Hav & vatten, nr 1 2017

MILJÖ Stadens skit blir mat på landet PROJEKTET Kvicksilver bort från botten

Hav & Vatten NUMMER 1 . 2 017

KARIN LEXÉN, NATURSKYDDSFÖRENINGEN: »Jag har lärt mig att ­glädjas över de små ­framgångarna« PÅ DJUPET Så skyddas vattnen mot invasiva arter VATTENVÄNNEN PETRA WADSTRÖM Renar vatten med solenergi

»Ett ­haveri vill man inte ha« Kampen om Vättern – en av ­Sveriges viktigaste dricksvattentäkter

foto ola kjelbye

INNEHÅLL

REPORTAGET

Nya hot mot Vätterns ­vatten 10

FOTO ANNA SIMONSSON

ILLUSTRATION FELICIA FORTES

Naturvård, yrkesfiske, geologi och totalförsvar – motstridiga riksintressen i en av Sveriges största dricksvattentäkter.

INTERVJUN

PÅ DJUPET

När vi får ­oväntat besök

»ILSKA OCH ORO ÄR OCKSÅ SUNDA DRIVKRAFTER«

Vissa gör inget väsen av sig, andra kan orsaka skada på hela ekosystem. Hur skyddar vi våra vatten mot invasiva arter?

20

Karin Lexén är nytillträdd general­ sekreterare i Naturskyddsföreningen. foto anna simonsson

24

HaVNYTT E

INNOVATION I HELSINGBORG

4

Tredelat avlopp gör stadens skit till näring på landsbygden.

2 | HAV & VATTEN 1 . 2017

MED FOKUS PÅ SKYFALL

5

Malmö sänker parker som skydd mot rikliga regn. Hur gör man i Karlstad, Vänersborg och Uppsala?

FOTO KATRHINE SINGER

Globala mål på årets forum

Årets tema för Havs- och vattenforum är »från källa till hav« och då med särskilt fokus på de globala målen för hållbar utveckling. Hur kan vi i Sverige arbeta med Agenda 2030 och hur arbetar andra länder? Hur kan vi lära av varandra?

Den 16–17 maj samlas människor från hela Vattensverige i Göteborg för att delta i femte upplagan av Havs- och vattenforum. Bland talarna finns miljöminister Karolina Skog, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Isabella Lövin. Alla tre är djupt engagerade i arbetet med FN-konferensen om världshaven i juni, en konferens som Sverige och Fiji tagit initiativ till för att särskilt lyfta mål 14 om »hav och marina resurser«. På Havsoch vattenforum sätts fokus på både mål 14 och mål 6 om

HaV:s Ann Lundahl och Karl-Johan Nyhlén hälsar deltagarna välkomna på fjolårets Havsoch vattenforum.

»rent vatten och sanitet«.

– Målen hänger ihop, precis som avspeglas i årets tema »Från källa till hav«. Havs- och vattenforum är en väldigt bra plattform för att diskutera hur vi i Sverige kan jobba med målen på ett smart sätt. Vi får också höra om hur man arbetar i andra delar av världen, säger projektledare Louise Chyssler.

Sedan starten 2013 har Havsoch vattenforum vuxit stadigt.

I fjol kom närmare 500 personer från kommuner, myndigheter, ideella organisationer och branschorgan.

I år deltar även flera internationella talare, bland andra Monde Mayekiso, överdirektör med ansvar för havs- och kustvattenförvaltning i Sydafrika, Monika Stankiewicz, chef för Östersjökonventionen Helcoms sekretariat och forskaren Aban Marker Kabraji, chef för Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kontor i Asien.

Som vanligt dukar forumets deltagare också upp godbitar från egna projekt. HaV:s experter går på djupet om bland annat övergödning och konsumtion, marint skräp och näringslivets roll. Havs- och vattenforum hålls som vanligt på Eriksbergshallen.

Mer info och anmälan på Havochvatten.se/havforum LE NA OLSSON

Läs mer om Agenda 2030 och havskonferensens på sidan 32.

n artikel i det här numret av Hav & Vatten handlar om nya, främmande och invasiva arter i våra sjöar, vattendrag och hav. Det påminner om den problematik jag upplevde i södra och östra Afrika när jag arbetade med vattenresurser och utveckling där. I flera vattendrag pågick en explosion av vattenhyacint, en vattenväxt som påminner om sjögull och som använts som prydnadsväxt i dammar och sjöar. Ursprungligen kommer den från Latinamerika.

I Kafuefloden, Zambia, hotade stora mängder vattenhyacint att förstöra bron mellan Livingstone och Victoria Falls.

I Lake Victoria kunde fiskebåtar och färjor inte angöra hamnen i Mwanza, Tanzania, och vid Bujagali, Uganda, täpptes turbinerna i vattenkraften igen.

Kompetens och kunskap från hela världen provades för att stoppa spridningen; mekanisk rensning, bekämpningsme del och införandet av vivlar (skalbaggar).

I Lake Victoria-området fungerade metoden med sterila skalbaggar väl, så även mekanisk rensning där biomassan blir biogas eller material för att väva korgar.

Våra ekosystem känner inga gränser.

Arter rör sig lätt över jordklotet med till exempel ballastvatten och anpassar sig snabbt till nya förutsättningar. Åtgärder för att bekämpa problem som vattenhyacint i Afrika eller sjögull i Sverige kräver samarbete och kunskap från hela världen.

Sverige och Fiji står i juni värdar för en FN-konferens, den största som Sverige varit med och arrangerat sedan miljökonferensen 1972. I fokus är FN:s mål 14 i Agenda 2030 som handlar om att bevara och nyttja haven och marina resurser på ett hållbart sätt. Inför konferensen i New York arrangerar vi möten med näringslivet, offentliga Sverige och enskilda organisationer för att få idéer och inspiration. För att rädda våra världshav måste vi samarbeta och finna gemensamma lösningar, precis som i kampen mot invasiva arter.

Det gäller i Sverige liksom i Fiji eller Zambia.

JAKOB GRANIT

Generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

29

29

Ny statistik visar att merparten av svenskt fritidsfiske bedrivs med spinneller flugspö.

»JAG VILLE UNDERLÄTTA KVINNORS LIV«

36

Tack vare Petra Wadströms uppfinning har 250 000 människor fått tillgång till rent vatten.

LEDARE

TIPSA REDAKTIONEN! redaktion@havo

Små steg för miljön kan ge stora vinster

chvatten.se

F

VARMT

ör många av oss handlar det främst om mindre insatser för att förbättra miljön i hav och sjöar. Som att välja tygkassen i butiken, avstå från krämen med mikroplaster eller skippa den farliga båtfärgen. Ibland – med nya larm om hot mot våra vatten – är det lätt att nedslås och tro att de där små stegen inte gör nytta. De globala målen kan kännas ouppnåeliga.

I det här numret intervjuar vi Karin Lexén, ny generalsekreterare i Naturskyddsföreningen med en djupt rotad optimism och framtidstro, en människa att inspireras av: »Jag har lärt mig att glädjas också över de små framgångarna: att få en vetenskapsartikel publicerad, att få in några rader i en resolution … allt löser sig inte på en kvart. Självklart är jag också frustrerad ibland, men då ger jag mig ut i naturen en sväng.« I juni tar Sverige och Fiji ett stort steg för havsmiljön med en havskonferens om FN:s globala hållbarhetsmål. Årets Havs- och vattenforum spelar en viktig roll i förberedelserna. Läs om bå­­da på de blå sidorna.

Vi gör också nedslag i några ­kommuner som tar både små steg och stora språng för miljön. Växjö är i full färd med att genomföra sin åtgärdsstrategi för vattenkraften, i Malmö väntas beslut om en plan för att stoppa skyfall från att lamslå staden. I Helsingborg kan mat- och toalettavfall i framtiden användas som gödsel på skånska åkrar.

Reportaget handlar om Vättern med sitt unika ekosystem. Följ med på en resa längs en av Sveriges största dricksvattentäkter, där försvars- och gruvintressen länge ställts mot naturintressen och där nya hot som mikroplaster, klimatförändringar och kemikalier nu tornar upp sig.

I På djupet fokuserar vi på arter som kan spridas genom till exempel barlastvatten och hamna i en ny miljö där de kan hota den biologiska mångfalden. I Sverige är vandrarmussla, svartmunnad smörbult och sjögull sådana exempel.

Vattenvännen är Petra Wadström, uppfinnare av vattenrenaren Solvatten. Krönikör är Pär Holmgren, meteorolog och bloggare som sedan 2009 arbetar på heltid med hållbarhetsfrågor. Trevlig läsning!

1,7 hektar ålgräsängar ersätts när Göteborgs hamn fyller igen havsvik för att bygga ny terminal.

KALLT 1,7 miljoner barn under fem år dör varje år av förorenat vatten, giftig luft och brist på sanitet enligt WHO.

foto johannes berner

»Det är lätt att nedslås och tro att de där små stegen inte gör nytta.«

MER INFO PÅ NÄTET

omslag ola kjelbye

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på Havochvatten.se

LE NA OLSSON

Ansvarig utgivare

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Lena Olsson Redaktör och projektledare: Marit Larsdotter Art director & bildredaktör: Pär Ljung Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg Tel: 010-698 60 00 E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: Havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Printing Solutions ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på Havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på Havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

Återvinn din tidning

3

SÖTT & SALT

SÖTT&SALT Välkommen till nionde numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?

Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

i siffror

4 999 8 727

öre är snittpriset för en liter kranvatten i Sverige. vikvalar har Norge fått tillstånd att skjuta i år. sjöar finns det i Arjeplog, som är landets sjörikaste kommun.

Stadens avfall gror på landet

MER INFO PÅ NÄTET Stadens avfall gror på landet. hplus.helsingborg.se

Projektet H+ i Helsingborg vill vara en förebild för hållbar ­stadsutveckling. Genom att gräva ner tre avloppsrör i marken istället för ett vill de bidra till ett förbättrat kretslopp mellan stad och landsbygd.

Y

Helsingborg är en av Sveriges snabbast växande städer och beräknas till år 2035 ha fått 40 000 nya invånare. Till dess ska det gamla hamn- och industriområdet på runt en miljon kvadratmeter ha utvecklats till stad.

Redan nu byggs ungefär 1 000 bostäder om året i staden. Med en övergripande idé om att stärka Öresundsregionen genom att skapa attraktiva bostadsmiljöer spelar naturligtvis miljön en viktig roll.

Störst innovation i det kommande bygget är

4 | HAV & VATTEN 1 . 2017

det tredelade avloppet: ett för matavfall från kökets avfallskvarn, ett för vakuumtoaletten och ett för dusch/tvätt/bad, så kallat gråvatten.

Allt leds till det närliggande reningsverket där en ny anläggning anpassad för de nya flödena kommer att byggas.

Marinette Hagman är forsknings- och utveck­ lingsansvarig på Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, NSVA: – När man separerar flödena får man möjlig­

het att utnyttja resurserna på ett optimalt sätt.

Det finns resurser i form av värme, organiskt material och näringsämnen. Ju mer koncentre­ rade flöden, desto bättre kan man ta hand om resurserna, säger hon.

Matavfallet rötas till biogas, som används exempelvis till drivmedel för Helsingborgs ­bussar. Resterna blir biogödsel på åkermark.

Toalettavfall som inte blandats ut med stora mängder vatten innebär energieffektivare hantering på reningsverket. Råvaran är renare och förutsättningen bättre för att öka cirkulationen och föra näringsämnen tillbaka till jordbruket. Redan i dag sprids avloppsslam från Öresundsverket på åkermark, men den nya anläggningen ger en renare näringsprodukt som lättare kan återföras till lantbruksmark. Den nya infiltrationsbädden blir också en plats för fors­ kare och företag att testa och utveckla ny teknik.

Projektledare för Helsing­borgs stads satsning H+, Anders Landsbo hoppas att»en innovation ska föda en annan« och smarta idéer uppstå.

I vår läggs rören i marken, husen börjar byggas efter sommaren och systemet ska stå färdigt i samband med att de 340 lägenheterna är inflyttningsklara vid årsskiftet 2018-2019.

NSVA, Sweden Water Research och NSR, Nordvästra Skånes Renhållnings AB deltar också på olika vis i projektet Macro som drivs av Stockholms stad i samverkan med bland andra SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Det tredelade avlopps­systemet har rönt stor uppmärksamhet i branschen och det stora stadsutvecklingsprojektet Norra Djurgårdssta­ den i Stockholm planerar nu för samma system.

– Målet är att vi innan MACRO avslutas 2018 får ett beslut om att 3 000 nya lägenheter i Norra Djurgårdsstaden ska utrustas med avfallskvarn och vakuumtoaletter, säger Maria Lennartsson, projektledare vid Stockholms stads exploateringskontor. MARIT LARSDOTTE R

Lägre parker skydd mot skyfall i Malmö

FRÅGAN Hur har din

FOTO PRIVAT

kommun planerat för skyfall?

I Malmö vill ingen ha en upprepning av augusti 2014 då sex timmars ­regnande ledde till att människor tvingades fly från vattenfyllda bussar och hissar.

Nedsänkta parker och mindre asfalt kan bli Malmös skydd mot framtida skyfall.

I området Söderkulla, som drabbades hårdast, planeras redan i år för att sänka marknivån i två parker. Ett hundratal platser har också pekats ut som extra känsliga vid kraftiga regn, till exempel underfarter, vårdcentraler och Citytunneln. Dessa ska enligt planen åtgärdas före 2025.

– Det kan handla om att leda undan vattnet men också att installera varningssystem så att människor och trafik inte väljer de här vägarna vid risk för översvämning. LE NA OLSSON

FOTO PRIVAT

åtgärder på de 70 procent av staden som är kvartersmark, alltså främst privatägd mark.

Vi behöver informera och göra malmöborna generellt mer medvetna om vad som krävs.

Anders Dahlberg, teknisk chef, Vänersborgs kommun, som 2016 utsågs till landets bästa på klimatanpassning – Vi har byggt bort i stort sett alla kombinerade system. I dag går spillvatten och dagvatten i separata ledningar, vilket gör att vi har väldigt få källaröversvämningar.

När vi bygger nytt, arbetar vi med lokalt omhändertagande och lösningar med öppna och makadamfyllda diken som har större kapacitet än ledningar. Vi ska också göra en skyfallskartering där vi ser över ledningarnas beredskap för stora regnmängder.

Zahrah Lifvendahl, vattenstrateg, Uppsala kommun – Vi har gjort en undersökning om risker med höga inflöden och möjliga lösningar, och just nu pågår en fördjupad studie. Vi gjorde för ett par år sedan en kartläggning av instängda områden i kommunen – naturliga sänkor där vattnet inte har någonstans att ta vägen eller asfalterade ytor med bebyggelse runt omkring.

Nu tar vi fram riktlinjer för hur vi ska hantera instängda områden och sekundära avrinningsvägar.

FOTO MALMÖ STAD

Flera malmöbor fick inte kan hanteras av dagvat­ lämna sina vattenska­ tensystemet och som innebär dade hem i månader och sky­ risker för liv, störningar på fallet kostade totalt runt 600 samhällsviktiga verksamheter miljoner kronor. Nu planerar och skador på miljön. kommunen för att undvika – Skyfallet 2014 var ett så liknande skräckscenarion. kallat 360-årsregn, sanno­ – Vi måste hitta lösningar likheten för sådana regn är som gör att kraftiga regn väldigt, väldigt liten. Men även ställer till så liten skada som 100-årsregn skulle skapa möjligt, säger Pär Svensson, omfattande problem. Malmö vattenstrateg. är en platt stad med en stor Tjänsten inrättades andel hårdgjorda ytor och för ett halvår sedan och marken under består mest av kan ses som ett första steg tät lera. Det finns inte många mot bättre beredskap för ställen för vattnet att ta vägen. extremväder. Nyligen antog Enligt skyfallsplanen också kommun­styrelsen en ska Malmö senast 2045 ha skyfallsplan som tagits fram minimerat störningarna med bland andra vid ett kraftigt MER INFO PÅ NÄTET VA Syd. skyfall.

Lägre parker skydd mot Det handlar om – En viktig skyfall i Malmö: regnmängder som Malmo.se del är att få till

FOTO PRIVAT

Y

Området Söderkulla drabbades hårdast av skyfallet 2014. Här planerar kommunen att sänka ­marknivån i Fosietorpsparken och Söderkullaparken för att ge plats för regnvatten.

Eva-Lena Beiron, VA-chef, Karlstad kommun – Vi har gjort en skyfallskartering, alltså i ett data­program lagt in uppgifter om höjder, sänkor, grönytor och annat som påverkar hur marken tar emot skyfall - och sett vad som händer i Karlstad vid ett 100-årsregn och var vi behöver göra insatser. I höstas invigde vi också Sveriges första skyfallsväg som i profil ser ut som ett V där ­vatten samlas i mitten av vägen och rinner ut i Klarälven.

5

FOTO ÖRJAN KARLSSON

SÖTT & SALT

Sofia Stynsberg (M), ord­förande i tek­ niska nämnden i Växjö, och Andreas Hedrén, kommunens sjömiljöans­ varige, vid Aggaån, där arbetet med att riva ut dammar redan är igång.

Växjö satsar på grön strategi Sommaren 2004 drabbades Växjö kommun av ­översvämningar som slog ut reningsverket i Alvesta och förvandlade över 100 hektar åkrar till våtmark. Det blev startskottet för Växjös långsiktiga plan för dammar, vattenkraftverk och fiskvägar.

Y

En av de drivande i arbetet var Andreas kommunens vattenkraftverk och dammar.

Hedrén, sjömiljöansvarig i kommunen.

Enligt den ska alla anläggningar senast 2027 Risken för nya kraftiga skyfall, hårdare miljökrav ha tillstånd enligt miljöbalken, fiskväg eller för vattenkraft samt ökade kostnader för under­ bådadera. håll och ombyggnad krävde ett nytt tänkande.

– Det var viktigt att försöka ge politikerna Arbetet med att riva och bygga om de första tre en helhetsbild av läget och de utmaningar som dammarna i Aggaån är redan igång. Dels för att väntar. Att visa hur mycket det kan kosta om vi få en mer naturlig strömsträcka och underlätta väljer att inte göra något, säger han. fiskvandring, dels för att undvika översväm­ Växjö kommun äger 14 dammar i Mörrums­ ningar i tätorterna Åryd och Ingelstad. I somras åns avrinningsområde. Vid fyra av dem finns byggdes en läckande damm vid Helgasjöns vattenkraftverk. Tre anläggningar har tillstånd utlopp om. enligt miljöbalken, ett är under prövning – Totalt räknar vi med att kostnaden för att och det finns fiskvägar vid åtta dammar. utveckla dammar och fiskvägar ligger på tio Översvämningarna ledde omgående till ökad miljoner kronor. Kostnaden för att åtgärda övervakning av vattennivåer och nya modeller vattenkraftverken är svårare att beräkna innan för att förutse hur regn påverkar en miljöprövning gjorts men vi MER INFO PÅ NÄTET vattendragen. räknar med tre till sex miljoner Växjö satsar på grön I juni 2016 antog kommun­ kronor per projekt, säger Andreas strategi. www.vaxjo.se fullmäktige en åtgärdsstrategi för Hedrén.

6 | HAV & VATTEN 1 . 2017

Kommunen för en löpande dialog med läns­ styrelsen för att göra rätt från start och undvika dyra och segdragna miljöprövningar. Hittills bedöms strategin ligga helt i linje med de natio­ nella miljömålen och vattenförvaltningens mål att uppnå god status i vattendragen. Om fem år, i halvtid, ska det göras en utvärdering.

– Det är viktigt att göra en bedömning utifrån varje anläggnings förutsättningar, om det är bäst att riva ut, att bevara för kulturhistoriska värden eller att använda för kraftproduktion, betonar Sofia Stynsberg (M), ordförande i tekniska nämnden.

– Vi har en väldigt god dialog med de tjänste­ män som arbetar med frågorna, det är viktigt med ett bra teamwork för att lyckas.

Här finns sedan länge en bred politisk enig­ het om att miljön är viktig. 2007 kallades Växjö för »Europas grönaste stad« av TV-bolaget BBC och målet är att vara fossilfri stad redan 2030.

— Satsningar på miljön konkurrerar inte med till exempel skola och vård. Tvärtom leder de till att vi kan expandera, att människor vill flytta hit, säger Sofia Stynsberg.

LE NA OLSSON

FOTO PER MOLIN/LAXÅ VATTEN

Häst skonar skog

BUBBEL »Om du vill göra en fantastisk sak för Öster­sjön och vår miljö generellt, då ska du äta mindre kött.« Jacob Samuel i hårdrocksbandet The Poodles

»Något som är intressant, som man glömmer bort ibland, är att Öster­sjön och Stockholms skärgård faktiskt b ­ örjar redan inne vid Gamla stan.«

Hur tar man hand om stormfälld skog när den ligger ovanpå en dricksvattentäkt?

För att slippa risken för läckande diesel valde bolaget Laxå Vatten att hämta träden med häst.

Y

FOTO PER MOLIN

Stormen Helga drog in över Sverige i december 2015. När den bedarrat låg 25 tallar och granar huller och buller på den udde varifrån det kommunalägda Laxå Vatten hämtar sitt dricksvatten.

– Vi hade nyss gjort om våra infiltrations­ bäddar och tyckte det skulle vara skönt att slippa dra dit med maskiner igen. Det finns alltid en risk att skogsmaskiner läcker diesel

Körläraren Roland Wirenborg från Strömsholm lastar virke intill infiltrationsdammarna.

eller hydraulolja, säger Mari Selin, VA-tekniker och informationsansvarig.

Eftersom hon råkar ha en granne som driver hästentreprenad uppstod frågan om det kunde vara ett alternativ. Grannen hade en häst av rasen nordsvensk och en liten kärra.

Kuskutbildningen på Ridskolan Strömsholm hade elever som gärna ville praktisera och den lite större vagn som också krävdes.

Tillsammans med en bensindriven kran och en motorsåg tankad med akrylatbensin tog de sig an uppdraget att släpa iväg vindfällorna, kapa dem i längd avpassad efter prissättningen för virke samt lasta och transportera bort träden.

Om det uppstår ett liknande läge kan Laxå Vatten mycket väl tänka sig att arbeta med häst igen. Mari Selin rekommenderar andra att pröva.

– Att jobba med häst skonar också marken.

Vattentäkter är ofta fina naturområden som man inte vill göra åverkan på. Utan häst hade jobbet åtminstone krävt en mindre skogstraktor.

Hästarna la bara lite spillning, säger Mari Selin.

MARIT LARSDOTTE R

Lars Berghagen

»Man behöver inte längre välja ­mellan glamour och hållbarhet.«

Karolina Skog i Sydsvenskan om att vara miljö- och mode­ medveten.

»Men numera så rekommenderas det ju inte att man äter ­strömming så ofta, det är ­alldeles för mycket gift i den ...« Claes Elfsberg, journalist och nyhetsankare om Östersjön

foto creative commons

Fyrbenta Faray och Whilde drar varsin stock ur skogen.

7

AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Gäddräddning, sjövatten till snökanoner och minskat ­läckage från hästgårdar. Här är tio vattenprojekt som pågår just nu.

NORRBOTTEN

SAMMANSTÄLLNING: E LISABETH RE NSTRÖM

5

1

Var: Östersund Vad: Sjövatten till snökanoner Om projektet: Östersunds kommun vill kunna tillverka mer snö och effektivisera snötillverkningen, som i dag sker med dricksvatten. Kommunen har påbörjat en förstudie om möjligheterna att istället leda vatten från Storsjön till skidstadion. Snötillverkningen beror på temperaturen, ju kallare desto mer snö kan produceras. Man räknar med att använda vatten från sjön 20–25 dagar om året.

2

VÄSTERBOTTEN

VÄSTERNORRLAND

JÄMTLAND

Var: Arvika stad, Värmland Vad: Översvämningsskydd Om projektet: År 2000 steg vattnet i Byälvens vattensystem med över tre meter, och Arvika drabbades svårt av översvämning. För att ­undvika framtida skador bygger nu Arvika kommun skydd i tre delar – två spärrdammar på land, och en huvuddamm i sundet mellan Kyrkviken och Glafsfjorden. Arbetet beräknas vara klart våren 2018, och finansieras av kommunen samt med statsbidrag från MSB.

GÄVLEBORG

6

Var: Upplands Väsby, Täby, Vallentuna, Sigtuna och Sollentuna Vad: Minskat näringsläckage från hästgårdar Om projektet: Ett tiotal hästgårdar ingår i projektet som vill uppmuntra till gårdsanpassade åtgärder för att minska läckaget av näringsämnen.

Tidigare har man byggt fosfordammar och ändrat foderstater, nu är arbetet inriktat på att mocka rasthagar där eldrivna skottkärror och gödseldammsugare gör jobbet lättare. Oxunda vattensamverkan och Hushållningssällskapet står bakom.

7

DALARNA

3

Var: Skaraborg Vad: Nya tekniker för mätning av vattenkvalitet Om projektet: Hushållningssällskapet i Skaraborg har inlett ett arbete för att hitta pålitliga metoder att kontinuerligt kunna övervaka näringstransporter i vattendrag.

Noggrannare mätmetoder ökar chansen att upptäcka var läckage av till exempel fosfor och kväve uppstår. Västra Göta­ landsregionen medfinansierar, liksom EU via Interreg. Pågår till 2018.

Var: Kalix Skärgård Vad: Bättre tillgänglighet i skärgården Om projektet: Töre båtklubbs anläggning på Bergön kommer 2017 göras tillgänglig för rullstolsburna besökare. Det ska bli möjligt att klara en angöring från båt, därtill ska byggna­ der, ramper och spångar anpassas. Projektet sker med stöd från Landsbygdsprogrammet, Länsstyrelsen Norrbotten och Kalix kommun.

UPPSALA VÄRMLAND

VÄST­ MANLAND

ÖREBRO

STOCKHOLM

8

SÖDERMANLAND

ÖSTERGÖTLAND VÄSTRA GÖTALAND

4

Var: Varberg, Halland Vad: Förhindra fiskdöd Om projektet: Då och då flyter döda fiskar upp i Varbergs öppna dagvattensystem.

Nu har Vivab, Varbergs kommun och länsstyrelsen inlett samarbete för att finna orsaken och förhindra att det upprepas.

Man genomför utredningar, kontinuerliga provtagningar och elfiske, och ber också via kommunens och Vivabs hemsidor allmänheten om hjälp för att snabbt kunna skicka döda fiskar på analys.

8 | HAV & VATTEN 1 . 2017

GOTLAND JÖNKÖPING

Var: Västra Mälaren Vad: Bekämpning av sjögull Om projektet: Sjögull är en invasiv vattenväxt som Kungsörs kommun har testat olika metoder för att bekämpa. En framgångsrik metod har varit yttäckning med fiberduk. Från och med i sommar hoppas Kungsör, Eskilstuna och Västerås att kunna samordna sina resurser, med hjälp av Lona-bidrag.

Var: Blekinges havsvikar Vad: Rädda blekingegäddan Om projektet: Länsstyrelsen i Blekinge ber sportfiskarna att svara på bland annat när och var de fiskat gädda, hur stora fiskar de tagit upp och hur många de släppt tillbaka.

Målet är att åstadkomma en förvaltning som bevarar ett bra bestånd av gädda. ­Medfinansieras av Havs- och vattenmyndig­ heten och SLU.

KALMAR HALLAND KRONOBERG

SKÅNE

BLEKINGE

9

Var: Brantevik, Skåne Vad: Köp fisk direkt från fiskaren.

Om projektet: Sedan några år har man kunnat köpa fisk direkt från små fiskebåtar i Simrishamns och Branteviks hamnar inom ramen för projektet »Hemmahamnen«.

Fiskarna får bättre betalt, trots små fångster, vilket på sikt kan leda till minskat biologiskt tryck. Kunderna får pinfärsk fisk med känt ursprung. Och hamnen får nytt liv.

FOTO BJÖRN LINDBOM

MER INFO PÅ NÄTET Krävande rening av giftig botten. www.sgu.se

Försvarsmaktens ammunitionsröjare på väg ut till sökområdet.

Krävande rening av giftig botten 10

Var: Ala-Lombolosjön, Kiruna Vad: Sanering av sjön Om projektet: Sjöns bottensediment är fullt av tungmetaller, främst kvicksilver. Saneringen har försvårats av att sjön också använts som dumpningsområde för uttjänta sprängmedel och ammunition. Eftersom man ännu inte är helt säker på om botten är fri från explosiva ämnen, måste muddringsmetoderna testas noga och anpassas till den ovanliga situationen.

Den radiostyrda båten puttar flotten med ammunitionslåda hängande under. Vid strand­ kanten lyfts den in i en »bomb-bil«.

Den brukar kallas Norrbottens mest förorenade sjö. Nitro­ glycerin och 150 kilo kvick­silver innebär en enorm utmaning när botten efter många års arbete testmuddras i sommar.

Y

Sjön Ala Lombolo ligger i utkanten av Kiruna.

I början av 1990-talet upptäckte kommunen höga halter kvicksilver och andra tungmetaller som bly, koppar, kadmium och zink i sjön. Kvicksilv­ ret kom från gruvbolaget LKAB:s gamla nedlagda laboratorium där man ända in på 1960-talet utförde analyser av järnmalm och lät förorening­ arna som uppstod i processen gå rakt ut i avloppet.

Från sjön läckte en del gift nedströms, vilket kommunen givetvis ville få stopp på, och fram­ för allt ville man undvika ett värsta scenario där kvicksilvret letar sig ner i grundvattnet.

Men det var inte bara att börja muddra.

På botten av sjön låg 173 lådor med över 17 000 kemiskt instabila spårljusgranater.

Det blev Försvarsmakten som tog hand om

Grop på skjutfältet där lådorna placeras före sprängning.

bärgning och destruktion av ammunitionen.

2014 tog de upp den sista lådan, nu skulle äntligen saneringen kunna komma igång.

– Då visade det sig att det finns ännu mer explosiva varor på botten, berättar Björn Lind­ bom, projektledare på SGU, Sveriges geologiska undersökning. Det är löst liggande ammunition, men framför allt burkladdningar med bland annat nitroglycerin, som långsamt löser upp sig i vatten.

Det betydde än en gång stopp i hanteringen, och att man tvingades tänka om när det gällde valet av saneringsteknik. Vid nästa försök ska huvudmannen SGU testa en metod som kallas lågflödesmuddring, en skonsam teknik som utvecklats för att bekämpa alger i övergödda sjöar och som innebär att man dammsuger botten­sedimenten, lager för lager. Mudder­ massorna pumpas upp till särskilda genom­ släppliga geotuber där de avvattnas i två–fem år, för att sedan sannolikt förstöras. I augusti planerar man att i ett pilotprojekt ta upp cirka 1 500 kubikmeter sediment för torkning.

Parallellt med det här kommer Sveriges geo­ logiska undersökning nu i vår att testa en metod som innebär att det uppmuddrade slammet kokas under högt tryck och med hög temperatur, ett sätt att oskadliggöra det explosiva nitroglyce­ rinet, och därmed få ett lätthanterligare slam.

Ala Lombolo-projektet har inneburit att en lång rad metoder prövats och förkastats.

– Vår kreativitet är nästan uttömd, säger Björn Lindbom, som hoppas att detta ska vara en framkomlig väg för att kunna se livet återvända till sjön.

E LISABETH RE NSTRÖM

9

REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 1 . 2017

Nya

hot mot Vätterns ­vatten Vättern är en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter och ett unikt ekosystem sedan istiden. Gruvplaner och försvarets ­skjutningar har fått mycket uppmärksamhet, men det finns ­betydligt ­större hot. Följ med på en dagsresa längs sjön. text Anna Froster foto Ola Kjelbye

11

»Det är många intressen som ska samsas. Jag har ett enda intresse av Vättern, men jag äger den ju inte och det gör ingen annan heller«, säger Carl Doverholm som är förvaltningschef på Skaraborgsvatten.

12 | HAV & VATTEN 1 . 2017

istorien om Vättern börjar vid mitt eget kök, där lite av den stora sjön ut rinner ut när man vrider på kranen. Här i Falköpings kommun finns för lite och för kalkrikt vatten, så folk har druckit vatten från Vättern sedan 1959. Jag följer ledningarna bakåt och hamnar på Borgunda vattenverk utanför Skövde.

På Skaraborgsvatten tar förvaltningschef Carl Doverholm emot och förklarar att idén ansågs vansinnig på 1950-talet, att ta vatten från en sjö som låg tre mil bort. Han visar vägen till »filtreringen«, vattnets första anhalt efter den långa resan genom rören. Ett ekande betongrum med kallt lysrörsljus över sex bassänger. Genom ensamheten i en av dem kryssar en lillfingerstor fisk1. Den kommer inte att ta sig vidare genom sandbädden i bassängens botten, dit vattnet långsamt sugs ner. En meters sandbädd är en otroligt enkel teknik jämfört med de flesta andra vattenverk. Vätternvattnet är så rent att det är en lyx att jobba med, enligt Carl Doverholm.

– Till exempel göteborgarna, som tar vatten från Göta älv, måste ha mycket mer avancerade filter och kemikalier än vi för att rena sitt dricksvatten.

Men bara sand räcker inte riktigt. Innanför en ståldörr väntar en katakomb som är ännu kallare, 4,5 grader, precis som vattnet. Vätterns kyla sprider sig i kroppen. Allt surrar och vibrerar. Här känner man tyngden från vattenmassor som far fram åt alla håll i ett sammelsurium av rör. På sex av dem sitter små dosor där vattnet blir belyst med UV-ljus, som små solarier, förklarar Carl Doverholm. Poängen är att slå sönder arvsmassan på parasiter, sådana som till exempel Cryptosporidium, som lamslog Östersund för några år sedan.

Ur ett annat rör kommer klor som dödar bakterier.

– I princip alla som använder ytvatten till dricksvatten måste använda lite klor, men vi har nästan aldrig några skadliga bakterier i det här vattnet eftersom Vättern är så kall och näringsfattig. Om alla kunde dricka Vätternvatten skulle vi ha det bra.

Så bra kommer fler och fler att få det. Örebro län har tidvis dålig tillgång på råvatten av god kvalitet, framför allt på grund av bekämpningsmedel. Där är kommunerna mycket nära ett beslut om att bygga en tunnel till Vättern och därmed ge ytterligare 250 000 personer Vätternvatten.

– För örebroarna är det ju klockrent, de ligger lägre än ­Vättern så de kommer i princip att ha självrinning hela vägen, säger Carl Doverholm –omkring hälften av alla ­frågor besvarar han med en mening som innehåller »jättebra!«.

Men forsandet i rören på vattenverket är ingenting mot floden av överklaganden och utredningar som omger ­Sveriges näst största sjö. Vi åker de tre milen till Vättern som ligger oskyldigt blå, ända till diset kring Omberg på andra sidan. Vid Hjo är sjön som ett långsmalt vykort, glittrande mellan breda ekstammar. Under ytan döljer sig en brant gravsänka som är 128 meter djup här och var, vilket gör ­Vättern till Götalands djupaste sjö. I det kalla vattnet har flera fiskarter blivit kvar ända sedan istiden, som exempel­ vis Vätternrödingen. Den stortrivs och leker i november­ kylan, för att sedan fly ner i djupen under sommaren.

Vätterns gigantiska vattenmassa är också speciell på så sätt att den byts ut mycket långsamt, eftersom inloppen bara är små bäckar. En droppe som landar i Vänern kommer att rinna vidare ut mot havet efter i snitt åtta år. I Vättern tar det 60 år innan en regndroppe som faller rinner ut i Motala ström.

L

Ytterst sällsynt slinker små fiskar förbi intagssilen.

1

Natura 2000 är ett nätverk av skyddad natur inom EU. I stort sett hela Vätterns yta ingår i ett Natura 2000-område.

2

eif Ljungqvist på F7 i Såtenäs har suttit med 108 över­ klaganden i knäet de senaste månaderna. Han eskorterar oss till flygskjutfältet Hammaren, söder om Karlsborg, en liten halvö med sjöutsikt åt tre håll. Det kunde ha varit en sommarstugeidyll om det inte hade varit för två radarmaster, ett övervakningstorn och några mörkgröna baracker. Från panoramafönstren i övervakningstornet syns två brandgula bojar omkring 400 meter ut från stranden. Mot dem siktar Jas-planen. Nu har F7 fått tillstånd att öka antalet skott från 1 000 till 69 000 per år, och det är det här som högen av överklaganden handlar om.

– Vi behöver övningsskjuta mer eftersom många piloter går i pension snart, så nya måste läras upp. Sedan har vi ett försämrat omvärldsläge. Även andra länder kan behöva komma hit och samöva, säger Leif Ljungqvist.

Många av de 108 överklagandena påpekar risken med att sprida tungmetallen bly i sjön, men på flygskjutmålet använder man bara stålkulor, enligt Leif Ljungqvist.

Däremot vid skjutfältet på Kråk, nästa udde som sticker ut norröver, används fortfarande blyammunition i de kalibrar som saknar alternativ. Det mesta landar i jordvallar men en liten del av kulorna går snett och landar i vattnet. Drygt 100 kilo bly per år beräknas hamna i Vättern därifrån.

Det är inte alldeles lätt att skilja på olika bullrande verksamheter här omkring. Leif Ljungqvist kan inte svara på frågor som gäller Kråks skjutfält, Försvarets materielverk, FMV, eller ammunitionsfabriken norr om Karlsborg.

En liten igelkott på uniformen visar att Leif Ljungqvist är miljöansvarig på F7. Men han ser inga större miljöproblem med flygövningarna, med tanke på att ammunitionen består av stål och ingen tungmetall.

Många av remissvaren tar upp buller, som störning för människor och djur i Vätterns Natura 2000-område2.

– Det är klart att det låter här när de flyger över. Och ett haveri vill man inte ha. Det är klart att ett plan som störtar blir en miljöpåverkan, men det mesta av bränslet brinner upp, säger Leif Ljungqvist.

När Länsstyrelsen i Västra Götaland avslog den första

13

ansökan om utökade flygskjutningar ansåg de att påverkan på Natura 2000-området var för stor. 2016 skrev samma myndighet att verksamheten inte bedöms ha någon betydande påverkan på området, så länge man gör uppehåll i maj och september, under fåglarnas häckning och flytt.

Denna »betydande påverkan« eller inte är något man kan vrida många varv. Naturvårdsverket var oenigt med länsstyrelsen och ville inte tillåta fler flygskjutningar.

– Folk häromkring borde vara vana. På den här platsen har det aldrig skjutits så lite som nu, sedan försvaret kom hit på 1940-talet, tycker Magnus Gustavsson, målchef på Hammarens flygskjutfält och kollega till Leif Ljungqvist.

När Försvarets materielverk skjuter granater som sprängs i vattenytan, då knallar det, det är alla överens om. Granat­ skjutningarna får marken att vibrera och rutorna att skaka

14 | HAV & VATTEN 1 . 2017

»Ett haveri vill man inte ha. Det är klart att ett plan som störtar blir en m ­ iljöpåverkan, men det mesta av bränslet brinner upp.« på andra sidan Vättern, till exempel i Motala. Här är bullret det mest kännbara problemet.

– Det försvårar för turismen, till exempel ridning, bed & breakfast och annat som vi vill uppmuntra. Här finns till och med hus som har fått sprickor, säger Motalas kommunalråd Camilla Egbert. Hon ser det som principiellt viktigt vad man ska få göra med en dricksvattentäkt.

– Det sänder fel signaler att använda Vättern som skjutfält.

Andra delar av försvarets verksamhet som fått mycket

fiskarna«, säger Måns Lindell som är limnolog på Vätternvårdsförbundet.

Han förklarar att Vätterns vatten är näringsfattigt, vilket gör att det finns förhållandevis få fiskar här. Om sjön hade varit full av alger och fisk hade fler fiskar delat på gifterna, vilket kallas »bioutspädning«. Nu blir det alltså mer gift per fisk eftersom de är så få. Dessutom är Vätternrödingen en fet fisk som lever länge och hinner samla på sig mycket gifter.

»De gamla miljö­ gifterna minskar gudskelov. ­Sedan har vi tyvärr många nya som ökar och som vi måste försöka få koll på.«

400 meter ut från stranden ligger målet som Jas-planen övnings­ skjuter på, ett flytande brandgult kryss. Magnus Gustavsson, målchef på Hammarens flygskjutfält, är den som sitter i övervakningstornet och ger eldtillstånd under övnings­ dagarna. Till vänster Leif Ljungqvist, miljöansvarig på F7 i Såtenäs.

uppmärksamhet är Karlsborgs flygplats. Där upptäcktes för några år sedan ett läckage av miljögiftet PFAS3 i grund­ vattnet. Det kommer från brandskum som använts vid brandövningar under 1970- och 1980-talet. Frågan har utretts i flera år och är mycket komplicerad, enligt Folke Borgh på Försvarsmaktens miljöprövningsenhet. Att sanera mark och grundvatten är inte aktuellt för närvarande.

– Vi och andra intressenter letar efter teknik för att kunna ta hand om de här ämnena. Det finns tyvärr ingen funge­ rande sådan i dag, säger Folke Borgh. Även civila brandövningar har sannolikt läckt ut PFAS. Det har också impregnerade regnjackor, hamburgerpapper och andra vardagsprylar i kemikaliesamhället. Allt detta har gett istidsfisken Vätternröding ovanligt höga halter av PFAS. – Det är ofta så att »i de renaste vattnen simmar de fulaste

PFAS, Högfluorerade ämnen, bryts ned mycket långsamt eller inte alls i naturen. Många av dem är bioackumulerande, det vill säga de ansamlas i levande organismer.

PFAS har kopplats till bland annat reproduktionsstörning, cancer och hormonstörande egenskaper.

3

MER INFO PÅ NÄTET www.vattern.se

Ä

ven Måns Lindell har levt länge med Vättern och har samlat på sig stora mängder kunskap. Vem man än intervjuar kring sjön så hänvisar de till honom.

Ur Måns Lindells perspektiv blir Vättern generellt renare för varje år som går, även om det finns exempel på motsatsen.

– De gamla miljögifterna minskar gudskelov. Sedan har vi tyvärr många nya som ökar och som vi måste försöka få koll på, exempelvis PFAS. Vissa miljöproblem är lösta men bakom knuten väntar nya utmaningar.

En sådan är mikroplaster. Forskare vid Örebro universitet har i en pilot­ studie sett att halterna ligger tio gånger högre i Vättern än i Östersjön. Mikroplaster är små plastpartiklar som lossnar från exempelvis bildäck, fleecetröjor och annan mänsklig verksamhet. Det finns ingen anledning att tro att utsläppen är större i Vättern än någon annanstans, menar Måns Lindell.

Däremot är risken att de stannar kvar längre.

– Vättern är en förlorare när det gäller miljögifter. Att vattnet stannar så länge är normalt en fördel eftersom det renar vattnet väl, men i det här sammanhanget vänds det till en nackdel.

I många medier har de stora hoten mot Vättern beskrivits som militärövningar och gruvdrift. Vätternvårdsförbundet menar att de största hoten är tre andra. Till att börja med klimatförändringarna. Enligt prognoserna kommer Vättern att bli sju–åtta grader varmare under de närmaste hundra åren. Det kommer att förändra hela detta kallvatteneko­ system som har varit mer eller mindre oförändrat sedan inlandsisen drog sig tillbaka, enligt Måns Lindell.

– Prognosen för rödingen är väldigt oroande. En Vättern utan röding är ingen Vättern längre. Dessutom kommer bakterier och plankton att växa till bättre. Kylan har varit en av Vätternvattnets stora fördelar som dricksvatten.

Det andra stora hotet är kemikaliesamhället, med ständigt nya ämnen från hushållens avlopp. Nummer tre är främmande arter.

– Vättern har ett ovanligt opåverkat och artrikt ekosystem.

Med högre temperaturer kan det gå snabbt för nya arter att etablera sig. Det riskerar att förändra systemet i grunden.

En art som är aktuell är vandrarmusslan från Kaspiska havet. Den lever redan gott några stenkast bort i Motala ström, och har en förmåga att breda ut sina kolonier snabbt.

15

Många hyllar Vättern­vattnets goda smak, men det fick ingen pallplats i Kranvattentävlingen 2016, anordnad av Svenskt Vatten. Juryn uppfattade en liten bismak av klor, som i princip måste till­ sättas i alla ytvatten­ täkter. Det är svårt att slå ­opåverkat grundvatten från en grusås, enligt Carl Doverholm.

16 | HAV & VATTEN 1 . 2017

VÄTTERN SOM DRICKSVATTEN Vättern förser 250 000 personer i elva kommuner med dricksvatten. Kom­ munerna i Örebro län planerar att ansluta sig, vilket skulle innebära ytterligare 250 000 personer.

Sedan 2014 är ­Vättern Sveriges största ­vattenskyddsområde.

Det omfattar hela ­Vätterns sjöyta, till­ rinnande vattendrag samt 50 meter strand­ zon. Detta innebär särskilda restriktioner för bland annat farligt gods samt jordbruk och skogsbruk nära sjön.

I dag möts flera utpe­ kade riksintressen i ­Vättern, bland annat för totalförsvar, naturvård, friluftsliv, turism, geologi, yrkesfiske och dricks­ vatten. Riksintresset för dricksvatten gäller dock i dag enbart själva rören, anläggningarna och ­vattnet allra närmast där de största vattenverken tar in vatten (till Jönkö­ ping och Skaraborg).

17

Det skulle dessutom kunna skapa problem kring dricks­ vattenrören.

Men även om klimatförändringar, kemikaliesamhället och främmande arter är större reella problem, är det ändå inte lättare att flytta försvaret?

– Jovisst, men man måste ändå vara medveten om proportionerna. I dag tillför läckande ammunition några hundratals gram bly per år i vattenlöst form, medan ett ­pappersbruk släpper ut omkring 15 kilo och ett ton regnar ner. Frågan är om det skulle spela någon roll om militär­övningarna upphörde. Bullret skulle onekligen minska mycket men det skulle inte märkas på råvatten­ kvalitén.

Försvarets verksamhet resulterar inte i några mätbara halter av något som kan påverka dricksvattnet, enligt Måns Lindell. Så är det med en stor sjö, en tankbil skulle kunna välta ner i Vättern utan att vattenverket märker några förhöjda halter, beroende på var och när.

– Vätterns stora volym är en förlåtande faktor, det ska till en mycket stor störning för att påverka vattenkvalitén i hela sjön. Å andra sidan blir konsekvenserna förödande om det skulle ske, säger Måns Lindell.

När man väl märker en förändring är det alltså väldigt mycket som har hänt, och svårt att återställa.

Hur lätt är det då att flytta försvarets övningar? Leif ­Ljungqvist, med igelkottsmärket på uniformen, säger att försvaret har utrett alternativa platser till ­Vättern. Flyg­ skjutningarna skulle kunna göras i Luleå eller Vidsel i Norrbotten, men det skulle innebära mycket flygtid till och från målen, om ­planen fortfarande skulle lyfta från de flygplatser för stridsflyg som finns i dag. I Älvdalen finns ett skjutfält på land, och en lokalbefolkning som är mer positiv än vid Vättern. Men där finns ingen flygplats som fungerar för stridsflyg, och att bygga en ny skulle kosta många miljarder, enligt Leif Ljungqvist.

»Vissa tycker att vi silar mygg och sväljer kameler när vi kritiserar försvaret. Men även om gruvan och jättefritidsbåtar kanske släpper ut mer så är det försvaret som har varit mest aktuellt nu eftersom de vill öka skjutningarna«, säger Elisabeth ­Lennartsson som är ordförande i Aktionsgrupp Rädda Vättern.

H

ur är det med gruvbrytning då, måste det ske just här? Vid Vätterns östra strand har det kanadensiska bolaget Tasman Metals fått tillstånd att undersöka förutsättningarna för en gruva. Planerna ligger på is sedan Högsta förvaltningsdomstolen begärde en komplettering 2016, med hänvisning till områdets känsliga natur. Oavsett om Tasman Metals kommer in med en komplettering fortsätter nog striden om det här området, tror Måns Lindell på Vätternvårdsförbundet. Här finns sällsynta jordarts­ mineraler som är väldigt eftertraktade. Om en brytning blir aktuell måste kraven vara så extremt hårda att det absolut inte påverkar Vättern, menar han. Är det realistiskt att driva en gruva utan att påverka vattnet?

– Uppenbarligen, i norra änden av Vättern finns en gruva i full drift sedan mitten 1800-talet, och mark-och miljö­ domstolen bedömer att den har en »acceptabel miljöpåver­ kan«. Allt som sker runt sjön har ju en påverkan, men frågan är vad som är miljömässigt acceptabelt.

Hela Vättern borde klassas som riksintresse för vatten­ försörjning, anser bland andra Vätternvårdsförbundet.

I dag är bara områdena kring de största dricksvatten­ anläggningarna klassade som riksintressen.

– Om hela Vättern blir riksintresse för vattenförsörjning

18 | HAV & VATTEN 1 . 2017

tror jag att det blir svårare att starta en ny gruva här, säger Margareta Lundin Unger, utredare på Havs- och vatten­ myndigheten, HaV. Men redan i dag, när bara områdena kring vattenverken och vattenintagen är riksintresse, ska det fortfarande vägas mot andra, till exempel riksintresset för mineraler, förklarar hon.

– Då ska man ge företräde åt det som »lämpligast främjar en långsiktig hushållning med marken och vattnet«. Och då borde vattenförsörjningen vara viktigare.

Leif Ljungqvist, med igelkott på ärmen.

D

äremot kan försvarets riksintresse övertrumfa alla andra när olika riksintressen kolliderar. Detta är något som ifrågasätts av bland annat ARV, Aktion rädda Vättern. Vi träffar föreningens ordförande vid en brygga nedanför Olshammar, där Vättern nu blänker svart.

ARV bildades 2012 som en reaktion på försvarets ­ansökan om utökade skjutningar, och har drygt 700 med­ lemmar. De har gemensamt att de vill sänka gränsen för vad som är »acceptabel miljöpåverkan«.

– Det finns många utsläpp man inte kan hindra, som luftburna utsläpp, men allt som inte nödvändigtvis måste

Symbolisk begravning som en manifestation mot förorening av Vättern.

»I dag tillför ­läckande ammunition ­några hundratals gram bly per år i vattenlöst form, medan ett ­pappersbruk släpper ut omkring 15 kilo och ett ton regnar ner.« hamna i Vättern ska man hindra, enligt försiktighets­ principen, säger ordförande Elisabeth Lennartsson.

Hon är uppvuxen vid sjön Vänern och känner starkt för den, men säger att det känns mer mot­bjudande när gifter hamnar i Vättern, eftersom vattnet byts ut så oerhört långsamt. Hon ser det inte som absolut nödvändigt att sällsynta jordartsmetaller måste upp till ytan.

– Utvinningen är väldigt miljöstörande och det pågår mycket forskning om alternativa ämnen. Även om man skulle använda helt fantastisk miljöteknik ökar risken för olyckor för varje ny miljöfarlig verksamhet kring sjön.

Bakom henne bolmar Munksjö massafabrik ut stora ångmoln mot en aprikosfärgad kvällshimmel. Där jobbade

Elisabeth Lennartsson i 23 år, fram till pensionen. På 1980talet fanns en föregångare till ARV som hette Rädda Vättern.

De stod för flera aktioner, bland annat låg de utanför massa­fabriken i båtar med banderoller och protesterade mot klorblekningen.

Vi fortsätter upp till Elisabeth Lennartssons hus. Här vibrerar golvet när Försvarets materielverk skjuter fyra mil bort. 2014 blev hela Vättern ett vattenskyddsområde och sedan dess får grannen inte bespruta åkern nedanför fönstret. Men det räcker inte, menar Elisabeth Lennartsson – hela sjön behöver bli riksintresse för vattenförsörjning.

– Försvaret av vattnet är det viktigaste försvar vi har.

Samma sak sa Försvarsmaktens representanter för ett par timmar sedan. Dricksvatten är livsviktigt, så långt är alla överens. Frågan är bara hur intressen ska balanseras mot varandra.

Vätternvårdsförbundets Måns Lindell bedömer som sagt inte att ammunition som hamnar i sjön har någon påverkan på dricksvattnet. Trots detta skriver förbundet i ett av de 108 remissvaren om ökade flygskjutningar vid Hammaren att det är både otidsenligt och opedagogiskt att långsiktigt bedriva skjutningar som hamnar i vatten »oaktat huruvida råvattenkvaliteten påverkas eller ej«.

– Av det som hamnar i plurret kan du till exempel inte återvinna något, eftersom det inte samlas upp, förtydligar Måns Lindell. Det är ett dåligt hushållande av förädlade metaller. Jag ser det inte som någon risk för vattenkvalitén men om det finns alternativ vore det såklart bättre att bedriva verksamheten där så många miljökrav och andra krav som möjligt kan uppfyllas.

Ord vägda på guldvåg. Då återstår bara att vända hemåt.

Vätternvattnet i kranen har fått en mer komplex smak. En välsignad kyla och känslan av att varje droppe har renats i 60 år. O

19

INTERVJUN

KARIN LEXÉN, NATURSKYDDSFÖRENINGEN

»ILSKA OCH ORO ÄR OCKSÅ SUNDA DRIVKRAFTER« Trots klimathot, politisk oro i världen och allmän domedags­ stämning tar ­Naturskyddsföreningens pinfärska general­ sekreterare Karin ­Lexén sig an uppdraget med obotlig optimism.

Varför då?

P

text Christian Daun foto Anna Simonsson

ungpinan är ett roligt namn. Varje gång Karin Lexén berättar att det är i denna stockholmsförort hon bor känner hon sig också tvungen att redogöra för historien bakom namnet.

– Det låg ett värdshus i området förr och när handelsmännen stannade till där kunde det bli dyrt, en pina för pungen, pengapungen alltså …

Karin och hennes man flyttade till sitt lummigt inbäddade radhus för 21 år sedan, då barnen var små, och familjen bor kvar än. Varför flytta? Karin har nära till världsarvet Skogskyrkogården där hon ofta promenererar, och framförallt: cykel- eller skidavstånd till Drevviken, Flatenbadet och Sandasjön i Nackareservatet.

Vatten har omgett Karin Lexén hela livet. Hon är född i Göteborg och uppväxt i Trollhättan, nära Göta älv, och tillbringade somrarna på Smögens klippor där föräldrarna hyrde hus. Nästan allt sommarlovsroligt hände i böljorna.

Karin följde med Axel, fiskaren som familjen hyrde ett våningsplan av, ut i hans eka. Och det var också där, i Västerhavet, som hon lärde sig att simma. Föräldrarna var äppelkindade utomhustyper som gärna tillbringade sin fritid i skog och mark. Mamman, engagerad i Naturskydds­ föreningens lokalavdelning, tog ofta med sig floran ut, så att hon inte skulle behöva bli svarslös när Karin eller något annat av barnen frågade vad en viss blomma hette. Det hände också att familjen vandrade i natursköna national­ parker. Under en sådan strapats, i Padjelanta i Lappland, upplevde Karin ett slags varsel, en föraning om hur hennes liv skulle te sig. Föräldrarna talade känslomässigt om vad som skulle ha hänt om den planerade utbyggnaden av Lule

20 | HAV & VATTEN 1 . 2017

älv hade fullföljts. Vattenkraftens framfart skulle ha fått konsekvenser för de vackra miljöer de strövade i; inte minst för de som bodde och verkade där. Ekonomiska hänsyn kontra naturvärden. Och alla intressen som kolliderade: samernas, Vattenfalls, markägarnas … Hur får man folk att komma överens om gemensamma naturresurser? Karin insåg det inte där och då, hon var bara en liten flicka, men sådana frågor skulle komma att prägla hennes yrkesliv.

I

gymnasiet valde Karin, till skillnad från många av ­kompisarna, att läsa naturvetenskaplig linje. Hon var också intresserad av samhällsfrågor, född humanist, men hon ville kombinera det engagemanget med kärleken till naturen. Efter studenten utbildade hon sig till miljökemist.

Som projektanställd på Stockholms universitet studerade hon miljögifter i ­Östersjön. Gifterna uppehöll henne också under en sejour på Naturvårdsverkets forsknings­ avdelning – »jag klev upp på land där ett tag« – innan hon blev headhuntad av Sveriges kristna råd. Uppdraget: att öka miljöengagemanget ute i församlingarna.

På den tiden kopplade få ihop klimat- och miljöfrågor med rättvisa, men för Karin hade de två alltid varit intimt förbundna. Övertygelsen djupnade under Kyotomötet 1997 där hon lyssnade till talare som Al Gore: att rädda ­jorden undan klimathotet var de facto att jämna ut orätt­visor.

Det krävdes att alla drog sitt strå till stacken, framförallt privilegierade länder som Sverige.

Men vad kunde just hon göra för att åstadkomma konkret förändring? Mellan 2003 och 2012 var hon ordförande i Rättvisemärkt (numera Fairtrade); först i bolaget, sedan i föreningen. Till sin lycka såg hon hur produkterna – som var skonsamma både mot miljön och de människor som tillver­ kade dem – ökade i popularitet. Framgången stärkte hennes

KARIN LEXÉN Född: 13 december 1964.

Bor: Radhus i stockholmsförorten Pungpinan.

Nuvarande roll: Ny generalsekreterare för Naturskyddsföreningen sedan 13 mars.

Utbildning: Naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Studerade sedan till miljökemist vid Stockholms universitet.

Bakgrund: Har tidigare, i en rad olika befattningar, arbetat med havs- och vattenfrågor för miljö­ departementet och Lutherhjälpen. På sitt förra jobb, Stockholm International Water Institute, Siwi, basade hon för den årliga konferensen World Water Week.

21

– Det är väldigt hands on, en sådan sak som gjort konkret skillnad, säger Karin Lexén glatt när vi träffas på Siwis kontor.

Lokalerna, som rymmer 70 medar­ betare, ligger i Garnisonen, en pampig rosa byggnad i centrala Stockholm.

Vi slår oss ned i ett litet mötesrum med kaffe och vatten. Med nya jobbet alldeles runt hörnet ber jag henne sammanfatta sina tio år på Siwi. En av höjdpunkterna var definitivt vatten­ konferensen Stockholm Water Week, som Karin chefade för mellan 2012 och 2016. Bland förra årets gäster, totalt 3 000 deltagare från 140 länder, märktes Marockos miljöminister Hakima El Haité, kronprinsessan Victoria och utrikesminister Margot Wallström.

– Vi är väldigt stolta över att ha gjort vattenveckan till en mötesplats för högt uppsatta politiker, NGO:s (icke-statliga organisationer, reds anm) och företagare. Många ser veckan som en förberedelse för FN-möten och andra mer formella sammankomster.

O

rden är talande för den bransch hon är verksam i, som Vattenveckan, en mötesplats som fungerar som förberedelse inför större möten där världens länder kanske enas om att förstöra planeten lite långsammare – och Karin Lexén benämner det en framgång.

Det måste vara fruktansvärt att jobba i en bransch där förändring går så långsamt. Eller?

Karin ser på mig med något som liknar överseende.

– Jag har lärt mig att glädjas också över de små framgångarna: att få en vetenskapsartikel publicerad, att få in några rader i en resolution … allt löser sig inte på en kvart. Självklart är jag också frustrerad ibland, men då ger jag mig ut i naturen en sväng.

Optimismen förvånar. Liksom förra numrets intervju­ person Karolina Skog var Karin på plats i Marrakech när klimatförnekaren Donald Trump valdes till USA:s president.

– Mina amerikanska vänner var djupt skakade, låg sömnlösa. Jag också. Men sedan fortsatte arbetet oförtrutet.

Hon poängerar att man inte ska stirra sig blind på staters agerande i klimatfrågan; i flera av världens städer händer spännande saker. Karin nämner gruppen C40, ett nätverk av progressiva storstäder som redan hunnit bli 80 till antalet.

– I vår tid tror jag det är extra viktigt att visa det som är bra och framåt. Hans Rosling, som tyvärr inte finns med oss längre, har lyft fram många exempel på hur fattigdoms­

»I VÅR TID TROR JAG DET ÄR EXTRA VIKTIGT ATT VISA DET SOM ÄR BRA OCH FRAMÅT.« övertygelse: ger man folk chansen att göra rätt, så tar de den. På 2000-talet, när hon rekryterades till Stockholm International Water Institute, Siwi, skulle hon få vatten på sin kvarn.

Som bas för Siwis internationella plattform Swedish Water House kom Karin i kontakt med Indiskas miljö­ ansvariga, Renée Andersson. Företaget ville göra något åt textilindustrins slösaktiga vattenförbrukning i länder som Indien. Det hela slutade med Sweden Textile Water Initiative, ett projekt som i dag är ett av Siwis flaggskepp.

Samarbetet, som inbegriper Sida och en lång rad svenska modeföretag (Indiska, Kappahl, Lindex med flera), har åstadkommit effektivare användning av vatten, energi och kemikalier på textil- och läderfabriker i länder som Indien, Bangladesh, Kina och Turkiet.

22 | HAV & VATTEN 1 . 2017

MER INFO PÅ NÄTET naturskydds­ foreningen.se

Under sina år på miljö­departementet arbetade Karin Lexén med färsk­vattenfrågor och som policychef för Svenska kyrkans internationella arbete (Lutherhjälpen) lobbade hon för att göra tillgång till rent vatten till en mänsklig rättighet.

bekämpning faktiskt har lyckats. Det finns saker att glädjas åt. Solenergi ger för första gången fler arbetstillfällen än kol- och oljeindustrin i USA. Fairtrade (rättvis handel, reds anm) och ekologiskt säljer väldigt mycket. När jag började stod sådana produkter längst in i butikerna, på nedersta hyllraden.

Jag skymtar en strategi i ditt arbete med Fairtrade och Swedish Water Initiative: uppmuntra konkret handling som får folk och företag att känna sig belåtna, utan att det slår över i liknöjdhet.

– En bra sammanfattning! Känslan att man kan göra något själv är livsviktig. Annars blir det förlamande, annars orkar man inte kämpa.

K

arin skrattar till när hon tänker på hur den där vandringen i Padjelanta nationalpark på 1970-talet förebådade hennes karriär. Också hennes interna­ tionella utblick går att spåra till uppväxten. Karins mamma var lärare i svenska för invandrare, SFI, och bjöd ofta hem eleverna.

– Många kom från inbördeskriget i Libanon. Det var folk från olika sidor av kriget, i samma klassrum, men mamma lyckades lösa det där. Hon var väldigt intresserad av och nyfiken på andra kulturer, så det har jag fått med mig.

Med modersmjölken kom också en kristen etik, en behandla-andra-så-som-du-vill-bli-behandlad-själv-­ inställning som kommit att prägla både jobb och privatliv.

– Jag har haft förmånen att födas i Sverige i en tid när landet var välmående och det var lätt att vara jag. Går man några generationer tillbaka var min släkt väldigt fattig. Jag som har det bra har ett ansvar gentemot andra som inte haft samma tur.

Kommer den inställningen att prägla ditt arbete också på Naturskyddsföreningen?

Karin ler diplomatiskt, förklarar att hon vill bli varm i kläderna innan hon uttalar sig å den nya arbetgivarens vägnar.

– Men jag kommer att fortsätta koppla miljöfrågan till social hållbarhet, definitivt. Du kan inte lösa frågor om naturen utan att tänka på dem som vistas i den. Någonstans finns det ju en människa ute i den där skogen.

Karin tar en klunk vatten innan hon fortsätter.

– Det attraherar mig att Naturskyddsföreningen är en medlemsorganisation, en folkrörelse. Att det finns 226 000 medlemmar i det här landet som engagerar sig.

Mina företrädare har betonat lusten och glädjen, och det vill jag fortsätta med. Oro och ilska är också sunda driv­ krafter, men jag tror på det positiva. Att kämpa för att bevara något man älskar. Att göra gott istället för att hänga ut andra.

Vad menar du med det där sista, att inte hänga ut andra?

– Det är Naturskyddsföreningens uppgift att lyfta veten­ skapliga rön och driva på lagstiftning. Samtidigt tror jag på dialog, att vi måste ta tillvara på det intresse som finns hos näringslivet. Ibland kommer vi att behöva flytta målstolpen lite närmre, vid något annat tillfälle kommer vi att behöva flytta den lite längre bort.

Hon blir tyst en stund, ser ut att väga orden.

– Ställer vi för höga krav på varandra att leva rättfärdiga liv tror jag inte att vi orkar. Det är ingen ursäkt för att inte göra någonting men, ja, jag tror på ett förlåtande angreppssätt.

Karin Lexén tar ytterligare några klunkar och ställer ned vattenglaset framför sig.

Det råder inget tvivel om att glaset är halvfullt. O

23

PÅ DJUPET

När vi får oväntat besök Det finns ett hundratal främmande arter i svenska hav, sjöar och vattendrag. Några gör inget väsen av sig medan andra är invasiva och kan orsaka stor skada på djur, växter och hela ekosystem. Vad kan vi göra för att skydda våra vatten? text Anna Bisther illustration Felicia Fortes

ommaren 2012 upptäckte boende vid sjön Glan i Finspångs kommun något nytt i sina bad­ vikar. Plötsligt fanns mängder av små musslor där, det gick inte att bada utan att skära sig i fötterna.

– Vi konstaterade ganska snart att det var vandrarmusslan, säger Erik Årnfelt vid Länsstyrelsen Östergötland och beskriver hur man även sökte och fann enstaka vandrarmusslor i den närliggande sjön Roxen och i äldre prover från Bråviken.

Vandrarmusslan är en främ­ mande art i svenska vatten. Det innebär att människan på något sätt – avsiktligt eller oavsiktligt – har hjälpt till att flytta den hit.

Då musslans naturliga hemvist är Kaspiska och Svarta havet har den troligen liftat med båtar, antingen som påväxt på skrov eller i barlastvatten. Den har funnits länge i Östersjöområdet, men utan att orsaka några större besvär.

Vandrarmusslan är tålig och konkurrenskraftig, och kan bli invasiv när den etablerar sig i en ny miljö. Det innebär att den kan skada den biologiska mångfalden, människors hälsa

24 | HAV & VATTEN 1 . 2017

och även samhällsekonomin. I Nordamerikas stora sjöar har massförekomst av vandrarmussla orsakat stora problem för industrier, fiske och friluftsliv.

– Vi skickade ut informationsbrev till alla berörda, bland annat till Norrköpings kommun och deras vattenverk, säger Erik Årnfelt. Det är viktigt att även uppmärksamma kraftverk och industrier som tar processvatten där musslan plötsligt dyker upp.

Norrköpings kommun beslöt att filma råvattenintaget vid vattenverket för att se om vandrarmusslan hade etablerat sig i rörsystemet.

– Det satt några musslor där första sommaren, säger Bodil Widell vid Norrköpings vatten och avfall AB, men de fick sitta kvar och åren därefter fanns i princip bara några döda skal kvar. Vi har ingen aning om varför.

En av svårigheterna med främmande arter är just att det inte går att förutsäga vad som händer när de sprids och etablerar sig i nya miljöer. Det kan hänga på lokal vattenkemi, det lokala ekosystemet och mängden individer.

Länsstyrelsen Östergötland känner än så länge bara till en påtaglig skada, en jacuzzipool som fick pumparna ödelagda av vandrarmusslor. Men det innebär inte att riskerna avfärdas.

Negativa effekter kan pågå utan att det märks omedelbart.

– De kan sätta sig på andra musslor och kväva dem. Vi har hittat dammusslor där det verkar ha skett, säger Maria Åslund vid Länsstyrelsen Östergötland. Även om vi nu verkar ha färre vandrarmusslor i Glan och Roxen har vi också sett larver i Göta kanal. Vi skulle vilja göra en ordentlig inventering.

Hon vill också ha en informationskampanj om hur man kan minska risken för spridning till nya vattendrag, särskilt då Östergötland har en omfattande fisketurism med trailerbåtar som ofta flyttas mellan olika sjöar .

– Musslan är här för att stanna, säger Erik Årnfelt och pekar på ytterligare en svårighet med främmande arter i vattenmiljöer: har arten väl överlevt den första transporten, klarat att etablera sig och börjat sprida sig i hav, sjöar och vattendrag är det i princip omöjligt att stoppa den.

Vid några få tillfällen har man lyckats med radi­ kala bekämpningsåtgärder, men det har då handlat om mycket små och begränsade områden där en invasiv art har hittats. Exempelvis schaktades ett HUR SPRIDS FRÄMMANDE vattenfyllt grustag igen i Örebro för att få bort svart INVASIVA ARTER? dvärgmal. Och i Helsingborg togs vartenda spår av Via sjöfart och båtar. Drygt växten sydfyrling bort ur en dagvattendamm.

80 procent av allt gods i världshandeln fraktas lera arter som är främmande i svenska med fartyg och arter följer med som fripassagerare vatten har funnits här relativt länge utan att i barlastvatten eller som orsaka några skador, till exempel den lilla påväxt på fartygens skrov. brunalgen ostrontjuv. Andra arter, som amerikansk Även fritidsbåtarna bidrar hummer på svenska västkusten, är ganska nya till spridning genom påväxt i våra vatten. Man vet ännu inte om den kommer att på skrov, via ankarlinor och orsaka problem men den kan bära på smittsamma i vattnet under durken. sjukdomar och parasiter, och hybridisera med vår Via vattenbruk. Fisk och skal­ europeiska hummer. djur importeras eller flyttas mellan olika vattensystem.

– Sverige försökte i fjol få upp arten på EU-listan Odlade individer kan rymma över prioriterade arter, men fick då inget stöd för eller på annat sätt sprida sig. den linjen. Nu går HaV vidare och ser över den Via utsättning av fisk. nationella regleringen, säger Sofia Brockmark på I fiskevårdande syfte sätts Havs- och vattenmyndigheten, HaV. ibland fisk ut. De kan bära I Kronobergs län har Tingsryds kommun och på parasiter och sjukdomar. länsstyrelsen tvingats hantera en annan invasiv All utsättning och flyttning främmande art under flera år. Vattenväxten sjögull av fisk, skaldjur och är förrädiskt vacker – den liknar en liten näckros, musslor måste ha tillstånd av länsstyrelsen. men den kan lätt breda ut sig över stora ytor. Det räcker med att en liten bit av växten lossnar och Via fiske. Främmande arter kan spridas via agn eller driver iväg, så den kan slå rot och bilda en ny koloni. smittade redskap.

– Växten har spridit sig från privata dammar Via akvarier och dammar. och planterats ut vid bryggor, och därifrån spridit Många skaffar i dag exotiska sig vidare. Den sprids snabbt när växtdelar slits djur och växter till akvarier av bland annat genom fiske, båttrafik och kanot­ och trädgårdsdammar. De kan paddling, säger Annika Smålander vid Läns­ introduceras som främmande styrelsen i Kronobergs län. arter genom att akvarier töms Nu finns sjögull i de nedre delarna av sjön Åsnen felaktigt i naturen, eller om dammen har ett utlopp till och söderut i Mörrums vattensystem. De täta blad­ en sjö eller ett vattendrag. verken skuggar och gör det ogynnsamt för andra All utsättning och flyttning vattenlevande arter, och det går inte att ta sig fram av fisk, skaldjur och musslor med båt, fiska eller bada i de massiva bestånden av kräver tillstånd av länssty­ sjögull. Annika Smålander: relsen.

– Arbetet med att bekämpa sjögull har pågått under flera år i samarbete med Tingsryds kommun och vi vill även samarbeta med kommunerna Växjö och Alvesta. Nu tänker vi strategiskt och bekämpar vissa kolonier som innebär stor risk för fortsatt spridning, och där växten påverkar människor mest, som vid badplatser och kanotleder.

Olika metoder har testats för att få bort sjögull. Mest effektivt är att blockera solljuset genom att täcka ytan med fiberdukar som är uppspända på aluminiumramar.

– Under ett sjögullbestånd finns egentligen inga andra

F

26 | HAV & VATTEN 1 . 2017

arter, så att man lägger en ram gör ingen ytterligare skada, förklarar Annika Smålander.

Det finns många argument för att bekämpa en invasiv främmande art: den biologiska mångfalden, sjöarnas ekosystem, påverkan på turism och friluftsliv. Enligt vattendirektivet ska sjöar dessutom ha god ekologisk status.

Samtidigt kostar det mycket pengar. I Sverige beräknas kostnaden för skador och kontroll för tolv redan etablerade invasiva främmande arter som signalkräfta, parkslide och mårdhund till uppemot 4,5 miljarder kronor per år.

I Kronobergs län finansierar HaV en del av arbetet med att få bort sjögull. Länsstyrelsen i Kronoberg har även sökt pengar hos Naturvårdsverket för att finansiera bekämpning av en annan invasiv främmande art, nämligen växten skunk­ kalla. Den ska, i samarbete med markägare, grävas upp och täckas med jord. Där ska även informationsskyltar sättas upp om att inte plocka med sig de spektakulära kallorna.

– Det är bra att ta skunkkallan tidigt, även om den sprider sig långsamt. Sjögull är en annan sak, den växer snabbt och är väldigt kostsam att bekämpa. Tillsammans med fyra andra länsstyrelser, fyra kommuner och två vattenvårds­ förbund sökte vi även EU-medel för att hantera den, och vi var fem länsstyrelser, fyra kommuner och två vattenvårds­ förbund som gjorde en gemensam Life-ansökan. Men vi fick inga pengar. Jag tror att det huvudsakliga skälet var att sjögull inte är en av EU:s prioriterade arter, säger Annika Smålander.

I

nom EU är medvetenheten stor om farorna med invasiva främmande arter. Dels för att det är ett av de största hoten mot biologisk mångfald, dels för att de ekonomiska konsekvenserna är omfattande. Den totala kostnaden för skador och begränsningar beräknas till totalt tolv miljarder euro per år.

EU-kommissionen har därför tagit fram en lista över 37 invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Det är arter som ska hanteras enligt en särskild EU-­ förordning som började gälla augusti 2016, och som innebär att det nu är förbjudet för medlems­ länderna att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla arterna. Förordningen innebär också att länderna måste ta fram övervakningssystem och åtgärder för hur spridningen ska stoppas eller begränsas.

Endast arter som är främ­ mande för unionen kan listas som invasiva

på EU-nivå. Vilket innebär att en art som sjögull inte kvalar in, då den är inhemsk i Centraleuropa.

Sex av de 37 nu listade arterna finns vilt i Sverige. Det är kabomba, tromsöloka och skunkkalla, samt ullhands­ krabba, signalkräfta och vattensköldpadda. Signalkräfta, som har stor spridning i vårt land, behöver inte utrotas enligt EU-förordningen. Däremot kommer det inte längre vara tillåtet att odla eller sätta ut den. HaV håller på att ta fram en riskanalys för att se om fler åtgärder behövs för att minska spridningen i Sverige.

– EU-listan kommer att uppdateras och medlemsländerna kommer att rösta om ytterligare tolv arter i år, bland annat smal vattenpest och mårdhund, säger Sofia Brockmark.

Förutom det arbete som omfattas av EU-förordningen, behövs ett fortsatt nationellt arbete med arter som är och förväntas bli problematiska i Sverige.

»Vi behöver utveckla ­effektiva åtgärder som så mycket som möjligt minimerar påverkan på omgivande natur och djur som lever där. « – Vi och Naturvårdsverket har lagt ut ett uppdrag för att skilja ut de främmande arter som är invasiva eller potentiellt invasiva, säger Sofia Brockmark. Vi myndigheter vill skaffa oss en samlad bild över riskerna, värdera dessa och prioritera lämpliga åtgärder.

HaV tar också fram en del andra verktyg och vägledningar i form av hanteringsprogram för nationellt problematiska arter, exempelvis har forskare på Chalmers fått i uppdrag att ta fram en vägledning för hantering av främmande arter vid rengöring av fartyg- och båtskrov.

I höst väntar också hårdare krav för barlastvatten. De länder som ingår i FN:s internationella sjöfartsorgan, International Maritime Organisation (IMO), har enats kring en konvention för att hindra att organismer sprids med fartygens barlastvatten. Den gäller alla fartyg som går på internationella resor, ställer krav på att barlast­vattnet ska behandlas och innehåller även gräns­värden för hur mycket levande organismer som får släppas ut.

D

et är oftast svårt och dyrt att bli av med en invasiv främmande art som etablerat sig, särskilt i vatten­ miljöerna.

– Om en invasiv främmande art väl har introducerats är det viktigt att agera snabbt för att minimera risken för spridning. Det är även viktigt med generell försiktighet, att man tänker sig för innan man planterar ut växter, tömmer akvarier och hanterar båtar och redskap, säger Sofia Brockmark.

Att bekämpa invasiva främmande arter handlar ofta om mekanisk behandling, som jakt eller grävning, men det finns även kemiska och biologiska metoder.

– Vid val av åtgärder behöver man väga kostnad mot miljönytta. Vi behöver utveckla effektiva åtgärder som minimerar påverkan på omgivande natur och djur som lever där. Det tar lång tid att återställa ett ekosystem som blivit förstört, säger Sofia Brockmark.

Ett sätt att hantera en invasiv främmande art är att nyttja den som resurs. Det sker i mindre skala med japanska jätte­ ostron på svenska västkusten och med den svartmunnade smörbulten i både fritids- och yrkesfisket i polska Gdansk­ bukten. Dit kom den 1990, troligen med barlastvatten från Kaspiska och Svarta havet där den finns naturligt.

Svartmunnad smörbult är mycket tålig, den förökar sig snabbt och dominerar nu fiskfaunan i Gdanskbukten, trots ett intensivt fiske och att den äts av både andra fiskar och fåglar.

I svenska vatten upptäcktes den 2008, och har sedan spridit sig norrut.

– Den hittades först i Karlskrona och nu finns den upp till

27

Muskö i Stockholms skärgård och även längs Gotlands kust, säger Anna-Li Jonsson som jobbar med miljöövervakning vid SLU Aqua. Än går det inte att se några effekter på ekosystemen i de svenska delarna av Östersjön där svartmunnad smörbult finns, men SLU Aqua tillsätter nu en doktorandtjänst för att studera just det.

– Vi har referensområden i Karlskrona och i Muskö där det finns bakgrundsdata sedan flera år. Är det någonstans vi skulle kunna se effekter i naturen är det där.

Eftersom svartmunnad smörbult visat sig vara så invasiv i Gdanskbukten arbetar SLU Aqua nu på uppdrag av HaV med att ta fram olika hanteringsprogram för att begränsa fortsatt spridning. I somras hölls en workshop tillsammans med folk från kommuner och länsstyrelser, forskare och fritids- och yrkesfiskare.

– Vi diskuterade olika förslag, säger Anna-Li Jonsson, som att försöka skapa en marknad och få igång ett kommersiellt fiske på arten, antingen för att använda den som foderfisk eller för direkt konsumtion. Likaså behöver vi jobba mer med information för att få in rapporter om arten och motverka att någon använder den som levande agn.

Ett förslag handlar om att gynna fiendens fiende – svartmunnad smörbult äts av rovfiskar som abborre, torsk och gädda.

– Att gynna rovfiskpopulationer ger även andra positiva effekter, som mindre övergödningssymtom på grund av kaskadeffekter som innebär att mängden växtplankton minskar.

Rovfiskarna i fråga är kommersiellt viktiga arter och kan gynnas på andra sätt än genom ett minskat fiske. Det kan

28 | HAV & VATTEN 1 . 2017

vara områden som behöver restaureras, och anläggande av »gäddfabriker«.

Det mest effektiva sättet att hantera invasiva främmande arter är uppenbarligen att arbeta förebyggande och förhindra att de introduceras. Men när de väl är på plats, hur ska man veta när det är nödvändigt att lägga resurser på att försöka begränsa spridning och mildra effekter?

V

id Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, pågår forskning för att utveckla ett verktyg där kostnader för åtgärder vägs mot kostnader för att inte agera.

– Vi vill skapa samarbeten mellan ekologer och ekonomer, säger Brendan McKie som jobbar i projektet. Tidigare har ekonomer som jobbar med invasiva arter tagit data ur littera­ turen för att använda i modeller, men vårt mål är att ta fram nya data som speglar den aktuella situationen i Sverige Inom projektet studerar man olika effekter av invasiva arter och stabiliteten hos olika ekosystemfunktioner. Man gör modeller av utbredningar, försöker förutse effekter i olika skalor och utvärderar förvaltnings­åtgärder ekono­ miskt. Vattenpest används som art i modellerna.

– På en stor skala handlar det om när man ska börja med en handlingsplan och hur man ska hantera arten när den väl finns i en sjö. Kanske arten inte gör någon synlig skada nu, men om vi lämnar den kan den sprida sig vidare och vad händer då? säger Brendan McKie. En del av forskningsprojektet försöker även förutse spridningar norrut. Den svenska fjällvärlden och Arktis är ännu förhållandevis skonat från invasiva främmande arter, men med tanke på klimatförändringarna kan arterna bli ett allt mer aktuellt miljöhot även i dessa områden. O

HaVNYTT Årets tema för Havs- och vattenforum är »från källa till hav« och då med särskilt fokus på de globala målen för hållbar utveckling. Hur kan vi i Sverige arbeta med Agenda 2030 och hur arbetar andra länder? Hur kan vi lära av varandra?

Den 16–17 maj samlas människor från hela Vatten­ sverige i Göteborg för att delta i femte upplagan av Havs- och vattenforum. Bland talarna finns miljöminister Karolina HaV:s Ann Lundahl och Karl-Johan Nyhlén hälsar deltagarna Skog, landsbygdsminister ­välkomna på fjolårets Havs- och vattenforum.

Sven-Erik Bucht och ministern för internationellt utveck­ lingssamarbete och klimat, fokus på både mål 14 och mål höra om hur man arbetar i Isabella Lövin. Alla tre är djupt 6 om »rent vatten och sanitet«. andra delar av världen, säger engagerade i arbetet med – Målen hänger ihop, precis projektledare Louise Chyssler.

FN-konferensen om världs­ som avspeglas i årets tema I år deltar även flera inter­ haven i juni, en konferens som »Från källa till hav«. Havs- och nationella talare, bland andra Sverige och Fiji tagit initiativ vattenforum är en väldigt bra Monde Mayekiso, överdirektör till för att särskilt lyfta mål plattform för att diskutera hur med ansvar för havs- och 14 om »hav och vi i Sverige kan kustvattenförvaltning i Syd­ MER INFO PÅ NÄTET marina resurser«. jobba med målen afrika, Monika Stankiewicz, Globala mål på årets På Havs- och på ett smart chef för Östersjökonventionen forum. vattenforum sätts sätt. Vi får också Helcoms sekretariat och fors­ www.havochvatten.se karen Aban Marker Kabraji, chef för Internationella naturvårds­unionens (IUCN) kontor i Asien.

Som vanligt dukar forumets deltagare också upp godbitar från egna projekt. HaV:s experter går på djupet om bland annat övergödning och konsumtion, marint skräp och näringslivets roll. Havs- och vattenforum hålls som vanligt på Eriksbergshallen.

Mer info och anmälan på Sedan starten 2013 har Havs- och vattenforum vuxit stadigt. I fjol Havochvatten.se/havforum kom närmare 500 personer från kommuner, myndigheter, ideella

LE NA OLSSON organisationer och branschorgan.

FOTO KATRHINE SINGER

Globala mål på årets forum

E

n artikel i det här numret av Hav & Vatten handlar om nya, främmande och invasiva arter i våra sjöar, vattendrag och hav.

Det påminner om den problematik jag upplevde i södra och östra Afrika när jag arbetade med vattenresurser och utveckling. I flera vattendrag pågick en explosion av vattenhyacint, en vatten­ växt som påminner om sjögull och som använts som prydnadsväxt i dammar och sjöar. Ursprungligen kommer den från Latinamerika.

I Kafuefloden, Zambia, hotade stora mängder vattenhyacint att förstöra bron mellan Livingstone och Victoria Falls. I Lake Victoria kunde fiskebåtar och färjor inte angöra hamnen i Mwanza, Tanzania, och vid Bujagali, Uganda, täpptes turbinerna i vattenkraftverket igen. En kamp inleddes för att begränsa utbredningen av vattenhyacinten som också sprider ohyra och försämrar fiskemöjligheter. Kompetens och kunskap från hela ­världen provades för att stoppa spridningen; mekanisk rensning, bekämpningsmedel och införandet av vivlar (skalbaggar). I Lake Victoria-området fungerade metoden med sterila skalbaggar väl, så även mekanisk rensning.

Detta illustrerar två saker. Våra ekosystem känner inga gränser, arter rör sig lätt över jordklotet med till exempel ballastvatten och anpassar sig snabbt till nya förutsättningar. Åtgärder för att bekämpa problem som vattenhyacint i Afrika eller sjögull i Sverige kräver sam­ arbete och kunskap från hela världen.

Sverige och Fiji står i juni värdar för en FN-konferens, den största som Sverige varit med och arrangerat sedan miljökonferensen 1972. I fokus är FN:s mål 14 i Agenda 2030 som handlar om att bevara och nyttja haven och marina resurser på ett hållbart sätt. Inför konferensen i New York arrangerar vi möten med näringslivet, offentliga Sverige och enskilda organisa­ tioner för att få idéer och inspiration. För att rädda våra världshav måste vi samarbeta och finna gemensamma lösningar, precis som i JAKOB GRANIT kampen mot invasiva Generaldirektör arter. Det gäller i Havs- och vattenSverige liksom i Fiji eller Zambia. myndigheten

29

FLER FISKAR – MEN MINDRE Fiske fortsätter att engagera svenskar på fritiden. Cirka 1,6 miljoner svenskar i åldern 16 till 80 år säger att de fiskar varje år.

– Till det ska räknas ungefär en halv miljon fritidsfiskande barn och ungdomar och runt 800 000 turister som kommer till Sverige varje år för att fiska. Sett över en längre period ser vi en klar ökning av fritidsfiske, säger Stig Thörnqvist, utredare på enheten för fiskförvaltning, HaV. Svenskarna fiskar helst med Stig hand­redskap som Thörnqvist spinn- eller flugspö. Merparten av fiskedagarna, 8–11 miljoner per år, sker i sjöar och vattendrag, medan fiske utmed kusterna och i havet beräknas till 3,2–4,7 miljoner dagar per år.

Intresset ökar för såväl f­ ritids­fiske som natur och friluftsliv.

– Samtidigt som vi fått fler fritidsfiskare ser vi att de är ute färre dagar och behåller mindre fisk än tidigare, säger Stig Thörnqvist.

Fångsten inom fritidsfisket uppskattas totalt till 15 300– 18 000 ton per år. Mellan 7 600 och 10 600 ton fångas i sjöar och vattendrag och 5 800–7 700 ton fångas utmed kusterna och i havet.

Undersökningar av Fler fiskar – men mindre. www.havochvatten.se fritidsfiskets omfattning i Sverige har gjorts av SCB sedan 1970-talet och den första undersökningen var underlag i 1973 års fiskevattenutredning. Från och med 2013 tar HaV fram officiell statistik för fritidsfisket.

– För HaV:s arbete med levande hav, sjöar och vattendrag är det viktigt att ha goda kunskaper om fritidsfisket. Det gör det lättare för oss att kunna ha en bra förvaltning som ligger i linje med Sveriges miljömål, målen för friluftslivet och fiskeripolitiken, säger Stig ­Thörnqvist. ANDE RS ÅKE RSTRÖM MER INFO PÅ NÄTET

30 | HAV & VATTEN 1 . 2017

FOTO ÅSA ANDERSSON

HAVNYTT

HaV och Naturvårdsverket pekade nyligen ut 142 nya och reviderade områden som riks­intresse för friluftsliv. Flera av dem ligger nära våra tätorter.

Tätortsnära vatten viktiga för friluftsliv Flera sjöar, älvar och kustområden har pekats ut som nya riksintressen för friluftslivet, bland annat längs Bohuskusten och i Örebro län.

– Det är områden som har bra förutsättningar för båtliv, fiske och bad, säger Fredrik Nordwall, ansvarig för friluftslivssamordning på HaV. Riksintressen för friluftsliv pekades ut för ­första gången i Sverige 1987. För fem år sedan gav regeringen i uppdrag till Naturvårds­verket och länsstyrelserna att göra en översyn av befintliga områden och se om det fanns behov av att peka ut nya. I januari i år pekade myndigheterna ut totalt 142 nya och reviderade områden som riksintresse. Ytterligare 47 områden är under utredning.

– Underlaget kommer från länsstyrelserna som tagit fram förslagen och de är förankrade även hos kommunerna. Det är en av orsakerna till att det tar så pass lång tid, säger Fredrik Nordwall.

Vissa länsstyrelser har inte föreslagit några ändringar medan andra nästan fördubblat antalet områden. Inga områden har tagits bort som ett resultat av översynen. Översynen har resulterat i en ­totalareal av riksintresse för friluftsliv på cirka 7 000 000 hektar, en ökning med sju procent

sedan 1980-talet. Fler områden ligger nära tätorter. I Stockholms län har fyra nya pekats ut, bland annat Bornsjön i Salems kommun, och i Västra Götalands län finns åtta nya, bland annat Säveån med Hedefors i Lerums kommun.

De län som sticker ut mest är Örebro län och Västra Götaland där man har stora ökningar i riksintressen för friluftsliv, mätt både i antal områden och areal.

– Att områden pekas ut som riksintresse är en signal från staten om att friluftsliv och naturupplevelser blir allt viktigare i samhället, inte minst i våra tätorter. Även på kommunal nivå ser vi en ökning av sådana satsningar, bra exempel är Örebro och Örnsköldsvik.

I områden som pekats ut som riksintresse ska hänsyn till friluftslivet få företräde vid beslut som rör vatten- och markanvändning. Men – riksintressen ger inget absolut skydd som exempelvis ett naturreservat.

LE NA OLSSON

Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla redaktion@havochvatten.se

INTERNATIONELLT MÖTE OM HAVSPLANER Fisk och fisket, sjöfart, miljöpåverkan och investeringar – allt rör sig över nationsgränserna. Det Sverige beslutar i sina havsplaner kan påverka andra länder och tvärtom. Därför är det viktigt att samarbeta.

I maj kommer representanter från nio av Sveriges grannländer till Stockholm för samtal om framtida havsplaner.

– Vi vill skapa en dialog om utkasten. Målet är bättre och väl samordnade havsplaner, säger Joacim Johannesson, utredare på HaV. Sverige gör tre havsplaner. Just nu pågår en avstämning om de första utkasten med kommuner, branscher och andra. Nästa större avstämning sker vid ett formellt samråd i slutet av 2017.

Du kan följa havsplaneringen på Havochvatten.se/havsplanering.

MER INFO PÅ NÄTET Resa till nationalpark.

Gillanaturen.se

RESA TILL NATIONALPARK

Fotografera en plats i naturen som du gillar och motivera varför den bör finnas kvar om 50 år! Uppgiften ingår i Gilla ­naturen som är ett läromedel och en tävling för årskurs 4–6 om att upptäcka och uppskatta natur. Vinsten är en resa för k ­ lassen till en av Sveriges 29 nationalparker och tio finalister blir en del i en utställning om barns tankar om naturskydd på Natur­historiska riksmuseet i Stockholm. Gilla naturen är en del av s­ atsningen Skyddad natur som Naturvårdsverket gör tillsammans med bland andra Havsoch vattenmyndigheten.

EXPERTERNA SVARAR FOTO DANIEL VALENTINSSON

GIFT FRÅN VRAK I FISK Efter andra världskriget dumpades många gamla krigsfartyg med vapen i svenska vatten. Nordväst om ön Måseskär utanför Göteborg dumpade de allierade ett 20-tal fartyg. Nya undersökningar av fisk och skaldjur i området visar i rödtunga och havskräfta spår av diphenylchlorarsine.

– Vi har hittat väldigt låga halter i några individer som undersökts, men det här är ett ämne som inte ska förekomma i havsmiljön, säger Christer Larsson, utredare på HaV. I sjökortet är området vid Måseskär utpekat som olämpligt för fiske, men data som HaV och Sjöfartsverket tagit fram visar att fiske ändå äger rum.

– Vi ser gärna att det införs ett fiskeförbud i området vid Måseskär och andra dumpningsområden, säger Christer Larsson.

?

Hej! Om den amerikanska hummern invaderar områden där tinor inte kan fånga in dem, hur tror ni att andra arters habitat i de områdena kan påverkas? Kan den amerikanska hummern konkur­ rera ut fler arter än den europeiska hummern?

Malin Smith

!

Hej Malin och tack för din fråga! Troligtvis finns det fler amerikanska humrar i våra vatten än de 35 individer som har hittats hittills och utanför de områden som vi i dag normalt provfiskar. De största riskerna vi ser är främst att den kan hybridisera med europeisk hummer och få avkomma, men även att den kan sprida smitta.

Smittor som också kan gå på andra arter än vår europeiska hummer.

En konkurrenssituation med andra kan uppkomma först då vi har en invasion med amerikansk hummer.

Sofia Brockmark, utredare, enheten för biologisk mångfald

?

!

Hej! Hur mäter man kvävehalten i en sjö?

Omar Hamid

Hej Omar! Kväve mäts genom att ta ett vattenprov i sjön som sen analyseras i ett laboratorium.

Det bästa är att ta ett vattenprov vid ytan och ett vattenprov vid botten.

I ett labbet används ofta en spektro-­ fotometer för att göra analysen.

Kväve i vatten finns i olika former, som ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve. När man

mäter alla dessa får man ett mått på den totala kvävemängden i vattnet: totalkväve (tot-N). Begreppet används när olika former av kväve mäts tillsammans och ger ett mått på den totala kväve­­mängden och indikerar belastningen av kväve.

Totalkväve innefattar ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve.

Nitrat är kväve i en form som är tillgängligt för växter (alger) medan ammonium är en mellanform.

Organiskt kväve är kväve bundet till organiskt material och inte lättillgängligt för alger. Åsa M Andersson, utredare, enheten för miljöövervakning

?

Hej! Jag undrar vad ni gör för att se till att reglerna för ålfiske efterföljs?

Saga

!

Hej Saga! Eftersom det är förbjudet att fiska och handla med ål i Sverige utan erforderliga tillstånd har vi under senare år utökat våra kontrollinsatser såväl till sjöss som i handelsledet. Har man inte tillstånd gör man sig skyldig till såväl fiske- som artskyddsbrott. Eftersom det rör sig om otillåten verksamhet är det dock inte alltid så lätt att komma åt och i många fall är vi direkt beroende av tips från allmänheten.

Misstänker du olaglig handel med ål är vi mycket tacksamma om du vänder dig till länsstyrelsen där du bor med informationen.

Jens Persson, utredare, enheten för fiskereglering

31

HAVNYTT

Sverige ordnar konferens för världens hav i New York

Agenda 2030 är den nya utvecklinsagendan som bland annat ska säkerställa ett varaktigt skydd för jordens naturresurser och eko­ systemtjänster. Konferensen fokuserar på att lyfta frågor som rör haven på den politiska dagordningen och skapa ett större medvetande om de problem och möjligheter som finns.

Den äger rum 5–9 juni i FN-skrapan i New York.

– Konferensen är ett startskott för att förbättra tillstånden i världens hav och uppnå delmålen inom hållbarhetsmål 14 om hav och marina resurser, säger Annie Hermansson, handläg­ gare på Havs- och vattenmyndig­hetens, HaV, internationella enhet.

HaV har fått i uppdrag av regeringen att tillsammans med flera andra myndigheter bistå regeringskansliet med förberedelser, genomförande och uppföljning av konferensen.

Projektet startade i slutet av 2016 och den första leveransen i form av sju analysunderlag levererades i slutet av januari 2017.

– Ulrika Siira från vår kunskapsavdelning är projektledare för arbetet, och vi har haft ett nära samarbete med flera andra myndigheter som Naturvårdsverket, Sida, Kemikalieinspektionen, SMHI, Jordbruksverket och Transportstyrelsen.

FOTO: KARL-JOHAN NYHLÉN

The Ocean Conference är en FN-konferens som Sverige tillsammans med Fiji har tagit initiativ till. Det huvudsakliga syftet är att uppmärksamma hållbarhetsmål 14 i FN:s Agenda 2030 och skapa engagemang för att nå målet.

Catarina Hedar, Karin Bjerner, Anna Karlsson och Annie Hermansson från HaV:s internationella enhet arbetar med konferensen och FN:s hållbarhetsmål.

intressenter. Nu behöver vi kraftsamla och organisera för att vända den negativa trenden, säger Annie Hermansson.

Under konferensdagarna i juni genomförs, parallellt med plenumförhandlingar, sju part­ nerskapsdialoger om bland annat skyddade områden och marin nedskräpning. Dialogerna ska visa vilka utmaningar världens länder har framför sig för att nå målen.

– Vi fokuserar på partnerskapsdialogerna under konferensen. De kan leda till fler samarbeten mellan stater, näringsliv och andra intressenter. Samverkan mellan berörda parter är väldigt viktigt för att kunna förbättra situationen i världens hav.

Det finns många belastningar som drabbar haven och påverkar dess ekosystem negativt: HaV planerar ett sidoevent under konferensen. försurning, klimatförändringar, överfiske, »Source to Sea« handlar om kopplingen mellan miljögifter. hållbarhetsmål 6, om vatten och – Vi har sett en svag global sanitet, och mål 14.

MER INFO PÅ NÄTET styrning när det gäller havsfrågor – De olika hållbarhetsmålen ska Svenskordnad konferens eftersom ansvaret har varit inte ses var för sig, utan alla hänger för världens hav i New York. Regeringen.se splittrat mellan olika aktörer och ihop, något vi vill öka medveten­

32 | HAV & VATTEN 1 . 2017

heten om. Det är viktigt att visa hur aktiviteter på land kan påverka den marina och kustnära miljön negativt, säger Annie Hermansson.

En annan viktig pusselbit i arbetet inför den stora konferensen är myndighetens årliga arrang­ emang Havs- och vattenforum som i år hålls den 16–17 maj i Göteborg. Årets tema är »från källa till hav« med siktet inställt på FN:s globala hållbarhetsmål. Förhoppningen är att deltagarna på forumet kan bidra med goda exempel på, och idéer om, hur mål 14 ska kunna nås.

HaV arbetar redan med många av frågorna inom hållbarhetsmål 14, bland annat inom de regionala havsmiljö­konventionerna Helcom och Ospar. Hållbarhetsmålen kommer att prägla myndighetens regionala, nationella och internationella arbete framöver.

– Syftet är att vända den negativa trend som drabbat världens hav. Havskonferensen är förhoppningsvis början på en starkare global havsförvaltning, säger Annie Hermansson.

ANDE RS ÅKE RSTRÖM

SAMMANSTÄLLNING: KARL-JOHAN NYHLÉ N

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som väg­ledning för liknande frågor.

Här har HaV:s jurister lyft fram några domar som berör ­ havs- och vattenmiljö eller fiske.

■ Rätt att förbjuda utsläpp av toalettavloppsvatten Två domar visar att det var rätt att förbjuda utsläpp av toalett­ avloppsvatten från anläggning som inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskydd och som ligger i avrinningsområde med övergödningsproblem. Mark- och miljööverdomstolen bedömer kostnaden för uppgradering till hög skyddsnivå som rimlig.

Mål nr M 10800-15 och M 10805-15, från Mark- och miljödomstolen.

■ Tillåtet att lägga ­mudder­massor innanför en strand­skoning I Fiskebäck, Göteborg, har tillstånd getts till att anlägga en hamn för fritidsbåtar och att muddra samt lägga upp muddermassor innanför en strandskoning. Domstolen har förenat tillståndet med krav på rening av överskottsvatten samt inkapsling av de muddermassor som läggs upp.

Mål nr M 1538-16, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Byte av turbin kräver inte tillstånd Ett byte av turbin i Fridafors övre kraftverk i Tingsryds kommun kommer att utföras i torrhet.

Avbördningsförmågan kommer inte att påverkas genom turbin­ bytet och varken vattnets djup eller läge kommer att förändras.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer det som uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Därför kräver åtgärden inte tillstånd.

Mål nr M 6421-16, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Föreläggande om underhåll samt ansvar för dammanläggning Ärendet visar att damm­ anläggningen är ett fastighetstillbehör till fastigheten X. Därmed är ägaren till fastigheten underhållsansvarig (11 kap. 17 § miljö­balken).

Servitutsavtal et från år 2000 mellan ägaren till fastighet X och ägaren till fastigheten Y, innebär inte att det offentlig­rättsligt reglerade underhållsansvaret (11 kap.

17 § miljöbalken) kan åsidosättas.

Mål nr M 1359-16, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Tillstånd till utfyllnad i ­hamnbassäng i Malmö Utfyllnaden får ske med massor som uppfyller kriterierna för Naturvårdsverkets riktlinjer för mindre känslig markanvändning.

Innan skyddsvallen förslutits får inte utfyllnad ske med massor som har högre föroreningsgrad än ­tillståndsklass 4 i Naturvårds­ verkets rapport 4914 eller som har en högre halt av TBT än 50 ­mikrogram per kilo torr­ substans.

Mål nr 5593-16, Mark- och miljööverdomstolen.

omfatta såväl vattenresurser som vattenanläggning.

■ Fiskpassage och vattenhushållning vid Sikfors vattenkraftverk HaV tydliggör vikten av att installera väl fungerande fiskpassage och att fastställa vattenhushållningsbestämmelser som återskapar förutsättningar för fungerande fiskpassager och ett väl fungerande ekosystem i hela Sikforsen.

NYA RAPPORTER HaV ger ut en rapportserie.

De flesta av rapporterna trycks inte men finns att ladda ned digitalt på vår hemsida, havochvatten.se.

■ Årsredovisning 2016 Under 2016 presenterade HaV en färdplan för havsplaneringen, och ett nytt spårbarhetssystem för fisk och fiskprodukter inom ramen för EU:s gemensamma fiskeri­politik.

Myndigheten har arbetat för begränsad spridning av invasiva arter och med restaurering av ålgräsängar. Under året har 16 regerings­uppdrag avrapporterats.

■ Miljögifter i ytvatten – ­klassificering av status Klassificering av ytvattenstatus är en viktig utgångspunkt för att fastställa miljökvalitetsnormer enligt vattenförvaltningsförordningen.

Vägledningen ska underlätta vid klassificering av ekologisk status och kemisk ytvattenstatus avseende miljö­gifter. Rapport 2016:26.

i hav och sötvatten Dialogen om vattenkraft och Rapporten ger en översikt av hur våra kommersiellt fiskar miljö 2012 – 2016 ochviktigaste förslag och skaldjur mår i havet och de stora sjöarna. Den sammanställs av till färdplan Institutionen för akvatiska resurser ■ Fisk- och skaldjursbestånd

■ Process och modell för fördjupad uppföljning av maritima strategin HaV har tillsammans med andra myndigheter och berörda aktörer tagit fram en modell och process för fördjupad uppföljning av den maritima strategin.

vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

YTTRANDEN HaV deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter. Vårt uppdrag här är att ta tillvara miljöintressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havs- och vattenmiljö eller fiske.

■ Yttrande över Riksintresse­ utredningens betänkande Planering och beslut för hållbar utveckling (SOU 2015:99) HaV säger nej till riksintresseutredningens förslag till ny reglering i 3 kap miljöbalken och hushållningsförordningen, men tillstyrker en tydligare styrning av kriterier och utpekande av riksintresseområden samt tydligare beskrivningar.

HaV föreslår även att regelverket revideras något så att riksintresse för vattenförsörjningen kan

FÖRSLAG TILL FÄRDPLAN FÖR DIALOG OM VATTENKRAFT I den här rapporten beskrivs kortfattat viktiga delar som har fram­ Havs- och vattenmyndighetens rapport kommit av dialogprocessen sedan 2012.

Den2017:1 ger också förslag till färdplan de kommande åren. HaV:s bedömning är bland annat att en förbättrad samverkan mellan myndigheter, miljöorganisationer och verksamhetsutövare är nödvändig för att få till en effektivare process där natur-, kulturmiljö- och energiintressen beaktas. Rapport 2017:1, Dialog om vattenkraft och miljö 2012–2016 och förslag till färdplan.

33

VATTEN KULTUR

VATTENKONST PÅ POTTHOLMEN

Meteorologen Pär Holmgren tycker det är dags att vi börjar flytta. Av klimatskäl.

D

en globala uppvärmningen har nu passerat en grad över det förindustriella läget. Även om ­världens länder sedan klimatmötet i Paris på pappret är överens om att hålla uppvärm­ ningen under två grader är det i praktiken nästan inget som pekar på att vi kan lyckas med det.

Uppvärmningen i sig kanske vi människor kan hantera och anpassa oss till, inte överallt – men i delar av världen, exempelvis här i Sverige. Det blir betydligt svårare att klara av förändringarna av nederbörd. Ett varmare klimat ger dels mer vattenånga i atmosfären, och därmed ytterligare förstärkning av växthuseffekten, dels en större kontrast mellan torra och KRÖNIKAN nederbördsrika områden. Här i Sverige kan man beskriva det som att det blir torrare när det är torrt och en ökad risk att det blir för mycket vatten när det regnar.

Skyfallen blir intensivare, med ökade risker för svåra översvämningar i främst våra tätorter. Många vattendrag riskerar återkommande perioder med höga flöden – i södra Sverige som en följd av stora regnmängder under vinterhalvåret, i norra Sverige åtminstone vissa år i samband med snabb avsmältning av snön och svår vårflod.

När det gäller de stigande haven räknar samhällsplanerare i dag med cirka en meter under det här århundradet. Redan en meter är mycket för världens alla kuststäder, till det kommer ­ytterligare ett antal meter under kommande århundraden som vi med stor sannolikhet inte längre kan undvika.

Visst. Det har varit ungefär lika varmt på planeten vid tidigare tillfällen. Senaste tillfället var för cirka 125 000 år sedan, i slutet av den förra värmeperioden – alltså innan den senaste istiden inleddes. Jorden såg lite annorlunda ut då. Havsnivån var sex–nio meter högre än i dag. Vid senaste tillfället med lika mycket koldioxid i atmosfären som nu var haven 15–25 meter högre. Det är tre miljoner år sedan, och egentligen det enda tillfället vi kan jämföra med i klimathistoriken.

Vad ska vi då göra? Ur ett globalt systemperspektiv är klimatfrågan ganska enkel. Det handlar om att vi måste sluta använda fossil olja, naturgas och kol. I kombination med att utveckla teknik inom främst skogsbruk och jordbruk som kan binda mer kol från atmosfären än vad vårt samhälle släpper ut.

När det gäller arbetet med klimatanpassning behöver vi först och främst förstå att ju snabbare vi får stopp på vår klimatpåver­ kan desto enklare blir anpassningen till ett varmare klimat. Här är det viktigt med ett helhetsperspektiv. Klimatanpassning kan inte bara handla om »fiffiga ingenjörslösningar«. Det måste också handla om att lyfta blicken och långsiktigt fundera över vilken typ av samhälle som ska byggas för att möta framtida behov. Det kräver också ett geografiskt helhetsperspektiv. En enskild kommun kan sällan lösa utmaningarna på egen hand.

Med tanke på att haven fortsätter stiga under många århund­ raden framöver; titta på en världskarta. Nästan alla riktigt stora städer ligger vid kusterna. Ofta vid en flodmynning i någon form av deltaområde. Det är precis de platserna där de stigande haven på sikt lär orsaka störst skador. Är det inte hög tid att stimulera tillväxt och befolkningsförflyttningar till andra, mer säkra städer? O

När den nya havsnära stadsdelen Pottholmen växer fram i Karlskrona har konstnärerna Izabela Z ­ olcinska, Agnieszka Wojciechowicz, Peter Svedberg, Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans fått i uppdrag att ta fram förslag till konstverk som kan placeras längs strandpromenaden. Hur de beskriver vad de vill göra? »Glas. ­Vatten. I samspel med havsmiljön.«

ÄR DET INTE HÖG TID ATT ­STIMULERA TILLVÄXT OCH ­BEFOLKNINGSFÖRFLYTTNINGAR TILL ANDRA, MER SÄKRA STÄDER?«

SPÄNNING OM TJUVFISKE

Långt bortom lagstiftning och kontroll drar en internationell maffia upp fisk för miljarder ur världshaven. De finaste filéerna landar på gourmetkrogar i New York, Paris och Tokyo medan pengarna stannar hos båtägare och affärsmän som håller sig dolda bakom falska papper och ständiga byten av båtnamn, bekvämlighetsflagg och besättning.

När miljöorganisationen Sea Shepherd och den svenske kaptenen Peter Hammarstedt hittar den ökända trålaren Thunder vid randen av Antarktis ismassor blir det starten på världshistoriens längsta fartygsjakt, ett mentalt utmattningsspel i ett stormplågat ingenmansland. Jakten pågår månad efter månad, samtidigt som en hemlig Interpoloperation i land försöker få lagstiftningen att komma åt den hänsynslösa rovdriften på fisk och människor. www.facebook.com/jaktenpathunder

Pär Holmgren / Efter 20 år som meteorolog på SVT jobbar han i dag heltid med framför allt klimatförändringar, sedan 2015 som naturskadespecialist på Länsförsäkringar.

Författare, föreläsare och musiker som åren 2009-2014 gjorde närmare 400 mil på elmopedturné.

34 |

ISBN: 978-91-85279-48-7

JAKTEN PÅ THUNDER

Eskil Engdal har arbetat på norska Dagens Næringsliv i mer än 20 år och har bland annat belönats med Gullpennen, International Reporter’s Journalism Award och Skup­priset. Han har också skrivit flera kritikerrosade reportageböcker.

För den som vill fördjupa sig i skönlitterär klimat­ ångest har brittiska The Guardian listat de fem bästa romanerna om ekologisk fara: • Vägen (The Road) av C ­ ormac ­McCarthy • Syndaflodens år (The Year of the Flood) av Margaret Atwood • The Bone Clocks av David Mitchell • The Windup Girl av Paolo Bacigalupi • Mitt klimatkatastrofala liv (The Carbon Diaries 2015) av Saci Lloyd.

Eskil Engdal Kjetil Sæter

Kjetil Sæter har arbetat på Aftenposten och Finansavisen, och är nu på Dagens Næringsliv.

Han har belönats med Schibsteds journalistpris och Skup­priset, Norges främsta pris för grävande journalistik, och har tidigare gett ut boken Svindel uten grenser.

KLIMATÅNGEST I ROMANER

När ­miljöorganisationen Sea Shepherd och den svenska kaptenen PÅ THUNDER Peter Hammarstedt hittar trålaren ­Thunder vid utkanten av Antarktis blir det starten på världshistoriens längsta fartygsjakt. De två pris­belönta j­ ournalisterna Eskil ­Enagdal och K ­ jetil Sæter har intervjuat anställda på båda båtarna och många människor som arbetar mot det storskaliga tjuvfisket.

Boken Jakten på Thunder är en ny ­dokumentär ­thriller om den internationella m ­ affia som olovligen drar upp fisk för m ­ iljarder ur världshaven.

En dokumentär thriller om världshavens piratfiskare och en kompromisslös svensk kapten

AN TARCTI CA JAKTEN

Eskil Engdal och Kjetil Sæter

»Jakten på Thunder är en nervkittlande skildring från några av världens farligaste vatten. Boken uppmärk­ sammar dessutom en av våra viktigaste samhällsfrågor.

Amerikanska thinktanks förutspådde tidigt att det internationella tjuvfisket skulle leda till proteinbrist i Afrika och därmed migration mot köttgrytorna i Västeuropa.

I dag flyter liken i Medelhavet som en direkt följd av vår flathet mot skurkar som Thunders ägare och manskap.

Att det skulle krävas egenmäktiga aktivister med rika sponsorer för att komma åt tjuvfiskebaronerna säger något om samhällets nederlag inför storfinans och offshorelösningar.«

Fredrik Laurin, journalist och medproducent till ett tiotal TV­dokumentärer om tjuvfiske i Östersjön, Atlanten, Medelhavet och Barents hav. Trefaldigt belönad med såväl Stora journalistpriset som Föreningen Grävande Journalisters utmärkelse Guldspaden, samt mottagare av ett stort antal internationella journalistpriser.

FOTO PER HANSTORP

STADSPLANERING FÖR SNÖHÖGAR

Y

Det var vårvinter 2005 när fotografen Per Hanstorp i Göteborg noterade en hög med snö som han varje dag på väg till och från jobbet tvingades cykla runt. Sitt yrke trogen tog han även en bild på hindret.

– Efterhand började jag reflektera över hur den där högen förändrades, hur den blev skitigare

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & ­Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information. Du ­hittar den på Havochvatten.se under ­rubriken Publikationer.

och smälte till halva sin storlek - för att sen växa igen när det snöat och plogats upp ny snö.

På samma vis växte Per Hanstorps intresse för dessa organiska element i stadsbilden. Stora som små, smutsiga som majestätiskt vita. Han plåtade år efter år varhelst han passerade en hög.

En extra dimension fick pro-

jektet när Per Hanstorp från en landskaps­arkitekt fick höra att snöhögar i hennes värld är en realitet att förhålla sig till: det måste alltid planeras luckor i staden där det kan få plats plogad snö. I vissa städer dumpas den bortskottade snön i sjöar och hav men eftersom snön kan innehålla ämnen som koppar, zink och bly undersöker

nu forskare vid Luleå tekniska ­universitet hur snö­röjningen kan bli mer hållbar.

Våren 2017 rymmer mappen Snöhögar i Per Hanstorps dator ett hundratal bilder. Lagom till bokmässan i Göteborg i september kommer fotoboken med arbetsnamnet Spring signs ut på Journal förlag.

MARIT LARSDOTTE R

PLANER FÖR HAV

HAVSBONDEN

Effektivt och hållbart. Över, på och under ytan. Så ska haven längs Sveriges kust användas. Därför är vi liksom övriga europeiska länder med kuststräckor i full färd med att ta fram havsplaner. Men det är många intressen att ena: yrkesfiske, försvar, vindkraft ...

Odling av havskatt och hummer till föda – eller av sjöpung för att framställa marin biogas. Vi undersöker vad den nya havsbonden ägnar sig åt.

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I JUNI 35

POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | PETRA WADSTRÖM

»Jag ville underlätta kvinnors liv«

I

dén växte fram under en resa till Indonesien i början av 2000-talet. Petra Wadström såg hur fattiga kvinnor på landsbygden fick lägga ner mycket tid och arbete på att få tag i rent vatten. Med sin bakgrund som forsknings­ assistent inom mikrobiologi såg hon möjligheten att använda solenergi för att rena vattnet.

– Där solinstrålningen är som störst finns också störst problem med att få tag i rent vatten. Jag ville uppfinna något som kunde underlätta livet för kvinnor i dessa länder, säger hon.

Hemma i Åkersberga bör­ jade hon utveckla en bärbar vattendunk som med hjälp FAKTA PETRA av solens UV-ljus oskadliggör WADSTRÖM bakterier, virus och parasiter.

Petra Wadström hade svårt Född 1952. Upp­ att få forskningsstöd för att finnare, konstnär utveckla sin produkt i Sverige. och entreprenör som Det var slutligen genom ligger bakom uppfin­ pengar från FN hon kunde ningen Solvatten som testa den, först i Nepal och renar vatten med hjälp sedan i Kenya. av solljus.

– Från början tänkte jag främst att vattnet skulle drickas, men när jag testade prototypen hos användare visade det sig finnas ett minst lika stort behov av varmt vatten att tvätta sig i.

Studier har visat att infektioner och hudsjukdomar har minskat där produkten används. Det i sin tur har inneburit färre sjukvårdsbesök och förbättrad ekonomi. Även kost­ naderna för bränsle har minskat i och med att familjerna inte behöver köpa lika mycket ved eller kol som tidigare.

– Vi har sett att familjerna minskar sina utgifter med mellan 18 och 20 dollar i månaden på bränsle och sjukvårdskostnader. Dessutom har vi räknat ut att varje familj sparar fem, sex träd om året.

Omkring 250 000 människor i bland annat Nepal, Brasilien och Haiti har i dag tillgång till rent och varmt vatten tack vare Petra Wadströms uppfinning. Solvatten blev 2014 utvald som ett av tre miljöteknikföretag att träffa Barack Obama under hans statsbesök i Sverige.

– Det var en häftig upplevelse. Det visade sig att Obamas pappa kom från just det området i Kenya där vi har arbetat mest. Han var mycket intresserad, inte minst av hur produkten kan påverka kvinnornas situation, säger Petra Wadström. O TEXT KARL-JOHAN NYLÉ N FOTO ANNA SIMONSSON

36 | HAV & VATTEN 1 . 2017