består av naturliga ämnen som till exempel humusämnen, som färgar skummet gulbrunt och kommit ut från jord och skogsmark. Det kan också bestå av dött organiskt material från växter och djur i havet.

Det piskas upp till skum med hjälp av kraftig vind och vågor.

Eftersom en stor del av detta kan tas upp som näring av mikro­ organismer ackumuleras störst mängder under den kalla årstiden, då aktiviteten hos organismerna är lägre.

Med anledning av detta och på grund av att de största regnen och stormarna kommer under höst och vinter kan man räkna med att skummet är vanligast under den kalla årstiden.

Elisabeth Sahlsten, utredare på kunskapsavdelningen, HaV

?

Hej! Jag har en fråga om de krabbklor man ofta ser till försäljning i fiskaffärer.

Fick uppgiften att fiskarna nu har med sig utrustning för genomlysning av krabborna, och därför bryter av klorna på »tomma« krabbor och slänger tillbaka dessa krabbor i sjön.

Att strandkrabbor som förlorat en klo efter en tid får en ny, känner jag till. Men kan en krabba

som förlorar båda överleva, eller svälter den till döds?

Om detta nu inte sker vid svenskt fiske, undrar jag om de kan ske i andra länder vi importerar ifrån?

Vad är skillnaden mellan strandkrabbor man ser på sommaren och de större. Går strandkrabborna ut på djupare vatten vintertid?

Vänligen, Leif Thern

!

Hej Leif! Enligt EU:s förord­ ning, som också gäller för svenskt fiske, är det tillåtet att ta ombord, landa och sälja en viss mängd krabbklor. När man fiskar krabbtaskor med burar och tinor, får avskilda krabbklor utgöra högst en procent av den totala fångstens vikt. Fångar man krabbtaskorna med andra redskap får högst 75 kilo avskilda klor tas i land. Även inom svenskt fiske landas och säljs en del avskilda krabbklor.

Mängden varierar år från år. 2015 landades 123 kilo krabbklor och under 2016, fram till mitten av december, landades 1,6 ton.

Krabbor kan själva släppa en klo om de blir stressade, då gör de det på ett ställe där det finns särskilda celler som gör att de inte förblöder.

Men om någon annan bryter av klon är det osannolikt att den överlever.

De små strandkrabborna vandrar sannolikt inte, och de större krabbtaskorna som finns på djupare vatten är en annan art.

Karin Linderholm Utredare på avdelningen för fiskförvaltning, HaV

31

HAVNYTT

Nattmanglingar bakom skydd i Antarktis

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som väg­ ledning för liknande frågor. Här har HaV:s jurister lyft fram några domar som berör havs- och vattenmiljö eller fiske.

I 35 år framöver kommer Rosshavet i Antarktis att vara skyddat. Området, som är mellan tre och fyra gånger så stort som Östersjön, är hem för fler än 10 000 djurarter, bland annat ping­ viner, sälar och valar.

– Det är ett väldigt speciellt ekosystem, och som medlem i Kommissionen De svenska delegaterna Bo Fernholm och Staffan Danielsson tillsammans för bevarande med Carl Gustaf Lundin från Internationella naturvårdsunionen, IUCN, av Antarktis marina efter förhandlingarna. resurser (CCAMLR) har Sverige också ett ansvar för förvaltningen, ett begränsat fiske att tillåtas inom vissa säger Staffan Danielsson, utredare på HaV och områden. en av två svenska förhandlare som var på plats För att beslut ska kunna fattas inom CCAMLR i Australien när beslutet fattades av EU och de krävs konsensus, och det råder lite olika 24 medlemsländerna i CCAMLR. uppfattningar om hur organisationens uppdrag Det två veckor långa mötet hölls i en gammal ska tolkas, berättar Staffan Danielsson. skolbyggnad i Tasmaniens huvudstad Hobart.

– Konventionens syfte handlar om bevarande Staffan Danielsson beskriver det som spänoch förnuftigt nyttjande av naturresurser. Vissa nande men slitsamt, med förhandlingar långt ser nyttjandet som huvudsyftet, medan andra in på nätterna. Först under natten mot den allra hävdar att det bara kan ske i den mån det är sista mötesdagen stod det klart att länderna långsiktigt hållbart i ett bevarandeperspektiv. äntligen kommit överens om Rosshavet.

En fråga som länderna inom CCAMLR inte – Jag var väldigt glad när jag lämnade lyckades komma överens om under mötet Hobart. Förhandlingarna om att skapa marina i Hobart var ett förbud mot att landa hajar med skyddade områden i Antarktis har stått och fenorna avskurna, ett förslag som Japan och stampat i flera år.

Kina bestämt motsatte sig. Det pågår även Ett skydd av Rosshavet har diskuterats sedan diskussioner om att införa marina skyddade början av 2000-talet, och 2010 lade USA och områden i andra delar av Antarktis.

Nya Zeeland det formella förslaget om att – Tack vare genombrottet med Rosshavet har bilda reservatet. Särskilt Ryssland, Kina och sannolikheten nog ökat för att de förslagen ska Japan, men även ett antal andra länder, har haft antas, även om det säkert krävs ytterligare ett invändningar under tidigare möten, och för att antal år av förberedelser och diskussioner. alla nu skulle enas krävdes en kompromiss.

Det är framför allt avvägningarna mellan ett – Det skrevs in en så kallad solnedgångs­ stort antal olika intressen som gör CCAMLR:s klausul. Det innebär att beslutet om reservatet arbete så svårt och samtidigt så intressant, gäller i 35 år. Tanken är att det därefter kan menar Staffan Danielsson. Åtagandet att förvalta förnyas under förutsättning att utvärderingar både miljön och resursanvändningen gör visar att det varit effektivt. Dessutom kommer organisation unik i sitt slag.

MALIN AVE NIUS

32 | HAV & VATTEN 4 . 2016

FOTO PRIVAT

I höstas kom nyheten att världens största marina reservat bildas i Antarktis. Bakom beslutet ligger hårt arbete och tuffa diskus­ sioner, berättar Staffan Danielsson, som representerade Sverige under förhandlingarna på Tasmanien.

Vägledande dom om tolkning av miljökvalitetsnormer ■ Mark- och miljööverdomstolen har kommit med en vägledande dom i ett mål som handlar om huruvida Värö bruk kan ges tillstånd att öka sin produktion av pappersmassa. Domen innebär att miljökvalitetsnorm (MKN) för ekologisk status numera ska ha samma effekt som en gränsvärdesnorm, på samma sätt som MKN för kemisk status haft sedan tidigare. För en gränsvärdesnorm gäller strängare krav på att den ska uppnås. Domstolen lutar sig mot ett avgörande i EU-domstolen 2015, den så kallade Weserdomen.

Weserdomen innebär också att myndigheter och domstolar inte längre får ge tillstånd till verksam­ heter som riskerar att försämra eller äventyra ett vattens ekologiska status. Men Mark- och miljööverdom­ stolen bedömer att icke-försämrings­ kravet inte är aktuellt i det här fallet, eftersom det inte går att säga om det är just pappersbruket som gör att vattnets ekologiska status äventyras.

Värö bruk får därmed sitt tillstånd.

Mål nr M 8684-15, Mark-och miljööverdomstolen.

■ Redan kört ändå, anser ­domstolen och ger tillstånd till nytt vattenkraftverk Ett elbolag har sökt tillstånd att bygga ett nytt vattenkraftverk i Näckån i Värmland. Det vill inte länsstyrelsen och Älvräddarna, som anser att det kan försvåra arbetet med att nå god ekologisk status i ån. Men Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det stora problemet för Näckåns del är den regleringsdamm som redan finns vid Näcksjön. Så länge dammen finns kvar kommer det att behövas någon form av undantag från kravet att nå god ekologisk status. Därför kan inte kraftverket äventyra åns ekologiska status, anser domstolen och ger tillstånd. Mål nr M 6574-15, Markoch miljööverdomstolen.

SAMMANSTÄLLNING: PIA AHNLUND

■ Sveaskog fick riva sin damm trots att fastighetsägaren ville överta den En fastighetsägare ville inte att Sveaskog skulle riva sin damm, som delvis ligger på hans fastighet vid Hedströmmen i Västmanland.

Men Mark- och miljööverdom­ stolen anser att det allmänna intresset att återställa det naturliga flödet för att gynna arter i ån, var viktigare än markägarens intresse av att bevara dammen, och ger inte fastighetsägaren rätt att överta ansvaret för den. Mål nr M 812515, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Plan för återskapade över­silningsängar vid Tulltorpsån fick justeras 35 markägare vid Tulltorpsån vill återskapa så kallade översilnings­ ängar för att gynna biologisk mångfald och minska övergödning i ån. Men en fastighetsägare vill inte att de ska få tillstånd att leda vattnet så som de tänkt, eftersom han ser en risk att det kan skada hans byggnader och vattnet i hans brunn. Mark- och miljööver­domstolen tycker att de 35 markägarna kan ordna översilningen enligt ett alternativt förslag, som blir lite dyrare men bättre. Mål nr M 5547-15 Markoch miljö­överdomstolen.

■ Hamn får lov att dumpa dubbelt så giftiga sediment Södertälje hamn fick efter överklagan lov att dumpa mud­ dermassor som innehåller upp till 100 ­mikrogram tributyltenn (TBT)

per kilo muddermassa (räknat i torrsubstans). HaV ville ha en maxgräns på 50 mikrogram. Men Mark- och miljööverdomstolen hänvisar till den muddringsplan som hamnen fått godkänd, som domstolen anser är bra, och godkänner därför såväl en gräns på 100 mikrogram, som att hamnen får använda den teknik som de beskriver i planen.

Mål nr M 1732-16, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Får inte lägga muddermassor så nära stranden Det var rätt av länsstyrelsen att förbjuda en fastighetsägare i Kalix kommun att lägga upp mudder­ massor på ett område i närheten av vattnet, anser Mark- och miljööverdomstolen. Det är för stor risk att växt- och djurlivet påverkas negativt och att massorna halkar ut i vattenbrynet igen, säger dom­ stolen. Mål nr M 448-16, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Fick böta 15 000 kronor för olagligt avlopp En fastighetsägare i Skåne fick böta 15 000 kronor för att hon fortsatte att använda sitt gamla avlopp i flera år, trots att kommunen dömt ut det som olagligt. Från början var böterna 50 000 kronor, men Mark- och miljööverdomstolen sänkte beloppet, med hänsyn till fastighetsägarens ekonomiska situation. Mål nr M 8123-16, Markoch miljööverdomstolen.

■ Sjöfart och naturvärden vid utsjöbankar i centrala Östersjön Utsjöbankarna, som ligger i svensk ekonomisk zon, hyser flera hotade djurarter, samtidigt som området korsas av intensiv fartygstrafik.

I rapporten diskuteras hur konflik­ ter mellan sjöfart och naturvärden kan minskas bland annat genom att fartygsrutter ändras. Rapport 2016:24.

■ Tydligare regler för små avloppsanläggningar Anpassa reningsnivåerna till risken för övergödningsproblem, peka ut särskilt känsliga områden, ställ krav på certifiering av företag som anlägger avlopp, och inför strängare krav på större anlägg­ ningar än på mindre. Det föreslår HaV för att regelverket kring små avloppsanläggningar ska bli tydligare och mer rättsäkert, och för att anläggningarnas funktion ska säkerställas. Redovisning av regeringsuppdrag 2016-09-09.

■ Analys av bevarandevärden i Kattegatt På uppdrag av regeringen har HaV tagit fram ett förslag på var man kan inrätta ett skyddat havsområde i Kattegatt, ett område med djupa

mjukbottnar där det finns hotade arter och habitat. Redovisning av regeringsuppdrag 2016-10-31.

■ Effekter av kalkning på myrvegetation Kalkning av våtmarker gör att växter som vitmossor försvinner medan andra mossor tar över, det visar en långtidsstudie av ett 30-tal våtmarker och kärr som kalkas. Men resultaten tyder också på att föränd­ ringen inte är permanent och att den ursprungliga vegetationen långsamt återkommer när kalkningen upphör.

För närvarande kalkas närmare 100 kvadratkilometer våtmarker i Sverige för att motverka försurning.

Rapport 2016:19.

■ Ökad tillgänglighet för data från vattenanknuten recipientkontroll I syfte att förbättra tillgången till de data om yt- och grundvatten som samlas in genom den samordnade recipientkontrollen, har HaV föreslagit en rad åtgärder. Recipient­ kontrollen är den provtagning och analys som olika verksamhetsut­ övare är skyldiga att göra för att ha koll på det vatten där deras utsläpp hamnar. Redovisning av regerings­ uppdrag Dnr 1068-2016.

FOTO ENNY KREUGER

■ Behövdes inget tillstånd för att bygga pir Grannarna vill att en markägare som byggt en 30 meter lång pir i en havsvik i Nordmalings kommun ska ta bort den och att en tillståndsprövning ska göras. Men Mark- och miljööverdomstolen bedömer att piren inte påverkar vare sig enskilda intressen, som exempelvis grannarnas utsikt, eller allmänna intressen på ett sådant sätt att tillståndsprövning krävs.

Den anmälan till länsstyrelsen som markägaren gjort räcker, anser domstolen. Mål nr M2444-16, Mark- och miljööverdomstolen.

NYA RAPPORTER HaV ger ut en rapportserie. De flesta av rapporterna trycks inte, men finns att ladda ned digitalt på Havochvatten.se.

■ Följder av Weserdomen i svensk rättsskipning Havs- och vattenmyndigheten har analyserat rättsläget i Sverige utifrån EU-domstolens tolkning av vattendirektivet i den så kallade Weserdomen, och ett antal svenska domar om miljökvalitetsnormer för vatten som kommit sedan dess.

Rapport 2016:30.

Analyser som görs på mindre dricksvattentäkter kan användas i miljöövervakningen.

ANALYSER AV VÄXTSKYDDSMEDEL I RÅVATTEN OCH DRICKSVATTEN Svenska dricksvattenproducenter analyserar regelbundet sitt råvatten och dricksvatten för att se om där finns rester från bekämpningsmedel.

Kan resultat från de analyserna användas som komplement till miljö­ övervakningen, för att ge information om tillståndet i vattenmiljön? En utvärdering av de analyspaket som erbjuds av kommersiella laboratorier visar att det går. Studien är gjord av SLU:s Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel på uppdrag av HaV. Rapport nr 2016:25, Analyser av växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten.

33

VATTEN KULTUR En jojk om vatten för Amerikas urfolk. Sofia Jannok har ­besökt reservatet Standing Rock och manifestationen mot en ­oljeledning under Missourifloden.

E

n vän från stammen Anishinaabe, USA, berättade om en profetia. När européerna hade koloniserat Turtle Island (Nordamerika) totalt och tvingat alla stammar till död eller fångenskap uppstod en vision om att det kommer en dag när världens alla stammar enas för att i fred stå upp mot den svarta ormen och man tvingas lyssna på urfolken för att jorden inte ska förgås helt. Profetian har varit ett hopp genom tider av förtryck och brutna löften från statsmakter.

Världen över har vi urfolk mycket gemensamt, det har vi alltid haft. Vi delar historia, att vi inte kommer någonstans ifrån. Var du än går så är du i urfolks hemland. Vi har lärt oss att bruka naturen, utan att förbruka den.

Vi delar samtid. Kolonialismen har pushat undan hela civilisationer. Och den har aldrig avstannat. Löften om jämlikhet fortsätter brytas. Vi lever på spillror av det land som tillhörde oss en gång. Gruvor, oljeborrningar, vattenkraft och kalhyggen lämnar enorma sår av förstört land och vatten för generationer framåt. Vi har ingenstans att fly mer.

Vi delar framtid. Den starkaste kärnan i vår identitet som folk är kontakten med våra omgivningar. Här finns det liv vi behöver för vårt liv. Djuren, vidderna, språket, kunskapen, tron och … vattnet. Den dagen det inte är möjligt att dricka vattnet ens i arktiska Sápmi, så är inte livet möjligt någonstans. Det vet vi och därför säger vi ifrån, för kommande generationers skull. De försökte begrava oss i jord, men de visste inte att vi var frön. Vi finns här än.

Så händer det. Standing Rock. Reservatet för Oceti Sakowin i North Dakota som efter flera hundra år av kolonialism riskerar dödsstöten genom en oljeledning som dras över förfäders marker och gravplatser, under Missourifloden och hotar dricksvattnet. De unga skriver en petition som sprider sig som en löpeld. Man slår läger intill oljeborrningarna för att hindra dem. Stammar som tills nu varit i ­konflikt står sida vid sida. Urfolk och allierade från världens alla hörn åker till Standing Rock för att delta. Även jag. Mitt på de vida slätterna uppenbarar sig ett milsvitt läger. Jag och mina vänner från Sápmi möts av tusentals släktingar. Alla visar sin hjärtlighet och varenda en ska ta oss i hand. Hela lägret andas hopp och enighet.

Oljebolaget, myndigheter och polispatruller angriper de fredliga demonstranterna. De möts med arresteringar, vakthundar och pepparspray. Men från lägrets sida uppmanas ständigt till fredliga ceremonier och tålamod.

Vi sätter upp en lávvu mitt i havet av tipis. Vi har en gåva till stammen.

En kosa att dricka ur, en handsydd kaffepåse och en liten flaska källvatten hemifrån Árvas. »Vi är ett. Vi har hört er, vi har sett er och er kamp är vår kamp.« Jag jojkar vattnet.

Tusentals flaggor från alla nationer som besökt lägret vajar i vinden. Vi reser Sápmis. Oljebolagets tillstånd att borra dras in.

Hotet kvarstår, liksom rörelsen, världen över. Den här kampen har vi väntat på och ingen tänker ge upp. Jag har varit med om något historiskt. Den största urfolksrörelsen genom tiderna.

Standing Rock. Världens alla stammar enas för att i fred stå upp mot den svarta ormen. Profetian stämmer.

KRÖNIKAN

DEN DAGEN DET INTE ÄR M­ ÖJLIGT ATT DRICKA VATTNET ENS I ­ARKTISKA SÁPMI, SÅ ÄR INTE ­LIVET MÖJLIGT NÅGONSTANS.«

Sofia Jannok/Artist med stort miljöintresse. Sjunger på samiska, engelska och svenska på senaste albumet Orda – This is My Land.

TV-aktuell under hösten och vintern i dokumentärserien Världens Sofia Jannok och i dramaserien Midnattssol. Vald till heders­ medlem i Naturskyddsföreningen 2016 för sitt engagemang för klimatet, naturen och urfolks rättigheter.

34 |

SKYFALL OCH NYA LANDSKAP Hur ser vi på att landskapet förändras av stigande havsnivåer och extrem­ väder? Utställningen Vattnet kommer! på Form/designcenter i Malmö, handlar om hur beslutsfattare, arki­ tekter och andra samhällsplanerare förhåller sig till förändringarna, och hur det i sin tur avgör om vi upplever dem som hotfulla eller inte.

Bakom utställningen, som pågår fram till 8 januari 2017, står ett forskningssamarbete mellan kultur­ geografiska institutionen vid Lunds universitet och institutionen för land­ skapsarkitektur, planering och för­ valtning vid SLU.

FRAMTID UTAN VATTEN Efter en global katastrof har vatten blivit en bristvara, och norra Finland är en av de sista säkra platserna att leva på. Det är framtiden så som den gestaltas i Riksteaterns föreställning Ur vattnets minne, som kommer att visas i en rad svenska städer mellan 19 januari och 9 februari 2017.

Pjäsen är en dramatisering av Emmi Itärantas internationellt uppmärk­ sammade roman Teemestarin kirja som kommer i svensk översättning under våren, då med titeln Minnen av vatten (Modernista).

SJÖVÄGEN TILL SVERIGE I en bok som tar ett helhetsgrepp på Sveriges maritima historia ­berättar 15 arkeologer, ­historiker och etno­ loger om havets ­centrala betydelse för Sverige, från 1500-talet till våra dagar.

I Sjövägen till Sverige (Universus Academic Press) avhandlas bland annat handel, skepps­byggeri, sjöslag, sill- och hummerfiske, sjömansta­ tueringar och vårt stora intresse för fritidsbåtar.

Den ursprungliga titeln på Isaac Cordals verk är Follow the Leader. På twitter fick den spridning omdöpt till Politicians Waiting for Climate Change.

FOTO ISAAC CORDAL

KLIMATKONST

Y

Vad gör vi av vetskapen om att klimatet förändras på grund av oss människor?

Den Brysselbaserade ­konstnären Isaac Cordal, född 1974, tar sig an frågan i form av små lerskulpturer. ­Waiting for C ­ limate Change heter ­installationen han första gången visade på flamländska stränder

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & ­Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information. Du ­hittar den på Havochvatten.se under ­rubriken Publikationer.

sommaren 2012, som en del av en triennal för samtida konst. En variant av verket visades året därpå fl ­ ytande i vallgraven utan­ för ett slott i ­Bretagne. Spansk­ födde Isaac Cordal har i många år arbetat med skulpturer, en till två decimeter höga, i ­gatumiljö. Ofta är de påminnelser om människans ansvar för jorden. Kostymklädda

män med mobil och portfölj. Vissa tar på sig livboj och spanar mot horisonten. Andra klättrar upp på en stolpe.

Cordals verk finns i dag på staket och telefontrådar, vid stuprännor och på kanter av byggnader i bland annat Riga, Örebro, Bogotá, Barce­ lona, Berlin och Bryssel.

Konstnären säger i en i­ ntervju

i Global Post att han ägnar sig åt »kritik av vårt beteende som social massa« och att det finns en kollektiv tröghet som får oss att tro att vi inte kan ändra någonting.

– Men jag tror att varje handling, oavsett hur liten den är, kan bidra till en stor förändring.

HUR MÅR VÄTTERN?

ARTER PÅ FRAMMARSCH

250 000 invånare i elva kommuner dricker ­vatten från sjön Vättern varje dag. I framtiden kan de bli ännu fler. Men hur mår sjön som är en av Sveriges största råvattentäckter?

De senaste decennierna har allt fler invasiva främmande arter etablerat sig i svenska hav, sjöar och vattendrag.

Vilka är de, vilka är på väg, och vad kan vi göra?

MARIT LARSDOTTE R

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I MARS 35

POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | MISCHA BILLING

»Ett gott ­vatten ska ha personlighet«

S

ommelieren Mischa Billing är känd för sina vassa smaklökar. Men när hon första gången skulle provsmaka vatten blev hon tveksam; är det ens möjligt?

– När jag väl satt där med vattenglasen framför mig insåg jag att det var samma sak som att prova vin eller något annat. Det handlar om koncentration och om att söka efter referenser till smakerna. Året var 1997 och Mischa Billing var en av jurymedlemmarna i tävlingen Sveriges godaste kranvatten. Hon fick prova vatten från alla Sveriges hörn, och skillnaderna var stora. Jordmån, berggrund och var vattnet hämtades MISCHA BILLING påverkade smaken. Det Född 1966. ­Sommelier året vann Härryda kommun och lektor i måltävlingen med motiveringen tidskunskap vid »ett gott, balanserat, törstÖrebro universitet. släckande vatten, angenäm Aktuell som jury­ bitterhet och en fin finish«. medlem i TV4:s En av svårigheterna med att provsmaka vatten är just att Sveriges mästerkock. sätta ord på smakerna.

– För mig kan vattnet smaka precis som i brunnen på vår gård, men det förklarar ju inte för andra hur det smakar. Därför gäller det att hitta ord som andra kan skapa en känsla runt.

När Mischa Billing ska beskriva ett vatten använder hon uttryck som friskhet, mineralitet och »blöta stenar«. Hon har varit med och utsett Sveriges godaste kranvatten vid flera tillfällen, senast 2015 då Bromölla vann. Under åren har hon sett en stor kvalitetsförbättring.

– När vi började fanns det en del som smakade mindre bra, men de är borta nu. På vattenverken är man i dag väldigt skickliga på att rena vattnet. Vi har verkligen fantastiskt gott kranvatten i Sverige.

Mischa Billing jämför provsmakning med att springa maraton eller att tälja träfigurer, det krävs mycket träning för att bli bra. Hon tror att alla kan öva upp sin känsla för smaker.

– Testa själv! Ta ett glas rumstempererat kranvatten.

Lukta och smaka på det så kommer du också känna att där finns struktur, textur och nyanser.

Vad kännetecknar ett gott vatten?

– För mig ska ett gott vatten ha en personlighet och vara livgivande. Och jag ska känna att jag vill ta en klunk till. O

TEXT KARL-JOHAN NYLÉ N FOTO NIKLAS BJÖRLING

36 | HAV & VATTEN 4 . 2016