Kyrkobladet nr 5 2020 Järna-Vårdinge pastorat by Järna-Vårdinge pastorat

Kyrkobladet svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 5 2020 »Sök, så skall ni finna« I slutet av dagen är det bara Jesus som gäller sid 10. Allt kyrkligt var någonting vi växte in i sid 17. Till minne av vävmästare & hemmansägare sid 24. Maja-Lisa följer sin egen kompass sid 32.

nytt under solen

Ett nytt kyrkoblad har sett dagens ljus Foto: Angelica Windolf/Fru W Fotoatelier

KYRKOHERDEN:

Kyrkoherde Matts Sandström om hur Maria kan vara en förebild för oss.

»Vi behöver Maria, också nu!« GUDS MÄNNISKOBLIVANDE STÅR i centrum för julens budskap. Adventstiden är en förberedelse för att ta emot det budskapet – om hur Gud väljer att ta mänsklig gestalt i Jesus. Och om hur Maria, den unga, ödmjuka och frimodiga landsortskvinnan, behövs för att Guds plan ska kunna genomföras. När Maria möter ängeln blir hon först rädd. Ängeln lugnar henne och Maria tar ödmjukt till sig ängelns budskap. Hon säger sitt frimodiga ja! till uppdraget att föda Guds son till världen. Gud behövde Maria! Även vi behöver henne. När hon på julnatten fött sitt barn kommer herdarna på besök. Även de har mött änglar, blivit rädda och lugnade. De berättar för Maria om vad de fått se. Maria lyssnar, tar det till sitt hjärta och begrundar det. HON KAN VARA EN FÖREBILD FÖR OSS på många olika sätt. Vi behöver också öva oss i att lyssna vad Gud och andra människor har att säga till oss. Vi behöver också ta emot Guds ord som ett frö som får rota sig, växa och bära frukt i våra liv. Vi behöver också ge oss tid att begrunda, stanna till i bön och tillbedjan. Marias frimodighet, att våga ta på sig Guds uppdrag även om det kan verka övermäktigt, är också något vi kan ta som förebild. Guds människoblivande är märkligt och mäktigt. Den väldige, allsmäktige Guden vill möta oss i ett hjälplöst barns gestalt. Gud vill inte använda den hårda makten för att nå in i våra hjärtan. Barnet i krubban får oss att besinna hur ett hjälplöst barn till sist visar sig starkare än den tvingande makten som ändå inte kan förvandla och omskapa något på djupet. Så kan vi fira Guds människoblivande med tillönskan om en god och välsignad advents- och jultid.

Välkommen till Järna-Vårdinge pastorats nya kyrkoblad – lite större, lite tjockare, lite bättre! Här skriver vi om intressanta personer och företeelser med anknytning till kyrkan och bygden. Kom gärna med förslag och idéer! Är texten svår för dig att läsa? Kontakta oss för att få en tidning i storformat. Finns intresse av att tidningen spelas in som ljud tidning? Hör av dig! Linnéa Malmborg, redaktör PS. Följ gärna Kyrkobladet på Instagram: kyrkobladet_

Bärbart alster i blickfång Undrar du också vad den röda boken heter som kyrkoherde Matts håller i på bilden intill? Det är Voxnans kontrakt 1593–1999 ur Uppsala stifts herda minne, stiftshistoriskt uppslagsverk från reformationen till nyaste tid. En bok som Matts är huvudförfattare till, med några bidrag av Ragnar Norrman och som finns att läsa på Kungliga biblioteket och andra större bibliotek. Och på Matts egna bibliotek förstås.

Allt har sin tid

Hej, månadskalendern levereras hem till dej!

Vill du ha bladet med vår kalender hemskickat till dig? Ring eller maila redaktör Linnéa Malmborg, så skickas det automagiskt hem till dig varje månad.

Kyrkobladet Utgivning: 5 gånger/år till alla hushåll i Järna-Vårdinge pastorat. Redaktör & formgivare (och text och foto om inget annat anges): Linnéa Malmborg. Ansvarig utgivare: Matts Sandström. Omslagsillustration: Christina Andersson har skapat Kyrkobladets unika omslag. Fint, eller hur?

Kyrkobladet svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 5 2020

»Sök, så skall ni

finna«

I slutet av dagen är det bara Jesus som gäller sid 10. Till minne av vävmästa Allt kyrkligt var re & hemmansägare någonting vi växte sid 24. Maja-Lisa in följer sin egen kompass i sid 17. sid 32.

KYRKOÅRET BÖRJAR I ADVENT

»Nuet får en helig samtidighet med det förgångna«

yårsafton närmar sig men i kyrkan har det nya året redan börjat. Kyrkans år ser lite annorlunda ut än det år

KULÖRKLÄDD. Violett eller lila är botens och ångerns färg. Den symboliserar f örberedelse och syns därför under advent i väntan på julen. Här på prästens stola (brett band).

vi vanligen tänker oss. Kyrkoåret, det liturgiska året, är indelat i olika perioder kring de kristna högtiderna och flätas samman till en enhet. Året är inte slutet med en skarp gräns mellan det gamla och det nya, i stället är tanken att kyrkoårets högtider ska s amverka i en cyklisk rörelse. Jesu liv, död och uppståndelse är kyrkoårets viktigaste beståndsdelar. Tanken är att frälsningshistoriens händelser binds samman och berättas på nytt. På så sätt blir det som en gång hände för 2 000 år sedan aktuellt år efter år: ”Det som sker i mässan är det som redan har skett och som skall komma att ske. Nuet får en helig samtidighet med det förgångna och en helig samhörighet med det kommande” (ur Liturgik av Martling).

I den evangelisk-lutherska kyrkan börjar året den första söndagen i advent och slutar med domssöndagen, en uppdelning som bestämdes på 1900-talet. Mellan den första och sista söndagen firas de stora högtiderna jul, påsk och pingst.

Foto: Ikon bildbank

Söndagarnas och helgdagarnas gudstjänster får sitt innehåll från kyrkoåret, då varje helgdag har sitt namn, böner, tema och bibeltexter. Årets rytm märks i valet av psalmer och musik. Och genom färgerna som syns i kyrkan på textilier, predikstol, altare och blommor.

Spaning: Då närheten åter blivit självklar ramen/handslaget/att ens nudda K varandra är nu synonyma med smitta, i stället för att vara symboler för gemenskap. Det är inte svårt att längta nu. Kan den nya längtan efter att få vara tillsammans leva kvar även när lugnet har lagt sig? Det måste finnas hopp! En tid utan avstånd och inställt kommer. Då närheten åter blivit självklar.

Foto: Watercolor concept

LDRIG HAR VÄL SÅ många längtat efter att få vara nära som hela mänskligheten gör just nu. I pandemins spår har avståndet blivit en självklarhet. ”Två meter, tack!” Plexiglasskivor, streck i marken och masker hindrar oss från att interagera som förr. På grund av rädsla hindras vi från att socialisera oss med andra människor.

Blommor blir en ljusglimt för den som är ensam

Foto: Adobe Stock/ Rymden

JÄRNA BLOMSTERFOND

KÄNNER NI TILL ATT JÄRNA FÖRSAMLING har en Blomsterfond? Fonden tillkom genom en donation från en gammal Järna-bo som hette Hjalmar Svensson. Han ville efter sin död att pengarna skulle gå till Överjärna församling för inköp av blommor till begravningar för de som inte hade några medel eller a nhöriga. På så sätt bildades Blomsterfonden som på den tiden förvaltades av Kyrkobrödrakåren men numera av Överjärna församling. Kyrkorådet utser representanter som frivilligt arbetar med att åka ut med blommor till församlingsbor på födelsedagar, såsom vid 85 år, 90 år och varje år efter 90 år. DETTA ÄR EN FIN GEST SOM verkligen uppskattas, särskilt när man är ensam och gammal och inte har släkt och vänner kvar i livet. Vi som fått förmånen att arbeta som blomsterbud möts av stor tacksamhet, och vi gör det med glädje och i vetskap om att det blir en ljusglimt i tillvaron. VI ÄR NU RÄDDA ATT FONDEN faller i glömska och att pengarna tar slut, vilket kan betyda att det inte blir några fler födelsedagsuppvaktningar. Därför anbefalles gåvor varmt! Om du vill glädja andra i församlingen i stället för med blommor vid begravning – skänk ditt bidrag till Blomsterfonden. Då ingår även ett vackert kondoleanskort som ges till den anhörige. Inga Jansson, samordnare för Järna Blomsterfond

Skänk en gåva som förvandlas till en födelsedagsblomma Mer information på vår webb: svenskakyrkan.se/jarnavardinge. Eller ring expeditionen: 08-551 747 20 för att få ett informationsblad. Vill du skänka en gåva till Blomsterfonden? Sätt in pengar på bankgiro: 5407-1576 eller swisha till nummer 123 114 87 09 och ange meddelande Blomsterfonden samt dina kontaktuppgifter.

hjärta skriver femton författare en text för varje dag under året. En andaktsbok för dig som är mån om ditt inre och närheten till Gud. Vi lottar ut ett exemplar! Skriv ett mail eller ett vanligt brev med ditt namn och adress till redaktör Linnéa Malmborg. Se kontaktuppgifter långt bak i bladet. Märk brevet med ”tävling”.

VÄLLJUDANDE GÅVA . En flygel av

märket Grotrian Steinweg har skänkts till pastoratet av Elisabeth Sandberg. Flygeln har tidigare tillhört hennes mor som var pianolärare och organist i norra delen av Sverige. Eftersom pianot inte längre används lika flitigt som förr önskar Elisabeth att den tas om hand av pastoratet. Flygeln står nu i församlingshemmet i Järna.

Staty av S:t Ansgar i Hamburg. Foto: Adobe Stock

Flygeln som skänkts som gåva. Foto: Linnéa Malmborg

UTLOTTNING. I boken Från hjärta till

PILGRIM. Nu planeras det för ett ekumeniskt arbete med att anlägga en pilgrimsled från Ansgars landstigningsplats längs Sörmlandskusten till ön Birka i Mälaren. Leden kommer att gå igenom vårt pastorat. Namnet på leden blir Ansgarsleden, eftersom den franska missionären Ansgar på 800-talet färdades denna väg till Birka med syfte att kristna svenskarna.

Illustration: Adobe Stock/Pronoia

MARIAGRUPPEN

Vad kan vi lära oss av Bibelns tre Marior? TORSDAGARNA 3, 10 OCH 17 DECEMBER

 Överjärna kyrka kl 18.00–19.30

NYHET! Mariagruppen vänder sig till kvinnor i olika åldrar som vill lära känna tre av Mariorna i Bibeln lite närmare – Jesu moder Maria, Maria Magdalena och Martas syster Maria. Med dessa tre kvinnor förknippas ofta ord som mod och kraft, vänskap och kärlek, maktlöshet och förtvivlan, kall och uppdrag. Dessa ord är lika aktuella än idag, också för oss. Låt oss göra ett försök att se vad vi tillsammans kan finna i deras och våra liv. Kanske hittar vi användbara Mariakvaliteter väl behövda i dagens värld. Under tre torsdagar ställer vi oss frågor som: hur ser vår relation ut till dessa kvinnor? Hur är de porträtterade? Vilken plats har de i Svenska kyrkan? Vad har de med oss att göra idag? Finns det något att lära om Mariorna och om oss själva, om vi sätter vårt eget liv i relation till dem? Hur ser en modern Maria ut? I gruppen utgår vi från Bibelns texter men även från konst och litteratur. Vi lär av varandra och låter det goda samtalet råda. Anmälan sker till Titti: 070-731 00 29, titti.erksell.barker@gmail.com

Varmt välkomna hälsar

it t iE

Titti Erksell Barker och Lena Wiklund

rk s el l Ba rke r

som förebilder och följe slagare i mitt liv. Särskilt Maria, Jesu moder. För mig är hon en moder, syster och vän som jag upplever ger mig mycket hjälp. Hennes ja! är en stor inspiration. På mitt kylskåp hänger en lapp där det står kom ihåg ditt ja! En påminnelse om att se över mitt eget ja! till Gud och hur

om det inte bara varit kvinnor närvarande. En idé om att ha en mötesplats för bara kvinnor uppstod. Vi hoppas kunna skapa en grupp där vi känner att vi kan utforska Mariorna med nyfikenhet, glädje och värme. Vad betyder Mariorna för dig? – Under många år har jag haft dessa starka kvinnor

Hej Titti Erksell Barker! Hur kom du på idén att s tarta Mariagruppen? – Under en andakt som jag höll i uppstod ett väldigt speciellt möte mellan oss som var där. I sången, bönen och tystnaden. Likaså i samtalet efteråt. En kvinna gav uttryck för att hon inte skulle ha berättat det hon just delat

Titti: »Jag har dessa starka kvinnor som förebilder«

det förvaltas. Det är fantastiskt att Överjärna kyrka har en så fin Mariaskulptur!* Hennes närvaro balanserar upp den manliga representationen. Mitt förhållande till Maria är präglat av att ha bott på den skotska ön Iona, och vistats mycket i Storbritannien, där hon har en mer självklar roll i kyrkan.

*Mariaskulpturen finns långt fram i Överjärna kyrka. Se sidan 16 för bild.

LIVSNJUTARE. Josefin Lennartsson, pastor och verksamhetsutvecklare, arbetar med att få människor att prata om psykisk ohälsa. Och hur man ska kunna njuta av livet.

JOSEFIN LENNARTSSON BOR: Mölnbo. UPPVUXEN: Järna. ÅLDER: 40 år. ARBETE: Pionjärpastor i En tro på landet på deltid, verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Bilda, författare och föreläsare. INSTAGRAM: @josefinlennartsson @entropalandet WEBB: www.hoppochlivskonst.se www.entropalandet.se

PSYKISK OHÄLSA I FOKUS

Josefin Lennartsson. Foto: Jennie Taube

Josefin vill skapa rum för att träna den existentiella hälsan

Vi lottar ut tre exemplar av Josefins bok Mer än en överlevare: en handbok från ödemarken. Boken tar upp ämnet psykisk ohälsa och är en handbok för dig som längtar efter att bli mer än en överlevare. Skriv ett mail eller vanligt brev till redaktör Linnéa Malmborg. Se kontaktuppgifter långt bak i tidningen.

Hallå Josefin! Kan du berätta lite om dig själv? – Jag är en livsnjutare som älskar alla former av skapande. Jag är anställd som pionjärpastor på deltid och började i oktober även en ny tjänst som verksamhetsutvecklare på Studie förbundet Bilda. Vad innebär ditt nya jobb? – Den innebär att jag kan arbeta ännu mer med frågor rörande existentiell hälsa och psykisk ohälsa genom studiecirklar och andra arrangemang. Varför är psykisk ohälsa så viktigt att prata om? – Därför att det är det mest effektiva sättet att minska självmordsstatistiken på. Du gav ut en bok för ett år sedan. Berätta! – Jag växte upp med en inneboende storm, på grund av ett trauma jag fick vid fem års ålder. I boken berättar jag om uppväxten och resan som det varit att upptäcka traumat, och vilka konsekvenser det fått i mitt liv. Jag delar också med mig av de perspektiv som varit värdefulla för mig på min livsvandring. Vad har du fått för reaktioner på boken? – Jag har fått uppskattning för att jag delat med mig av min resa och för att den har berört på djupet. Några har sagt att den varit bidragande för att kunna hitta ljuset igen. Vad brinner du för? – Jag brinner för en mjukare värld där vi kan få vara oss själva och växa i kärlek och respekt till hela skapelsen. Rent konkret tar det sig uttryck i en passion för att skapa rum där vi tränar den existentiella hälsan. Har du något smultronställe i Mölnbo/Järna? – I Mölnbo älskar jag rundan runt Lillsjön, Prima pinaler och Prylboden. I Järna är min favoritplats mitt barndomshem och Åsgatan2/Järna bageri.

Överjärna kyrka – i försvar mot fienden FOTO: Stefan Christophs

NÄRA DEN GAMLA landsvägen mellan Södertälje och Nyköping och J ärnafjärden ligger Överjärna kyrka. Det strategiska läget samt att kyrkan t idigare haft ett rektangulärt östtorn ligger till grund för att kyrkan anses ha konstruerats som en försvarskyrka. Antagligen med anledning av konunga maktens medeltida närvaro i bygden då närliggande Tunabyarna en gång var centralorter i häraderna i egenskap av säten för konungamakten. Kyrkans f ästningsliknande karaktär framgår tydligt med tanke på dess få och trånga fönster samt enda ingång i söder. Övervåningen tjänade tidigare som tillflykts ort i orostider, möjligen också som härbärge för pilgrimer under fredstid.

»Jesus är Guds lysande räddningsplan« Under julnatten blir Gud lika verklig som ett nyfött barn på förlossningen. Allt tack vare den stora räddningsplanen – Jesus Kristus. TEXT: Martin Reberg GRAVYRER: Gustave Doré

BEGYNNELSEN SKAPADE

Gud himmel och jord, hela kosmos med allt den rymmer. Han skapade människan till sin avbild för att vara lik honom. Till Guds avbild skapade han oss – man och kvinna i fullkomlig harmoni med Skaparen. Men djävulen lurade människan att vända sig bort från Gud för att i stället gå sin egen väg. Därför kunde vi inte vara kvar med Gud i paradiset. Och när portarna till Eden slog igen bakom oss grät vår Herre bittert över att hans älskade barn gått förlorade. Det är där vi befinner oss nu. Utanför paradiset, i en trasig värld, med allt vad det innebär. Guds hjärta höll på att brista i sorg över att ha förlorat kontakten med människan. För Gud vet att människan utan honom kommer att gå vilse och

1. Maria säger sitt ja! till Gud. Hon blir havande genom ett mirakel.

sedan dö. Gud kunde inte vara kvar i paradiset. Han gick ut för att söka efter oss och vinna tillbaks vår kärlek till Honom. Gud vet hur vi fungerar. Att vi inte kan ta till oss en Gud långt borta som vi inte kan se eller känna. Enda sättet att rädda oss var att själv kliva in i vår värld, att bli som en av oss och dela våra förutsättningar. DET ÄR HÄR JULEVANGELIET kommer in i bilden – julen är början på Guds stora räddningsplan för hela mänskligheten. Julen, det första av två fästen i

vilken själva nerven i den kristna tron är förankrad. Det andra fästet är påsken. Från Guds Sons födelse – hans liv och gärning till hans död på korset och uppståndelsen. Och det är ju så

2. Jesus Kristus föds i ett stall. Många kommer för att beundra honom. Guds stora räddningsplan har tagit sin början.

Julevangeliet - Lukasevangeliet 2: 1–20 »Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här

som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.«

3. Jesus plågas och dör på korset. Och återuppstår! Genom detta räddar han oss alla.

den kristnes liv ser ut: födelse – liv – död och uppståndelse. I ljuset från stjärnan som lyser över Jesusbarnet blir tanken på Gud som något abstrakt, frånvarande och förandligat, i stället konkretiserat. GUD FÅR EN KROPP och tron blir

personlig, något vi kan relatera till. Under julnatten upphör Gud att vara en idé eller tankekonstruktion. Gud blir lika verklig som ett nyfött barn på förlossningen. Litteraturforskare och språkvetare brukar betona hur annorlunda Bibelns evangelier är i jämförelse med andra texter från samma tid. Det finns en realism och saklighet, enkelhet och direkthet som skiljer sig markant från tidstypiska berättelser om heroiska hjältar och mäktiga mirakler. I Kristus föds Gud in i vår värld för att

vi ska ta emot honom som vår frälsare genom att vinna hans stora kärlek till oss. Kärlek till oss från en Gud som äger makt att släcka jorden som man blåser ut ett ljus. Och som kan tvinga oss till lydnad, men inte gör det, eftersom Gud vet att verklig kärlek endast kan tas emot av fri vilja. Aldrig av tvång eller rädsla. När vi möter den Väldige, hela kosmos skapare, som ett litet värnlöst barn kan vi ta emot honom i kärlek.

»Under julnatten upphör Gud att vara en idé eller en tankekonstruktion.« 9

»I slutet av dagen är det bara Jesus som gäller« Martin Reberg, 43, är prästen som lade m otorsågen på hyllan och bytte tallen mot predikstolen. S edan barnsben har både skogen och Gud varit hans tillflykt. Som präst vill han nu få andra människor att känna sig viktiga och sedda. TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Angelica Windolf/Fru W Fotoatelier

ARJE ARLA MORGON VID sex-snåret kliver han ut ur huset med pilgrimsvandrarstaven i handen. Ett par kilometer senare når han sitt mål, utsiktsberget, där han står en stund för att få perspektiv på tillvaron. Och för att be. Skogs bönepromenaden började som en ryggrehabilitering men har nu blivit oundviklig. En rutin. Berättelsen om Vårdinge församlings nya präst Martin Reberg tar sin början på 1970-talet i en statarlänga på Nådhammar gård i Vårdinge där han växte upp som mellanbarn av tre syskon. Med gårdens alla djur, och kollektiv barnen som också bodde där, sprang han omkring i en till synes oändlig Bullerbytillvaro. Föräldrarna Reberg inspirerades av de andra familjernas antroposofiska leverne och placerade barnen i Walldorfskola. Bilarna körde skytteltrafik till Örjanskolan i Ytterjärna. – Jag hann egentligen inte med skolan. Den var mest ett nödvändigt ont. Så mycket annat fanns att göra, säger Martin och berättar om den egenbyggda smedjan där han smidde ljusstakar och knivar. MITT I IDYLLEN FANNS DOCK ett ständigt närvarande mörker. Pappa Arne hade blivit diagnostiserad med hjärntumör och fått ytterst kort tid kvar att leva. Det överhängande dödshotet la sig som ett tungt täcke över hemmet. För Martin blev det ständigt skarpa läget i famil-

jen ett ok han tidigt fick bära tillsammans med den Gud han som ung pojke hade lärt känna. – När oron tog över knäppte jag mina händer. Gud var många gånger den enda jag kunde prata med. Oron var en ständig kamp som jag fick hantera själv då våra föräldrar inte hann prata om sådant med oss barn. HUR KOM DÅ GUD IN I BILDEN? Någon religiös uppväxt hade inte Martin, men mamma Amis bad Gud som haver vid sängkanten och mormor Inga lyssnade på radiogudstjänsten hemma vid köksbordet. Ett frö av tro började tidigt gro, och på kvällarna satt Martin vid sängkanten för att be om ett helandets under för sin far. Familjen flyttade så småningom till andra sidan sjön där skogen blev hans andra hem. Alltid fanns något att pyssla med. Lillebror Isak fick följa med för att ta hand om grisarna, och på somrarna tjänade de pengar genom att sälja fångad fisk till grannarna. Dagarna upptogs av skapande och entreprenörskap istället för att hänga vid gatukiosken med klasskamraterna. – Jag tyckte det var sånt slöseri med tid att hänga där, säger Martin och skrattar. Som fjortonåring följde han med på konfirmation i Kristet Samfund. Tiden i Kristofferus kyrkan i Järna beskriver han som äkta och innerlig och präglad av ”att sitta på golvet hemma hos prästen och lyssna på Bibeln”.

SKOGSRUTINERAD. Skogen har alltid varit en naturlig plats för Martin Reberg som i unga år var helt inställd på att bli skogsarbetare. I somras lämnade han det arboristföretag han startat och satsat all sin kraft på, för att istället återigen arbeta som präst. Ett beslut som nu känns helt självklart.

Efter några år av ”hårt liv i ungdomen” som honom: ”Läs den här och kom tillbaka om ett Martin själv beskriver det, började han vid 20år". Sedan gick det fort. Tolv månader senare års ålder följa med sin far för att lyssna till samhade han läst Bibeln flera gånger, pratat med talen med före detta biskop Martin Lönnebo*. olika präster och försökt lära sig så mycket han – Samtalen med Lönnebo blev min ingång till kunde på egen hand. Konfirmationen gjordes det andliga livet med Gud. Han utstrålade en så- om i Svenska kyrkans ordning och ansökan dan fromhet och kom skickades till Svenska att bli en stor förebild kyrkans grundkurs på S:t för mig, säger Martin. »När oron tog över knäppte jag mina Sigfrids folkhögskola i Beröringspunkhänder. Gud var många gånger den Växjö. terna var många då enda jag kunde prata med.« Lönnebo är en skogens VISSA MÄNNISKOR son från Storkågeträsk kan peka på en särskild och Martin har jobbat som skogsarbetare i Lyck- händelse när livet plötsligt får skarpa färger sele. Samtalen om såväl tro som norrlandsskogen och blir mer levande; då allt klarnar och känns gav mersmak. Martin började längta efter något verkligt. För Martin hände det vid mötet med mer i livet än festande och drickande som hade Gud i en ikon i folkhögskolans kapell, som han erbjudits under åren på skogsbruksgymnasiet i ofta besökte för att be om tecken på Guds närNyköping. varo. En kväll fick han syn på en ikon vars ögon genomborrade honom fullständigt. ÄRSKILT FANNS EN person som – Jag kände mig totalt genomlyst, som om jag väckte stor nyfikenhet. När Martin Lönfick ögonkontakt med Gud själv. Han såg mig nebo berättade om Jesus föll allt på plats. i ögonen genom den där ikonen. Han såg allt i – Jag kände direkt: ’wow Jesus vill mitt liv, det fanns liksom ingenting mer att tvivla jag lära känna mer.’ Som den impulsiva person på. jag är ville jag direkt gå all in och bli präst. Det Prästutbildningen påbörjade han 2003 på räckte inte med att bara vara troende, säger han Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, leende. samma år som han gifte sig med sin Anna. Ord blev till handling omedelbart. MarSkolan blev en gigantisk kulturkrock då studentin slog upp telefonkatalogen, bläddrare efter terna kom ”direkt från bönehusen i Norrland”, kyrkan, ringde ett telefonsamtal och hamnade till skillnad från Martin som fortfarande var hos Stockholms stift. När receptionisten svarade nybörjare inom tron. Efter ett år hoppade han sa han ”jag vill bli präst” och hänvisades till en av och bytte till teologiutbildningen på Uppsala person som satte en konfirmandbok i handen på universitet.

TYDLIGT TECKEN. ”Jag använder prästkragen för att folk ska förstå vem jag är. Om några år kommer det inte att behövas, då kan jag komma i snickarbyxor och arbetsskjorta men folk vet att jag är präst ändå.”

*samtalen resulterade i pappa Arne Rebergs bok ”Min andliga resa med Martin Lönnebo”. Arne gick bort 2014.

Martin, hur skulle du förklara Jesu betydelse? »Avståndet mellan Gud och människor blev för stort, och för att överbrygga det gick Gud in i världen genom människan Jesus. Tron blir konkretiserad och förkroppsligad genom honom. Han är den enda som kan göra Gud begriplig. Jesus har funnits på jorden och sagt saker som skrivits ned och som människor fört vidare i 2000 år. Det är allt annat än abstrakt!«

MÅNGA JÄRN I ELDEN. Hemma på gården har Martin alltid något på gång. I smedjan och verkstaden lyser ofta flitens lampa. I vinter smider han en skylt som ska hänga på kyrkporten när kyrkan är öppen för besökare.

»När någon söker sig till kyrkan vill man inte möta en sökare utan en finnare.« martin citerar orden från biskopen vid prästvigningen

MARTIN REBERG YRKE: Präst i Järna-Vårdinge pastorat. ÅLDER: 43 år. FAMILJ: Hustru Anna, barnen Adam 15 år, Johan 12 år, David 10 år, Noa 8 år, Sara 3 år. BOR: Vårdinge. INTRESSEN: Hitta på roliga saker med familjen, vara i smedjan. ANTAL ÅR SOM PRÄST: 12 år. LÄSER: Teologisk och andlig litteratur. Gillar 91:an Karlsson. SER PÅ: Danska kriminalserier som Bron och Utredningen.

»Vem stannar till i den där kyrkan ute på vischan? Jo, fler än vad man kan tro! Vårdinge kyrka ligger lite utanför samhället men det är ändå ofta rörelse på kyrkogården. Den ligger så naturskönt! Det finns något i den svenska folksjälen som gör att många ofta åker till platser som är lite offside för att få vara för sig själva. Sedan jag började som präst i Vårdinge har jag inrett ett kontor i sakristian, och det gör att jag kan hålla kyrk porten öppen för besökare. Det är symboliskt laddat att ha en öppen dörr, det har mycket större betydelse än vad man kan tro.« martin om att göra kyrkan tillgänglig för besökare

Från åren i skolan fick han med sig ett kriSom nybliven präst funderade Martin ofta tiskt tänkande, men först efter prästvigöver varför många präster pratade så lite ningen upplevde han prästyrket på riktigt. om Jesus. En äldre präst svarade: ”Du kan – På utbildningen matades man med inte nämna Jesus oftare än att det sker teologi, men kunde gå en stor del av naturligt. Det kan inte ske mekaniskt, det utbildningen utan att komma i kontakt måste komma inifrån”. med bön och församlingsliv. Sådant fick – För mig är det självklart att prata om man ordna på egen hand. För många kan Jesus och det han sa för 2 000 år sedan. det bli en chock att komma ut i arbetsFolk måste få höra vad det är vi tror på livet. Att arbeta som präst är jordnära. som kristna – att vi har en Gud som lever Folk ställer mitt ibland oss. Att inte så många det finns ett hopp. »Den dagen då folk inte tycker att tunga teologiska Att Jesus är vägen, frågor utan mer det är något speciellt med en präst, sanningen och livet. frågor som rör Om inte kyrkan då har vi ingen uppgift längre.« vardagslivet. säger det – vem ska då göra det? NDA SEDAN DE DÄR För Martin handlar det om att möta FÖRSTA trevande samtalen människor där de befinner sig. För någon med biskop Lönnebo har Jesus kan det vara tillräckligt stort att ens sitta varit den som Martin velat lära ned och tala med en präst. Det kan räcka känna och förmedla till andra. Något han med att prata om traktorer och trädfällmenar inte är helt självklart inom Svenska ning. Martin är dock aldrig blyg inför tankyrkan där han tycker att politiska frågor ken att tala om Jesus när läget känns rätt. ofta får mer uppmärksamhet. Kyrkopoli – En präst kan inte gömma sig och vara tiken beskriver han som ”ett problem som en helt annan person i predikstolen än funnits sen Gustav Vasas tid”. den hon eller han vanligen är. Man måste – Kyrkan vill vara aktuell och gör allt vara sig själv. Nästa dag kan man träffa på för att inte verka verklighetsfrämmande. varandra i brädgården eller i mataffären. Att försöka vara relevant i ett av världens Vad betyder Jesus för dig? mest sekulariserade länder är inte enkelt. – Han betyder samma sak för mig som Men vem har sagt att det ska vara enkelt? för alla andra människor. Det är det som Budskapet som Jesus kom med är underär själva poängen! Gud är alltid densambart men verkligen inte lättsålt. ma oavsett vad vi tror eller inte tror.

»Att försöka vara relevant i ett av världens mest sekulariserade länder är inte enkelt. Men vem har sagt att det ska vara enkelt?« martin reberg, präst

Martin betonar att tron inte är något abstrakt utan snarare något högst konkret. – Det räcker inte att uppleva tröst som en förnimmelse av Gud, i vinden, på skogspromenaden eller i sin katt. I slutet av dagen är det bara Jesus som gäller. EFTER MER ÄN TIO ÅR som präst vågar Martin nu helt stå upp för prästyrket, tron och kyrkan. Yrket och privatlivet flyter ihop, så att ha telefonen avstängd utanför arbetstid är inget han förespråkar. – Folk ska inte behöva mötas av en telefonsvarare. Tillgängligheten är viktig. Så här på landet är prästen en del av bygden. Man kan inte bara gömma sig. Att vara präst i sin hembygd är något han kämpat emot i alla år då han velat värna om sin integritet. Men Gud ville annat. Under pingstdagen i våras fick han en djup förnimmelse av att vara kallad till Vårdinge kyrka, ett stenkast från sitt eget hem. En stor fördel ser han med att han redan känner ”halva byn” genom sitt arbete som arborist – yrket som blev en reträtt under några år då han funderade över sin framtid. För tre år sedan sade han nämligen upp sig från prästtjänsten i Salems församling och startade aktiebolaget Vårdinge Trädfällning AB. Under ett par år hade han då redan varvat kyrkliga handlingar med trädfällning. Efter en gudstjänst kunde han köra direkt till en kund för att klättra upp i ett träd med motorsågen. – Jag har stannat längs med vägarna många gånger och bytt från prästskjorta och finskor till huggarblus och gummistövlar, säger han och skrattar åt minnena.

”Det finns alla möjlig heter att öka antalet besökare i våra kyrkor. Många församlingsbor skulle gärna komma. När jag har gudstjänst så ringer jag runt bland mina grannar och bekanta för att fråga om de vill följa med. Några har sagt: ’tack för att du ringde, annars hade jag inte åkt iväg’.” martin om att öka antalet besökare på gudstjänsterna

FLER OCH FLER KUNDER ville ha träd fällda så omsättningen ökade med 200 procent på två år. Samtidigt blev hemmakvällarna med familjen allt färre och de fem barnen såg sin pappa bara en kort stund på kvällen innan sovdags. Så kom den där pingstdagen då allting ställdes på sin spets. Gud manade Martin att ta på sig prästkragen igen, och ingenting kunde kännas mer naturligt. Vad är det viktigaste för dig i ditt arbete nu? – Att hjälpa folk att få kontakt med Gud och att få människor att känna sig viktiga och sedda. När någon söker sig till kyrkan vill man inte möta en sökare – utan en finnare. Så sa biskop Caroline Krook vid min prästvigning och det kommer jag alltid att bära med mig. Det vi förmedlar i kyrkan är annorlunda! Den dagen då folk inte tycker att det är något speciellt med en präst så har vi ingen uppgift längre.

Foto: Lars Lindgren. Mariaskulptur i Överjärna kyrka

UNGDOMSKVÄLLAR

Mariagruppen

TISDAGAR 17.30–20.30 FÖRSAMLINGSHEMMET, JÄRNA

Torsdagarna 3, 10 och 17 december

Ungdomsgruppen är till för dig som går i sjuan och uppåt. Här finns en gemenskap där du kan vara precis som du är. OBS: Kika på vår webb för att se om gruppen är igång. FÖR INFO: LAILA LARSSON,

076-147 48 05

Nu startar

besöksn gruppe

kyrkans besöksgrupp 16

Med omtanke om den som har det svårt att komma ut gör vi hembesök, träffas utomhus eller ringer ett telefonsamtal. Vi s öker dig som vill vara med i detta viktiga och roliga arbete. Hör av dig till Lena Wiklund, 08-551 731 38 eller Laila Larsson, 08-551 782 08.

– lär känna Bibelns Marior

Överjärna kyrka kl 18.00–19.30 Samtalsgrupp med och om kvinnor. Anmälan till Titti Erksell Barker, 070-731 00 29.

»Kom med det du bär på« VI TÄNDER LJUS OCH BER

KVÄLLSMÄSSA Tisdagar 18.00 i Överjärna kyrka En stilla stund tillsammans inför Guds ansikte. En kortare mässa mitt i vardagen. Innan mässan, från kl 17.30, är kyrkan öppen för en stilla stund med bön och ljuständning.

LUNCHANDAKT Torsdagar 11.30 i Överjärna kyrka Enkel andakt med växelläsning och bön. Varmt välkommen! Se vår webb för aktuell information, vi reserverar oss för ändringar.

KONFIRMANDERNA ELOISE OCH KATJA:

»Allt kyrkligt var någonting vi växte in i«

»Det har blivit som en rutin att gå till kyrkan varje tisdag efter skolan”, säger konfirmanderna Eloise och Katja som i ett års tid har lärt sig om Gud, Jesus och allt annat mellan himmel och jord. Konfirmationen har gett dem en tro, svar på många svåra frågor och en ny, stark v änskap. TEXT & FOTO: Linnéa Malmborg

KONFIRMATION Varje år bjuder vi in alla 14-åringar till konfirmations läsning. I år har vi tre konfirmandgrupper som startade sin läsning i september 2020: månads konfa, veckokonfa och funkiskonfa. Konfirmationen är även öppen för äldre ungdomar och vuxna. Är du intresserad av att k onfirmera dig? Kontakta någon av prästerna för mer information.

»D

ET KOMMER ATT bli så sorgligt att skiljas åt, utbrister Katja Löfström, 15 år, och Eloise Johansson, 15 år, när jag frågar dem om hur de känner inför att konfirmationstiden lidit mot sitt slut. Under ett års tid har de båda ingått i den så kallade tisdagsgruppen, som träffats varje vecka för att prata om livets både roliga och svåra frågor. Och för att dricka te, lära känna nya vänner och framför allt för att ha extremt roligt. – Jag har skrattat så jag nästan fått ont i magen när vi har hängt på tisdagarna, säger Eloise och ler stort. VI TRÄFFAS EN HÖGSOMMARVARM dag strax innan konfirmationsgudstjänsten i augusti. Vännerna har under en vecka träffats i församlingshemmet för att stärka gemenskapen. Inför den stora dagen har de förberett sig genom olika samarbetsövningar. På grund av pandemin har konfirmationsgudstjänsten flyttats från maj till augusti.

STÖTTEPELARE. För både Eloise (till vänster) och Katja (till höger) har konfirmationen haft en djup betydelse. ”Jag har haft det lite svårt i livet och mår mycket bättre nu efter att jag började på konfan”, säger Eloise som uppskattat varje tisdag i kyrkan.

TRO, HOPP OCH LEK. Att lära känna nya vänner har varit viktigt för de två konfirmanderna.

ELOISE JOHANSSON INTRESSEN: Att vara med kompisar. BOR: Södertälje. BÄST MED KONFAN: ”Det är svårt att välja för allt var ju kul, men jag skulle nog säga gemenskapen”. LYSSNAR PÅ: Jag lyssnar på allt möjligt, har ingen speciell favoritgenre. TITTAR PÅ: Jag kollar lite på allt möjligt men föredrar skräckfilmer.

KATJA LÖFSTRÖM INTRESSEN: Spela hockey och träffa vänner. BOR: Järna. BÄST MED KONFAN: ”Att träffa nya människor; gemenskapen mellan oss. Lägret, då vi fick utmana oss själva med nya saker och lära känna varandra bättre”. LYSSNAR PÅ: Pop, rap och hiphop. Även äldre musik som The Beatles. TITTAR PÅ: Serier på Netflix i olika genrer.

ungdomar konfirmerades i pastoratet under 2020.

»Alla har bemött varandra så otroligt bra. I gruppen har funnits så roliga och genuina människor« ELOISE, 15 ÅR, KONFIRMAND

»Att möta andra i kyrkan som är där för samma sak har känts väldigt fint.« KATJA, 15 ÅR, KONFIRMAND

Under tisdagarna har gruppen med sju tjejer och två killar blivit allt tightare. Den kristna tron har blivit begriplig genom undervisning och samtal med varandra och ledarna. Fika, lektion, andakt och lek har varit stående inslag, under ledning av präst Hampus Frid och församlingspedagogerna Annelie Wagnefors och Laila Eriksson. Konfirmanderna har fått lära sig om kyrkoåret, kyrkans färger, skapelseberättelsen, Jesus, Gud och vad man egentligen gör i kyrkan. Sådant som tidigare varit rätt okänt för dem båda. – Allt som var kyrkligt var någonting vi växte in i. I början var det svårt att hänga med, men ledarna var så duktiga på att gå sakta fram för att inte skrämma bort oss, säger Eloise. MYCKET VAR OVANT I BÖRJAN. Sakta fick de bekanta sig med märkliga kyrkliga uttryck och företeelser. Både Katja och Eloise har tidigare bara varit i kyrkan någon enstaka gång, på släktingars bröllop och dop. – I början hade jag svårt att omfamna allt med Gud, Jesus och Anden, säger Katja. Men man vande sig vid det och kom att tycka om det. Att möta andra i kyrkan som var där för samma sak har känts väldigt fint. Att behöva vara med på tolv gudstjänster och få lappen signerad av prästen ser de i efterhand inte som jobbigt utan snarare … mysigt. När någon psalm var svår att sjunga hjälptes de åt, och när något moment kändes konstigt stöttade de varandra. De var flera som träffades strax innan gudstjänsten för att gå in i samlad tropp. Både Katja och Eloise säger att de nu kommit närmare den kristna tron och fått stöttning under den sorgetid de haft under året. Båda har förlorat nära familjemedlemmar och upplevt tung sorg. Eloise upplever att hon i och med konfirmationen kommit närmare sin bortgångna mormor, som själv var troende.

– Varje gång jag varit på konfan eller gått till kyrkan har jag besökt hennes grav. Sista tiden med mormor var så fin och jag har många minnen att tänka tillbaka på.

ATJA, SOM TIDIGARE varit skeptisk till Gud, känner att det nu är skönt att kunna ha någon att luta sig mot när livet känns tufft. En trygghet att ha någon att vända sig till då allt känns jobbigt. Att på konfan möta människor som förstår vad man själv går igenom har gjort att gemenskapen blivit starkare. – Gemenskapen har hjälpt mig att bearbeta sorgen efter min morfar och gammelmormor. Vännerna har funnits där för mig hela tiden och vi har kunnat prata om både sorg och tro, säger Katja som var döpt innan konfirmationen men inte troende enligt henne själv. När konfirmationen nu nått sitt slutmål känner de båda att tomrummet kommer att bli stort. Tisdagarnas rutin har varit något de längtat efter. Några i gruppen bor långt bort och kommer att få svårt att åka till Järna. – Alla har bemött varandra så otroligt bra. I gruppen har funnits så roliga och genuina människor, säger Eloise med glädje i rösten. ATT KONFIRMATIONEN skulle vara trist och tråkig är en fördom som de båda fått höra många gånger från skeptiska kompisar i skolan. De roliga minnena från konfa-året gör att de nu vill få alla att inse hur rolig konfirmationen är. De säger båda att de kommer att pusha yngre kompisar att anmäla sig. – Många har sagt till mig ’hur kan du gå dit och lyssna på prästen som bara pratar om Gud’, säger Eloise. – Men konfirmation är ju så mycket mer än bara det, flikar Katja in.

KRÖNIKA

»G

ENOM ÅREN HAR jag ställt mig den stora frågan – vad är meningen med livet? Jag har även frågat människor i min närhet och förstått att det är en fråga som berör. Ett svar som återkommer är ’meningen med livet är att vi är till för varandra’ eller ’meningen med livet är att få finnas i ett sammanhang’. När man inom forskningen undersökt livskvalitet och mening har man kommit fram till samma sak, att relationer och gemenskap betyder mest och skattas högre än till exempel framgång och pengar.

Illustration: Lpictures

Var och en skapar gemenskap för någon annan »Att vara behövd är mångas längtan och något sant mänskligt.«

MARTIN LÖNNEBO, BISKOP EMERITUS, uttrycker sig såhär: ’Vi är alla beroende av varandra. Nära eller på avstånd är mitt liv i dina händer och ditt liv i mina’. Vad som är mest meningsfullt kan förstås variera under livets gång och utifrån den livssituation man befinner sig i. För mig är livet meningsfullt för att jag lever i nära relation till Gud och mina medmänniskor. Jag tar emot Guds och människors kärlek och jag försöker ge den vidare till andra. Detta år är det många av oss som saknat gemenskapen och samvaron med andra. Att mötas digitalt eller bakom plexiglas kan endast till viss del ersätta att få vara nära varandra. I kyrkan har vi goda exempel på när gemenskap och samvaro ändå har kunnat skapas under de förutsättningar som finns. På våra mötesplatser är varje person en del av det gemensamma. Var och en skapar gemenskap för någon annan. I det lilla händer det. Inga stora insatser behövs. I kyrkan har vi också en medvetenhet om att inte alla kan komma till de mötesplatser som finns. Vi innesluter alla dessa i våra böner och tankar. Järna-Vårdinge pastorat vill göra mer för att motverka ensamhet och isolering, och kommer som ett steg på vägen starta en besöksgrupp (se annons här i kyrkobladet). NÄR JAG HAR STÄLLT FRÅGAN OM VAD som är meningen med livet har jag också fått till svar ’Att vara ianspråktagen’. Att vara behövd är mångas längtan och något sant mänskligt. Till kyrkan är verkligen alla välkomna. Hela idén med kyrkan är att vi har olika uppgifter, men att alla behövs. Bibeln ger oss bilden av kyrkan som en kropp, där vi alla är olika kroppsdelar, och där alla delar behövs för att kroppen ska vara hel. Det är också sant att ’man trivs där man behövs’ – så kom till kyrkans gemenskap! Där finns värme, glädje och vänskap och en uppgift för dig. Du är inte ensam.” 20

Text av Lena Wiklund, diakonstuderande och aktiv i Överjärna församling. Hon skriver om vikten av att känna sig behövd och att vara i gemenskap.

statistik

Mer än hälften är medlemmar i kyrkan 54,4 procent av alla som bor i pastoratet tillhör Svenska kyrkan, vilket innebär att vi har 6 557 medlemmar. Under 2019 valde 0,9 procent att gå ur kyrkan, och 0,3 procent valde att bli medlemmar.

... barn döptes i Järna-Vårdinge pastorat under förra året. Det innebär att 48 procent av barnen som föds här döptes. Väldigt roligt tycker vi! Vi välkomnar alla barn, stora som små, att döpa sig i någon av våra kyrkor.

Foto: Deborah Rossouw / Ikon

BRYT EN TRADITION

Foto: Ikon bildbank

Foto: Miriam Tinglöf

mission

julinsamlingen

Kampen för alla flickors rätt till ett värdigt liv Mer än… ... 780 miljoner människor över 15 år kan inte läsa. 2/3 av dem är flickor och kvinnor. ... 30 000 flickor under arton år blir bortgifta ...10 000 flickor könsstympas … varje dag. Miljontals flickor i världen lever under förtyck och utsätts för hot, våld och övergrepp – bara för att de är flickor. Vi kan aldrig acceptera att fattigdom och normer ger flickor sämre förutsättningar för ett värdigt liv.

DET ÄR HÖG TID ATT BRYTA SKADLIGA TRADITIONER. Tillsammans kan vi stoppa tvångsäktenskap, könsstympning och andra övergrepp. Vi lever alla under samma himmel. Var med i kampen för alla flickors rätt till ett värdigt liv.

SWISHA DIN GÅVA TILL 900 1223 svenskakyrkan.se/act

Act Svenska kyrkan stödjer humanitära insatser och projekt över hela världen för att stärka flickor och kvinnors rätt till god hälsa, värdighet och makt över sitt eget liv. I julinsamlingen – som startar vid första advent och pågår till trettondag jul – kan du vara med i kampen för varje flickas rätt att kunna påverka sin framtid. Alla ska ha rätt att själv få välja med vem de vill leva sitt liv. Alla äger rätten att bestämma över sin egen kropp. Vi lever alla under samma himmel och har samma rättigheter. /Act Svenska kyrkan

Nytt & hänt på

Kyrkogårdarna

... gravsättningar på pastoratets kyrkogårdar har vi hittills haft under 2020, räknat fram till 15 n ovember. Medeltalet för de senaste nio åren ligger på 86 gravsättningar per år. 2016 hade vi flest grav sättningar (för åren 2011–2019) då 97 personer gravsattes, säger Maria Rosenfågel, kyrkogårds administratör. IHÅGKOMMEN. Skylthållare i järn håller de namnskyltar som sätts upp i samband med gravsättning. Foto: Egil Röckner

Välvårdat vid askgravlunden i Ytterjärna

Foto: Maria Rosenfågel

UPPRUSTAT. I år fick askgravlunden på Ytterjärna kyrkogård en upprustning. Planteringarna fick sina sista komplement, och skylthållare ersatte de tillfälliga hållarna i trä. Trädgårdsmästare Sarah Artmann slutförde det fina arbetet innan hon slutade hos oss i pastoratet. Gemensamt för askgravlund och minneslund är att platsen för gravsättning inte märks ut och att askor grävs ner i ett gemensamt gravområde. Till skillnad från minneslunden är anhöriga välkomna att närvara vid gravsättning i askgravlunden.

gravskötsel

Om att hålla graven i värdigt och ordnat skick

Fint fynd funnen i kyrkmuren

Foto: Stefan Christophs

TRIMMAT. Skötseln av kyrkogården finaniseras av begravningsavgiften som dras på skatten. Trimning av gräset som växer nära gravstenarna ansvarar dock gravrättsinnehavaren själv för. – Gravar som är dokumenterat vanskötta kan återtas till församlingen om de inte åtgärdas, säger Maria Rosenfågel, kyrkogårdsadministratör. De gravrättsinnehavare som inte har möjlighet att sköta graven kan för 100 kronor om året få en så kallad grundskötsel som inkluderar trimning runt gravstenen. Kontakta kyrkogårds förvaltningen vid intresse av att beställa avtal för grundskötsel.

arkeologi

HITTAT. Vid pågående restaurering av kyrkogårdsmuren i Överjärna hittade man ett porslinsfragment av en bägare i flintporslin. Texten ”Konst och industriuts….. i Stock holm 18” överensstämmer med en bägare av flintporslin som finns hos Malmö Museer. Det är en souvenir från Mazettis Choklad paviljong vid Konst och industriutställningen i Stockholm 1897. Hur denna pjäs har hamnat i kyrkmuren är fortfarande en gåta.

Originalskick på bägaren 22

Gravlyktor och ljus får placeras på enskild gravplats eller på anvisad plats i minneslund under tiden från 1 oktober till 1 maj.

Senast 1 maj ska de tas bort av gravrättsinnehavaren. För att inte försvåra arbetet under växtsäsongen får de därefter inte stå kvar på graven.

Varde ljus (på rätt sätt!) SMYCKA. Gravljus på gravarna är en vacker utsmycknad under årets mörka månader. Viktigt är dock att ställa ljuset inom planteringen för att underlätta för personalen som ska hålla kyrkogården fin genom snöskottning, klippning och sedan trimning framåt våren.

Nedanstående typer av ljus bör undvikas: Gravljus med plasttopp blir lätt överhettade och kan explodera och antända gravprydnader och annat.

Marschaller kan bränna under laget och medföra brandrisk.

Tack för att du hjälper oss att hålla fint på våra kyrkogårdar!

efterlysning

Gravrättsinnehavare sökes!

Foto: Stefa n Chr istophs

Foto: Ikon bildbank

Regler för placering av ljus på gravar:

KONTAKT. På flera av gravarna runtom i pastoratet sitter en liten skylt som flaggar för att kyrkogårdsförvaltningen vill ha kontakt med gravrättsinnehavaren eller personer som kan ge information som gör att vi hittar en gravrättsinnehavare eller någon nära släkting till den gravsatta. – Även om gravrättsinnehavare finns för dessa gravar så är det många som saknar personnummer vilket gör att vi inte kan få tag på dem. Därför behöver de kontakta oss, säger Maria Rosenfågel, kyrkogårdsadministratör.

VACKER VY. Den vackra minneslunden har blivit en kontemplativ plats med utsikt över vattnet. Foto: Linnéa Malmborg

Utsikt över viken från minneslunden MINNESVÄRT. Minneslunden på Ytterjärna kyrkogård har fått ett nytt utseende under året. Runt minneslunden har en gångväg anlagts och sly i slänten har röjts bort för att få fram den vackra utsikten mot Östersjöviken. I sluttningen har oxbär planterats och skötts om

av säsongare och sommarjobbare, och genom idogt vattnande under sommaren lyckades växterna etablera sig fint. Minneslunden är ett helt anonymt gravskick där inga markerade gravar finns och således inget upplåtande av gravrätt.

Kullen till höger om minneslunden har också fått en upprustning.

JÄRNKONST. Vårdinge kyrkogård har ovanligt många gravvårdar som omgärdas av konstnärligt utförda järnstaket från 1800-talet. De är belägna på rad och är uttryck för de verkstadsindustrier som etablerades runt om i landet och som ledde till en kort men blomstrande produktionsepok av stående grav anordningar av gjutjärn. HJÄLTE. Elias Sandberg var en av de unga frivilliga från Sverige som deltog i det fi nska vinterkriget. Elias ingick i en kulsprutetrupp som undersergeant (furir) och skadades på kvällen den 14 oktober 1941 vid Hangöfront av en granat från en flackbanepjäs och stupade. Jordfästningen ägde först rum vid Sandudds skogskrematorium men Elias gravsattes sedermera på Vårdinge kyrkogård. I folkmun är graven kal�lad h jältegraven och har förbundet Svenska Finlandsfrivilligas minnesemblem i koppar på framsidan.

EXTERNA PÅ VÅRDINGE kyrkogårds gravvårdar ger en direkt inblick i människors livsöden i det förgångna. Vi kan läsa om familjekonstellationer, långa liv och plötsliga epidemier, sedan länge bortglömda gårdsnamn och ålderdomliga yrken som inte längre finns kvar. Det är inte så konstigt att fantasin skenar iväg när vår blick fastnar på stenarnas textplattor. Gravplatserna i sig, stensorterna och gjutjärnet, formerna och dekoren, stenramarna och krattningen förmedlar också berättelser om bygden och dess näringar, om det lokala hantverkskunnandet, och om de stilpreferenser som dominerat kyrkogårdskulturen under olika tidsperioder. Men det stannar inte där. Kyrkogårdens tentakler letar sig vidare ut i riket och världen; de ger oss en insyn i samhället i stort. I GRAVVÅRDARNA KAN VI UTLÄSA den maskinella revolution som stenindustrin kom att bli en del av, tvära ekonomiska kast, och inte minst de sociala hierarkier som var en central del av samhällets struktur fram till efterkrigstiden, då folkhemstanken successivt raderade ut klassmarkörerna på gravstenarna. Alla dessa berättelser ingår i det kyrkliga kulturarvet och är viktiga att värna. Rapporten Vårdinge kyrkogård – Kulturhistorisk inventering av gravvårdar 2020 presenterar resultaten av den kulturhisto-

riska inventeringen av gravvårdarna på Vårdinge kyrkogård. Den inbegriper historik, dokumentation, kulturhistorisk analys samt rekommendationer för de kulturhistoriskt intressanta gravvårdarnas skötsel och bevarande. Arbetet har omfattat inventering i fält med genomgång av alla gravvårdar, sökning i arkiv och litteratur, samtal med kyrkogårdspersonal samt rapportskrivning. Arbetet har resulterat i att 125 gravvårdar på Vårdinge kyrkogård bedöms vara så pass kulturhistoriskt intressanta att de har dokumenterats på en speciell lista. 62 av dessa har getts ett högt kulturhistoriskt värde vilket innebär att de, om gravrätten upphört, ska skrivas in i kyrkans inventarieförteckning. Kontakta kyrkogårdsförvaltningen om du önskar ta del av hela rapporten, spännande läsning utlovas! Syftet med rapporten är att: • Ge ökad kunskap om vad gravplatserna berättar om kyrkogården, om samhället och dess invånare i ett kulturhistoriskt sammanhang, så att denna värdefulla miljö kan vårdas och bevaras på ett föredömligt sätt. • Lyfta fram gravvårdar med mycket höga kultur historiska värden så att de skrivs in i kyrkans inventarieförteckning.

»Till minne av vävmästare & hemmansägare« KULTURHISTORISK INVENTERING AV GRAVVÅRDAR 2020 VÅRDINGE KYRKOGÅRD TEXT & FOTO: Gunhild Eriksdotter

K-MÄRKTA. Gravvårdar bör ses som ett levande kulturarv. Att sköta dem på rätt sätt har stor betydelse för kyrkogårdens karaktär och miljöupplevelse.

SYSKONEN LÖV. I en vacker gravvård tillverkad av mölnbomarmor vilar syskonen Löv. Lilla Ivar blev bara ett halvt år och dog av barnkolera. Alice var knappt ett år gammal då hon dog av slag. Alice och Ivars pappa var ladugårdsförman. Gravvården är klassicistiskt utformad från 1900-talets början och finns på en framträdande plats nära kyrkans ingång.

INFO: GRAVRÄTT Gravvården ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När gravrätten upphör har gravrättsinnehavaren rätt till gravvården. Om gravvården är kulturhistoriskt värdefull får dock inte vården föras bort utan länsstyrelsens tillstånd (det gäller även stenramar). Står vården kvar längre än sex månader efter att grav rätten upphört och att gravrättsinne havaren meddelats, tillfaller den upplåtaren, det vill säga församlingen eller pastoratet. 25

MÄNNISKOVÄNNEN. Träkorset berättar om lägre samhällsgruppers kvartersområde på kyrkogården, det så kallade allmäna varvet. Få träkors finns bevarade och har därför ett stort historiskt värde. Detta kors har en av få kvinnliga titlar på kyrkogården – sjuksköterskan och människovännen Johanna Lundkvist som dog 1907. Signe Alfrida Ericsson Svahn är begraven här 1968.

Gravkarta från 1862.

Vårdinge kyrka – medvetet placerad på en gammal kultplats Vårdinge kyrka och kyrkogård ligger högt, med storslagen utsikt över sjön Sillen. Området kring kyrkan är fornlämningstätt med ett 20-tal förkristna gravhögar och stensättningar strax söder om kyrkogården, samt ett större gravfält i norr bakom sockenstugan. Det verkar nästan som att kyrkan medvetet placerats på en gammal kultplats, vilket inte var ovanligt under den första kristna tiden. Kyrkans äldsta delar kan härröra till 1100-talets slut, men en renovering från 1822 präglar byggnadens utseende idag. Den gamla kyrkogårdsdelen är fortfarande tydligt märkbar i sin omfattning, även om den utökats de senaste seklerna. Utvidgningar har framför allt gjorts i väster och i söder. Den äldsta kända gravkartan upprättades av Leopold Söderstierna 1862 i samband med en planerad utvidgning för att skapa en mer symmetrisk kyrkogård. Kartan visar tydligt att de stora gravarna är placerade längs kyrkogårdsmuren i öster och söder. Detta är ju också kyrkogårdens äldsta del. På 1940-talet gjordes ett förslag till utvidgning av den gamla kyrkogården i söder. På grund av olika höjdförhållanden anlades en cirka tre meter bred granittrappa från den gamla kyrkogården till den nya. Kring hela området i söder planterades en häck av gran. Vid samma tid byggdes ett gravkapell i områdets östra del. Byggnaden ritades av Ove Leijonhufvud. Intill denna del finns även en ask urnplats. Det har därefter inte gjorts några större förändringar, utan arbetet har främst omfattat löpande underhåll. En minneslund anlades 1999. 26

DETALJRIK. Vilorum för familjen Widblad som ägde Långbro gård. Påkostad, välkomponerad och stilistiskt vacker gravvård bestående av en centralt placerad liggande häll med fina detaljer av järn.

VAKANDE ÄNGEL. Specifikt för bygden är användandet av marmor som stenmaterial. Bakgrunden är stenbrottet i Mölnbo som började brytas kommers iellt i slutet på 1800-talet. Användandet av mölnbomarmor som gravvårds material är signifikativt för gravstenar vid tiden kring sekelskiftet. Gravstenarna som tagits från stenbrottet berättar om en forna näringsgren som var avgörande för många sockeninvånare. Stenarna har individuell, ofta högt konstnärlig utformning vilket kan förklaras med att flera stenar har tillverkats av personer med nära anknytning till de gravlagda. I kvarter fyra återfinns en högst personlig grav med en utmejslad ängel och girlanger i relief som är rest till minne av flickan Greta Göthlin som dog 1900 av dysenteri, endast fyra år gammal. Hennes far, Axel Göthlin, arbetade på marmorbrottet och tillverkade själv stenen.

JÄRNFAST. Familjen Lagercrantz utmärker sig med flera höga militära befattningar och godsinnehav. De har en praktfull gravplats bestående av liggande hällar av järn.

Hur klassificeras gravvårdarna? Bedömningen i rapporten bygger på en värdeskala som skiljer på kulturhistoriskt mycket värdefulla, värdefulla respektive övriga gravvårdar/platser som inte klassificeras.

MYCKET VÄRDEFULLA Ålder. I princip alla gravanordningar tillkomna före 1850. Unika. Mycket ovanliga gravvårdar som är unika i sin utformning genom sitt högklassiga stilmässiga formspråk eller genom att de består av en arkitektoniskt uppbyggd del med gravvård och stenram som vittnar om en försvunnen tids gravkultur. Material och hantverk. Gravvårdar av gjutjärn eller järnsmide. Även träkors som är tillkomna före cirka 1930. Betydelsefulla personer. Gravar över bemärkta personer eller gravvårdar med speciella inskriptioner.

VÄRDEFULLA GRAVAR Likartade. Till denna kategori räknas gravvårdar som skulle kunna bedömas som mycket värdefulla, men där det finns så många med ett likartat utförande att det inte kan motiveras att alla bevaras som mycket värdefulla. Inskription. Gravvårdar med äldre titlar och/eller platsnamn. Socialhistoria. Gravvårdar som har avgörande betydelse för förståelsen och upplevelsen av kyrkogårdens kronologiska utveckling samt sociala struktur.

GODS OCH GÅRDAR. Lovisins kors är ett av få gjutjärnskors från 1800-talet och visar på en ny industriell produktion av gravvårdar, vilken blomstrade under 1800-talets andra hälft. Idag har korset en mycket framträdande placering i det gamla begravningsområdets östra del. De gravlagda är ägaren till Molstaberg – Gerdt Lovisin som dog av lungsot 1855 samt hustru Sofi von Heyne som också vilar i graven. Högrestånd gravar understödjer bilden av ett landskap starkt färgat av säterier och större gårdar.

Här vilar godsägare och stenhuggare PLATSNAMN Många gravvårdar på Vårdinge kyrkogård har platsnamnen angivna, oavsett när de är tillkomna. Det beror på att församlingsborna inte kom från en specifik ort, utan från olika kringliggande byar och gårdar.

TITLAR Gravvårdar med angivna titlar ger en unik kunskap om traktens näringar och forna invånare. Titlarna berättar också om förgångna tiders sociala struktur i samhället. Att märka ut titlar var vanligare från 1800-talet till cirka 1940–1950. En av de mest frekventa titlarna, godsägare, återspeglar det stora antalet säterier i socknen. Godsförvaltare, gårdsfogde, trotjänarinna och trädgårdsmästare kan räknas som yrken kopplade till de stora säteriernas drift och verksamhet vid denna tid. Titeln hemmansägare eller hemäg. var en bonde som ägde sin egen gård och mark, vilket kan jämföras med arrenda-

tor, torpare och soldater som inte ägde den mark de brukade. Återkommande titlar som kantor, kyrkoherde, organist, kyrkvärd och kyrkvaktare visar den betydelse som lades på kyrkans ämbetsmän. Banvakt, stationsinspektor och stationsmästare var yrkesbeteckningar som blev aktuella i samband med järnvägens utveckling i allmänhet och uppkomsten av stationssamhället Mölnbo på 1860-talet i synnerhet. Titlar som karaktäriserar bygdens näringar är till exempel stenhuggare och vävmästare. Stenindustrin kom att bli en viktig näringsgren i Mölnbo-Vårdinge i slutet på 1800-talet. De betitlade gravvårdarna syns framför allt på de mer statusbetonade gravvårdarna eftersom det var ett ypperligt tillfälle att berätta om sin sociala tillhörighet. De mindre bemedlade har därför i regel inte lämnat några spår vad gäller yrkesbeteckning eller sysselsättning. Kvinnors titlar och yrkes professioner är genomgående dolda och de nämns ofta endast som maka, hustru, änka. Endast två titlar kan tydligt hänföras till kvinnor på Vårdinge kyrkogård: trotjänarinna och sjuksköterska. Från efterkrigstiden och framåt blir titlar sällsynta. Det verkar inte längre vara viktigt att manifestera sin status.

STENSÄKRA. Stenhuggare som var verksamma vid Mölnbo marmorbrott tillverkade gravstenar, statyer och olika specialbeställningar. Greta Göthlins far Axel syns till höger på fotot med hunden Truls. Fotot är sannolikt taget vid tiden kring sekelskiftet 1900 (Källa: Hans Göthlin).

1940-TAL. Gravplats, omgärdad av järnstaket och högväxande träd, som visar den äldre sträckningens position. Gravplatsen finns kvar, men trädet är sedan länge fällt. Foto: Ivar Schnell 1943.

POLERAD DIABAS. Monumental och påkostad gravvård från 1884 på en framträdande placering i det gamla kyrkogårdsområdet. Den gravlagde var prost och kyrkoherde Erik Johan Insulander. Han och hustrun Hedvig, som dog av lunginflammation 84 år gammal, bodde i Sjögård. Metallplatta med tillverkningsplats är bevarad.

SMEDMINNE. Reslig och vackert utformad gravvård i grå granit från 1900-talets början. Gravvården omgärdas av ett gediget och väl bearbetat järnstaket med kraftiga kedjor. Johan August Holmberg var smed och dog av hjärtförlamning. Eventuellt tillverkade Johan August själv järnstaketet. STATUSSYMBOL. Kyrkogårdens äldsta daterade sten är från 1801 och restes till minne av överjägmästare Carl Adam Ehrenheim. Gravvården består av sandsten med vinklad topp och ringa dimensioner, idag belägen intill gravkapellet. Stenen är av gråröd sandsten med texten ”Här hwilar Öfwer Jägmästaren wäl borne herr C. A. Von Ehrenheim. Född 1746, död 1801.” Stenen är stilistiskt renodlad med rik biografisk information och utgör ett historiskt dokument som är oerhört viktigt för förståelsen av en äldre gravkultur.

Foto : Lin néa Ma lmb

FINA FYND. Arkeolog Gunhild Eriksdotter inspekterar varje sten på våra kyrkogårdar på jakt efter de mest värdefulla. Först ut är Vårdinge kyrka.

org

Hur ska gravvårdarna skötas om egentligen? Gravvårdarna kräver underhåll för att fortsatt kunna berätta om socknens historia. Här är några tips:

Undvik att gå på liggande hällar då de spricker lätt.

Gravvårdar av järn rostar lätt och bör rostskyddas med linolja.

Sätt inte marschaller och ljus för nära eller ovanpå stenen och se till att de står i en stabil ljushållare med regn- och vindskydd.

Vid rengöring använd borste och

»Gravarna är historiska dokument från en svunnen tid.«

mycket vatten. Granitstenar kan gravrättsinnehavaren eller kyrkogårdspersonalen i regel tvätta själva. Däremot ska gravvårdar av mjuk bergart som sand- eller kalksten, rengöras i samråd med konservator.

gunhild eriksdotter, byggnadsarkeolog

Hallå,

Gunhild Eriksdotter, byggnads arkeolog. Berätta om ditt arbete med den kulturhistoriska inventeringen av gravvårdar! – Jag ska gå igenom alla gravar på pastoratets tre kyrkogårdar. Syftet är att precisera vilka gravar som har ett kulturhistoriskt värde och motivera varför de ska bevaras i tid och evighet. Varför måste detta göras? – För att kyrkan ska få kunskap om vilka gravstenar som ska bevaras samt på vilket sätt de ska skötas om. Varför är bevarandet av gravar så viktigt? – Om vi tar bort gamla gravvårdar försvinner en del av kulturarvet, som exempelvis historien om mindre bemedlade människor som inte finns bevarade i andra källor. Gravarna ger en inblick i samhället som är svår att hitta någon annanstans. Alla kyrkogårdar har sitt eget dna och speglar 30

bygdens invånare. De är historiska dokument från en svunnen tid. Vad är viktigt att tänka på? – Att fånga in hela samhällets grenar, inte bara människor med fina titlar. Några av de små gravstenarna på allmänna varvet, barngravar och änkegravar kan vara av stort kulturhistoriskt värde. Eller som en gravsten gjord av lokalt bruten mölnbomarmor. Vad är roligast i ditt arbete? – Alla livshistorier som svischar förbi! Tänk så mycket engagemang, kostnad och kärlek som har lagts ned på gravarna. Värderingen görs i samråd med personer från bygden som har stor lokalhistorisk kunskap. Även kyrkans anställda är väldigt engagerade vilket gör arbetet så mycket mer givande. Du som varit runt på många kyrkogårdar i landet, har du själv någon favorit? – I dessa sörmländska trakter finns många spektakulära kyrkogårdar som till exempel Vårdinge som ligger i anslutning till ett gammalt gravfält. Och Ytterjärna med sitt läge över vattnet – det är magnifikt!

ÄLSKAD SON. Gravsten för pojken Fredrik Karlsson som dog 17 år gammal av en revolverkula genom munnen vilket beskrevs som ”sannolikt olyckshändelse”. Text på stenen: ”Här vilar vår älskade son Fredrik Karlsson, *21/11 1892 4/5 1910. Sörjd och begråten av föräldrar och syskon”. Gravvården är tidstypisk och reslig med klassicistiskt stilrena drag. En av de högsta stenarna i denna del av mölnbomarmorn.

Kyrkprylen #1 DOPVATTENKANNA

Andaktsfullt i din mobil DIGITALT. Om du inte kan komma till kyrkan, får kyrkan komma till dig! På vår Facebooksida och You Tube-kanal lägger vi varje fredag upp en andakt med våra tre präster Matts, Hampus och Martin. Vi ses på sociala medier!

HÄLLBAR. Kannan i silver är utförd av nyköpingsmästaren Henning Petri 1699 och utgör en av Vårdinge kyrkans finaste silverinventarier. Den används vid varje dop för att hälla dopvattnet ned i dopfunten. Silverkannan skänktes 1717 av Catharina Ericsdotter Streng på Åhle som minne efter sin man Inspectoren Swen Månsson Bäfwer.

Foto & fakta: Hans Göthlin.

Hampus Frid in action

uppkopplat

liten guide

Kristen tro för nybörjare VAD INNEBÄR DEN kristna tron? Jo, en tro på en Gud som av kärlek har gett dig och världen liv. I Jesus Kristus visar Gud sin kärlek. Här och nu fortsätter Gud att genom sin Ande ge kraft och hopp. I vardagens glädjeämnen och svårigheter lever Gud med oss. Johannesevangeliet 3:16 »Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.«

Illustration: Anki Seifert

Johannesevangeliet 14:6 »Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Gud utom genom mig.«

»Därför ber jag dig, Herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt efter.« 1 Mosebok 33:14

Bön för dig som vill tro Jesus, jag hälsar dig välkommen in i mitt hjärta och in i mitt liv. Jag vill lita på dig och följa dig. Du är min Herre och Gud. I Jesu namn, Amen.

»Många har sagt ’åh vilken prestation’, men det jag gjort är ju att ha flytt verkligheten i fyra månader.« maja-lisa tonar ned sin prestation om att ha vandrat 236 mil helt ensam

MAJA-LISA KRAFFT ÅLDER: 21 år. BOR: Järna. AKTUELL: Har vandrat 236 mil från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr (ja, nästan i alla fall). UPPVUXEN: I Järfälla och Nyköping. GÖR: Funderar på framtiden. Tills dess, vandrar och jobbar vintersäsongen i Vemdalen på Sibylla. Och åker skidor så mycket som möjligt. INTRESSEN: Vandring, scouting, skytte, spela dator och klättring. VIKTIGASTE SAKEN JAG HADE MED MIG PÅ VANDRINGEN: Kompassen! Utan den hade jag gått mycket mera vilse. DRÖMMER OM: Att gå den 436 mil långa Pacific Crest Trail i USA.

INRE UPPLEVELSE. För Maja-Lisa var inte den långa vandringen av andlig karaktär som en pilgrimsvandring, men hon har ett naturligt förhållande till den kristna tron i och med sin uppväxt inom Equmeniakyrkan: ”Tro är naturligt för mig eftersom mamma är troende och jag växte upp i kyrkan. Jag är konfirmerad och upplever mig vara öppen, men skulle säga att jag har ett lite komplicerat förhållande till tron”.

VANDRADE FRÅN SYD TILL NORD

Maja-Lisa följer sin egen kompass Hon blev sugen på att gå långt för att f undera över sin framtid. Riktigt långt. Under 126 dagar vandrade Maja-Lisa Krafft genom hela Sverige helt ensam. Så när som på sällskapet av björnarna och den finska sisun, förstås. TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Angelica Windolf/Fru W Fotoatelier

»D

ET BLEV EN promenad på Sörmlandsleden från Södertälje till Järna häromdan, säger M aja-Lisa när hon sätter sig ned i den gröna fåtöljen i Klockargården intill Överjärna kyrka. Vandringen på två mil var lika lång som en dagsetapp på det äventyr hon precis genomfört. En axelryckning. Packning var inte ens nödvändig. Så många mil är avverkade att kroppen snarare mår sämre av att vara stilla. I våras blev Maja-Lisa Krafft sugen på att traska. Gärna riktigt långt, ja, helst genom hela Sverige. En tom kalender, en vandrardröm och en pågående pandemi gjorde beslutet enkelt – hon skulle gå från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. 236 mil skulle hon ha på sig för ta reda på vart hennes inre kompass ledde. Fundera ut vad hon skulle göra med sitt liv. 126 dagar helt ensam i skog, på grusväg, över myrar och fjäll med ryggsäcken som enda medföljande. Helt solo kom hon dock inte att bli, då bästa vännen och föräldrarna höll henne sällskap i ett par veckor. – Ensamheten har inte varit jobbig för mig. Som person behöver jag inte så mycket umgänge, säger Maja-Lisa som ändå beskriver besvikelsen över att pojkvännen inte kunde vandra med henne enligt plan. Två veckor blev tre dagar på grund av en stukad fot. Hur kommer det sig då att en 21-åring ensamvandrar genom hela Sverige? Någon äventyrs-

novis visar sig Maja-Lisa inte vara. Som niomånaders bebis spenderade hon sin första sommar i fjällen i bärstol på mammas rygg. Därefter har det blivit många dagar i skog och mark med familjen, som scout i Equmeniakyrkan och under sina tre år på friluftsgymnasiet i Nyköping. Tanken på Sverigevandringen uppkom under en fjälltur med föräldrarna för ett par år sedan. I kvällssolen satt Maja-Lisa där på fjället och tänkte: ”Det här är livet! Tänk att gå så här riktigt långt.” Planeringen inför långvandringen pågick i fem månader. Rutten skulle spikas och maten torkas. En mobilapp blev kompanjonen som skulle visa vägen, förutom i fjällen där papperskartan blev nödvändig på grund av dålig täckning. Kompassen blev hennes vän de gånger då stigarna inte ens fanns utmärkta på kartan. – Vissa sträckor med mycket asfalt eller längs banvallar var inte kul. När det känts tungt har jag försökt lura hjärnan och sagt till mig själv att ’när jag gått den här spången eller nått den där stenen får jag ta en nöt’. I SIN MATTORK FRAMSTÄLLDE hon 60 kilo mat som skulle räcka hela sträckan. Kycklinggrytan och köttfärssåsen packades i påsar och skickades varannan vecka med bud eller post. Både mormor i Linköping och en kompis i Hede blev involverade. – Folk åkte med både mat och grejer till mig. Pappa åkte från Stockholm till Skåne bara för att 33

mamma. Efter ett par timmars klafsande genom myr och lämna mina gamla kängor, säger hon och ler. skog når jag fram till en liten skogsväg. Plötsligt kommer Dagarna på vägarna och stigarna gick i sakta en jägare körandes och undrar vad jag gör ensam mitt ute mak. Uppstigningen klockan sex följdes av i ingenstans. Han kör mig till Lövnäsvallen där jag går frukost, påklädning och snörning av vandringsmot ett övernattningskapell. Väl framme möts jag av en kängor. Därefter vandring i två mil till klockan otäck känsla och bestämmer mig för att ta mig tillbaka två och sedan pyssel med packning, tvättning till byn. Någon mat har jag inte fått i mig. Markering och middag vid gasolköket klockan fem. En lunk arna på träden försvinner och jag börjar treva mig fram. som kan locka vilken stressad människa som Min enda tanke var: ’nu traskar jag tills jag stupar eller helst. Samma sak varenda dag, utan krav. Även kommer fram’. Det var då jag märkte av det – den finska om vandringen inte hade ett uttalat andligt syfte sisun. En inre kraft som kommer när man som mest be kan jag inte låta bli att jämföra med de tusentals höver den*. När jag väl kom fram till byn erbjöd ett äldre pilgrimsvandrare som vandrar sig till en yttre par mig logi och jag fick te och smörgåsar. Det var det och inre upplevelse. Att vara på väg mot ett för godaste jag ätit i mitt liv. en själv heligt mål, och att söka svaren ÄNDELbåde inom sig och ute SEN PÅ HÅLLBAR. Maja-Lisa tillverkade i naturen. MYREN 60 kilo torkad mat i mattorken För Maja-Lisa gjoroch rädslan (som hon fick på sin födelsede mötet med andra för björn dag). Hon har ätit torkad mat människors värme blev en skräckupplevelse. ända sedan barnsben. ”Torkad och generositet starkt Så för att inte råka ut för mat håller hur länge som helst”. intryck. Att få känna samma sak igen skickade sig sedd och emottagmamma Ramona upp en en berörde på djupet. satellitnödsändare till sin – Alla jag har mött dotter. Via några knapplängs vägen har varit tryck kunde Maja-Lisa så snälla och givmilmeddela sig med korta da. De har erbjudit notiser såsom ”här spendemig allt från apelsiner rar jag natten” och ”allt är till plastpåsar och okej”. myggmedel. Flera Vad var tuffast med gånger har jag fått vandringen? svara: ’tack, men jag – Kylan. Det dåliga kan inte bära med mig vädret var mig hack i häl. mer saker’. Av 126 dagar var 30 soliga. Hon ser inte sin Jag längtade efter torra prestation som kläder. Näst värst var mina märkvärdig, även om fotblåsor! den har imponerat Även om Maja-Lisa på både vandrare och vandrat enligt Karin Boyes Instagramföljare. På devis ”det är vägen som vissa sträckor blev hon är mödan värd”, så var nästan som en kändis, då folk visste vem hon var. ju tanken att hon skulle nå målet Treriksröset. – Många har sagt ’åh vilken prestation’, men Rådande pandemi satte dessvärre sina krångliga det jag har gjort är att ha flytt verkligheten i fyra käppar i hjulet. Efter mycket mankemang föll månader, säger hon och skrattar. valet på att avbryta i Abisko för att ta tåget hem till Järna. Äventyret var till ända. AG FRÅGAR OM HON varit riktigt – Såklart var det sorgligt att bryta upp men rädd någon gång. Maja-Lisa nämner också skönt att få duscha och ha rinnande vatten natten i vindskyddet då soptunnelocket i kranen, säger Maja-Lisa med lättnad. plötsligt skramlade till. Med lampa i ena Någon klar kompassriktning för framtiden har handen och kniv i den andra satt hon med inte uppenbarat sig. Kanske behöver hon vandra bultande hjärta halva natten utan att våga kika längre för att finna svaret, en sisådär 430 mil? runt hörnet. Hon nämner också dagen på myren Maja-Lisa berättar om sina tankar på Pacidå allt kändes hopplöst: fic Crest Trail, en 430 mil lång vandring från gränsen till Mexiko upp till Kanada. L ängtan Jag är på väg uppför Romboleden och går längs med tillbaka till vildmarken är stark. Den finska sisun Älvdalens skjutfält. Kläderna är blöta och leriga. har inte visat sig för sista gången.

obilen förlorar batteri och benen är tunga. Efter ett M evigt vridande på kartan tappar jag riktningen och börjar irra runt. Framför mina kliv i myren ligger färskt björnbajs. Jag är vilse mitt i björnskogen! En vägskylt visar att det 44 kilometer till närmsta by. Jag gråter efter

* Finsk sisu: En inre dold omedveten kraft som får en att fortsätta kämpa även om den fysiska och mentala kraften är slut.

»Alla jag har mött längs vägen har varit så snälla och givmilda. De har erbjudit mig allt från apelsiner till plastpåsar och myggmedel.« maja-lisa om att möta stor generositet och omtankte längs sin väg

Maja-Lisa om hur kroppen klarar strapatsen ”Musklerna byggde jag upp

allt eftersom. Normalt sett när man vandrar har man energi första dagen. Andra dagen känner man att det är tungt. På tredje dagen känns det fruktansvärt, höftbältet skär in, fotblåsorna smärtar, träningsvärken ger sig till känna. Sedan blir det bara bättre och bättre.”

Maja-Lisa om vikten av att ta hand om sina fötter ” Ta hand om fötterna väl.

Tvätta dem och smörj in varje kväll. Ha nytvättade strumpor varje dag.”

Packning på turen Sovsäck Tält Ligg underlag Mat Regnkläder 2 underställ 2 t-shirtar 6 strumpor 3 trosor (får nya i alla matleveranser) Dunjacka Träningsjacka Kängor Plåster Alvedon Elastisk binda Tejp Nål Tråd Gaskök Gryta Gas

Sked Tandborste Toapapper Tandkräm Vätske system Vätske ersättning Foppa tofflor Vattenflaska Kompass Mobil Karta Nödsändare Kniv Tändstål Tändstickor Nagelsax Mössa Vantar Buff Myggmedel Solkräm

dopet

Foto: Miriam Tinglöf

Dopdags? Boka en av våra kyrkor! Välkommen att boka dop i Järna-Vårdinge pastorat. Själva dopet kostar ingenting. Kyrka, präst, musiker

och vaktmästare är gratis. Om dopet sker i någon av våra kyrkor kan du även hyra festlokal utan kostnad. Dopet är ett sakrament, en helig handling instiftad av Jesus. Genom dopet upptas en människa i kyrkans gemenskap och blir genom

detta medlem i Svenska kyrkan. Även ungdomar och vuxna kan döpa sig. Ring gärna vår expedition för att boka tid eller för att få mer info: 08-551 747 20. Varmt välkommen med din bokning!

KYRKVAKTMÄSTAREN

»Det är viktigt att få stunden för de besökande så bra som möjligt« Harald Åström, 17 år, studerar till trädgårdsmästare och jobbar extra som kyrkvaktmästare. En perfekt kombination enligt honom själv: ”Jag får en bra inblick i arbetslivet”.

»E

fter en prao på kyrkogården i åttan började jag på somrarna jobba som kyrkogårdsarbetare. I våras blev jag tillfrågad om att jobba extra i kyrkan som kyrkvaktmästare. Tidigare har jag bara besökt kyrkan vid särskilda tillfällen, så jag har ingen vana att vara i kyrkan. Men för varje gång jag är där känner jag mig tryggare med vad jag ska göra.

Att vara med på gudstjänster eller mässor är en sak, men begravningar är något helt annat. Då kan känslorna komma. Det är jobbigt ibland att se så många ledsna och det påverkar mig såklart. Känslorna är starka hos dem och inne i kyrkan. Det är viktigt att vara professionell och göra stunden så bra som möjligt för de anhöriga. Det är de som behöver den mest av alla. Det är deras plats att få sörja i kyrkan.«

HARALD ÅSTRÖM BOR: Uppvuxen i Järna men bor nu i Södertälje. ARBETE: Vikarierande kyrkvaktmästare. FAVORITPLATSER I JÄRNA: Enekullarna, Trollskogen och trakterna kring Moraån. FRAMTIDSPLANER: ”Att starta eget vore spännande”!

RESPEKTFULL. Att se proper ut i tjänst med svarta byxor och vit skjorta handlar om respekt, anser Harald som lär sig arbetet som k yrkvaktmästare.

Foto: Järna-Vårdinge pastorat

Under flera veckor fick jag introduktion av kyrkvaktmästare Linda Burnert, och för någon månad sedan började jag arbeta helt själv. Det har känts väldigt spännande, och jag har flera gånger tänkt: ’kommer jag att klara av dessa uppgifter helt själv utan att göra fel?’ Svaret är nej, det blir inte alltid perfekt, men jag gör mitt bästa och lär mig av mina misstag. Min uppgift är att se till att allting ser fint ut inne i kyrkan inför gudstjänst, begravning och dop. Jag ska vara först och sist på plats och se till att psalm-

böcker finns framme, duka altaret, lägga fram textilier i rätt färger, ställa fram blommor och ljus. Jag delar ut agendor och hälsar välkommen. Att ljudet ska fungera är jätteviktigt! Ser jag någon som sitter och håller handen bakom örat måste jag justera ljudet så att alla hör. Något som är väldigt intressant med arbetet är att få uppleva den samverkan som sker när prästen pratar, psalmerna sjungs och texterna läses under mässorna. Det är något som är nytt för mig.

Foto: Linnéa Malmborg

barnverksamheten

Oskar går riddarskolan – lär sig om vänskap

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. johannesevangeliet 3:16

Foto: Ikon bildbank

1. VARFÖR ÄR KYRKOVALET VIKTIGT?

Valet är viktigt därför att Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka som är beroende av människors engagemang.

2. VILKA KAN STÄLLA UPP?

Du som är medlem Svenska kyrkan Du som är döpt i Svenska kyrkan eller annat kristet samfund,

Du som fyllt 18 år senast på valdagen Du som är kyrkobokförd i det område valet gäller.

KYRKOVALET 2021

Vill du vara med och bestämma om vad kyrkan ska göra? Ställ upp i kyrkovalet! SVENSKA KYRKAN håller val till riks-, stifts- och pastoratsnivå vart fjärde år. Nästa kyrkoval genomförs söndagen den 19 september 2021. Alla medlemmar som är 16 år och äldre kan rösta om hur de vill att Svenska kyrkan ska styras. Här kommer en snabbgenomgång!

3. VAD HÄNDER SEN, DÅ?

Skulle du bli invald får du vara med och bestämma vad kyrkan ska satsa sina pengar på.

LITEN ORDLISTA

Foto: Linnéa Malmborg

NAMN: Oskar. ÅLDER: 9 år. BOR: Mölnbo. INTRESSEN: Spioneri, friidrott, läsa böcker, leka. FAVORITBOK: Harry Potter och Lassemajas detektivbyrå.

Under hösten har vi haft fem blivande riddare som gått vår riddarskola. Under träffarna har barnen under ledning av församlingsassistent Jessica Eriksson fått reflektera och samtala kring värderingar, etik och moral genom samtal och lek. Hej Oskar, en av riddarna, vad tycker du om riddarskolan! – Det har varit roligt! Vad har ni fått göra? – Vi har pratat om riddarens dygder: tålamod, ärlighet, vänskap, tjänstvillighet och trofasthet. Vi har pratat, byggt korthus, pysslat och lekt lekar. Kan du ha nytta av det ni lärt er? – Ja, till exempel att man ska kunna lita på varandra och vara snäll.

musik

klassisk musik

Georg tipsar om nybörjarpärlor Georg Lidström är pastoratets organist som tycker att alla borde lyssna på klassisk musik. Här ger han fyra nybörjartips till den som vill börja sin klassiska resa: BEETHOVEN 2:a satsen ur 5:e pianokonserten ”Eftersom det är Beethoven-år i år (han firar 250 år) måste jag välja denna. Ett meditativt och jättefint stycke.” BEETHOVEN Violinkonsert i D-dur ”Av mina klassiska favoritverk så ligger detta storartade verk absolut i topp-5!” RACHMANINOFF 2:a satsen ur 2:a pianokonserten ”Den förför alla som lyssnar på den. Det går inte att undvika att tycka om den.” J.S BACH Arian ur Matteuspassionen Mache dich, mein Herze, rein ”Otroligt vacker. Lyssna på versionen då Dietrich Fischer-Dieskau sjunger.”

Nomineringsgrupp = kyrkovalets motsvarighet till partier.

”Om den klassiska musiken är ny för dig vill jag främst tipsa om att börja med de stora wienerklassikerna som Mozart, Haydn och Beethoven samt även Schubert och Brahms. Hur man än gör kommer man inte runt dessa storslagna tonsättare.”

Mer information finns här: www.svenskakyrkan.se/kyrkoval

Vad betyder klassisk musik för dig? Skriv gärna till Kyrkobladet och berätta!

Förtroendevald = den som är vald till något uppdrag i Svenska kyrkan. Kandidat = den som ställer upp som valbar i kyrkovalet.

kontakt

församling

08-551 747 20

öppet i expeditionen

Tisdag–fredag 10.00–14.30 Lunchstängt 12.00–13.00

JULAFTON 24 DECEMBER samling vid krubban

Stängt under helgdagar. Onsdagar ojämna veckor öppet 10.00–12.00.

Överjärna kyrka kl 11.00 Vårdinge kyrka kl 09.30 och 10.30 ♥ Vi samlas kring julkrubban och får

post- och besöksadress

höra om händelserna kring den första julen i Betlehem.

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna e-post

midnattsmässa

jarna-vardinge.pastorat@ svenskakyrkan.se

sociala medier

facebook.com/svkjarnavardinge instagram.com/svkjarnavardinge instagram.com/kyrkobladet_ kyrkoherde

Matts Sandström, 08-551 782 03 matts.sandstrom@svenskakyrkan.se präster

Hampus Frid, 08-551 782 07 hampus.frid@svenskakyrkan.se Martin Reberg, 076-147 48 61 martin.reberg@svenskakyrkan.se musiker

Georg Lidström, 08-551 782 04 georg.lidstrom@svenskakyrkan.se Agneta Axelson, 08-551 782 18 agneta.axelson@svenskakyrkan.se ansvarig för ungdom

Laila Larsson 08-551 782 08 laila.larsson@svenskakyrkan.se ansvarig för barn

Jessica Eriksson, 08-551 782 06 jessica.eriksson@svenskakyrkan.se kyrkogårdsförvaltningen

Maria Rosenfågel, 08-551 782 14 maria.rosenfagel@svenskakyrkan.se Egil Röckner, 08-551 782 24 egil.rockner@svenskakyrkan.se kommunikatör och redaktör för kyrkobladet

Linnéa Malmborg, 08-551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se 38

Tidevarv komma, tidevarv försvinna Vi ber för de församlingsbor som döpts, och för de som lämnat oss. Från 1 september till och med 10 november 2020.

DÖPTA

Ellen Andersson Oliver Kristensen Oscar Svensson Estelle Keryakes Lauralie Wells-Niemi »Välsignad du, barn av jorden och den stjärnströdda himlen, välsignad du, född av vatten och ande, välsignad du, barn i Guds kyrka och församling.«

AVLIDNA

Saga Ann-Britt Andersson Magnus Erik Solgård Per Martin Nylander Lennart Gustav Runnqvist Åke Bertil Seth Britt-Louise Henrietta Linnéa Hogrell Fredrik Johannes Nordberg »Gud, kom med ditt ljus i dödens mörker, kom med din närhet i saknadens smärta, kom med din frid i liv och död.«

JULDAGEN 25 DECEMBER julotta

Ytterjärna kyrka kl 07.00 julotta

Vårdinge kyrka kl 07.00

SÖNDAGEN EFTER JUL 27 DECEMBER högmässa

Överjärna kyrka kl 11.00

NYÅRSAFTON nyårsbön

Ytterjärna kyrka kl 16.00 Vårdinge kyrka kl 18.00 ♥ Vi tackar för det gångna året och ber för det nya 2021.

»Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba« ur julevangeliet

Foto: Linnéa Malmborg

kyrkogårdsföreståndare

Överjärna kyrka kl 23.00 Foto: Kittikorn PH

svenskakyrkan.se/jarna-vardinge

OBS!

På grund av pandemin kan vårt program komma att ändras. Se vår webb för aktuell information.

telefon expedition

webb

juletid

UNGDOMAR

KĂ&#x2013;R

ungdomskĂśr

kyrkokĂśren

Tisdagar 17.00 verksamhet

Postillan, MĂślnbo đ&#x;&#x17D;¤ Kontakta kĂśrledare Agneta Axelson fĂśr mer information.

HĂ¤r kan du se vĂĽra ordinarie verksamÂ heter som Ă¤r igĂĽng nĂ¤r det inte Ă¤r pandemi. Just nu Ă¤r lĂ¤get vĂ¤ldigt oklart fĂśr nĂ¤r och hur vĂĽra verksamheter Ă¤r igĂĽng. Ring e Â xpeditionen eller se vĂĽr webb fĂśr aktuell information.

Viktigt!

SĂ&#x2013;NDAGSGUDSTJĂ&#x201E;NSTER đ&#x;&#x2013;¤ SĂśndagsgudstjĂ¤nster sker vid lite

olika tider i vĂĽra tre kyrkor. Se kalendern pĂĽ vĂĽr webb. Under tiden som rĂĽder kan det bli sĂĽ att gudstjĂ¤nsterna hĂĽlls utanfĂśr kyrkan, och blir sĂĽ kallade friluftsgudstjĂ¤nster. Se kalendern pĂĽ vĂĽr webb fĂśr aktuell information.

ungdomsgrupp

Tisdagar kl 18.00â&#x20AC;&#x201C;20.30 FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna đ&#x;&#x2018;Ś FĂśr ungdomar frĂĽn 14 ĂĽr. Vi umgĂĽs, fikar, pratar, ser film och har kul ihop. De kvĂ¤llar nĂ¤r det inte Ă¤r nĂĽgot sĂ¤rskilt tema hĂ¤nger vi tillsammans. Du behĂśver inte anmĂ¤la dig, det Ă¤r bara att dyka upp. HĂ¤r Ă¤r alla vĂ¤lkomna precis som de Ă¤r!

kĂśren frid & frĂśjd

konfirmation

FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna đ&#x;&#x17D;ľ Glada kĂśren sjunger kanon, en- och

đ&#x;&#x2019;&#x17D; Kontakta nĂĽgon av vĂĽra prĂ¤ster om

du Ă¤r intresserad av att konfirmera dig. Konfirmationen Ă¤r Ăśppen fĂśr alla frĂĽn 14 ĂĽr, Ă¤ven vuxna.

Ă&#x2013;VRIGA GUDSTJĂ&#x201E;NSTER

GEMENSKAP

kvĂ¤llsmĂ¤ssa

tisdagsfika

Ă&#x2013;verjĂ¤rna kyrka đ&#x;&#x2013;¤ En stilla stund tillsammans infĂśr

FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna â&#x2DC;&#x2022; Kom till fĂśrsamlingshemmet fĂśr en

Tisdagar kl 18.00

Guds ansikte. Kyrkan Ă¤r Ăśppen fĂśr enskild andakt frĂĽn 17.30.

Alla tisdagar kl 13.00

trevlig samtals- och fikastund. sopplunch i mĂślnbo

Torsdagar kl 11.30

Torsdagar jĂ¤mna veckor 12.00 Ââ&#x20AC;&#x201C;13.00 Postillan, MĂślnbo

ÂEnkel andakt med vĂ¤xellĂ¤sning och bĂśn.

sopplunch i jĂ¤rna

BARN

FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna

lunchandakt

Ă&#x2013;verjĂ¤rna kyrka đ&#x;&#x201D;&#x201D; VĂ¤lkommen till vĂĽr lunchandakt.

barnkĂśr

Tisdagar kl 14.30â&#x20AC;&#x201C;15.15

Postillan, MĂślnbo đ&#x;&#x2018;Ľ FĂśr barn frĂĽn 7 ĂĽr. Kontakta Agneta Axelson fĂśr mer information.

Ăśppna fĂśrskolan i mĂślnbo

Onsdagar kl 10.00â&#x20AC;&#x201C;12.00

Torsdagar ojĂ¤mna veckor 12.00â&#x20AC;&#x201C;13.30 (drop-in)

đ&#x;?ľ Vi bĂśrjar med en kort andakt och

sedan serverar vi soppa med brĂśd samt kaffe och kaka fĂśr 30 kronor. vĂĽrdinge kyrkliga syfĂśrening

En onsdag i mĂĽnaden kl 13.00â&#x20AC;&#x201C;15.00

Postillan, MĂślnbo

Handarbete, fika och samtal.

Ăśppna fĂśrskolan i jĂ¤rna

ĂśverjĂ¤rna kyrkliga syfĂśrening

MĂĽndagar & fredagar kl 10.00â&#x20AC;&#x201C;12.00

FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna

đ&#x;&#x2018;Ľ En mĂśtesplats fĂśr vuxna med smĂĽ

barn. Vi leker, sjunger, fikar och pratar tillsammans om allt mellan himmel och jord. Ingen anmĂ¤lan behĂśvs â&#x20AC;&#x201C; det Ă¤r bara att dyka upp. MĂśt andra med smĂĽ barn och dela dina erfarenheter. Ingen fĂśranmĂ¤lan krĂ¤vs och verksamheten Ă¤r kostnadsfri. Fika finns fĂśr liten peng.

Tisdagar 18.30â&#x20AC;&#x201C;20.30 FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna đ&#x;&#x17D;ľ Vi sjunger i vĂĽra gudstjĂ¤nster och genomfĂśr Ă¤ven stĂśrre oratorieverk med solister och orkester.

Varannan torsdag (jĂ¤mna veckor) 13.00â&#x20AC;&#x201C;15.00

FĂśrsamlingshemmet, JĂ¤rna

Handarbete, fika och samtal.

Onsdagar 18.30â&#x20AC;&#x201C;20.30 Ă&#x2013;verjĂ¤rna kyrka đ&#x;&#x17D;ľ En kĂśr fĂśr alla som inte har kĂśrvana men som gĂ¤rna vill sjunga. Inga fĂśrkunskaper krĂ¤vs och alla ĂĽldrar Ă¤r vĂ¤lkomna. glada kĂśren

Onsdagar 18.30â&#x20AC;&#x201C;20.00

tvĂĽstĂ¤mmiga gudstjĂ¤nstsĂĽnger, gamla och nya popsĂĽnger, men Ă¤ven en del frĂĽn den svenska visskatten.

DIAKONALT lp -ria

MĂĽndagâ&#x20AC;&#x201C;fredag 09.00â&#x20AC;&#x201C;13.00 och lĂśrdag 10.00â&#x20AC;&#x201C;13.00.

Hagagatan 14, 153 32 JĂ¤rna â&#x2DC;&#x2022; Social, daglig trĂ¤ffpunkt dit alla Ă¤r

vĂ¤lkomna fĂśr g Â emenskap, samtal, fika och trivsel. besĂśksgruppen

đ&#x;&#x2014;¨ Med omtanke om den som har det

svĂĽrt att komma ut gĂśr vi hembesĂśk, trĂ¤ffas utomhus eller ringer ett telefonsamtal. Vi sĂśker dig som vill vara med i detta viktiga och roliga arbete. HĂśr av dig till Lena Wiklund, 08-551 731 38 eller Laila Larsson, 08-551 782 08.

DOP đ&#x;&#x2019;§ Du Ă¤r alltid vĂ¤lkommen att boka dop

fĂśr ditt barn eller dig sjĂ¤lv (vi dĂśper barn, ungdomar och vuxna). Kontakta vĂĽr expedition fĂśr mer information.

STĂ&#x2013;D OCH SAMTAL đ&#x;&#x2018;&#x201A; BehĂśver du nĂĽgon att prata med?

Kontakta nĂĽgon av vĂĽra prĂ¤ster! Du kan alltid ringa jourhavande prĂ¤st. Ring 112 och be om att fĂĽ bli kopplad till en prĂ¤st. Ă&#x2013;ppet alla dagar 17.00â&#x20AC;&#x201C;06.00.

skapargruppen

VOLONTĂ&#x201E;R

KlockaregĂĽrden, MĂślnbovĂ¤gen 2, JĂ¤rna đ&#x;§ˇ En grupp dĂ¤r vi kan trĂ¤ffas och fika.

đ&#x;&#x201D;§ Vill du arbeta som volontĂ¤r i kyrkan?

Torsdagar 13.00â&#x20AC;&#x201C;15.00

MĂśjlighet finns att skapa nĂĽgot, till exempel mĂĽla, klistra eller nĂĽlfilta.

Du behĂśvs! VĂ¤lkommen att kontakta kyrkoherde Matts SandstrĂśm sĂĽ slussar han dig vidare till rĂ¤tt kontakt.

»Gud, tänd ljus för alla som är i mörker.«