Kyrkobladet nr 1 2023

Kyrkobladet

svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 1 2023

»Vänd mot källan«

KYRKOHERDEN INLEDER »Herre, till vem skulle vi gå?«

MÅNGA AV OSS FUNDERAR nog över hur det kommer sig att livet och tillvaron ser ut som den gör. Något händer, något sker inte, någon säger något och det blir som om hela tillvaron vacklar. Varför ska just jag drabbas? Finns det någon mening med livet? De flesta av oss ställer sig nog en liknande fråga någon gång i sitt liv. Hur ofta vi gör det beror säkert både på vår personlighet och vad vi är med om. Hur vi löser, eller inte löser, frågorna är också olika. Man kan rycka på axlarna, kämpa, ge upp, bli bitter ...

ATT DE MÄNNISKOR SOM följde Jesus också ställde sig frågor, förstår vi när vi läser evangelierna. Ibland gjorde eller sade Jesus något som fick människor att undra vad han menade. Några försökte förstå, andra vände honom ryggen. När många går sin väg finns de närmaste kvar. Jesus frågar: Inte vill väl ni också gå er iväg? Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige”. Så var det för lärjungarna då, och så är det för oss nu. Det finns tillfällen då vi inte förstår Gud. Det händer ibland att vi undrar varför det är som det är i världen, eller i våra liv.

MEN I ALLT SOM HÄNDER inser vi, att vi hör till Gud. Till vem skulle vi gå? Gudar i fjärran religioner kan ha sin lockelse. Beundran från människor i omgivningen kan ge oss bekräftelse. Handla och konsumera varor eller upplevelser kan ge en stunds rus. Men allt detta lämnar bara ett stort tomrum efter sig och vi längtar efter något mer, något annat, någon annan. Herre, till vem skulle vi gå? Till Gud får vi komma med frågor, tvivel, synpunkter, böner, tacksamhet och lovsång.

Matts Sandström, kyrkoherde

MATTS VAL UNDER VÅREN:

UTFLYKTSMÅL: Kustleden förbi Yttereneby samt Waldemarsudde.

PSALM: ”Jesus, min Herre, dig vill jag älska, du som i döden älskade mig” (Psalm 280).

FÅGELSKÅDNING: Gråhägern som vaknar till liv och bygger stora bon högt uppe i träden.

SER FRAM EMOT: Ljuset på morgonen och vårens blommor.

MISSAR INTE I PÅSK: Långfredagens gudstjänster som talar om Guds utgivande kärlek till oss människor.

KONSTTÄVLINGEN Anuschka vann stensäkert med sina unika skulpturer

VINNARE I DEN konsttävling som utlystes i Kyrkobladet nummer 4 2022 blev Anuschka Seiffert från Mölnbo. Konstverken består av tre bildvävar av ull vilka föreställer Maria, Jesus och en ängel.    Särdraget med Anuschkas verk är de stenskulpturer som integreras i väven. Väven broderas även med detaljer, symboler och text av silke.

Hur tänkte du kring tävlingsbidraget?

– Uppdraget var att skapa konst som är ljuddämpande och som skulle hänga på väggen. Då jag mest arbetar med stenansikten ville jag kombinera dessa med bildväv eftersom jag älskar att väva. Jag har utgått från en skulptur föreställande Jesu huvud som jag gjorde förra året och kompletterar den med bildväven så att det blir en hel figur.

Hur känns det att göra konst till församlingshemmet?

– Det känns jättespännande och jag är rörd att jag får skapa konst som många människor kommer att få se. Jag känner ett stort ansvar att göra konstverk som är öppna för interpretationer och som kan inspirera besökarna.

Anuschka. Foto: Privat

MINUTIÖST TECKNAT

Irmas illustration skildrar

myllrande församlingsliv

DETALJERAT. Omslaget till detta nummer har Irma van den Poel skapat unikt för Kyrkobladet. Kan läsaren hitta den fågelskådande kyrkoherden?

Irma, vad är du mest nöjd med?

– Hur jag har lyckats väva samman alla olika kyrkliga platser och verksamheter i en enda bild.

Var har du hittat din inspiration?

– Från Where's Waldo- bilder och verk av Jan van Haasteren Sådana teckningar kan jag titta på länge för att hitta nya detaljer.

Har du själv någon kyrklig koppling?

– Kyrkan har varit en stor del av mitt liv! Sedan fem års

ålder har jag sjungit i k yrkokör. Jag var länge aktiv i ungdomsgruppen, konfirmerade mig och blev kyrkvärd. Vem är din största inspirationskälla?

– Min farmor var konstnär och har alltid uppmuntrat mig till att skapa. Hon försedde mig med skissblock och färg.

PÅSK 2023 Toner av Jesu lidande

HEJ KYRKOMUSIKER

Agneta Axelson! På långfredagen är du med och sätter upp Membra Jesu nostri i Ytterjärna kyrka. Berätta mer!

– Detta verk av Dietrich Buxtehude är ett av de största och viktigaste verken före Bach. Det består av sju kantater där var och en är tillägnade en av Kristi sårade kroppsdelar. Hur upplever du musiken?

– Musiken är mycket vacker och suggestiv. Att tolka musiken och förmedla den är en andlig upplevelse! Läs mer om verket på s. 38.

GRÖNA LUND Skapa nervkittlande minnen i sommartid

PULSHÖJARE. En sommar utan Grönan är ingen riktig sommar! Därför bjuder pastoratet in till en Gröna Lund-resa lördag 13 juni. Följ med vetja!

Inbjudan gäller dig som h går i årskurs 8 och 9 h är medlem i Svenska kyrkan (vilket betyder att du är döpt) h bor i Järna-Vårdinge pastorat.

Annelie Wagnefors, berätta om resan!

– Vi åker buss från församlingshemmet i Järna. Information kring avgångstider och ankomst tider skickas i ett separat brev till de som har anmält sig. Vad kostar det?

– Det är gratis! Vi bjuder på resa, inträde och åkband.

Hur anmäler jag mig?

– Anmälan är öppen vardagar vecka 20 och 21. Vårdnadshavare ringer

Annelie Wagnefors: 08-551 782 08 eller Laila Larsson: 08-551 782 11. Varmt välkomna att anmäla er!

»Många gånger har matkassen varit min räddning.«

LINA OM ATT FÅ HJÄLP FRÅN LP-RIA Läs reportaget på s. 26

Foto: Lubbe Garell

Irma Agneta

Foto: Stig Alenas

Viktiga varor.

INKAPSLADE. Svenskar äter

70 miljoner ägg under påsken, vilket är dubbelt så mycket som under en vanlig vecka.

VÅRTECKEN Påskens ägg symboliserar liv och spirande vår

VAD HAR ÄGG MED påsk att göra egentligen? Jo, Redan under forntiden var ägg speciella och förknippades med den spirande våren och det efterlängtade ljuset. Allt vaknade till liv, till och med hönorna som äntligen började värpa igen efter vintermörkret.

Som en symbol för nytt liv passade ägg därför bra vid firandet

av Jesu uppståndelse. Äggets skal får representera graven, där Jesu nya liv sedan bryter fram. Eftersom det förr var många som inte åt ägg under fastetiden före påsk fanns det väldigt gott om ägg när fastan tog slut.

FÖR ATT MARKERA äggens s tora betydelse dekorerades de, och ibland även välsignades i kyrkorna.

Vackra ägg gavs bort som present till nära och kära. Det gör vi än i dag, men äggen är större, ofta gjorda i papp, och fyllda med godsaker.

Att vi symboliserar färgen gult med påsken är troligen också kopplat till äggen, eller snarare kycklingarna som kommer från dem.

personer över 12 år gick aktivt in i Svenska kyrkan under förra året.

UKULELEPREMIÄR Hawaiianska toner får barnens ögon att tindra

Hej Maria Frisk, församlingspedagog. Du sitter med en ukulele i famnen. Hur hamnade den där?

– Jag har varit iväg på kurs i Rättvik där jag lärt mig spela ukulele. Efter två dagars konstant spelande har jag blåsor i fingrarna.

Gav kursen dig något?

– Kursen har gett mig en jättebra grund att stå på. Instrumentet är så praktiskt, litet och behändigt med bara fyra strängar. Fem ackord kommer man långt på! Ett perfekt instrument att använda till sångstunderna i en barngrupp.

Har du hunnit använda ukulelen i skarpt läge?

– Ja! De små barnen på öppna förskolan satt alldeles storögda runt mig när jag spelade för första gången. De var helt lyriska över att få höra ukulelen. Vilket wow-ögonblick det var!  Ska du fortsätta ha med den på sångsamlingarna?

– Med den publiken kommer jag absolut att fortsätta spela!

Foto: Linnéa Malmborg

4-STRÄNGAD. Succé när Maria spelar ukulele.

Bilden: Fotograf Gustaf Schult plåtade glasklara ögonblick

TID FÖR EXPONERING.

Civilingenjör Gustaf Schult , 1847–1904, var en av Vårdingebygdens amatör fotografer. Han bodde vid Långbro i Vårdinge 1860–1903 och lämnade efter sig en alldeles unik bildskatt med glasplåtar från 1890- talet. Av en slump hittades skatten i en loppislada i Nykvarn för några år

sedan och blev sedermera omhändertagen av Vårdinge Hembygdsförening. Kyrkobladet publicerar ofta Gustafs bilder för att visa glimtar av de liv som en gång levts i Vårdinge församling.

TACK VARE Gustafs och andra lokala fotografers idoga arbete kan vi idag se människor och byggnader

som i svunna tider utgjorde ett helt universum för dem som levde i trakterna.

– De är ögonblick frusna i exponeringsögonblicket, kanske bara en hundradels eller tusendels sekund långt, men som för evigt utgör viktig dokumentation om tider som inte kommer åter, säger Hans Göthlin i Vårdinge hembygdsförening.

Foto: Gustaf Schult. Källa: Vårdinge hembygdsförening

SYSTRAKÄRLEK. Gretha och Gertrud Pauline Santesson är nervösa framför fotografen.

TREBENT MAGIKER. Gustaf Schult in action 1897.

VASST STILLEBEN. ” Kaktus hos Beckmans” förevigad.

MUSICERANDE HERRE. A F Schult porträtterad bakom ett berg gitarrer och noter.

SELFIE. Gustaf Schult själv plåtad iförd en märklig hatt.

SAMLAR IN FÖRNÖDENHETER

Örjan tar strid för Ukraina

Innan februari 2022 fanns inte Ukraina i hans tankar. Nu driver Järnabon ett hjälpcenter som stöttar ukrainska soldater. Möt Örjan Lundström som aldrig slutar kämpa. TEXT &

INSAMLARE. För Örjan var engagemanget en självklarhet när kriget bröt ut. Nu stöttar han Ukraina varje ledig stund genom att samla in grejer som skickas ned till fronten.

INNAN KRIGET bröt ut i Ukraina 24 februari 2022 hade Järnabon Örjan Lundström ingen som helst relation till det landet. Annat är det nu. I en gammal bildsal vid Eneskolan i Järna huserar det hjälpcenter han startade ur ren frustration – Caps and Candles for Ukraine. Säckvis med kläder, ljus och medicinsk utrustning trängs i den ljusa lokalen som invigdes i januari 2023.

– G ivarviljan är enorm. Många har skänkt grejer och velat hjälpa till, säger Örjan och visar runt i lokalen som är proppfylld av varma sockor, leksaker och liggunderlag.

NÄR KRIGET STARTADE växte Örjans frustration och han kände sig tvungen att göra något. Efter att ha lärt känna en ukrainsk familj i Järna började han samla in stearin som i Ukraina används till att göra värmemarschaller i skyttegravarna. Därefter skänkte någon en sovsäck och vips så var insamlingen på ett naturligt vis igång. Nu fyller de insamlade sakerna den nya lokalen till brädden.

Varför började du engagera dig?

– Jag var bara tvungen att agera. Att ett land i Europa invaderas år 2023 är så bisarrt, säger Örjan.

I lskan födde ett engagemang utan dess like. Varje ledig stund vid sidan av sitt heltidsjobb använder Örjan till att sortera saker, skapa kontakter och sköta logistiken. Någon erfarenhet sedan tidigare har han inte. – Nej, säger han och skrattar. Allt har jag lärt mig genom de människor jag mött på vägen. Men jag har alltid haft ett enormt driv!

Det drivet har kommit väl till pass. Ljusstumparna av stearin har strömmat in. Från f örsamlingar i

hela Sverige tar Örjan emot många kartonger med ljusstumpar. Mycket annat har skänkts från såväl privatpersoner som företag.

I lokalen samlas i dag kartonger och säckar som ska fraktas ned till den ukrainska krigsf ronten samt till de sjukhus där sårade soldater är inlagda. Det mesta levereras direkt in i landet, men vissa saker skickas med post. Då körs de ned till Ukraina där de postas på ett ukrainskt postkontor. Volontärer inne i landet tar sedan emot paketen.

Ö rjan visar en kartong med våtservetter och andra förnödenheter som ska hämtas av en ukrainare som kör den direkt in i krigszonen.

– Den farligaste platsen i Europa just nu, påpekar Örjan.

CHAUFFÖRERNA som kör de många milen ned till kriget har Örjan lärt känna under tiden i projektet. Vid sin sida i insamlandet har han även två dussin aktiva volontärer och ett stort nätverk som alla bidrar på olika vis. En kvinna syr balaklavor, en bakar powerbars och flera kvinnor stickar värmande

sockor. Allt för att underlätta för de kämpande soldaterna.

– O m soldaterna orkar göra sitt jobb så kan kriget få ett slut, resonerar han kring beslutet att samla in saker främst till soldaterna, inte till civilbefolkningen.

FÖR ÖRJAN finns inget slut på viljan att hjälpa till, även om han inser att vilan är viktig för att orka kämpa vidare. Sina fem timmar karate i veckan hinner han med, men knappast den bokläsning han annars brukar ägna sig åt.

– Till och med soldaterna har ju permission, säger han och ler. Men för mig är det svårt! Om jag någon dag skulle ligga hemma och vila t änker jag på att just det lilla jag skulle kunna göra kan rädda en person.

Ingen rast, ingen ro förrän kriget är över, då?

– P recis! Kriget pågår värre än någonsin, även om inte media rapporterar lika hårt som tidigare. Kriget har blivit normaliserat. Jag kommer fortsätta tills det blir fred.

FÖLJ HJÄLPCENTRET

Sök efter Caps and Candles for Ukraine –insamling till Ukraina på Facebook.

Ljusstumpar blir

ljus i skyttegraven

HAR DU LJUSSTUMPAR av stearin? Lämna dem i ljusröret som finns i församlingshemmet, Kyrk vägen 10 i Järna. Stearinet körs ned till Ukraina där de stöps om till marschaller för soldater i skyttegravarna.

Swisha en hundring

SWISHA ETT bidrag till: 070-779 74 11 (Örjan Lundström), märk med UHC så köper Örjan och hans volontärer det som passar just för tillfället.

Skänk en ficklampa

FÖRNÖDENHETER samlas in enligt en lista som ligger på hjälpcentrets Facebook sida – Caps and Candles for Ukraine. Allt kan inte tas emot då vissa saker är svåra att skicka, eller är ur säsong. Sådant som alltid går hem är sjukvårdsmaterial. Följ sidan så får du information om särskilda insamlingstillfällen eller ta kontakt med Örjan:

Mail: orjan.lundstrom@gmail.com

Telefon: 070-779 74 11 (Skicka sms av praktiska skäl)

Urval av vad som tas emot just nu:

Underkläder för män

Våtservetter och deo

Tandkräm

Underställ

Fleecejackor

Förband och kompresser

Mediciner inklusive smärtstillande

Kryckor och rollatorer

Ficklampor

Powerbanks och batterier

Bensin- och dieseldrivna elverk

Mobiltelefoner och surfplattor

Sovsäckar, liggunderlag och tält

SURVIVAL KIT. Våtservetter, balaklavas, förband och powerbars skickas till fronten.

AKUT. Kläder på väg till sårade soldater.

LJUSGLIMT. Stearinet förvandlas till marschaller.

Samtal i natten med medmänniska i ensamhet

MITT I NATTEN SITTER PRÄSTER i hela Sverige och pratar med människor om livets frågor – sorg, ensamhet, bedrövelse, förväntan och ängslan. Jourhavande präst har funnits i nära 70 år och utgör en viktig plats för människor att vända sig till. Alla pass i telefonjouren fördelas jämnt mellan församlingarna i hela Sverige. Pastoratets tre präster har jour ett par gånger varje år.

Präst Martin Reberg, hur är det att sitta i jouren?

– Ett arbetspass kan vara tufft eftersom det handlar om flera timmar i sträck. Om jag laddar upp med en psalmbok, Bibel, choklad och kaffe så går det att hålla sig vaken. Ännu viktigare är att överlämna allt som sker i Herrens händer.

Hur många samtal kan du få under en natt?

– Samtalen kopplas fram med några minuters mellanrum. Det ringer utan avbrott men man plockar själv numren i den takt man hinner. Jourpassen varar i fyra timmar mellan 21.00–00.00 eller 01.00–05.00.

Vad vill människor prata om?

– Allt mellan himmel och jord! Många som ringer plågas av å ngest, ensamhet och oro. En del vill att man ber Fader vår och välsignelsen. Ibland handlar samtalen om mer vardagliga b ekymmer. En gång ringde en ung man som skulle gifta sig och frågade om jag kunde be för att han skulle h itta vigselringen som han tappat bort i sin lägenhet. Hoppas att han hittade den!

TRÖSTERIK. ”Att få möta en lugnande röst i natten kan vara viktigt för den som inte har någon att prata med när livet känns som svårast”, säger Martin Reberg om Jourhavande präst.

UTLOTTNING. Vinn en tjusig namnposter till ditt eller någon väns barn. Skriv ett mail eller brev med namn och adress till redaktör Linnéa Malmborg. Vinnaren får välja text, storlek och färg på postern. I samarbete med Me & My House Store.

FAKTA: JOURHAVANDE PRÄST

Ring 112 och be att få bli kopplad till Jourhavande präst. Prästerna är anonyma och har tystnadsplikt. Du måste inte tillhöra Svenska kyrkan eller vara troende för att ringa. Du kan också skicka e-post till jourhavande präst. Säkerheten är lika bra som när du ringer och inga mail sparas eller läses av någon annan.

Webb: svenskakyrkan.se/jourhavandeprast

KORSTECKEN. Att göra korstecknet finns historiska belägg för från mitten av 100-talet. Kristna gjorde tecknet dagligen som en bekännelse av tron och som ett skydd för sinnet. I väst görs tecknet vanligen från pannan, ner över bröstet och från skuldra till skuldra. Det kan göras genom att korsa tre fingrar (vilket står för tre enigheten) eller genom att använda hela handen.

VAPENSKÖLD. Precis som andra biskopar i Svenska kyrkan har ärkebiskopen Martin Modéus en heraldisk vapensköld med sitt eget valspråk ”Levande tillsammans med Kristus”. Intill syns ett lejon och ett lamm – djur med bibliska referenser. En kräkla och en korsstav gömmer sig bakom skölden.

Foto: Magnus Aronson

Präst Martin Reberg

DOP, HELT ENKELT

lördag 6 maj

09.00–16.00

Överjärna kyrka

VÄLKOMMEN att boka

ert eller era barns dop på vår stora dopdag helt utan

åldersgränser. Kom som ni är så ordnar vi allt. Vårt mål är att dopet ska bli ett kravlöst och vackert minne för livet. Kom ensamma eller bjud familj, släkt och vänner om ni önskar.

Genom att anordna dopdagen vill vi förenkla

DOPDAGS. Kom en pandemi i vägen för dopet? Svårt att ta tag i att ordna kalas?

Släpp alla krav och boka en doptid på vår dopdag den 6 maj.

för familjer att kunna döpa sitt barn. Även äldre barn och vuxna kan döpa sig, samt även flera samtidigt. Det enda ni behöver göra är att boka in er på en tid, resten sköter vi. Vi möter upp med präst, musiker, fika och en gåva.

ANMÄLAN: Senast 10 april till expeditionen. Anmäl er via telefon eller mail, se kontaktuppgifter längst bak i tidningen. Vid anmälan får ni en egen doptid. Gudstjänsten är cirka 20 minuter lång.

DOP, HELT ENKELT »Det enda som

DEN 6 MAJ STUNDAR DEN STORA dopdagen. En vacker, minnesvärd dag utan ansträngning för dig och ditt barn.

Goddag präst Annica Lahti, initiativtagare till Dop, helt enkelt, vår stora dopdag i maj. Berätta lite mer!

– För den som inte kan eller vill planera dop och ställa till ett stort dopkalas vill vi förenkla genom att ordna en dopdag. Du som förälder bokar i förväg in dig på en tid och sedan kan du släppa allt ansvar. Vi ordnar med dopgudstjänsten och fika efteråt. Perfekt att passa på att döpa lite äldre barn då dopet av någon anledning inte blev av. Hur brukar en sådan dag bli?

– Enligt erfarenhet brukar en dopdag bli helt fantastisk! Ofta känns den större och bättre än vad man kan tänka sig. Hur många får komma?

– Kom ensam med ditt eller dina barn eller ta med hela släkten. Du bestämmer helt och hållet själv. Föranmäl ungefärligt antal så att vi har tillräckligt med fika. Är det bara bebisar som kan döpas?

– Alla åldrar är välkomna! Dopet har ingen åldersgräns och såväl små som stora barn, ungdomar och vuxna kan döpas.

Men om jag själv inte ens vet om jag tror på Gud, ska jag döpa mitt barn ändå?

– Att tro handlar inte om att förstå allt. Tro handlar om tillit och en förtröstan om att det finns en kärleksfull gudskraft som vill hjälpa oss. Vi kommer aldrig att förstå allt, men kan landa i att livet är större än vad vi ser. Dopklänningen symboliserar att Gud vill hjälpa oss. Vi har hela livet på oss att växa i den!

Finns det något krav på mig för att kunna bli döpt eller döpa mitt barn?

– Det enda som krävs för att bli döpt är att du vill!

krävs för att bli döpt är att du vill«

Text: Linnéa Malmborg.

Foto: Johannes Frandsen/Ikon

Präst Annica Lahti Foto: Stefan Christophs

MONUMENTAL Att världen behöver hopp var Lehna Edwalls tanke när hon startade projectet Unite Hope project. Projektet har nu spridit sig världen över.

GLOBETROTTERS

HOPPSPRIDARE Den första ängeln var i betong men finns nu även i brons och silver. På bilden syns en specialversion – en 40 kilo tung ängel i medicimarmor tillverkad i italien.

Bevingad betong sprider hopp

Änglar, finns de? Ja, över hela världen pryder de sin plats – de vingprydda betongänglarna som Lehna Edwall har skapat till fredsprojektet Unite Hope Project. Häng med på änglavärldsturné.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Unite Hope Project

GÅR DET ATT SKAPA hopp i en splittrad värld där svarta rubriker syns på löpsedlarna dagligen? Absolut! Det tror i alla fall konstnären och formgivaren Lehna Edwall som d river det konstnärliga fredsprojektet Unite Hope P roject sedan 18 år tillbaka.

ÄNGLAPROJEKTET startade 2005 då Lehna hade skapat den första ängeln i betong som motkraft till det kaos som pågick i världen då. Tanken var att tillverka något som kunde sprida positivitet och symbolisera det goda. Något som kunde sprida glädje och vaka över människor i deras hem och i offentliga miljöer. Så föddes idén till ängeln som blev symbol för hopp och fred.

– Projektet handlar om att vara med och bidra till en bättre värld, säger Lehna som ser detta som sitt konstnärliga sätt att göra världen lite bättre.

Unite Hope Project går ut på att änglar placeras ut runtom i Sverige och i världen. Ängeln blir en gåva till en plats, en person eller ett folk och på så vis sprids budskapet om hopp. Människor i hela världen förs samman i ett änglanätverk som en stor konstinstallation.

ORIGINALÄNGELN är 70 centimeter hög, väger 40 kilo och gjuts i betong. Första ängeln göts på Ta Form Konstgjuteri i Järna där den tillverkades i många år. Numera finns änglar i både större och mindre format, i andra material samt som

halssmycke. Svenskt Tenn har tagit in en nio centimeter hög ängel i mässing och tenn i sitt sortiment.

– Vem som helst kan köpa en ängel och placera den någonstans i världen eller i Sverige. Vissa har valt att placera den vid en gravsten, säger Lehna och hänvisar till att några gravar på Ö verjärna kyrkogård har dekorerats med änglar.

I PROJEKTETS startskede placerades änglar ut på sju platser: Emae i Vanuatu i Stilla havet, Mount Buffalo i Australien, Uralbergen i Ryssland, Kita i Mali, Urubamba i Peru, Mount Nansen i Canada och på Hawaii. Genom att binda samman dessa sju platser bildades ett änglanätverk över hela världen.

– M ånga tar bilder på änglarna från sina resor och skickar till mig. På så vis ser vi hur de hänger ihop.

Fram till dags dato finns Lehnas ängel på 49 platser i världen. Fler tillkommer hela tiden.

– A lla som vill är välkomna att vara med i projektet genom att placera ut en ängel. Tillsammans bildar vi en tyst kedja av hopp.

MER INFORMATION OM UNITE HOPE PROJECT: www.unitehopeproject.com

INSPIRATÖR. Lehna Edwall skapade den första ängeln i projektet Unite Hope Project för att visa på det hopp som faktiskt finns i en värld full av krig och förödelse.

HIMMELSKT SÄNDEBUD. Ängeln finns även i en variant som är tre meter hög – Big Hope. Ängeln reser runt till olika platser och skulpterades av Lehna Edwall med hjälp av Olle Skoglund som då arbetade på Ta form i Järna.

LIVRÄDDANDE. Stickade sockor värmer snart en kall soldatfot.

UNITE HOPE PROJECT

UKRAINAHJÄLP

Sticka värmande sockor till soldater i strid

MEDLEMMARNA I STICKCAFÉT träffas två gånger i månaden i Klockaregården bredvid Överjärna kyrka för att sticka. Nu ligger fokus på att tillverka sockor till krigets soldater i Ukraina.

– Soldaterna är ute trettio dagar i sträck. Om de inte byter strumpor ett par gånger under den tiden finns risk att de utvecklar så kallade skyttegravsfötter, vilket i värsta fall kan leda till amputation. Fötterna måste få möjlighet att torka och därför är ullstrumpor allra bäst, säger Pia Sjöstrand som är initiativtagare till sockstickandet.

Så här stickar du en icke ­ storleksberoende tubsocka som passar alla fötter i storlek 36–47:

● Välj ett garn i ull eller ull/syntet som passar till strumpstickor nr 4,5.

● Lägg upp 60 eller 64 maskor.

● Sticka resårstickning 2 räta maskor, 2 aviga maskor i ca 50–60 cm.

● Nu är det dags för hoptagning för tån: sticka 2 räta maskor, sticka ihop 2 maskor, fortsätt så varvet ut. Nästa varv stickas avigt.

● Fortsätt sticka dessa två varv tills det är 26 eller 28 maskor kvar.

● Sticka ihop 2 maskor hela varvet. Klipp av garnet cirka 20 cm och drag det genom resterande maskor och fäst garnändarna.

DINA FÄRDIGSTICKADE sockor kan du skänka till Ukraina för att värma kalla fötter. Det går bra att lämna in dem i församlingshemmet, Kyrkvägen 10 i Järna eller kontakta expeditionen: 08-551 747 20.

»We believe that giving is receiving, in uniting instead of dividing, that you matter and that your choices are important, that the smallest light can illuminate the deepest darkness and that we have the power to create change.«

Solnedgång i Norge.

Utsikt i Italien.

Pia Sjöstrand. Text och foto: Linnéa Malmborg

IN ACTION. Tubsockor stickas i rask takt.

HÄNFÖRANDE . I Vårdingemässan finns tid att upptäcka allt det vackra i musik, sång, liturgi och gemenskap.

Foto: Stefan Christophs

VÅRDINGEMÄSSAN »Mässan i Vårdinge är en himmelsk rastplats i vardagen«

En himmelsk stund som upplevs med alla sinnen. En mötesplats för den som längtar efter Gud och gemenskap. I Vårdingemässan får djupa möten plats. Där får allt det vackra utrymme.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Lasse Wiklund

VÅRDINGEMÄSSAN

varje söndag

Vårdinge kyrka 16.00

Mässa varje söndag med ett fåtal undantag vid större högtider och under sommaren.

FÖR ETT OCH ETT halvt år sedan fick bygdens son präst Martin Reberg uppdraget att utveckla församlingslivet i Vårdinge församling. Gudstjänstlivet hade rykte om sig att ha stagnerat. Några få samlades i kyrkan varannan söndag och ofta utan präst. Som nyanställd och själv boende i Vårdinge började Martin samtala med kollegor och församlingsbor. Från alla samtal och böner växte Vårdingemässan fram – en timslång mässa som återkommer varje vecka året om förutom ett kortare uppehåll några veckor under sommaren.

FÖRHOPPNINGEN VAR att öppna upp för en ny gudstjänstfirande församlingsgemenskap. Att återväcka kyrkan som ett heligt rum för den som söker Gud. Martin använde alla sina sociala färdigheter och byggde snabbt upp ett n ätverk med ett 50-tal människor som i olika grad började komma till kyrkan. I snitt 30 personer i olika åldrar firar nu mässa varje söndag och ofta dyker helt nya personer upp i kyrkbänkarna.

– Kyrkan har blivit mer anonym på ett bra sätt, utbrister Martin. Alla ska känna frihet att komma när de vill.

Själv kommer Martin och hans familj nästan alltid på mässan även de gånger han inte själv står i predikstolen.

INTÅGANDE. Procession med kors och ljus. Nabaz går först i vanlig ordning.

– För mig har mässan blivit så mycket mer än ett arbete. Att möta mina bröder och systrar i tron och ta emot förlåtelse och kärlek från Gud har blivit bärande i mitt liv.

ATT LÄGGA MÄSSAN klockan fyra på eftermiddagen var en nyhet. Enligt tradition har gudstjänsten börjat elva på förmiddagen, ett arv från g amla bondesamhället. Tiden ändrades främst för att människor mitt i livet enklare skulle kunna komma.

– För barnfamiljer är rutiner kring sömn, mat och aktiviteter avgörande. Men nu har jag märkt att en del trogna kyrkobesökare också börjat uppskatta den nya tiden. Att få avsluta helgen i kyrkan och samla livsmod inför en ny vecka är inte så tokigt, konstaterar Martin.

E fter mässan serveras hemlagad ekologisk mat i intilliggande Sockenstugan. På serveringsbordet står gratäng, pastasallad, paj, hembakat bröd och nykokad soppa tillagad av Martins hustru Anna .

Tanken att äta middag tillsammans beskriver Martin som en central del av församlingslivet. Och en väldigt biblisk sådan.

– De som går i mässan behöver heller inte tänka på att laga söndagsmiddag när de kommer hem, säger han och skrattar.

»Att få avsluta helgen i kyrkan och samla livsmod inför en ny vecka är inte så tokigt ...«

MARTIN REBERG OM VÅRDINGEMÄSSAN

Kyrkomusiker

Agneta Axelson är en av de som gör mässan till en vacker stund.

Unga Röster sjunger.

KOMMUNION. För Martin Reberg är nattvarden mässans absoluta centrum. ”Det är genom tron på Jesu egna ord som vi kan öppna våra hjärtan och ta emot vår frälsare när han kommer till oss i bröd och vin.”

Drygt hälften av dem som kommit till kyrkan väljer att fortsätta gemenskapen i Sockenstugan där otvungen stämning råder. Martin betonar att ingen ska känna ett tvång att gå till kyrkmaten om de inte känner för att socialisera sig. Förutom tiden, frekvensen, prästnärvaron och kyrkmaten bjuder mässans liturgi in till större delaktighet. Evangeliet och nattvarden är dock alltid i centrum.

– M ässans fasta ordning skapar en rytm. Inom ramarna finns alltid öppenhet och rymd, annars blir det segt och syrefattigt.

– Det går att förena heligt och lekfullt. Högtid l igt, vördnadsfullt och lekfullt är en skön treenighet, kommenterar Martin.

MÄSSAN BÖRJAR med procession där kors, ljus och sakrament bärs från vapenhuset till altaret av dem som önskar, vilket ofta blir barn. Vid ingången finns en tavla där barn, om de vill, kan välja en uppgift som att t ända ljus, gå med korset eller ringa i kyrkklockorna. När flera barn är på plats har Margreth Nilsson söndagsskola i sakristian. Inför nattvarden återvänder barnen in i kyrkorummet.

– B arnen har en självklar plats i liturgin. Att de känner sig delaktiga i mässan är jätteviktigt. Kyrkans framtid bor ju i dem!

Just delaktighet är något som fått en framträdande roll i mässan. Inte bara prästen ber och sjunger. Här finns plats för andra att be förbön, tända ljus, sjunga eller framföra musik. Så fort

någon erbjuder sig att medverka f rigörs ut rymme. Allt från gitarrsolon och solosång till afrikanska trummor och gospel har framförts under mässan.

– I ngen hinner somna till under mässan, såvida man inte är väldigt trött och faktiskt behöver vila en stund säger Martin och skrattar. Annars är det mycket sitta-och-stå-upp och röra sig runt i kyrkorummet.

EN LITEN TID HAR nu gått och Martin kan konstatera att gudstjänstlivets f örnyelse har fallit väl ut. Allt fler upplever det vackra med alla sinnen –fladdrande böneljus, vacker musik, sång, orgelns psalmtoner, bröd och vin i kommunionen, god mat och vänskap. Det vackra finns i hela kyrkan.

M artins mål har varit att skapa en plats där människor kan be och vara i stillhet inför Guds ansikte. Där de kan komma precis som de är och få frid i själen. Vårdingemässan är en sådan plats.

– M ässan har blivit en rastplats för människor som söker näring för själ, kropp och ande. Drömmen är att det ska fortsätta vara så.

Kom, allt är tillrett!

»Mässan har blivit en rastplats för människor som söker näring för själ, kropp och ande.«

Kyrkvärd Ta Aschan läser söndagens texter.

Ingen hinner somna under mässan.

”FÖR DIG UTGIVEN.” Evangeliet och nattvarden är i mässans centrum. Robin Malmström hjälper till under utdelningen av bröd och vin.

7 röster om Vårdingemässan

SUSANNE HOBOHM Gudstjänstbesökare

”ATT VARA I EN kyrka på en plats där det funnits gudstjänster och sammankomster i över tusen år känns fantastiskt. Samhörigheten är viktigast! Det är kärt för mig att vara omgiven av människor från min nya trakt. Kyrkan ger då en hemliknande känsla.”

ROBIN MALMSTRÖM

Gudstjänstbesökare och kanske blivande kyrkvärd

”ALLRA BÄST med mässan är att jag har börjat lära känna församlingen. Och så maten efteråt förstås! Vi är en stor familj, så att mässan börjar klockan fyra passar oss bättre än att den börjar vid elva. Än så länge har jag inga regelbundna uppgifter men tanken är att jag ska bli mer aktiv och kanske bli kyrkvärd.”

ANNICA LAHTI

Präst i Järna-Vårdinge pastorat

”KYRKORUMMET i Vårdinge

är vackert och inbjudande. Att få komma in där söndag eftermiddag som avslutning på veckan är så gott. Här finns plats för gammal som ung. Det öppna kyrkorummet och söndagsskolan gör det lätt för barn att vara med på sina villkor. Att vi efteråt samlas i Sockenstugan över en tallrik mat är fantastiskt!”

JENS SPENDRUP

Gudstjänstbesökare och Vårdingebo

”JAG TROR ATT de flesta av oss känner ett ständigt behov av att reflektera över hur vi lever våra liv, och hur vi förhåller oss till våra nära och kära. Gjorde jag rätt eller blev det fel den här gången också? Ofta märker jag att jag får svar på många av mina funderingar i kyrkan, i bibeltexterna, i prästens predikningar och i psalmerna. I gudstjänsten upplever jag ett befriande lugn som gör det lättare att ta in svaren på mina frågor.

Som pensionär har jag ett behov av rutiner i tillvaron, oavsett om det handlar om att göra något, eller bara att koppla av. Jag längtar efter att få gå i kyrkan varje söndag och söka och kanske tala med Gud. Jag längtar också efter en stilla och vacker stund i skenet av tända ljus och vacker musik.

Att gudstjänsten är förlagd till eftermiddagen innebär att jag får tid att sova lite längre på söndagsmorgonen, och då hinner med att i lugn och ro äta min älskade frukost.”

MARGRETH NILSSON

Kyrkvärd och ansvarig för söndagsskolan

MARGRETH NILSSON är kyrkvärd i Vårdinge kyrka sedan tio år tillbaka. Den nya Vårdingemässan ser hon som ett stort lyft: ”Mässan är föredömligt enkel. Jag upplever att det kommer folk som jag tidigare inte har sett. Varje söndag håller jag i söndagsskolan inne i sakristian där jag och barnen pysslar med något kreativt. Stjärnor viks, glitter stänks och frön planteras i krukor. Jag försöker att hitta något som passar söndagens tema utifrån kyrkoåret.”

MIRIAM TINGLÖF

Gudstjänstbesökare och sångerska

”MÄSSAN ÄR väldigt fin och har en varm atmosfär med en bra blandning av lekfullhet och allvar. Förutom att jag besöker mässan privat har jag sjungit solo vid ett flertal tillfällen.”

CHRISTER OLSSON

Gudstjänstbesökare och kyrkvärd

”JAG FLYTTADE till Vårdinge 2021 från Turinge-Taxinge församling där jag var kyrkvärd i 35 år. Mitt första besök i Vårdinge kyrka var en söndag då det skulle firas mässa. Den förste jag hälsade på var Adam Reberg, som agerade vaktmästare. Att se en så ung person ha det jobbet gjorde mig glad. I bänkarna satt ungefär 50 personer i alla åldrar. ’Wow!’ tänkte jag! Sedan dess har jag agerat gudstjänst- och kyrkvärd flera gånger och har bara missat en handfull mässor.

Musikerna som är med, såväl anställda som inhyrda, är superbra. Ibland är det rent av magiskt! För mig är Jesu kärlek till människan så central. Det påminns jag om i nattvardsfirandet. Att få dela bröd och vin, som lärjungarna gjorde, känns stort. Jesus är i centrum av mässan.

Avslutningen med kvällsmat är speciellt. För mig som nyinflyttad änkling är det ett tillfälle att lära känna nya människor.”

Vårdinge kyrka . Foto: Stefan Christophs

Kristi närvaro har i ciboriet

g uldl'äge

GYLLENE ASK. Ciborier används till att förvara välsignade oblater. På bilden syns Överjärnas gamla ciborium.

Först ut är ciboriet – förvaringen för välsignade oblater.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Helena Bonnevier, Historiska museet/SHM

Foto: Linnéa Malmborg

HELIGT FÖRVAR. Ett nyare ciborium finns inlåst längst fram vid koret i Överjärna kyrka. I den läggs överblivna oblat efter mässan. Oblaten förvandlas inte till Kristi kropp men man säger att ”Kristus är i brödet”.

Nyare ciborium inlåst i Överjärna kyrka.

IDEN MEDELTIDA kyrkan fanns många ting som användes vid firandet av gudstjänst och andra kyrkliga handlingar som dop, begravning och vigsel. Ett sådant framstående föremål med stor betydelse i det medeltida kyrkolivet är ciboriet. Ett ciborium är ett högt kärl med fot som användes för att förvara så kallad hostia, invigt eller konsekrerat nattvardsbröd, det vi idag kallar oblater.

NÄR PRÄSTEN uttalade Kristi instiftelseord ansågs brödet och vinet nämligen till sitt innersta väsen ha övergått till att bli Kristi kropp och blod. För ett mänskligt öga såg det däremot fortfarande ut som bröd och vin.

Vad innebär invigning av hostian?

I Kyrkobladet visar vi prylarna du inte trodde fanns – sådant som förr hade stor betydelse i våra kyrkor.

Stina Fallberg Sundmark, universitetslektor i kyrko- och missionsstudier.

– Den innebar att den sakramentala närvaron inte försvann när mässan var slut. I samband med att prästen läste instiftelseorden blev Kristus fortsatt närvarande i hostian, säger Stina Fallberg Sundmark, universitetslektor i kyrkooch missionsstudier som forskat om ciborium.

JAG KONTAKTAR STINA EFTER att ha fått nys om att Överjärna kyrkas gamla ciborium finns förvarat på Historiska museet i Stockholm. 1300-tals ciboriet överlämnades till museet 1875 när det inte längre hade någon funktion i kyrkan.

Överjärnaciboriet är tillverkat i förgylld koppar, vilket Stina tror är anledningen till att det fortfarande finns bevarat. Mycket kyrksilver försvann nämligen från kyrkorna på 1500-talet.

– Under reformationen konfiskerades enorma mängder kyrksilver av Gustav Vasa när han ville dra in kyrkans egendomar. Han behövde finansiera kriget mot Danmark och tog enorma lån i Lübeck som behövde betalas tillbaka.

Då var det oerhört praktiskt att roffa åt sig av kyrkans föremål i silver!

Stina beskriver 1800-talet som ett farligt århundrade för medeltida byggnader och föremål. Flera kyrkor revs och många gamla kyrkliga inventarier kastades bort.

CIBORIER HADE INTE LÄNGRE någon funktion i kyrkorna efter reformationen. I den protestantiska kontexten blev det väldigt viktigt att den välsignade oblaten konsumerades. Kristi närvaro ansågs inte finnas kvar i de oblater som inte konsumerades i mässan.

Varför försvann många ciborier från kyrkorna?

– I Sverige fanns en stark rädsla för allt som var romersk-katolskt, i stället skulle den lutherska identiteten betonas. Att ciboriet skänktes kan också ha en icketeologisk anledning. Okunskapen och ointresset kring kulturhistoriska föremål i kyrkorna var stor på den tiden.

Att ciboriet har förlorat sin ursprungliga betydelse innebär inte att den på något sätt nu är oväsentlig, menar Stina som betonar värdet av gamla kyrkliga föremål.

– Ciboriet är inte enbart ett vackert föremål som kan ge oss kunskap om hantverkskunnandet för 600–700 år sedan, utan bör också sättas in i det ofta dramatiska sammanhang som det har varit en väsentlig del av, inte minst då en människa skulle skiljas från jordelivet.

Källor: Stina Fallberg Sundmark, ”Medeltida ciborium från Södermanland”, Sörmlandsbygden 73, Nyköping 2004, s. 80–89. Stina Fallberg Sundmark, ”Sjukbesök och dödsberedelse”. Sockenbudet i svenska medeltida och reformatorisk tradition, Skellefteå 2008.

MEDELTIDA NATTVARD. Ciboriet står med öppet lock på altaret. Vi ser hostiorna som ligger i det. Prästen i ett helgons skepnad ger en hostia till kommunikanten.

Tryck av Anton Koberger, 1493.

OBLATGÖMMA.

Ett medeltida ciborium från Överjärna kyrka skänktes till Historiska Museet

1875. Graveringen lyder: NEC EST

MATERIA PIXIDIS

VT SIC S (Detta är pyxidens, ciboriets, innehåll, syftande på den invigda oblaten, Kristi kropp).

MYSTIKENS LILLASYSTER. Förundran är en skärpt eller fördjupad uppmärksamhet inför något oväntat underbart som man aldrig räknat med.

BETRAKTELSE

En liten svindel av klarhet. När det väntade möter det oväntade

TEXT: Ylva Eggehorn FOTO: Gunungkawi/Adobe Stock

SÅHÄR EFTERÅT förstår jag nästan inte hur vi orkade resa till fjällen sportlov efter sportlov. Bilen hukade under packningen och vi satt inklämda mil efter mil bakom immande rutor med de varma k läderna, maten, pjäxorna och blöjpaketen. Så småningom smalnade vägen och skogen blev glesare. Fält bestrukna med snöns breda pensel växte ut vid sidorna, under en blekblå himmel. Då pekade vår dotter med tumvanten mot glasrutan och sa ordet: ”vackert”. Hon var två och ett halvt år. Jag minns fortfarande när mina barn, var för sig, för första gången använde ordet ”vackert”. Det beror inte på att jag har fört journal över deras utveckling eller hur de successivt har utökat sitt ordförråd. Jag minns det för att jag inte kan glömma uttrycket i deras ansikten.

MIKAEL VAR OCKSÅ DRYGT två år eller kanske nyss fyllda tre. Vi var på en kinarestaurang i Stockholm för att träffa släktingar som kommit resande långt ifrån för att möta oss. Medan vi väntade på maten reste han sig och stod alldeles stilla bredvid det stora akvariet som fanns inne i restaurangen. Guldfärgade fiskar med slöjor gled fram genom vattnet. Han vände sig om emot oss och slog ut med handen: ”vackert”. Båda såg något för första gången, något oväntat, något de

inte hade kunnat föreställa sig. De letade efter ett ord som kunde motsvara deras förundran, och hittade det: världen kunde plötsligt öppna sig mot skönhetens förbluffande ljus. Så vackert. Vem hade lärt dem ordet? Vi hade knappast präntat in det i dem. Det kändes snarare som om det redan fanns inom dem. Före oss eller oberoende av oss. Som om de hade sparat det, väntat på det rätta tillfället.

OM MAN NU KAN vänta sig det Oväntade. Om förundran behöver beskrivas, kanske man kan beskriva den så: en skärpt eller fördjupad uppmärksamhet inför något oväntat underbart som man aldrig räknat med – men i den stund man möter det, känner man igen det som något man längtat efter hela sitt liv. Det väntade möter det oväntade och en blixt slår upp ur mötet. Man förundras. Hur är det möjligt?

Världen tar ett språng ut ur sig själv. Och jag tar ett språng ut ur mig själv. Världen var större och djupare än jag trodde. Och jag själv var mer än jag hade trott mig om. Förundran är en liten svindel av klarhet. Mystikens lillasyster.

Vårt sätt att leva idag gör det nästan omöjligt att förundras. Förundran tar tid, kräver en sorts fördjupad uppmärksamhet. Man kan knappast heller påstå att förundran är en önskvärd egenskap i samtiden. Gå omkring med förstorade pupiller och ett ”O!” på tungan – om du är över fem år gammal kommer du att framkalla viskande kommentarer på din arbetsplats eller i ditt klassrum!

CYNISM ÄR MER gångbart. Cynism visar att man har begripit n ågonting om livet. Att man är klarsynt och inte går på vad som helst. Problemet med c ynismen är dock att den livshållningen bara kan bekräfta våra erfarenheter av att livet är hårt, framtiden mörk och att det inte är någon idé att lita på andra människor. Cynismen kan inte visa oss något nytt. Den är ingen öppning mot det Oväntade.

Talar vi om kreativitet och innovationsförmåga, om förmågan att hitta nya möjligheter, tiger cynismen. Den är ett utmärkt redskap för satir och avslöjande analys. Den kan strippa makten på de mest förföriska argumenten. Å andra sidan är den också maktens bästa redskap när det gäller att utföra övergrepp.

E n kniv behövs för att röja rent där gamla strukturer vuxit till en ogenomtränglig snårskog. Men man får inget nytt att växa med hjälp av den. Man träffar varken på världen eller sig själv i full frihet, om man hela tiden är beväpnad.

»Det

Jag hade lagt ännu ett år av duktighet bakom mig. Kapabel till det mesta. ”Du är så produktiv”. ”Hur orkar du?” Vem vill inte höra andra säga det? Ändå finns det någonting inom mig som viskar om att det här inte är Det Riktiga Livet.

dricka. Farmors seltersglas och solen i hennes kök. Bubblorna som steg upp och sprack med krasande ljud som om de varit små kristallkulor. Det sprakade i mina näsborrar och jag ville nysa. Jag visste inte att jag kom ihåg det så tydligt.«

Att under allt jag klarar finns en klarhet som jag bara rör vid i vissa ogarderade ögonblick. Jag orkar inte orka så här mycket. Om jag orkar ännu mer, går jag under. En seger till och jag är förlorad. Varifrån kommer den känslan?

NÄR JAG FÖR NÅGRA ÅR sedan låg på Huddinge sjukhus med dropp efter en akut maginfektion jag dragit på mig utomlands, hann stillheten upp mig. Tv:n på rummet var trasig. Radion var trasig. Jag hade inte hunnit få med mig mer än en bok. Fick inte lämna rummet. Snön föll långsamt utanför. Det var som att börja från noll. En nolla är ett öppet rum. Jag var äntligen tillgänglig för det Oväntade.

Det var där jag återfick minnet av mitt första möte med sockerdricka. Farmors seltersglas och solen i hennes kök. Bubblorna som steg upp och sprack med krasande ljud som om de varit små kristallkulor. Det sprakade i mina näsborrar och jag ville nysa. Jag visste inte att jag kom ihåg det så tydligt.

Ä r det bara när vi är svaga eller stilla som världen kan bli så kristallklar? Vi trängs i nålsögat, skriver Jacques Werup, med allt som gör ont, allt som bara är för mycket. Och vi längtar hela tiden efter att komma igenom och hitta till något som vi i brist på bättre kallar ”det riktiga livet”. Var finns det? Jag tror att det finns i avsiktslösheten och dit kommer man inte som vuxen annat än på en omväg.

YLVA EGGEHORN

är poet och författare. Texten är tidigare publicerad i tidskriften Pilgrim nr 1 2011. Publicerad med tillstånd av redaktören.

OM MAN SKA hitta sitt barnaskap måste det bli efter att man har mist sin oskuld. Det sa Gunnar Edman, författaren, till mig en gång, och jag har inte glömt det. Han ville att det skulle stå på hans gravsten, precis som William Golding önskade: ”Jag – en som förundrades.”

V i vill så gärna möta det oväntade, det som vi har längtat efter hela tiden. Det svåra är just att man inte kan förbereda sig på det oväntade – ändå är det vad vi gör hela tiden. Vi minns ju hur det var när det oväntade hann upp oss. Det bara kom. Det bara anmälde sig i ett lysande ögonblick, och sen var det borta igen. Men vi visste att vi hade blivit uppmärksammade i ett läge då det nästan framstod som om vi vore Den Enda. Den Mest Efterlängtade. Den Man Inte Kan Vara Utan. Och det var vi. Alla var vi det.

var där jag återfick minnet av mitt första möte med socker­

Organisten som ser evigheten i horisonten

”Bäst är när g udstjänsten lyfter och allt bara stämmer.”

För Tobias Lundmark är inspirationen nödvändig när han tar plats på orgelpallen. Och en gnutta bön gör sitt till.

IN SPIRITU. I ANDEN. Där trivs Tobias som bäst. När församlingens röster och musiken smälter samman under gudstjänsten, och då tonerna landar rätt i komponerandet. För att uppnå detta läge krävs idogt a rbete och övning. Samt en hel del kaffe. Möt Tobias Lundmark , ny organist i pastoratet, som tar hjälp från ovan för att inte tappa tonen.

I den gröna sammetsfåtöljen slår Tobias sig ned och vickar lätt på sin ena tumme. Efter en förmiddag av orgelövande i Överjärna kyrka känner han ömhet i ett av sina främsta arbetsredskap. För ett par veckor sedan föll han nämligen så tokigt att tummen tog stryk. Röntgen visar att en liten benflisa kommit på villovägar. Ett skadat finger för en organist är en smärre katastrof.

– Nä r jag tar vissa grepp på klaviaturen smärtar det, säger han och hoppas att tummen ska läka snabbt.

UNDER ETT PAR VECKOR har Tobias försökt att lära känna de tre stora musikinstrumenten i pastoratets kyrkor. Varje orgel med dess

unika karaktär behöver han bemästra. Spelandet måste han anpassa efter orgeln, inte vice versa. Överjärna kyrkas orgel verkar ha bråkat lite med sin tämjare.

– Den gör en hel del motstånd, det måste jag medge. Men om jag kommer överens med den kan den klinga mycket vackert. Allt handlar om att jobba med orgeln i stället för mot den.

RUTINER PÅ SIN NYA arbetsplats har han redan hunnit få, trots att bara en liten tid har hunnit passera sedan han lämnade Salems församling. Mycket spelande blir det såklart. Han har begravningar varje onsdag och varannan fredag. Dop och vigslar varannan lördag. Gudstjänster varannan söndag dubbelt eller trippelt upp. Övriga tider tar kollegan Agneta Axelson.

Tillkommer just nu gör även Glada kören, mindre gudstjänster, andakter, komponerande och därtill övande, instrumentvård, konserter, budgetplanering och administrativa uppgifter.

För Tobias är körlivet i en församling en självklarhet och han vill återupprätta kyrkokören som

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Magnus Aronson

»Jag kan inte bara gå och vänta på inspiration, utan jag måste sätta mig ned och försöka jobba mig till att hamna i det tillståndet.«

LÄKTARPLATS. På orgelpallen trivs han, organist Tobias Lundmark. Bilderna i reportaget är fotade i Salems kyrka precis innan Tobias slutade sin tjänst där. Inköpet av den nya orgeln var ett projekt han inte glömmer i första taget.

legat i träda sedan pandemin. En annan del i det kreativa arbetet är att ge egna konserter med orgel, piano eller sång.

– Konserter är viktiga för min musikaliska utveckling. Utmaningar att sikta mot gör att jag trivs bättre på jobbet, konstaterar Tobias.

I nför en konsert övar han med hög frekvens medan det vardagliga övandet landar på ungefär en timme om dagen.

– Tur att jag har en orgel hemma och kan öva när jag vill, även i pyjamas. Feelingen på instrumentet är ju inte samma som på en riktig orgel men den ger en bra grundövning.

EN TIMME INNAN en kyrklig handling* är han på plats vid orgeln, känner lite på den, går igenom noterna och lägger fram allt som behövs. Förberedelsetiden är lika viktig som naturlig. Ingenting lämnas åt slumpen, inte ens psalmerna trots att han spelat dem tusen gånger.

Kan du alla psalmer i psalmboken?

– Ja, om jag inte glömmer glasögonen, haha. Helt utantill kan jag dem inte, utan jag måste ha noter. Klart att jag skulle kunna Blott en dag och Härlig är jorden men risken är att jag kommer in i en annan melodi om jag börjar spela den utan att ha noter att titta på.

Läge att lägga ett par glasögon i varje kyrka?

– P recis! Jag har tänkt köpa några billiga läsglasögon som jag kan lägga vid de tre orglarna.

Förutom orgel spelar Tobias även piano och sjunger, även om han medger att det sistnämnda sker alldeles för sällan.

– Och så har jag mitt ess i rockärmen –komponerandet, kommenterar han.

R edan som tioåring började han nämligen skriva sin egen musik sittandes hemma vid pianot. Med åren har det blivit en hel del skrivet, som bland annat uppdraget att arrangera musik till 1700-talsveckorna på Skansen. Till kyrkan har han hunnit skriva fyra kantater, två oratorier och en hel del orgelmusik.

TOBIAS VÄG TILL organistyrket gick via Musikhögskolan i Piteå där han tog en masterexamen i komposition samt läste två år på folkhögskola med piano och komposition som inriktning. Efter skolan lämnade han hembygden i norr för att bege sig till Tumba där jobbletandet ledde till orgelspelande i Grödinge församling och sedan till Dalarö-Ornö-Utö församling.

E fter fullgjord kantors- och organistexamen på distans landade han i Salems församling där han blev kvar i nära åtta

FRILÄGE. Komponerandet är Tobias ess i rockärmen. Nu hoppas han kunna skriva ett verk knutet till Järna-Vårdinge.

år. I Salems kyrka lyckades han med mastodont projektet att projektera en ny orgel till Salems kyrka. Där uruppfördes Botvidsoratoriet som Tobias skrev under pandemin.

K anske får vi snart höra ett verk med anknytning till dessa trakter?

– Ja, jag funderar faktiskt på att skriva ett oratorium om Sankt Ansgar, missionären som på 800-talet promenerade till Birka via dessa trakter, säger Tobias och sätter sig tillrätta i fåtöljen.

VARE SIG DET handlar om att spela instrument eller att skriva musik behöver Tobias samla på sig kreativt material, inspiration, till det som ska utföras. Han beskriver det som att samla intryck i en ryggsäck som han sedan bär med sig. När arbetet ska ta fart och vara in spiritu, i anden, krävs gediget arbete. Andan faller inte bara på.

– Jag kan inte bara gå och vänta på inspiration, utan måste sätta mig ned och f örsöka jobba mig till att hamna i det tillståndet, konstaterar han. Ingenting händer om jag inte gör någonting.

– Samtidigt kan jag inte tänka för mycket utan måste släppa lite på fokuserandet för att kunna nås av inspirationen, beskriver han och målar upp en komplex kreativ process.

För min egen del relaterar jag till hur skapandet av ett av mina egna k reativa projekt går till. För att få inspiration krävs att jag ibland klättrar upp för en hög backe med stress och vånda.

Därefter kommer belöningen när jag

TOBIAS LUNDMARK

ÅLDER: 46 år.

YRKE: organist i Järna-Vårdinge pastorat.

FAMILJ: Sambo, två barn och bonusbarn.

HUSDJUR: Katten Sasha.

INTRESSEN: Snickra och renovera på huset.

LYSSNAR PÅ: Inte alls mycket faktiskt. Ibland P1 på radion.

TITTAR PÅ: Hockey.

LÄSER: Historiska romaner, faktaböcker och psykologiböcker.

RESER: Hem till Byske i Norrland.

KOMPOSITÖR: Bach.

FAVORITPSALM:

Psalm 619 – ”Jag går mot döden var jag går”.

FAVORIT-APP PÅ

MOBILEN: You Tube.

*Kyrkliga handlingar är ett samlingsbegrepp för dop, konfirmation, vigsel, välsignelse över partnerskap och begravning – gudstjänster i anslutning till viktiga händelser i livet.

ser hur allt bara flyter. Jag ser det som en slags flow.

– Ja, flow skulle jag kalla samma sak som in spiritu eller inspiration, säger Tobias och berättar att han skrev ett examensarbete om inspiration.

TILLSTÅNDET när pennan glöder eller när noterna flyger in på helt rätt plats kallar han ”en gudomlig inspiration” – ett skapande genom honom själv från Gud.

– Nä r jag förstår att Gud skapar genom mig blir det inte knutet till min egen prestation. Det hänger inte på mig då. Som när en gudstjänst riktigt lyfter och det känns som att allt samverkar, oavsett vad jag presterar. Jag måste tillåta att det är Anden som verkar inom mig och inte egot.

FÖR ATT ENS KUNNA NÄRMA sig denna till synes värdefulla, ja nödvändiga inspiration, har Tobias ett knep som ofta slår väl ut. Bön. Under de perioder han jobbar som mest med ett verk eller en konsert lever han efter formeln be-sova-arbeta. På kvällen ber han, ordlöst,

»Jag måste tillåta att det är Anden som verkar inom mig och inte egot.«

kravlöst. Dagen efter händer något. I vissa partier i sina verk upplever han att det inte bara är han själv som skrivit. Gud är högst medverkande.

– Jag tror att det kan ha varit Luther som sagt att ”idag har jag så mycket att göra att jag måste be några timmar”. Jag tror att den inställningen är ganska underskattad!

JAG FRÅGAR TOBIAS om vad han anser är det bästa i sitt jobb. Svaret kommer spontant utifrån det vi precis resonerat kring.

– Nä r stämningen lyfts och allt samverkar på en gudstjänst. Församlingen och musiken liksom smälter samman. Plötsligt händer det!

Ett jobb som innebär att ständigt fokusera och prestera innebär också sina svårigheter vid sidan av allt skapande.

Vad skulle du säga är det svåraste med att vara organist?

– Att inte förhasta sig, säger han efter en lång tankepaus. Att inte ha ett för långt perspektiv. Man måste se sin lilla, lilla roll i det hela. Kyrkan har ju stått i 900 år. Vi är en institution som har evigheten som horisont ...

TACKLAR ALLT MED BÖN. Med Guds hjälp är allting möjligt, tror Tobias som tar tid till att be när han har som allra mest att tänka på.

HEMMAPLAN.

Livsviktig matkasse blev Linas räddning

När livet rasar ihop fullständigt kan en kasse med frallor, bananer och fryst köttfärs vara livsavgörande. En aning hjälp betyder allt för att slippa hungern. Möt Lina som fått stöd hos LP-Ria när livet varit som allra mörkast.

TEXT: Linnéa Malmborg ILLUSTRATION: Mirjam Siim

VAD HÄNDER med en tidigare frisk, yrkesarbetande ensamstående mamma som plötsligt blir sjuk, förlorar inkomst och faller utanför samhällets säkerhetsnät? Järnabon Lina* tar emot en livsviktig matkasse varje vecka hos LP-Ria i Järna. Här är hennes berättelse:

”FÖR TIO ÅR SEDAN blev jag plötsligt sjuk och tvingades operera hjärnan flera gånger. Att börja jobba efter den pärsen var inte tänkbart. Tidigare hade jag jobbat hårt inom restaurangbranschen men kunde inte längre hantera den stressen. Eftersom Försäkringskassan inte ville kännas vid min sjukdomsdiagnos hamnade jag mellan de byråkratiska stolarna. Alltsedan dess har jag haft väldigt svårt att klara mig ekonomiskt. En riktigt nedåtgående spiral startade när sonen slutade gymnasiet och vi blev av med studiebidraget. Numera studerar han på universitetet och arbetar vid sidan av för att bidra till utgifterna så mycket han kan.

EN DAG FICK JAG via en bekant kontakt med LP-Ria i Järna. Att ta en fika och prata med de andra besökarna kom att bli en viktig vana för mig. Många går dit varje dag för att äta en räkmacka för tio kronor eller ta en kaffe. På lördagarna gräddar volontärerna våfflor. Ingenting är

dyrt. På torsdagarna har de andakter med kyrkan och innan jul anordnar de en stor julfest för alla besökare. För den som vill finns samtalshjälp och ekonomisk rådgivning. Helt fantastiskt!

PÅ FREDAGARNA delar Gunilla Israelsson och de andra ut matkassar till dem som har behov. Jag ställer mig vid disken och blir tillfrågad om vad jag behöver just den dagen. Där finns kyckling och kött från Ica Maxi i Södertälje. G årdagens fina surdegsbröd från Järna Bageri. Broccoli och morötter. Äpplen och tomater. Ibland har de fått in kartongvis med bananer när Ica i Järna köpt in alldeles för mycket. Efter storhelger brukar det finnas berg med godis att plocka från. Maten kan ha kort datum eller vara lite skadad men är aldrig dålig på något sätt. Oftast är det samma personer som köar för matkassarna och personalen vet ofta vad vi vill ha eftersom de lärt känna oss. Vissa veckor händer det att jag har pengar

kvar i plånboken och då hämtar jag ingen kasse eftersom den kan gå till någon som behöver den mer. Många gånger har matkassen dock varit räddningen för mig. När det är extra svårt blir jag bjuden på en kopp kaffe. Utan LP-Ria i Järna vet jag faktiskt inte hur jag skulle klara mig.

TIDIGARE HAR JAG kunnat unna mig en ny tröja eller fika på café. Nu går inte det. Att hamna i den här situationen har varit förödande. Trots att livet gått åt skogen är jag faktiskt oftast glad och sällan deprimerad. Jag har klarat mig själv och aldrig haft problem med vare sig alkohol eller droger.”

*Lina heter egentligen något annat.

LP-RIA I JÄRNA – EN PLATS DÄR ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA

Måndag–fredag 09.00–13.00 & lördag 10.00–13.00

Hagagatan 14, 153 32 Järna

Svenska kyrkan i Järna-Vårdinge är med och stöttar LP-Ria i Järna med Pingstkyrkan i Södertälje och Södertälje kommun. Verksamheten vilar på en kristen människosyn där alla är lika mycket värda. LP-Ria är en social, daglig träffpunkt för samtal och fika.

»Utan LP-Ria i Järna vet jag faktiskt inte hur jag skulle klara mig.«

Att uppfyllas av energi och glömma tid och rum. Att prestera utan ansträngning. I kreativa uttryck och under gudstjänst eller i bön kan vi uppnå tillståndet flow. ”Har man tillit till gudskraften finns inget som hindrar den här energin”, säger prästen Kristina Grahn.

TEXT: Mats Karlsson/Verbum

VI HAR ALLA SETT barn leka, uppslukade av sin egen värld och omedvetna om sin omgivning. Barnet är ett med upplevelsen, bortom tid och rum. ”Att uppfyllas av energi där man hänger sig åt en aktivitet utan ansträngning drömmer vi alla om.” Det anser den ungerske psykologen Mihaly Csikszentmihalyi som myntade begreppet flow för 40 år sedan.

Hela vår kultur bygger på att vi redan från skolan ska lära oss stå ut med ett ”riktigt jobb” även om det är tråkigt och inte särskilt stimulerande. Fast egentligen vill vi bort från plikten och söker njutning, vi vill tillbaka till Edens lustgård där allt är enkelt. Men flow innebär inte ansvarslös flykt och gränslös hedonistisk utlevelse. Det är en av våra grundläggande drifter som vi inte får bortse ifrån, enligt Csikszentmihalyi.

KLASSISKA EXEMPEL på flow är det uppfyllande kreativa tillstånd som kan uppstå i lek, dans, musik och sång. Men även andra andningen när man löper långt kan sägas vara en form av flow. Csikszentmihalyi nämner också att det kan uppstå i koncentrationskrävande övningar som bergsklättring och schack.

Några löften om lättköpta genvägar till lycka och energi ger inte Csikszentmihalyi. Han har i årtionden studerat principer som människor använt för att ”fylla sina långtråkiga och meningslösa liv med glädje”. Det har vi alltid gjort. De flesta kulturer har sannolikt ägnat mer tid och energi åt lek, ritualer och kultur än åt arbete, skriver han. Flow brukar beskrivas som ”bli ett med upplevelsen”: Man tappar sitt ego och alla begrepp om tid och rum, agerar utan reflektion eller tvekan, med inre styrka och en känsla av kontroll. Aktiviteten är en belöning i sig, man behöver ingen yttre stimulans eller bekräftelse.

DET HÄR ÄR något som konstnärer, musiker och andra kulturutövare brukar uppleva, leken ingår i deras arbete. Men vi ska inte förledas tro att flow bara är för dem. Csikszentmihalyi talar om ”optimala upplevelser”. De ska vara tillräckligt krävande så att vi tvingas fokusera ordentligt. Är det för lätt blir vi uttråkade, är det för svårt får vi ångest. Mindfulness, meditation, yoga och bön är alla vägar in i flow. Men det kan uppstå även i de t råkigaste och mest vardagliga sammanhang, förklarar lekforskaren Mikael Jensen

– Jag är uppväxt i Sjuhäradsbygden och sommar jobbade på ett textilföretag. För att göra det monotont tråkiga arbetet uthärdligt, till och med kul, gav jag mig själv utmaningar för att fokusera och klara precisionen. Då hamnade jag i flow, särskilt när jag insåg att jag presterat mer än föregående timme, eller samma timme igår.

I sin forskning vid Högskolan i Borås har han sett barn förlora sig själva i leken. Deras ögon blir glansiga och de vänder sig in i sig själva. Det kan hända när de leker några

stycken som känner varandra väl och triggar varandras fantasi. Den inre upplevelsen kan han inte mäta, och barnen kan sällan sätta ord på den, men att det är flow tvekar han inte på. För M ikael Jensen och Mihaly Csikszentmihalyi skapas flow när vi klarar tillräckligt stora utmaningar.

Men hur går prestation ihop med att uppnå energi utan ansträngning?

– Det förutsätter positiva förväntningar, att du är tillfreds i din aktivitet och starkt fokuserad. Du är på gränsen av din förmåga och tror på att du kan överskrida den. Då kan du hamna i flow och det du inte uppnått tidigare går plötsligt lätt, säger Mikael Jensen.

FÖR ATT FÅ flow oftare, och inte vid enstaka tillfällen, krävs att man har en riktning i sitt liv, framhåller Csikszentmihalyi i sin bok:

”I många människors liv går det att hitta en övergripande avsikt som motiverar allt det de gör dag ut och dag in – ett mål som drar till sig deras psykiska energi som en magnet, ett mål på vilket alla delmål beror. Detta mål beskriver vilka utmaningar som den människan behöver ställas inför för att omvandla sitt liv till en flowaktivitet. Utan en sådan avsikt saknar även det mest välordnade medvetande mening.”

DEN BRITTISKE barnpsykologen

Donald Winnicott utforskade flow årtionden innan ordet myntades. Han kallade tillståndet för ett ”mellanområde” där barnet är i symbios med en förälder och vilar tryggt med öppet sinne. I det tillståndet processar barnet lärdomar, i interaktion med något som är större än det självt.

– Samma mellanområde upplever vuxna i bland annat konst, musik och teater. Det är samma i en gudstjänst, där man med liturgi, musik och sång skapar utrymme för det här tillståndet. Man öppnar sig för att nå symbios med något som är större än en själv, säger Kristina Grahn, präst i Svenska kyrkan.

M ikael Jensen hade som tonåring en ”ungdomsfrälsning”, där han upplevde en eufori i stunden, som han fortfarande har klara minnen av. Han tror att denna subjektiva upplevelse är lik den vi kallar flow, men vill inte slå fast att det är samma.

Däremot upplever både han och Kristina

Grahn flow när de skapar och framför musik. Ur religionspsykologisk synvinkel finns tranceliknande tillstånd som kopplas till bön, profetisk bön, visioner, tungotal och klarseende, förklarar Kristina Grahn.

– Det kan upplevas både spontant och i aktiv bön, det är inte alltid man kan välja när det ska komma. Mindfulness och meditationstekniker som används profant men även i kyrkans verksamhet, likställs med bön. Yoga och qi gong kan också ge den totala närvaron i en upplevelse, säger hon.

Det gemensamma är öppenheten och frånvaron av självkritik i stunden.

– H ar man tillit till gudskraften finns inget som hindrar den här energin. Upplevelsen tar människan helt i anspråk. Det kräver fokus, kontroll och närvaro. Självkritik, distansering och rädsla blockerar däremot.

Så långt stämmer det med Csikszentmihalyis definition av flow. Däremot behöver man inte närma sig gränsen av sin förmåga eller prestera för att hitta energin. Bönen är en stark källa till energi, betonar Kristina Grahn.

FLOW KRÄVER INGEN yttre bekräftelse, upplevelsen är självbelönande. Fysiologiskt sett handlar det troligen om att dopamin utsöndras i hjärnan, enligt Mikael Jensen.

Tumörbiologen Georg Klein framhåller i sitt förord till Csikszentmihalyis bok att hjärnan är byggd för kamp i tillvaron och vill skapa mening genom anpassning till naturen. I dagens samhälle, där vi blivit konsumenter av underhållning och fastnat i en schablon av hur det goda livet ska levas är det inte lätt att hitta den rätta avsikten. ”Etablerade rutiner och det moderna livets väl reglerade begränsningar sätter många hinder”, skriver Klein.

V i gör mycket av plikt eller för pengar, för att vi måste: ”Men den investerade psykiska energin står inte i proportion till vårt upplevda själsliga välbefinnande”. Barn vet däremot hur man gör, innan vi lär dem att ägna sig åt ”viktigare saker”, skriver han.

Fast viktiga saker har blivit allt svårare även för vuxna. Distraktionerna är många. Dagens digitala värld med smartphones i varje ficka har inte hjälpt oss att hitta flow.

– Även studenter på högskolor och universitet kan ha väldigt svårt att ta instruktion eller sitta ned, det är nästan som att alla har ADHD. Jag tycker det är en stor skillnad mot för tio år sen, säger Mikael Jensen som föreläst på universitets- och högskolenivå sedan 2007.

MEN ÄVEN DE SOM verkligen har ADHD och besläktade diagnoser kan ha ett hyperfokus på sådant som intresserar dem. De har förmågan att försätta sig själva i ett annat medvetandetillstånd, påpekar Kristina Grahn:

– Ö ppnar man för att kliva ut ur sig själv och bli del av något större så försvinner tiden, man glömmer äta och allt annat. Om Gud nu verkar i vår värld kanske Gud behöver sådana människor för att få kontakt med oss. ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig in”, sade Jesus.

Månadens konstnärer

KREERANDE. Karin Neuschütz, ordförande i Järna konstnärsförening, är glad över att lokala konstnärer ställer ut sin konst i församlingshemmet.

Sven Björsten MÅLERI

KONST I FOAJÉN

Lokala förmågor förskönar vägg

i församlingshemmet

INSPIRERANDE OCH intressant

lokal konst kommer besökare att kunna njuta av framöver i församlingshemmet i Järna. I april inleds samarbetet mellan pastoratet och Järna konstnärsförening som innebär att ny konst hängs på väggarna varje månad. Konstnärer från hela bygden ska få möjlighet att visa upp sin konst.

– Många besökare i alla åldrar passerar våra lokaler varje vecka så platsen är perfekt för utställningar, säger Linnéa Malmborg, kommunikatör i pastoratet och initiativtagare.

KARIN NEUSCHÜTZ, ordförande i Järna konstnärsförening, uppskattar att lokala förmågor får möjlighet att ställa ut sin konst.

– Vi tycker att det känns väldigt fint med detta samarbete och uppskattar kyrkans intresse för att berika miljön i församlingshemmet med konst. Vad hoppas ni på?

– Att fler får ta del av vacker konst.

Varje tillfälle att nå nya människor är lika välkommet för våra medlemmar. Har du fått någon respons från medlemmarna kring detta?

– Alla har varit enbart positiva.  Hur ser konstnärsmiljön ut i den här bygden?

– Här finns många konstnärer! Bara i vår förening är vi 53 medlemmar, men fler finns som i stället är medlemmar i andra föreningar och ställer ut på annat håll.

Varför är det viktigt för konstnärer att visa sin konst för andra?

– Att arbeta konstnärligt i sin ateljé är ofta ett ensamt jobb. Att få andras kommentarer och synpunkter på det man gör är inspirerande och tankeväckande. Att hänga konst i en offentlig miljö vittnar om omsorg att skapa fina omgivningar för människor som vistas här.

Nya konstnärer presenteras löpande i Månadsbladet som du kan prenumerera på utan kostnad.

SVEN BJÖRSTEN

Fantasifull skildring av barndomsminnen

HALLÅ KONSTNÄR Sven Björsten från Järna. Du är en av de första konstnärerna som ställer ut i församlingshemmet. Vad kommer vi att få se?

– Jag ställer ut fyra verk av tusch och akryl på papper. Motiven är en slags blandning av fantasidjur och insekter.

Varifrån kommer inspirationen?

– Som ung var jag väldigt intresserad av biologi. Jag samlade på skalbaggar, gjorde strandfynd vid havet och läste biologi på universitetet. Nu har jag försökt måla mina minnen från den tiden.

Finns något av intresset kvar?

– Ja, visst. För några år sedan upptäckte jag begreppet biofili, idén om att människor mår bra av att relatera till andra arter. Målningarna är mitt sätt att illustrera den varma känslan jag hyser för naturen.

Månfluga i tusch och akryl på papper.

Foto: Privat

ALTARBORD. ”Här bär jag fram det lilla altarbordet som används vid mindre mässor och k yrkliga handlingar. På bordet s täller jag två ljus och ibland nattvardskärl.”

PRAO HOS

KYRKVAKTMÄSTAREN

Med blick för detaljer

Kyrkvaktmästaren har full koll på alla förberedelser inför gudstjänsten. Följ med Linda Burnert på en runda i Överjärna kyrka.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Magnus Aronson

KANDELABRAR. ”På piedestalerna vid sidan av altaret ställer jag flerarmade kandelabrar.”

OBLAT. Oblaten som Linda lägger i korgen är ekologiska och glutenfria. De köps från Ersta oblatbageri.

LJUSSTAKAR. ”Inför varje gudstjänst ställer jag fram ljusstakar på högaltaret längst fram i koret. Oftast används två ljus men ibland fyra. Vid stora högtider ställer jag fram sex ljus. För att ta reda på hur många ljuss takar som ska användas följer jag en k yrkoårsbok.”

NATTVARD. ”På det lilla altarbordet ställer jag fram ett lerkrus för nattvardsvinet och en flätad korg för oblaten. Efter att ha hällt vinet i kruset lägger jag på en duk. Bredvid ställer jag en liten vattenkanna.”

PROCESSIONSKORS. Längst fram vid sidan av altaret står ett processionskors i trä. Korset används vid procession i högmässan tillsammans med två ljusstavar som finns i sakristian. Ljusen är symboler för Kristus som världens ljus. Användningen av processionskors är belagd från 500-talet.

JÄRNA BLOMSTERFOND

Blomsterbud bringar glädje till jubilarer

»MEN ÅH, TACK! Att ni tänker på mig”, utbrister Inga Jansson när hon öppnar dörren en kall dag för att ta emot en blomma på sin 85-årsdag.

Blombudet är Britt­ Marie Arringe, ordförande i Blomsterfonden sedan snart två år tillbaka. Den roll som Inga hade under femton års tid.

VARJE MÅNAD SPRIDER blombuden

från Blomsterfonden glädje över bygden då de delar ut blommor till jubilarer som fyller jämt. Alla församlingsmedlemmar som fyller 80, 85 och 90 år får ta emot en blomma. Efter 90 år

fyllda får de blommor varje år.

– Blomutdelningen är en fin gest, säger Inga. Särskilt de som är ensamma och inte har någon anhörig kvar i livet uppskattar att någon bryr sig.

Hur många blommor delar ni ut?

– Ungefär tjugo i månaden, säger Britt-Marie.

Vad får ni för reaktioner?

– Till 99 procent är människor glada när vi kommer på besök. En

Sprid blomsterkärlek i vår spirande bygd

FLER BLOMSTERBUD behövs till Blomster fonden! Vill du vara med i deras viktiga arbete? Utdelningen kan ske till fots eller med bil. Just nu består Blomsterfonden av fyra utdelare så behovet är stort. Kontakta expeditionen om du är intresserad så vidarebefordrar vi dina uppgifter till Blomsterfonden, 08-551 747 20.

BRITT-MARIE OM ATT DELA UT BLOMMOR TILL JUBILARER

Hjärtliga gratulationer på födelsedagen!

I samband med din födelsedag har en gåva skänkts till Järna Blomsterfond i Järna-Vårdinge pastorat från

och annan vill inte bli uppvaktad på sin födelsedag och det får man respektera, säger Britt- M arie som berättar att hon häromveckan besökte en 90-årig dam som hoppade av glädje över att någon brydde sig om henne.  Efter att ha åkt runt med blommor i flera år lär volontärerna känna sina jubilarer. Inbjudningarna duggar tätt.

– Någon enstaka gång stannar jag, annars tar blomsterrundan lång tid, säger Britt-Marie skrattande.

FONDEN GRUNDADES 1937 av Överjärna församling genom en donation från en församlingsbo. Pengar fylls på genom kollekter och gåvor men kassan börjar sina så fonden tar tacksamt emot gåvor för att kunna fortsätta sitt arbete.

– Blommorna går åt mer och mer. Folk blir äldre, säger Britt-Marie som konstaterar att antalet 90- och 100-åringar har ökat under åren.

– 80 är det nya 60, säger hon och skrattar. Många gånger är 80-åringarna så pigga att de är bortresta när jag kommer förbi!

Skänk en gåva till Blomsterfonden

Blomsterfonden tar emot gåvor för att kunna fortsätta dela ut blommor. Gåvor kan lämnas på flera olika sätt:

● Sätt in pengar på bankgiro: 5407-1576.

● Swisha till nummer 123 114 87 09 och ange meddelande ”Järna Blomsterfond” samt ditt namn.

● Kontant på expeditionen i församlingshemmet, Kyrkvägen 10, Järna.

HÖGTIDSHYLLNING & KONDOLEANS

Du kan ge en gåva till B lomsterfonden som en högtidshyllning eller som kondoleans vid begravning. Vänligen gör din beställning via expeditionen, 08-551 747 20 eller via vår webb: www.svenskakyrkan.se/jarna-vardinge/ jarna-blomsterfond

»Till 99 procent är människor glada när vi kommer på besök.«

Inga Jansson, 85, gläds över blomman hon får på sin födelsedag.

Britt-Marie Arringe delar ut blommor varje månad i Järna.

fin krukväxt bringar stor glädje hos den som fyller år.

”Jag blir glad av att någon tänker på mig."

foto: Linnéa Malmborg

RÖCKNER »Att jobba nära döden påminner en om att ta vara på livet«

EGIL RÖCKNER

ÅLDER: 41 år.

BOR: Järna.

BÄST MED JÄRNA: Alla fina och trevliga människor. Gott bröd. Bra aktiviteter. Mycket kreativitet och hjärta.

UPPVUXEN: Sorsele.

YRKE: Kyrkogårdsföreståndare i JärnaVårdinge pastorat.

FAMILJ: Fru Leona och dotter Narayani.

HUSDJUR: Katten Kiam.

ARBETAT MED

TIDIGARE: Allt möjligt. Transport och service på Skansen, tatuering, daglig verksamhet i Vårdinge by, konst, illustration, serieteckning och en del annat.

JÄRNABON EGIL RÖCKNER har arbetat på kyrkogårdsförvaltningen i Järna-Vårdinge pastorat i sex år. Nu är det hans tur att bli utfrågad av Kyrkobladet.

Hej Egil, vad innebär ditt arbete på kyrkogården?

– Mycket praktiskt arbete ute. Vård och underhåll av våra kyrkogårdar. Skötsel av mark och växtlighet. Gravgrävning och gravsättning. Kontorsarbete kopplat till begravnings- och serviceverksamhet, arbetsledning, personalansvar, arbetsmiljöarbete, budget, inköp och en del annat.

Vad är det bästa med ditt arbete?

– Att det är så varierande. Bitvis är det stora utmaningar men jag blir aldrig uttråkad. Arbetskamraterna är bra och miljön är vacker att arbeta i. Att ha en fungerande begravningsverksamhet känns viktigt, och likaså att vårda platser där anhöriga kan ta farväl av, och minnas de döda.

När är arbetet tungt?

– Smärtan i att förlora någon älskad berör på djupet, precis som det ska. Att jobba nära döden påminner en om att ta vara på livet. Vad i ditt arbete får du absolut inte missa?

– Att gravsättning och begravning sker på ett korrekt och värdigt sätt.

Vilket är ditt viktigaste arbetsredskap?

– Mitt hjärta. Att vara närvarande, lyssna in och sen göra lämplig åtgärd.

Vad är du riktigt bra på?

– Att möta människor, kanske.

Vad är det godaste du vet?

– Palt.

Vilken är den vackraste platsen du vet?

– Sorsele, Vindelälven, mina föräldrars stuga i Kvarnbränna.

Vilket yrke skulle du välja om du fick bli vad som helst?

– Hm. Då skulle jag vilja jobba med trä i någon form. Finsnickare kanske.

Det första du gör när du kommer hem?

– Äter mat.

Vilket ämne kan du prata om hur länge som helst?

– Livet och alltet. Det som finns innan och efter.

Nämn två saker på din bucket­ list!

– Bygga en bastu och sen använda den.

Vilken app på telefonen kan du inte klara dig utan?

– Livet skulle ju absolut gå bra utan appar! På jobbet är det mailen och kalendern. Privat är det appar för meddelanden och slöscrollande på Instagram och Facebook.

Vad är ditt absolut bästa köp?

– Gränsfors lilla klyvyxa.

Vad skulle du vilja kunna göra?

– Att alltid vara avslappnad och kunna somna trots störande ljus och ljud.

Vad lyssnar du helst på?

– Porlande vatten, sprakande eld, ljudbok och musik.

Vad tittar du helst på?

– Vår vackra natur, någon bra film.

I BIKTSTOLEN: EGIL

Foto: Angelica Windolf

SÄSONGSNÄRA. Utejobb är Egils melodi året om.

BALANSAKT. Priscilla Präst har stenkoll på dopfunten.

Förgylld källa till välsignelse

Mirjam Isabella. Foto: Privat

När association och fantasi tar plats

INSPIRATÖREN. Mirjam Isabella från Järna, du har illustrerat artikeln om flow på sidan 28. Hur fick du inspiration till din illustration?

KYRKVANDRING. Priscilla Präst , kyrkmusen i Vårdinge kyrka tar oss med på guidning i sin kyrka. Först ut är dopfunten: ”Dopfuntens väg fram till koret, som är funtens placering idag, har varierat under århundradena. Innan funtarna ens fanns döptes kristna i en sjö eller flod. Namnet funt kommer från latinska fonis, källa.

NÄR DE MEDELTIDA kyrkorna byggdes tillverkade de samtidigt stora dopgravar. Dopkandidaten klev ned på dopgravens västra sida för att avsvära sig den onda makten. På den östra sidan klev denne upp som välsignad och iklädde sig den vita, rena dopdräkten. På 1100-talet blev dopfuntar av sten vanliga i Sverige och bestod ofta av en rund eller fyrkantig fot. Skålen, cuppan, var förr ofta så pass stor att barnet kunde doppas ned i den. Under reformationen fick dopfuntarna ett dopfat. Nuförtiden öser prästen vattnet över barnets huvud.

VISSA DOPFUNTAR har ett hål i botten där det heliga dopvattnet kunde rinna ut i den heliga jorden under kyrkan. Vattnet måste vara vigt, välsignat, och tömdes därför inte så ofta då man inte ville viga vattnet vid varje dop. Ett tungt lock skyddade vattnet mot smuts och tjuvar. Vattnet var nämligen mycket eftertraktat i magiska sammanhang.”

vid dop.

Foto: Magnus Aronson. Nedre bilden:

förgyllda tennfatet som placeras i dopfunten

MASTERPIECE. Dopfunten i Vårdinge kyrka är huggen i den grönskimrande Mölnbomarmorn 1897 som ett mästarprov vid det dåförtiden närliggande Bröderna Gustafssons Stenhuggeri. Dopfunten skänktes 1901 till Vårdinge församling av fabrikörerna RC och W Gustafsson.

Övre bilden: Kyrkmusen spanar in det

– Inspirationen fick jag när jag föreställde mig flow. Det dök direkt upp motiv i huvudet på människor som ger sig hän, barn som leker, saker som spirar. För mig är den här illustrationen en rörelse, som påverkar något som får egna fötter. Där association och fantasi tar plats istället för övertänkande. Min dotter tyckte att hon såg precis vad det var – en fiskkattdrake som sprutar eld. Kan du själv komma in i flow?

– Ja det kan jag. Det är oftast så mina teckningsprojekt kommer till. Jag upplever att jag hamnar i flow när jag pausar mitt kritiska tänkande och mina föreställningar om vad det ska bli.

Kolla in Mirjams arbeten här: Instagram: mirjamisabella

Hemsida: www.mirjamisabella.se

HJÄRTSTARTARE

på plats i Mölnbo

FLOW & INSPIRATION

36

TIDSOPTIMERING

”Jag arbetar gärna efter Pomodoro-metoden. Jag ställer en timer på 25 minuter och ägnar den tiden åt att fokusera på en särskild uppgift. När klockan ringer tar jag fem minuters paus och jobbar sedan 25 minuter igen.

ENERGIGIVANDE JAVA

”Svart kaffe i rolig mugg och något sött till – det är höjden av avkoppling efter att ha avslutat en artikel eller någon annan kreativt krävande arbetsuppgift.”

BEVINGADE ORD

”Bönboken är en god följeslagare fylld av kloka ord och fina verser att använda i trycksaker.”

THINK PINK

”Min rosa självlysande filofax är räddaren i nöden. Proppad med post-it-lappar i allsköns färger är det den ultimata kom-ihåg-devicen för tusen smågrejer som ska fixas. Överlägsen all elektronik i världen.”

KOMMUNIKATÖRENS PRYLAR

Vad behövs på skrivbordet för att göra Kyrkobladet? Många prylar om kommunikatör Linnéa Malmborg själv får välja.

AV: Linnéa Malmborg

KREATIVA KONTAKTER

”Min roll innebär mycket ensamarbete. Utan alla kontakter skulle jag aldrig klara mig! Tryckerier, lokaltidningar, församlingsbor, frilansare, illustratörer, förtroendevalda, kollegor och tidningar ger mig inspiration.”

SKÖNSKRIFT

”Utan en vacker penna blir jobbet svårare! Mjuk att hålla i och färgglad ska den vara.”

KONCENTRATION

DELUXE

”Koncentration är avgörande för att jag ska kunna utföra ett bra jobb. Utan den blir inte många Kyrkoblad gjorda. Ingen musik får störa men däremot lyssnar jag på ’fokusmusik’ via en app.”

Foto: Johan Stenberg

Foto: Johan Stenberg

TIDEVARV

Vi ber för de församlingsbor som har döpts och för dem som har lämnat oss från 18 november 2022 till 1 mars 2023.

DÖPTA

Lowe Mikael Tore Eriksson

Knut Göran Fejbäck

Ture Olle Hagbardsson

Alma Aina Birgitta Lidemar Odell

Karl William Vidar Norén

Frans Carl Sättermon

Freja Dolores Cezaro Åkerberg

KONTAKT

expeditionen

08-551 747 20

Tisdagar 13.00–15.00 och torsdagar 10.00–12.00

Telefontider: Måndag–fredag 09.00–12.00.

post- och besöksadress

Järna-Vårdinge pastorat

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

e - post jarna-vardinge.pastorat@ svenskakyrkan.se

webb/sociala medier svenskakyrkan.se/jarna-vardinge facebook.com/svkjarnavardinge instagram.com/svkjarnavardinge

kyrkoherde

Matts Sandström, 08-551 782 03 matts.sandstrom@svenskakyrkan.se

NYTT UNDER SOLEN

Kyrkobladet uppdaterar vad som hänt sen sist.

varde ljus

I församlingshemmet i Järna står ett ljusrör där du kan lägga ljusstumpar av stearin. Dem skänker vi till Örjan Lundströms

Ukrainahjälpcenter för vidarebefordran direkt ned till Ukraina där de stöps om till skyttegravsmarschaller.

änglahälsning

AVLIDNA

Torsten Gerhard Lind

Karin Helena Pettersson

Sven Jan Georg Engel

Siri Ingrid Viola Berglund

Lars Olov Erik Grönberg

Alf Östen Kjärulfsgård

Lars Olov Torpling

Kurt Åke Sundqvist

Alf Göran Eliasson

Raimo Johannes Luoma

Ann-Marie Wikner

Henrik Olav Törner

präster

Martin Reberg, 08-551 740 45 martin.reberg@svenskakyrkan.se Annica Lahti, 08-551 782 07 annica.lahti@svenskakyrkan.se

diakon

Laila Larsson, 08-551 782 11 laila.larsson@svenskakyrkan.se

kyrkogårdsförvaltning

Maria Rosenfågel, 08-551 782 14 maria.rosenfagel@svenskakyrkan.se

Långfredagsmusik: Membra Jesu Nostri

Fredag 7 april

Långfredagen

Ytterjärna kyrka 15.00

Stort tack till alla som skickat in svar på julkrysset i Kyrkobladet nr 4 2022. Vinnare av ängeln är Olga Sidorova. Grattis! Fler kryss utlovas.

stensäker vinnare

Konstplats

Till konsttävlingen i Kyrkobladet nr 4 2022 inkom 24 bidrag från konstnärer. Ett otroligt gensvar som vi är oerhört glada och stolta över. V innare är Anuschka Seiffert från Mölnbo (se notis s. 2).

MÅNDAGSKLUBBEN

Måndagar 18.00–20.00

Ojämna veckor

Församlingshemmet, Järna

MÅNDAGSKLUBBEN är en verksamhet som riktar sig till personer med funktionsvariation. Varannan måndagskväll blir det fika, musik och pyssel.

VAR MED OCH UPPLEV ett fantastiskt musikaliskt mästerverk! Membra Jesu Nostri av Dietrich Buxtehude från 1680 består av sju kantater där var och en är tillägnade en av Kristi sårade kroppsdelar: fötterna, knäna, händerna, sidorna, bröstet, hjärtat och ansiktet. Texterna är hämtade från Bibeln och andlig poesi från 1200-talet.

VARJE KANTAT innehåller en sonatina, tre solistiska arior och återkommande ritorneller som omges av repeterande körsatser. Denna produktion är ett samarbete mellan olika församlingar och framförs i flera kyrkor och avslutas

i Ytterjärna kyrka. Dirigent: Georg Lidström. Medverkande: Agneta Axelson, sop. I; Sofia Hultman, sop. II; Helena Wanrud, alt; Jesper Tylöskog, tenor; Emil Lundqvist, bas; Cecilia Gustafsson, violin; Elin Lindberg, violin; Mia Dahlgren, cello; Andreas Julin, continuo. Fri entré. Varmt välkommen!

»Välsignad du barn av jorden och den stjärnströdda himlen.«

Bli en i gänget som ses på måndagar

Foto: Unsplash

2023

Ändringar kan förekomma. Ring expeditionen eller se vår webb för aktuell information: 08 ­ 551 747 20, svenskakyrkan.se/jarna ­vardinge

FREDAG 7 APRIL

Långfredagen

långfredagsgudstjänst

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Matts Sandström.

Långfredagskören under ledning av Tobias Lundmark.

musikgudstjänst

Ytterjärna kyrka 15.00

Präst: Matts Sandström.

Musiker: Agneta Axelson.

Framförande av Membra Jesu Nostri av Dietrich Buxtehude.

långfredagsgudstjänst

Vårdinge kyrka 18.00

Präst: Martin Reberg.

SÖNDAG 9 APRIL

Påskdagen

högmässa

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Martin Reberg.

mässa

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Martin Reberg. Påskäggsjakt i samband med mässan.

MÅNDAG 3 APRIL

passionsandakt

Överjärna kyrka 18.00

Präst: Annica Lahti.

Vi följer Jesu sista tid från Johannesevangeliet 17:1–19 och 18:1–11.

TISDAG 4 APRIL

passionsandakt

Överjärna kyrka 18.00

Präst: Martin Reberg.

Vi följer Jesu sista tid från Johannesevangeliet 18:12–27.

ONSDAG 5 APRIL

passionsandakt

Överjärna kyrka 18.00

Präst: Matts Sandström.

Vi följer Jesu sista tid från Johannesevangeliet 18:28–40 och 19:1–16.

TORSDAG 6 APRIL

Skärtorsdagen

skärtorsdagsmässa

Överjärna kyrka 19.00

Präst: Matts Sandström.

skärtorsdagsmässa

Vårdinge kyrka 19.00

Präst: Martin Reberg.

MÖTESPLATSER

vesper

Tisdagar 18.00

Överjärna kyrka

En tidlös kvällsbön med eviga ord och skön musik. Växelsång, ljuständning och gregorianska toner.

öppna förskolan

Måndagar 10.00–12.00 (inne)

Församlingshemmet, Järna

Tisdagar 10.00–12.00 (inne)

Postillan, Mölnbo

Fredagar 10.30–12.00 (ute)

Församlingshemmet, Järna

ungdomsgrupp

Tisdagar 18.00–21.00

Församlingshemmet, Järna

För ungdomar från 13 år.

barnkör

Tisdagar 15.00–15.45

Församlingshemmet, Järna Kör för barn från 7 år och uppåt.

skapargruppen

Torsdagar 11.00–14.00

Klockaregården, Mölnbovägen 2, Järna Gruppen för vuxna med utmattningsproblematik/ME. Drop-in. Här träffas vi helt kravlöst. Ingen anmälan.

öppet café

Måndagar 13.00–15.00

Församlingshemmet, Järna

Fika och samtal för alla åldrar. Kom och träffa nya vänner.

KYRKOBLADET

Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges): Linnéa Malmborg.

Tryckeri: Trydells.

Ansvarig utgivare: Matts Sandström.

Omslag: Irma van den Poel.

kontakta gärna redaktören med tips eller glada tillrop: Linnéa Malmborg, 08-551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se

MÅNADSBLADET

Varje månad ger vi ut ett månadsblad med kalender. Vill du ha bladet hemskickat?

Maila till oss: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

PÅSK

»Kristus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden!«

Vi firar påsk för att påminna oss om att Jesus uppstod tre dagar efter att han hade dött på korset.

Foto: Adode Stock

I Överjärna kyrka. Foto: Magnus Aronson