Hav & Vatten, nr 3 2016

MILJÖ Olja kvar på Tjörn

PROJEKTET Gamla fisknät blir lego

Hav & Vatten NUMMER 3 . 2 016

MÖT NYA GENERALDIREKTÖREN JAKOB GRANIT: »Jag vill göra skillnad« PÅ DJUPET Ekosystemtjänster – från vattenrening till friluftsliv VATTENVÄNNEN »Skogsägare bryr sig om sina vatten«

De nya bönderna Abborre i svinstall en möjlighet för landsbygdskommuner

FOTO OLA KJELBYE

INNEHÅLL

REPORTAGET

Den nya vågens lantbrukare 10

Räkna med ­naturens tjänster

FOTO ANNA SIMONSSON

PÅ DJUPET

ILLUSTRATION FELICIA FORTES

Att odla fisk på land kan vara en ­möjlighet för hårt prövade mjölk­ bönder och landsbygdskommuner. Följ med till pionjärerna i skånska Skättilljunga.

INTERVJUN

24

Naturen ger oss mat, skugga, syre och möjlighet till friluftsliv.

Hur mycket är det värt?

»SUNDA EKOSYSTEM ÄR INGET SJÄLVÄNDAMÅL«

20

Vattenfrågor har löpt som en röd tråd genom hans 50-åriga liv. Möt ­­Havs- och vatten­ myndighetens nya generaldirektör Jakob Granit. foto örjan karlsson

foto örjan karlsson

HaVNYTT Stenar återskapar livet i älvarna

200 kilometer älv ska återställas

till tiden före timmerflottningen,

i projektet Reborn.

Våra förfäder kämpade med att släpa upp stenar ur älvarna för att inte timret skulle fastna på väg till sågverken. Nu satsar EU och HaV 124 miljoner på att lägga tillbaka stenarna, för att återställa livet i vattnet.

Det blir Sveriges största Life-projek t någonsin.

PRISAD INSATS VID EMÅN

6

Det blir bättre vattenvård när alla får komma till tals. Möt årets ­vinnare av Sjöstjärnan, en ­samlande kraft längs vackra Emån.

2 | HAV & VATTEN 3 . 2016

NU SKA VRAKEN SKROTAS

7

Plast, olja och diesel läcker från övergivna fritidsbåtar runt om i landet. Båtretur gör det lättare att återvinna vraken.

EU:s miljöfond Life ger stöd till projektet Reborn, Restoration of Boreal Nordic Rivers. Länsstyrelsen i Västerbotten samordnar projektet med assistans från kollegor i Norrbotten, och det är i dessa län älvarna ska återställas.

– Det blir en jättestor insats för den biologiska mångfalden och för fiske- och upplevelseturism , säger Stefan Larsson som är fiskekolog

på Västerbottens länsstyrelse.

En naturlig fors brusar och porlar kring stora och små stenar, där de bubblande virvlarna blir syresatta. När älvarna rensades på sten blev de tystare, som släta kanaler. Fiskynglen förlorade sina gömställen och de vuxna fiskarna miste sina lekplatser.

Enligt historiska dokument rymde våra vatten förr mycket

mer fisk än i dag. Att lägga tillbaka stenarna kommer att gynna allt liv, från flodpärlmussla till utter. Älvarna blir grundare och bredare, vilket gynnar småfisken.

– Stenbumlingar och fallna träd bromsar upp vattnet så att även små fiskar orkar simma mot strömmen. Dessutom hålls vattnet kvar längre i landskapet, så att det renas bättre och får ett jämnare

flöde, förklarar Magnus Johansson på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Omkring 30 grävmaskiner kommer att jobba i fem års tid, tre månader om året. En av dem som kommer att stå bredvid grävskoporna och peka är Tommy Nilsson, fiskevårdskonsulent i Gällivare kommun. Han har vandrat cirka 20 mil längs älvarna för att bedöma var och hur stenarna ska läggas.

– Det är inte bara att häva i sten hur som helst. För att återställa de naturliga miljöerna måste man fundera på hur det har sett ut och vilka arter som finns på olika sträckor.

Exempelvis lekmiljöer för öring finns ofta överst i en fors, förklarar han. För att återskapa dem behövs 2–8 cm stora stenar där de kan lägga rommen. När ynglen kläckts driver de oftast iväg nedströms en liten bit. Då behövs grunda områden med lätt krusat vatten, där de kan hitta skydd och mat som ramlar ner från omgivningen.

– I stort sett kommer vi bara att använda stenen som finns längs stränderna, som en gång låg i fåran. När miljöerna återställts så kommer fisken tillbaka väldigt snabbt om det finns vuxna individer i området. Annars kan det ta några år, säger Tommy Nilsson.

ANNA FROSTE R

60 procent av Reborn finansieras av EU. Resten kommer till stor del från HaV, men även Skogsstyrelsen, Nord malings kommun, Gällivare kommun och två skogsbolag deltar. En del av projektet handlar om att ta fram modellområden för skogsbrukets miljöhänsyn mot vatten.

29

29

En gång i tiden rensades älvarna och blev flottningsleder. Nu ska stenarna läggas tillbaka, för fiskens skull.

HON VÄRNAR SKOGENS VATTEN

36

Skogsägaren Camilla Logarn fascineras av livet i en bäck, och tror att kunskap är vägen till ­engagemang för vattnet.

LEDARE

TIPSA REDAKTIONEN! redaktion@havo chvatten.se

Håll hårt i plast­skräpet i snöstormarna!

I

VARMT

bland är det bra att stanna upp i livet och reflektera en stund. Att fundera på vad som fungerar och vad som kan förbättras.

Det är precis vad vi på Hav & Vatten har gjort och det är därför som detta nummer av tidningen kommer till dig senare än planerat. I somras anmälde en privatperson myndigheten till Justitiekanslern, JK, för att ha lämnat ut ­information som röjde att personen lämnat in ett tips till tidningen.

JK ­beslutade att inte inleda förundersökning för brott mot tystnadsplikten och pekade på en konflikt mellan olika bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Men, för oss blev anmälan ändå en anledning att stanna upp. Att se över våra egna rutiner och bli bättre på att exempelvis säkerställa det så viktiga källskyddet.

Vi ber om ursäkt för förseningen. Men hoppas att du ska gilla detta fullspäckade höstnummer som bland annat sätter den marina nedskräp­ ningen i fokus.

Mellan 86 och 150 miljoner ton plast flyter omkring i haven och för varje år blir det mer. På västkusten är det marina skräpet ett av de mer påtagliga hoten mot havets ekosystemtjänster, det vill säga den nytta vi människor har av havet. Men det finns ljuspunkter. Läs om Smögens Fiskauktion och Fiskareföreningen Norden som bland annat samlar in uttjänta fiske­ redskap som sedan blir legobitar.

Senast 2018 ska ekosystemtjänster finnas med i havsplanering och övrig samhälls­ planering enligt etappmål i regeringens miljömålssystem. I På Djupet berättar vi om hur Nacka kommun räknat på ekosystemtjänster. De jämförde den ekonomiska effekten av att bygga ut ett industriområde på en våtmark, med värdet av den vattenrening och flödesutjämning som den orörda våtmarken bidrog med. Resultatet utföll till våt­markens fördel.

I Reportaget möter du entreprenörerna som bygger fiskodlingar i nedlagda ladugårdar, och tror att akvakultur kan bli en viktig näring på landsbygden. Porträttet handlar om Jakob Granit, generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten sedan 1 september.

Trevlig läsning!

Rekordmånga gäddyngel har producerats i Sportfiskarnas gäddfabriker under året.

KALLT Giftet TBT från bottenfärger sprids fortfarande från fritids­ båtshamnar, trots att färgerna varit förbjudna sedan 1989.

foto christer ehrling

IN

MER INFO PÅ NÄTET

NAR E 20 15

V

»För oss blev det en anledning att stanna upp. Att se över våra egna rutiner.«

LE NA OLSSON

Ansvarig utgivare

SK

A

PU

PR

ISE

T

SVEN

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på Havochvatten.se

BLISHIN

G

-

foto ola kjelbye

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Lena Olsson Redaktör: Malin Avenius Projektledare: Marit Larsdotter Art director & bildredaktör: Pär Ljung Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg Tel: 010-698 60 00 E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: Havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Printing Solutions ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på Havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på Havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

Återvinn din tidning

3

SÖTT&SALT Välkommen till sjunde numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?

Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

i siffror

4,6 3/4 64

miljoner båtar används till fiske runt om i världen. av dem finns i Asien.

procent av den globala fiskeflottan är motoriserad.

Olja kvar fem år efter olyckan FOTO: MAJA KRISTIN NYLANDER

gällde. Att skrapa, skrapa och skrapa, minns Lina Johansson.

Det omfattande sanerings­ arbetet, som till största delen bekostades av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), pågick fram till hösten 2013. Därefter Lina Johansson, beviljades inte mer resurser miljöchef på från staten. Men på Tjörns Tjörns kommun. kommun oroade man sig över att en mindre del av oljan fortfarande fanns kvar, och gav Oljejouren på Sweco i uppdrag att göra en oberoende inventering.

– Vi bedömde att det kunde finnas en risk att den kvarvarande olja som vi hittade på vissa ställen, antingen kunde spridas vidare i miljön av människor och djur rent fysiskt eller börja läcka ner i vattnet under varma sommardagar, säger Ingrid Håstad, oljesaneringsexpert på Sweco.

Fram till hösten 2013 tog Tjörns kommun upp 623 ton oljeavfall (olja blandad med vatten, ­sediment, sten, tång med mera) till en kostnad av 117 miljoner kronor. Kustbevakningen omhändertog 644 kubikmeter och i grannkommunen Orust tog man hand om åtta ton.

Fem år har gått sedan Tjörn drabbades av västkustens största oljeutsläpp. Trots en omfattande sanering finns en del olja kvar.

På kommunen är man orolig för vad som kan hända med miljön.

Y

– Jag kunde inte föreställa mig hur otroligt svårt det skulle bli att få bort oljan, säger Lina Johansson, i dag miljöchef på Tjörns kommun, för fem år sedan miljöinspektör och en av dem som kontrollerade arbetet med att få bort den svarta smeten från klippor, stenar och stränder.

Det var den 15 september 2011 som Kust­bevakningen upptäckte ett 2,5 kilometer

4 | HAV & VATTEN 3 . 2016

långt oljebälte i havet utanför nordvästra Tjörn.

I­ nnanför låg cirka 50 öar och skär, varav många inom fågelskyddsområde, naturreservat och Natura 2000-område. När en hård västlig vind blåste upp slog oljan in mot skärgården och slungades flera meter upp på klipporna.

– Det var så overkligt mycket olja. Vi prövade lite olika metoder för att få bort den, men till syvende och sist var det bara handkraft som

I Swecos rapport från 2013 rekommenderas fortsatt sanering på ett tiotal platser utspridda på sju öar och vikar. Men en del av detta har ännu inte genomförts eftersom kommunen inte anser sig ha råd utan hjälp från staten.

Enligt Ingrid Håstad finns det lite olika syn på hur grundligt man ska rengöra efter ett oljeutsläpp. Vid för noggrann rengöring riskerar man att skada exempelvis lavar och mikro­ organismer, vilket gör att återhämtningen går långsammare. Om man istället lämnar kvar en lagom liten rest av oljan klarar naturen av att själv bryta ner den. Frågan är hur mycket som är lagom och hur lång tid det ska få ta.

På Tjörns kommuns miljöavdelning vill man inte ta några risker. Miljöchefen Lina Johansson hoppas att det ska lösa sig med finansieringen så att åtgärderna kan genomföras.

– Vi vet att en del olja finns kvar och tycker att man bör tillämpa försiktighetsprincipen.

MALIN AVE NIUS

ILLUSTRATION: WHITE ARKITEKTER

BUBBEL »Vi kan inte ersätta smutsigt vatten med Coca-cola.« Tim Lobstein, World Obesity Federation, till The Guardian, angående fetma i utvecklingsländer.

»Det är mycket viktigt att vi skyddar denna fantastiska plats, och vi vill ha er hjälp.«

Kiruna får världens ­nordligaste dagvattenpark I samband med flytten av Kirunas stadskärna satsar kommunen på ett öppet dagvattensystem. Det blir första gången tekniken testas norr om polcirkeln.

Y

Rinnande vatten ska berika gatumiljön som klarar en översvämning, och hämtas ur den i Kirunas nya centrum, samtidigt som det lokala fjällfloran. öppna dagvattensystemet gör det lättare att – För att vattnet i systemet inte ska frysa lägger hantera föroreningar och skyfall. vi ner värmekablar. Om dagvattensystemet – Metoden är inte helt ny, men fungerar bra kommer vi att utöka, det är första gången den testas i berättar Mats Eriksson. arktiskt klimat, säger Mats Eriksson, projektledare på det kommunala Dagvatten är inte det enda STADSOMVANDLING bolaget Tekniska Verken i Kiruna. område inom vilket ny hållbar Stadsflytten, som har Under hösten börjar arbetet med teknik testas i ­anknytning pågått i tolv år, innebär att anlägga en dagvattenpark dit till Kirunas stadsflytt, och att centrala Kiruna flyttas regn- och smältvatten ska ledas såväl svenska som utländska tre kilometer österut, för från de nya kvarter som växer fram forsknings­institutioner och att undkomma mark som tre kilometer öster om Kirunas företag är inblandade i olika blivit instabil på grund av nuvarande centrum. I parken byggs gruvdriften. I samband utvecklingsprojekt. med flytten ska staden bli en trappstegsformad damm som – Det här är på många sätt ett mer socialt, ekonomiskt fylls vid kraftiga regn. Vid torrare unikt tillfälle, och genomslaget och ekologiskt hållbar. väderlek strömmar dagvattnet i en är stort internationellt. Det är ränna på botten, innan det rinner väldigt roligt att jobba i Kiruna MER INFO PÅ NÄTET vidare till vattendraget Luossajoki. nu, säger Mats Eriksson.

Läs mer på På dammens sidor planteras växter

MALIN AVE NIUS kiruna.se

»Inte ens Donald Trump kan vilja att djur och fiskar ska dö av all plast i världshaven.« DN:s kulturchef Björn Wiman i en kultur­ krönika om nedskräpningen av havet.

»Kvinnor och barn ägnar 125 miljoner timmar per dag åt att hämta ­vatten.« Melinda Gates, gäst hos Skavlan i tv. foto creative commons

I den nya parken ska besökarna kunna se hur hållbar dagvattenhantering fungerar. En trappstegs­ formad damm med vattentåliga växter reglerar vattenflödet. Vid torr väderlek strömmar vattnet enbart i en ränna i botten.

Den amerikanska TV-program­ ledaren Ellen ­DeGeneres i ett ­uttalande riktat mot Australiens regering, angående det akut hotade Stora ­barriärrevet.

5

FOTO ÖRJAN KARLSSON

SÖTT & SALT

Många vinnare vid Emån Alla intressenter runt samma bord. Det är en av flera framgångsfaktorer för Emåförbundets tolvåriga samarbete.

I våras fick de priset Sjöstjärnan för sitt arbete med att värna och vårda Emåns vatten.

Y

Åtta kommuner, näringsidkare, lantbru­ kare, skogsägare, fiskearrangörer, länssty­ relser och naturvårdsföreningar – det finns en rad olika intressenter runt Emån. Från den får fem av kommunerna sitt dricksvatten och stora mängder vatten används i industrin och jordbruket.

Samtidigt är det 22 mil långa vattendraget – som börjar på småländska höglandet och rinner ut i Östersjön – en av våra vackraste och viktigaste åar när det gäller kultur- och naturvärden.

Anders Gustafsson har varit ordförande sedan 2004, då Emåförbundet bildades efter en sammanslagning av Emåns vattenförbund och Emåområdets intresseförening.

– Vår nuvarande konstellation är en ypperlig plattform för vår uppgift som vattenråd, där vi ska vara ett gångjärn mellan kommuner, myndigheter och olika intressenter.

Anders Gustafsson vill gärna sprida arbets­ organisationen till andra kommuner eftersom kommunikationen blir så mycket lättare när alla sitter runt samma bord.

6 | HAV & VATTEN 3 . 2016

– Min ambition som ordförande har alltid varit att personer ska prata med varandra och inte om varandra. När olika intressen ställs mot varandra uppstår det gärna syndabockar. Att alla kommer till tals är ett bra sätt att bereda arbetet för att senare slippa en rad överklagan­ den.

Anders Gustafsson och Ilan Leshem håller koll på Emån, det största vatten­draget i sydöstra ­Sverige.

Emåns huvudfåra och flera biflöden är av riksintresse för naturvården.

och vattenfrågorna lyfts upp och får ett större fokus.

Ilan Leshem berättar att det vanligaste problemet runt Emån är torka.

– Det är något som oroar oss mycket efter­ som det blir stora ekonomiska konsekvenser för industrin och lantbrukarna.

Därför arbetar Emåförbundet förebyggande genom att dämma upp vatten i sjöar som tjänar som reservoarer, men också genom att etablera våtmarker som både bromsar flödet och renar vattnet.

– En stor uppgift är att sprida information och kunskap om miljöarbetet. Det gör vi bland annat genom olika mötesplatser och arrang­ emang för allmänheten, skolor och inbjudna gäster, berättar Anders Gustafsson.

Emåförbundets kanske två viktigaste uppgifter är att ta prover på vattenkvaliteten samt att mäta kvantiteten och försöka styra flödet av vatten. Ilan Leshem är verksamhetschef och en I våras fick Emåförbundet priset ­Sjöstjärnan, av fyra specialister – biologer och ingenjörer – som delades ut för andra gången vid Havssom är anställda av Emåförbundet. och vattenforum i Göteborg. Priset är på – Samtliga 52 medlemmar har rätt att 50 000 kronor och delas ut av Havs- och utnyttja vår kompetens i vattenfrågor. För vattenmyndigheten, Sveriges kommuner och kommunerna blir det effektivt att samsas om landsting samt Lantbrukarnas riksförbund. expertis som de inte skulle ha råd med ute på – Vi är mycket glada och stolta över att ha fått varje miljö­förvaltning. Vi servar det här erkännandet. Pengarna kom­ dem med kunskap och information, mer att användas till att ytterligare MER INFO PÅ NÄTET men vi försöker också att driva på stärka vårt miljöarbete, säger Anders Läs mer på Eman.se ­kommunernas arbete så att miljöGustafsson.

CARINA H AHNSTE DT

Allt fler båtar lämnas till skroten sig till Båtretur. Men det kostar att skrota båtar. Priset för att ta hand om en sju meter lång segelbåt av plast är runt 7 000–8 000 kronor.

Eva Blidberg, områdes­ ansvarig för hav på Håll Sverige rent, ser Båtretur som ett bra steg på vägen till att fler fritidsbåtar ska återvinnas, men efterlyser fler ­ekonomiska incitament.

– Man skulle exempelvis kunna införa en skrotnings­ premie på samma sätt som det tidigare fanns för bilar.

Det skulle också vara bra att införa ett producentansvar som kan finansiera framtida skrotningar av fritidsbåtar, säger hon. KARL-JOHAN NYLÉ N

FOTO PRIVAT

kan vem som helst göra en intresse­ anmälan för att skrota sin båt. Den Josefin Arrhén­ som gjort borg, delägare anmälan i Båtskroten. får en kostnads­ uppskattning. Båtskroten tar hand om hela processen, från transport till återvinning.

– Hittills i år har Båtretur fått drygt 350 intresse­ anmälningar och tagit hand om över 170 båtar. Nu hoppas vi bara att fler får upp ögonen för att den här tjänsten finns, säger Josefin Arrhénborg.

Främst är det privat­ personer, båtklubbar och kommuner som har hört av

MER INFO PÅ NÄTET Läs mer på Båtretur.se och Batskroten.se

FOTO PÄR-ÅKE HALLSTRÖM

FOTO: ANNELI KARLSSON/ STATENS MARITIMA MUSEER

Transporten till skrot­ ningsplatsen står för den stora kostnaden när båtar ska skrotas. Fram till i år har det bara funnits två båtskrotar i Sverige, en i Göteborg och en på Muskö i Stockholms skärgård. Men sedan februari drivs projektet Båtretur som är ett samarbete mellan Sweboat, Stena recycling och Båtskroten på Muskö. Målet är att bygga upp ett nationellt återvinningssystem för fritidsbåtar.

– Oavsett var du bor i landet ska du kunna återvinna din båt på ett miljövänligt sätt.

Genom Båtretur finns det nu drygt 20 skrotnings­ platser, från Ystad i söder till Kiruna i norr, säger Josefin ­Arrhénborg, delägare i Båtskroten.

På Båtreturs webbplats

Stefan Björling, utredare, Samhällsbygg­ nadsförvaltningen, Uddevalla kommun: – Vi sätter lappar på dem. Hör ägarna inte av sig forslar vi bort båtarna till en uppsamlings­ plats. Efter ett år skickas de till skrotning, vilket kommunen tyvärr får betala för. Detta är ett stort problem på Bohuskusten och vi måste ingripa så att inte diesel, bensin och olja hamnar i naturen.

FOTO PRIVAT

Y

FOTO SOTARN

I Sverige finns omkring 100 000 fritidsbåtar som är redo för att skrotas. Men bara ett fåtal av dem tas om hand. Det ska det bli ändring på genom projektet Båtretur.

FRÅGAN Fritidsbåtar får inte flyttas utan ägarens tillstånd. ­Samtidigt är nedskräpning ­förbjudet. Hur gör ni i er kommun med övergivna skrotbåtar?

En fritidsbåt innehåller inte mycket av värde när den skrotas. De flesta skrotfärdiga båtarna är av plast och från 60- och 70-talen. Äldre tiders uttjänta träbåtar har ruttnat bort.

Sandra Tiidus, exploaterings­ ingenjör på Samhällsbygg­ nadsavdelningen, Huddinge kommun: – Vi har ett pågående projekt där vi genom lokaltidningar, brevutskick och lappar försöker hitta e ­ ventuella ägare. I nästa steg kontaktar vi polisen som bedömer om en båt saknar värde. Sedan är det tänkt att kommunen kan skrota den, eftersom den utgör ned­skräpning.

Ronny Gustafsson, chef för enheten Fritid på Service­ förvaltningen, Kalmar kommun: – Vi har nyligen gjort en inventering och lappat båtar. De som utgjort en omedelbar miljöfara har vi flyttat till en särskild uppställningsplats, och där blir de kvar om ingen hör av sig. Det behövs ett båtregister så att man kan hitta ägarna och se till att de tar sitt ansvar!

7

AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Vattenfri textilberedning i Borås, nya dagvattenlösningar i Malmö och sanering av gruvslam i Storuman. Runt om i landet pågår en mängd vattenprojekt. Här är tio av dem.

NORRBOTTEN

6

Var: Svärtträskgruvan, Storumans kommun Vad: Sanering av mark och vatten i gruvområde Om projektet: Höga halter av zink läcker från den uttjänta vattenreningsanläggningen i den nedlagda Svärtträskgruvan.

SGU sanerar på uppdrag av Naturvårdsverket till en kostnad av 70 miljoner kronor. Arbetet beräknas vara klart 2018.

1

Var: Marsån, Vilhelmina Vad: Restaurering för flodpärlmussla Om projektet: Flottningsleder restaureras, bland annat genom att man lägger tillbaka större stenar, block och död ved i ström­ fåran. Ett samarbete mellan Länsstyrelsen i ­Västerbotten, Vilhelmina kommun och Vilhelmina övre allmänning.

VÄSTERBOTTEN

2

Var: Växjösjöarna och Trummen Vad: Reduktionsfiske Om projektet: I syfte att få klarare vatten i sjöarna fiskar man upp stora mängder karpfiskar, som braxen och mört, eftersom de äter plankton som i sin tur håller nere mängden alger. Utförare är företaget Klara Vatten AB, på Växjö kommuns uppdrag med Lova-bidrag.

VÄSTERNORRLAND

JÄMTLAND

7

Var: Bruksforsen i Rickleån, Robertsfors Vad: Anpassning av vattenkraften till fiskvandring Om projektet: Sju kraftbolag, Energimyndighe­ ten och Luleå tekniska universitet har gått ihop för att utveckla en ny typ av kraftanläggning som ska underlätta fiskarnas vandringar. Turbinen är vattensmord, ingen olja och inget fett används, och yngel kan passera ovanför den.

GÄVLEBORG

3

Var: Brosjön, Säffle Vad: Våtmarksunderhåll Om projektet: Under tre år ska cirka 100 hektar vid Brosjön putsas från gräs och årssly för att hålla våtmarken öppen. Ytterligare 75 hektar av våtmarken sköter markägarna själva genom slåtter och betesdjur. ­Beställare är Länsstyrelsen i Värmland.

DALARNA

UPPSALA VÄRMLAND

4

Var: Borås Vad: Vattenfri textilberedning Om projektet: På Textilhögskolan i Borås arbetar man med att ta fram maskiner som färgar och bereder textil utan att använda vatten. Istället ska så kallad superkritisk koldioxid fungera som bärare av färgpigment och kemikalier. Projektet drivs med stöd av Vinnova.

VÄST­ MANLAND

ÖREBRO

STOCKHOLM

8

SÖDERMANLAND

ÖSTERGÖTLAND VÄSTRA GÖTALAND GOTLAND

Var: Nedre Dalälven, Älvkarleby till Näs Vad: Ge laxen möjlighet att vandra upp i Dalälven Om projektet: Länsstyrelserna i Gäst­ rikland och Uppland har, tillsammans med två stora vattenkraftsägare, startat samarbetsprojektet Liv, som syftar till att återskapa vandringsmöjligheterna för fisk i nedre Dalälven.

JÖNKÖPING KALMAR

5

Var: Malmö Vad: Dagvattenlösningar Om projektet: Malmö stad har startat ett innovationsprojekt som har som mål att utveckla mindre produkter som kan användas för att fördröja dagvatten vid skyfall och översvämningar i städer.

Projektet drivs med stöd av Vinnova.

8 | HAV & VATTEN 3 . 2016

HALLAND KRONOBERG

SKÅNE

BLEKINGE

9

Var: Gotland Vad: Regionalt vattensamarbete Om projektet: Region Gotland, Länsstyrelsen på Gotland och Uppsala universitets Campus Gotland har bildat samarbetsorganisationen »Blått Centrum Gotland«, som ska forska och folkbilda inom vattenbrist, havsvattenkvalitet och fiske på och runt Gotland.

FOTO INGELA KARLANDER

Peter Johansson och Peter Dahlberg, Fiskareföreningen Norden, grovsorterar de kasserade redskapen innan de skickas till återvinning.

De förvandlar fisknät till legobitar 10

FOTO KAT SINGER

Var: Smögen Vad: Återvinning av plast från fiskredskap Om projektet: Smögens fiskauktion och ­Fiskareföreningen Norden driver en fungerande återvinning av nät och annat oljebaserat material från fisket. Fyra kommuner, fem hamnar och ett fyrtiotal fiskebåtar deltar.

Joakim Jansson, en av initativtagarna till

­återvinningsprojektet.

En snabb bidragsansökan förra året gav dem 200 000 kronor från Havs- och vattenmiljö­ anslaget. Fiskauktionen sköt till 100 000 kro­ nor. Frågan var vem som skulle kunna ta emot skräpet.

Svaret fanns i den danska staden Lemvig.

Där hade företaget Plastix startat en åter­ vinningsfabrik, med specialiteten att omvandla fiskeredskap till plastpellets.

På kort tid har projektet »Håll – Vi hade turen att hitta precis rätt partner. havet rent« gått från uppstart De kunde sköta både transporter och åter­ vinning. Nu går plasten i våra hamnar till till fast verksamhet. Allt som företag som Lego, Volvo och Adidas, säger behövdes var en stark vilja och Joakim Jansson.

I nuläget finns projektets återvinningskärl några lyckosamma samarbeten. i Lysekil, Hamburgsund, Resö, Smögen och Sedan november 2015 har bohusfiskare Strömstad. Joakim Jansson berättar att samar­ plockat bort gamla nät, bojar och burar betet med kommunernas näringslivsenheter, från hamnar och havet. Insatsen, som går renhållnings- och hamnbolag har fungerat bra. under namnet »Håll havet rent«, har hittills fått Liksom det med myndigheter och organisatio­ bort 36 ton plast. ner som Håll Sverige Rent.

Joakim Jansson, tidigare vd på Smögens fisk­ – Alla tjänar på det här. Alternativet hade varit auktion, är en av initiativtagarna, tillsammans att man grävt ner skräpet mot en kostnad på med Fiskareföreningen Norden. Drivkraften var 1 800 kronor per kubikmeter på kommunernas att göra något åt skräpet i havet och hamnarna. tippar.

– Jag tror att vår smala nisch är orsaken till I dagsläget står Plastix för transporterna, framgången. Vi på auktionen hade redan men de kasserade fiskeredskapen får de gratis. kontakt med fisket och i projektet – Framöver måste vi få betalt för arbetar vi enbart med skräp och arbete, transporter och kärl, säger MER INFO PÅ NÄTET restmaterial därifrån, säger Joakim Joakim Jansson.

Läs mer på Jansson.

Hallhavetrent.se

KASPE R HOLGE RS

Y

9

REPORTAGET

Landsbygden lämpar sig utmärkt för fiskodling. Att odla i stadsmiljö hade varit betydligt svårare. »Var skulle man göra av all avföring? På ­landet behövs mängder av gödsel. Det ­passar perfekt«, säger Mikael Olenmark.

10 | HAV & VATTEN 3 . 2016

Den nya vågens lantbrukare Människor har länge odlat fisk i sjöar och hav, men nu börjar odlingarna flytta upp på land. I dag simmar fisken i ombyggda ­ladugårdar och fabrikslokaler. Är fiskbönderna de nya lantbrukarna?

text Anna Liljemalm foto Ola Kjelbye

11

ena änden av ladugården står en samling lastpallar staplade på varandra. I andra änden ligger en hög med rör. Här och var har stora blå plastkar pytsats ut. Massor av jobb återstår, men om bara en vecka ska allt vara färdigbyggt och klart. Mikael ­Olenmark och Johan Ljungquist räknar med att hinna. De har lovat att de ska hinna. Tillsam­ mans driver de fiskodlingsföretaget Gårdsfisk i ­Skättilljunga. Här, på den skånska landsbygden, smids stora planer.

De är inte ensamma. Fiskodlingsbranschen växer i både Sverige och utomlands. Många av världens fiskbestånd är fullt utnyttjade eller utfiskade. För att förse jordens ökande befolkning med fisk måste mängden odlad fisk öka, och det är bråttom.

– Det här är en framtidsbransch, men Sverige är fortfarande ett u-land när det kommer till fiskodling, säger Johan Ljungquist.

Varje år äter svenskarna runt 300 000 ton fisk och skaldjur. Det mesta importeras. Svensk fisk­odlingsindustri producerar bara 12 000– 13 000 ton om året. En anledning är att det är svårt att få tillstånd för nya fiskodlingar. Fiskodling sker ofta i sjöar och hav med hjälp av nätkassar som fästs vid botten eller stranden och odlingarna får kritik för att läcka foderrester och släppa ut fiskavföring. Det bidrar till ökad över­ gödning, ett av vår tids största miljöproblem.

Det händer också att fiskar rymmer och sprider sjukdomar till vild fisk, eller stör den vilda fiskens lek.

Johan Ljungquist är utbildad marinbiolog och Mikael Olenmark civilingenjör i teknisk vattenresurslära. De båda skåningarna träffades via Lunds universitet och började spåna. Vad skulle hända om man övergav sjöar och hav och istället började odla fisken inomhus? I ett slutet system riskerar man varken sjukdomsspridning eller rymmande fiskar. Det nya sättet kräver inte ens tillgång till sjö eller hav.

Det går att sätta i gång var som helst.

– En helt vanlig ladugård är idealisk för fiskodling. Många mjölkbönder har tvingats lägga ner på grund av dålig lönsamhet. Det finns alla möjligheter för dem att sadla om och bli fiskbönder istället, säger Johan Ljungquist.

Skåningarnas idé bygger på att odla fisken i ett slutet system där vattnet cirkuleras och näringen från fiskarna används som gödsel på intilliggande åkermarker.

– Lantbruket skriker efter gödsel. I alla tider har vi lagt ut kobajs på åkrarna och det funkar precis lika bra med fiskarnas avföring, säger Johan Ljungquist.

Allt som saknades för att testa idéerna var en gård. Vid sidan av studierna på Lunds universitet hade båda renove­ rat fastigheter, och nu bestämde de sig att satsa allt på den där gården. Någon förmögenhet hade de inte, så de letade efter hus som såldes via Kronofogdens exekutiva auktioner.

Förväntansfulla åkte de till en ladugård med perfekt läge,

12 | HAV & VATTEN 3 . 2016

alldeles intill E22:an. Väl på plats låg det kanyler överallt.

Inte idealiskt, då båda hade småbarn.

E

n sensommarkväll 2013 kollade Johan Ljungquist Blocket med vänsterhanden. Annonsen var både felstavad och ofullständig. Det stod inget pris, men däremot en adress. Dagen efter åkte de dit och föll pladask.

Gården låg alldeles intill höga ekar och en idyllisk bäck.

I generationer hade kor och grisar bott här, men sedan bonden dog hade ladugården stått oanvänd. År efter år hade lokalerna förfallit.

– Han som sålde var väldigt bekymrad över hur det skulle gå för oss, säger Johan Ljungquist. Skulle vi verkligen ta oss an det där? Var det inte bättre att köpa något i bättre skick?

Väggarna höll knappt ihop och det låg grejer överallt.

Johan och Mikael hittade till och med utrustning till häst och

Är man lantbrukare ska man ha en traktor, tycker Mikael Olenmark.

När han hittade ett fint exemplar tvekade han inte. Han körde de fyra ­timmarna tillbaka till Skättilljunga i sin nya favorit­maskin. »Han körde på stora vägar också! Jag hade aldrig gjort det, jag hade fått panik«, säger Johan Ljungquist.

vagntransporter som blivit liggande ända sedan 1800-talet.

Lägligt nog lyckades de komma över byggnadsmaterial på en konkursauktion. Pumpar och odlingskar införskaffades på samma sätt. De sade upp sig från sina tidigare jobb och började bygga.

I januari 2014 körde Johan Ljungquist och Mikael ­Olenmark till Simrishamn för att delta på sin första vattenbrukskonferens. Vattenbruk, eller akvakultur, är sam­ lingsnamnet för fisk, skaldjur och växter som odlas i vatten.

Nu skulle de föreläsa om sina planer. På en storbildsskärm visade de bilder på hur ladugården såg ut. Forskarna och entreprenörerna i publiken tittade skeptiskt på de båda föreläsarna. När det blev frågestund undrade någon vem som skulle odla fisken. »Vi« svarade entreprenörerna. »Jaha, men vem ska bygga?« Johan och Mikael tittade på varandra. »Det är också vi« svarade de. »Vem ska utforma odlingssys­

temen?« frågade ytterligare någon. Föreläsarna skruvade på sig. Svaret förblev detsamma.

– Folk vi pratade med berättade att de hade bränt flera miljoner kronor på forskning och fortfarande inte lyckats bygga ett fungerande system. Vi var bara två personer med begränsad ekonomi och det såg ut som det gjorde. »Lycka till« sa de och gick, minns Johan Ljungquist.

D

et finns uttalade politiska mål att utveckla den svenska fiskodlingen. Malin Skog delar sin tid mellan Jordbruksverket och Havs- och vatten­ myndigheten (HaV). Som vattenbrukssamordnare är det hennes uppdrag att främja långsiktigt hållbart vattenbruk och initiativ som Gårdsfisk.

– Vattenbruk är en viktig form av livsmedelsproduktion, men vi odlar väldigt lite fisk i Sverige. Kina är överlägset

13

störst i världen och står för mer än hälften av den globala vattenbruksproduktionen, säger Malin Skog.

Men i många asiatiska länder finns stora problem. Ibland odlas fisken i tungt förorenade floder, vilket aldrig skulle beviljas tillstånd i Sverige. Överanvändning av antibiotika är ett annat stort problem. Sammantaget lever inte alltid fisken upp till våra stränga miljökrav, men får ändå importeras och säljas i frysdiskar runt om i landet.

Som vattenbrukssamordnare sneglar Malin Skog på grann­ landet Norge. Norrmännen är i särklass de största fiskodlarna i Europa och producerar över en miljon ton lax varje år.

– I vattenbrukets ungdom på 1970-talet var vi faktiskt lika stora som Norge var då, men sedan dess har vi mest stått och stampat. Det skedde en del misslyckanden i början. En hel del satsade utan att ha rätt kunskaper och det här är inte en bransch man kan ge sig in i för att tjäna snabba och lätta

14 | HAV & VATTEN 3 . 2016

pengar. Det krävs mycket kunskap också. Sen tror jag att Sverige fastnade i en »utredningsfas«, säger Malin Skog.

Hon hoppas att det kan vara på väg att ändras och hänvisar till en hög nivå av innovation och entreprenörskap.

– Den stora fördelen med inomhusodlad fisk är att man har så gott som allt under kontroll. Man kan kontrollera allt från temperatur till syrehalt och pH-värde. Odlar man fisk i sjöar och hav får man lita på naturliga variationer. Om det blir för varmt i vattnet mår inte fisken så bra. Har man en sluten miljö i ett recirkulerande system kan man se till att förhållandena hela tiden är optimala för just din fiskart.

Nackdelen är att det är tekniktungt och kan kräva väldigt stora investeringskostnader, säger Malin Skog.

Ett annat hinder är byråkratin. En blivande vattenbrukare möter en komplex värld. Länsstyrelsen, kommunen, Jord­ bruksverket, Livsmedelsverket samt HaV har ­synpunkter

»Det var ju många som ­undrade. ›Ni har gått fem år på universitet, varför ligger ni här och smutsar ner er?‹«

Förr om åren bodde kor och grisar i ladugården.

Nu s­ immar här mängder av fiskar. Vattnet ligger spegel­blankt. Det är bara när de får mat som det blir livat i de blå odlingskaren.

på verksamheten därför tittar man just nu på en rad olika regelförenklingar. Lagstiftningen är dessutom skriven utifrån traditionell utomhusodling och ska på sikt uppdate­ ras för att passa även inomhusodlare.

Andreas Cato arbetar som lantbruksinspektör vid miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen i Kristianstads kommun, den kommun som bland annat omfattar Skättilljunga. Därför var det också Andreas Cato som fick Gårdsfisks tillståndsansökan i sina händer.

– Vi hade aldrig fått någon sådan förfrågan tidigare. Jag tyckte det var innovativt. Vi såg bara miljömässiga fördelar, säger Andreas Cato.

I

Skättilljunga kunde byggandet fortsätta. Det blev sommar och det blev vinter. Samtidigt hade den tidigare gårdsägaren svårt att släppa tanken på de båda köparna

som han lämnat nycklarna till. Mannen, som var son till paret som blev de sista att driva bondgården, bestämde sig för att åka till sitt gamla barndomshem med en smörgåstårta.

– Han tyckte vi såg magra ut och återkom faktiskt flera gånger efter det, säger Johan Ljungquist. Varje gång frågade han: »Det är ingen av er som har skilt sig än? Äter ni tillräckligt?«.

För att finansiera det fortsatta byggandet fick Johan och Mikael innovationsbidrag och landsbygdsstöd. Sammanlagt hade de nu samlat ihop 1,7 miljoner. De hade räknat ut att projektet skulle gå att genomföra för 2,3 miljoner, men till slut kostade det uppemot 4 miljoner. Under hela processen tog de knappt ut någon lön.

– Det var ju många som undrade: »Ni har gått fem år på universitet, varför ligger ni här och smutsar ner er?« Vi blödde och var helt söndriga. Jag gick på Voltaren i veckorna och hoppade på kryckor på helgerna, men vi hade ju ont om pengar. Kalkylen byggde på att vi gjorde allt själva, säger Johan Ljungquist.

Samtidigt funderade de på hur de skulle marknadsföra sin fisk. De hade bestämt sig för att odla tilapia. Det är en abborrfisk, men till skillnad från den vanliga abborren är den inte så mottaglig för sjukdomar och kräver så gott som inga mediciner. Den smakar dessutom väldigt snarlikt. Ändå har den dåligt rykte utomlands. Tilapia är väldens näst mest odlade fisk, efter karp. Den odlas ofta i dammar av varie­ rande kvalitet och får lätt en otrevlig bismak. Dessutom utsätts dammarna lätt för virus som gör dem obrukbara efter något eller några år. Då skövlas skogarna för att bygga nya. Dessutom får tilapian både antibiotika och hormoner, trots att det egentligen inte behövs.

– Vi behövde komma på ett sätt att särskilja oss från den dåliga tilapian. Då kom vi på att ingen köpte ruccola när det hette senapskål, så vi gjorde likadant. Vi bytte namn på t­ ilapian och började kalla den för rödstrimma. Man ser ­fiskens karaktäristiskt röda strimmor väldigt tydligt.

Självklart kollade vi att det var okej med Livsmedelsverket också, säger Mikael Olenmark.

I december 2014, mindre än ett år efter konferensen i Sim­ rishamn, simmade den första rödstrimman i sitt blå odlingskar.

Månad för månad växte den sig större. På lucia­dagen varnade SMHI för en kraftig storm som var på väg in över Skåne. Mikael Olenmark och Johan Ljungquist hade investerat i ett sprillans nytt reservelverk, men ville ändå vara hundra procent säkra på att stormen inte slagit ut elen. De gav grannen i uppdrag att titta till odlingarna. Han kunde konstatera att ljuset var tänt och att indikerings­lamporna på pumparna lyste som de skulle.

Han stängde dörren och gick hem för att sova.

När Mikael Olenmark kom till jobbet morgonen därpå hade 95 procent av fiskarna dött. Huvudströmbrytaren hade brunnit upp och att lamporna ändå lyste berodde på att det gått bakström i systemet. Det nya reservelverket, som skulle starta automatiskt efter åtta sekunder om strömmen gick, hoppade aldrig igång.

– Startmotorn hade också brunnit upp. Elektrikern som kom hit sa att »det här kan inte hända«, men det var precis

15

Rödstrimman har sylvassa ryggfenor. Det gäller att hålla fingrarna i styr. Fiskarna gör enkelt hål i gummihandskar och plockas lämpligen upp med hjälp av håv.

»Varför ska vi odla abborre som vid 20–22 grader, när den växer för fort, är mottaglig för diverse sjukdomar? Tilapian är också en abborrfisk, de smakar nästan iden­ tiskt«, säger Johan Ljungquist.

16 | HAV & VATTEN 3 . 2016

»Det råder ett v ­ äldigt ­polariserat ­synsätt Antingen ska vi odla ­inomhus eller så ska vi odla ­utomhus, men jag tycker att de olika ­metoderna kompletterar varandra!«

vad det gjorde. De flesta trodde nog att det var spiken i kistan för oss, säger Mikael Olenmark.

I

Härnösand i Ångermanland har pionjären Pekka Nygård odlat fisk i ett inomhussystem i 20 års tid. Han startade med en fiskodling i havet strax utanför Härnösand, men konstaterade snart att det var arbetsamt. Speciellt på vintrarna. En del fiskodlingskassar åkte iväg med isarna och när han läste i tidningen om en amerikan som odlade fisken inomhus i synergi med växter och grönsaker bestämde han sig för att prova. Han körde igång i grannens trädgård och det visade sig fungera alldeles utmärkt.

I dag har han fått förstärkning av bland andra Daniel Brännström som berättar att de jobbar med något som ­kallas för akvaponi. Istället för att sprida fiskens avföring

som gödning i lantbruket används näringen som växtbädd i ett växthus. Från fiskodlingslokalen leds vattnet in i växthuset där det odlas tomater och sallad. Därefter går vattnet tillbaka till fisken. Daniel Brännström känner inte till någon annan akvaponianläggning i världen som varit i drift lika länge.

– Vi har också tagit fram en fiskodlingscontainer som vi hoppas på att snart börja skicka ut i världen i samarbete med en biståndsorganisation. Vi vill visa på enkelheten. Det behöver inte vara svårt! På det här sättet kan man odla både fisk och grönsaker i Afrika eller Rumänien utan att behöva ha tillgång till odlingsbar mark. Det tar mellan fyra och sex månader och från varje container får man 400 kilo fisk och 3 000–4 000 kilo grönsaker, säger Daniel Brännström.

Anläggningen i Härnösand är större, men klassas fortfarande bara som en försöksanläggning. I dag produce­ ras här några hundra kilo fisk om året. Nästa höst planerar man att skala upp och bygga en ny anläggning för 20 ton fisk om året. På sikt vill man bygga liknande anläggningar nära storstäder som Göteborg och Stockholm.

Runt om i landet finns fler exempel på kreativa inomhus­ odlingar. I Vadstena har två bröder valt att sluta med grisar – de odlar numera abborre i de tidigare svinstallarna. På Ljusterö utanför Stockholm odlas abborre och i Helsingborg odlas ål. I Bjuv odlas jätteräkor.

Fortfarande är det dock utomhusodlad fisk som dominerar. Allra störst erfarenhet av svensk fiskodling har föreningen Matfisk­odlarna. Tillsammans står medlemsföre­ tagen för 97 procent av fisken som odlas. Främst handlar det om regnbåge och röding. Majoriteten odlas i kassar i norra Sverige där övergödningen är ett betydligt mindre problem.

Här finns också näringsfattiga regleringsmagasin som till och med mår bra av näringstillskott.

– Det råder ett väldigt polariserat synsätt. Man ställer ofta produktionsmetoderna mot varandra. Antingen ska vi odla inomhus eller så ska vi odla utomhus, men jag tycker att de olika metoderna kompletterar varandra! Uppe i norr fungerar det utmärkt att odla i regleringsmagasin och i havet, men jag hoppas verkligen inte att man börjar med kasseodling i södra Sverige där Östersjön är övergödd, säger Daniel Wikberg, vd för Matfiskodlarna.

Samtidigt pekar allt fler kommuner ut vattenbruket som en bra idé. De norra Bohuskommunerna har till exempel gått samman och tagit fram en blå översiktsplan och vill satsa rejält inom de kommande åren. En annan som tycker att fiskodling är spännande är Ulrika Marklund, miljöstrateg i Orust kommun. Här odlas 90 procent av Sveriges blåmuss­

17

Mikael Olenmark är utöver civilingenjör, också utbildad byggnadsingenjör, och har därför gjort alla ritningar till anläggningen. Gårdsfisk har ocksåfått hjälp av Mikaels syster som är advokat, en rad designkompisar som ritat loggor och förpackningar samt en granne som är ­utbildad inom akvakultur.

»Vi var så nära rock­stjärnor man kan bli inom den här branschen.« lor och från kommunens sida ser de gärna fler initiativ, men helt oproblematiskt är det inte. När alla kommuner rusar åt samma håll och vill samma saker finns det risk att man tar förhastade beslut.

– Musslor är jättebra eftersom de renar vattnet. Inomhus­ odlingar är också väldigt bra så länge man odlar i slutna sys­ tem, men vi har inte fått någon sådan tillståndsansökan än. Vi får frågor om fiskodlingar i hav och vi handläggare behöver få guidning från länsstyrelsen eller HaV om hur vi ska ställa

18 | HAV & VATTEN 3 . 2016

oss till det. Vi anser inte vi har tillräckligt med kunskap för att hantera de här frågorna. Samtidigt känner vi av konkurrens­ stressen. Är man inte på hugget som liten kommun och vågar ta initiativ, då går passningen vidare till en annan kommun där man kanske har brist på tid eller kompetens och låter det slinka emellan ett tillstånd för en fiskodling. Vi vill väldigt gärna ha fiskodlingar på Orust, men det får inte vara på bekostnad av miljön, säger Ulrika Marklund.

Anders Kiessling är forskare i akvakultur på Sveriges lantbruksuniversitet. Han beskriver hållbarhetsfrågan som den enskilt viktigaste frågan inom det svenska vattenbruket. Han har bland annat varit med och utvecklat ett miljövänligt fiskfoder som är helt fritt från fiskmjöl och baserat på rester från exempelvis skogsindustrin. Han och hans forskar­kollegor tittar också på hur man kan fånga upp närings­ämnen och foderrester som släpps ut från

bismak som är karaktäristisk för den utomlandsodlade fisken. För att klara eldriften i framtiden har de skaffat »reserv på reserven« och »reserv på reserv på reserven«.

Och kameraövervakning. I dag producerar Gårdsfisk 20 ton fisk om året som de säljer till lokala butiker och restauranger i Skåne.

Mikael Olenmark går före in i fiskodlingsrummet. Det är fuktigt och varmt, och det slamrar och låter från pumpar och annat. Rödstrimman simmar i sina blå odlingskar. I ett av karen simmar också något väldigt kamouflerat tillsam­ mans med rödstrimman. En fisk med samma färg som vattnet. Det är ålmal. Den ska säljas till jul som ett alternativ till ålen, eftersom den europeiska ålen är rödlistad. Smaken beskrivs som mildare och mindre fet.

I byggnaden bredvid utvidgas verksamheten. Om bara en vecka ska den nya ladugårdsbyggnaden stå klar. Än så länge samsas ålmalen med rödstrimman i byggnaden bredvid, men det är alltså här den ska bo. Mikael Olenmark ger sig in i byggkaoset och hjälper till med en läckande packning.

– Vi ska gå på semester så fort det är färdigbyggt, annars blir vi halshuggna hemma. Det har varit lite mycket jobb, säger Johan Ljungquist.

Landbaserade fiskodlingar är fortfarande ovanliga i Sverige, men Johan Ljungquist och Mikael Olenmark har kommit på ett sätt att ändra på det. De har utvecklat ett fär­ digt koncept där man som lantbrukare ska få hjälp med allt från tillståndsansökningar till det färdiga systemet, yngel, foder och försäljningen av fisken. Som ett franchisekoncept.

– Man ska inte behöva vara civilingenjör för att bli vattenbrukare, säger Johan Ljungquist.

J

fiskodlingar i sjöar och hav. Vad gäller de landbaserade odlingarna är han försiktigt positiv. Han beskriver många av entreprenörerna inom akvakulturbranschen som »entusiaster«. Speciellt när det gäller inomhusodlingarna.

Den stora utmaningen blir att skala upp från kilo till ton.

Många odlingar är projekt- och bidragsfinansierade och när pengarna tar slut går man i konkurs.

– Eftersom vattenbruket i Sverige fortfarande är så litet finns det alla chanser att göra rätt från början och fokusera på en miljömässigt hållbar utveckling. Även den befintliga fiskodlingen måste ställa om. Då tror jag vi har alla möjlig­ heter att gå i spetsen i framtiden, säger Anders Kiessling.

M

ånga trodde att Gårdsfisk skulle gå i konkurs, men de fem procenten fisk som överlevde ström­ avbrottet visade sig smaka gott, fria från den

ohan konstaterar att de svenska mjölkbönderna haft några väldigt tuffa år. Många har tvingats lägga ner och han hoppas på att de ska vilja bli fiskbönder istället.

Bara några dagar tidigare har ett 15-tal lantbrukare från Skararegionen varit på studiebesök i fiskodlingen. Tanken är att ladugårdarna ska producera lokalt odlad fisk och att gödningen ska spridas på åkrarna i närheten.

– Målet är att få till en extremt hållbar livsmedels­ produktion på den svenska landsbygden. Det här har varit lite banbrytande. Vi hoppas att det kan bli en etablerad näring. Den första är redan på gång utanför Göteborg, säger Mikael Olenmark.

Systemet installeras på ett par månader och fisken är klar sex till åtta månader senare. Det beskrivs som mindre investeringsintensivt än exempelvis mjölkproduktion.

Konceptet kan dessutom etableras i vilket land som helst, menar fiskentreprenörerna.

– Jag tror inte att vi förstår hur stort det har blivit. Japaner och ryssar flyger hit bara för att träffa oss. Vi blev inbjudna av FN för att prata framtidens matproduktion också, men vi hinner ju aldrig åka på sådant, säger Johan Ljungquist.

Hur upptagna de än har varit fanns det en alldeles särskild konferens som de inte ville missa. I våras satte sig skåningarna i bilen och körde till Orust. Två år efter sitt första framträdande på vattenbrukskonferensen i Simris­ hamn var det dags för 2016 års upplaga av densamma. Den här gången hade publikens syrliga kommentarer ersatts med något helt annat.

– Vi var så nära rockstjärnor man kan bli inom den här branschen, säger Johan Ljungquist. O

19

INTERVJUN

JAKOB GRANIT Född: 19 april 1966.

Bor: Villa i Saltsjö­ baden, lägenhet i Göteborg.

Nuvarande roll: Ny­­tillträdd general­ direktör för Havs- och vattenmyndigheten.

Utbildning: Doktor i naturgeografi.

Bakgrund: Har tidigare arbetat med havsoch vattenfrågor för Sida, Världsbanken, Stockholm Internatio­ nal Water Institute och Stockholm Environ­ ment Institute.

20 | HAV & VATTEN 3 . 2016

JAKOB GRANIT, NY GENERALDIREKTÖR PÅ HAV:

»SUNDA EKOSYSTEM ÄR INGET SJÄLVÄNDAMÅL« Under hela sitt yrkesliv har han kämpat för att påverka politiken.

Nu ser Jakob Granit, nytillträdd generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten, fram emot att få genomföra den.

J

text Christian Daun foto Anna Simonsson

akob Granit började redan som pojke förbe­ reda sig för ett liv i havets tjänst, även om han inte begrep det då. Jakob växte upp i burgna Djursholm men tillbringade somrarna och julloven i den finska skärgården där familjen Granit har sina rötter. På ön Korpo, sydväst om Åbo, hade pojken allt han behövde: sin familj, ett suggestivt finskt militärfort som gav näring åt lekarna, och oändliga seglings- och fiskemöjligheter.

Jakob fiskade med met- och kastspö, ibland också med nät. Han drog upp flundra, sik, torsk … Allra gladast blev han för gädda. Havet rullade friskt och klart mot familjen Granits brygga. Siktdjupet var flera meter.

När Jakob spejade ut över Östersjön anade han inte att vattnet hade insjuknat. De kommande årtiondena skulle övergödning, algblomning och försurning försämra vattnet.

Siktdjupet skulle minska och fiskarna bli färre och tanigare.

Och Jakob Granit – han skulle ha som jobb att komma till bukt med alltsammans.

Namnet Granit förpliktigar. 1967 tilldelades Jakobs farfar Ragnar Granit Nobelpriset i medicin för sina banbrytande undersökningar av färgseendet.

En akademisk karriär förväntades, minns Jakob.

– Jag hade gått tekniskt gymnasium och hade klart för mig att jag absolut inte ville ha med teknik att göra. Jag ville jobba med något som hade med människor att göra, det var ungefär allt jag visste.

Jakob kände sig fram, läste idéhistoria och filosofi, hade planer på att bli marinbiolog, kanske ekonom, men fastnade till slut för geovetarlinjen. Det dröjde till tredje året innan Jakob kände att han hittat rätt.

Då blev han varse den koppling som sedan dess löpt som en röd tråd genom hans karriär: den mellan människa, natur och utveckling. Under ett studiebesök i Tanzania, på fattig landsbygd, studerade Jakob och hans kurskamrater hur grundvatten bildades. Eller rättare sagt: hur det inte bildades. Marken var överbetad och hårt åderlåten på ved och biomassa. Under skyfall eroderade den och upptag­ ningsförmågan var usel.

– Folk levde helt och hållet av marken, och så fungerade den inte. Det var där någonstans jag insåg vad jag brann för: inte vatten eller vattenflöden per se, men vatten som ett medel för uthållig utveckling. Där ville jag göra skillnad.

J

akob blev klar med sin utbildning 1992; olyckligt nog sammanföll hans examen med den värsta svenska ­lågkonjunkturen på flera decennier. Av taktiska skäl valde han därför att inleda en doktorsavhandling. Ämnet: förvaltning av gränsöverskridande vattenresurser.

Under arbetets gång insåg Jakob vikten av en sådan förvaltning. Historien visade att hav, floder och sjöar var katalysatorer för samhällsutveckling och fred.

Medvetenheten om det gemensamma ansvaret för Östersjön föddes till exempel under kalla kriget. Då, på 1960- och 1970-talet, när föroreningen av Östersjön bör­ jade bli en stor fråga, insåg de berörda länderna att de inte skulle komma tillrätta med problemet utan att samarbeta.

1974 års Helsingforskonvention var historisk i det att ett miljöproblem fick östersjöländerna att enas i frågor som berörde ekonomi, stadsplanering och vattenförvaltning.

– Ett helt kartotek av frågeställningar växte fram ur vattnet, säger Jakob. Havs- och vattenfrågan är större än enbart miljöaspekten, den insikten har varit en nyckel för mig.

21

i Stockholm flyttade han till Zimbabwes huvudstad Harare.

På Sidas inrådan installerades ett system för hydrologisk övervakning som visade vid vilka tillfällen det skulle vara mest gynnsamt att tillverka elektricitet. Att optimera energiutvinningen var en viktig del i uppdraget, men Jakobs viktigaste insats var att medla och konsultera.

Floden väckte ont blod. När Karibadammen, som ­dämmer upp floden på gränsen mellan Zambia och ­Zimbabwe, byggdes på 1950-talet hade folk tvångs­för­ flyttats. De förfördelade behövde kompenseras innan det ens kunde bli tal om något gränsöverskridande samarbete.

Till slut gick det. Ansträngningarna mynnade ut i ett historiskt första förvaltningsavtal mellan Zambeziländerna.

Och Jakob Granit var en stolt del av det.

V

»DET ÄR DET STÖRSTA MAN KAN VARA MED OM I DET HÄR JOBBET, ATT FÖRA STORA ­KOMPLEXA P­ ROCESSER I RÄTT RIKTNING.« 1994 erbjöds Jakob ett gyllene tillfälle att omsätta teori i praktik. Sida deltog i ett projekt som gick ut på att få länderna kring den 257 mil långa Zambezifloden att ­samarbeta. Tanken om gränsöverskridande samarbete hade funnit sedan 1980-talet, men ännu fanns ingen fung­ erande förvaltning. Zambezifloden genererade försumliga mängder energi och dricksvatten – dessutom fördelades de klena nyttorna orättvist. Floden var inte en ­ovärderlig naturresurs i södra Afrika, den var en källa till konflikt. Ville Jakob hjälpa till att försöka lösa problemen?

Jakob pausade sina studier och tog sig an arbetet med stor energi. Efter två års förberedelser på hemmaplan

22 | HAV & VATTEN 3 . 2016

i ses i ett av SEI:s ljusa mötesrum på Östermalm i Stockholm. Strimmor av solljus faller in i lokalen genom stora valvformade fönster. Det luktar skur­medel och automatkaffe. Jakob bär glasögon med tunna bågar, kostymbyxor och en somrig blårandig skjorta. Kring handleden sitter ett väl tilltaget armbandsur i rostfritt stål. Framtoningen av en myndighetsperson äger 50-åringen redan. Snart också ämbetet. När vi möts har han några veckor kvar på jobbet som chef för Stockholm Environment Institute. Sedan hägrar tillvaron som HaV-bas.

Vi börjar med att prata om tiden i södra Afrika.

– Uppgörelsen mellan Zambeziländerna har skapat fungerande vattenförvaltningar i länder som Zambia och Moçambique. Det är det största man kan vara med om i det här jobbet, att föra stora komplexa processer i rätt riktning.

Sedan har samarbetet tyvärr inte kommit alla Zambezi­ länderna till gagn.

Jakob nämner Zimbabwe, där Robert Mugabes diktatur ödelagt alla utvecklingsmöjligheter.

– Det kan tyckas förgäves att över huvud taget satsa i sådana länder, precis som det kan tyckas förgäves att i dag arbeta i Syrien, kring Eufrat och Tigris. Men man måste göra det. När rekonstruktionsarbetet så småningom inleds, då måste ramverket och det tekniska finnas på plats.

Det är ingen tillfällighet att resursstarka organisationer som Sida och Världsbanken intresserar sig för gränsöver­ skridande vattenresurser. I politiskt laddade regioner är vattenburna samarbeten en förutsättning för fred. Efter Sidaprojektet började Jakob arbeta för Världsbanken.

Uppdraget, den här gången i östra Afrika, var detsamma: att skapa en fungerande vattenförvaltning mellan länderna runt Nilen. Lyckligtvis blev också resultatet detsamma. Genom att börja betrakta floden som en gemensam resurs istället för något som ska delas upp, ökade stabiliteten i regionen.

E

fter sina år i Afrika vände Jakob hem för att arbeta på policyinstitutet Stockholm Internationional Water Institute. Missionen förblev densamma: främjandet av samarbete. Som ansvarig för tillämpad forskning och rådgivning skrev Jakob regional water intelligence reports, rapporter som klargjorde följderna av samarbeten – och konsekvenserna av uteblivna sådana. FN:s utvecklings­ program UNDP var ett av nätverken som briefades.

– Vi tog exempelvis fram scenarion för hur Sydsudan skulle förhålla sig till Nilensamarbetet. Vilka blir de socioekonomiska konsekvenserna av olika ageranden?

koppla ihop landbaserad planering med havsplane­ ring?

Trots sin känslomässiga koppling till Östersjön tror han sig kunna bidra med en pragmatisk syn.

– Vi måste ha höga mål men om vi går och hoppas på att Östersjön ska bli lika ren som på 1950-talet så gör vi ett misstag. Vi borde sna­ rare enas om vad som är en acceptabel havsmiljö. Men sunda ekosystem är inget självändamål, det räcker inte. Om ett ekosystem inte Efter att på sina två senaste jobb levererar en samhällsnytta verkat för att påverka makt­ - den kan vara ekonomisk, havarna ser Jakob Granit nu fram emot att vara en sådan själv. rekreationell eller estetisk så underhålls det inte. Även om Jakob Granit själv tillhör den offentliga »Nästa krig i Mellanöstern kommer att handla om vatten«, sektorn anser han att utvecklingen drivs av den privata. spådde den före detta FN-generalsekreteraren, egyptiern – För 20 år sedan var Östersjön ingen angelägenhet för den Boutros Boutros-Ghali. Den indiske vattengurun Rajendra privata sektorn. Östersjön var något man seglade på. I dag för­ Singh tror att vattenbrist så småningom kommer att orsaka står folk att här finns affärer att göra. Och att en framgångsrik ett tredje världskrig. affär är förbunden med miljömässig nytta. Haven är ju the last Finns det fog för sådana påståenden? frontier. På land är varenda gruva funnen och bruten. Havet är – Vi ser ännu inga storskaliga militära konflikter kring på väg att nyttjas alltmer av allt fler intressenter. vattenresurser men visst finns det järtecken.

Som? akob Granit återvänder fortfarande till Korpo med – Ta bara nomaderna i Kenya som drivs in på jordbruks­ sin familj om somrarna. Fiskenäringen som präglade områden av torkan. Lokala konflikter av den typen ska man samhället när Jakob var barn har slagits ut och ersatts absolut hålla ögonen på. Sedan har vi terrororganisationen av skogsbruk, ett aggressivt sådant som på sina håll får IS som valt att ockupera både vatten- och energiresurser. naturen att förändras för snabbt för sitt eget bästa.

Vatten och energi är strategic assets, där är jag själv orolig.

– När man kommer ut i dag, som gäst, så blir man varse I Irak och Syrien betalar regeringen IS för vatten från den eviga konflikten. Vi sommargäster med vårt gröna dammar som IS kontrollerar. Sedan är öppna vattensystem tänk ­kontra de som lever där, som i många fall har en mer förstås måltavlor för terrorism. ­pragmatisk inställning till nyttjandet av naturen. Avvägningar.

När det nu blir dags att ta sig an Sverige och Östersjön Mitt jobb har alltid handlat om avvägningar. Det svåraste är det inte terrorhot som toppar agendan. Men politisk som finns är att balansera ekonomiska intressen med ett stabilitet och god vattentillgång innebär inte att det inte ekosystems välbefinnande. Det är faktiskt rocket science. finns saker att förbättra, säger Jakob.

Vad krävs för att du ska känna: »Yes, nu har jag uppnått – Vatten har i princip aldrig varit en bristvara i Sverige och något!« har därför blivit en ickefråga. Men övergödningsproblema­ – Den största tillfredsställelsen infinner sig när ens part­ tiken visar att vi inte har skött vår förvaltning. Vi uppnår inte ners och kollegor säger att nu levererar det här vattendraget god ekologisk status i våra vattendrag och det får vi bassning nyttor. Som för några dagar sedan när jag träffade kollegor för av EU. Vi har vansinnigt mycket bra vatten i Sverige, men från Nilensamarbetet De sa: »Jakob, det här fungerar nu. Det vi måste förvalta det lika aktsamt för det. projekt du var med och byggde upp lever.« Efter att på sina två senaste jobb verkat för att påverka Det låter abstrakt. makthavarna ser Jakob Granit nu fram emot att vara en – Förbättringen kan komma i form av en damm, en sådan själv. kraftledning, en mätstation. Det spelar inte så stor roll för – Det är väldigt stor skillnad på att påverka policy jämfört mig. Det viktiga är att man har dragit en process åt rätt håll. med att vara den som faktiskt genomför policyn. Jag hoppas Tyvärr är framgångarna sällan av det slaget att man lyckats förstås få vara med och forma policy också, men jag trivs återskapa ett siktdjup på tio meter i Östersjön. När folk säger på genomförandesidan. Efter nio år uppströms ska det bli att vi inte ska ha någon övergödning i Östersjön, alltså ingen väldigt spännande att få verka nedströms. alls … för att nå ett sådant mål skulle vi behöva ställa om – HaV är den enda institutionen i världen som jobbar jordbruket fullständigt. Det blir… ja, som ny generaldirektör med ett helhetsperspektiv, från land och hela vägen ut till vill jag förstås inte säga omöjligt. Det blir… skriv att det blir hav. Det är de där överlappen som är så spännande. Kan vi en utmaning. O

J

3

FÖREBILDER Herman van Rompuy Politiker, ordförande för Europeiska rådet2009– 2014. »Tror starkt på det europeiska samarbetet.

Han hade en otrolig fingertoppskänsla, var inkännande och förde EU i rätt riktning trots att ingen riktigt trodde på honom.« James Wolfensohn Chef för Världsbanken 1995–2005. »Raka motsatsen till van Rompuy, extrovert och självsäker. Han var fullständigt på det klara med institutionens roll och drev fattigdomsbekämpning stenhårt. Det var inspirerande att se.« Carl Christiansson Professor på Stockholms universitet. »En djup analytiker som ser kopplingen mellan miljö och samhälle. Det var hans kurser i tropisk miljö som fick mig att till fullo begripa det sambandet.

För mig blev den insikten vägledande.«

23

PÅ DJUPET

Räkna med naturens tjänster Från pollinering via vattenrening till rekreation. Det är svårt att sätta ett pris på den enorma glädje människan har av naturen.

Kan begreppet ekosystemtjänster bli det verktyg vi behöver för att närma oss en hållbar utveckling? text Susanne Liljenström illustration Felicia Fortes

S

trömstads kommun ligger vid Sveriges första nationalpark för havet. Hit kommer besökare från hela världen för att njuta av salta bad och läckra skaldjur, ekosystemtjänster som kommu­ nen gärna lyfter fram i den egna marknadsföringen. Strömstad är även en av få glesbygdskom­ muner där befolkningen växer.

Den politiska ambitionen är att bli ännu fler; att gå från dagens knappt 13 000 invånare till 16 000 år 2030. Det ställer sina krav på tjänstemän och politiker. Med Norges huvudstad Oslo bara tolv mil bort är bostadsmarknaden tuff. Bostadsbristen är stor och att få fart på byggandet är en ständig punkt på politikernas agenda. Även i övrigt är exploateringstrycket högt och köpcentrum och andra verksamheter växer som svampar ur jorden.

– Det finns en risk att man bara tänker »bygg, bygg«, säger kommunens naturvårdsstrateg Ulrika Husar. Det är

24 | HAV & VATTEN 2 . 2016

lätt att bygga bort grönytorna och glömma de värden de står för. Det handlar ju inte bara om att få plats utan om att få en bra plats.

EU har en vision. Senast 2050 ska den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster den producerar vara skyddade och värderade på rätt sätt. Som ett steg på vägen har den svenska regeringen infört ett etappmål inom miljömålssystemet som säger att senast 2018 ska vi få med eko­systemtjänsterna i beslutsprocesser och samhällsplanering, exempelvis detaljplaner och havsplaner.

För tre år sedan kom en regeringsproposition med bud­ skapet att ekosystemtjänsternas värden för samhället måste bli mer synliga. I allt detta har Sveriges kommuner en avgörande roll. Det är de som har monopol på att planera hur vi använder mark och vatten runt om i landet.

I det kommunala arbetet i Strömstad är ekosystemtjänster ännu ett ganska nytt begrepp. Men i processen med att ta fram lokala miljömål diskuteras hur man ska kunna föra frågan »uppåt«. Som ett första steg ska man föra in perspektivet i en fördjupad översiktsplan för centralorten. Exakt hur håller kommunens tjänstemän som bäst på att diskutera. Även om själva ordet »ekosystemtjänster« är lite svårt, tror

miljöplanerare Anna Wallblom att perspektivet kan tillföra något i beslutsprocessen: – Det är ett bra sätt att kommunicera med politikerna. Det blir tydligt att det inte bara handlar om att bevara områden som har höga naturvärden. Ekosystemtjänster placerar människan i centrum – vad har vi för nytta av våra naturliga grön- och vattenområden?

R

ent konkret tror Anna Wallblom att man behöver välja ut vilka tjänster som kommunen ska fokusera på och sedan identifiera naturområden som är viktiga för dessa – till exempel områden som kan ta hand om och rena dagvatten, eller har betydelse för friluftslivet. Informationen kan läggas in på GIS-kartor som visar var områdena finns och vilka tjänster som de levererar.

– Jag tror att det blir ett superbra komplement till andra beslutsunderlag i översiktsplanen, säger Anna Wallblom.

Det blir ett verktyg för att ställa olika områden mot varandra

26 | HAV & VATTEN 3 . 2016

och hitta de som har mest värde ur ett ekosystemtjänst­ perspektiv. Då blir det lättare att ge politikerna motiv till varför vissa områden ska sparas och inte exploateras.

Ingemar Jönsson är forskare vid Kristianstad högskola och leder ett projekt som undersöker hur ekosystemtjänst­ perspektivet kan integreras i kommunerna. Han bekräftar inställningen i Strömstad: – Våra intervjuer med tjänstemän och politiker visar att de flesta upplever begreppet ekosystemtjänster som något positivt.

Det är en hjälp för att förklara miljöns och naturens betydelse för människan och samhället. Ett pedagogiskt verktyg.

Men han betonar att det är viktigt att konceptet kommer in i kommunala planeringsverktyg som översiktsplaner och detaljplaner. Planerna är viktiga strategidokument som styr vilka hänsyn som ska tas i den framtida användningen av mark och vatten.

– Än så länge är det bara en liten procent av Sveriges översiktsplaner som innehåller skrivningar om ekosys­

»Det blir ett sätt att se andra ­funktioner som ­naturen har. ­Utöver biologisk mångfald ­handlar det om buller­dämpning, klimat­förbättring, vattenrening och mycket annat.«

temtjänster, fortsätter han. Och då oftast i ganska generella termer som »det är viktigt att ta hänsyn till ekosystemtjäns­ ter«. Det är inte så tydligt att man inför en exploatering ska man inventera och värdera ekosystemtjänsterna.

E

n kommun som har kommit en bit med implemente­ ringen är Nacka utanför Stockholm. Begreppet finns med i kommunens nya miljöprogram för 2016-2030, i ett strategiskt mål: »Varierat landskap med en hög grad av biologisk mångfald, ekosystemtjänster och rekreativa kvaliteter.« Arbetet började för cirka tre år sedan, med en pilotstudie där man tog hjälp av de boende för att identifiera värdefulla ekosystemtjänster i ett område. Rekreation och friluftsliv visade sig vara viktigast. Men ekosystemtjänster är förstås mycket mer än så, påpekar kommunens natur- och friluftsstrateg Liselott Eriksson: – Ekosystemtjänstperspektivet blir ett sätt att se andra

funktioner som naturen har. Utöver biologisk mångfald handlar det om bullerdämpning, klimatförbättring, vattenrening och mycket annat.

– När vi började jobba med ekosystemtjänster ordnade vi seminarier för politiker och tjänstemän, fortsätter hon. Vi EKOSYSTEM­ berättade om bin och pollinering och vad det är värt.

TJÄNSTER De berättade också om Catskill Mountains i USA, där staden New York sparade miljarder dollar på att åtgärda – VAD ÄR DET? miljö­problem i de bergsjöar som levererade stadens Ekosystemtjänster är dricksvatten, istället för att bygga ett nytt vattenreningsverk. ekosystemens direkta Det blev en ögonöppnare för många. och indirekta bidrag till Att det finns pengar att spara genom att ta tillvara och människors livsvillkor och välbefinnande, utveckla naturens tjänster blev så uppenbart, berättar från exempelvis Liselott Eriksson. Nackas tekniska direktör insåg att det är produktion av syre billigare att låta gröna markplättar ta hand om vattenöver­ och fisk till nedbryt­ skottet vid stora skyfall istället för att gräva ner en massa ning av näringsämnen dräneringsrör och ledningar. och miljögifter. Enligt Efter ett beslut i kommunfullmäktige arbetar Nacka med den internationella rapporten Millennium så kallad grönytefaktor i planeringen av nya bostadskvarter.

Ecosystem Assessment Det är en metod som ursprungligen utvecklades i Berlin (MEA) kan ekosystem­ och som importerades till Sverige via Malmö i slutet av tjänsterna delas in i fyra 1990-talet. Förenklat innebär det att för att få bygga måste olika grupper: det bli grönt på gårdarna.

D Försörjande tjänster – Ett byggprojekt måste nå upp till ett visst antal poäng, tillhandahåller varor i ett system där grönytor och växtarter är olika mycket värda som kan säljas på en beroende på sin förmåga att bidra med olika ekosystem­ marknad. Exempelvis tjänster, förklarar Liselott Eriksson. Det kan till exempel livsmedel som fisk och skaldjur. gälla att hålla kvar och rena vatten.

– Grönytefaktorn ska användas i arbetet med att utveckla D Stödjande tjänster upprätthåller ekosyste­ Västra Sicklaön, fortsätter hon. Politikerna har även tagit mens struktur och funk­ beslut om att använda metoden i programarbetet i andra tion, såsom näringsväv områden som ska exploateras. och arters livsmiljöer.

Grönytefaktorn skulle kunna finnas med som ett krav D Reglerande tjänster, även i detaljplaner och andra plandokument. Men så långt som att effekten av har Nackas politiker inte velat gå hittills. Dessutom råder övergödning minskar när kväve omvandlas till en viss osäkerhet om det ens skulle vara möjligt enligt kvävgas (denitrifikation) nuvarande Plan- och bygglagen, PBL. och att fisk och musslor tar upp näringsämnen ur tt annat exempel på hur Nacka arbetar med vattnet. ekosystem­tjänster i planeringen är Mensättra våtmark.

D Kulturella tjänster Det fanns förslag om att fylla igen och torrlägga är kopplade till vårt våtmarksområdet för att utveckla de industriverksamheter välbefinnande: friluftsliv, som pågick där. Inför beslutet gjordes en utredning om rekreation och inspi­ vilka ekosystemtjänster våtmarken stod för. I utredningen ration samt källor till kunskap, vetenskap och jämförde man det ekonomiska utfallet av ett antal faktorer kultur- och naturarv. med eller utan våtmark: vattenrening, flödesutjämning

E

27

»Vattenrening och ­översvämningsskydd är relativt enkelt att räkna på.

Med exempelvis ­hälsa och rekreation blir det genast svårare.«

och rekreativa värden. När utredningen presenterades för politikerna beslöt de istället att behålla och förbättra våtmarken.

För att balansera ekosystemtjänster mot till exempel arbetstillfällen och skatteintäkter i ett beslutsunderlag kan man behöva sätta pris på de tjänster naturen levererar. Det finns en rad olika värderingsmetoder. När det handlar om värden som har en marknad, som fisk och andra livsmedel, är det inte så krångligt.

– Vattenrening och översvämningsskydd är också relativt enkelt att räkna på, säger Liselott Eriksson. Med exempelvis hälsa och rekreation blir det genast svårare. Vi har varken tid eller resurser för att göra det själva.

Eftersom värderingar av ekosystemtjänster är ­komplicerade och ofta bygger på olika antaganden, kan man behöva ta hjälp av miljöekonomer och konsulter. ­Ingemar Jönsson tror att konsulter kommer att spela en stor roll för implementeringen av ekosystemtjänsterna i samhällsplaneringen. Sedan tidigare är ett vanligt konsultuppdrag att göra miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, åt kommunerna. Den stora skillnaden är att en MKB huvudsakligen analyserar effekter på miljön; ekosystem­ tjänstbedömningar handlar om effekter på människan och samhället.

28 | HAV & VATTEN 3 . 2016

En svårighet med att implementera ekosystemtjänst­ perspektivet är att det saknas vägledning, tycker Liselott Eriksson. Man måste liksom uppfinna hjulet själv: – Grönytefaktorn är ett enkelt verktyg som verkligen fungerar, och som är lätt att använda. Men i övrigt …

Naturvårdsverket har gjort en guide och det finns andra manualer från Riksbyggen och White arkitekter, men det är ändå lite luddigt.

Arbetet blir dessutom lätt personbundet; det är oklart vem som äger frågan och ofta hänger det på enskilda eldsjälar. Det är en erfarenhet som Liselott Eriksson delar med Ingemar Jönsson. Vad händer om dessa personer byter jobb?

– Det är viktigt att arbetet förankras högre upp i ­kommunerna, poängterar Ingemar Jönsson. Att kommun­ fullmäktige och kommunstyrelsen tar beslut om att ekosystemtjänster är en del i kommunens strategiska arbete.

Det ger dem som jobbar med implementeringen mandat att avsätta tid och resurser för frågan. O

BAKGRUND Termen »ekosystemtjänster« introducerades 1970 i en forskningsrapport från ansedda Massachusetts Institute of Technology, MIT. Det skulle sedan dröja till början av 2000talet innan begreppet fick mer allmänt genomslag, i samband med den internationella forskningsrapporten om tillståndet i världens ekosystem, Millennium Ecosystem Assessment, MEA.

HaVNYTT Stenar återskapar livet i älvarna

200 kilometer älv ska återställas till tiden före timmerflottningen, i projektet Reborn.

Våra förfäder kämpade med att släpa upp stenar ur älvarna för att inte timret skulle fastna på väg till sågverken. Nu satsar EU och HaV 124 ­miljoner på att lägga tillbaka stenarna, för att återställa livet i vattnet.

Det blir Sveriges största Life-projekt någonsin.

EU:s miljöfond Life ger stöd till projektet Reborn, Restoration of Boreal Nordic Rivers. Länssty­ relsen i Västerbotten samordnar projektet med assistans från kollegor i Norrbotten, och det är i dessa län älvarna ska återställas.

– Det blir en jättestor insats för den biologiska mångfalden och för fiske- och upplevelseturism, säger Stefan Larsson som är fiskekolog på Västerbottens länsstyrelse.

En naturlig fors brusar och porlar kring stora och små stenar, där de bubblande virvlarna blir syresatta. När älvarna rensades på sten blev de tystare, som släta kanaler. Fiskynglen förlorade sina gömställen och de vuxna fiskarna miste sina lekplatser.

Enligt historiska dokument rymde våra vatten förr mycket mer fisk än i dag. Att lägga tillbaka stenarna kommer att gynna allt

liv, från flodpärlmussla till utter. Älvarna blir grundare och bredare, vilket gynnar småfisken.

– Stenbumlingar och fallna träd bromsar upp vattnet så att även små fiskar orkar simma mot strömmen. Dessutom hålls vattnet kvar längre i landskapet, så att det renas bättre och får ett jämnare flöde, förklarar Magnus Johansson på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Omkring 30 grävmaskiner

kommer att jobba i fem års tid, tre månader om året. En av dem som kommer att stå bredvid gräv­skoporna och peka är Tommy Nilsson, fiskevårdskonsulent i ­Gällivare kommun. Han har vandrat cirka 20 mil längs älvarna för att bedöma var och hur stenarna ska läggas.

– Det är inte bara att häva i sten hur som helst. För att återställa de naturliga miljöerna måste man fundera på hur det har sett ut och vilka arter som finns på olika sträckor.

Exempelvis finns lekmiljöer för öring ofta överst i en fors.

För att återskapa dem behövs 2–8 centimeter stora stenar där öringen kan lägga rommen. När ynglen kläckts driver de oftast iväg nedströms en liten bit. Då behövs grunda områden med lätt krusat vatten, där de kan hitta skydd och mat som ramlar ner från omgivningen.

– I stort sett kommer vi bara att använda stenen som finns längs stränderna, som en gång låg i fåran. När miljöerna återställts kommer fisken tillbaka väldigt snabbt om det finns vuxna indivi­ der i området. Annars kan det ta några år, säger Tommy Nilsson.

ANNA FROSTE R

60 procent av Reborn finansieras av EU. Resten kommer till stor del från HaV, men även Skogsstyrelsen, Nord­malings kommun, Gällivare kommun och två skogsbolag deltar. En del av projektet handlar om att ta fram modellområden för skogsbrukets miljöhänsyn mot vatten.

29

DAGS ATT TYCKA TILL OM HAVSPLANER I december presenterar HaV de första utkasten till statliga havsplaner för Bottniska viken, Öster­sjön och Västerhavet, och uppmanar k ­ ommuner att ta chansen att komma med inspel och påverka i ett tidigt skede. Senare blir det även ett officiellt samråd i slutet av 2017, i ett halvt år. Syftet med havsplanering är att kombinera långsiktig förvaltning med nyttjande av resurser, och under våren har experter från olika myndigheter träffats för att ta fram underlag till plankartorna.

– Det har bland annat handlat om att diskutera hur sjöfart, energiutvinning, fiske och turism kan samexistera och utvecklas på ett hållbart Thomas sätt i de tre Johansson havs­områdena, berättar ­Thomas Johansson på enheten för havs­planering och maritima frågor.

De statliga havsplanerna ska vara vägledande på svenskt v­ atten utanför kommunernas havs­ områden och i överlappande områden. Verksamhet som sker där kan i hög grad påverka kommunerna. Det kan exempelvis handla om att planerad sjötrafik eller energiutvinning spelar roll för hamnar, naturområden och turism i en kustkommun.

Kommunerna har i uppgift att planera sina egna h ­ avsområden, men flera av landets drygt 80 kustkommuner har ännu inte gjort det.

Thomas Johansson tror att fler sätter igång när de vägledande statliga havs­planerna är antagna.

Han menar att k ­ ommunerna har mycket att vinna på havsplanering.

– Havsplanering kommer att hjälpa dem att se nya möjligheter att utveckla kommunen, säger han.

Synpunkter på utkasten till havsplaner kan kommunerna ge i december, januari och februari.

Läs mer på Havochvatten.se

30 | HAV & VATTEN 3 . 2016

MALIN AVE NIUS

FOTO RUDMER ZWERVER

HAVNYTT

Kopplingen mellan konsumtion och vatten kan bli en fråga för HaV att titta närmare på.

HaV och hållbarhetsmålen Klimatanpassning och hållbar konsumtion. Det kan bli två nya frågor för HaV att arbeta med, när de globala målen i Agenda 2030 ska omsättas i praktiken.

För ett år sedan enades världens ledare om en till många andra mål. Exempelvis mellan fisk ambitiös, men än så länge ganska obemärkt och målet för livsmedels­försörjning. Eller vårt plan. På bara 15 år ska fattigdom och hunger arbete med ­vattenkraftens villkor och målet utrotas samtidigt som miljömässig, ekonomisk om hållbar energi. och social hållbarhet görs till ledstjärna för i stort sett all mänsklig utveckling. 17 globala I arbetsgruppens uppdrag har även ingått att mål utgör ryggraden i planen, som fått namnet undersöka hur de nya agendamålen samspelar Agenda 2030. Samtliga FN:s medlemsstater med de svenska miljömålen. har ställt sig bakom agendan, som kan ses som Enligt Ulrika Siira innebär agendamålen en förlängning och utvidgning av de så kallade inte några stora överraskningar, sett ur HaV:s milleniemålen. ­perspektiv. Många av målen sammanfaller.

Vad betyder detta för oss? Hur inverkar vår – Men det finns områden som lyfts fram verksamhet på målen i Agenda 2030? i agendan som vi inte är aktiva inom. KlimatDet är frågor som många har skäl att ställa anpassning är det främsta exemplet, där har vi sig. Inte minst de 85 svenska myndigheter som i dag inte några uppdrag, säger hon. i våras fick just detta i uppdrag från regeringen.

Ett exempel på en havs- och vattenrelaterad Ulrika Siira har lett en arbetsgrupp på HaV, klimatanpassning är att förhindra saltvatten­ som analyserat vilka mål inom Agenda 2030 inträngning till följd av stigande havsnivåer och som myndigheten har störst inverkan på – sjunkande grundvatten. nationellt och internationellt.

En annan fråga som skulle kunna hamna på Tre mål av de 17 sticker ut: Nummer 6, om HaV:s bord är hur vår livsmedelskonsumtion – hållbar vattenförvaltning och sanitet för alla. exempelvis vårt proteinintag – påverkar överNummer 14, om ett hållbart utnyttjande av hav gödningen av haven. Om sådana nya myndighets­ och marina resurser. Nummer 15, om skyddet uppdrag blir verklighet kommer att stå klart så av landbaserade ekosystem och hejdandet av småningom. Först ska en svensk handlingsplan den pågående f­ örlusten av bioloför Agenda 2030 tas fram av den gisk mångfald. Ulrika Siira: delegation som regeringen tillsatte MER INFO PÅ NÄTET – Det är dessa tre vi nu lyfter i våras.

Läs mer på fram, men det finns kopplingar Havochvatten.se

BJÖRN FORSMAN

Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla redaktion@havochvatten.se

Kammarrätten har avgjort två mål som gäller e-postloggen för Hav & Vatten. Domstolen kom fram till att HaV gjorde rätt när loggen inte lämnades ut till två privatpersoner. Kammarrätten slår fast att källskyddet för dem som lämnar tips till en tidning, är starkare än offentlighetsprincipen.

– Skönt att kammarrätten gör samma bedömning som vi.

I och med kammarrättens dom kan vi nu vara trygga med hur vi ska hantera tidningens e-post, säger Sara Grahn, chef för ­juridiska enheten på HaV. Regelverket för hur offentlighetsprincipen och källskyddet ­förhåller sig till varandra när det gäller e-postloggar är otydligt och har inte prövats i domstol tidigare. Normalt gäller offentlighetsprincipen för e-post som skickas till statliga myndigheter som HaV. Det är bara e-post till redaktionen för Hav & Vatten som kan omfattas av källskydd.

Justitiekanslern (JK) har tidigare prövat ett ärende om Hav & Vattens e-postlogg. Även JK kom fram till att myndig­­heten inte gjort fel.

NYA RIKSINTRESSEN FÖR VATTEN HaV pekar ut 28 anläggningar av riksintresse för vattenförsörjning i Sverige. Dessa försörjer totalt över sex miljoner personer med dricksvatten.

– Nu blir det enklare att ta hänsyn till dricksvattnet vid ­planering och utbyggnad av bostäder och vägar, säger M ­ argareta Lundin Unger, utredare på HaV:s enhet för miljöprövning och miljö­tillsyn. Läs mer på Havochvatten.se

FOTO ÅBO AKADEMI

FÖRLUST AV ÅLGRÄS KOSTAR MILJARDER

Förlusten av ålgräs i Bohuslän sedan 1980-talet har k ­ ostat ­Sverige minst fyra miljarder kronor i förlorade e ­ kosystemtjänster som mindre produktion av torsk, ökad övergödning och sämre vattenkvalitet. Det visar två rapporter som HaV, Göteborgs ­universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland tagit fram.

Läs mer på: Havochvatten.se/rapport Havochvatten.se/handbok Havochsamhalle.eu/havsforskning

EXPERTERNA SVARAR FOTO ANDERS AVENIUS

HAV FICK RÄTT OM E-POSTLOGG

?

Hej! Jag tog den här bilden i april i Börsviken på Tjörn, och har funderat en hel del över vad det kan ha varit för sort.

Maneten var mellan fem och tio centimeter bred och helt rosa, och liknar ingen jag sett förut.

Mvh, Anders A

!

Hej Anders, vilken fin bild! Det är svårt att artbestämma maneter utifrån fotografier, eftersom man normalt studerar mundelar och mäter diametern mellan ögonen. Experter kan även studera vilken sorts nässelceller maneten har eller använda genetiska metoder för att säkert kunna avgöra vilken art det handlar om. Färgen kan hjälpa till att skilja mellan två av de vanliga arterna i Västerhavet: röd brännmanet (Cyanea capillata) och blå brännmanet (Cyanea lamarckii).

Färgen varierar även med storlek och vad maneten ätit eftersom maneter är ganska genomskinliga.

Den rosa färgen, storleken och att bilden var tagen under vårsäsongen gör att det sannolikt är en röd brännmanet, Cyanea capillata, som du har fotograferat. Att den är så liten och inte har så långa trådar beror på att du såg den tidigt på säsongen, efter att medusan lämnat den fastsittande polypen, men innan den hunnit växa till sig.

Vänliga hälsningar, Karl Norling, program­ områdesansvarig för miljö­ övervakning i kust och hav

?

Jag läste i Skärgårds­ stiftelsens tidning Magasin Skärgård att cayennepeppar i bottenfärg motverkar snäckor och kräftdjur på skrovet. Vad vet ni om det? Vilken koncentration krävs?

Eva Örnskär

!

Hej! Jag vet att det är många som provat med cayennepeppar med varierande resultat. Problemet är att kunna blanda pepparn i en färg och samtidigt få en aktiv yta av peppar ut mot vattnet. Tyvärr kan jag inte ge något råd gällande koncentrationer eller bindemedel.

Med vänliga hälsningar,

Christer Larsson, utredare

?

Hej jag var ute och fiskade kräftor, väster om Tistlarna, då det kom en svärdfisk och hoppade runt båten. Var kan man rapportera den?

!

Vilken observation! Det måste varit lite av en upplevelse. Det är både värdefullt och kul om du rapporterar den till den svenska nationella databasen för medborgarrapportering, Artportalen.se. Du får gärna använda Rappen. Det är en webb-app för vattenlevande organismer som håller på att utvecklas för att underlätta enkel och snabb rapportering. All data hamnar i Artportalen. Rappen hittar du på Havochvatten.se.

Välkommen att rapportera!

Med vänliga hälsningar,

Erland Lettevall, utredare

31

HAVNYTT

Bättre koll på ­fångstens ursprung

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som väg­ ledning för liknande frågor. Här har HaV:s jurister lyft fram några domar som berör havs- och vattenmiljö eller fiske.

– Vi kommer att ha ett fantastiskt redskap för fiskerikontroll, säger Mårten Gustafsson, handläggare på HaV:s avdelning för fiskförvaltning och en av dem som arbetat med att ta fram det nya systemet.

Från 1 maj 2017 ska alla företag som köper fisk direkt från yrkesfiskare eller fiskodlare dela in fisken i partier och Trålfångade havskräftor till salu på Göteborgs Fiskauktion. Identitets­ lämna en elektronisk numret och uppgifter om partiet följer med när kräftorna byter ägare. rapport till HaV. Ett parti består lite förenklat av en art som är fiskad eller odlad på samma plats, och som tagits i i slutändan också att göra det lättare för affärer land vid ett tillfälle. Det som ska rapporteras och restauranger att leva upp till livsmedelsfö­ in, utöver art, datum och geografiskt område, reskrifterna, som innebär att konsumenten ska handlar bland annat om fångstmetoden, få tillgång till information om exempelvis art, fartyget, odlaren samt vem produktionsmetod och fångstområde. som köper ­fisken i nästa led.

Det är enbart behöriga myndigheter som Alla lådor som innehåller fisk ska kunna följa ett partis hela försäljningskedja från samma parti förses med i HaV:s databas, och systemet innebär att det ett identitetsnummer som ska blir lättare att hitta företag som slarvar eller följa med varje gång partiet rent av fuskar framöver. Spårbarhet är sedan säljs vidare, även när det tidigare ett krav från EU-kommissionen och Mårten blandas med andra partier.

2011 kom utökade krav för fisk och skaldjur ­Gustafsson Varje gång fisken byter ägare från havet som fångats av EU-registrerade ska det säljande företaget rapportera affären. fartyg eller odlats inom EU:s territorium.

– Det brukar gå till så att den första mot­ Spårbarhetskravet gäller för all fisk och alla tagaren av den landade fisken säljer den till en skaldjur som är av livsmedelskvalitet, oavsett grossist, som säljer vidare till ännu en grossist om de är färska, frysta, råa, kokta, rökta eller innan fisken hamnar hos en restaurang eller saltade. Däremot omfattas inte produkter som i en fiskaffär. Nu kommer företagen att ha exempelvis fiskpinnar och inlagd sill. tillgång till tydlig information om fiskens – Från 1 mars måste alla mottagare som ursprung, vilket underlättar för exempelvis berörs av kraven ha registrerat sig hos HaV. kommuner som vill göra medvetna val till Många har redan gjort det och vi har testkört sina matserveringar, säger Mårten systemet en tid. Från och med Gustafsson.

1 maj 2017 ska det börja användas MER INFO PÅ NÄTET Uppgifterna som följer med fis­ fullt ut, säger Mårten Gustafsson.

Läs mer på ken i spårbarhetssystemet kommer

MALIN AVE NIUS Havochvatten.se

32 | HAV & VATTEN 3 . 2016

FOTO MÅRTEN GUSTAFSSON

Snart får vi bättre koll på varifrån fisken kommer. Nästa år ­införs spårbarhetssystemet, med nya rutiner för alla som k ­ öper och säljer fisk från havet. Genom märkning och elektroniska ­rapporter ska informationen följa med fångsten från båten till skolbespisningen.

■ Konstsnö i Åre endast om vatten­ föringen i Indalsälven är tillräcklig I Hav & Vatten nummer 1:2016 skrev vi om Skistar som fått tillstånd att öka sitt uttag av vatten från Indalsälven, för att göra konstsnö. Länsstyrelsen överklagade och menade att lägsta tillåtna vattennivå medför onödiga miljörisker. I slutet av juni kom domen från Mark- och miljööverdomstolen, som gick på länsstyrelsens linje: inget vatten får tas ut när vattenföringen blir mindre än 6,4 m3/s vid sjön Öster-­ Noren, undantaget när man arrangerar VM och världscupstävlingar, då gränsen är 4,0 m3/s. Mål nr M 11184-15, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Höganäs kommun slipper göra omfattande utredning av farliga ämnen i reningsverk Länsstyrelsen ville att Höganäs kommun skulle göra en så kallad prövotidsutredning innan villkoren för ett nytt reningsverk kunde beslutas.

Syftet var att ta reda på mer om ett stort antal farliga ämnen. Men Markoch miljööverdomstolen tyckte inte att en så omfattande utredning var rimlig och trodde inte heller att den skulle leda till bättre villkor. Farliga ämnen ska främst regleras hos de verksamheter som använder dem, inte i reningsverken, skrev domstolen och upphävde kravet på prövotids­ utredning. Mål M 133-15 och M 12515, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Trafikverket får inte dumpa muddermassor i Hake fjord Trafikverket ville dumpa en del av muddermassorna från ett stort tunnel­bygge (Marieholmsförbindelsen) i Hake fjord strax utanför Göteborg. De har sedan tidigare tillstånd att dumpa längre ut till havs men ville även ha tillgång till ett område närmare land, att använda när vädret är dåligt. Länsstyrelsen såg risker för miljön, särskilt om dumpningen skulle ske vid dåligt väder. Mark- och

■ Urminnes hävd räcker inte som tillstånd för vattenkraftver­ ket i Gullsby I ytterligare en dom om vattenkraftverk och urminnes hävd, har Mark- och miljööverdomstolen beslutat att urminnes hävd och gamla privilegiebrev inte är att betrakta som tillstånd. Ägaren till Gullsby kraftverk i Arvika kommun måste därför söka tillstånd enligt miljöbalken. Förvirrande, tyckte ägaren, eftersom mark- och miljödomstolen tidigare beslutat om en fiskväg för kraftverket och vid det tillfället inte sagt något om att det saknades giltigt tillstånd.

Mål M 4466-15, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Göteborg får bygga ny bro över Göta älv, men måste ordna trafikledningssystem Flera kommuner uppströms Göteborg har överklagat planerna på en ny Göta älvbro. Den nya bron blir lägre än den nuvarande, och kommunerna befarar att den kan bli ett hinder för sjötrafiken på älven.

Mark- och miljööverdomstolen ändrade inte mark- och miljödomstolens beslut om att bron får byggas, men lade till ett villkor om att Göteborgs kommun ska verka för att ett effektivt trafikledningssystem, för all trafik på och under bron, som ska vara klart senast när bron öppnas. Mål M 8396-14, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Nej till enskilt avlopp vid Gullmarsfjorden Uddevalla kommun har sagt nej till en fastighetsägare som vill anlägga ett enskilt avlopp som mynnar ut i Gullmarsfjorden. Kommunen tyckte att minireningsverket inte var tillräckligt bra och ville inte tillåta sådana vid fjorden, som är känslig för övergödning och i behov av åtgärder för bättre vattenkvalitet. Mark- och miljööverdomstolen gav kommunen rätt. Domen kan inte överklagas. Mål M 4515, Mark- och miljööverdomstolen.

YTTRANDEN HaV deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter. Uppdraget är att ta tillvara miljöintressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havs- och vattenmiljö eller fiske.

■ HaV överklagar dom om kraftverk i Emån HaV har överklagat mark- och miljödomstolens dom om Blankaströms kraftverk i Emån, och vill se bättre åtgärder för att skydda den värdefulla miljön så att miljökvalitetsnormerna kan följas.

Mark- och miljööverdomstolen kommer att pröva fallet.

NYA RAPPORTER HaV ger ut en rapportserie. De flesta av rapporterna trycks inte, men finns att ladda ned digitalt på Havochvatten.se.

lätta samverkan och förståelse mellan myndigheter, yrkesfiskare, forskare och olika intresse­ organisationer.

■ Handlingsplan för marint områdesskydd – Myllrande mångfald och unika naturvärden i ett ekologiskt nätverk under ytan.

HaV ser stora möjligheter att nå målet om skydd för minst tio procent av havsytan. Utmaningen blir att åstadkomma ett sammanhängande, funktionellt nätverk av ekologiskt representativ natur. Slutredovisning av ­regeringsuppdrag M2015/771/Nm. ■ Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden HaV och Naturvårdsverket har tagit fram en gemensam vägledning för användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Den vänder sig till tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare, och beskriver regelverket, ger råd och rekommendationer för ansökan, innehåller förslag till utformning av

beslut samt redogör för villkor för att begränsa oavsiktlig spridning.

■ Utvärdering projektverksam­ het – de fem stora »De fem stora« syftar på fem projekt som genomförts med stöd av Havsoch vattenmiljöanslaget, i syfte att minska övergödning kopplad till jordbruk. DHI/Enveco har på uppdrag av HaV gjort en utvärdering av projekten och samtidigt tagit fram en modell för att kunna utvärdera fler liknande projekt. Rapport 2016:05 samt 2016:06.

■ Miljöövervakning i Hanö­ bukten – finns det ett samband mellan tillståndet för fisken, dess hälsa och belastningen av miljöfarliga ämnen?

HaV har givit ut ännu en rapport om miljön och fisken i Hanöbukten, med resultat från ytterligare undersökningar. Rapporten är skriven i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Rapport nr 2016:17.

FOTO SHUTTERSTOCK

miljööverdomstolen ansåg inte att Trafikverket har kunnat visa att dumpningen inte är skadlig för miljön, och har beslutat att dispens inte ska ges. Mål M 837-16, Markoch miljööverdomstolen.

■ Vägledning för kraftigt modifierat vatten HaV har gett ut ytterligare en vägledning för förvaltning av så kallade kraftigt modifierade ­vatten.

Den riktar sig till hand­läggare och experter som arbetar med att bedöma kraftigt modifierade vatten vid vattenkraftverk.

■ Fyra samhällsomställningar och deras potential att minska belastningen av näringsämnen till havet En ny forskningsrapport visar att minskad konsumtion och produktion av proteinrika livsmedel – även vegetariska – avsevärt kan minska övergödningen av Östersjön och andra svenska hav. Mindre tillsatt fosfor i mat skulle också få effekt. Rapport nr 2016:11.

■ Svenskt yrkesfiske 2020 – hållbart fiske och nyttig mat Jordbruksverket och HaV har tagit fram en strategi för att ge en gemensam målbild och under-

Många sektorer påverkar våra vatten. Hur ska kostnaderna för åtgärder fördelas på ett rimligt sätt?

VEM SKA BETALA FÖR ÅTGÄRDER INOM VATTENDIREKTIVET – NY MODELL FÖR ATT BEDÖMA ORIMLIGA KOSTNADER Vattendirektivet för med sig krav på åtgärder inom sektorer som industri, vattenkraft, skogsbruk, lantbruk, kommuner och hushåll.

För att kunna bedöma konsekvenserna, och för att skapa bättre underlag för beslut om undantag, har HaV tagit fram en metod för att analysera betalningsförmågan hos olika sektorer. Metoden har testats genom att analysera ett scenario där kostnader fördelas enligt de regionala vattenmyndigheternas förslag, och resultatet visar att betalnings­förmågan inte påverkas på ett betydande sätt för någon sektor när man tittar på den som en helhet. Analysen ska dock tolkas med försiktighet, då förutsättningarna varierar mycket mellan olika aktörer inom varje sektor. Rapport nr 2016:1, Analys av förändrad betalningsförmåga för bedömning av orimliga kostnader.

33

VATTEN KULTUR Varför anlägga en pool när man bor inom cykelavstånd från en badplats? Johan Tell skriver om hur vårt fokus på bekvämt ­badande avfolkar kusterna när de är som vackrast.

J

ag cyklar norrut från Smögen. In och ut ur vikar, längs havet och genom orter jag bara minns från deckare. I Grebbestad vänder jag. Det är sista helgen i maj och strålande vårväder. Likväl får jag inte syn på en enda fritidsbåt. På saltstänkta kobbar och skär skådar jag fler sälar än människor.

En vecka senare tar jag en eftermiddag båten till Landsort, den sydligaste ön i Stockholms ­skärgård. Kiosken är stängd, puben är stängd och restaurangen i den före detta lotsutkiken är stängd. Fågelstationen är däremot öppen, sängplatsen kostar 100 kronor och ställets samlade ornitologer ringmärker och skådar under ett dygn 61 arter.

Nästkommande helg, andra fredagen i juni, är jag och min fru de enda som debarkerar Waxholmsbåten på Fjärdlång och de enda som sover över på vandrarhemmet. 58 sängar står tomma.

Vi har en hel försommarprunkande ö så gott som för oss själva.

När jag föreläser eller skriver om havsmiljöfrågor brukar jag betona ­vikten av att vi inte bara ska ägna oss åt att försöka minska övergödningen, stoppa utfiskningen och begränsa utsläppen av skadliga kemikalier. Vi måste också bli bättre på att nyttja de fantastiska hav som omger vårt land. Dels för att det man älskar blir man extra mån om att värna, dels för att vi alla kan vara naturens visselblåsare. Det är vi som kan larma då fiskbeståndet går ner, antalet sjöfåglar minskar eller algblomningen ökar.

Den viktiga statistiken i Artdatabanken bygger i stort på inrapporterade observationer från vanligt, nyfiket folk. Det är därför vi ska paddla mer, dyka oftare, vandra vidare, segla i alla väder och lära oss surfa. Det är därför vi ska räkna fåglar, studera fiskar och adoptera en vik för att hålla koll på växtligheten där. Det är ur kärleken till havet som viljan att rädda våra vatten borde komma. Inte ur plikten att bevara något vi slutat bry oss om.

Känslan av att vi svenskar i allt mindre grad befinner oss på havet och vid dess stränder oroar mig. För mig är månaden fram till midsommar den vackraste vi har. Naturen står som mest i sin blom och fågellivet är som mest intensivt. Att denna hänförande tid alltmer klassas som lågsäsong tror jag beror på en sak: badandet.

Badat i havet har vi svenskar förvisso gjort sedan slutet på 1800-talet, men det är ganska nytt att betrakta badandet som den allra viktigaste fritidsaktiviteten. De som har fullt fokus på att bada väljer därför gärna bort hav och strand om vattnet inte håller badtemperatur. Det är därför många svenskar i dag anlägger pooler trots att de flesta bor inom cykelavstånd till ett naturbad. Det är därför många svenskar reser till Thailand under sommaren för att vattnet där är några grader varmare. Det är därför så få svenskar upplever våra kuster när de är som vackrast.

På Fjärdlången vandrar vi genom trolsk, varsamt huggen skog och längs ett hav med lätt hysteriskt fågelliv.

Nästa dag tar vi färjan tillbaka till Dalarö. Vi är de enda ombord. Ingen vill heller kliva på, varför båten seglar förbi den ena tomma bryggan efter den andra. Alla skärgårdshus vi passerar verkar öde.

Vi ser fler sälar än fritidsbåtar. O

FOTO: KATINKA TELL

DET ÄR UR KÄRLEKEN TILL HAVET SOM VILJAN ATT RÄDDA VÅRA ­VATTEN BORDE KOMMA. INTE UR PLIKTEN ATT BEVARA NÅGOT VI SLUTAT BRY OSS OM.«

Johan Tell/Journalist, föreläsare och författare. Har skrivit tre

miljöböcker varav en med titeln 50 sätt att rädda Östersjön. Är en hängiven paddlare med fem egna kajaker för skiftande behov.

Hans senaste bok heter En cyklo pedi – allt jag vet om cykling.

34 |

MÖTE MED HAVSMONSTER På Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg vävs kulturhistoria och naturvetenskap samman i utställningen Bläckfisken – havsmonster och superhjälte. Besökarna får dels möta livs levande bläckfiskar i en ny a ­ kvariedel på museet, dels ta del av myter, fakta, populärkultur och forskningshistoria. Blad annat visas en film inspelad på 900 meters djup av den japanska zoologen Tsunemi ­Kuboderas. Filmen är den f­ örsta som visar en jättebläckfisk i sin naturliga miljö.

Utställningen pågår till 2 april 2017. Läs mer på Goteborg.se

MILJONER PRÖVADE ATT GÅ PÅ VATTNET Under 16 dagar i somras kunde man gå på ytan av Iseosjön i norra Italien.

Konst­ nären Christo, känd för att klä in broar och byggnader i tyg, gjorde det m ­ öjligt med installationen The floating piers – en tre kilometer lång orange gångväg av tyg ovanpå flytande plastkuber. Drygt 1,2 miljoner besökare passade på att ta en promenad. Christos nästa projekt är att täcka en mil av Colorado­floden med tyg.

BADLIV I UPPLAND

Att doppa sig i havet och andas frisk havsluft var populära hälsokurer för societeten under senare delen av 1800-talet. Två av landets frekventerade badorter på ostkusten var ­Öregrund och Östhammar, med badhus, societetshus och restauranger för flärdfulla gäster från staden. ­Upplandsmuseet har nyligen tagit över en stor samling fotografier från epoken, och visar dem i utställningen Badlif som går att besöka fram till 29 januari 2017. Läs mer här.

FOTO NICK PUMPHREY

NATURFOTO BLEV OMTALAD SKRÄPBILD Y Mode- och livsstilsfoto­ grafen Nick Pumphrey hoppades på spektakulära undervattensbilder när han och några vänner begav sig till en populär dykplats utanför den indonesiska ön Nusa Lembongan. Stället var känt för sina rockor, och när de kom fram låg redan andra dyk­ båtar och guppade på vattnet.

Under ytan väntade något helt

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & ­Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information. Du ­hittar den på Havochvatten.se under ­rubriken Publikationer.

annat än den naturupplevelse de tänkt sig, berättar Nick Pumphrey på webbsidan The Coral Triangle.

– När jag dök ner såg jag allt skräp. Det var en ganska chockartad och ovälkommen över­ raskning. Jag kände att jag var tvungen att fotografera det.

När Nick Pumphrey och hans vänner satt i båten igen, på väg tillbaka till Nusa Lembongan, var

stämningen dämpad, berättar han.

Den lokala skepparen som kört ut dykarna till platsen, menade att soporna sköljts ut från land under ett kraftigt regnväder.

Sedan Nick Pumphrey p ­ ublicerat sina skräpbilder i sociala medier har de väckt stor uppmärksamhet. Bland annat har Världsnatur­ fonden WWF använt dem i en kampanj mot marint skräp, och Nick

Pumphrey är numera a ­ mbassadör för den ideella organisationen Take 3, som uppmanar alla att ta med sig tre bitar skräp varje gång de lämnar havet och stranden.

Enligt FN:s miljöprogram är det mesta av det marina skräpet tillverkat av någon sorts polymerplast. Man bedömer att det finns mellan 86 och 150 miljoner ton plast i haven.

MALIN AVE NIUS

PSYKOFARMAKA FÖR FISKAR

VÄRDET AV EN SKOGSBÄCK

Via toaletten hamnar våra mediciner i sjöar och vattendrag, där de bland annat p ­ åverkar ­beteendet hos djur. Det är hög tid att rena avloppsvattnet från läkemedelsrester, men ­vilken teknik ska kommunerna satsa på?

En stor del av våra vatten rinner genom skogsmark, och de flesta av våra skogar brukas. Hur påverkas vattnet av skogsbruket och vad gör skogsägare för att ta hand om sina bäckar och sjöar?

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I DECEMBER 35

POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | CAMILLA LOGARN

»Skogsägare bryr sig om sina vatten«

C

amilla Logarn är eldsjälen som prisats för sitt engagemang för skogens vatten. Hon arbetar hårt för att skogsägare ska lära sig mer om sina bäckar, åar och sjöar.

– Ju mer du vet om ditt vatten desto mer värnar du det, säger hon.

Skogen är Camilla Logarns rätta element. Här ute bland björkar, granar och aspar i de djupa skogarna söder om Växjö känner hon sig hemma. Allra helst söker hon sig till en skogsbäck med kallt och klart vatten.

– Då är det bara näcken som saknas, säger hon och skrattar.

Hon beskriver förhållandet CAMILLA LOGARN till skogen som en förälskelse Född 1966. Ord­ som bara blir starkare. När hon förande i Södra var 17 år fick hon lära sig att skogsägarnas använda motorsåg. När hon förtroenderåd i var 25 år köpte hon sin första Tingsryd-Linneryd. skogsfastighet. Men det var Ordnar studiecirklar först när Camilla hade fyllt 40 år och blev skogsägar­ om skogens vatten. representant i Södra Öster­ sjöns vattendelegation som vattenintresset tog fart på riktigt.

– Där fick jag upp ögonen för hur viktigt det skogsnära vattnet är och vilken mångfald av liv som finns i det, säger hon.

Camilla Logarn har engagerat sig i skogsägarnas kampanj Skogens vatten och varit med i referensgruppen för boken med samma namn. Hon har också arrangerat många vattendragsvandringar och studiecirklar på temat. 2015 tilldelades hon skogspriset Guldyxan för sitt engagemang för skogens vatten. Motiveringen nämner »en jordnära eldsjäl och fixare som får saker att hända.« Bäst trivs Camilla när hon är ute i skogen med skogs­ ägare och pratar om kantzoner och livet i vattnet.

– Särskilt spännande är det när länsstyrelsen kommer till kurserna och fiskar med el. Många skogsägare blir häpna när de får se hur mycket liv det finns i deras lilla skogsbäck.

Camilla är ordförande i Tingsryds ­skogsbruksområde.

På deras möten finns alltid vatten med som en punkt på dagordningen. Men hon är övertygad om att engage­ manget för skogens vatten ska vara frivilligt för skogs­ ägarna och inte bygga på lagstiftning.

– Skogsägare bryr sig om sina vatten och vill engagera sig. Därför är det viktigt att skydd av vatten inte blir en pålaga utan att skogsägarna kan fortsätta med frihet under ansvar i de här frågorna. O

TEXT KARL-JOHAN NYHLÉ N FOTO ÖRJAN KARLSSON 36 | HAV & VATTEN 3 . 2016