Hav & Vatten, nr 1 2016

MILJÖ Mer fisk med kalk

PROJEKTET Musslor renar Östersjön

Hav & Vatten NUMMER 1 . 2 016

ANNA LINDSTEDT, KLIMATAMBASSADÖR: »Vi vill inte ha ett nytt Kyoto« PÅ DJUPET Viktigare vattenkraft ska bli ren

NAR E 20 15 T ISE

A

PU

PR

SK

Varmare klimat förkortar vintrarna. Priset för att förlänga skidsäsongen kan bli högt.

IN

SVEN

Konstgjord snö hotar sjö

V

VATTENVÄNNEN Isskulptören som inte är rädd för våren

BLISHIN

G

-

foto mattis lindqvist

INNEHÅLL REPORTAGET

Snön eller sjön?

10

PÅ DJUPET

Den renare ­vattenkraftens melodi Den svenska vatten­ kraften står inför stora förändringar. Hur ska den bli mer miljövänlig – och samtidigt kunna samspela med andra förnybara energislag som sol och vind?

20

Långsiktiga insatser ska ge

god havsmiljö till år 2030.

En 32 punkter lång att göra-lista ska leda vägen mot en god havsmiljö.

Nu är det dags för kommuner och myndighete r att börja bocka av.

Mer fisk och fler arter. Det är resultatet av 40 års kalkning av svenska sjöar och vattendrag, visar en ny studie.

2 | HAV & VATTEN 1 . 2016

HAMNAR KLARAR INTE TOA-KRAVEN

6

Första sommaren med nya ­regler för toaletter på fritidsbåtar fungerade sådär. Ett 50-tal hamnar får bakläxa inför årets säsong.

foto anna öhlund

HaVNYTT V FOTO MAJA­KRISTIN NYLANDER

FOTO JONAS EKBLAD

FOTO OLA JENNERSTEN

Anna Lindstedt, Sveriges klimat­ ambassadör, berättar hur man klarar av att förhandla till klockan sex på morgonen.

Åtgärdsprogram spikat

4

INTERVJUN

»VI VILL INTE HA ­ ETT NYTT KYOTO«

24

KALKNING AV SJÖAR FUNGERAR

foto daniel roos

illustration felicia fortes

Mildare vintrar gör att fler skid­orter förlänger säsongen med konstsnö.

Vad betyder det för de sjöar och älvar som vattnet tas ifrån?

– Det viktigaste för havsmiljön är olika insatser för hållbart fiske, mot övergödning och mot farliga ämnen. Men även att få bukt med marint skräp och att hantera frå­ gor om fysisk planering i kust­ zonen är avgörande, säger Ylva Engwall, ansvarig för åtgärds­ programmet för havsmiljön, som är det första i sitt slag.

De flesta av åtgärderna på den lista som nu tagits fram inom åtgärdsprogrammet är riktade till nationella myndig­ heter som Naturvårdsverket, Boverket och Transportstyrel­ sen. Kommunerna får i uppgift att se över sina avfallsplaner

29

Åtgärdsprogrammet är kopplat till EU:s havsmiljö­ direktiv, ett beslut av med­ lemsländerna att arbeta för att Europas hav ska ha god miljö­ status år 2020. Det hänger för att minska mängden marint också ihop med vattenförvalt­ skräp. ningens åtgärdsprogram, efter­ – Vi har fått många posi­ som många insatser behöver tiva synpunkter från kommu­ göras på land och innan vattnet ner. De vill gärna ta ansvar och rinner ut i havet. flera har redan börjat se över Förutom att det är ett åtag­ sina avfallsplaner, säger Ylva ande enligt internationella Engwall. konventioner är det också en Hon lyfter också fram en lönsam investering, menar Ylva särskilt intressant åtgärd som Engwall. handlar om kommunal fysisk – Vi uppskattar att den totala planering i kustzonen, som kostnaden för att genomföra påverkar havsmiljön mycket. hela åtgärdsprogrammet – Jag ser fram emot att fler åren 2016–2030, är cirka två kommuner planerar även kust­ miljarder kronor. Under samma zonen och gör aktiva val för att period beräknas nyttorna vara utveckla ekonomi, ekologi och värda nästan sju miljarder samhälle, säger Ylva Engwall. kronor. O PIA AHNLUND

i har ett nytt spännande år framför oss. Regeringen har tydligt markerat att det behövs omfattande insatser för havs- och vattenmiljön. Därför har Havs- och vattenmyndighet en (HaV) fått ökade anslag.

Ett annat exempel på den ökade ambitionen är att regeringen inrättat ett miljömålsråd som ska vara en plattform för samarbete mellan myndigheter som är strategiskt viktiga för att nå miljökvalitetsmålen. Myndigheterna ska analysera vilka miljökvalitetsmål och vilka delar av generationsmålet som är relevanta för den egna verksamheten. Samt ta fram en plan med åtgärder för att nå målen, ett arbete som pågår för fullt på HaV. Arbetet med vatten- och havsmiljödirektivet har också fokus på åtgärder.

Vattenmyndigheternas förslag till nytt åtgärdsprogram för vatten ligger för prövning hos regeringen. När det gäller havsmiljö så har HaV nyligen beslutat om det första åtgärdsprogramm et, riktat till myndigheter och kommuner med 32 åtgärder. HaV ansvarar för 19 av dessa.

Regeringen har också gett oss i uppdrag att göra en fördjupad analys av skyddade marina områden samt att ta fram en handlingsplan. Den ska visa hur målet om tio procent marint områdesskydd kan nås till 2020. Analysen är klar och handlingsplanen ska vara klar 30 maj. Även EU:s nya fiskeripolitik ska genomföras. Under 2016 införs den så kallade landningsskyldighetens första etapp i Västerhavet. När den är fullt genomförd ska i princip all fisk som fångas inom yrkesfisket landas och rapporteras, vilket innebär många och stora förändringar både för fisket och för myndigheten.

Det finns många fler exempel på HaV:s fokus på handling och åtgärder.

Jag ser fram mot ett spännande år i Miljösverige och ett gott samarbete med myndigheter, kommuner och andra aktörer.

INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndighete n

En lista med 32 punkter ska ge oss friskare hav.

Nu är åtgärds­programmet för havs­miljön spikat.

KYLIG HYLLNING TILL ÄLVEN

36

Iskonstnären Tjåsa Gusfors gillar naturis från Torne älv.

Så mycket att hon tar den med sig utomlands.

omslag mattis lindqvist

T

BLISHIN

G

-

Projektet Håll Havet Rent har på en enda månad återvunnit sex ton marint skräp.

KALLT

MAUD LARSE N

Kommunikationschef Havs- och vattenmyndigheten

Svenskarnas höga köttkonsumtion bidrar till ökad algblomning, döda havsbottnar och andra störningar i havets ekosystem, visar en rapport från Havsmiljöinstitutet.

foto maja kristin nylander

MER INFO PÅ NÄTET

PU

VARMT

»Att riva kraftverk hör inte till ­vanligheterna men i vissa fall är det den bästa lösningen för samhället.

Det borde kanske ske lite oftare.«

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på havochvatten.se

ISE

A

PR

SK

J

ag hoppas på fler rivningar i år. Ingen rivningshysteri, men att utvalda dammar och kraftverk rivs på rätt platser. Det börjar bli bråttom nu, som man så ofta säger.

I slutet av förra året fattades ett ovanligt beslut. Då bestämde Havs- och vatten­ myndigheten att bidra med sex miljoner kronor till att riva dammbyggnaden vid Mariebergs kraftstation i Mörrumsån. Ån är sedan länge känd för sitt laxfiske men på senare år har antalet laxungar minskat.

Att riva kraftverk hör inte till vanligheterna men i vissa fall är det den bästa lösningen för samhället. Det borde kanske ske lite oftare. När Mariebergs dammbyggnad rivs kommer hundratals fler laxar och öringar kunna vandra upp i ån, till glädje för både fisk och fiske­ turister. Rivningen av dammen ligger helt i linje med den nationella strategin för miljöåtgärder i vattenkraften som togs fram av Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten i fjol. Strategin presenterades som en vägledning för arbetet med att nå miljömålen »Levande sjöar och vattendrag« och »Begränsad klimatpåverkan«.

I strategin finns prioriteringar av vilka områden där miljöanpassningar av vattenkraftverken gör mest nytta: mest biologisk mångfald med minst påverkan på landets totala energiproduktion.

Nu är det bara fyra år kvar innan miljömålen ska vara uppnådda och de flesta av oss har redan insett att det här är jättetufft, ibland alltför tufft. Men vi kan fortfarande göra stora insatser, inte minst på kommunal nivå. Falkenberg, Nyköping och Tranås är tre kommuner som redan tagit stora och viktiga steg i rätt riktning. Där har ­kommunerna byggt vandringsvägar för fisk, rivit dammar eller planerat att göra kraftfulla insatser som ger hållbara resultat. Genom kommunernas arbete med att bryta ner miljö­målen till lokal nivå gör de verklighet av nationella, visionära miljömål. En effektiv väg är att börja se över de kommunägda vattenkraftverken. Med rätt insatser följer attraktiva ­rekreationsområden och starkare turistnäring, vilket lockar både besökare och bofasta.

Det vet de kommuner som genom miljövänlig vattenkraft hjälper Sverige att nå miljömålen.

NAR E 20

SVEN

Bättre kraft med rätt rivning

IN

15

V

LEDARE

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Maud Larsen 070-865 52 10 maud.larsen@havochvatten.se Redaktör: Malin Avenius malin.avenius@havochvatten.se Projektledare: Marit Larsdotter marit@reportageborsen.se Art director/bildredaktör: Pär Ljung / Offside Press Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg.

E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Grafiska AB ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press AB. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens Återvinn din tidning officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

3

SÖTT&SALT Välkommen till femte numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?

Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

i siffror vattenverk finns det i Sverige, lite drygt.

1 750 kommunala miljoner ofarliga bakterier kan man hitta i ett glas fullt tjänligt 10 dricksvatten. Det visar ny forskning från Lunds universitet. En stor del av bakterierna hjälper till att rena vattnet.

av allt färskvatten som används i landet går till 64% industrin. Merparten av det tas direkt ur sjöar och vattendrag.

Kalkning återställer fiskfaunan I snart 40 år har tusentals försurade sjöar och vattendrag i ­Sverige kalkats. Totalt har fem miljoner ton kalk spridits ut och notan är i dag uppe i cirka fem miljarder kronor. Har det haft ­någon effekt på miljön? Ja, en ny studie visar att fisken ökar i ­antal och att fler arter trivs i de vatten som kalkats.

Y

FOTO: ENVIRONMENTAL IMAGES/IBL BILDBYRÅ

I stora delar av Sverige är berggrunden kalkfattig och har svårt att neutralisera surt avfall som kväve och svavel, vilket kan försura sjöar och vattendrag.

1990 var drygt 16 000 av Sveriges sjöar drabbade och hade så låga pH-värden att fiskar och andra djur riskerade att bli sjuka eller dö.

Utsläppen har minskat men fortfarande kalkas drygt 4 000 områden, allt från små bäckar till älvar och sjöar, med totalt cirka 115 000 ton kalk.

Den nya studien Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten omfattar 30 års miljödata och är den första nationella utvärderingen.

Den har gjorts av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), på uppdrag av Havs- och vattenmyndig­heten (HaV).

– Studien är unik då den omfattar ett oerhört stort material från hela landet och en så lång, sammanhängande period, säger Erik Varje år kalkas försurade sjöar och vattendrag i Sverige för totalt 150 miljoner kronor. En ny studie visar att det ger bra resultat.

Degerman på SLU, en av de tre forskare som gjort studien.

– Unikt är också att vi, tack vare den svenska miljöövervakningen, kunnat jämföra utveck­ lingen i försurade vatten med neutrala vatten som inte är påtagligt försurade.

Totalt omfattar studien drygt 600 kalkade och 100 okalkade vattendrag samt 17 492 under­ sökningar från provfisken. Kalkningen ökade förekomsten av bland annat bergsimpa, lake, lax, mört och öring. Antalet fiskarter ökade i de provfiskade vattnen, från i snitt knappt två arter före kalkning till nästan tre efter 20 års kalkning.

Dessutom påträffades nästan dubbelt så många individer av varje art.

– Förekomsten av öring i dessa vatten är i dag på samma nivå som i vattendrag som inte drabbats av försurning, säger Erik Degerman.

– Vi kan också konstatera att det tar lång tid, mellan 10 och 20 år, att återställa ett vatten.

Sedan gäller det att fortsätta kalka tills faran är över.

Målet för lägsta pH-värde bör vara något högre än i dag Erik Degerman om fiskfaunan ska kunna återställas helt.

Ingemar Abrahamsson på HaV ser studien som ett viktigt underlag för hur framtidens kalkning ska utvecklas. Om ett år väntas även en rapport om hur bottenfaunan i försurade och kalkade vattendrag Ingemar Abrahamsson påverkats, vara klar.

– Det är väldigt positivt att se att kalkningen ger så bra resultat på fiskfaunan Båda studierna hjälper oss i arbetet med att ta fram en ny vägledning för länsstyrelser och kommuner.

4 | HAV & VATTEN 1 . 2016

LE NA OLSSON

LITEN SKILLNAD JÄMFÖRT MED I DAG Vättern har ett snittdjup på 40 meter och ett maxdjup på 128 meter.

Ett ökat vatten­uttag för 250 000 personer, max cirka en kubik­meter per sekund, väntas inte medföra någon noterbar förändring av Vätterns yta, menar länsstyrelsen. Men en något mindre mängd vatten kommer att rinna ut från sjön via Motala ström.

För Örebro kommun beräknas vattenkostnaden för en normalvilla att öka med cirka 80 kronor/månad, räknat på 2014 års prisnivå och fyra procents ränta.

Projektsamordnaren Peder Eriksson blickar ut över Vätterns vatten.

Tunnel kan säkra dricksvattnet i Örebro län

Våren 2008 åkte den dåvarande landshövdingen i Örebro län på en rundresa i länets kommuner.

Det blev startskottet på projektet »Vätternvatten« som kan säkra framtidens dricksvatten för minst 250 000 människor.

Y

Kommunpolitikerna uttryckte nämligen en djup oro för hur de skulle kunna fortsätta att leverera bra vatten till en ökande befolkning. Flera kommuner tar sitt vatten från sjöar eller åar som är känsliga för klimat­ förändringar och läckage från exempelvis jord- och skogsbruk.

– Redan i dag är vattenkvaliteten tidvis ett problem och flera kommuner saknar en reserv om den ordinarie vattentäkten blir otjänlig, säger projektsamordnaren Peder Eriksson vid Länsstyrelsen i Örebro.

Rundresan ledde till ett möte på sommaren.

Kanske var Vättern lösningen på problemen?

Sveriges näst största sjö levererar redan dricksvatten till en kvarts milljon människor, i bland annat Askersunds kommun. Vattnet har så god kvalitet att den ibland liknas vid en »klar fjällsjö som hamnat för långt söderut«.

Mötet ledde till en utredning. Skulle vattnet ledas i ledningar över höjdryggen mellan Vättern och Närkeslätten eller via en fyra mil lång bergtunnel med självfall?

I dag är kommunerna – Hallsberg, Kumla, Laxå, Lekeberg, Lindesberg, Nora och Örebro

– överens om att bergtunneln är det bästa alternativet. Nyligen togs beslut om att ta nästa steg mot ett gemensamt bolag och en tillståndsansökan. På sikt behövs troligen ett nytt gemensamt vattenverk.

– Tidigast om 15 år kan vi börja ta dricks­ vatten från Vättern. Det här är en process som tar tid och som måste få ta tid. Det är viktigt att vi kan känna oss trygga både i bygg- och i driftsfasen, säger Peder Eriksson.

Kostnaden beräknas till totalt cirka tre miljar­ der kronor. Än finns varken beslut om att bygga tunneln eller en fullständig plan för finansieringen.

Däremot en starkt uttalad vilja att lösa dricks­ vattenfrågan på ett hållbart och ekologiskt sätt.

– År 2025 räknar vi med att ha minst 16 000 invånare. Råvattnet från Vättern är en fantastisk resurs, särskilt eftersom det inte är så klimatkänsligt, säger Marianne Christiansen, samhällsbyggnadschef i Hallsbergs kommun.

– Många följer vårt projekt med stort intresse, bland annat kommuner längs Hjälmaren.

Om fler kommuner går med i projektet så är vi också fler som delar på investerings- och driftskostnaden.

LE NA OLSSON

BUBBEL »Jag har medverkat i en hel del science fiction-­filmer, och låt mig säga en sak: klimatförändringarna är inte science ­fiction.« Skådespelaren och före detta guvernören Arnold Schwarzenegger, i sitt tal på ett toppmöte i Paris inför klimatmötet COP21.

»Vi vet mer om ­kometer än vi vet om våra egna hav.

Vi måste börja göra som rymdforskarna, så att människor blir ­intresserade.« Professor Nadine Le Bris, ledare för marinforskningsstationen i B ­ anyuls i Frankrike, till DN om att förklara för folk hur dåligt haven mår.

»Detta är människans eländiga byk.«

foto oyvind-lund (lars lerin) creative commons (le bris och schwarzenegger)

FOTO JONAS CLASSON

MER INFO PÅ NÄTET Läs mer om Vättern­ vattenprojektet på lansstyrelsen.se

Lars Lerin om allt plastskräp i världens hav, i sitt Vinterprogram i P1.

»På land kände jag mig som fisken i skogen.« Ensamseglaren Sven Yrvind i Karla­ vagnen i P4, om när han som barn upptäckte att han skulle ägna livet åt segling. Yrvind, 76 år, p ­ lanerar nu en ny långseglats till andra sidan jorden.

5

SÖTT & SALT

Bakläxa för dålig toatömning FOTO JONAS EKBLAD

319 hamnar kan ta emot toalettavfall från fritidsbåtar, enligt Transportstyrelsens register.

Toatömningen för fritidsbåtar fungerar dåligt på många håll. Det visar utvärderingen efter första sommaren med förbud mot att släppa ut toalettavfall i sjön. Nu får ett 50-tal kommunala och privata fritidshamnar bakläxa av Transportstyrelsen.

Y

Sedan 1 april 2015 har det längs hela Sveriges kust, liksom i sjöar och vatten­ drag, varit förbjudet att använda båttoaletter som spolar rakt ut i vattnet. Istället ska avfallet lämnas vid särskilda mottagningsanordningar.

Under sommaren och hösten tog Transport­ styrelsen hjälp av båtägare för att få veta hur toatömningen fungerade.

– Vi fick in 202 rapporter via vår webbsida

om hamnar där det var problem med att bli av med avfallet. De vanligaste klagomålen var att det helt fattades mottagning eller att den inte fungerade, säger Lina Petersson på Sjö- och luftfartsavdelningen.

Enligt föreskrifterna har alla fritidsbåts­ hamnar, ensamma eller i samordning med annan närliggande hamn, ansvar för att på ett ändamålsenligt sätt ta emot det avfall som till­

fälliga och permanenta båtgäster behöver bli av med. Flera hamnar har inte levt upp till detta.

– Utöver att det fattas mottagningsanlägg­ ningar är det tydligt att användarvänligheten måste bli bättre. Men till stor del handlar det nog om barnsjukdomar.

I Finland, där man haft en liknande lag sedan 2005, tog det fem–sex år innan det fungerade riktigt bra.

Bland dem som fick anmärkningar finns såväl privata som ­kommunalt ägda hamnar. Lina Petersson säger att hon märkt av en osäkerhet hos kommunerna gällande ansvaret för tillsyn av hamnarna.

– Det är kommunerna som har tillsyns­ansvar för att avfallet tas omhand och transporteras bort på ett sätt som inte skadar miljön. Men det är vi på Transport­styrelsen som kontrollerar att hamnarna verkligen har ändamålsenliga system för att ta emot avfall från båtarna.

Nu skärper Transportstyrelsen tillsynen inför båtsäsongen, genom att ta kontakt med de hamnar som fått anmärkningar.

– De kommer att få en viss tid på sig, bero­ ende på vad som behöver åtgärdas. Därefter blir det vite.

MALIN AVE NIUS

TOATÖMNING FÖR ALLA I NORRTÄLJE I den enda kommunala gästhamnen fanns sedan tidigare en toatömningsanläggning, men eftersom en sådan saknades i nästan alla andra hamnar bestämde sig ­Norrtälje kommun för att agera.

– Vi sökte LOVA-bidrag av länsstyrelsen och fick pengar till fem

fasta stationer i anknytning till privata hamnar. Dessutom till två flytande stationer placerade på flyt­ bryggor i naturhamnar, där alla som idkar båtliv i området kan använda dem, berättar Jan Paymer som är ­biträdande renhållningschef.

Flytbryggorna har även sop­

behållare och vattentoaletter.

Eftersom det saknas ström får de som vill besöka toaletten eller tömma båttoaletten använda handpump.

– Det har varit några smärre inkörningsproblem, men i stort sett har det fungerat väldigt bra.

Även om ansvaret ligger på dem som driver hamnarna ville ­kommunen se till att anpassningen till den nya lagen kom igång så fort som möjligt, förklarar Jan Paymer.

– Vi gjorde det för miljöns skull, helt enkelt.

MALIN AVE NIUS

Kemikalieproblem som blir kommunens ansvar

FRÅGAN Många upplever att de omfattande miljö- och byggreglerna gör det svårt att lösa frågor kring ­enskilda avlopp. Hur påverkar det VA-planeringen i er kommun?

Splittrad information, svårt att spåra källan och brist på lämpliga åtgärder. Kommunerna vill ha bättre vägledning när det gäller PFAS i dricksvatten. till PFAS i vattnet, men även konsument­produkter innehåller de hälsofarliga ämnena.

– VA-cheferna menar att kommunerna har fått stå för såväl kostnader som förklaringar, när det i grund och botten handlar om allas vår kemikalieanvändning, säger Michael Öhlund.

Sedan problemet med PFAS i dricksvatten upp­ märksammades för några år sedan har det visat sig att 109 kommunala anläggningar är drabbade. I de allra flesta fall är halterna så låga att de inte innebär någon hälsorisk, enligt Livsmedelsverket.

43 procent av kommunerna har valt att ta till åtgärder, som

att stänga vattentäkter och testa vattnet oftare. Ingen av de svarande har sanerat vid utsläppsplatsen.

– Det är svårt att spåra källan och det råder osäkerhet kring vilka åtgärder som är effekti­ vast. Kommunerna upplever också att olika myndigheter kommit med olika besked, säger Michael Öhlund.

SKL vill nu att rutinerna ses över inför framtiden.

– Om tio år kan det handla om något annat ämne, och då är det bra om vi har ett mer samlat, proaktivt angreppssätt. Mest effektivt är förstås om vi ser över vår kemikalieanvändning.

MALIN AVE NIUS FOTO MATHS ROSLUND

– Det här är inte ett vattenproblem utan ett samhällsproblem, säger Michael Öhlund, handläggare på Sveriges kommuner och landsting (SKL), när han sammanfattar enkätsvar från kommuner vars dricksvatten är påverkat av poly- och perfluorerade alkylsubstanser, så kallade PFAS. Av 65 tillfrågade ­kommuner har 38 svarat på frågor om hur de upplevt situationen och hur de agerat i samband med föroreningarna. En gemen­ sam nämnare är känslan av att oförskyllt ha fått ett stort problem på halsen. Hittills har brandskum som rädd­ ningstjänsten och försvaret använt, pekats ut som källor

Brandskum är den mest uppmärksammade källan till PFAS i dricksvatten. Men ämnena finns även i konsumentprodukter.

Inge Emanuelsson, VA-planerare, Falkenbergs kommun: – Vi försöker koppla in så många fastigheter som möjligt på de större reningsverken, vilket ofta medför dyra och långa ledningsdragningar. Strategin framöver är att inte tillåta mer byggnation på platser där vi inte kan lösa kommunalt VA. Anna Calo, planeringsingenjör VA på Telge nät, Södertälje: – Jag tycker att det finns stor anledning att se över lagstiftningen. Den är gjord för traditionellt VA utan hänsyn till källsorterande system. Skälighet, juridiska ansvarsgränser och taxans uppbyggnad är exempel på frågor som skulle behöva studeras närmare.

FOTO MALIN AVENIUS

Y

Marika Palmér Rivera, VA-strateg, Knivsta kommun: – Vi pratar mycket om det i vår VA-planeringsgrupp och tycker att det är otydligt hur lagarna hänger ihop.

Särskilt plan- och bygglagen och VA-lagstiftningen, som inte är kopplade.

Det är faktiskt lite konstigt.

7

AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Blå tillväxt, sälsäkra fiskeredskap och vandringsvägar för Sommenöring. Runt om i Sverige pågår en mängd olika vattenprojekt – här är tio av dem.

NORRBOTTEN

5

Var: Torne älv Vad: Hållbar skötsel av sikbeståndet Om projektet: Tornedalens sommarsik är ett interregionalt projekt mellan Finland och Sverige som syftar till att undersöka sikens betydelse för Torneälven, både ­kulturellt och ekologiskt. Ett mål är att bevara traditionella fiske­ metoder, exempelvis sikhåvning.

Myndigheter, kommuner och skolor på båda sidor om gränsen deltar.

1

Var: Kvarkenområdet Vad: Hållbar utveckling av havsmiljön i Kvarkenområdet Om projektet: SeaGIS 2.0 handlar om att ta fram kartmaterial och andra beslutsunderlag för kust- och havsplanering, samt framhäva Kvarkenområdets möjligheter för så kallad blå tillväxt. Länsstyrelserna i Västerbotten och Västernorrland driver projektet ihop med motsvarande myndigheter på den finska sidan av Kvarken. Läs mer

VÄSTERBOTTEN

VÄSTERNORRLAND

2

Var: Nianån Vad: Återskapa naturligt vattenflöde och fria vandringsvägar för fisk.

Om projektet: Hudiksvalls kommun köper och river två dammar i Nianån. Längs ån bildas ett kommunalt naturreservat. Drygt 90 kilometer av ån blir nu tillgängliga för vandrande fisk. Projektet görs i samarbete med bland andra sportfiskeorganisationer och Karlstads universitet.

6

Var: Åreälven Vad: Fördjupad bevarandeplan Om projektet: Arbetet går ut på att ta fram en reviderad och fördjupad bevarandeplan för Åreälvens Natura 2000-område. Bland annat ska man ställa samman befintliga data och samla in ny. Avsikten är också att skapa en modell för revidering och fördjupning av andra bevarandeplaner.

JÄMTLAND

GÄVLEBORG

7

DALARNA

Var: Hjälstaviken Vad: Anlägga en fiskväg Om projektet: Sportfiskarna bygger, på uppdrag av länsstyrelsen i Uppsala, en fiskväg som förbinder Mälaren med en våtmark i viken, så att lokala fiskbestånd åter kan nå stora lekområden.

Hjälstaviken är naturreservat. Läs mer.

3

Var: Lysekil Vad: Utveckla sälsäkra fiske­ redskap Om projektet: Vid Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) kustlaboratorium i Lysekil arbetar forskare med att ta fram torskburar och andra fiskeredskap där sälar inte kan komma åt fångsten. Det kustnära fisket har fått allt större problem med sälar som förstör fiskeredskap och plundrar dem på fisk.

UPPSALA VÄSTMANLAND

VÄRMLAND

STOCKHOLM ÖREBRO

SÖDERMANLAND

ÖSTERGÖTLAND VÄSTRA GÖTALAND

4

Var: Trönningeån Vad: Åtgärder för att nå god ekologisk status Om projektet: Projektet, Life Goodstream, drivs av Hushållnings­sällskapet i Halland, ihop med Länsstyrelsen i Hallands län och Halmstads kommun, vilka tillsammans med markägare ska arbeta för att höja Trönningeåns status till klassificeringen god ekologisk status. Avsikten är också att minska översvämningar och att gynna den biologiska mångfalden. Läs mer

8 | HAV & VATTEN 1 . 2016

KALMAR

KRONOBERG

BLEKINGE SKÅNE

Var: Garnsviken Vad: Förbättra vattenkvaliteten Om projektet: Länsstyrelsen i Stockholm har fått 4,7 miljoner för åtgärder i Garnsviken i Mälaren. Bland annat ska pengarna användas till en mer miljövänlig reglering av vattennivån, anläggning av våtmarker och restaurering av igenvuxen mark.

GOTLAND

JÖNKÖPING HALLAND

8

9

Var: Lillån Vad: Insatser för Sommenöringen Om projektet: De senaste åren har en rad åtgärder gjorts för att förbättra villkoren för vandrande öring i Lillån, nedströms sjön Sommen. Under våren fortsätter insatserna för den genetiskt unika Sommenöringen med biotopvård. Länsstyrelsen Östergötland driver p ­ rojektet i samarbete med bland andra Boxholms skogar, Boxholms kommun och Sommens fiskevårdsområde.

FOTO AMIE RINGBERG / ECOCOM

I ett pilotprojekt 2012-2013 användes små så kallade settlings-stationer för att testa hur mycket mussellarver som koloniserade näten på olika platser i Kalmarsund.

Blåmusslor ska rena Östersjön 10

Var: Kalmarsund Vad: Storskalig musselodling för minskad övergödning Om projektet: Baltic Blue Growth (BBG) är finansierat inom EU:s Östersjöprogram.

Region Östergötland kommer att leda projektet, som består av 18 partners från Sverige, Finland, Estland, Lettland, Polen, Danmark och Tyskland. Projektet ska pågå 2016–2018.

Musslorna ska växa på 3 600 kvadratmeter musselnät som placeras ut i Kalmarsund.

Blåmusslorna i Östersjön har två nackdelar: de är små och de ­växer långsamt. Därför har det hittills varit svårt att få mussel­ odlingen lönsam. Nu ska ett nytt EU-projekt ändra på det.

Y

I höstas blev det klart att projektet Baltic Blue Growth får 50 miljoner kronor i stöd från EU:s Östersjöprogram. Projektet är något så ovanligt som ett kombinerat miljöoch näringslivsprojekt. Ett av målen är att undersöka om storskaliga musselodlingar kan bidra till att minska övergödningen i Östersjön.

Ett annat mål är att testa musselmjöl som ingrediens i djurfoder, med förhoppningen att på sikt skapa en kommersiell marknad.

– Priset på proteinrika djurfoder blir högre och efterfrågan bara ökar. Foderproducenterna vänder på varje sten för att hitta proteinråvaror.

Därför är intresset stort för lokalproducerat musselfoder, säger Susanna Minnhagen som är koordinator för musselodlingarna i projektet.

Sammanlagt ska fyra större musselodlingar sjösättas i Finland, Danmark, Tyskland och Sverige under 2016. Den svenska odlingen, med 3 600 kvadratmeter musselnät, kommer att placeras någonstans i Kalmarsund, den exakta platsen är ännu inte bestämd. Förhopp­

ningen är att 2018 skörda 100 ton blåmusslor från den svenska odlingen.

– När projekttiden är slut hoppas vi att odlingarna kommer att drivas vidare ­kommersiellt och på det sättet skapa arbets­ tillfällen i regionen.

Susanna Minnhagen har delvis arbetat med musselodling sedan hon började som projektledare på Kalmar kommun 2010, senast i projektet Baltic Mussel Feed som bland annat har studerat möjligheterna att utvinna djur­ foder ur musslorna. Hon ser en stor potential för musselodling i Östersjön, trots att musslorna blir betydligt mindre än sina släktingar på väst­ kusten. Tidigare projekt har visat mycket goda miljöeffekter av musselodlingar i Östersjön.

– Mätningar har bland annat visat att halterna löst fosfor och kväve runt odlingarna minskar och att siktdjupet ökar kraftigt. För att få lönsamhet i musselodlingen är det viktigt att odlarna också kompenseras ekonomiskt för dessa miljönyttor, säger hon. KARL-JOHAN NYLÉ N

9

REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 1 . 2016

Snön eller sjön?

Vinter betyder snö och skidåkning. Men i klimat­ förändringens spår håller natursnön på att bli en ­bristvara. Allt fler svenska skidorter tvingas ta vatten från sjöar och älvar för att göra konstsnö.

I Åre har saken nu ställts på sin spets. text Jan Malmborg foto Mattis Lindqvist

11

et är i mitten av januari.

I en glänta i björk­ skogen öppnar sig ett vykort från vinterlandet Sverige. Efter några dagars köldknäpp syns bara en liten ränna av Brattlandsströmmen. Där simmar en svanfamilj – stilfullt inramade av det ångande vattnet och trädens snötyngda grenar. Västerut sträcker sig Åresjön och bakom den syns bygdens självklara riktmärke – Åreskutan.

Ulf Göransson går ut på isen, halvvägs till rännan. Den pensionerade folkhögskoleläraren är ordförande för Åreälvens fiskeråd, en paraplyorganisation för traktens nio fiskeföreningar, och är en stridbar förkämpe för Åreälvens Natura 2000-område.

– Här i strömmen leker öring, medan rödingen leker i Åresjöns grundområden och borta vid Tegeforsens utlopp i sjön, berättar han.

Men allt står inte helt rätt till. Studier har visat att fisken växer till sämre i Åresjön än i liknande vattendrag. Och det finns flera problem.

Nedanför Brattlandsströmmen flyter Åreälven, som den här delen av Indalsälven kallas, vidare till Bredån vid Undersåker. Där kunde man förr gå upp med båt.

– Det går knappt längre. Botten är full med slam­sediment, ett resultat av 40 års exploatering inne i Åre. Och slammet hindrar inte bara båttrafiken. Det gör också att lekgrunden försvinner i Åresjön.

Nu befarar Ulf Göransson att Brattlandsströmmen ska utsättas för ytterligare påfrestningar.

I en vattendom som avkunnades i november 2015 i Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt, beviljades liftbolaget Skistar tillstånd att öka sitt vattenuttag för snötillverkning i Åre med drygt 50 procent – från 2 080 000 till 3 200 000 kubikmeter per år.

12 | HAV & VATTEN 1 . 2016

Om Skistar får ta ut vatten ur sjön när flödena är som lägst hotas fiskarnas lekplatser här vid Brattlandsströmmen, säger Ulf Göransson, ordförande för Åreälvens fiskeråd.

Uttaget ska ske från de fyra pumpstationer som Skistar har nere vid sjön – i Duved, i Tegefjäll och vid Arenan och Centrum i Åre – under perioden 1 oktober till 30 april. För tre av stationerna innebär domen att pumpperioden på senvintern utökats med en–två månader.

Men det är inte främst det ökade vattenuttaget och den förlängda säsongen som oroar Ulf Göransson. Det är att uttaget får göras även när flödet i älven är så lågt som fyra kubikmeter per sekund vid SMHI:s mätstation i Öster-Noren, en mil uppströms från Åresjön.

De gamla vattendomarna som nu ska ersättas är mer restriktiva. Två av pumpstationerna har haft lägstanivån 6,7 kubikmeter per sekund och en tredje har haft 6,4.

Dessa gränsvärden är inte tagna ur luften.

Är det rätt att öka produktionen av konstsnö för att hålla igång anläggningen?

Dmitri Voronov, S:t Petersburg: – Ja, utan konstsnö blir det färre skidturister som kommer hit. Då kommer de inte att kunna hålla igång servicen på liftar, hotell och krogar.

Christer Magnusson, Jönköping: – Ja, man är ju här för att åka skidor.

Men jag inser att det kan bli ett dilemma och att det någonstans går en gräns för hur mycket vatten de kan ta ut från sjön. Jag kommer ju från södra Sverige och där är det bara konstsnö som gäller.

»Med så låga flöden är risken stor att såväl Brattlandsströmmen som andra delar av älvens lekbottnar drabbas av bottenfrysning.« 6,4 kubikmeter per sekund är lika med medellågvatten­ föringen (MLQ) vid Öster-Noren – alltså snittet av varje års lägsta flöde under mätperioden 1901–1999. Fyra kubikmeter per sekund är å andra sidan lika med lägsta lågvattenföringen (LLQ), det lägsta flödet som uppmätts vid mätstationen under 1900-talet. Att Skistar tillåts att ha detta som lägstanivå och dessutom i akuta fall tillåts underskrida

det vid VM och världscup, tycker Ulf Görans­ son är helt fel.

– Med så låga flöden är risken stor att såväl Brattlandsströmmen som andra delar av älvens lekbottnar drabbas av bottenfrysning.

Det kan få förödande konsekvenser, säger han. Även Länsstyrelsen i Jämtlands län tycker att botten är nådd och har överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen, som beviljat prövningstillstånd och kommer att behandla ärendet under året.

I sin överklagan skriver länsstyrelsen: »Flöden i närheten av LLQ innebär betydande risk, beroende på vattendragets morfologi, att bottenområdet torrläggs och/eller fryser.

Rom och gulesäcksyngel från röding och öring kan under

Allan Knox, Argyle, Skottland: – Jag föredrar natursnö och tycker att det kan bli lite väl isigt i backarna med konstsnö, framförallt när det blåser mycket.

Men jag kan förstå att de använder konstsnö här, eftersom det inte finns sådana snömängder som på en del andra håll.

Elina Vesterlund, Järpen: – Ja. Efter­som jag går på skidgymnasiet här i Järpen, så vill jag ha så mycket snö som möjligt. Men i valet mellan mellan förstörda ekosystem och snö i pisten, så skulle jag väl tvingas klara mig utan snön.

13

– I den alpina branschen brukar Åres snöläggnings­ system betraktas som ett av de mest avancerade i världen, säger Dag Tjernberg, som basar för skid­ ortens snökanoner och pistmaskiner.

14 | HAV & VATTEN 1 . 2016

Åre har i dag totalt 600 snö­ kanoner. Planer finns på att utöka antalet till 1 000 stycken.

»Optimalt är minus åtta, men vissa kanoner kan producera snö i upp till ­minus två grader.« sådana förhållanden inte överleva. Torrläggningen eller infrysningen påverkar även överlevnaden av bottenfauna och vattenväxter.«

U

tanför fönstret yr snön. Vinden biter i kinderna på de skidåkare som trotsat vädret, bara för att mötas av beskedet att Åres kabinbana är stängd. De kan dock trösta sig med att 34 andra liftar och 60 nedfarter är öppna.

Inne i kontorsvärmen en trappa upp sitter Skistars snöläggningschef Dag Tjernberg framför sina datorskärmar och kan konstatera att läget är under kontroll.

Som vanligt börjar han dagen med att gå in och ­kontrollera vattenföringen i Öster-Noren. Och precis som vanligt så här tidigt på säsongen är det inget problem.

– Just nu ligger den på 22 kubikmeter per sekund. Det är långt ned till 6,4, konstaterar han.

I natt har merparten av Åres snöläggningssystem varit igång, med undantag av pumpstationerna i Tegefjäll och Centrum, som redan kört slut på sina tillstånd. Snöproduk­ tionen har pågått för fullt i branterna ovanför pumpstatio­ nerna vid Duved och Arenan, den senare med en kapacitet att varje sekund pumpa upp 500 liter vatten – som sedan ska trycksättas och forslas i nedgrävda ledningar upp till de sprutande snökanonerna i Gästrappet, Störtloppet och andra välkända Årebackar.

Totalt förfogar Skistar över 600 snökanoner och elva pistmaskiner. Den mest aktiva snöläggningsperioden, som inleddes i november, är snart över. Två miljoner kubikmeter vatten ska då ha omvandlats till små knubbiga konstsnök­ ristaller och lagt grunden för högsäsongens åkning i februari, mars och april i de 100 pisterna.

På en av sina datorskärmar kan Dag Tjernberg se hur många snökanoner som just nu är i drift och vilken kvalitetet av konstsnö de producerar.

– Ju mer vatten vi tillsätter, desto hårdare och blötare blir snön. Två tredjedelar av våra kanoner är automatiska och styr själva utifrån temperaturen vilken snökvalitet som ska produceras. Optimalt är minus åtta, men vissa kanoner kan producera snö i upp till minus två grader, förklarar han.

På en annan datorskärm kan han se hur mycket snö som finns i varje enskild pist. Två av Skistars pistmaskiner kan sedan ett år tillbaka genomföra snödjupsmätningar och fastställa hur tjockt snölagret är på just den plats de passerar.

På två veckor hinner de täcka av alla Åres pister.

Snömätningen började egentligen som ett helt annat projekt.

– För några somrar sedan laserskannade vi hela fjället från helikopter. Vi mätte tusen punkter per kvadratmeter. Efter ett kraftigt jordskred ville vi få kontroll på vattenföringen och bromsa sedimenteringen mot sjön, berättar Dag Tjernberg.

De nya terrängkartorna fungerade som underlag när man förstärkte diken, byggde dammar och lade ut länsar i Åresjön.

Natursnö

Konstsnö

– Sedan insåg vi att kartorna också kunde användas ­ intertid. Med hjälp av GPS:erna i de två pistmaskinerna kan v vi med några centimeters felmarginal mäta mellanskillna­ den ned till barmarken. Är det 30 centimeter snö på ett ställe och 100 på ett annat, så jämnar vi bara ut det. På det viset går det åt 20 procent mindre snö för att preparera pisterna.

Det är ett mycket handfast sätt att hushålla med skidortens mest värdefulla insatsvara – dels det cirka 50 centimeter tjocka täcke med konstsnö som produceras varje säsong, dels den natursnö som behagar falla från skyn.

Inom en femårsperiod ska Skistar därför utrusta alla sina pistmaskiner med snödjupsmätning.

Vilket kommer att behövas.

Under de senaste tre vintrarna har snöproduktionen i molnen ovanför den svenska skidmetropolen minskat drastiskt. Bara en en enda gång har SMHI uppmätt det max­ imala naturliga snödjupet i området till över 80 centimeter, vilket kan jämföras med nästan det dubbla några år tidigare. Även om det kan bero på tillfälliga variationer ligger

15

FÄRRE DAGAR MED ÅKBART SNÖTÄCKE Om de globala utsläppen av växthusgaser fortsätter som hittills kan snö­säsongen om några ­årtionden bli 40 dagar kortare i området.

Åre

1961–1990

KÄLLA: SMHI

Antal dagar > 200 180–200 160–180 140–160 120–140 100–120 80–100 60–80 40–60 20–40 1–200 0–10

Åre

2021–2050 Antal dagar > 200 180–200 160–180 140–160 120–140 100–120 80–100 60–80 40–60 20–40 1–200 0–10

trenden klar. Enligt SMHI:s lång­ tidsscenario, som presenterades i höstas, kommer vintrarna i Åre att bli tre–fem grader varmare och snösäsongen 40 dagar kortare. Frågan är bara när. I ett gynnsammare scenario – med kraftfulla globala klimatinsatser och utsläppsminskningar – dröjer skiftet till slutet av detta sekel. I ett värre scenario – med fortsatt ökade utsläpp – kan de betydligt kortare och varmare vintrarna vara här redan inom några årtionden.

Ställda inför dessa dystra framtidsutsikter hoppar nu Katarina Fredriksson, Jens Fuchs allt fler skidorter i fjällvärlden och Sara Huss på Länsstyrelsen på den sydsvenska trenden i Östersund menar att Åreälvens att förlita sig på kanonsnö. höga naturvärden är i fara.

I Jämtlands län har bland annat Trillevallen, Björnriket och Klövsjö på sistone fått tillstånd att öka sitt vattenuttag för snöproduktion. Till och med och röding med inslag av elritsa och lake. Det har en hög gamla natursnöområden som Storlien och Ramundberget grad av naturlighet, med bara enstaka inplanterade arter. har fått krypa till korset och investera i kanoner.

Om den nya vattendomen vinner laga kraft kan det Men det är inte bara snöfattiga vintrar som driver på äventyra Natura 2000-områdets höga bevarandevärden. utvecklingen.

Allra helst om vattenuttag sker ned till den lägsta lågvatten­ För drygt två år sedan utökades vattendomen för Skistars föringen (LLQ) vid Öster-Noren, menar Jens Fuchs: anläggning i Lindvallen i Sälen. Den tidigare domen tillät – Ett ökat uttag vid LLQ kommer att medföra en risk för ett uttag av 400 000 kubikmeter per säsong. Vattnet togs då Brattlandsströmmen och för Tegeforsens utloppsområde enbart från den lilla Köarån i närheten av backarna. Det nya i Åresjön. Det värsta som skulle kunna hända är att den tillståndet ligger på 2 200 000 kubikmeter, varav merparten låga vattenföringen tillsammans med isbildning och tas från en ny pumpstation vid Västerdalälven. bristen på syresättning slår ut rommen, ynglen och botten­ I sin ansökan förklarade Skistar att ett avgörande skäl faunan på de låga lekområdena. Kanske kan bestånden till denna femdubbling av vattenuttaget var den hårdnande klara sig om bara en generation av röding och öring stryker konkurrensen om skidturisterna. En konkurrens som bäst med, men vad händer om det sker vid upprepade tillfällen? möttes med god snötillgång och ett utökat antal nedfarter.

I den miljökonsekvensbeskrivning som Skistar lämnade Istället för en pistad yta på 146 hektar, som i dag, kan det in med sin ansökan, utredde konsulten frågan om vatten­ därför i framtiden bli aktuellt med 225 hektar. Allt belagt föringen och riskerna med ett ökat uttag. Bland annat med konstsnö. konstaterades att den nya uttagsvolymen bara kommer att Det handlar alltså inte bara om att rädda det som räddas utgöra 0,7 procent av den totala mängd vatten som passerar kan. Utan också om tillväxt. Öster-Noren under vintersäsongen. I en hydrologisk Det gäller även i viss mån för Åre. I en skriftväxling under modellering försökte konsulten visa att det ökade uttaget den nyss avslutade vattendomsprocessen vid Östersunds inte på något allvarligt sätt skulle påverka älvens flöden, tingsrätt, förklarade Skistar att »den ökade volymen vattennivåer och ekosystem. kommer sig främst av att bolaget i framtiden kan behöva Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt lät sig nya pister«. övertygas.

Men Jens Fuchs och länsstyrelsens miljöskyddshand­ å Residensgränd 7 i Östersund huserar Länsstyrelsen läggare Sara Huss tycker att det behövs ytterligare studier. i Jämtlands län. Där sitter vattenhandläggaren Jens – Den hydrologiska studien gav inte så fullständigt Fuchs och lägger upp planerna för ett nytt projekt. underlag som vi hoppades på. Modellen behöver verifieras Länsstyrelsen har precis fått 320 000 kronor från Havs- och genom fältmätningar som tar reda på om uttag vid låg vattenmyndigheten för att göra en fördjupad bevarande­ vattenföring kan hota fiskarnas lekområden. Och innan plan för Åreälvens Natura 2000-område. det klarlagts vilka följdverkningarna blir, bör miljöbalkens Det skyddade området sträcker sig från Enan vid norska försiktighetsprincip gälla, säger Sara Huss. gränsen till Ristafallet öster om Åresjön.

Samtidigt frågar hon sig varför Skistar vill få möjlighet att – Det är ett unikt oreglerat älvsystem med höga fallhöjder gå ned till den lägsta lågvattenföringen (LLQ) i Öster-Noren, och stora sjöar med naturliga utlopp, som nog bara har sin när de gamla tillstånden inte har begränsat dem tidigare. motsvarighet i de fyra nationalälvarna. Det förklarar dess Hon tycker att de bör nöja sig med medellågvattenföringen höga bevarandevärden. Fiskebeståndet domineras av öring (MLQ), som också länsstyrelsen vill sätta som undre gräns.

P

16 | HAV & VATTEN 1 . 2016

Från sjö till snö. Liftbolaget Skistar vill öka sitt vattenuttag ur Åresjön från drygt 2 till 3,2 miljoner kubikmeter per år.

17

Under den mest aktiva snöläggningsperioden från november till slutet av januari pågår snöproduktionen från halv fem på eftermiddagen till nio på morgonen. Varje kväll och natt är sju–åtta pistmaskiner igång. Dygnet runt finns sex anställda som håller koll på att alla pumpar, ledningar, slangar och ventiler fungerar som de ska.

18 | HAV & VATTEN 1 . 2016

»Vår grund­inställning var ­ju hela tiden att vi inte vill påverka ­älven.«

– Vi säger inget om mängden vatten de vill ta ut. Och de kan ju producera snö under merparten av säsongen. Det enda vi vill är att de ska ta hänsyn till är de låga flöden som oftast uppträder i mars och april, säger Sara Huss.

Hennes kollega Katarina Fredriksson, som jobbar med kris­ beredskap och klimatfrågor, befarar att Skistar snart kommer att ha större problem att brottas med än sitt uttag av vatten.

– Klimatscenarierna ser inte bra ut för Åre. Det ser något bättre ut för andra delar av den jämtländska fjällvärlden.

Man får inte glömma att det här är en ganska kortsiktig bransch, utan snö och kyla går det inte att uppehålla driften.

Kanonsnöns vara eller icke vara kan i framtiden bli en ickefråga, säger hon.

N

iclas Sjögren Berg är destinationschef för Skistar i Åre. Han sitter i kabinbanebyggnaden några rum bort från snöläggningschefen Dag Tjernberg. Och tänker ofta mer på klimatet än på vädret.

– Vi pratar mycket om klimatförändringarna här. Och vi försöker minska vår klimatpåverkan. Vi köper grön el, kör på gröna bränslen och sparar så mycket energi vi kan, säger han. Ändå går det inte att bortse från att den globala upp­ värmningen hotar grunden för företagets verksamhet. Om temperaturerna höjs med tre–fem grader och snösäsongen

Om vi vinner vattenmålet borde snöproduktionen vara tryggad i minst 20 år.

Och blir det varmare får vi väl helt enkelt korta ned säsongen, konstaterar Skistars driftschef Anders Aspholm och destinationschef ­Niclas Sjögren Berg.

blir 40 dagar kortare, kan inget förbli vid det gamla. Man måste tänka om.

– Det är en utmaning, men vår bedömning är att vi ska klara av det. Vi kan korta säsongen med 20 dagar i början och 20 dagar på slutet. Då kan vi ändå hålla öppet både jul och påsk, säger Niclas Sjögren Berg.

Samtidigt kommer behovet av att ta tillvara snön bara att öka. Det är därför Skistar på senare år satsat så mycket på sitt snöläggningssystem. Och det är också därför som man har tagit i så mycket i sin ansökan om en ny vattendom.

Skistars driftschef Anders Aspholm förklarar: – Vår snöläggningsperiod pågår från november till januari.

Det är mycket sällan som vi behöver köra några snökanoner i april. De har körts i mars vid några enstaka tillfällen. Ändå vill vi ha möjlighet att utnyttja tillståndet till den sista april.

På samma sätt vill vi ha möjlighet att ta ut vatten ned till LLQ – även om vi förmodligen aldrig kommer att behöva göra det.

Han konstaterar att Skistar i början av ansöknings­ processen inte hade någon uppfattning om vad som borde vara den lägsta gränsen för vattenuttaget, MLQ eller LLQ. – Men konsultens hydrologiska studie övertygade oss om att LLQ var helt okej. Det var då vi bestämde oss. Vår grund­inställning var ju hela tiden att vi inte vill påverka älven, säger Anders Aspholm.

För att minska sin sårbarhet ser Skistar också över möjligheterna att spara på den snö man har. Bland annat har man följt konkurrenten Idres experiment med att lagra snö från en vinter till en annan.

– Men det verkar inte särskilt klimatvänligt. Dels smälter 25 procent av snön bort, dels måste man göra av med en massa energi när man kör ut den med hjullastare. Vi ska istället försöka spara snö som redan ligger där den ska, i våra hopparker. Efter den här vintern ska vi lägga en isolerande glaciärduk över för att bevara de uppbyggda hoppen, berättar Anders Aspholm.

Sammantaget tycker han att man nu har en ganska bra kontroll över snötillgången. Och tror inte att det på länge kommer att bli aktuellt att ansöka om nya vattendomar.

– Vi har tagit i ordentligt nu. Om vi vinner det här vatten­ målet borde det räcka i minst tjugo år, säger han.

Kollegan Niclas Sjögren Berg skakar på huvudet och inflikar: – Fast man kan aldrig veta. Om två år kanske det kommit nya rön som säger att det ska bli ännu varmare. Då får vi anpassa oss till det också. O

19

INTERVJUN

ANNA LINDSTEDT, SVERIGES KLIMATAMBASSADÖR

»VI VILL INTE HA ETT NYTT KYOTO« Sveriges mest framgångsrika klimatförhandlare genom tiderna berättar om miljökatastrofer i den egna ­trädgården, att vara skuggad av indonesisk säkerhetstjänst och ett ­Paris-avtal som fortfarande bara är en papperstiger.

D

text Christian Daun foto Daniel Roos

en 12 december i fjol utbröt jubel, applåder, busvisslingar och golvstamp i konferenssalen i Le Bourget, Paris.

Kakofonin var begriplig. Det som inte ens varit nära att ske i Köpenhamn sex år tidigare hade nu inträffat: världens länder hade enats om ett juridiskt bindande klimatavtal. På pappret i mötesordföranden Laurent Fabius händer stod det svart på vitt: ökningen av medeltemperaturen ska begränsas till »klart under« två grader, helst en och en halv. »Vi kan vara säkra på att världen kommer att vara i bättre skick för nästa generation«, kommenterade USA:s president Barack Obama.

För Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt innebar glädjescenerna slutet på hennes livs två viktigaste veckor.

De senaste 14 dagarna hade hon ätit tre regelrätta måltider och snittat tre–fyra timmars nattsömn. Nu var hon så brusande lycklig att hon glömde hur utmattad hon var.

Hon, doldisen från det lilla landet Sverige, hade spelat en viktig roll, både före och under förhandlingarna. Hennes skytteldiplomati hade gjort oöverbryggliga avstånd bryggliga. I svensk media hade denna förmåga renderat henne smeknamnet »brobyggaren«. Men vem var hon, Anna Lindstedt? Varför hade just hon skickats fram för att föra Sveriges talan?

20 | HAV & VATTEN 1 . 2016

K

anske är det eftertankens kranka blekhet, men när Anna själv blickar tillbaka på sitt liv ser det ut som om allt varit en enda lång förberedelse för uppdraget som klimatambassadör, för de där veckorna i Paris.

Som barn upplevde hon en miljökatastrof i sin egen träd­ gård. Ja, två stycken för att vara exakt. Under uppväxten i norra Lund hände det vid två tillfällen att oljetanken som fanns nedgrävd i familjens radhusträdgård sprang läck. Oljan stod som en fontän över gräsmattan, med allvarliga skador som följd. Trädgården fick saneras; allt gräs och alla buskar byttes ut. På sjuttiotalet, då oljekrisen bröt ut, förvandlades misstan­ ken Anna fattat som flicka till drabbande insikt: mänskligheten var beroende av en ändlig och miljöskadlig resurs.

Efter gymnasiet läste hon språk vid Sorbonne i Paris, sedan till journalist på Skurups folkhögskola. Anna ­kombinerade reporterjobb på tidningarna Nerikes ­Allehanda och Arbetet med kompletterande studier i statsvetenskap, internationella relationer och national­ ekonomi. Hon funderade på att bli utrikeskorrespondent men ändrade sig då hon fick nys om UD:s handläggarutbild­ ning (numera diplomatprogrammet). Intagningskommittén imponerades av hennes arbetsprover, inte minst en uppsats om källsortering och det personliga miljöansvaret. Efter inträdesprov och två dagars intervjuer stod det klart att Anna var en av de utvalda. 1991, efter avklarad utbildning, fick hon jobbet som andre ambassadsekreterare i Indonesi­ ens huvudstad Jakarta – och slängdes rakt in i hetluften.

ANNA LINDSTEDT Född: 1960 i Lund.

Bor: I energisnål villa, norr om Stockholm.

Nuvarande roll: Sveriges klimatambassadör.

Chefsförhandlare vid fjolårets historiska klimattoppmöte i Paris.

Utbildning: Journalistutbildning vid Skurups folkhögskola, därefter Utrikes­ departementets handläggarutbildning (nuvarande diplomatprogrammet).

Dessutom fristående kurser i franska, spanska, italienska, indonesiska, nationalekonomi, statsvetenskap, internationella relationer, folkrätt och juridik.

Bakgrund: Journalist på Nerikes Allehanda och Arbetet under 1980-talet. Ambassad­ assistent i Indonesien och Pakistan under 1990-talet. Sveriges ambassadör i Vietnam och Mexiko under 2000-talet.

21

heter som vässades under nästa postering, i Pakistans huvudstad Islamabad.

– Det blev många resor till grannlandet Afghanistan. Jag fick uppleva talibanrörelsens uppgång på nära håll. Det var unga män, djupt troende studenter, som ville rena landet på krigsherrar. Till en början togs de emot med öppna armar.

Det var också där, i Pakistan, som Anna Lindstedt förstod vidden av de växthusutsläpp klimatforskarna börjat tala om. I samband med en resa till kinesiska gränsen fick hon se glaciärerna i bergs­ området Hindukush.

– Det var inte huvudsyftet med vår resa, mer en utflykt.

Jag fick höra att många av dem höll på att smälta, det gjorde intryck. I dag har några av dem försvunnit helt.

Tio år senare hade klimathotet seglat upp till toppen av världssamfundets agenda. Som Sveriges ambassadör i Mexiko hade Anna täta kontakter med landets klimatsändebud Luis Alfonso de Alba, särskilt när Sverige var EU:s ordförande­ land och klimatmötet i Köpenhamn stod för dörren.

Men trots högt uppskruvade förväntningar blev mötet i Danmark ett fiasko. Gapet mellan i- och u-länder ökade, avtalet blev tandlöst. Året därpå var Anna på plats vid klimattoppmötet i ­Cancun då värdlandet Mexiko försökte reparera skadorna.

Uppdraget – att få samtliga världens länder att enas om en strategi för att minska utsläppen – både skrämde och lockade henne. 2011, när Anna tackade ja till att bli Sveriges klimatambassadör, sa Luis Alfonso de Alba: »Anna, jag vet inte om jag ska gratulera eller framföra mina ­kondoleanser.«

»DET HÄR KAN RÄDDA JORDEN, MEN VI KAN INTE VILA PÅ LAGRARNA, VI MÅSTE ÖKA ­AMBITIONERNA ÖVER TID.« – Jag hade hand om ambassadens budget, chefade över lokalanställda och tog hand om svenskar i nöd. Det var där jag såg en död människa för första gången.

Anna följde också den politiska utvecklingen; hon träffade politiska fångar, människorättsaktivister och regimkritiska författare som Pramoedya Ananta Toer.

– Det var ett auktoritärt samhälle på den tiden, där mycket låg under ytan och puttrade.

Under en resa till Östtimor, som på den tiden tillhörde Indonesien, skuggades Anna av den indonesiska säker­ hetstjänsten. En enda gång lyckades hon skaka av sig männen; då slank hon iväg till ett möte med biskopen Carlos Belo.

Utan att reflektera över det förberedde Tintin-tillvaron henne inför det som komma skulle. Anna vande sig vid att resa kopiöst mycket och lärde sig konsten att lyssna. Färdig­

22 | HAV & VATTEN 1 . 2016

E

nergi- och miljödepartementet håller till i regerings­ kansliets byggnad på Malmtorgsgatan 3 i Stockholm.

– I dag förstår jag vad de Alba menade, säger Anna Lindstedt när vi ses på hennes kontor. Det är vansinnigt tärande det här jobbet, men också vansinnigt spännande.

Efter Paris åkte hon på en rejäl förkylning, »post cop-­ syndromet«, men nu är det bättre.

På skrivbordet ligger den kopia av klimatavtalet hon höll i handen när Laurent Fabius drämde den gröna klubban i bordet.

– Den här ska jag faktiskt se till att spara, säger hon. Är avtalet en succé? Gradera från ett till tio.

– Givet förutsättningarna är det tio plus! Att så många länder presenterade klimatplaner som dessutom är förankrade i hela samhället, det är en revolution i sig. Och samtliga 194 länder förbinder sig att successivt skärpa sina åtaganden. Till och med miljöorganisationerna, som annars brukar vara skeptiska, säger att det här är ett bra avtal. Det här kan rädda jorden, men vi kan inte vila på lagrarna, vi måste öka ambitionerna över tid.

Rent krasst är det ändå bara en papperstiger. Det finns inget avtal förrän det ratificeras av minst 55 länder, som tillsammans svarar för 55 procent av utsläppen.

– Det är sant.

USA skrev under Kyoto-avtalet men vägrade sedan ratificera det. Vad talar emot en repris?

– Vi ska inte ha ett nytt Kyoto. Det här är ett realistiskt avtal, genomförbart. USA vill exempelvis gärna göra sin del men är rädda för det här med ansvarsutkrävande.

Stora länder, som redan släppt ut sin beskärda del, vill inte få orimliga kompensationskrav på sig, och små ­länder vill inte bli påtvingade för hastiga utsläpp­s­ minskningar. Vi fick till ­precis rätt blandning av piska och morot, så jag är ­optimistisk om att det kommer att ratificeras.

P

appersbibban på skrivbordet är fullklottrad med blått bläck. Ett klimattoppmöte handlar till stor del om att stöta och blöta formuleringar, förklarar Anna.

Orden vägs på guldvåg?

– Språket är allt. Ibland behövs en viss constructive ambiguity. Det handlar om att åstadkomma formuleringar som är förpliktigande men också ger svängrum juridiskt. Är avtalet verkligen juridiskt bindande?

– Kärnan är det, sedan finns det delar som inte är det. Det var det jag menade när jag sa: »givet förutsättningarna«.

I USA är det inte möjligt att göra siffrorna bindande för allt måste passera kongressen. Men vi har gjort det så starkt som möjligt givet de begränsningarna.

Vilka lärdomar hade ni från Köpenhamn?

– Där samlades ledarna på slutet och förhandlade fram The Copenhagen Accord, ett separat förhandlingsdokument som inte betraktades som legitimt av många länder. Den här gången utgick alla från samma dokument hela vägen. Och statscheferna inledde mötet, höll anföranden och deltog i event, vilket var en viktig symbolhandling. Det fanns också förhoppningar om att den internationella sjöfartsorgani­ sationen IMO skulle få ett tydligt reduktionsmål att förhålla sig till.

Vad hände?

– Det fanns tyvärr inte riktigt stöd för det, den skrivningen

föll bort. Det är egentligen inte riktigt FN:s klimatkonven­ tions mandat heller. Men jag tycker att avtalet i sig är en tillräckligt stark signal till IMO, precis som det är en signal till civil­samhället och näringslivet.

Diskuterades havsfrågor specifikt?

– Nej, vatten är inte ett eget område på det sättet. Världen har däremot insett vikten av vatten som kraft, som energi­ källa, som försörjning. För de små ö-staterna som jag talar så mycket med är blå ekonomi helt avgörande.

P

recis som vid klimatmötet i Warszawa 2013 fick Sverige hedersuppdraget att leda förhandlingarna kring förluster och skador. Anna jäktade från interna ­EU-möten (Sverige förhandlade via EU) till samtal med länder som USA och den lilla ö-staten Tuvalu.

– Min diplomatiska erfarenhet har gjort det lättare att bygga broar. Jag for fram och tillbaka, ren skytteltrafik.

Under den första veckan förde Anna Sveriges talan i alla formella förhandlingar. Sista veckan agerade hon bisittare åt Sveriges miljö- och klimatminister Åsa Romson (MP), så kallad »sherpa«, samtidigt som skytteldiplomatin ­intensifierades. Mötena hölls lite varstans i konferens­ anläggningens labyrint: på den svenska delegationens rum, på ett fik, i korridoren eller över telefon.

Den svenska delegationen hade planerat in en ledig dag.

Det var inte ens nära att Anna kunde vara med på sight­ seeingen. Hon for fram i konferensanläggningens labyrinter.

Dag som natt. Är det inte riskabelt att de här avgörande besluten fattas av tröttkörda människor, det måste ju vara som att fatta beslut på fyllan?

– Nja, man måste ha den pressen också. Annars blir det ingenting. Tidspressen ingjuter ett slags allvar. Men visst är det slitsamt. Folk bryter ihop och börjar gråta. Andra blir arga. Det är otroligt mycket psykologi och misstro. Det är människor, vi är människor som gör det här.

En av dessa långa nätter, vid en förhandling om förluster och skador, gick det inte längre. Anna, som brukar kunna betvinga de flesta impulser, kunde inte hålla ögonen öppna.

Hon gick iväg till ett av anläggningens vilorum och sov någon timme.

Sista natten pågick förhandlingarna fram till kvart i sex på morgonen. Kvällen därpå, när Laurent Fabius offentlig­ gjorde det historiska avtalet, hade Anna förträngt allt vad frustration och trötthet hette. Omgiven av alla glädjevrål var hon enbart tacksam. Tacksam över att ha kommit in i förhandlingarna i dess avgörande skede, själva kulmen på en process som inledde redan vid det första klimatmötet i Rio de Janeiro 1992.

– Åratal av förhandlande, förtroendebygganden och ­diplomatiska ansträngningar ligger bakom. Jag är stolt över att jag fick vara med när berget ruckades. Det ligger stora stenar kvar framför oss, klippblock skulle jag säga. Men vi har i alla fall huggit ut någon sorts tunnel genom det där berget. O

3

FÖREBILDER Anna Lindh »Kvicktänkt, chosefri och trevlig. Uppskattad av utländska ministrar och sändebud. Hösten 2001, när jag var Sydasienchef och jobbade jättemycket i kölvattnet av terrorist­ attentaten den 11 septem­ ber, fick jag ett vänligt mejl av Anna, som berömde mitt arbete. Det betydde mycket för motivationen.

När hon mördades två år senare hade jag precis tillträtt som ambassadör i Hanoi. Mordet kom som en chock för oss alla och fick stor uppmärksamhet i Vietnam.« Jan Eliasson »En skicklig diplomat och medlare. Även på höga positioner som kabinettssekretare, ambassadör i Washington och utrikesminister såg Jan Eliasson alla medarbetare.

Han har spelat en viktig roll som ordförande för FNs generalförsamling och nu som vice generalsekrete­ rare under Ban Ki-Moon med särskilt ansvar för hållbar utveckling och klimat.« Christiana Figueres »En före detta karriär­ diplomat från Costa Rica, som leder klimatkonventionens sekretariat med järnhand.

Hon har drivit på för ett starkt klimatavtal och samtidigt visat förståelse för och engagerat sig i alla länders särskilda situation och intressen. Har nu rockstjärnestatus och är en briljant talare och skribent. Vi har joggat och cyklat ihop i samband med förhandlingsmöten i Bonn - bra tillfällen att utgjuta sig över svåra förhandlare och skratta åt dråpliga förhandlingssituationer.«

23

PÅ DJUPET

Framtida vattenkraft i takt med tiden God vattenmiljö eller maximal e ­ lproduktion? Frågan är ­central runt om i Sveriges kommuner när vatten­kraften nu ­ ska betala tillbaka på en historisk miljöskuld. text Björn Forsman illustration Felicia Fortes e senaste åren har en nygammal debatt om vatten­ kraftens miljöpåverkan blossat upp. Många har hävdat att det är hög tid att ställa moderna miljökrav på vatten­kraften, som i regel fått sina tillstånd för decennier sedan. Långt innan begrepp som biologisk mångfald, Sveriges ­miljömål eller EU:s ramdirektiv för ­vatten ens var påtänkta. Exempelvis har bara 200 av landets vattenkraft­ verk någon form av fiskpassage.

En statlig utredning, Vatten­­verk­ samhetsutredningen, har lagt flera förslag som skulle göra en förutsätt­ ningslös omprövning möjlig. Men både små och stora kraftverksägare har pro­ testerat mot idén. Skulle en väl etablerad näring, som svarar för hela 45 procent av Sveriges elproduktion, behöva gå igenom en miljöprövning »som om verksamheten inte existerade«?

24 | HAV & VATTEN 1 . 2016

Industrins företrädare har stämt in i kören, oroade över en kraftigt minskad elproduktion och högre elpriser – och därmed försämrad konkurrenskraft. Energibranschen har bemött miljökraven även med ett eget miljöargument: i ett framtida, mer hållbart europeiskt energisystem får elproduktion från vind, vågor och sol större vikt. Gemen­ samt för dessa energislag är att de styrs av vädret. Slutar det blåsa upphör produktionen. Då blir vattenkraftens unika förmåga att snabbt reglera tillförseln av el en nyckelfaktor. Ökade restriktioner på vattenkraften riskerar alltså att minska våra möjligheter att ersätta klimatskadlig fossil­ energi med förnybar elproduktion.

F

ör landets kommuner spelar vattenkraften en viktig roll av flera skäl. Ibland därför att den är ett hinder för utveckling av miljön i och omkring åar och älvar. Ibland därför att det är kommunen själv som driver verksamheten.

Nyköpings kommun i Södermanland har nyligen gått från det första läget till det andra.

De tre kraftverken längst ner i ­Nyköpingsån var under 1900-talet länge i kommunens ägo. Men 1997 såldes all kommunal energi­verksamhet på ett bräde till statliga Vattenfall. För två år sedan valde kommunen att köpa tillbaka verken. Varför?

– Vi skulle aldrig gjort det om vi inte haft det uttalade syftet att förbättra miljön och den biologiska mångfalden, svarar kommunalrådet Urban Granström (S). Sådana åtgärder är mycket enklare att genomföra om man också äger och kontrollerar verksamheten.

Han vill inte påstå att Vattenfall direkt stått i vägen för förbättringar: en del projekt med medfinansiering från EU har genomförts. Men för miljöinsatser som leder till minskad produktion tror han att Vattenfall hade velat ha betalt av kommunen.

Exakt vad kommunen som ny ägare ska göra är för tidigt att säga – utredning pågår. Men den sällsynta malen, som lever i sjöar längre upp i avrinningsområdet, är en fisk som Urban Granström gärna skulle vilja se återvända till ån.

2012 fick Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i uppdrag

av regeringen att försöka skapa en dialog mellan olika ­intressenter kring vattenkraftens roll. Två år senare ­presenterade generaldirektörerna för HaV respektive Energimyndigheten ett förslag till nationell strategi för en hållbar vattenkraft. Avsikten är att minska vattenkraftens miljöpåverkan samtidigt som den måste kunna axla sin allt viktigare roll i det framtida energisystemet.

Niklas Egriell, utredare på HaV, arbetar med att förankra och fördjupa den nationella strategin: – I grunden gäller det att försöka uppfylla två mål som delvis kolliderar. Å ena sidan EU:s förnybarhetsdirektiv när det gäller energi­produktionen. Å andra sidan ramdirektivet för vatten och det svenska miljömålet om levande sjöar och vattendrag, förklarar han.

25

ENERGI OCH EFFEKT För att förstå hur vattenkraften hänger samman med utbyggnaden av förnybara kraftslag måste man inse skillnaden mellan energi och effekt.

Energi är ett mått på hur mycket el som produceras under en viss tid, i Sverige cirka 150 terawattimmar per år. Vi har gott om energi, förra året exporterades 22 terawattimmar.

Effekt är ett mått på hur mycket el som kan produceras i ett givet ögonblick. En kall vinterdag, när alla tillgängliga kraftverk går för fullt, utvecklar de tillsammans närmare 25 gigawatt. Om efterfrågan på el är större än tillgången (inhemsk produktion plus import) så hotar effektbrist.

Elproduktion från vindkraft och solkraft kan inte styras utan beror på vädret. Ju mer sådan förnybar produktion som tas i bruk, desto större blir behovet av kraftslag som snabbt kan öka eller minska sin effekt – som vattenkraften.

26 | HAV & VATTEN 1 . 2016

E

»Om vi ska kunna göra ­miljöinsatser över lång tid måste vi kunna t­ jäna lite pengar också. Försämras ­möjligheterna till det försämras också ­möjligheterna till miljöinsatser.«

n av strategins hörnste­ nar är att den föreslår ett tak för hur mycket den ekologiska anpassningen av vatten­kraften får »kosta« på nationell nivå. Priset uttrycks inte i pengar, utan i förlorad elproduktion. En stor del av miljöförbättringarna blir nämligen möjliga bara genom att vatten spills förbi kraftverksturbinerna. Den gräns för »väsentlig påverkan på energisystemet« som enligt strategin inte ska överskridas är satt till 1,5 tera­wattimmar, vilket motsvarar 2,3 procent av en normal årsproduktion.

Om prislappen är tydligt definierad är den nationella strategin än så länge mindre tydlig när det gäller vilka miljöåtgärder som ska vidtas och var de ska sättas in.

I strategin görs visserligen en karaktärisering av de vikti­ gaste elproducerande vattendragen. Deras vikt när det gäller att uppnå miljömålen och deras betydelse för energi­systemet definieras. Men för att kunna prioritera mellan olika tänkbara ­miljöåtgärder i olika vattendrag behövs det ytterligare verk­ tyg. Enligt Niklas Egriell är sökandet efter sådana metoder vad dialogarbetet det senaste året handlat om.

– Redan nu kan man dock säga att många av de större ­vattenkraftverken, som främst finns i norra Sverige, inte inom överskådlig tid kommer att bli föremål för mer omfattande miljöåtgärder, som påverkar produktionen.

Skälet är att det ofta går åt väldigt mycket spillt vatten för att få till påtagliga förbättringar kring sådana anläggningar. Där­ med närmar man sig också snabbt den gräns som inte får över­ skridas. EU:s ramvattendirektiv håller öppet för ­mildare miljökrav i vattendrag som redan är kraftigt påverkade. För mindre exploaterade vattendrag är läget det omvända.

Den något bakvända summan: de stora kraftverk som redan har en rejält negativ inverkan på miljön åläggs smärre åtgärder eftersom det kostar för mycket i utebliven elpro­ duktion att bygga om dem. Istället satsar man på de mindre kraftverk som inte gör samma skada, men som det inte heller kostar lika mycket i utebliven elproduktion att förbättra.

I dessa kraftverk är det bästa möjliga miljöteknik och mycket stor hänsyn till naturen som gäller.

Niklas Egriell tillägger att alla länsstyrelser inom kort kommer att få i uppdrag att ta fram åtgärdsplaner för sina vatten, utifrån deras betydelse ur båda perspektiven.

Den sörmländska Nyköpingsån hör inte till de vattendrag som har stor betydelse för det svenska energisystemet. Vad händer om den nationella strategin leder till krav på miljö­ åtgärder, som kraftigt försämrar lönsamheten i elproduktionen?

Kommunalrådet Urban Granström: –Det är svårt att säga. I våra ägardirektiv till vattenkraft­ bolaget sägs redan i dag att man ska göra en avvägning

mellan att producera el och att göra insatser för naturvård och friluftsliv. Men om vi ska kunna göra miljöinsatser över lång tid måste vi kunna tjäna lite pengar också. Försämras möjligheterna till det försämras också möjligheterna till miljöinsatser.

S

veriges tredje största älv, norrländska Ångerman­ älven, är på många sätt Nyköpingsåns motsats: hårt exploaterad med sina 44 kraftverk och av stor betydelse för energi­systemet. Men det innebär inte att det saknas potential för att förbättra ekologin även längs detta vattendrag – utan att väsentligt påverka energisystemet.

På konsultföretaget Coompanion i Härnösand jobbar affärsutvecklare Sara Friberg. Hon är kritisk till den natio­ nella strategin, som hon menar i onödigt hög grad ställer en näring – energiförsörjningen – mot en annan, turism och service på landsbygden. Hon tycker att det finns mycket att ta tag i och hänvisar bland annat till de tre rapporter från Skogs­ styrelsen som sedan 2009 kartlagt tänkbara miljöinsatser.

Många av åtgärderna är sådana som i sin tur kan lägga grunden för satsningar på turism, ökat företagande och eko­ nomisk utveckling längs Ångermanälven. Kort sagt: det som brukar definieras som den sociala dimensionen av hållbarhet.

– Dessa miljöåtgärder ryms över huvud taget inte i den nationella strategin. Istället är Ångermanälven ett av de vattendrag som offras, tillsammans med exempelvis Lule älv, Skellefte älv och Ljusnan, säger Sara Friberg.

Enligt hennes uppfattning gör strategin en alltför snäv avvägning mellan elförsörjning och miljö. Eller mellan ekonomi och ekologi, om man så vill. Sara Friberg påpekar att fler faktorer borde vägas in. Hon refererar bland annat till rapporten Rikedomar runt rinnande vatten som kom i somras.

– Jag tror inte sista ordet är sagt. Det ska bli spännande att följa hur politikerna behandlar förslaget.

En närliggande fråga som diskuterats flitigt genom åren gäller hur kommuner med vattenkraft ska kompenseras för sitt bidrag till landets elförsörjning – ett bidrag som till viss del skapar av en negativt påverkad närmiljö. Borde fastighetsskatten för lokal kommersiell verksamhet tillfalla de kommuner där verksamheten bedrivs?

Modern vattenkraft är till stor del automatiserad. Det skapas ingen omfattande sysselsättning (och därigenom

kommunala skatteintäkter) genom ett vattenkraftverk.

Dessutom ligger kraftverken ofta i glesbygdskommuner i stort behov av intäkter. Åter till länsstyrelsernas åtgärdsplaner.

För att avvägningarna ska bli likartade över landet har HaV utarbetat en metod för bedömning av naturvårdsnytta.

Metoden testas redan på några ställen, bland annat i Dal­ älven, som valts ut till ett av fyra pilotvattendrag.

Enligt den nationella strategin hör Dalälven till en grupp »svåra« avrinningsområden, med stort värde både för energisystemet och för miljömålet. Här finns många redan naturskyddade vattendrag och många hotade arter, exempelvis flodpärlmussla.

Per-Erik Sandberg är chef för miljöenheten på Läns­ styrelsen i Dalarna:

– Det är progressivt av de här två myndigheterna att ha tagit fram den här övergripande avvägningen mellan energi och miljö. Nu blir det upp till oss att ge detta en geografisk precisering: Var gör miljöåtgärderna mest nytta och var påverkas energisystemet minst?

Han tillägger: – Det nya är just att vi gör en helhetsbedömning av alla vattendrag och kraftverk, istället för att börja fundera över dessa frågor i samband med att något tillstånd ska prövas.

Per-Erik Sandberg betonar samtidigt att den löpande tillståndsprövningen, till exempel i samband med ombygg­ nader, inte ligger nere i avvaktan på att den nationella strategin ska bli klar.

– Vi jobbar med bägge spåren. Men tanken med strategin är vi ska komma överens med kraftindustrin och miljö­

27

intressenterna om vilka åtgärder som ger störst samhälls­ nytta. Därefter borde den formella tillståndsprövningen gå mycket lättare, säger han.

Hur denna prövning ska gå till i framtiden skisseras i den vidareutveckling av strategin som Energi­myndigheten och HaV presenterade i slutet av förra året. Förslaget omfattar också idéer om hur miljöåtgärderna ska finansieras, bland annat presenteras riktlinjerna för en fond som både staten och kraftverksindustrin ska bidra till.

Niklas Egriell på HaV betonar att politikerna ännu inte tagit ställning till den nationella strategin och att det hur som helst kommer att krävas ett par, tre års arbete med prioritering på lokal och regional nivå innan de första miljö­ förbättrande åtgärderna med stöd av strategin blir aktuella.

Det kan sedan komma att ta uppåt 20 år innan allt är genomfört.

Men vilken typ av åtgärder blir det gissningsvis fråga om?

Traditionellt har det varit mycket fokus på fisk och fiske när vattenkraftens miljöskuld har diskuterats. Inte minst har det handlat om lax och andra kommersiellt intressanta arter.

Enligt Niklas Egriell kommer åtgärder för att underlätta fiskars vandring mellan lek- och uppväxtområden att prio­ riteras högt även när den nationella strategin blir verklighet.

– Många fiskpopulationer är tillbakapressade eller utarmade eftersom de under lång tid haft väldigt begränsad

28 | HAV & VATTEN 1 . 2016

tillgång till lekområden. Det är bråttom att göra något åt detta, säger han.

Och det är långt ifrån bara »sportfiskefiskar« som berörs, det finns ett drygt 40-tal fiskarter att ta hänsyn till när miljö­åtgärderna ska sättas in.

Men HaV har inte enbart fiskfrågor på sitt bord. Den nya metod för bedömning av naturvärden som myndigheten tillämpar tar även in andra arter – som musslor, fåglar, insekter och olika växter.

Då är det inte vandringsvägar utan andra förhållanden i och kring vattendragen som blir viktiga: vattenstånds­ variationer, flödets hastighet och vattendragens möjligheter att meandra och skapa sandbankar och skredmiljöer …

Med denna bredare syn på vad god vattenmiljö innebär uppstår också en delvis ny konflikt med energisystemets framtida behov av stora mängder effekt.

– I de stora kraftverkssystemen, som Luleälven och Ångermanälven, kommer kraftverksägarna att vilja ha ökad flexibilitet när det gäller hur man kör turbinerna. Man vill kunna köra mer start-stopp, säger Niklas Egriell.

– Sådan korttidsreglering är bland det allra värsta ur miljösynpunkt. Strömmande miljöer blir plötsligt stilla­ stående och de arter som lever där mår dåligt. I värsta fall blir det helt torrlagt – då dör de.

Går dessa intressen att förena? Niklas Egriell betonar att om en »ryckigare« elproduktion ska kunna accepteras måste det lösa stora problem inom energisystemet. Sam­ tidigt måste den typen av elproduktion undvikas när det finns höga naturvärden att skydda.

Det är också i dessa frågor som den tidigare stundtals yviga debatten nu landat. Bosse Andersson, vice vd på branschorganisationen Svensk Energi, tycker att den nationella strategin lagt en bra grund.

– Vi tolkade det tidigare som att 10–15 procent av vattenkraften var hotad. Nu är det ett annat läge.

1,5 terawattimmar i förlorad produktion kan branschen acceptera. Viktigare är hur den vattenkraft som blir kvar får lov att utnyttjas.

Bakgrunden är den elmarknad som kan uppstå om några år, när fyra kärnkraftsreaktorer lagts ned. Enligt Bosse Andersson väntar då ökade prisvariationer.

– Ska vi bygga ut vindkraften i stor skala, vilket jag tror kommer att hända, då måste vi nog tänka oss att också anpassa vattenkraften för att kunna producera ännu mer effekt. Därför tror jag att den svenska vattenkraften står inför stora förändringar, även bortsett från miljöanpass­ ningen, säger Bosse Andersson. O

MER INFO PÅ NÄTET Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på havochvatten.se

Att göra-listan visar vilka åtgärder som behövs för att få en god havsmiljö på sikt.

Åtgärdsprogram spikat En 32 punkter lång att göra-lista visar ­vägen mot en god havsmiljö. Nu är det dags för kommuner och myndigheter att börja bocka av.

– Det viktigaste för havsmiljön är olika insatser för hållbart fiske, mot övergödning och mot farliga ämnen. Men även att få bukt med marint skräp och att hantera frågor om fysisk planering i kustzonen är avgörande, säger Ylva Engwall, ansvarig för åtgärdsprogrammet för havsmiljön, som är det första i sitt slag.

De flesta av åtgärderna på den lista som nu tagits fram inom åtgärdsprogrammet är riktade till nationella myndigheter som Naturvårdsverket, Boverket och Transportstyrelsen. Kommunerna får i uppgift att se över sina avfallsplaner

för att minska mängden marint skräp.

– Vi har fått många p ­ ositiva synpunkter från kommuner.

De vill gärna ta ansvar och flera har redan börjat se över sina avfallsplaner, säger Ylva Engwall.

Hon lyfter också fram en särskilt intressant åtgärd som handlar om kommunal fysisk planering i kustzonen, som påverkar havsmiljön mycket.

– Jag ser fram emot att fler kommuner planerar även kustzonen och gör aktiva val för att utveckla ekonomi, ekologi och samhälle, säger Ylva Engwall.

Åtgärdsprogrammet är kopplat till EU:s havsmiljö­ direktiv, ett beslut av medlemsländerna att arbeta för att Europas hav ska ha god miljö­ status år 2020. Det hänger också ihop med vattenförvaltningens åtgärdsprogram, eftersom många insatser behöver göras på land, innan vattnet rinner ut i havet.

Utöver att det är ett åtagande enligt internationella konventioner är det också en lönsam investering, menar Ylva Engwall.

– Vi uppskattar att den totala kostnaden för att g ­ enomföra hela åtgärdsprogrammet 2016–2030 är cirka två ­miljarder kronor. Under samma period beräknas nyttorna vara värda nästan sju miljarder ­kronor. O PIA AHNLUND

FOTO MAJA-KRISTIN NYLANDER

HaVNYTT

V

i har ett nytt spännande år framför oss. Regeringen har tydligt markerat att det behövs omfattande insatser för havs- och vattenmiljön. Därför har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) fått ökade anslag.

Ett annat exempel på den ökade ambitionen är att regeringen inrättat ett miljömålsråd som ska vara en plattform för samarbete mellan myndigheter som är strategiskt viktiga för att nå miljökvali­ tetsmålen. Myndigheterna ska analysera vilka miljökvalitetsmål och vilka delar av generationsmålet som är relevanta för den egna verksamheten. Samt ta fram en plan med åtgärder för att nå målen, ett arbete som pågår för fullt på HaV. Arbetet med vatten- och havsmiljö­ direktivet har också fokus på åtgärder.

Vattenmyndigheternas förslag till nytt åtgärdsprogram för vatten ligger för prövning hos regeringen. När det gäller havsmiljö så har HaV nyligen beslutat om det första åtgärdsprogrammet, till myn­ digheter och kommuner med 32 riktade åtgärder. HaV ansvarar för 19 av dessa.

Regeringen har också gett oss i uppdrag att göra en fördjupad analys av skyddade marina områden samt att ta fram en handlingsplan. Den ska visa hur målet om tio procent marint områdesskydd kan nås till 2020. Analysen är klar och handlings­ planen ska vara klar 30 maj. Även EU:s nya fiskeripolitik ska genom­ föras. Under 2016 införs den så kallade landningsskyldighetens första etapp i Västerhavet. När den är fullt genomförd ska i princip all fisk som fångas inom yrkesfisket landas och rapporteras, vilket innebär många och stora förändringar både för fisket och för myndigheten.

Det finns många fler exempel på HaV:s fokus på handling och åtgärder.

Jag ser fram mot ett spännande år i Miljösverige och ett gott samarbete med myndigheter, kommuner och andra aktörer.

INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

HAVS- OCH VATTENFORUM 2016 Boka in 24–25 maj i kalendern.

Då samlas personer från hela ­Vattensverige i Göteborg på den årliga konferensen Havs- och ­vattenforum.

– Var med och påverka ­Sveriges miljöarbete! Hör om aktuella u ­ ppdrag, insatser som gjorts och diskutera vad som mer behövs! Det kommer att bli full fart och roligt, säger Pia Ahnlund, ­kommunikatör och projektledare för konferensen.

Som tidigare år kan man välja bland 20 djupdykningar i de f­ rågor Havs- och vattenmyndigheten (HaV) arbetar mest med just nu.

Det kommer att bli tillbakablickar på året som gått, livliga rundabordsdiskussioner kring viktiga frågor samt knytkonferens där forumets deltagare dukar upp ­projekt som är aktuella runt om i Sverige. Anmäl dig via HaV:s hemsida.

FÖRESLÅ ÅRETS SJÖSTJÄRNA Sjöstjärnan är ett nationellt ­vattenmiljöpris för ­engagerat, lokalt vattenvårdsarbete. T ­ anken är att uppmärksamma lokalt ­vattenvårdsarbete där flera ­intressen samverkar. Det är Havsoch vattenmyndigheten (HaV), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges kommuner och landsting (SKL) som gemensamt står bakom utdelningen av priset.

Kävlingeåns vattenråd utsågs till 2015 års Sjöstjärna, för sitt inspirerande engagemang för lokal vattenförvaltning. Vem blir det i år? Föreslå en enskild person, en organisation, en förening, ett företag eller en kommun till årets Sjöstjärna senast den 22 april på HaV:s hemsida.

Priset delas ut på Havs- och vattenforum i Göteborg den 24 maj.

30 | HAV & VATTEN 1 . 2016

FOTO: MAJA KRISTIN NYLANDER / HAV

HAVNYTT

För liten fisk får inte längre dumpas till havs. Nu gäller reglerna även kolja, rödspätta, äkta tunga, havskräfta, nordhavsräka, gråsej och kummel.

Nya regler för yrkesfiske Nu införs landningsskyldigheten även för bottenlevande arter i Västerhavet. Det ställer nya krav på yrkesfiskare, men ­även hamnar och fångstmottagare kan påverkas.

Tidigare var det förbjudet att behålla fisk som var för liten, eller fisk vars kvot var slut. ­Fiskaren var skyldig att genast kasta den överbord. Men för en rad arter gäller nu att den istället ska tas i land och räknas av mot sin kvot. Om den är under en viss storlek får den inte s­ äljas som livsmedel direkt, men kan bli exempelvis fiskmjöl, djurfoder eller livsmedelstillsatser.

– Landningsskyldigheten gör att fiskare nu måste kunna hantera den mindre fisken som tidigare dumpades, skild från den övriga fångsten. Även hamnar och mottagare behöver ha beredskap för att ta emot och hantera den, säger Jenny Nord, på Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

Kommuner, organisationer och företag kan söka bidrag hos Jordbruksverket för att exempelvis bygga om i fiskehamnar.

Landningsskyldigheten gäller sedan tidigare i Östersjön vid fiske efter sill, skarpsill, torsk och lax, och i Västerhavet vid fiske efter sill, makrill och andra så kallade pelagiska arter.

Från 1 januari i år omfattas även fiske efter sju bottenlevande arter i Västerhavet. Det tillkommer fler arter de närmsta åren.

– Att införa landningsskyldighet för de bottenlevande arterna är en större utmaning eftersom de oftast fångas blandat, säger Jenny Nord.

När Sveriges kvot för en av arterna tar slut kan det i värsta fall, och som sista åtgärd, bli så att HaV måste stoppa fisket året ut för alla redskap som kan fånga arten. Men först prövas möjligheterna att byta kvot med andra länder, att låna från k ­ ommande år eller att använda undantag i regelverket.

HaV utreder ett system för individuell fördelning av fiskemöjligheter. Då skulle fiskare kunna byta eller köpa möjligheter (kvoter) av varandra under året och ett kollektivt ­fiskestopp undvikas. Under 2015 har myndigheten fört diskussioner med fiskerinäringen, kustlänen och flera kustkommuner. Målet är att hitta ett system som fungerar för fiskeri­ näringen och som ökar drivkrafterna för selektivt och miljövänligt fiske. Det nya systemet ska införas 2017.

Läs mer på havochvatten.se och jordbruksverket.se PIA AHNLUND

Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla expert@havochvatten.se

NY WEBBKATALOG FÖR ­ÅTGÄRDSPROJEKT Havs- och vattenmiljöanslaget är ett viktigt verktyg för att vi ska uppnå en bättre havs- och vattenmiljö i framtiden. Havsoch ­vattenmyndigheten (HaV) har tidigare fått kritik för att ­myndigheten inte tydligt visat upp resultat från projekt som fått pengar från anslaget. Därför finns nu alla åtgärdsprojekt som fått bidrags­medel samlade i en webbaserad katalog.

– I webbkatalogen finns många exempel på lyckosamma havsoch vattenmiljöprojekt. Vi hoppas att den bidrar till att fler blir inspirerade och vill arbeta med viktigt åtgärdsarbete, säger Marie Hallberg på enheten för havsplanering och maritima frågor.

Projektkatalogen finns på HaV:s hemsida från februari och uppdateras regelbundet med ny information och nya projekt.

MER LÄTTILLGÄNGLIGA ­FISKEREGLER Nu blir det lättare att hitta ­samlad information om de olika regler som gäller vid fiske. Åsa Häggström, verksjurist på Havs- och vatten­ myndigheten (HaV) leder ett projekt som går ut på att informera om den gemensamma fiskeri­ politiken.

– Fiskare, domstolar, åklagare och myndigheter måste förhålla sig till lager på lager av regler från olika regelverk, och mitt uppdrag är att informera om dem på ett samlat vis, område för område, säger hon.

En del av arbetet utförs i samarbete med andra projekt, exempelvis rörande landningsskyldighet. Informationen publiceras fortlöpande på HaV:s webbsida.

ÖVERSIKT AV FISK- OCH ­SKALDJUR Den elfte utgåvan av den samlade översikten av fisk- och skaldjurs­beståndens status i våra hav och söt­vatten är nu f­ ärdig för läsning. Den omfattar 40 ­fiskarter uppdelade i olika bestånd, samt sex skal-och blötdjursarter. Nytt för årets i nd rsbestå Fisk- och skaldju hav och sötvatten 2015 upplaga är en beskrivning av hur de provfisken som ligger till grund för analys och rådgivning utförs. Över­ sikten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Läs mer här Resursöversikt

Rapporten har skrivits av

resurser SLU, Institutionen för akvatiska

på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten

EXPERTERNA SVARAR

?

Jag fick vad jag tror är en spansk makrill på kroken.

Har de blivit vanligare i svenska vatten? Fångad vid Måseskär.

Tacksam för svar.

!

Hej! Med hjälp av experter på SLU Aquas havsfiskelaboratorium har jag satt ihop ett svar på din fråga: Bilderna visar en taggmakrill, inte spansk makrill. I de provfisken som utförs av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten fångas ofta taggmakrillar, vanligen unga individer men ibland enstaka stora fiskar. Vanlig storlek är 20–30 centimeter men de kan bli uppemot 50 centimeter (precis som vår makrill).

Taggmakrill tillhör familjen taggmakrillfiskar (Carangidae), medan makrillar är en egen familj (Scombridae). Taggmakrill är besläktad med tonfisk, och en stark karaktär är de små fenorna längs stjärtspolen. De ökar det turbulenta flödet runt stjärtspolen och därmed minskar friktionen (ungefär som hajdräkter för simmare).

Fredrik Ljunghager, utredare

?

Jag har funderat på att efter ett vad ta ett dopp i Nybro­viken den här vintern. Finns det något speciellt jag bör tänka på?

!

Hej, jag får tyvärr meddela dig att det råder badförbud i Nybroviken enligt allmänna lokala ordningsföreskrifter för Stockholms kommun. Jag har dock lite tips på var du får bada. Närmsta tillåtna badplats är Djurgårdsbrunnsviken nedanför Engelska kyrkan och Villa

Källhagen. Här bedriver dock inte Stockholms kommun någon provtag­ ning under sommaren så jag kan inte uttala mig om hur badvattenkvaliteten är.

För övriga badplatser kan du läsa mer om hur badvattenkvaliteten såg ut under sommaren på webbsidan Badplatsen där vi samlar in resultaten från kommunernas provtagning (som endast genomförs under bad­ säsong, alltså sommarmånaderna). www.havochvatten.se/hav/ fiske--fritid/badvatten.html I övrigt vill jag rekommendera att du har varma kläder tillhands, gärna något varmt att dricka när du kommer upp ur vattnet samt att du inte ska bada ensam och givetvis inte alkoholpåverkad.

Med dessa tips önskar jag lycka till med ditt friska dopp!

Åsa Andersson, utredare

?

Hej, jag går andra året på samhällsprogrammet. Jag gör just nu ett skolarbete om kalkning av vatten. Det jag undrar är om man kalkbombar hav, och om man inte gör det: varför?

!

Hej! Nej, man kalkbombar inte i havet för att motverka effekter av försurningen. Det finns minst tre orsaker till det: Det skulle bli oändligt kostsamt att kalka världshaven för att höja pH-värdet i havsvattnet.

Om man bara skulle vilja kalka särskilt känsliga delar av havet (grunda kustnära områden) blir höjningen av pH-värdet mycket kortvarig eftersom vattnet snabbt byts ut i kustnära områden.

När kalk (= kalciumkarbonat) löser sig i vatten frigörs koldioxid.

Den frigjorda koldioxiden skulle öka halten av koldioxid i havet och atmos­ fären. Kalkning av havsområden skulle därför delvis vara kontrapro­ duktivt. Det skulle dessutom bidra till en ökad global uppvärmning.

Ingemar Abrahamsson, handläggare

31

HAVNYTT

EU-beslut stoppar odling av signalkräfta

FOTO: MAJA KRISTIN NYLANDER

Förteckningen med de 37 arterna är en del av EU:s förordning om invasiva främmande arter. Enligt förordningen ska medlemsstaterna bland annat kartlägga hur arterna sprids och se till att spridningen stoppas eller begränsas.

Sofia Brockmark, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, var Sveriges representant vid förhandlingarna i EU. Hon väl­ komnar att arbetet med biologisk mångfald nu får ett ännu tydligare fokus inom unionen.

– EU-förteckningen kommer att kompletteras med fler arter. Vi ska också ta fram en nationell lista över arter som innebär en risk här i ­Sverige, till exempel svart­ munnad smörbult och sjögull.

Förordningen omfattar nämligen bara arter som är främmande och invasiva inom EU. Främmande arter är djur Sofia Brockmark och växter som sprids utanför sina naturliga utbredningsområden med människans hjälp. I vissa fall klassas de också som invasiva med stor negativ påverkan på miljön och den biologiska mångfalden. De kan konkurrera ut eller sprida smitta till andra djur och växter, ibland även till människor. De kan även påverka hela ekosystem negativt.

– Om dessa arter etablerar sig blir det både dyrare och svårare att stoppa spridningen, i vissa fall är det omöjligt att få bort dem. Det förebyggande arbetet är väldigt viktigt. Och alla måste hjälpas åt om vi ska lyckas: myndigheter, kommuner, branschorganisationer, näringen och allmänheten.

En av de största utmaningarna för Sverige är att signalkräftan hamnade på EU:s förteckning.

Signalkräftan planterades in på 60-talet för att ersätta den kräftpestdrabbade flodkräftan.

Signalkräftan är bärare av kräftpest men tålig

32 | HAV & VATTEN 1 . 2016

FOTO BENGT EKMAN / NATURFOTOGRAFERNA / IBL BILDBYRÅ

EU:s medlemsstater har beslutat att lista 37 växter och djur som invasiva främmande arter inom unionen. Några av dessa är ­signalkräfta, ullhandskrabba, marmorkräfta och akvarieväxten kabomba. Beslutet innebär bland annat förbud mot att sätta ut, odla och importera arterna.

mot sjukdomen. Flodkräftan dör däremot om den smittas. I dag finns signalkräftor i cirka 3 500 svenska vattendrag, främst i Götaland och sydöstra Svealand. Flodkräftan finns bara kvar i cirka 1000 vattendrag och är rödlistad som akut hotad sedan 2010.

Norr om Dalälven kommer alla fynd av signalkräfta från olagliga utsättningar. Även på Gotland fanns tidigare signalkräfta men där har länsstyrelsen lyckats utrota den.

– Vi har redan en strikt nationell reglering av signalkräftan med importförbud och regler för att förhindra spridning. Vi har även ett åtgärds­ program för flodkräftan, säger Sofia Brockmark.

I Sverige finns fem odlingar med tillstånd att producera totalt 13,5 ton signalkräfta per år. Kräftan är viktig för yrkesfisket i Vänern, Vättern och Hjälmaren samt för fritidsfiske och turism i södra Sverige. Det ekonomiska värdet av det totala ­fisket beräknas till mer än 300 miljoner kronor per år, men det är troligen en underskattad siffra.

– I och med listningen blir det förbud mot utsättningar av signalkräfta och att avsiktligt gynna en ökning av den. Men fiske och kommersiell användning av signalkräfta kommer att tillåtas. Vi behöver ta fram en hanteringsplan och se över var riskerna med spridning är störst och sedan sätta in lämpliga åtgärder där. Läs mer här LE NA OLSSON

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som väg­ ledning för liknande frågor. Här har Havs- och vattenmyndig­ hetens (HaV) jurister lyft fram några domar som berör havsoch vattenmiljö eller fiske.

■ Privilegiebrev räcker inte för Gisslarbo kraftverk Länsstyrelsen i Västmanlands län vill att Mälarenergi ska söka tillstånd i enlighet med miljöbalken, för sitt vattenkraftverk i Gisslarbo.

Mälarenergi anser att urminnes hävd samt de privilegiebrev kraftverket har borde gälla som tillstånd. Mark- och miljööverdomstolen tycker inte att privilegiebreven täcker in kraftverkets nuvarande verksamhet och utformning, och beslutar därför att länsstyrelsen har rätt att kräva av Mälarenergi att de söker tillstånd. Domen kan inte överklagas. Mål nr M 4313-15, Markoch miljööverdomstolen.

■ Prejudicerande dom om undervattensbuller vid vindkraftverksbygge För första gången har en domstol villkorat ett tillstånd med maxnivåer för undervattensbuller. Det gäller Favonius AB, som vill bygga en vindkraftspark i havet utanför Falkenberg.

Mark- och miljööverdomstolen har ålagt dem att under hela byggfasen kontinuerligt mäta bullernivån under vattnet och se till att den inte blir så hög att den skadar tumlare och fisk. Domen är prejudicerande. Mål nr 6960-14, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Slipper inte anlägga fiskpassage vid dammbygge i Frötjärn Västerbergslagens Kraft AB har överklagat en dom från Mark- och miljödomstolen för att slippa villkoret om att göra en fiskpassage i samband med att de åter bygger upp dammen vid sitt vattenkraftverk i Frötjärn.

Men Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagan. De anser att det finns juridisk grund för att kräva en passage och dessutom att det är viktigt för att bevara och förbättra miljön i vattendraget. Mål nr M1142514, Mark- och miljööverdomstolen.

■ Fritidsfiskare fick böta för felaktiga hummertinor Göteborgs tingsrätt har dömt en fritidsfiskare till 2 500 kr i böter för att ha fiskat på för grunt vatten och med redskap som samtliga saknat flyktöppningar av rätt storlek.

Tingsrätten tyckte bland annat att fiskaren varit oaktsam som varken kontrollerat djupet eller vilket djup det var tillåtet att lägga redskapen på. Fiskaren får inte tillbaka de beslagtagna fiskeredskapen.

Målnummer B 5701-15, Göteborgs tingsrätt.

YTTRANDEN I TILLSTÅNDSÄRENDEN Havs- och vattenmyndigheten (HaV) deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter. Uppdraget är att ta tillvara miljöintressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havsoch vattenmiljö eller fiske.

■ Villkor för avloppsrenings­ verket i Höganäs Mark- och miljööverdomstolen vill att HaV ska göra ett expert­ utlåtande om vilka begränsningar som bör gälla för reningsverkets utsläpp till vatten. Men HaV kan inte säga vad som krävs, dels

eftersom det saknas resultat från utredningar och dels för att det är svårt att avgöra vad som krävs för ett enskilt reningsverk. Utsläppen bör dock inte överskrida gräns­ värdena för så kallade s­ ärskilt förorenande ämnen. I sitt uppströmsarbete bör reningsverket kartlägga ämnen med gränsvärden för kemisk ­ytvattenstatus och så kallade särskilt farliga ämnen, SFÄ, från anslutna miljöfarliga verk­ samheter, säger HaV. Läs mer ■ Extra höga krav för reningsverk vid Gullmarsfjorden Det finns skäl att ställa högre krav än vanligt på avloppsanläggningar vid Gullmarsfjorden. Fjorden är naturreservat och Natura 2000-område, och vattnet i fjorden är redan påverkat av övergödning. Det säger HaV i ett yttrande till Mark- och miljööverdomstolen, om en ansökan om att få anlägga ett minireningsverk. Läs mer

NYA RAPPORTER

■ Handläggning av en ­dumpningsdispens – vad ska man tänka på?

HaV har tagit fram en vägledning för att underlätta handläggningen av dumpningsdispenser. Den riktar sig främst till tjänstemän på länsstyrelser men kan även hjälpa den som ska ansöka om dispens för dumpning. Rapport nr 2015:28.

högre mål för beståndsutvecklingen, en mer lokalt och regionalt anpassad förvaltning för olika bestånd samt åtgärder för att få bättre kunskap. Målet är mer lax och öring i svenska vatten. HaV:s rapport nr 2015:20.

■ Ekologisk återställning i helt eller delvis torrlagda fåror i anslutning till vattenkraftverk Många forsar är torrlagda på grund av vattenkraftsutbyggnad, eftersom vattnet rinner genom vattenkraftverken istället för genom forsarna. Rapporten är en sammanställning av dagens kunskap om vilka värden som är möjliga att återfå om flöden säkerställs i de gamla forsarna.

Rapport nr 2015:22.

Förslag som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) behöver få in synpunkter på innan beslut fattas.

■ Förvaltning av lax och öring Så kan förvaltningen av lax och öring i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön förbättras. HaV föreslår

REMISSER

■ Yrkesfiskares registrering av fångst HaV har skickat ut ett förslag till nya regler för hur yrkesfiskare ska registrera sin fångst. HaV vill även passa på att förbättra dokumentationen. Synpunkter ska ha inkommit till HaV senast 1 april 2016. Läs mer

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ger ut en rapportserie.

De flesta rapporter trycks inte, men finns att ladda ned digitalt från vår hemsida, havochvatten.se

FOTO HELENA LARSSON

■ Hamn måste kompensera med nya ålgräsområden Mark- och miljödomstolen har beslutat att Göteborgs hamn får bygga ut, på villkor att de anlägger nya ålgräsområden. Hamnen vill fylla igen ett grundområde där det i dag växer ålgräs, som är en viktig miljö för många marina arter. D ­ omstolen har delvis gått på det förslag som HaV och hamnen gemensamt presenterade under huvudförhandlingen.

Minst 1,7 hektar nya ålgräsängar ska skapas på lämpliga platser – den största kompensation för f­ örlust­av ålgräs som hittills ­beslutats i ett svenskt miljö­ prövningsmål. Mål nr M 4523-13, Mark- och miljö­domstolen i Vänersborg.

■ Plan för tillsynsvägledning inom miljöbalkens område för åren 2016-2018 Syftet är att tydliggöra för ­kommuner och länsstyrelser vilken tillsynsvägledning HaV kommer att genomföra under perioden 2016-2018. Rapport nr 2015:29.

■ Miljöåtgärder i vattenkraftverk En sammanställning av åtgärder för att nå god ekologisk status och god ekologisk potential. Rapporten kan komplettera Vägledning för kraftigt modifierade vatten i ­samband med vattenkraft. Den vänder sig främst till dem som arbetar med vattenförvaltningen på olika myndigheter men även till ägare av vattenkraftverk som överväger olika former av miljö­ åtgärder. Rapport nr 2015:16.

JURIDIKEN KRING VATTEN OCH AVLOPP Rapporten är en översiktlig genomgång av juridiken kring dricks­ vattenförsörjning samt avledning och rening av spillvatten och dagvatten. Syftet är att vara ett stöd för tjänstemän och förtroendevalda på kommunernas olika förvaltningar, och att underlätta arbetet med att planera vattenförsörjning och avloppshantering i hela kommunen.

Rapport nr 2015:15.

33

VATTEN KULTUR

BOK OM HAVET BLEV SUCCÉ

Sofia Helin om en filminspelning som ledde till ­miljöpanik som ledde till vattenengagemang.

J

ag vet exakt när jag förstod vattnets betydelse. När jag förstod att det vatten jag dricker, spolar ut ur toaletten och badkaret är det vatten som jag kommer lämna efter mig till mina barnbarnsbarn. Jag vet, det är ingen nyhet men det är ju skillnad på att begripa och att förstå.

Förra sommaren spelade jag in en science fiction-film som handlade om en man som levde i framtiden och som åkte tillbaka till vår tid för att försöka få svaret på hur man kan rena saltvatten på ett effektivt sätt. I den tänkta framtiden hade allt grundvatten blivit salt till följd av klimatförändringen. Huvudpersonens dotter var svårt saltförgiftad och han visste att min karaktär hade svaret på hur man får bort salt från vattnet. Hans dotter sofia helin om vattnets betydelse var dessutom mitt barnbarnsbarn. I den tänkta framtiden handlade allt om att få tillgång till rent vatten. Pengar var utbytta mot vatten.

Vi gjorde en scen i ett kök där jag stod och förberedde en måltid medan huvudkaraktären tittade på. Han såg hur jag hanterade vattnet i köket. Hur jag lät det rinna för att få rätt temperatur på dricksvattnet. Hur jag glömde att stänga av kranen en stund när jag stod och skar upp citroner och hur jag långsamt sköljde sallad under rinnande vatten.

Vatten som skulle kunna rädda hans döende barn.

Det blev så konkret där och då att det vatten jag hanterar i dag är det vatten mina barnbarn i framtiden ska ge sina barn. Det är samma vatten. Det kommer inte nytt och det blir inte rent igen av sig själv. Det är samma vatten som cirkulerar. Det är en sak att veta om det och en annan sak att verkligen förstå det. Jag fick en period av miljöpanik. Jag såg varje risk för vattenförorening som den verkligen är och det gjorde för ont, gav mig en uppgivenhetskänsla av att det är för sent.

Men sedan dök två saker upp som lättade upp mitt sinne något. Dels började jag arbeta som ambassadör för Wateraid. De jobbar för att lösa sanitetsfrågan i de värst drabbade länderna. Jag visste inte om att 2,5 miljarder människor i världen saknar toalett i någon form. Varje dag dör 1400 barn i världen på grund av att deras föräldrar tvingas ge dem giftigt vatten. Wateraid räddar människor varje dag genom att hjälpa dem att få tillgång till rent vatten. Här fick jag en möjlighet att vända frustrationen till något konkret och få bidra på det sätt jag kan, genom att försöka lyfta fram frågan i media.

Dels läste jag att våra politiker börjat förstå allvaret. Att de kunnat fatta ett gemensamt beslut på klimattoppmötet. Att de lyssnar till forskarnas varningssignaler och börjar lagstifta utifrån det.

Jag bor ju mitt i Stockholm, en stad som är helt omgiven och uppbyggd kring vatten. Här kan mina barn bada mitt i staden på somrarna. Det finns sandstränder, klippor och badbryggor över hela staden. Längs kajerna står människor och fiskar mitt i storstadstrafiken. I förrgår var jag med min dotter och hennes kompis vid kajen och matade fåglar – som kan leva och simma i vattnet mitt i en stor stad vid sidan av fiskare och badande barn. Det är vackert, det är liv, det är hopp! Det är något att kämpa för. O

Hur låter en kaskelot? Det får man svar på i den norska bästsäljande Havboka eller Kunsten å fange en kjempehai fra en gummibåt på et stort hav gjennom fire årstider, som nyligen belönades med det prestige­ fyllda Bragepriset.

Boken, som ännu så länge bara finns på norska, är en sorts journalistisk essä och handlar om havet ur olika perspektiv. Allt från 1500-talets tro på ­havsmonster, via valfångsthistoria till moderna f­ orskningsrön avhandlas medan f­ örfattaren Morten Strøknes försöker fånga en håkärring.

» DET BLEV SÅ KONKRET DÄR OCH DÅ

ATT DET VATTEN JAG HANTERAR I DAG ÄR DET ­VATTEN MINA BARNBARN I FRAMTIDEN SKA GE SINA BARN.«

Sofia Helin/Just nu är skådespelaren Sofia Helin mest känd

som »Saga Norén, länskrim, Malmö« i den internationellt hyllade dansk-svenska TV-serien Bron. Men vi har även sett henne i en lång rad andra filmer och tv-serier genom åren. Sofia Helin är nybliven ambassadör för den internationella organisationen Wateraid, som arbetar med att förbättra tillgången till rent vatten i världens fattigaste samhällen.

FOTO WHITE ARKITEKTER

UPPSKATTAD ­BADARKITEKTUR

I staden Hasle på Bornholm anlade man för några år sedan ett havsbad inne i hamnen, med flytande ­träkonstruktioner innehållande skyddade pooler för barn, sittplatser med utsikt mot solnedgången och hopp- och utkikstorn.

Havsbadet har även ett servicehus med toaletter, omklädningsrum och bastu.

Nyligen nominerades anläggningen till priset Wan Award, The World Architecture News Awards, i klassen för vattennära ­arkitektur.

I SILLHISTORISKA FARVATTEN

»Åh, om man vore hemma med full last istället för att ligga i en fuktig skans långt bort i Nordatlanten.« Så skrev en besättningsman i dag­boken ombord på sillfiske­båten Diamant från Grundsund.

Boken visas tillsammans med båtmodeller, drivgarn, silltunnor, film och fotografier i utställningen På väg mot Island på Bohusläns museum i Uddevalla från och med lördag den 13 februari. S ­ yftet är att skildra det ofta slitsamma sillfisket som bohuslänningar bedrev utanför Island från 1920-talet fram till slutet av 1960-talet.

FOTO BJØRN LEIRVIK

VACKER VATTENKRAFT LOCKAR BESÖKARE Y

Ett av målen var att skapa en attraktion för besökare i norska Helgeland, strax söder om polarcirkeln. Ett annat att producera 30 gigawattimmar el per år.

I höstas invigdes vattenkraftverket som har kallats Norges vackraste.

– Fokus var att försöka ge något tillbaka till omgivningen, att byggnaden skulle passa in i naturen och

att människor skulle få uppleva tekniken och kraften, säger Lars Kristian Sjøvold på Stein Hamre arkitektkontor.

Han berättar att inspirationen till de vertikala och diagonala linjerna i byggnadens fasad kommer från granskogen bakom anläggningen.

Genom sektioner av glas kan man se maskinerna som alstrar

­ l­energin, med belysning som e iscensätter kraftproduktionen.

– Generatorn, själva hjärtat, badar i rött ljus. Som kontrast är resten av ljuset blått och grönt, som en nordnorsk himmel om vintern. Övre Forsland är är först ut av totalt fem planerade kraftverk med liknande utformning, och

­ rojektet har uppmärksammats p i arkitekturtidskrifter i flera olika länder. 2015 nominerades kraftverket till Nordnorsk arkitekturpris.

I anslutning till kraftstationen finns gångbroar, promenadvägar och en rastplats. Många besökare har redan hittat dit, vilket fick en norsk tidning att mynta begreppet »strömturism«.

MALIN AVE NIUS

NÄSTA NUMMER

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information.

Du hittar den på MER INFO PÅ NÄTET havochvatten.se Vill du veta mer om vår under rubriken verksamhet? Klicka in på Publikationer. havochvatten.se

AVLOPPSDJUNGELN Ett snårigt regelverk för enskilda avlopp ställer till problem för kommuner och ­husbyggare. Samtidigt förore­ nas våra v­ attendrag av dåligt fungerande anläggningar.

EN FÖRMÖGENHET I ÖSTERSJÖN Möt finansmannen Björn Carlsson som tog 500 ­miljoner kronor ur egen ficka för att ­förbättra miljön i Östersjön.

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I MAJ 35

POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | TJÅSA GUSFORS

»Jag skulle aldrig kunna arbeta med fulis«

D

et var hösten år 2000 som mång­ sysslaren Tjåsa Gusfors kom i kontakt med iskonst för första gången. Hon var ute på turné med en musikteater­ föreställning när de stannade till i Jukkasjärvi.

Ishotellet hade inte byggts upp för säsongen, men det fanns en isutställning. Hon gick in i den stora ishallen och satte sig i en tron av is.

– Jag blev blixtförälskad! Det var som om jag hade hittat hem. Jag ville genast testa att experimentera med is och frågade om jag kunde praktisera på hotellet.

Tjåsa Gusfors blev kvar hela den vintern.

I år är det femtonde vintern i rad som hon arbetar på ishotellet och det har blivit många projekt. Förra vintern gjorde hon kyrkan. I år ansvarar hon för en av sviterna. Där har hon skulpterat fram en två och en halv meter hög

36 | HAV & VATTEN 1 . 2016

påfågel i is och snö.

Till sin hjälp har hon redskap som TJÅSA GUSFORS motorsåg, isjärn, Född 1967. sandpapper och Skådespelare och sprayflaska. ­iskonstnär som – Is är ett driver företaget Icefantastiskt levande event. Gör påfågel­ material. Det är sviten på ishotellet som marmor. i Jukkasjärvi.

Varje isblock är unikt med marmoreringar och slöjor. Jag arbetar alltid med naturis, jag skulle aldrig kunna arbeta med fulis.

Med fulis menar Tjåsa Gusfors konstfryst is.

Isen som används till ishotellet hämtas från Torne älv, en av Sveriges nationalälvar. Även

när Tjåsa Gusfors gör isskulpturer utomlands har hon med sig is från Torne älv.

– Här hemma är vi bortskämda med rent vatten. Vi kan ju till och med dricka vattnet från älven. Jag blir plågsamt medveten om det när jag reser utomlands och upptäcker hur illa vatten kan smaka. Rent vatten är framtidens guld och något vi måste vara rädda om.

I 15 år har du skapat nya konstverk i Jukkasjärvi och varje år smälter isen bort. Är det inte ledsamt att verken försvinner?

– Nej, jag är ingen sentimental person. Jag tycker att det är vackert med det förgängliga och gillar tanken att vattnet återgår till kretsloppet. O

TEXT KARL JOHAN NYLÉ N FOTO ANNA ÖHLUND