Stora Kyrkobladet nr 1 2024

stora kyrko bladet

svenska kyrkan i järna och vårdinge

nr 1 2024

Tillmötesgående

Tystnadsplikt

Ledarstil Röstresurs

»Att vara i kyrkan ger mig ett lugn.«

KARIN HALLDIN, kyrkvärd. Läs mer om kyrkvärdar på sidan 28.

37000000

TRETTIOSJU MILJONER har Act Svenska kyrkans fastekampanj dragit in under 2024 runtom i församlingarna. Pengarna går till riktade projekt i de områden i världen där behoven är som störst. Tack för din gåva!

Nya herden Ove Nyman. Foto: Sofia Karlsson

ÄNTLIGEN DAGS för ett nytt Kyrkoblad! Hela långa vintern har gått sedan förra numret. I denna fullspäckade upplaga har redaktörn grottat ned sig i såväl tystnaden som i ljuden.

Läsaren får möta Olof Dimdag som leder meditation i Ytterjärna kyrka, och Ebba Svensson som använder sång och klanger i sitt arbete med ”ljud som medicin”. Ett reportage som tagit lång tid att slutföra är det om Bror Abelli, en färgstark figur som levde sina sista tjugo år i Järna. Att få tag på en levande släkting, som hade korrekt information, innebar att jag slapp använda foton på fel karl. Phu! Med önskan om angenäm läsning och en prima, solig sommar.

/Linnéa Malmborg, redaktör

PERSONAL

Ove Nyman blir ny kyrkoherde i pastoratet

KYRKORÅDET FATTADE beslut den 23 april att Ove Nyman blir ny kyrkoherde i Järna-Vårdinge pastorat. Han tillträder sin tjänst den 26 augusti 2024. Ove kommer senast från en tjänst som kyrkoherde i Hällby församling med Tumbo och Råby-Rekarne i Eskilstuna. Innan dess var han kyrkoherde i Tystbergabygdens församling i arton år. Ove är bekant med området eftersom han för många år sedan bodde på Enegärdet i Järna. Varmt välkommen till Järna-Vårdinge, Ove!

UTGIVNING

Nytt under solen för Kyrkobladet

I fem år har Kyrkobladet skickats ut till alla boende i pastoratet fyra gånger per år. Under 2024 sker en förändring av utgivningen.

TEXT: Linnéa Malmborg

SEDAN VINTERN 2020 HAR Kyrkobladet skickats ut till alla församlingsbor i Järna-Vårdinge pastorat. Tidningen innehåller artiklar och reportage om människor och ting med koppling till kyrkan och bygden. Till Kyrkobladet har många glada tillrop och positiva reaktioner skickats från er läsare, så vi bedömer att tidningen är uppskattad och omtyckt. Stort tack för alla fina ord!

UNDER 2024 SKER en förändring av Stora Kyrkobladet, som tidningen numera heter. Tidningen ges ut två gånger – under försommaren och senhösten. Försommarnumret landar i alla brevlådor i pastoratet och finns tillgänglig i kyrkor och församlingshem. En digital version finns på webben. Senhöstens nummer kanske bara går ut till prenumeranter. Kommunikationsplanen är ännu inte klar.    Vill du säkerställa att du i framtiden får Stora Kyrkobladet, se till att bli prenumerant redan nu. Se information nedan om hur du går tillväga. Mer information kommer under hösten på vår webb och Facebooksida.

stora kyrko bladet

svenska kyrkan i järna och vårdinge

nr 1 2024

SOM KOMPLEMENT TILL Stora Kyrkobladet finns Lilla Kyrkobladet, tidigare benämnd Månadsbladet. Det mindre bladet ges ut i slutet av varje månad och innehåller information om kommande månads verksamheter och gudstjänster. Lilla Kyrkobladet skickas ut till prenumeranter och finns att hämta i våra kyrkor. Maila eller ring vår expedition för att bli prenumerant och få det hemskickat utan kostnad.

SOM REDAKTÖR VILL jag rikta ett stort tack till alla läsare som varit med under åren. Bästa läsarna är ni! Hör gärna av er om ni har tips på intressanta personer eller företeelser att skriva om.

Linnéa Malmborg, redaktör

Ungdomarna

har ny Instagram

UNGDOMSVERKSAMHETEN HAR ett nytt Instagramkonto där de lägger ut aktuella inlägg om vad som händer under veckan: www. instagram.com/ Svkjarnavardinges. ungdomar

Vill du få

Kyrkobladet hem i brevlådan?

DU SOM BESÖKER våra kyrkor och verksamheter kan lätt hämta bladet på plats i alla våra lokaler. Att minska på utskicken är en del av vårt hållbarhetsarbete. Du som inte besöker våra lokaler har självklart möjlighet att få Kyrkobladet hemskickat i brev lådan utan kostnad. Meddela om du önskar att vi skickar

Lilla Kyrkobladet och/eller Stora Kyrkobladet följt av ditt namn, adress, postnummer och ort. Glöm inte att adressändra till oss om du flyttar.

Mail: jarna.vardinge.pastorat@ svenskakyrkan.se

Telefon: 08-551 747 20

Post: Järna-Vårdinge pastorat Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

IRL: Säg till på vår expedition eller när du besöker en verksamhet.

MED DJUPA RÖTTER. Trollskogen

i Järna, ett stenkast från gamla prästgården i Telleby, förvaltas av Prästlönetillgångar i Strängnäs stift, Svenska kyrkans skog, jord och kapital. Fram till 1900-talets början var det Prästlönetillgångarna och tiondet som bekostade prästens lön och uppehälle.

KYRKORESERVATET

Vederkvickelse

i Trollskogen

Några troll möter jag inte i Trollskogens kyrkoreservat i Järna. Däremot hungriga små insekter som tuggar ett sekel gamla granar.

TEXT OCH FOTO: Linnéa Malmborg

JAG TRASKAR längs Fiskarvägen i Järna och viker av mot en sluttande stig. En bro leder över en slingrande å. Granar tornar upp sig och grön mossa ligger som en matta. En fågel hoar. ”Trollskogens kyrkoreservat” står på en skylt där jag stannar för att lokalisera mig. Här ser något ut att ha pågått! Träden står glest. Grenar ligger på marken.

Det som hänt är granbarkborren, meddelar skogens förvaltare när jag kontaktar dem. Den glupska pyttelilla insekten gillar träd och

trivs bäst under barken på skadade granar. Skogen förvaltas av Prästlönetillgångar i Strängnäs stift, vilket är benämningen på Svenska kyrkans skog, jord och kapital. Det är alltså inte Svenska kyrkan i Järna som bestämmer om, eller sköter skogen.

UNDER VINTERN har Strängnäs stift genom Häradskog genomfört en avverkning på grund av angrepp av granbarkborren.

Risken är annars att träd kan falla över skogsbesökare.

Nu är avverkningen färdig för denna gång och alla fallfärdiga träd har tagits bort.

Med lätta steg på mjuk mark.

UNDERSÖKNING

Stort förtroende för

Svenska kyrkan

ENLIGT MEDIEAKADEMINS

förtroendebarometer 2024 har förtroendet ökat mest för Polisen och Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har ökat 3 procentenheter sedan 2023. Rapporten visar att 45 procent av de svarande sade att de har ganska eller mycket starkt förtroende för Svenska kyrkan. Högst förtroende av alla samhällsinstitutioner har Polisen.

Källa: Medieakademin

Foto: Johan Gramén

– Det som ligger kvar är så kallad död ved som ska ligga kvar för att bidra till den biologiska mångfalden, säger Marlene W. Antonson, stiftskommunikatör.

– Kvar finns även vindfällen och grenar som blåst ned. Små plantor på uppväxt kommer inte att röjas. De är nya plantor, en del ädla lövträd bland annat lönn och ska sparas, förklarar Marlene.

JAG FORTSÄTTER TRASKA, om än med något försiktiga steg. Förhoppningen är att denna skog ska vara en plats för rekreation för Järnaborna i minst hundra år till.

Högtflygande planer på skolavslutningen

TORSDAG 13 JUNI

Mötesplats: Församlingshemmet, Järna

ALLA DÖPTA ungdomar i årskurs

7, 8 och 9 som bor i pastoratet, inbjuds att följa med till Gröna

Lund den 13 juni. Pastoratet bjuder på bussresa, inträde och åkband. Inbjudan skickas ut separat och bara anmälda ungdomar kan följa med. – Förra året var det 90 ungdomar i två fullsatta bussar som följde med. Vi hade väldigt roligt! säger Annelie Wagnefors, ansvarig för barn- och ungdomsverksamheten i pastoratet. Gröna Lund verkar ha blivit en årlig tradition nu, Annelie!

– Ja, det är så kul! Första året, 2022, fick vi ett tillskott till ungdomsverksamheten efter pandemiåret. Nu lägger vi in resan i budgeten för varje år. Det är så uppskattat av ungdomar som vill ha något alternativ till skolavslutningsfesterna. För oss är det även ett tillfälle att träffa sjuorna som kanske är nyfikna på att konfirmera sig.

TJOHOO!

INSPEKTION Del av Husförhör, målning av Knut Ander som visar hur kyrkoherden håller det årliga husförhöret i ett hem runt år 1900. Husförhören var viktiga för statens kontroll över medborgarna ända fram till 1800- talets slut. De stränga förhören bidrog till att många lärde sig läsa.

Kyrkan dåförtiden. Prästen kontrollerade genom husförhör

PÅ DEN ÖVER hundra år gamla målningen syns prästen sitta vid bordet med uppslagen bibel och sträng uppsyn. Husförhör var en årlig kontroll som Svenska kyrkans präster utförde enligt Kyrkolagen 1686 fram till slutet av 1800-talet. Förhören gjordes i varje rote (en indelning av församlingen/ socken i distrikt). Först ledde prästen psalmsång och bön. Därefter förhörde han sig om vad som hänt sedan sist, och förde in dessa uppgifter i husförhörslängden. Sådant som giftermål, dödsfall, födslar, olämpligt

beteende, vaccination, nattvardsgång och oäkta barn noterades. Efter personkontrollen fortsatte det mer religiösa förhöret. Sockenborna skulle bedömas i sina kunskaper om bibeln, läskunnighet och i Martin Luthers lilla katekes

HUSFÖRHÖREN hade en folkbokföringsfunktion men även en social roll. Ofta ställde hushållen till med stora fester med mat och dryck, ibland i flera dagar. Dock inte alltid till kyrkans glädje – de försökte förbjuda sådana tilltag!

REDAN PÅ DEN katolska tiden förekom förhör av kristna. Biskoparna skulle under sina långa visitationsresor se om församlingsborna kunde Fader vår, Ave Maria och trosbekännelsen utantill.    Efter kulmen på reformationen i första halvan av 1500-talet, utökades förhören till att omfatta församlingsbornas leverne. Husförhören blev lagstadgade 1726 på grund av det så kallade konventikelplakatet vilket förbjöd bönemöten som inte hölls i kyrkans regi. Den som struntade i förhöret straffades med att

nekas nattvardsgång och fick ibland även böter.

HUSFÖRHÖRETS ställning blev successivt svagare. När konventikelplakatet upphörde 1858 fick alla en större personlig frihet och fler kom att undvika utfrågningarna. Under 1800-talet fick folkskolan religionsundervisning och prästen hade inte samma roll när det gällde att kontrollera människors tro och kunskaper. År 1888 togs straffen bort och husförhören blev frivilliga. En lång era av kyrkans tillsyn av människan var över.

INSTRUMENT

Flygel ger nya

klanger i kyrkorummet

EN TVÅ METER lång flygel av modell Yamaha C7 står nu ståtlig i Vårdinge kyrka. Vårdinge församling fick möjlighet att köpa in flygeln i vintras med hjälp av en donation.

– Att kunna köpa in en sådan här flygel är fantastiskt, säger Tobias Lundmark, organist i pastoratet.

Tobias provspelade många flyglar tillsammans med pianisten John Beck innan han bestämde sig. Tillslut hittade de det rätta instrumentet med perfekt klang, hos flygel- och pianoexperten Lajos Toró i Eskilstuna.

KLANGLIG. Tonerna från nya flygeln fyller hela kyrkorummet i Vårdinge.

– Vi ville hitta ett klangligt bra instrument vars toner kan fylla hela kyrkorummet, säger Tobias.

Varför behövdes en ny flygel?

– Den äldre flygeln behövde bytas ut eftersom den upplevdes skramlig när man spelade på den. Att vi fick den här donationen var en otrolig möjlighet.

Vad betyder det för Vårdinge församling att kunna köpa in en sådan fin flygel?

– Det öppnar upp möjligheten att ta hit riktiga fullblodspianister. Vi kan ha vackra körkonserter och förgylla gudstjänster med sång där man behöver ett högkvalitativt instrument nere vid koret. I Vårdinge finns ganska gott om plats i koret för en sådan här stor flygel.

Hur är den att spela på?

– Mycket skön. Man vill bara fortsätta spela! Och så är den ju väldigt vacker att titta på.

Lisa Sundqvist, ny församlingsassistent

PERSONAL

Lisa vill att kyrkan når ut till fler barn

4

frågor till LISA SUNDQVIST, ny församlingsassistent med fokus på barn och familj:

Du läser Svenska kyrkans grundkurs i år. Hur är det?

”Det är en givande och lärorik upplevelse. Kursen ger en djupare förståelse av den kristna tron, kyrkans historia och dess roll i samhället. Jag lär mig om teologi, bibelkunskap, etik och moral, och får möjlighet att reflektera över min egen tro och spiritualitet.”

Hur är det att börja arbeta i Svenska kyrkan?

”Det känns som ett inspirerande och meningsfullt uppdrag. Här får jag möta och arbeta med människor i olika åldrar och livssituationer.

Jag uppskattar kyrkans sociala engagemang och hur vi som kyrka kan bidra till samhället på olika sätt.”

Vad är det roligaste med att arbeta med barn?

”Att se deras utveckling och att få ta del av deras nyfikenhet och lärande. Barn sprider alltid en glädje omkring sig och är totalt närvarande i nuet i leken och fantasin, och det är fint att få se världen genom deras ögon.”

Vad händer i höst?

”Jag vill utveckla verksamheten så att vi når ut med undervisning till barn i fler åldrar på olika sätt. Det skulle även vara roligt att bjuda in till temakvällar och föräldragrupper!”

Foto: Joel Hallström

I NU-LÄGE. Meditation är en tystnad som var och en upplever på sitt sätt. Kraven ska bort. Närvaron ska in.

KRISTEN DJUPMEDITATION

TRÄD IN I TYSTNADEN

För den splittrade är meditation en respit. I Ytterjärna kyrka kliver vi rakt in i silentium (sånär som på lite knäppande). Får vi be om största möjliga tystnad!

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Linnéa Malmborg och Olof Dimdag (stämningsfotona och fotot på sidan 7)

»För mig innebär meditationen

att vara i det stora varandet, Guds varande.«

»D

ET TAR EN stund att tända alla ljus”. Präst Annica Avengaard går runt bland kandelabrar och ljushållare för att väcka ljusen från deras slummer. Lågorna kastar skuggor på de vitkalkade väggarna.

Ur en kyrkbänk plockar Olof

Dimdag fram pallar och filtar som legat undangömda. Han ställer ut dem i en halvcirkel bredvid två stolar framme vid koret.

Snart börjar tystnaden.

Vi befinner oss i Ytterjärna kyrka denna torsdagskväll när vårvintern ännu inte släppt sitt grepp. Utanför viner vindarna över Järnafjärden nästan så att ljusen fladdrar till. Den tunga porten står öppen bara en glipa för att inte släppa in kylan, men för att släppa in folk.

– Jag känner ett starkt behov av att dela med mig, säger han medan han plockar med förberedelser.

Olofs erfarenhet av meditation började när han bodde i Malmö och engagerade sig i sin församling som anordnade meditationspass. Efter en flytt till Stockholm 2009 började han, efter att ha gått en meditationskurs på Berget i Rättvik, leda en meditationsgrupp i Hedvig Eleonora församling. Därefter har han mediterat ensam och tillsammans med vänner.

Vad är egentligen kristen djupmeditation? Jag ställer frågan till Olof där vi sitter inne i sakristian medan Annica åker till Järna för att hämta upp en deltagare som inte är bilburen.

OLOF DIMDAG

BOR: Hölö.

FAMILJ: Ja.

ÅLDER: 41 år.

AKTUELL: Som meditationsledare på torsdagarna i Ytterjärna kyrka.

GÖR: Läser teologi på Umeå universitet på distans. Jobbar på LSS-boende. Har eget företag med trädfällning och industridesign. ”Jag undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor.”

VARJE TORSDAG håller meditationsledare Olof och präst Annica i så kallad kristen djupmeditation här. Sedan en tid har Annica drömt om att göra Ytterjärna kyrka till en kontemplativ plats med meditation och retreater. I vår gick den första retreaten av stapeln och den blev fullbokad direkt. – Kontemplation skulle kunna vara ett signum för församlingen. Kyrkan och naturen är verkligen i samklang här ute, säger Annica. Sedan dök Olof upp med sin erfarenhet. Han hade efter en paus från meditationen velat ta upp den igen för att sprida kunskapen vidare till andra.

HAN FÖRKLARAR att den här typen av meditation är tyst, utan guidning. Tekniken är hämtad från zenmeditation men satt i en kristen kontext. Tanken är att man ska sitta sig till stillhet och vara fullt vaken och närvarande i ett avslappnat tillstånd.

– Det handlar om att öva sig i varandet för att närma sig sitt inre djup och bli mer närvarande, säger Olof. Meditation handlar om att vara. Varandet händer av sig själv, kravlöst. Kroppen klarar av att landa i varandet utan ansträngning.

Hur kan man närma sig varandet?

– Ha inga förväntningar på vad du ska uppnå. Det som sker det sker, utan

UPPREPNING. ”Meditationen är en övning som man aldrig blir färdig med”, säger meditationsledare Olof Dimdag och visar en lämplig meditationspose.

Olof Dimdag, meditationsledare.

NOVIS. Präst Annica Avengaard är en ovan mediterare men upplevde att tiden gick fort under första passen. ”Meditationen växer på mig.”

FÖRBERETT. Ljusen

är tända, pallarna är utställda, mattorna är utlagda. Snart tar åtta tysta personer plats framme vid koret.

»Om man koncentrerar sig kan man missa det som händer i periferin. Den som mediterar behöver inte göra något förutom att vara närvarande.«

ansträngning. Släpp förväntningarna och ha en kärleksfull attityd och tillit till att det kommer ske av sig själv.

Jag som trodde att det handlade om att koncentrera sig på nuet!

– Om man koncentrerar sig kan man missa det som händer i periferin. Den som mediterar behöver inte göra något förutom att vara närvarande.

Så vad skulle du säga är själva syftet med att vi mediterar?

– Vi mediterar för att vi mediterar, säger Olof lite kryptiskt.

Han fortsätter:

– Vi människor är programmerade att producera och åstadkomma saker. I meditationen får vi vila från alla krav och prestationer. Även vila från att fokusera.

SOM MÅL HAR Olof att meditera tjugo minuter på morgonen och tjugo minuter innan lunch. Han är medveten om att många inte har möjlighet att ta sig den tiden varje dag.

– En gång i veckan är bättre än ingen gång. Bättre att ha en rytm som funkar än att inte meditera alls, konstaterar han.

Kan det vara svårt att sitta i en ring med andra, okända personer och meditera i total tystnad?

– Jag tror snarare att det är bättre och lättare att börja meditera i grupp än ensam hemma. Våga prova!

Annica är tillbaka och sveper en tjock kofta omkring sig. På golvet ligger tre stora mattor som håller kylan från stengolvet borta. Hon sätter sig på en av stolarna med klossar under stolsbenen.

– För mig innebär meditationen att vara i det stora varandet , Guds varande. Att lägga över sig själv i Guds händer, säger Annica.

KLOCKAN BÖRJAR NÄRMA sig kvart över sex. Kyrkporten öppnas och några förstagångsbesökare kliver in. Olof hälsar på en kvinna som kommer lite tidigare för att vara med på introduktionen, innan meditationen startar.

Vi är tre nybörjare som sätter oss på pallarna och får höra att vi ska meditera under två tjugominuterspass med fem minuters bensträckare emellan. Olof börjar med att förklara att vi inte ska tänka så mycket eller känna efter inför meditationen.

– Allt handlar om närvaro, säger han lugnt. Vi får lära oss att vi ska sitta på pallen eller stolen med rak rygg och hjässan parallell med taket. Vi ska andas lugnt med näsan och låta käken slappna av. Ögonen ska vara halvslutna med en strimma ljus som sipprar in, ”för vakenhetens skull”. – Vi ska sitta i ett uppmärksammat vaket

KRAVLÖST. ”På samma sätt som att man inte kan ha förväntningar på Gud, kan man inte ha förväntningar på meditationen. Det som sker, det sker”, säger Olof Dimdag.

tillstånd. Ljud utifrån får passera som de är.

– Och om det kliar på kinden så prova att bara låta det klia, påminner Olof.

PÅ SAMMA SÄTT som att vi inte ska fokusera på andningen, ska vi heller inte tänka på att styra eller stoppa våra egna tankar eller känslor. Olof jämför de virvlande tankarna med en liten snöglob som fylls med snöflingor om man skakar på den. Sakta sänker de sig mot marken.

– Jag kan märka att jag varit borta i tankarna en stund i meditationen. Just det är ett tecken på att jag blivit närvarande igen. Det är nuet som är det viktiga, inte det som varit.

En kvinna frågar hur man gör med känslor som kan komma upp. Olof svarar att det inte är ovanligt med att svåra känslor kommer upp till ytan under tyst meditation.

– Känslor sitter som knutar i kroppen och kan börja lösas upp. Det är en skonsam process där man sakta släpper taget.

Vad händer om man blir trött?

– Man kan bli trött när man sitter stilla; det är ingen fara om man skulle somna, man trillar inte omkull utan vaknar upp, säger han leende.

Jag känner mig något lugnare när jag fått mina farhågor dementerade. Jag kommer inte att somna och slå i huvudet

i sten golvet. Jag behöver inte prestera någonting. Jag måste inte fokusera. Efter introduktionen övergår småpratet till att Olof leder en kroppscanning där vi går igenom närvaron i kroppsdel för kroppsdel. Så klingar han i klangskålen tre gånger med en liten trästav. Meditationen kan börja.

Tystnad. Inget händer. Allt händer.

Klong, klong, klong. Trästaven slår mot klangskålen igen. Meditationens första pass är avklarat och alla reser på sig, sveper runt i strumplästen, sträcker på sig.

Klong, klong, klong. Pass två startar.

Tystnad. Inget händer. Allt händer.

STAVEN SLÅR MOT skålen och meditationen är slut för denna kväll. Några smiter ut genom kyrkporten och några stannar en stund för reflektioner och en kopp te. – Det är inga krav på att vara social. Det går bra att ta med sig tystnaden hem, säger Olof.

När intrycken från omvärlden blir för påtagliga behöver hjärnan en paus. Den finns där i tystnaden i Ytterjärna för alla som vill. ●

KRISTEN DJUPMEDITATION

Djupmeditation innebär att sitta sig till stillhet. Det vill säga att med kroppen som instrument stilla sina tankar och därmed närma sig sitt inre djup. I djupmeditation blir man mer närvarande i sig själv. Kristen djupmeditation engagerar hela människan – såväl kropp, själ som ande. Den skapar möjlighet att närma sig Gud inom oss. Kristen djupmeditation kan vi använda oss av oavsett var vi befinner oss i vår andliga utveckling. Under meditationen sker den andliga utvecklingen i sin egen takt.

Källa: Föreningen Kristen Djupmeditation

KRISTEN DJUPMEDITATION

TORSDAGAR

Ytterjärna kyrka

Just nu är det sommaruppehåll. Startar igen i september. Se vår webb och Facebook för aktuell info.

Kyrkobladet testar: Kristen (tyst) djupmeditation

I HALVLEK. 2 x 20 minuter ska denna människa sitta blickstilla.

Kyrkobladet ger sig ut för att testa pastoratets olika verksamheter. Turen har kommit till den tystaste av dem alla – meditationsgruppen.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Olof Dimdag

NÅGON (KAN HA VARIT JAG) har sagt: ”att meditera när man är superstressad är svårare än att få en 4-åring att äta broccoli”. Att stilla tankarna när de far runt i ett virrvarr kräver sin tystnad. ” Tystare än i en tusen år gammal stenkyrka kan det inte bli”, fnular jag och beger mig till Ytterjärna kyrka för att i grupp (gulp!) hitta lugnet. Eller vad är det jag ska hitta? ”Vi mediterar för att vi mediterar”, säger meditationsledare Olof Dimdag en aningen kryptiskt. Orden upplevs svårbegripliga för någon med prestationskrav deluxe. Ssstörsta möjliga tyssstnad! Klangskålen klämtar. Olofs introducerande

ord om att släppa kraven blir mitt mantra de kommande fyrtio minuterna. Vad ska jag tänka på när jag inte får tänka? Eller f å r jag tänka? Är det verkligen helt tyst? Ett tickande nära altaret påminner om en klocka. Ett element susar. Värmeledningar smäller till var tredje minut. Min mage knorrar. Låter det inte extremt mycket när jag sväljer. Hur mycket saliv förbrukar en människa i viloläge egentligen? När de första tjugo minuterna har gått kommer prestationstanken jag inte får tänka: ”Yes! I did it!”

DAGS FÖR ANDRA HALVLEK. Att man kan känna och tänka så mycket är anmärkningsvärt. De subtila förnimmelserna upplevs enorma. Kanske är det just upplevelserna i sinnet som bidrar till närvaron? Knorret. Knäppet. Surret. Olofs ord om att inte pressa bort tankarna, lyser som i eldskrift framför mina halvslutna ögon.

”Ah! Jag tänker inte”, tänker jag, och vips så slår gong-gongen. 2-0 till mig.

Betygsättning!

Kyrkobladet sätter betyg 1 till 5 med 5 som bästa betyg.

glädje ††† svårighet †††† nervositet †† givande ††††† lugn †††††

PASTORATETS fastighetsansvarige

Jacek Kochanski snickrade alla meditationspallar som används på torsdagarna.

Hur kommer det sig att du gjorde alla pallarna, Jacek?

– Annica visade mig en ritning på en pall och frågade mig om jag kunde hjälpa till (eftersom nya meditations -

EGENHÄNDIG. Meditationspall gjord i Jaceks verkstad.

pallar är så dyra att köpa färdiga, reds. anm). Sen satte jag igång att snickra.

Jacek

Var det ett svårt arbete?

– Nej, nej, inte alls. Det var väldigt lätt och tog inte alls lång tid. Jag köpte virke som jag kapade, skruvade och limmade ihop. När de var färdiga fick de ett lager lack.

BETRAKTELSEN

Gudspärlan, tystnaden och Jag – Om att lära sig be med Frälsarkransen

”Ge Gud 30 minuter om dagen. Och, håll ut.” Carolina Johansson tar hjälp av Frälsarkransen för att frammana närvaron, bönen som möjliggör att kunna leva nära Gud.

TEXT: Carolina Johansson FOTO: Emanuel Eriksson

KRANSSKAPARE . Biskop emeritus Martin Lönnebo skapade Frälsarkransen 1995. Han gick bort 2023.

SUPPORT. Frälsarkransen

är ett modernt radband med 18 pärlor i olika färger och olika betydelser.

ORDEN

KOM först, långt innan pärlorna. Jag lärde känna dem genom den blå lilla boken Frälsarkransen – Övning i livsmod, livslust, självbesinning och i att leva nära Gud. Den kom som en present för många år sedan och när den dök upp hade jag varken hört talas om dess författare eller pärlorna.

Bläddrar i den nu, och blicken faller på försättsbladet där jag lite slarvigt tecknat ned några ord i blyerts. Från Faster, i doppresent, 10/2, 2004.

Bläddrar vidare och fastnar så här flera år senare i de många understrykningarna, klottret i marginalerna, i de neonfärgade post-it-lappar som klistrats in här och där. Ibland kan det mest intressanta, när man går tillbaka till en bok, vara att återupptäcka de samtal som man en gång förde med texten. Marginalanteckningar kan väcka minnen, föra en tillbaka till platser som man nästan hade glömt att man befunnit sig på.

Vem var hon, den där kvinnan som fick en blå Frälsarkransbok i dop present? Vad var det i den som så talade till henne?

DET SYNS I DET SOM strukits under. Här fanns någon som förstod. Förvisso kan jag köpa hela paketet med Guds nåd och oändliga kärlek, men det gör det ändå inte enkelt det där med att bli väckt, att vara nyväckt, nyfrälst. Det sätter så mycket på spel att plötsligt inse att Guds närvaro är Verklig. Allting är förvisso samma, ändå radikalt annorlunda.

DET VAR EN SÅDAN besynnerlig erfarenhet som fick mig att ta till dopet. Jag var nästan 40 år gammal och rätt analfabetisk när det kom till att leva nära Gud. Det saknades språk, rum och sammanhang som kunde förklara det som hade skett. Där fanns dock en brinnande om än diffus längtan efter mer av detta stora, efter att leva närmare Gud. Längtan kunde jag förhålla mig till. När jag försökte förklara min tro blev längtan till språk. Vad jag trodde på tycktes där i början rätt ovidkommande, det handlade om något mer grundläggande.

Jag vet inte riktigt vad det är jag tror på, främst skulle jag nog uttrycka det som en längtan. Gud, jag vet inte vad Du är, vill, men jag längtar efter Dig, jag vill se mer av Dig i mitt liv.

ÖVNING I ATT

LEVA NÄRA GUD.

Det är klart att en sådan titel lockade. Jag säger att jag saknade alla former av referensramar till tro, och på det stora hela var det så. Min faster var ett undantag – annars skulle hon inte gett mig Frälsarkransen – men för henne kom tro som något naturligt. Hon hade den med sig från barndomen och den släppte aldrig på det vis som den gjort för hennes bror, min far. För mig tycktes tro onaturligt, något att spontant även värja sig mot.

Ltog på allvar, stundtals uppfattade jag den möjligtvis som lite uppfordrande, men den bejakade längtan efter det äkta livet, det sanna livet, livet i Guds närvaro. Ansatsen talade rakt in i mig, den sa: Det är på Riktigt, Verkligt, Sant.

DE MEST TRÖSTERIKA

orden är ibland inte alls de som man förväntar sig. Kanske låter detta som en onödigt snäv tolkning av Frälsarkransen men om jag skulle plocka fram ett ord, ett stycke ur den boken som på ett grundläggande sätt förklarade för mig och lättade mig är det detta: Paradigmskifte. Det är, inser jag nu när jag bläddrar fram stycket i boken, inte ens ett ord som förekommer i den. Så här skriver han, biskop Martin, i en del av texten som etsade sig djupt in. Det handlar om Gudspärlan – den första pärlan, den Oersättliga.

Det som återstod var en (som jag tänkte mig) stor gyllene pärla som tecken för tillvarons yttersta värde och mål, alltså Gud. Det avgörande var, insåg jag, den fasta förvissningen om att Gud finns, och att det ”är i honom som vi lever, rör oss och är till”. Det är ingen lätt uppgift att nå en sådan insikt. Inget skifte av paradigm liknar detta i radikalitet.

ÄNGTAN. JA! Men för tron som följeslagare fanns en outgrundlig rädsla. Dessutom hade jag aldrig stött på en människa som i vuxen ålder får för sig att låta sig döpas. Håller jag på att bli knäpp? Är detta bara ytterligare ett tecken på en annalkande fyrtioårskris? Vilken väg ska man ta? Hur börjar man vandra? Frågorna var många. Frälsarkransen kom som en utsträckt hand. Boken först, sedan pärlorna. Den sa: Fatta mig! Det var som om den läste mig, speglade,

För munken Lorens från 1600-talet tog det tio år innan den tanken blev förkroppsligad i honom och gav honom den frid som är över allt förstånd. Men för att nå denna välsignade universella insikt behöver de flesta av oss hjälp.

PARADIGMSKIFTE BLEV ordet jag tog till mig. Det är konkret. Inte farligt, ingenting att vara rädd för. Omtumlande, förvisso, och ingenting mindre än så. Men heller inte större. Hanterbart.

Att paradigma kan vara ett sätt att beskriva en omvändelse. Det passade mig. Fråga mig inte vad som hade skett, någonting hade brutit sig igenom, slagit

ned, fått mig att tillfälligtvis tappa fotfästet. Det hade med Gud att göra. Så mycket visste jag. Men det var inte en Gud som kom med svar på alla frågor, som lämnade efter sig ett lugn i förvissning om oändlig godhet, det var en Gud som tvingade fram helt nya frågor, som var nästan uppfordrande, som drog livet till sin spets: Hur lever jag mitt liv? Är detta det liv jag vill leva? En aning om att livet har ett syfte. Ok Gud, vad är då din plan?

IDAG, LÅNGT, LÅNGT senare har jag lättare att klä orden i religiösa termer. Omvändelse. Helgelselängtan. Kallelse. Nåd. Jag kan se att min tro fått ett språk. Så var det inte i början. Där fanns en längtan efter den möjlighet som Gud erbjöd, och en insikt om att vara långt ifrån denna möjlighet.

Från ett gudlöst paradigm till ett annat. Att vilja börja vandra, att inte veta hur.

I dag talas det ofta om människans andliga längtan, om att vara andligt sökande. I min egen tro var det omvänt – jag hade aldrig betraktat mig som sökande. Gud var ingenting jag sökte efter. Mitt sökande började tvärtom i den stund som jag upplevde mig som funnen. Vad var det då jag sökte efter?

Ja, det var just detta: människor, litteratur, platser som på något vis kunde bekräfta för mig att detta är på riktigt. Hur lever man som funnen?

att redan vara funna. Det är en hisnande och svindlande väg. En färd mot en plats där allting är Guds. Det kan skapa känslan att ingenting längre är vårt, vilket kan vara skrämmande. Jag förstår att det kan ta tio år, ett liv, en evighet. Jag förstår att det inte är lätt. Jag vill försöka. En annan sak som tycks utmärka helgonen, och de som nått långt, de som man vill ta tag i och skaka i armen och desperat fråga: Men hallå, hur gör man? är deras visshet om att Gud är den ende som har svaren och som vet. De som vandrat länge inspirerar ofta genom att visa på en väg, ett förhållningssätt, en livsstil, som syftar till att skapa förutsättningar för att även vi ska komma till insikt. De sträcker fram en hand och puffar mjukt, manar oss, viskar: Det är värt det, gå nu. Kasta loss. Du är redan utvald.

FRÄLSARKRANSVÄNNER

uppmanas att ägna kransen 30 minuter om dagen, och att härda ut i minst 30 dagar. Man kan nästan uppfatta det som banalt – det låter förvillande likt ett lockrop från TV-Shop där dagligt umgänge med diverse maskiner utlovar plattare mage och starkare muskler – men det är ett genialt råd. Det viktiga i livet måste erövras långsamt, all varaktig förändring tar sin tid.

GUDSPÄRLAN, TYSTNADEN och jag. Så börjar den. Frälsarkransen. Som en bön. Det krävs uthållighet för att bli till en bedjande människa. Bön blir ofta distraherad. Att be om något, eller för någon, kan upplevas som förmätet av den som är ny i bönens värld. Man kan läsa bönböcker när man ber, eller med Frälsarkransen i hand meditera över olika skeenden i Jesu liv, man kan sjunka ned i dop, öken, frid, kärlek, död och uppståndelse. Vet man inte vad man ska be om kan man fråga Gud: Ok Gud, jag vet inte riktigt hur man gör när man ber, kan du visa mig hur man gör?

JFrälsarkransen är populär hos alla åldrar.

Foto: Alex Giacomini /Ikon

Människor som broder Lorens, helgonen, fascinerade mig. Kanske borde man känna en viss uppgivelse inför det faktum att det tog honom tio år att förkroppsliga Sanningen. Han var ju ändå munk och kunde helhjärtat inrikta sitt liv på det Gudomliga, men jag uppfattade det inte som ouppnåeligt. Tvärtom. Frälsarkransen sa: Det är möjligt. Det går. Helgonen är väl på sitt vis inte heller sökare i den mening vi tänker oss i dag. Tvärtom tycks de drivas framåt av en glödande visshet om

Att inte ge upp. Det finns forskning som resulterat i 10 000-timmarsregeln. Enkelt uttryckt går den ut på att det tar cirka 10 000 timmar att nå sin fulla potential inom ett område, helt oavsett vilket. Arvsanlag och talang är inte det viktigaste, det viktigaste är regelbunden övning. Den främsta anledningen till att människor inte når sin potential handlar helt enkelt om bristande uthållighet. Man ger upp för tidigt.

SÅ, SVARET PÅ FRÅGAN om att leva nära Gud: ”Hur gör man?” kan vara: ”Ge Gud 30 minuter om dagen. Och, håll ut.”

AG TROR VÄL egentligen inte att man kan lära sig att be med annat än Gud som sin lärare, och detta är kanske bönens allra största utmaning. Tid och tålamod kan vara svårt nog – tiden som aldrig tycks räcka till och tålamodet som lätt kan tryta – men de två kan man i alla fall besluta sig för. Att avvara 30 minuter om dagen, att bestämma sig för att härda ut. Närvaron är knepigare, inte lika enkel att styra över. Guds närvaro hos oss kräver på något vis sin motsats – vår närvaro i det Gudomliga – och ofta är det vår egen närvaro som vacklar.

Fråga mig inte hur det går till –pröva gärna – men pärlorna hjälper till med att frammana den där närvaron hos oss. Kanske för att de är något rent konkret att fatta med handen, att rulla fingrarna kring. Samtidigt bär de närvaron med sig, som en påminnelse, när vi ser dem på armen, eller snuddar vid dem i fickan eller väskan, om att bönen alltid pågår, oavsett om vi är närvarande i den eller inte, och att vi alltid är inbjudna att träda in i den.

Tack, biskop Martin. ●

CAROLINA JOHANSSON är journalist och författare, och har bland annat skrivit boken Livets pärlor (Verbum), som är en presentation av Frälsarkransen. I ”Bråkdelen av en sekund (Libris) har hon berättat om sin väg till kristen tro. Texten är tidigare publicerad i tidskriften Pilgrim nr 2 2016.

EDITÖR. Från 1889

var Lina Sandell

redaktör för Evangeliska Fosterlandsstiftelsens uppbyggelsetidskrift

Barnens vän.

Några av Lina

Sandells psalmer:

Tryggare kan ingen vara Blott en dag

Bred dina vida vingar

En liten stund med Jesus Är det sant att Jesus är min broder Jag älskar dig, Jesus Jesus för världen givit sitt liv Jag är en gäst och främling

Jag kan icke räkna dem alla

TILLBAKABLICK

När

psalmisten

Lina Sandell bodde i Molstaberg

TEXT: Linnéa Malmborg

KÄLLA: Vårdkasen 2006, NE.se

FOTO: Nordiska Museet

”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.”

LINA SANDELL, en av Sveriges mest kända psalmdiktare, bodde en kort period ute på Molstaberg, utanför Mölnbo. På den natursköna platsen fick hon välbehövlig vila och vederkvickelse under en tid då hon och maken behövde komma bort från huvudstadens skrammel. Lina, född 1832, började skriva i ung ålder. Som 20-åring hade hon skrivit över 100 dikter och fortsatte med sitt skrivande livet ut. 1867 gifte hon sig med riksdagsledamoten Oscar Berg och blev då redaktör vid hans bokförlag i Stockholm. Lina gav bland annat ut Berättelser för söndagsskolan, Samlade sånger och kalendern Korsblomman sidan av en mängd dikter och psalmer. Mest kända är psalmerna Tryggare kan ingen vara, Blott en dag och Bred dina vida vingar. Femton psalmer av Lina finns idag med i Psalmboken.

År 1885 hyrde paret Sandell-Berg ut sin Stockholmsvåning för att andas frisk luft ute i Molstaberg. Gården ägdes då av byggmästare Lars Magnus Elfling som precis som Lina var aktiv inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

ATT LINA FANN tiden ute på landet välbehaglig går inte att ta miste på, enligt utdrag ur Linas brev från denna tid:

4 februari 1885: ”Och nu bor vi härute i stillhet och ro på landet och trifvas så väl och känna oss så nöjda, att jag önskade dagen igenom kunna tacka Gud, som så i omvårdnad sett till just vad vi behöfde. Här är så fullkomligt stilla att utslitna nerver komma till hvila och jämvikt och själen får så att säga ”taga igen sig”.

22 mars 1885: ”Vi hafva det fortfarande lugnt och godt härute. Det känns nästan som ett inbärgande av hvila för kommande stormar. För mig, som icke på mer än 20 år varit på landet denna årstid, har det synnerligen stort behag att få följa med utvecklingen av det vaknande lifvet.”

20 juni 1885: ”Pingstafton flyttade vi åter in i hemmet i staden, hvilket var behöfligt för ordnande af åtskilligt, som fått stå tillbaka under vintern. Jag skall emellertid alltid med tacksamhet se tillbaka på den lugna, goda tiden i Molstaberg, där Herren i sin godhet beredde oss så mycken andlig och lekamlig vederkvickelse.”

Lina skrev över 1700 dikter.

LAGARBETE. Att lära sig samarbeta och leda en grupp är några av de saker ungdomarna lär sig dessa fredagskvällar. Och så verkar de har rätt kul också!

UNGDOMAR

Peppande, prat och popcorn

POPPIGT. Stina är en av de 34 ungdomsledarna i Järna-Vårdinge pastorat. Här i färd med att tömma den utdelade popcornpåsen. – dags för ledarutbildning!

För den som inte har fått nog av gemenskapen under konfirmationen finns chansen att bli ungdomsledare. Häng med på ledarutbildning!

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Lasse Wiklund

ÖVER TRETTIO ungdomar är samlade denna fredagskväll i församlingshemmet i Järna. Det är återigen dags för ledarutbildning.

– Vi har fantastiska ungdomsledare här, säger Annelie Wagnefors, ansvarig för ungdoms verksamheten.  Drivet och glädjen är påtaglig. Fotografen för kvällen, Lasse Wiklund, konstaterar att de ungdomar han pratar med trivs väldigt bra som ledare och vill bli ännu mer engagerade i verksamhet för barn och ungdomar.

LEDARUTBILDNINGEN

om hur man lär sig hålla andakt, leda lekar och prata inför grupp leds av Annelie Wagnefors med kollegorna präst Annica Avengaard och diakon Laila Larsson

sträcker sig från september till maj under ett läsår, med sju fredagsträffar. Ledarna får träffas och bygga bra relationer. Andakt och mat är två självklara ingredienser under kvällarna. Hjärt- och lungräddning, föreläsningar

UTÖVER DESSA träffar ansvarar ungdomarna gruppvis för konfirmandträffar och ungdomskvällarna. Dessutom bokar de in sig på olika projekt under året som de ansvarar för själva. Vinsterna är många – de lär sig ta ansvar och de får många vänner.  – Betalningen sker inte i pengar, utan i en resa och andra upplevelser som vi gör tillsammans. I år avslutas året med ett besök på restaurang Pinchos i Södertälje, och i höst reser vi till Rättvik, berättar Annelie.  När vårterminen nu gått mot sitt slut får ledarna som varit med på ett visst antal aktiviteter ett intyg på att de slutfört utbildningen. Grattis! Annel ie

LYSTRING. Intag av nya lärdomar.

COACHNING. Annelie Wagnefors håller i föreläsningarna för ledarna. Bland annat lär hon ut hur ungdomarna själva ska kunna ansvara för olika gruppövningar och lekar.

KONCENTRERADE. Tilde och Alfons lyssnar på kvällens föreläsare. Snart dags för fika, va!?

Rex och Tilda.

Tuva och Eloise.

Elliot och Ivar.

Rebecka och Wilma.

Tilde och Alfons.

FRÅGVISA . Iris och Naja ställer frågor om varandra.

STORYTELLING. Camilla och Gunnar redovisar kvällens gruppövning – att berätta om sig själva.

Ungdomarna firar att Annelie tog hem priset Årets Järnabo.

SKÖN SKARA. Ungdomsledarna i Järna-Vårdinge pastorat är totalt 34 stycken. Några saknas på bilden. Längst till höger syns Annelie Wagnefors som ansvarar för ungdomsverksamheten. Tidigare i vår vann hon priset Årets Järnabo 2023 för sina insatser i bygden för våra ungdomar.

Stina och Alva.

SIRI, 16 år, från Järna

Hej Siri! Hur blev du ungdomsledare?

”Efter att jag konfirmerade mig förra året fick jag frågan om jag ville fortsätta som ungdomsledare. Från början var det inte alls min tanke att fortsätta men jag blev nyfiken eftersom vi hade så kul. Jag hittade en massa fina vänner och tyckte att kristendomen kändes spännande.”

Hur känns det att vara ledare?

”Nu har jag varit det ett tag och det är verkligen ett av de bästa besluten jag tagit!

Det är jätte-jättekul! Det är lite annorlunda från när man var konfirmand, men vi får fortfarande lära oss saker och ha roligt. I vår ska vi ha avslutning och äta på Pinchos och i höst ska vi göra en resa. Så det händer mycket kul!”

Vad har du lärt dig?

”Att det finns så många fina människor att lära känna. Jag upplever att jag utvecklas mycket som människa, både genom det religiösa och genom de människor jag träffar.”

Tips till den som inte vågar komma till kyrkan?

”Testa och se hur det är! Om du är pirrig kring konfirmationen så kan du prata med en ungdomsledare. Som konfirmand kommer du att träffa en helt ny grupp av människor, vilket kan vara läskigt, men du kommer att hitta en jättefin gemenskap. Jag rekommenderar andra att bli ledare efter konfirmationen!”

Siri och Vilhelmina ångrar inte en sekund att de fortsatte som ungdomsledare

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Privat

VILHELMINA, 17 år, från Järna

Hej Vilhelmina! När blev du ungdomsledare?

”Efter konfirmationen för snart två år sedan hade vi en återträff med alla konfirmander. Då kom det ungdomsledare som berättade om vad de gjorde. Jag bestämde mig för att testa!”

Hur känns det att vara ledare?

”Det är typ det roligaste jag har gjort! Så kul! Vi får göra jättemycket roliga saker och träffa många nya människor. Flera ledare har blivit nära vänner som jag kan prata med om allt.”

Vad gör ni när ni ses?

”Vi ansvarar för ungdomsgruppen och bestämmer aktiviteterna. I år har vi skapat ett schema i förväg med de olika aktiviteterna. Vi håller även i fredagskonfan en gång per termin. Några gånger per termin har vi ledarskapsutbildning då alla ledare samlas och har workshops, föreläsningar och aktiviteter. Vi lär oss att hålla i en lek, att få folk att lyssna och att samarbeta. Och så har vi hjärt- och lungräddning. Främst är det Annelie som håller i föreläsningarna med hjälp av prästerna och diakonen. Ibland kommer även en gästföreläsare. Vi får också hoppa in och ansvara för andra aktiviteter, som till exempel Påskjakt i parken väldigt kul.”

Vad har du lärt dig?

”Så många saker men framför allt att kunna möta nya människor och hur man beter sig gentemot andra på ett bra sätt. Att få den här upplevelsen nu, innan man går ut i arbetslivet, är så bra!”

BORSALINOBEKLÄDD. Biografdirektör Bror Abelli med sin karaktäristiska Borsalinohatt. ”Angående namnet Abelli så var Bror inte ensam företagare med namnet Bror Olsson när han bodde i Hudiksvall. Han och den andre Bror fick varandras post. Det fanns nog andra skäl också, namnet Abelli sticker liksom ut mer, vilket man väl kan säga att han själv också gjorde”, säger Brors barnbarn Catarina Abelli. Foto: Privat

kulturgravsvandringen på våra kyrkogårdar fortsätter! Alla de som levt före oss har gjort sina speciella avtryck. möt fabrikören, biografägaren, författaren, regissören, sångaren och skådespelaren som landade i Järna. scenen är din – biografkungen bror abelli!

Av: Linnéa Malmborg

KÄLLOR: Svensk Filmografi; Wikipedia; Sundsvallsminnen.se; Imdb; Svensk filmdatabas; Umeå 1314–2014: 100 berättelser om 700 år, red. Lars- Gunnar Olsson & Susanne Haugen; Catarina Abelli, Brors barnbarn.

LILLEBROR. Bror Edvard (född Olsson) som liten pojk. Foto: Privat

CINEASTER. På biograf Röda Kvarn i Umeå visade Bror Abelli filmer för 25 öre. Foto: Västerbottens museum

BLAND DE GRAVSATTA i pastoratets kulturgravar finner Kyrkobladet människor som gjort avtryck i sin samtid. Turen har nu kommit till biografägaren, författaren, regissören och skådespelaren som levde i Järna tjugo år av sitt liv. Möt Bror Abelli – en herre med många strängar på sin lyra. Vår biografkung föddes som Bror Olsson 1880 på en bondgård i Medelpad med fem halvsyskon. Uppväxten kom att präglas av tragik då flera av hans närstående dog, bland annat hans far. Bror växer upp och flyttar runt innan han och hustrun Signe Sundell slår sig ned i Umeå 1909. Han har då hunnit byta namn till Abelli samt fått två döttrar. Vid den tiden börjar han sin filmbana med att arrangera filmvisningar på helgerna.

FRÅN ATT HA VARIT

handlare och fabrikör med den egna firman Abelli

Fabriker, titulerar sig Bror som biografägare då han 1909 uppför biografen Thalia – Umeås första biograf. Musiken sköts de första månaderna av Bror själv. Kommande år hyr han biograf Röda Kvarn som annonseras som landets modernaste biografsalong. Succén är ett faktum och Umeåbor strömmar in genom portarna. Ofta skänker Bror överskottet till olika välgörande ändamål. I boken Umeå 1314–2014 beskrivs Bror som själv välkomnar gästerna:

STILFULL FILUR.

Karikatyrteckning gjord av Arvid Olson, en konstnär som var god vän till Bror Abelli. Hämtad ur en av Brors böcker och som Arvid illustrerade.

Bror Abelli står i dörren och fläktar in hela den promenerande Kungsgatepubliken till vartenda program på biografen med sin yviga Borsalinohatt.

FÖRUTOM BIO OCH teater sysslar Bror ständigt med diverse uppfinningar och nya idéer. 1911 debuterar han med diktsamlingen En ropandes röst. 1915 sammanställer han en rad kåserier till romanen Salt och peppar. Långt senare, 1937, skriver han även versromanen Vindfallskungen. Hösten 1912 öppnar vår mångsysslare en automat servering av mat och dryck. I samma veva uppfinner han en sorts projektor som kan köra både ljudfilm och stumfilm. Med mackapären under armen beger han sig till Amerika för att söka de rätta köparna. Han åker hem besviken.

MEN ENTUSIASMEN VIKER INTE. 1915 är han en av initiativtagarna till Sveriges Biografägareförbund och blir första vice ordförande. Familjen har hunnit få två söner när Bror får utstå ytterligare en tragedi – 1915 drunknar hans då yngsta dotter i en olycka. Stor sorg. Efter den tredje sonen Bengts födelse 1916 flyttar familjen till Sundsvall där Bror bygger biografen Röda Kvarn. Därefter kom han att uppföra ett

IHÅGKOMMEN. Bror

Abellis gravsten finns i den norra delen av Överjärna kyrkogård. Foto: Linnéa Malmborg

BROR ABELLI

FÖDELSENAMN: Bror Edvard Olsson

FÖDD: 1880 i Borgsjö, Medelpad. DÖD: 1962 i Järna.

YRKE: Mångsysslare: biografägare, författare, regissör, skådespelare, sångare och kulturpersonlighet.

HÅRFAGER. ”Bror Abelli och cirkusdirektören

Brazil Jack svor att ingen av dem skulle klippa håret förrän de blev rika. Jag vet inte hur det gick för Brazil Jack, kanske bättre än för min farfar?

Gubben lär ändå ha klippt sig någon gång, men nån miljonär blev han inte”, berättar Catarina Abelli, Brors sondotter.

ABELLIS SKÅDESPELARKARRIÄR

KARRIÄR (1938)

FRÖKEN KYRKRÅTTA (1941)

SPÖKREPORTERN (1941)

I MÖRKASTE SMÅLAND (1943)

HOTELL KÅKBRINKEN (1946)

FILMMAKARE Bror Abellis karriär som regissör bestod bland annat av filmen Löjen och Tårar, som omskrevs i DN på följande syrliga vis: ”Det är en i alla avseenden oändligt obetydlig filmskapelse, som lämnar åskådaren absolut likgiltig”.

tjugotal biografer runt om i landet från Kiruna i norr till Stockholm i söder. Under 1922 är det dags för flytt igen när hela familjen tar sitt pick och pack till huvudstaden. Bror startar tidningen ”Filmkuriren” och börjar ägna sig åt filmproduktion via egna bolaget Abelli-Produktion. Under 1923–1925 regisserar han filmerna Gamla Gatans Karneval, Janne Modig och Löjen och tårar.

UNDER BÖRJAN AV 1930-talet lämnar biografkungen plötsligt sin familj. Alla barn, förutom äldste sonen även han döpt Bror, förlorar kontakten med sin far. Bror den yngres dotter Catarina Abelli, berättar för Kyrkobladet att hon träffade sin farfar en enda gång då han kom på besök för att spela in en sång. Bror hade tydligen en vacker sångröst som gick i arv.

– Att vi inte träffade honom har inte gjort honom mindre betydelsefull för oss syskon, paradoxalt nog. Han har på ett vis varit ständigt närvarande. Pappa berättade ofta och mycket om sin uppväxt och om gubbens (det är vad han alltid kallats i familjen) olika företag, projekt, påhitt och alster. När han sen dök upp i hallen där vi bodde på Kungsholmen var det närmast obegripligt att han existerade i sinnevärlden, han hade varit som en mytologisk figur från en svunnen tid.

PÅ 1930- OCH 40-TALEN har Bror mindre skåde spelarroller i en handfull filmer, och lämnar därefter film- och biograflivet helt. Till Risbro i Järna kommer Bror 1944 med sin nya fru Ester Katarina . Där bodde han fram till sin död 1962. Om hans sista år i livet finns inte mycket dokumenterat förutom att han gav ut de esoteriska böckerna Vi evighetslågor (1955) och Mirakelresor genom tidlösheten (1956) på eget bokförlag.

– Enligt min pappa kom troligen hans sökande och intresse för spiritism efter drunkningsolyckan 1915. Kanske redan tidigare, eftersom han var djupt kristen. En del av hans tidigare texter har teman kring tro och existens, berättar Catarina Abelli.

Så tar berättelsen slut för den här gången. En färgstark och påhittig man var han, vår Bror Abelli. Hans eftermäle lever kvar på flera håll. Finns det någon Järnabo som minns Bror? ●

UPPEMED KYRKTUPPEN. Utsiktenfrånkyrktornetärhimmelsk!

Uppe på himmelska höjder

FOTO: Jacek Kochanski

TEXT: Linnéa Malmborg

PASTORATETS fastighetsansvarige

Jacek Kochanski klättrade vant upp i Vårdinge kyrkas torn för att göra en elbesiktning. Där uppifrån är utsikten över socknen vidunderlig, som synes på bilderna.

Hur ofta klättrar du upp i tornet?

– När det är service av brandlarmet och elsystemet. Och var tredje år då kyrkklockorna ska besiktigas.

HÅLLBARHET

Med respekt för varandra och världen

Hur jobbar vi med hållbarhet i Järna-Vårdinge pastorat? Kyrkorådets ordförande Lasse Wiklund svarar på en solklar och brännande fråga.

AV: Linnéa Malmborg

TEXT: Lasse Wiklund

ILLUSTRATIONER: Susanne Engman/Ikon

Hållbarhetsarbete i Svenska kyrkan

TEOLOGISK GRUND

Utgångspunkten för Svenska kyrkans hållbarhetsarbete är alla människors lika värde och viljan att ta ansvar för skapelsen. I en hållbar värld lämnas ingen människa utanför och mänskliga rättigheter omfattar alla. Livet levs och samhällen byggs på ett sätt så att också ekosystemen värnas.

UTGÅNGSPUNKT OCH AMBITIONER

Människovärdesprincipen och förvaltarskapstanken ligger till grund för hela Svenska kyrkans verksamhet. Förvaltarskapstanken betonar människans ansvar att förvalta såväl ekonomiska som ekologiska resurser på ett ansvarsfullt sätt. Att värna skapelsen innefattar hänsyn till allt levande – alla människor och de ekosystem som mänskligheten i grunden är helt beroende av. Det är också svaret på varför Svenska kyrkan har ett ansvar att bidra till de globala målen för en hållbar utveckling, Agenda 2030. Svenska kyrkans ambition är att fram till 2030 ha skapat hållbar verksamhet som är klimatneutral, som inte har någon negativ klimatpåverkan.

4 dimensioner av hållbarhetsarbete

i Svenska

kyrkan

xxxxxxxxxxxxxxxxxx.

ANDLIG OCH

EXISTENTIELL HÅLLBARHET

Rätten till existentiell hälsa

Andlig utveckling

Bön och gudstjänstmaterial

EKOLOGISK HÅLLBARHET

Biologisk mångfald

Kretslopp

Minskad miljöbelastning

Resurshushållning

EKONOMISK HÅLLBARHET

Kapitalförvaltning

Fastighetsförvaltning

SOCIAL HÅLLBARHET

Diakoni

Act Svenska kyrkan (internationellt arbete)

Social innovation/möta samhällsutmaningar på nya sätt

De åtta viktiga punkterna för

existentiell hälsa

WHO:s mätinstrument för att kunna jämföra människors självskattade hälsa i olika länder. Man definierade då åtta dimensioner som viktiga för den existentiella hälsan:

1

HOPP – en känsla av att det nog kommer att gå upp en sol i morgon också, så det finns anledning att hänga med lite till.

2

HELHET – en samhörighet mellan det fysiska, mentala och det känslomässiga. Att det jag tänker, känner och gör hänger ihop.

3

HARMONI – ett tillstånd av att här får jag vara mig själv. Här kan jag landa.

4

FÖRUNDRAN – att kunna ta in världen med barnets nyfikenhet. Att kunna känna förundran över en vacker ros eller vårens första tussilago.

5

MENING MED LIVET – att vila i att det finns en mening med varför jag finns här. Oavsett om det är att vara en bra vän eller att ta hand om min hund.

6

ANDLIG STYRKA OCH KONTAKT – att jag ingår i ett sammanhang som är större än jag själv.

7

PERSONLIG TRO – att jag har en livskarta, inte bara för det jag upplevt, utan också för det som jag ännu inte har upplevt.

8

GEMENSKAP – att känna att jag är del av något större, ett vi. Det kan vara att göra något för andra. Att få syn på sin egen funktion i världen.

Hållbarhet

i Järna-Vårdinge pastorat

Andlig och existentiell hållbarhet

Alla pastoratets verksamhetsdelar är till för att skapa god andlig och existentiell hälsa. Kärnan i verksamheten är att i ord och handling levandegöra budskapet om Jesus Kristus så att människor kan komma till tro och växa som kristna. Vår verksamhet ska skapa möjlighet för människor att komma i kontakt med livets stora frågor, samt att erbjuda ett sätt att tolka dem genom vår rika tradition. Församlingsbor i alla åldrar ska kunna mötas i grupper, enskilda samtal och gudstjänster.

Pastoratet erbjuder:

– Rummet via våra kyrkobyggnader och församlingshem.

– Möten genom sociala aktiviteter och enskilda samtal.

– Praktik och undervisning genom gudstjänster, andakter och samtalsgrupper

Ekologisk Hållbarhet

På pastoratets skog, marker och kyrkogårdar finns växtlighet av olika slag. Arbete läggs ned på att odla olika växter och blommor. Under vår och sommar odlas olika blommor som används som altarblommor.

Forngravsområdet från järnåldern på Vårdinge kyrkogård och andra möjliga gräsytor får växa fritt. Dessa ytor planeras bli ängsmarker.

Arbete pågår med att ta fram vård och underhållsplaner för kyrko -

gårdarna. Där ingår trädvårdsplaner för vilka träd och växtligheter som ska bevaras och bytas ut. Planeringshorisonten är cirka 200 år.  Träd och växtrester samlas ihop, komposteras, och egen jord återanvänds.

Källsortering av sopor är delvis infört men håller på att utvidgas med inriktningen att det avfall som är lämpligt att komposteras och bilda ny jord ska tillvaratas.  Verktyg, fordon och bilar som idag drivs med oljebaserade produkter fasas ut och ersätts med eldrivna.  Samtliga oljetankar från våra byggnader är borttagna och byggnaderna värms idag upp med fjärr värme eller bergvärme

Pastoratet har idag grön el som värmer upp våra tre kyrkor. Arbete pågår för att införa fjärrvärme eller bergvärme i våra tre kyrkor. Den fjärrvärme som pastoratet använder är hållbar. Övergången till fjärrvärme och bergvärme har och kommer att kompletteras med styrsystem vilket medför minskad resursförbrukning. Via genomförd tidsstyrning av belysning samt övergång till hållbar belysning så har elförbrukningen minskat.

I dialog med Södertälje kommuns kostchef har vår strävan resulterat i att vårt pastorat ska öka inslaget av hållbara livsmedel i enlighet med Södertälje kommuns riktlinjer för hållbar mat.

Ekonomisk hållbarhet

Pastoratet har sen lång tid tillbaka satt av medel för framtida underhåll och investeringar samt för oförutsedda utgifter. Dessa medel förvaltas sedan föregående mandatperiod hållbart i enlighet med Svenska kyrkans och FN:s direktiv för hållbar klimatförvaltning.

Vid underhåll och renovering av byggnader så sker det hållbart. Likaså vid utbyggnad och när nya byggnader ska uppföras så sker det hållbart. Exempelvis renoveringen av Kyrkskolan i Ytterjärna och renoveringen och tillbyggnaden av församlingshemmet Postillan i Mölnbo.

I och med att befolkningen i pastoratet växer så kommer fler anställda på våra kyrkogårdar att behövas. Personalbyggnaden för kyrkogårdspersonalen är idag för liten och en ny personalbyggnad planeras. Befintlig personalbyggnad kommer att användas för kyrkogårdsadministration. Den del som användes som personalbyggnad kommer att byggas om för att inrymma kylrum för kistor inför begravning. Kyla behövs mest under de varma årstiderna då solen skiner. Båda byggnader kommer att förses med solpaneler. Solpaneler finns idag på taket på maskinhallen i Järna.

Social hållbarhet

Pastoratets olika gemensamhetsskapande aktiviteter är en del av vårt sociala hållbarhetsarbete. Många människor träffas varje vecka för att umgås och få nya kunskaper.

Pastoratets lokala diakonala arbete sker delvis genom samarbete med den sociala träffpunkten LP-RIA i Järna, som arbetar för att få människor med alkohol- och drogproblematik att se det nyktra alternativet.

Vi följer Svenska kyrkans nationella insamlingskampanjer till förmån för ACT Svenska kyrkan så att människor globalt kan stöttas genom samarbetspartner på plats i krigs- och katastrofområden i hela världen.

Den i framtiden planerade renoveringen och utbyggnationen av församlingshemmet är ett sätt att möta verksamheternas behov. Pastoratet kommer att få många nyinflyttade kommande år och lokalerna behöver anpassas därefter.

ENKÄT På vilket sätt jobbar du hållbart i din verksamhet?

CICCI ANDERSSON

Husmor

»Jag är noga med att alla inköpta livsmedel ska användas upp innan något köps nytt. Det påminner jag verksamheterna om. Jag försöker att köpa så mycket ekologiskt det bara går. Alltid ekologiska baslivsmedel såsom mjölk, smör och ost! Och så är jag självklart noga med att sortera sopor.«

JOHANNA HEINONEN

Kamrer

»Jag ser till att vi samkör beställningar så mycket det går för att minska på leveranserna. När det gäller kontorsmaterial beställer vi miljömärkt pch försöker använda det vi har innan vi köper nytt, för att spara på resurserna.«

LAILA LARSSON Diakon

»Social hållbarhet är viktigt! Jag jobbar mycket med att skapa öppna mötesplatser.«

LINNÉA MALMBORG Kommunikatör

»I kommunikationsarbetet så minskar jag på antalet utgivningar av Kyrkobladet. Utskicken kommer i stället att vara riktade och adresserade, vilket sparar leveranser och kostnader. Tusentals Kyrkoblad slängs direkt i återvinningen eller soporna, och det är inte hållbart i längden. När det gäller existentiell hållbarhet finns den ofta representerad i Kyrkobladet.«

Agenda 2023

I september 2015 antog världens stats- och regeringschefer en ny utvecklingsagenda och globala mål för hållbar utveckling. Agenda 2030 består av 17 globala mål för hållbar utveckling:

→ Ingen fattigdom

→ Ingen hunger

→ Hälsa och välbefinnande

→ God utbildning för alla

→ Jämställdhet

→ Rent vatten och sanitet för alla

→ Hållbar energi för alla

→ Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

→ Hållbar industri, innovationer och infrastruktur

→ Minskad ojämlikhet

→ Hållbara städer och samhällen

→ Hållbar konsumtion och produktion

→ Bekämpa klimatförändringarna

→ Hav och marina resurser

→ Ekosystem och biologisk mångfald

→ Fredliga och inkluderande samhällen

→ Genomförande och globalt partnerskap

FYRTAL I TJÄNSTVILLIGHET.

En skara kyrkvärdar från

olika församlingar och tider.

Foto: Digitaltmuseum.se /Västergötlands Museum

Tema: Kyrkvärd

AV: Linnéa Malmborg

KÄLLOR: Värd i kyrkan av Nils-Henrik Nilsson och Tjänst i heligt rum av Carl Henrik Martling

YRKOVÄRDEN Johan Melanders familjegrav” står det på gravstenen vid Överjärna kyrkas södra fasad. En gravplats nära kyrkan är oftast avsedd för en bemärkt person i bygden, och främst med koppling till kyrkan. Johan Reinhold Melander (1870–1954) var som kyrkvärd en man med högt anseende och fick således sin gravsten just här. Kyrkvärds titeln följer en människa i graven, precis som det

Att vara kyrkvärd

var för andra yrkesmänniskor på den tiden. Att vara kyrkvärd var och är en titel att bära med stolthet och vördnad så till den grad att man förr valde att rista in den i sten.

KYRKVÄRDEN INNEHAR ett församlingsämbete som sedan urminnes tider varit av allra största vikt för kyrkan och socknen. Att ta del av kyrkvärdskapets historia och höra nuvarande ämbetsinnehavares berättelser ger en spännande bild av den roll som kyrkvärden har haft och fortfarande har i församlingen. Häng med på en vandring i kyrkvärdarnas fotspår!

2833

August Johansson.

Johannes Carlsson med hustru.

Gustaf Rupert Håkansson

VARDE LJUS. Kyrkvärd in action med ljuständning. Foto: Magnus Aronson/Ikon

Kyrkvärdsämbetet i historiskt perspektiv

ATT VARA KYRKVÄRD har sedan urminnes tider betraktats som ett ämbete. Redan på 400-talet finns kyrkvärdar omnämnda i skriftliga källor. Ämbetet instiftades redan när de kristna började bygga kyrkor och införskaffa ägodelar några hundra år efter Kristi födelse. Kyrkvärdarnas uppgift var att ta hand om kyrkans egendom och tillgångar.

I SVERIGE UTSÅGS kyrkvärdar så fort församlingar bildades. De skulle utföra sina uppgifter vid prästens sida. Viktigast i kyrkvärdarnas arbete var den ekonomiska förvaltningen.

Kyrkoordningen om kyrkvärdarna:

à Församlingens kyrkoråd eller, om församlingen ingår i ett pastorat, församlingsrådet väljer kyrkvärdar för mandatperioden.

à Du kan bli kyrkvärd om du 1. tillhör Svenska kyrkan, 2. är döpt, och 3. har fyllt 16 år.

à Minst en av kyrkvärdarna ska vara ledamot eller ersättare i församlingens kyrkoråd eller i församlingsrådet.

à Ingen får vara kyrkvärd i mer än en församling samtidigt.

KYRKVÄRD

Ordet kyrkvärd syftar inte till värdskapet i kyrkan, utan ordleden värd går tillbaka till det gamla svenska ordet vara som i bevara, ta vara på. Kyrkvärdens uppgift var initialt att försvara, förvalta, vårda och ta ansvar för församlingens kyrka och andra tillgångar.

Huvuduppdraget var att vårda kyrkan och dess egendom (som exempelvis inventarier), sockenstugan, prästgården samt att de rättsligt skulle försvara socknen och dess rätt.

Kyrkvärden Alrik Andersson från Järna.

VARANNAN DAG skulle kyrkvärden kontrollera alla byggnationer som skedde i socknens regi och se till att socknens jordägare forslade sten till kyrkbygget. Om någon slarvade med sina plikter fick kyrkvärden se till att kräva böter från den slarvige. Ett minst sagt betungande uppdrag! Kyrkvärden skulle även se till att allting fanns redo inför söndagens mässa: nattvardskärl, prästens kläder, altarljus, mässbok 16

kyrkvärdar finns i Järna-Vårdinge pastorat: 10 i Överjärna, 5 i Vårdinge och 1 i Ytterjärna.

och annat som kunde behövas.  Prästen och kyrkvärdarna var församlingens högsta beslutande och styrande organ under många hundra år, tills församlingsstyrelsen förändrades framåt 1600-talet. Då tillkom så kallade sexmän (förtroendemän i socknen) och sockenmän som kom att dela och överta vissa av kyrkvärdarnas uppgifter.

DÄREFTER utvecklades församlingarnas styrelser. Kyrkvärdarnas uppgifter kom att koncentreras till sockenkyrkan, dess inventarier och själva gudstjänstfirandet.

Källa: Tjänst i heligt rum av Carl Henrik Martling, Verbum 2004

Karin Halldin ler vant mot nattvardsfiraren.

KYRKVÄRDENS UPPGIFTER

I

HÅVAR IN. Wolfgang Panteleit är van att hålla i kollekthåven. Han tror dock att den kan vara på utmarsch ur kyrkan. ”De flesta swishar kollekten nuförtiden”.

värdefull tjänst för Gud

IVARJE GUDSTJÄNST möts du av dem. De står där innanför kyrkporten och hälsar glatt. De hjälper till vid nattvardsutdelningen. De spanar ut över församlingen för att se om någon behöver hjälp. Kyrkvärden har en central roll när kyrkportarna öppnas för gudstjänst. Han eller hon finns där när någon behöver hjälpen som allra mest.

KYRKVÄRDARNA medverkar i det praktiska genomförandet av en gudstjänst, såväl söndagsgudstjänster som dopgudstjänster. Vigseloch begravningsgudstjänster har vanligen ingen kyrkvärd närvarande. Deras uppdrag handlar till stor del om att möta dem som kommer till kyrkan och hjälpa dem med sådant som kan behövas – svara på frågor, dela ut psalmböcker, hjälpa till med hörhjälpmedel, ledsaga till kyrkbänken, hämta ett glas vatten till någon som blivit yr. Kort sagt kan

OBLATDISTRIBUTION. Kyrkvärden och prästen hjälps ofta åt med att dela ut nattvarden.

mycket hända under en timme med många människor i samma stora byggnad. I gudstjänsten har kyrkvärden särskilda uppgifter som kan variera beroende på vilken församling den tjänstgör i. Ofta handlar det om att läsa bibeltexter, hjälpa till vid natt varden och ta upp kollekt. Exakt vad de ska utföra diskuteras innan med prästen och andra inblandade.  Kyrkvärdens ansvar skiljer sig åt mellan församlingar. På vissa håll är det kyrkvaktmästaren som utför några av de arbetsuppgifter som vanligen görs av en kyrkvärd, och vice versa.

NEDAN FÖLJER EN uppräkning av vanliga moment som en kyrkvärd utför i en församling före, under och efter en gudstjänst. Ofta samlas kyrkvärdarna en timme innan mässan för att tillsammans med andra tjänstgörande ha en andakt. Därefter påbörjas arbetet.

Prästens påklädande

En mycket gammal uppgift är att hjälpa prästen när denne ska ta på sig de liturgiska kläderna. Kyrk värden ska kontrollera att kläderna sitter som de ska och att mässhaken inte hänger snett. Som utgångspunkt finns särskilda regler för i vilken ordning påklädandet ska ske samt hur varje klädesplagg ska

Annica Avengaard

Karin Halldin

sitta. Under medeltiden bad prästen en bön för varje klädesplagg som han fick på sig. Prästen kunde på så vis förbereda sig på att gå in i den himmelska härligheten inför Guds tron.

Bemöta

människor

Kyrkvärden ska bemöta alla som kommer till kyrkan på ett öppet och välkomnande sätt. De är församlingens ansikte utåt, välkomnar vid kyrkporten och delar ibland ut psalmbok. I vissa församlingar säger kyrkvärden några ord innan gudstjänsten.

Gå i procession

Ibland deltar kyrkvärden i procession med nattvardskärlen, kors och ljus tillsammans med präst och lekmän.

Läser texter

Kyrkvärdar läser vanligen den gammaltestamentliga text och episteltext som hör till den aktuella söndagen. Epistel betyder brev och den texten är hämtad från något av breven i Nya testamentet.

Leda förbön

Vissa församlingar använder möjligheten för kyrkvärdar att både utforma och läsa upp förbönen. I andra fall är det prästen som står för detta. Att förbönen ska vara förankrad i den lokala verkligheten är tydligt i Kyrkohandboken.

Stå och sitta

När man ska sitta eller stå under gudstjänsten är inte alltid så lätt att veta. Därför finns kyrkvärden där som facit! Av denna anledning bör kyrkvärden därför ha en mycket god kännedom om gudstjänstordningen.

Ha beredskap

Under pågående gudstjänst ska kyrkvärden vara uppmärksam på om något skulle hända. Någon i församlingen eller personalen kan

behöva hjälp av en eller annan anledning. Någon kan behöva en stol eller en psalmbok. Det har faktiskt hänt att en präst glömt att distribuera vinet och då är det kyrkvärdens uppgift att påtala detta.

Ta upp kollekt

Att ta upp kollekten och sedan bära fram den tillsammans med nattvardens bröd och vin i offertoriet är en viktig uppgift för kyrkvärden. Efteråt ska pengarna räknas ihop och intygas. Kollekten är ett sätt för församlingen att ge något till Gud som därefter lämnas till behövande.

Dela ut nattvard

Att biträda prästen vid nattvarden är en av kyrkvärdens uppgifter i vissa församlingar.

Lokala variationer finns. Nattvardskärlen ställs i ordning, granskas och putsas vid behov. Kärlen bärs sedan antingen in i kyrkan under procession eller ställs på altaret vid mässans början. Oftast delar prästen brödet, medan kyrkvärden delar vinet. Under slutpsalmen bärs nattvardskärlen ut. Efteråt tas kärlen omhand efter särskilda föreskrifter.

Pålysningar

Vid uppläsning av de avlidnas namn, samt döpta och vigda under en pålysning ansvarar kyrkvärden för att tända ljus för var och en av dem.

VÄLTALIG. Gunvor Hansson läser gärna en bibeltext på söndagarna.

Leda gudstjänst

Ett stort ansvar för kyrkvärden är att han eller hon ska kunna leda en förenklad gudstjänst om prästen skulle få plötsligt förhinder på grund av sjukdom eller annat.

Efter gudstjänsten

Efter gudstjänsten gör kyrkvärden i ordning efter måltiden, räknar kollekt och ser till människors behov genom att finnas i kyrkan. Prästens liturgiska skrud tas omhand och läggs på plats.

Inventarier

Ofta är en kyrkvärd formellt utsedd att ansvara för kyrkorummets inventarier och att se till deras vård. Nattvardskärl och textilier ska tas om hand efter varje gudstjänst. Inventering sker av kontraktsprosten tillsammans med ansvarig kyrkvärd och kyrkoherde.

GRUPPARBETE. För Christer Olsson är gudstjänsten ett teamwork, men den viktigaste deltagaren för honom är Jesus. ”Utan honom är ju gudstjänsten ingenting.”

6 röster om att vara kyrkvärd

”Gudstjänsten skulle vara fattigare utan kyrkvärdar.” Så sammanfattar pastoratets präst Annica Avengaard kyrkvärdarnas uppdrag i kyrkan. Möt fem kyrkvärdar som berättar om sina viktiga uppdrag i församlingen.

ETT VIKTIGT UPPDRAG. Kyrkvärdarna är eniga om att de är centrala kuggar i församlingen.  – Vi går lite bakom kulisserna, säger Gunvor Hansson, en av kyrkvärdarna i pastoratet.  Tillsammans med 15 andra utgör hon en grupp församlingsbor som tjänstgör vid gudstjänster och dop i våra tre församlingar. En annan av dessa är Christer Olsson som varit kyrkvärd under många år.  – Gudstjänsten är ett teamwork mellan präst, musiker, kyrkvärdar, vaktmästare och församling, säger Christer Olsson. Den viktigaste deltagaren är dock Jesus. Utan honom skulle gudstjänsten ju inte vara någonting!

TEAMWORK. Några av pastoratets kyrkvärdar träffades för att samtala om hur de ser på sin roll i församlingen.

KARIN HALLDIN

Överjärna församling

8 år som kyrkvärd

»Kyrkan har alltid funnits med i mitt liv till och från. Jag deltog som barn i söndagsskolan och Evangeliska unga i Österbotten. Jag sjöng i kör och konfirmerades i Västerås domkyrka. Det bästa med att vara kyrkvärd är att man får vara mer delaktig i gudstjänsten; det får kyrkan att bli ens hemmaarena. Att vara i kyrkan ger mig ett lugn.«

CHRISTER OLSSON

Vårdinge församling

3 år som kyrkvärd (blev kyrkvärd 1981 i Turinge-Taxinge församling)

»När jag väl hade börjat som kyrkvärd var det inte någon tvekan. Jag har ingen kristen bakgrund men drabbades av Jesu kärlek när jag var 23 år. Mitt liv berikas av att vara kyrkvärd och jag tror det hjälper mig att fokusera på Jesus. Eftersom jag måste vara väl förberedd när jag kommer till gudstjänsten får jag all anledning att läsa söndagens bibeltexter. En särskilt viktig uppgift för

kyrk värden är att hälsa. Ibland kommer det in en ny person som man aldrig har sett, och det kan betyda mycket för någon att man kommer fram och hälsar.«

VIVECA RABENIUS

Överjärna församling 10 år som kyrkvärd »Jag fick frågan om att vara kyrkvärd då jag var fritidspolitiker. Eftersom jag är nyfiken och gillar utmaningar i livet hoppade jag på. Jag tycker mycket om att läsa texterna och försöker att läsa högt, tydligt och med inlevelse.«

GUNVOR HANSSON

Överjärna församling 15 år som kyrkvärd

»Jag blev kyrkvärd efter att ha blivit tillfrågad när jag sjöng i kyrkokören. Sedan dess har jag trivts här. Jag känner en trygghet med att vara kyrkvärd. När jag kommer till kyrkan finner jag en inre ro. Som kyrkvärd deltar jag i gudstjänsten på ett annat sätt än tidigare. Ett viktigt uppdrag som kyrkvärd är att lyssna och se andra människor. Vi

finns till för församlingen.

Kanske kommer det in någon i kyrkan som bär på sorg. För några veckor sedan pratade jag till exempel med en man som var ensam vid kyrkkaffet. Det betydde mycket för honom att jag satte mig ned och pratade.«

WOLFGANG

PANTELEIT

Överjärna församling

14 år som kyrkvärd

»Under 2010 fick jag förfrågan att bli kyrkvärd då jag samtidigt engagerade mig som fritidspolitiker. För mig kändes det självklart att ställa upp för kyrkan. Sedan har jag haft några pauser då jag inte hunnit med. Jag har med mig mycket av det kristna hemifrån. Det svåra kan ibland vara att bli som en representant för kyrkan när jag inte håller med om allt som sägs.«

ANNICA AVENGAARD

Präst och håller i kyrkvärdsutbildning i pastoratet

»Kyrkvärdarna är de som håller i kontinuiteten.

Vi präster byts ju ut. Gudstjänsten skulle vara fattigare utan kyrkvärdar.

kyrkvärd är ett ärofyllt uppdrag«

INVOLVERAD. Susanne

Bergström är samordnare för kyrkvärdarna i Överjärna. Foto: Miriam Tinglöf.

A»TT BLI utsedd av kyrkan och vara en del av gudstjänsten är något väldigt fint!

Orden kommer från Susanne Bergström som sedan 15 år tillbaka är kyrkvärd i Överjärna församling. Som samordnare för kyrkvärdsgruppen ser hon till att lägga schema för vilka kyrk värdar som tjänstgör under respektive gudstjänst. Hon är även en länk till prästerna som kyrkvärdarna har en kontinuerlig dialog med.

VARJE KVARTAL träffas alla kyrkvärdar för att gå igenom praktiska ting såsom hur nattvarden och processionen ska gå till, var kyrkkaffet ska serveras och annat som är viktigt att komma överens om.

– Vissa moment behöver utföras på samma sätt i de tre församlingarna, medan andra moment kan skilja sig åt, kommenterar Susanne.

Redan som ungdoms -

ledare i församlingen såg hon upp till de kyrkvärdar som var gamla i gemet. Nu är hon själv rutinerad i rollen.

– Jag såg det som ett ärofyllt uppdrag att vara kyrkvärd och hade flera förebilder, berättar hon.

EN TIMME innan gudstjänsten träffas kyrk värdarna med tjänstgörande präst, musiker och vaktmästare för att gå igenom vem som gör vad. Vanligen tjänstgör två kyrkvärdar samtidigt eftersom det är mycket att hålla reda på. En kyrkvärd måste ha koll!

– Det händer alltid något om man är 70 personer i en kyrka, säger Susanne och berättar om folk som tuppat av eller ramlat.

SAMTIDIGT SOM hon ser kyrkvärdsuppdraget som ärofyllt, påpekar hon att det inte ska upplevas som tungt eller svårt.

– Allt handlar om att lära sig ritualerna och de praktiska detaljerna. Alla som har ett intresse för kyrkan kan bli kyrkvärd!

VIDSYNT. Att döma ut varandra på förhand kan få stora konsekvenser för hur man ser på nya människor man möter. Att bilda sin egen uppfattningen om en människa är mycket bättre för alla parter.

PSYKOLOGI

Konsten att vara öppensinnad

Vi har alla stereotypa bilder och fördomar om andra. Men se upp, så att de inte blir för starka, för då kan din värld bli väldigt trång och styras av rädsla. Här är tipsen på hur du blir en mer öppensinnad person –och får ett intressantare liv som bonus.

TEXT: Linda Newnhamn/Verbum FOTO: Anna Thorbjörnsson

NÄR KATARINA TINGSTRÖM var präst inom Försvarsmakten träffade hon en pluton där en av de värnpliktiga berättade hur gruppen reagerat när en kille, vi kallar honom Lasse, tog fram bibeln på kvällen, och låg i sängen och läste den innan sovdags. Vilken tönt! Varför tror man ens på Gud!?

Den värnpliktiga erkände att de inte alltid hade varit så schyssta mot Lasse. Men så hade de sin första övning ute i fält, och då visade det sig att Lasse var uppvuxen på landet, och visste hur man byggde skydd i skogen, slaktade en älg och grävde latringropar. – När de förstod vilken kunskap han besatt, och vilken nytta de därmed hade av honom, ändrades deras bild av Lasse. Efter det var de helt okej med att han läste bibeln också. Jag tyckte det var modigt av killen att erkänna detta, hur fördomsfulla de först varit och hur de sedan ändrat sin åsikt när de lärde känna Lasse bättre, säger prästen och leg. psykoterapeuten Katarina Tingström

I SAMHÄLLET FINNS DET en mängd generaliserade bilder, som vi påverkas mer eller mindre av – som exempelvis den tystlåtna norrlänningen, den kaxiga 08:an, den hårdhudade motorcykelsnubben, den hysteriska kvinnan, den kriminella invandrarkillen, män med mancolds…

I samtal med människor ser Karin Tingström vilka konsekvenser dessa bilder kan få.

– De kan få oss att avfärda människor, bli rädda eller misstänksamma. Ja, vi generaliserar för mycket och nyanserar för lite, vilket drabbar olika grupper.

Så varför gör vi då det? Jo, genom historien har det gynnat människan att snabbt kunna bedöma andra. – Vi behövde kunna skilja på dem som tillhörde den egna gruppen och alltså var vänligt sinnade, från farliga personer, för att kunna undvika de senare, säger Karin Tingström

Baksidan av detta är förstås att erfarenhetsbanken inte är hundraprocent tillförlitlig.

– Det klassiska är när du träffar en helt ny person, och instinktivt känner en motvilja. Skulle du analysera känslan så kanske personen till utseendet eller sättet påminner om din dominanta pappa, eller någon annan som har gjort dig illa. Hjärnan vill att vi ska överleva, så den lägger ihop ett och ett och signalerar fara, trots att informationen den här gången inte alls är tillförlitlig.

INFORMATIONEN KAN ÄVEN komma utifrån. Säg att ni ska få en ny kollega till arbetsgruppen. Om Viola dagen innan han kommer utbrister att ”åh nej, Nisse har jag stött på förut, han är skitjobbig”, så börjar du genast tolka Nisse utifrån den informationen.

– Om kollegan istället säger ”vad kul, Nisse är underbar! Det kommer att bli fantastiskt”, så kommer du att vara mycket mer positivt inställd när ni väl möts, säger Karin Tingström.

Vad är faran med detta? Jo, olika intressenter kan påverka folk i en viss riktning, och ofta jobbar de då

Katarina Tingström

PROVPRATA.

Testa att prata med människor du annars aldrig brukar prata med för att lära dig att vara med öppensinnad.

3 SÄTT ATT

⊲ Kyrkans grupper

⊲ nyakompisbyran.se

⊲ yrkesdorren.se

7 tecken på att du är öppensinnad

1 Du är nyfiken på att höra vad andra tycker.

2 Du tål att dina åsikter ifrågasätts.

3 Du blir inte arg när du har fel.

4 Du hyser empati för andra.

5 Du tar hänsyn till andras åsikter.

6 Du är ödmjuk kring din egen kunskap.

7 Du tror att andra har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter.

med rädsla som är en stark känsla. Exempelvis kan man sprida att ”män från Norrland är bara ute efter våra pengar.” Eller desinformationen vi har sett spridas det senaste året om att ”svenska myndigheter tar våra barn”, vilket gjort vissa invandrargrupper rädda för svensk myndighetspersonal.

– Det bygger murar och skapar konflikter. Vi dömer ut varandra på förhand, vilket får en massa konsekvenser för både samhället och i mindre kretsar, säger Katarina Tingström.

MIKAEL HJERM, professor i sociologi vid Umeå universitet, har i över 20 år studerat attityder, stereotypa uppfattningar och förutfattade meningar.

– Förenklat kan man säga att en fördom innebär att du ogillar personer enbart baserat på deras grupptillhörighet. Det kan vara ”alla golfare är snobbiga.” Du gillar inte snobbiga människor, så därför gillar du inte golfare.

Han säger att över tid har våra fördomar gentemot andra minskat.

I jämförelse med 50-talet är vi mycket mindre fördomsfulla

idag, exempelvis mot invandrare, homosexuella och kvinnor, även om främlingsfientligheten tycks ha planat ut de senaste tjugo åren. Man ser också att högutbildade tenderar att vara mindre fördomsfulla än lågutbildade.

– På sätt och vis är det logiskt att samhällen blir mer inkluderande, för det är dumt att vara exkluderande, samhället fungerar bättre när det är mer öppensinnat.

Mikael Hjerm lägger till att egentligen är en persons attityd irrelevant. – Jag kan gå runt och hata alla i hela världen, men om jag alltid agerar humant och snällt så spelar det ingen roll vad jag tycker.

PROBLEMET ÄR ATT människor tenderar att agera utifrån sina föreställningar om andra och därmed behandla vissa sämre. man kan se en viss spridningseffekt.

Om någon tar sig rätten att uttrycka sin negativa attityd gentemot transpersoner, så kan fler upptäcka att ”jaha, fler känner som jag”, också vokalisera sin åsikt, och så sprids den. Och ja, det har betydelse.

– Om jag springer runt och skriker okvädesord åt folk på stan, så drabbar det mottagaren hårt. Vi vet

”Problemet är att människor tenderar att agera utifrån sina föreställningar om andra och därmed behandla vissa sämre.”

MIKAEL HJELM

att personer som utsätts för upprepad diskriminering har ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa, säger Mikael Hjerm.

Katarina Tingströms erfarenhet är att trångsynta eller felaktiga bilder av andra även drabbar en själv.

– En konsekvens kan vara att man får ett väldigt instängt och snävt liv. Istället för att jag träffar många olika typer av människor, lär mig nya saker och blir berikad av fräscha intryck och idéer, blir min värld väldigt liten och styrs i hög grad av rädsla – och det tror jag ingen mår bra av i förlängningen.

SÅ OM EN MER FÖRDOMSFRI attityd ger mig ett gladare, mer intressant liv, vad kan jag då göra för att bli mer öppensinnad? Mikael Hjerm berättar om kontakthypotesen, som innebär att kontakt med olika typer av människor gör dig mindre fördomsfull.

Katarina Tingström plockar upp den tråden och uppmanar dig att utmana dig själv. Börja med att försöka sätta fingret på vilka bilder du har, för att sedan undersöka om de faktiskt stämmer med verkligheten. På så sätt kan du söka fakta, men också stresstesta hypotesen genom att möta personer från den gruppen.

– Att öppna upp mot världen kan vara så lätt som att du går fram till en människa du normalt inte gått fram till och fråga om vägen. Våga le mot någon i busskön och visa dig välvilligt inställd, för en hjälpsam, glad och godhjärtad person får oftare vänlighet tillbaka, säger hon. Eller minns vad föreläsaren och den före detta buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad lärde oss: ”Jag kan ha fel.” Vi vet inte allt – inte om andra heller. ●

3 vägar till ett mer öppensinnat liv

1. Minns att du inte vet allt

Påminn dig själv att du inte vet allt, det hjälper dig att vara mer öppensinnad. Genom att också förstå att du aldrig kan veta säkert varför vissa personer uppför sig som de gör, blir du mindre negativt inställd och mer empatisk. Kanske hade kvinnan en hemsk morgon, och snäser därför av dig nu. Kanske gjorde någon ett riktigt dumt val på grund av extrem stress och utsatthet.

2. Fråga!

Du kanske blir irriterad på att dina grannar har en högljudd fest med halva släkten varje söndag. Eller så irriteras du av att någon

i bostadsrättsföreningens styrelse alltid sopar saker under mattan för att undvika konflikter. Istället för att anklaga, fråga hen varför hen gör så. Fråga också dig själv varför du triggas så mycket av detta. Kanske handlar det om en oro eller rädsla, eller känner du stygn av avund över en gemenskap du inte har (men som om du ber snällt kanske får ta del av).

3. Sök mångfald

Möt nya människor, lär dig om andra religioner, testa mat från andra kök. Genom att aktivt söka mångfald, kommer du att bli mer accepterande gentemot olikheter och uppskatta rikedomen i omväxling.

FAR FAR AWAY Prästgården i

Järna vid Telleby på Tiondebodsvägen låg ovanligt långt från kyrkan för att vara prästgård.

TEXT OCH NYA FOTON: Anna Winbladh

GAMLA FOTON: Järna hembygdsförening

ÄR DET NÅGON MER än jag som med viss nostalgi tänker tillbaka på den tid då präster bodde i prästgårdar? Det är nu mer än 35 år sedan kyrkan satte igång den stora prästgårdsutförsäljningen, då när det blev så mycket krångel kring tjänstebostaden. Visst finns det fortfarande prästgårdar kvar som det bor präster i – undantagsvis. Men av de 2 300 prästboställen som varit i Svenska kyrkans ägo, återstår idag färre än 350 stycken.

I NÄRA TUSEN ÅR var det en självklar regel, att till varje kyrka som uppfördes, skulle höra också minst en prästbostad med föreskriven landareal. Utan prästbostad, ingen kyrka, så stod det i våra gamla landskapslagar. Dåför tiden, innan penninghushållningen, var nämligen alla beroende av jordbruket för sin överlevnad, även prästerna. Och en kyrka utan präst var ju inte till stor nytta. Mark skänktes alltså inte till församlingen,

PRÄSTGÅRDAR

Prästens plats

på

jorden

En prästbostad till varje kyrka var en självklarhet under tusen år. Men saker och ting förändras. Följ med Anna Winbladh när hon undersöker prästgårdarnas historia i Överjärna.

utan till kyrkan som juridisk person. Ibland av någon rik ätt och ibland av traktens jordägande bönder tillsammans. Det var en god gärning och ett bra sätt att försäkra sig om själens eviga salighet.

Anna Winbladh spanar in prästgårdar.

UNDER DE FÖRSTA femhundra åren av kristendomen tillhörde vi här i Norden den katolska kyrkan som lydde direkt under Påven i Rom. Under den perioden var det god sed att köpa sig förböner och fromhet. Sedan kom reformationen, och mycket av den mark som kyrkan fått till skänks togs tillbaka av kronan. Men inte jorden som hörde till prästgårdarna. Även protestantiska präster behövde jordbruken för sin försörjning.

KYRKNÄRA BOENDE. Tallhöjden, bredvid församlingshemmet, är pastoratets senaste prästbostad.

HISTORIENS VINGSLAG. Prästgården vid Telleby år 2024. Byggnaden håller stilen!

KYRKAN OCH PRÄSTBOSTADEN hörde alltså ihop i ytterligare femhundra år och bildade en egen kulturmiljö, tillsammans med klockaregården, klockstapeln, kyrkogården och ofta folkskolan. En alldeles unik och speciell kulturmiljö fylld av lärdom, förkovran och kvalitet. Tusen år är en lång tradition, men också långvariga traditioner kan gå fort att bryta. Även om större delen av prästgårdarnas mark fortfarande finns kvar i kyrkans ägo, är själva byggnaderna sålda. Vem bor där idag? Hur ser det ut här i vårt eget pastorat?

I ÖVERJÄRNAS ursprungliga prästboställe vid Telleby (Tiondebodsvägen), har det inte bott någon präst på länge. Men varför blev det så? Prästgården vid Telleby omnämns första gången 1257, och vi kan nog sluta oss till att den legat här ända sedan kyrkan uppfördes kring slutet av 1100-talet. Den ligger ovanligt långt från kyrkan, betydligt längre än genomsnittet på 200 meter. En sägen talar om att det på platsen fanns en källa som rann åt norr. Sådana källor ansågs i förkristen tid vara heliga och i dem offrade man till gudar och väsen. Detta oskick ville kyrkan sätta stopp för, och kanske var det en anledning till att prästbostället hamnade här?

PLATS FÖR PRÄST. Tallhöjden, Villa Hemmet, ligger alldeles intill församlingshemmet i Järna. Fram till 2024 bodde fortfarande en präst i bostaden.

därefter. Från denna tid härrör även Tiondeboden som fortfarande står kvar på sin plats. Såhär beskrivs den nya prästgården i ett syneprotokoll från 1831:

”Församlingarnes hus Sätes Byggningen (prästgården) 26 ¾ al. lång, 12 ½ al. bred inom knutar och 4 alnar hög på stenfot och under tak af bräder och tegel, indeldt i Förstuga, sahl, 2ne kamrar, kök och en Kammare därinnanföre. Uti Saln och 2ne kamrar är kakelugnar och uti köket spisel med bakugn men uti kammaren innanför köket finnes icke eldstad. Fönsterne uti byggnaden bestå af stora rutor i kitt. I vinden är 2ne kamrar som tillhöra Herr Contracts Prosten Bergius. Denna byggnad har nu blifvit till alla delar försatt uti försvarligt stånd samt utvändigt panelad och försedd med pilastrar. Endast rödfärgning fattas och som ansågs kosta.”

PRAKTFULL. Villan vid Åsa var prästgård i trettio år.

ÅEnligt en uppgift från Järna hembygdsförening brann prästgården ned 1778 och en ny börjar uppföras kort

R 1831 BEFANNS alltså byggnaden i gott skick. Om man utgår från att en aln motsvarar ca 0,594 meter skulle huset vara omkring 16 meter långt och 7,5 meter brett, med en höjd på 2,3 meter. Den har panel och utvändiga pilastrar och väntar bara på att rödfärgas. Så långt verkar allt gott och väl men sedan börjar det bli underligt. Något förvirrande finns nämligen en inventering som Nordiska Museet gjort år 1922, där det står att prästgården är uppförd år 1879 i ”ful villastil”. Ett olöst mysterium! Det verkar inte rimligt att man rivit en stor välbyggd bostad med endast hundra år på nacken för att bygga en ny utan anledning. Någon av uppgifterna stämmer alltså inte. Brann den ned igen? Men en så pass stor utgift som

UTSIKT. Prästgården vid

Telleby, flygfoto från 1941.

uppförandet av en prästgård borde inte bara glömmas bort i arkiven kan man tycka? Och om prästgården brunnit ned två gånger inom 100 år skulle väl katastrofen levt kvar i församlingens minne och finnas dokumenterad någonstans?

Kan det vara så att något av årtalen blivit omkastade? Skedde branden i själva verket 1878, eller är det istället inventeraren från som NM skrivit fel och menar 1779?

JAG BAD DE nuvarande

ägarna om ett besök och försökte få ledning av de invändiga snickerierna. På bottenvåningen ser de flesta dörrar, fönster och listverk ut att vara i original och, skulle jag säga, från sista halvan av 1800- talet. Kanske gjordes en så genomgripande renovering vid denna tid att inventeraren från Nordiska Museet blev lurad, precis som jag?

Byggnadsåret förblir tillsvidare ett olöst mysterium. Möjligen finns svaret i ett syneprotokoll i Landsarkivet, eller kanske någon av våra läsare kan bringa klarhet i frågan?

Prästgården vid Telleby kom att överges av kyrkan relativt tidigt.

Den nya järnvägen, som skar samhället mitt itu, underlättade inte resandet mellan prästgården och kyrkan, och prästerna var heller inte lika beroende av jordbruket för sin försörjning. Kyrkoherde J.A. Strandberg köpte sig helt sonika en tomt på den nydragna Åsgatan där han 1916 lät uppföra en privatbostad åt sig, och flera av hans efterträdare föredrog att hyra hus inne i det nya samhället hellre än att bo långt borta i prästgården.

PÅ 1940-TALET

sålde kyrkan fast igheten på Telleby och köpte istället kyrkoherde Strandbergs hus vid Åsa. Denna byggnad, en typisk sekelskiftesvilla med glasverandor och snickar glädje, fungerade sedan som prästgård och pastorsexpedition i cirka 30 år. Kring mitten av 1900-talet var behovet av en stör -

re och bättre anpassad byggnad för församlingshem och pastorsexpedition akut. Vårt nuvarande församlingshem stod färdigt 1972. Ett par år tidigare hade kyrkan bytt till sig den intilliggande fastigheten Villa Hemmet mot gamla församlingssalen, nuvarande Gula villan. Efter bytet byggdes villa Hemmet om interiört och fungerande sedan som prästbostad fram till 2024. Vad som händer med byggnaden nu är i skrivande stund oklart. ●

TIONDEBOD. Visthusbod, den så kallade tiondeboden, är knuttimrad med panel, brutet tak med enkupigt tegel. Bilden är nytagen från gamla prästgården på Telleby.

Kyrkans SOS är en fristående ideell organisation som står nära Svenska kyrkan. Huvuduppdraget är att erbjuda hjälp till människor som kämpar med ensamhet, psykisk ohälsa och suicid. Kyrkans SOS har en allmän samtalsjour, Nätvandrarchatten för unga och Regnbågslinjen. Samtalen sker under tystnadsplikt.

AV: Linnéa Malmborg

KÄLLA OCH FOTO: Kyrkans SOS

Vill du ha någon att prata med? Vi lyssnar på dig. /Kyrkans SOS

SOS-linjen

0771 ­ 800 650

Vardagar 13.00–21.00 och helgdagar 16.00–21.00

Vi finns här för dig när du behöver dela det svåra i tillvaron med någon. Du som ringer får vara i fokus, får prata till punkt och får stöd i att sätta ord på det som känns svårt i din egen takt.

Regnbågslinjen

0770 ­ 55 00 10

DTisdagar och torsdagar 18.00–21.00

Nätvandrarchatten

www.kyrkanssos.se

Måndag, torsdag och söndag 19.00–22.00

Här finns vi och vill lyssna på och prata med dig – du som är mellan 12 och 25 år. Du får prata om precis vad du behöver och vill. Du är välkommen om du bara vill småprata med någon trygg vuxen, eller om du vill prata om något som känns svårt och jobbigt för dig. För oss spelar det ingen roll vilket kön du identifierar dig som, vilken religion eller tro du känner dig hemma i, eller om du inte tror på något eller någon alls.

Regnbågslinjen är en samtalsjour via telefon och digitala brev. Volontärerna som svarar är HBTQI-personer som är utvalda och utbildade för att möta dig där du befinner dig.

Regnbågslinjen riktar sig till dig som definierar dig inom HBTQI-spektrumet, till anhöriga och närstående till HBTQI-personer.

EN RÖST I NATTEN. Kyrkans SOS-linje finns för dig som behöver en trygg röst att prata med.

LJUD SOM MEDICIN

Ebba visar vägen ljuden in i närvaron

Hon är musiker, sångerska och arbetar med musik som medicin. Möt

Ebba Svensson som delar sina tankar om tro, närvaro och stillhet. Och om ljudens helande kraft.

TEXT OCH FOTO:

LÄKANDE. Ebba Svensson, 34 år, är självlärd musiker. Hemma i Mölnbo har hon ett behandlingsrum där hon tar emot klienter som vill arbeta djupare med sång och ljudhealing.

Leonarda Arcidiacono

»Med hjälp av sång och musik landar jag på en gudomlig plats inombords.«

HEMLÄNGTAN. Ebba Svensson är

övertygad om att många längtar efter att komma hem till sig, in till det inre rummet.

”Den gudomliga källan har alla tillgång till”.

STORA SNÖFLINGOR faller ner från himlen likt en stilla midvinterdans. Det är en kall vinterdag och här intill skogen har jag stämt träff med Ebba Svensson, som tycker det är alldeles perfekt att bo i Mölnbo. Skogen som skymtas utanför fönstret är en av de viktigaste platserna för henne, där tankar hon både närvaro och stillhet. Ebba Svensson ser naturen som en villkorslös famn, en plats som väcker vördnad och tacksamhet över att få vandra på jorden. – När jag vistas i skogen känner jag mig ledd allt djupare hem, in till platsen bortom ord. Jag fylls av ödmjukhet, återhämtning och inspiration. Naturen är en plats där jag känner min sanna ’litenhet’ i förhållande till dess storhet, säger hon och fortsätter: – Om jag är tillräckligt stilla och lyssnar så talar naturen till mig, den är villkorslös, likt en famn att falla in i som alltid finns där, närvarande och hållande. En sådan gåva!

EBBA SVENSSON ÄR uppvuxen i Linköping, men har rest en hel del och varit bosatt i både England, USA och Frankrike. Hon är utbildad beteendevetare på universitetet i Lund och vid sidan av, har hon ägnat sig åt musik ända sedan hon var femton år. Hon har sjungit i kör och som solist i kyrkor vid begravningar, bröllop och mässor, och hon har även uppträtt som jazzsångerska.

Häromåret avslutade hon en sång- och ljudutbildning på distans ifrån England, med Sarah Pattersson, utbildningen heter Medicine Singer Programme, det var efter det som hon började arbeta med ljud som medicin.

– Utbildningen i England slog an en sträng i mig som var en vilande potential. Jag fick ta emot den lärarens fantastiska sätt att jobba med rösten och ljuden, och där kände jag att min egna kontakt öppnades med något gudomligt i ljuden. Det fanns en djup törst i mig som verkligen blev mött i det arbetet.

HON BERÄTTAR ATT MUSIKEN för henne inte direkt handlar om teknik, men mer om närvaro. Musiken och sången ser hon som en förening mellan henne själv och livet, bortom tid och rum.

– Med hjälp av sång och musik landar jag på en gudomlig plats inombords, en plats jag gärna visar vägen till för andra. Det var ur den känslan som Stilla Rum föddes, säger Ebba Svensson och fortsätter:

– Att jobba med ljud som medicin, som jag gör, är ett sätt att få dela med mig av min heliga plats. Den platsen är inte bara min, jag är övertygad om att vi alla har tillgång till den platsen inombords, men på unika sätt.

STILLA RUM HAR UNDER DET gångna året ägt rum i Frustuna kyrka i Gnesta tillsammans med en präst. Deltagarna har bjudits in till att vila i kroppen, kontemplera och vara med sitt inre genom sång och mjuk vägledning.

»Vi

KRAFTANSAMLING. Ebba står i ett vimmel av snöflingor mitt i villkorslösa famnen, på Bergasjön i vinterskrud. Under våren höll hon i en sångretreat med en väninna. ”Vi kombinerar ljudens och naturens läkande och inspirerande kraft!”

– Jag har alltid upplevt en speciell energi i kyrkor, för mig är de som ett heligt rum, och att ljuda i ett sådant rum är väldigt speciellt. Därför är det särskilt fint att hålla Stilla Rum i en kyrka, det blir fulländat att bjuda in till djup inre vila just där.

EBBA SVENSSON KAN dock se att fler och fler i vår värld och nutid ständigt vill prestera, och är många ofta är på väg till något. Hon beskriver det som en konstant vilja att sysselsättas och att vara i ständig stimulans, vilket hon menar blir ett hinder för att kunna vara i närvaro och det egna inre rummet. – Att konsumera intryck, som till exempel: ljud, film, samtal eller att läsa något kan vara fint och utvecklande, och lärorikt, men jag tror också att det kan vara en flykt från att vara här och nu. När vi slutar jaga upplevelser och istället blickar inåt så kommer vi hem till oss själva. Vi måste inte springa ifrån det som hela tiden vill komma ikapp oss – vårt inre. Jag tror många längtar efter just detta, att komma hem till sig själv, säger Ebba Svensson och fortsätter:

duger bara för att vi finns! Jag tror att det skulle transformera kvaliteten i vårt görande totalt om vi känner så.«

– Jag tror att det är i vilan och nuet som guldet finns. Se på barnen och djuren, de bara är, och det är värdefulla genom att bara vara. Om vi i vuxenvärlden inte kan vara med oss själva och möta det vi känner, finns det risk att vårt görande blir en jakt. Och resultatet blir att vi förblir otillfredsställda och utmattade. Hela tiden på väg någonstans men aldrig framme, säger Ebba Svensson som också understryker att: – Vi duger bara för att vi finns! Jag tror att det skulle transformera kvaliteten i vårt görande totalt om vi känner så.

EN VIKTIG NYCKEL SOM öppnar dörren till det inre rummet, är enligt Ebba Svensson, att våga ta emot livet och att våga bli berörd, och detta genom närvaro och våra sinnen.

– Vägen in till närvaro sker via den sensoriska upplevelsen. I mitt fall är vägen in till närvaro genom ljud, det är den gudomliga källan för mig som jag fullständigt vill förenas med och dela med världen. ●

SÅNGKUR. Att sjunga kan hela vårt sinne.

Det tror Agneta Axelson som studerat hur sångterapi kan lösa djupa knutar i vårt inre.

Illustration: Stokkete/Adobe Stock

SÅNG SOM TERAPI

Agneta Axelson: »Med sången kan vi läka inre sår«

Hej kantor Agneta Axelson! Du går en kurs i körpedagogik vid Musikhögskolan i Örebro. Hur har kursen varit hittills?

– Väldigt rolig och intressant! Och intensiv eftersom jag samtidigt har arbetat med mitt ordinarie jobb som kantor.

Ämnet i din uppsats är ”Sång som helar och läker”. Kan du berätta mer om den?

– Vi fick själva välja ett ämne att forska om. Jag valde att lära mig mer om sång ur en holistisk synvinkel – hur sång påverkar människans själ och mående. Jag har fördjupat mig i sambandet mellan det undermedvetna och vår röst och sång, och har försökt lyfta fram hur sångare genom att arbeta med rösten kan läka inre sår.

Hur gick du tillväga?

arg eller ledsen sätter det sig på rösten. Trauman från barndomen kan påverka hur höga toner du kan ta. Spänningarna kan lösas upp genom att du jobbar med rösten, andningen och muskelspänningarna. Du kan sjunga sig frisk! Jag har lagt märke till att när jag gått igenom något svårt och kommit ut ur krisen, har det satt spår i min röst på ett positivt sätt.

– Jag gick igenom litteratur i ämnet, bland annat av röstterapeuten och professorn

Paul Newham. Jag intervjuade även operasångerskan Cindy Lidström och röstterapeuten Kefas Berlin

Vad fick du lära dig?

– Att det finns en stark kontakt mellan tanken och sången. Om du till exempel är

Var det något som överraskade dig?

– Ja, att det finns så utarbetade metoder för sången som terapi. I min uppsats har jag gett glimtar av röstterapeuternas övningar. Du kan genom fysiska subtila övningar komma åt den djupa inre muskulaturen som påverkar din röst och din sång.

Hur tänker du kring detta ämne i ditt yrke?

– Jag brinner för det här ämnet och det finns mycket jag kan arbeta med. För mig som jobbar i kyrkan är det framför allt viktigt att stå för det mjuka och naturliga. Att hjälpa människor att inte pressa tonerna utan att i stället släppa på spänningarna.

AGNETAS FYRA VIKTIGA SLUTSATSER OM SÅNGTERAPI:

• Rösten berättar så mycket om ditt inre liv, din själ.

• Psykiska svårigheter och vanlig stress visar sig i kroppen och helt logiskt även i rösten.

• Det positiva är att vi genom att arbeta med vår röst kan hela vårt sinne och vice versa.

• När vi arbetar med våra körer som ledare, ger denna kunskap ytterligare tyngd och vikt i vårt arbete med röster.

AGNETAS TRE BOKTIPS

Tove Bianca Dahl Körkonst

Paul Newham The Singing Cure

Ellinor Ingvar­ Henschen Akut sång

ATT VARA VÄLKOMMEN IN I KYRKAN

»Du behöver inte vara en lyckad person för att bli älskad«

Vad har svenskarna för bild av Svenska kyrkan och kristen tro egentligen? Religionspsykologen och kyrkoherden reder ut begreppen om den öppna folkkyrkan dit alla är välkomna.

TEXT: Sophie Ekman/Verbum

FOTO: Magnus Aronson (denna sida och kyrkbänken), Mikael M Johnsson (David), Ewa Linnros (Anita), Johan Stenberg (sid 49)

DEN VACKRA KYRKAN tornar upp sig. I fönstren lyser tända ljus och dörrarna står på glänt. Den känns så varm och inbjudande – men är dörrarna öppna för alla? Är det bara att gå in? Även om man inte är säker på vad man tror på?

– Osäkerheten handlar om att man tvivlar på sin rätt att vara en del av kyrkan, säger religionshistorikern David Thurfjell.

Han menar att många har svårt att finna tid för kyrkobesök i sina liv, och tvivlar kanske på om de passar in i kyrkans gemenskap. Samtidigt hoppas många, trots detta, att det är okej att ha kyrkan som ett slags ramverk i livet. Vid dop, vigslar, begravningar eller när barnen sjunger.

– De flesta medlemmar besöker kyrkan kanske femtio gånger under ett liv. Det är alltså väldigt sällan. Men, de femtio gångerna är de tillfällen

som man kanske skulle värdera högst. Och därför vill man ha kyrkan där. Det är en livslång men extremt lågintensiv relation till detta samfund, för de flesta, säger David.

Han påminner om att man inte behöver besöka folkkyrkan i Sverige regelbundet för att få lov att känna en tillhörighet.

– Ändå kan det finnas en känsla av att man inte riktigt är välkommen, vilket skapar en märklig situation.

HUR HAR DET DÅ BLIVIT SÅ HÄR? Vi har en folkkyrka i Sverige med 5,8 miljoner medlemmar, men vad har svenskarna för bild av Svenska kyrkan och kristen tro egentligen?

David berättar att bilden var och en har är mångfacetterad och beror på människors bakgrund och erfarenheter. Vi påverkas också av hur kristendom framställs i populärkulturen, filmer och i litteratur. En del känner sig hemma i kyrkan

och har en klar förståelse för dess verksamhet, medan andra som är nya i Sverige, kan projicera tidigare kyrkoerfarenheter från andra länder. Bland majoriteten som inte är kyrkoverksamma svenskar finns det också förutfattade uppfattningar om vad Svenska kyrkan borde vara, enligt David. – I den gruppen är det vanligt att man har en bild som är färjad av frikyrkliga traditioner, snarare än av Svenska kyrkan. Och saknar man intresse för religion, har man ofta en begränsad kunskap och tenderar att tro att alla kyrkor är ganska likvärdiga. Men det är enorma skillnader förstås mellan olika kyrkoinriktningar. Ideologiskt och teologiskt, vad man har för verksamheter, vad man lägger i orden ”kristen tro”, säger David.

Svenska kyrkan välkomnar även de som inte har någon trosövertygelse. Det kan handla om att vilja vara en del av en tolkningsgemenskap och en tradition.

»Det här är din kyrka. Vi finns här för dig.«

– Om du kommer till Svenska kyrkan och säger ”jag kan inte tro på Gud, men jag behöver en meningsgemenskap med mitt liv, får jag vara med här?” Då kommer Svenska kyrkan säga ”Det här är din kyrka. Vi finns här för dig.”

DAVID MENAR DOCK att det inte är en sådan folkkyrka folk tänker på.

– Snarare något snävare, mer intensivt, engagerat och kanske lite mer trosintensivt. Och den bilden har man fått från de starkaste, högljudda kristna rösterna i Sverige, vilket är olika frikyrkor, som drivs av en stark trosövertygelse. Så det finns ett slags missförstånd här.

Folkkyrkan, när den är som bäst, är öppen och inkluderande.

– Den kräver ingen motprestation. Du behöver inte vara en lyckad person, för att bli älskad. Grundbudskapet är att alla är välkomna. Och det

David Thurfjell.

är inte så många platser i samhället där alla är välkomna.

Kanske borde vi se på Svenska kyrkan på samma sätt som judar ser på sina synagogor eller katoliker ser på sina katolska kyrkor. Att det är en del av vår historia och vår kultur, oavsett våra tvivel och övertygelser. Detta tankefrö vill David gärna plantera.

– Man är med där liksom, man råkar komma från den där religionen. Den har sina fördelar och nackdelar, och ibland är man jättetrött på det, skiter i den oftast. Men det är där man hör hemma, det är ett familjearv.

IJULTID FYLLS KYRKBÄNKARNA i Svenska kyrkan i samband med alla musikgudstjänster. I december månad förra året besökte 1 251 767 svenskar någon form av gudstjänst. Som kulturell institution är kyrkan den största i Sverige.

– Och det är inte någon extragrej utan det är en bärande del av det här samhället. Och det kan man vara stolt över och odla, tycker David.

Just musiken – men också konsten, litteraturen och filmen – är idag viktiga forum där existentiella frågor får ta stort utrymme, och som är alternativ till kyrkan för många. För enligt David är intressent för existentiella frågor är större än det någonsin varit. I vår tid, där individualismen är mer utbredd, upplever människor också ett ökat behov av en privat tro.

– Det är ett tydligt tecken i tiden att folk inte organiserar sig kring sina idéer och övertygelser i samma utsträckning. Förr var man mer organiserad och gick samman, hela det landskapet är något som har förändrats.

TILLRÄCKLIG.

Kyrkoherde Anita

Elweskiöld hoppas att alla ska känna att deras tro kan se ut hur som helst –de är välkomna till kyrkan oavsett vad.

ÖPPENSINNAD. Religionshistorikern

David Thurfjell vill se kyrkan som öppen och inkluderande.

MEN FÖR ATT FORTSÄTTA vara relevant tror inte David kyrkan behöver genomgå så stora förändringar. Den har unika tillgångar, så som närvaro i varje liten by och en stark koppling till lokalsamhällen.

– Fortsätta vara kyrka, hålla på med de unikt kyrkomässiga sakerna, konstaterar han.

Och viktigt att kyrkan kommunicerar att alla har hemortsrätt. Att människor är välkomna att ha sina festligheter där, precis som deras föräldrar och deras förfäder har gjort i århundraden.

– Oftast är det också den vackraste byggnaden på en plats. Så det är bara att berätta att man på riktigt är välkommen, oavsett hur man tror.

EN VINDPUST FRÅN Mälaren letar sig fram vid Kyrkfjärden och hjälper snällt stegen över tröskeln. Ekerö kyrka, med anor från 1100- talet, och kyrkoherde Anita Elweskiöld , tar emot med värme.

Är alla välkomna in i Svenska kyrkan?

– Ja, alla människor är välkomna. Du får se ut hur som helst, vara hur som helst och också ha vilken tro som helst. Du får må dåligt, känna dig ovärdig eller bära på skuld för något du gjort. Du är en del av den här kyrkan med de tankar och den vilja du har, där du befinner dig. Jag skulle inte ens säga att vi finns här för dig, jag skulle säga att du är en del av oss, säger Anita. Hon tillägger att det finns tillfällen då man kan bli avvisad. – Du får inte bete dig hur som helst. Och då menar

”Om du kommer till Svenska kyrkan och säger 'jag kan inte tro på Gud, men jag behöver en meningsgemenskap med mitt liv, får jag vara med här?' Då kommer Svenska kyrkan säga: 'Det här är din kyrka. Vi finns här för dig.”

DAVID THURFJELL

jag om du till exempel är hotfull, kränker andra eller vill inskränkta på andras möjligheter att vara sig själv, då kan vi säga till dig. Du blir inte avvisad direkt, men vi är måna om kyrkan är ett skyddat rum där man inte råkar illa ut, där man är trygg.

Men om man inte är säker på sin tro?

– Man har en föreställning om vad det är att tro, men den som bjuder in är så mycket större än våra ramar för vad tro är. Det är alltid Gud som bjuder in till kyrkan. Många säger ”jag tror, men inte som kyrkan”. Jag tänker som jag sa innan, du är en del av kyrkan.

– Det är inget hinder för dig att komma till kyrkan med den tro du har, eller med de frågor du har, eller med den känsla av tillhörighet du vill ha. Svenska kyrkan står för en tro och kommer fortsätta göra det, men som enskild människa får man gärna komma och vara en del av helheten, med en liten eller stor, välformulerad eller omformulerad tro.

KYRKOHERDE ANITA ELWESKIÖLD tror kyrkan behöver fortsätta kommunicera vad den gör.

– Men också vad vi är. Att vi är en öppen folkkyrka och en gemenskap. Också viktigt då att vi inom kyrkan pratar med varandra och hela tiden strävar mot detta, påminner varje aktiv kyrkomedlem. Att när vi säger att alla är välkomna också välkomnar när människor kommer in. ●

DAVID THURFJELL

ÅLDER: 50 år.

BOR: Uppsala och Stockholm.

GÖR: Religionshistoriker.

MOTTO I LIVET: ”Älska din fas”.

ANITA ELWESKIÖLD

ÅLDER: 50 år.

BOR: i Bromma.

GÖR: Kh i Ekerö Pastorat. MOTTO I LIVET: ”Den nåd som bar mig intill nu, skall bära ända fram.”

IORDNINGSTÄLLD. Den färdiga möblen på plats i vapenhuset.

VÅRDINGE KYRKA

Recyklad möbel förgyller vapenhuset

Anna Winbladh förvandlade en sliten köpmandisk till ett stiligt sideboard. Följ med till Vårdinge kyrkas vapenhus.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Anna Winbladh

INNE I DET SÅ KALLADE vapenhuset (förrummet i en kyrkas västra del) i Vårdinge kyrka har en bokhylla länge stått fylld med böcker och informationsmaterial. Under en tid har förberedelser pågått för att byta ut den mot en mer lämplig möbel. Äntligen är den på plats!

KYRKOBLADETS UTSÄNDE, samt tidningens eminenta praktikant Anna Winbladh, åkte till bohagsaffären Prima Pinaler i Mölnbo för att välja och vraka bland antika tingestar. Plötsligt stod den där! Efter införskaffandet vidtog en omfattande möbelrenovering.

– Det här har verkligen varit ett återbruksprojekt. Tänk att man kan förvandla en sliten gammal möbel till något användbart och vackert, säger Anna och lägger ifrån sig penseln.

Den avsågade köpmandisken från slutet av 1800-talet har nu förvandlats till en tjusig och passande inredningsdetalj. Många timmar har Anna lagt på att slipa,

måla, laga och spackla för att få den presentabel.

– Ingen skulle tro att det är samma möbel längre. En hel del jobb har det varit, säger hon och ler.

Först fick alla delar demonteras och lagas. Därefter fick hon hjälp av pastoratets fastighetsansvarige Jacek Kochanski med att montera ihop den igen. Sedan kunde målningen ta vid med flera omgångar linoljefärg. Speglarna har hon målat i marmoreringsteknik med en tunn gul inramning.

Var har du fått inspiration ifrån?  – Färgvalet är inspirerat från de kulörer som redan finns inne i kyrkorummet. Marmoreringen är inspirerad av gamla kyrkoinredningar som ofta har den typen av dekorationsmålning.

Förhoppningen är nu att möbeln ska pryda sin plats i många decennier framöver.

Vad tycker du om resultatet, Anna?

– Det blev precis som jag hade tänkt mig!

Anna förvandlar möbeln till en tjusig pjäs!

KRONPRINS EN VÄLDIG I UPP 5:2

SCENPERSONLIGHET

VÅGFÅNGARE TROLLKONST

OSTMASSA

VÅGAD RÖRELSE ETT SLAGS HALSDUK

VILL MYCKET HA

MALVERK PÅ SAMMA SIDA

HJULMITT KUNG I BIBELN

VANSBRO ÄR EN DEL AV?

SYSTRARNA MARTAS OCH MARIAS HEMBY

HASSEN KHEMIRI

NUMMER MAT

KÖPS OCH SÄLJS KODSYSTEM

KAN MAN HA IS I FRÅN POSITIV

HEB 4:10 GÅ IN GUDS

EXCENTRISK KROPPSRÖRELSER

BUSKE

SOM ETT TROLL

TONÅRSPLÅGA

BEVEKA MED ORD RIKTNING

ÖGONDEL

INGET ATT SPARA PÅ

Håll hjärnan i god trim

SOMMARENS korsord bjuder på vissa utmaningar. Lugnaste sortens gympa

KAN LÄGGAS PÅ RYGGEN

LÄGGER LJUSBLÅ ÄGG

SLÅTTERVERKTYG

TRODDE MAN ATT ATOMEN VAR FÖRR

TANKEPRODUKTER

VISAR SIG SOM EN DUVA VID JESUS DOP

RÄCKER LÄNGE

SAMLINGSLOKAL MELLANRUM

THULIN OCH BERGMAN

VARA ELD OCH?

MITT HAND EFTERLÄMNING

LAND I VÄSTRA ASIEN

VARAKTIG SKADA

RÖR SIG SOM EN FISK

TOG HEM GULDET

VÄRKTABLETT SPIS

NICKA TILL KAFFESTÄLLE

OMSLUTA MATGAS

ENGELSK JORD

SKALLGÅNG

OBEHAGLIG SMAK KROKODIL

KREDIT SMÖRJER KRÅSET

SES MED BLICK NYHETSBYRÅ

BRISTSJUKDOM

OSKARP SÄNKA

GE HALS FÅNGSTNÄT

BÅDE FRASIGT KEX OCH BROTT

STYR OCH STÄLLER

FÄRDVÄG

HÖRS FRÅN HAGE

SANDJORD FÖRBJUDET GIFT

HAR STRÄVA BLAD

LÄTTMETALL SILVERSTAD

VILLE RINGA HEM

DE RIKA ÖRTESÄNGAR OCH GRÖNA TRÄD

FÖRMIDDAG HIMMELSK FÖDA

TERNHEIM

OBEROENDE LIBERAL TIDNING

LIKATÄNKANDE BOYE

DETONATION EN VETENSKAP

HUGG IN!

VARA VÅRDSLÖS

SUPERHJÄLTEPLAGG

RÖR PÅ PÅKARNA

BELÄGGNING

RÄKNEORD

MED BIL RUNT MAGEN

görs bäst i hammocken eller fåtöljen – hjärngympan! Att träna hjärnan med pyssel och knåp är bra enligt forskning. Ledtråd: Bildmeningen är hämtad ur psalm 815. När du listat ut orden i de färgade rutorna, skicka in dessa ord för att ha chansen att vinna en hemlig

ARGON

goodiebag med finfina grejer. Maila redaktör Linnéa eller skicka ett kort, senast 1 september 2024. Se adress längst bak. Korsordsmakare: Hanna Fredholm Ytterst

TIDEVARV

Församlingsbor som har döpts och tillhöriga församlingsbor som har avlidit. Aktuell period: 10 oktober 2023 till 22 april 2024.

DÖPTA

Wallén Åberg, Cecilia Astrid Emilia Ramirez Flores, Von Cally Ramirez Flores, Von Cayden Ramirez Flores, Von Calvin Angelbro, Ludvig Erik Tor Salumäki, Max Veikko Kent Ekblom, Malte Algot Andreas Lindeman, André Erik Leif Hanna, Alma Olivia Kling, Sam Rune Johannes Klingborn Warfvinge, Josefin Johanna Tarja

Ask, Leia Marie Irene

Brolin Suoranta, Joel Johannes Proos, Elsa Märta Cecilia

AVLIDNA

ÖVERJÄRNA FÖRSAMLING

Gustaf Thomas Netzler

Anette Elisabeth Nilsson

Ingvar Sven Ejnar Torstensson

Karl Edvard Yngve Ydebrink

Rut Monika Tiger

Tage Morgan Sundström

Ingrid Linnéa Sydegård

Bo Lennart Karlsson

Veronica Margaretha Lindström

Anna Gunilla Forss

Hans Rune Skagerdal

Inger Gunilla Hägg

Elvy Elisabeth Svensson

Stig Peter Mikael Kimmegren

Åke Sigfrid Storkull

Göran Olof Norin

Christer Arne Stefan Törnfelt

Roland Hopp

Gösta Christer Hagberg

Yvonne Elisabeth Malmström

Elly Gunilla Karlsson

Inez Liliann Matilda Andersson

Nils Rune Bergman

Inger Marianne Klaesson

VÅRDINGE FÖRSAMLING

Raija Elisabet Vik Mäki-Valtari

Stig Vilhelm Åke Pettersson

Märta Ingegärd Strand

Kurt Sigvard Karlsson

Johan Christian Witman

YTTERJÄRNA FÖRSAMLING

Marie-Louise Edström

DET KOM ETT BREV...

Insändare och synpunkter inskickade till Kyrkobladet.

Fynd i muren gav gensvar

”SAXEN SOM är avbildad i Kyrkobladet nr 3 är nog en veksax. Min farmor hade en sådan som prydnad.”

/Görel, Järna

Edvin är rätt man på bilden

”HEJ, i nr 3/4 2023 har det blivit lite fel. Det är min morfar Edvin Pettersson på bilden som sitter på sin kammare på Nysund, inte Torsten Zetterquist . Morfar var kyrkvärd i Vårdinge kyrka och efter vad jag förstått, god vän med Torsten Zetterquist. Det är min pappa Åke Sehlstedt som har tagit bilden.”

/Göran

Rätt ska vara rätt om systrarna Sandholm

”VILLE TACKA FÖR ALLA fina och intressanta artiklar i Kyrkobladet, alltid kul att läsa. Man lär sig hela tiden. Dock såg jag ett litet fel i artikeln om systrarna Sandholm Publicerad 13 oktober 2023: Edit var född i Överjärna 1899, inte i Stockholm 1889. Enligt husförhörslängd arbetade Ester som sömmerska och Elna som strykerska, men det är kanske av minde betydelse, de utförde kanske bägge sysslorna, eller så står det fel i husförhörslängd.

/Charlotte, Järna

KYRKOBLADET

STORA

KYRKOBLADET

Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges):

Linnéa Malmborg, linnea.malmborg@ svenskakyrkan.se

Omslag: Getty Images Vill du prenumerera? Maila: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

LILLA

KYRKOBLADET

Varje månad ger vi ut ett litet kyrkoblad med kalender. Vill du prenumerera? Maila: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

Ange namn, adress samt Stora/Lilla Kyrkobladet.

KONTAKT

TELEFON 08-551 747 20 (växel)

ÖPPETTIDER EXPEDITIONEN & TELEFONTIDER

Måndag 10.00–12.00

Tisdag 10.00–12.00

Torsdag 10.00–12.00 Övriga tider bokas i förväg.

BESÖKS- OCH POSTADRESS

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

WEBB & E-POST svenskakyrkan.se/jarna-vardinge

jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

KYRKOHERDE

Anders Ekhem, 08-551 747 20 (tf)

PRÄSTER

Annica Avengaard, 08-551 782 07

Martin Reberg, 08-551 740 45

DIAKON

Laila Larsson, 08-551 782 11

KYRKOGÅRD

Maria Rosenfågel, 08-551 782 14

kyrko bladet

Sommarmusik

Äntligen är det dags för ljumma kvällar i sommartid! Vad passar väl då bättre än att njuta av storslagen musik i våra vackra kyrkor? Varmt välkommen!

Musik i sommarkväll: ”Nordiskt ljus”

Musik av högsta klass med Christina Knochenhauer, sång och Love Derwinger, piano. Musik av bland annat Gunnar de Frumerie, Emil Sjögren och Ture Rangström.

TORSDAG 4 JULI

Ytterjärna kyrka 19.00

Claes Crona & Peter Asplund – Double Play

Ett musikaliskt samtal i kammarjazzformat. Pianisten Claes Crona och trumpetaren och sångaren Peter Asplund möts på duo. De botaniserar i den amerikanska och den svenska sångboken, och framför egna favoriter.

TORSDAG 25 JULI

Ytterjärna kyrka 19.00

”Sommarkväll i blåton”

Anders Ellman, kornett; Lasse Olofsson, trombone; Lars Örback piano; Mårten Korkman, kontrabas. Vi spelar jazzklassiker av mästare som Duke Ellington, Benny Golson och Tadd Dameron blandat med pärlor ur American song book.

TORSDAG 11 JULI

Vårdinge kyrka 19.00

” Som stjärnorna på himmelen”

Karin Ingebäck, sopran och Henrik Löwenmark, piano framför vackra nordiska klassiska romanser och pianostycken av bland annat Wilhelm Peterson Berger, Jean Sibelius och Edvard Grieg.

TORSDAG 1 AUGUSTI

Vårdinge kyrka 19.00

Sommarkonsert med Fyren

Maja Svantesson, sång & synth; Isak Ingvarsson, basklarinett & saxofon; Isaak Peyer, gitarr. I efterklangen av den svenska visskatten, klassisk stämföring och jazzens lekfulla improvisationer bjuder Fyrens musik in till nya oupptäckta världar av ord och ton.

TORSDAG 18 JULI

Överjärna kyrka 19.00

Franskt, svenskt och Mozart

Lotta Pettersson Van den Poel, klarinett och Clara Heinemann, harpa. Claude Debussy och Eugene Bozza och svenska tongångar av Nils Lindberg. De avslutar med adagiot ut Mozarts klarinettkonsert.

TORSDAG 8 AUGUSTI Överjärna kyrka 19.00

Anders Ellman

Foto:

Anders Löfgren

Kyrkkaffe varje söndag hela sommaren i Klockaregården 12.00–14.00 efter högmässan i Överjärna kyrka. Kostnad 20 kr. Kyrkobesökare får gratisbiljett.

SÖNDAG 2 JUNI

Första söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Tobias Lundmark

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Tobias Lundmark

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Tobias Lundmark

SÖNDAG 9 JUNI

Andra söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Martin Reberg

Musiker: Agneta Axelson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Martin Reberg

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 16 JUNI

Tredje söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

Gudstjänst

LÖRDAG 22 JUNI

Midsommardagen

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Vårdinge prästgård 15.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 23 JUNI

Johannes döparens dag

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 30 JUNI

Apostladagen

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Birgitta Sigbrandt

SÖNDAG 7 JULI

Sjätte söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Agneta Axelson

Sillunch i Klockaregården.

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 14 JULI

Kristi förklaringsdag

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Martin Reberg

Musiker: Agneta Axelson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Martin Reberg

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 21 JULI

Åttonde söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Kiki Svee

Musiker: Birgitta Sigbrandt

SÖNDAG 28 JULI

Nionde söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

GUDSTJÄNST

Molstabergs säteri 14.00

Präst: Annica Avengaard

SÖNDAG 4 AUGUSTI

Tionde söndagen efter trefaldighet

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Moraåns naturreservat 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

Se vår hemsida för vägbeskrivning.

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

SÖNDAG 11 AUGUSTI

Elfte söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Matts Sandström

Musiker: Tobias Lundmark

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Matts Sandström

Musiker: Tobias Lundmark

SÖNDAG 18 AUGUSTI

Tolfte söndagen efter trefaldighet

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Kiki Svee

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Kiki Svee

LÖRDAG 24 AUGUSTI

KONFIRMATIONSMÄSSA

Vårdinge kyrka 11.00 & 14.00

Präst: Matts Sandström

Musiker: Tobias Lundmark

SÖNDAG 25 AUGUSTI

Trettonde söndagen efter trefaldighet

KONFIRMATIONSMÄSSA

Ytterjärna kyrka 11.00

Sammanlyst mässa.

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Tobias Lundmark

mötesplatser

Nationaldagskonsert

Kyrkokören, Projektkören och Barnkören sjunger tillsammans för att fira nationaldagen.

TORSDAG 6 JUNI 16.00 Överjärna kyrka

Vårdinge vägkyrka

Kyrkan har öppet. Välkommen in för att tända ett ljus eller få en rundtur i kyrkan. Klockan 14.00 varje dag hålls en kortare andakt utom söndagarna då det är mässa klockan 16.00.

MÅNDAG–SÖNDAG

10.00–16.00

29 JUNI–14 JULI

Vårdinge kyrka

Vesper –kvällsbön

VARJE TISDAG

Överjärna kyrka 18.00

En tidlös kvällsbön med eviga ord och skön musik. Växelsång, ljuständning och gregorianska toner där bönen bär oss.

Sommarcafé

Sommarcafé i trädgården utanför Församlingshemmet. Vid regn är vi inomhus.

MÅNDAG–FREDAG

10.00–15.00

24 JUNI–19 JULI

Församlingshemmet, Järna

Parkliv i Järna

Musik, lek, fika och gemenskap i parken. Fri entré. Parkliv är ett samarbete mellan kommunen, Järna-Vårdinge pastorat & biblioteket.

VECKA 24–26 (vi är med v. 24–25)

TISDAG–TORSDAG 12.00–17.00

(plus vissa kvällstider som annonseras på vår webb och sociala medier i juni.) Parken vid Församlingshemmet, Järna

Psst! Vi önskar er en fin och solig sommar och ses igen till hösten då alla våra verksamheter startar igen!

»Vi har alla inom oss ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad.«

DAG HAMMARSKJÖLD