Magasinet Kontra - h17

#1

2018

KONTRA Ett sportmagasin för kvinnor

Locker room talk – så viktigt är snacket innan match

Catch and release

od :a vk

lät

t

ett fiskereportage

k d ' Klä Vägen till toppen – småstadslagets succéhistoria

”

För bra för sin förening:

De ville inte ha oss kvar

En l ivsv i

kti g spo rt

sida 3

REPORTAGE INNEHÅLLSFÖRTECKNING I detta nummer av KONTRA:

HELTID

Längre reportage sid 8. Jakten på idealet sid 14. Betydelsen av kvinnliga förebilder sid 24. Stallet fostrar starka ledare

Stallet fostrar starka ledare

sid 30. Klädkod: avklätt sid 36. En livsviktig sport

reportage s.24

sid 40. Locker room talk sid 45. Allsvenskan nästa sid 52. Catch and release sid 57. Att försvara sig som sport

”

sid 68. Preworkout – en pseudovetenskap sid 80. För bra för sin förening

ALLTID I KONTRA

Jag litade på henne och det var där det gick fel. reportage s. 68

sid 13. PASSNINGEN: Pernilla Winberg sid 20. QUIZ: Testa dina kunskaper om damsport sid 34. FULLTRÄFFEN sid 44. KRÖNIKA: "Mer bevakning av kvinnliga idrottare!" sid 50. SPORTER I SKYMUNDAN: Rollerderby sid 74. MÅNADENS POWERWOMAN

"Hon bryr sig liksom inte bara om spelet utan om spelarna bakom." reportage s.14: Betydelsen av kvinnliga förebilder

sida 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING REPORTAGE

HALVTID Kortare läsning

sid 6. Kvinnor som förändrat sportvärlden

"Det hände att jag fick kommentarer som 'tjejer kanske inte ska träna så mycket', och mina föräldrar tyckte att jag skulle lugna mig lite."

sid 20. Tjejvasan

reportage s. 8: Jakten på idealet

sid 22. Sportkanalerna – männens arena sid 64. Aldrig för gammal för att träna sid 77. Midjemått och vikt i fokus

Att försvara sig som sport reportage s. 57

Välkommen till KONTRA S

ju sekunder. Så lång tid har man på sig att göra ett första intryck.

Det är också så lång tid damidrott visas i rutan hos Sveriges största sportkanaler. Sju sekunder av en timme. Det är så lite tid att det är svårt att förstå, än mindre förklara. Men vi har gjort ett försök.

Att damidrotten får så lite tid i rutan är bara en del av problemet, en pusselbit i en större struktur där kvinnliga idrottare bortprioriteras och bromsas. Där damlag måste bryta sig ur sina hemmaklubbar för att få elitsatsa, där 43 av 49 sportkommentatorer är män och där kvinnliga elitidrottare tjänar en bråkdel av det männen gör.

Det är dags att kontra. I det här magasinet belyser vi de kvinnliga idrottarna som så ofta blir förbisedda. Vi lyfter vikten av att ha kvinnliga förebilder, problematiserade avklädda klädkoderna och berättar om vardagen hos de som vågar ta plats på männens arenor. Dessutom hänger vi på en sportbar, testar alkoholfria alternativ och är en fluga på väggen i ett omklädningsrum.

Jag hoppas vi gjorde ett bra första intryck.

Välkommen till KONTRA!

Alice Nordevik Chefredaktör

sida 3

KONTRA

REDAKTIONEN

Alice Nordevik Chefredaktör

– Balett. För att jag behöver bli lite mer graciös i min vardag (läs: inte ramla så jäkla ofta).

Clara Fritzon Cecilia Oscarsson Alexandra Nordwall Ellen Ivarson Chefredaktör

Layoutansvarig

– Orientering.

– Thaiboxning. För att Verkar så jag alltid gillat kampsport och ägnat hela tråkigt men ingen uppväxten åt att slåss skulle kunna göra narr av mitt med min bror. Och för dåliga lokalsinne att man ser så jävla igen. cool ut!

Julia Fredriksson Webbredaktör

– Surfing. För att det ser sjukt härligt och coolt ut!

Och för att det känns lite otippat att en tjej från Norrlands inland skulle vara bäst på det.

– Löpning. Så att jag kan springa ifrån alla idioter.

Emelie Forsberg Amanda Karlsson Bildansvarig

KONTRA.JMG.GU.SE

Webbredaktör

– Handboll.

Då hade mitt lag vunnit alla matcher.

Lovisa Meijer

Ansvarig övrigt innehåll Ansvarig sociala medier

– Jag väljer väl golf då.

Hade jag varit lika bra på det som jag var på skytte hade jag kunnat tjäna pengar istället för att bara göra av med dem.

MISSA INTE VÅR WEBB

sida 4

Layoutansvarig

– Rida på häst. Inte hoppning eller så, men rida. Verkar så mysigt.

– Tennis. Googlade ”i vilken sport tjänar man mest som kvinna”. Dessutom har jag en vision om att jag och min framtida man ska spela tennis varje lördag.

Instagram @magasinetkontra

KONTRA

- VILKEN SPORT HADE DU VELAT VARA BÄST PÅ?

Emma Holmsen Anna Palmgren Reporter

Reporter

– E-sport, för att det – Skateboard. (För behövs fler tjejer i att slippa planka på toppen och för att spårvagnen) äntligen kunna vinna Skojar! För att över min brorsa. kunna ta mig genom stan med coola skills.

Diba Dehnad Sabaghian Reporter

– Boxning. Coolaste.

Sporten. Någonsin. ELLER basket. Pga har alltid drömt om att ha en basketpojkvän.

Säg inget till min kille

Leotrim Jusufi Gustav Påhlsson Moa Alfredsson Reporter

– Fotboll. Finns ingen vackrare sport.

Lovisa Vitus Reporter

– Dans. Ända sedan jag var liten har jag velat kunna dansa. Tänk vad häftigt att så fort det åker på musik så vet man exakt vad man ska göra.

Reporter

Reporter

– Freeskiing. Bara hoppat med skidor en gång, då bröt jag nyckelbenet. Hade varit kul att lyckas.

Tuva Hansson Reporter

– Kickboxning .

För att en kan ju alltid bli bättre och vad är bättre än bäst.

– Längdskidor. Då har jag äntligen anledning att bo någonstans där det alltid är snö!

Robin Fahlström Reporter

– Gång. Hade aldrig kommit för sent igen.

TV: En kommentators kamp Magasinet TV: En kärlekshistoria TV: Parasport - en fråga om pengar

Kontra

Facebook

sida 5

KONTRA

Inspirerande kvinnor som Text: Tuva Hansson

Idag finns många framstående kvinnor inom sportvärlden. Men så har det inte alltid varit. Här är fem ikoner som alla gått i bräschen för många andra kvinnor, både i och utanför idrotten.

Manon Rhèaume Den 23 september 1992 har ristat in sig i hockeyhistorien som ett viktigt datum. Den då 20-åriga kanadensiska ishockeymålvakten blev då (och är än idag) den enda kvinnan att spela i en NHL-match och inspirerade många kvinnor världen över. Men vägen dit var lång, hon hade tidigare blivit nekad att spela i många lag på grund av att hon var tjej. Ändå hade hon tagit sig in i killarnas juniorliga, på grund av sin talang, mod och skicklighet. Efter sin karriär har hon skapat skridskor speciellt anpassade för kvinnor och startat ”Manon Rhèaume Foundation” som förser unga kvinnor med stipendium.

Foto: Wikimedia Commons

Billie Jean King Är främst känd för att vara en oerhört duktig tennisspelare men också som en oförtröttlig kämpe för kvinnors rättigheter både på och utanför tennisbanan. Hon har vid ett flertal tillfällen rankats som världsetta inom tennis, och vid 40 års ålder ansågs hon fortfarande vara på plats 13 av världens bästa tennisspelare. Hennes kanske mest uppmärksammade bedrift var när hon 1973 gick en match mot proffsspelaren Bobby Riggs som kom att kallas ”The Battle of the Sexes”, och vann.

Den segern har kommit att spela stor roll för damtennisen, men även för sport som utövas av kvinnor i stort. I september 2017 släpptes en spelfilm, "Battle of the sexes" som handlar just om den matchen. Filmen har premiär i Sverige den 9 mars.

Foto: TT

sida 6

KONTRA

förändrat sportvärlden ”Babe” Didrikson Zaharias Hon utklassade allt motstånd i princip alla sporter och rankades som den största amerikanska kvinnliga idrottsstjärnan under 1900-talet. Inför OS 1932 i Los Angeles vann hon sex av åtta grenar på tre timmar och raserade könsbarriärerna inom golf då hon kvalade in till PGA-tävlingen ”Los Angeles Open” 1945. Hon hånades ofta av media som undrade om hon var ”en hon, han eller det” och blev inte folkkär förrän i slutet av sitt liv. I sin tappra strid mot cancern inspirerade hon många när hon 15 månader efter sin operation på tjocktarmen vann sin sista golfturnering med tolv slag.

Hennes obligatoriska hälsningsfras under tävlingar som fick motståndarna att krympa: - Babe är här, vem kommer tvåa i tävlingen?

Foto: TT

Margit Nordin Åkte som första kvinna Vasaloppet 1923. Förutom en matpaus och en kort vila var hon på benen hela tiden och kom i mål på tiden tio timmar, nio minuter och 42 sekunder. Efter loppet förbjöds kvinnor att delta i tävlingen. Det fick ”räcka med ett kavat fruntimmer” ansåg arrangörerna då Margit Nordin kommit sist av alla deltagare, förutom de tre män som valt att avbryta loppet. Det sågs som ett bevis på att det inte var en tävling för kvinnor och att de inte besatt den styrka och uthållighet som krävdes. Kvinnors deltagande var förbjudet fram tills 1981 men många blev inspirerade av Margit Nordins insats och deltog under tiden maskerade till män. Vilket till slut ledde till att förbjudet upphördes.

Foto: Wikimedia Commons

Amelia Earhart Hon var den första kvinnan att soloflyga över Atlanten och hade med den 3 261 kilometer långa färden gjort den längsta nonstopflygningen av en kvinna. Hon blev berömd genom sina långa och djärva flygningar och var en stark röst för att ge kvinnor samma möjligheter att utbilda sig till piloter som män. Hon deltog i tävlingar, satte en rad olika rekord och fortsatte långa flygningar fram tills hennes förmodade död 1937 i Stilla havet. Planet som Amelia Earhart flög återfanns aldrig.

Foto: Wikimedia Commons

sida 7

REPORTAGE

Jakten på idealet Text och foto: Julia Fredriksson

Idealet av kvinnokroppen har länge varit att se smal ut. Trots att muskler varit något för män, börjar fler kvinnor styrketräna. Vad beror det på? Och hur ser idealet ut?

– Har du någon låt med riktigt bra pump i?

Hon nickar godkännande till valet av låt och pluggar in de orangea hörlurarna i öronen. Med ett fast grepp kring den silverfärgade skivstången gör hon sig redo.

Hennes ansikte formar en ansträngd grimas när stången lämnar det gummitäckta golvet och nerifrån halsen kommer ett ljud likt ett avgrundsvrål. Två blåa och

sida 8

en grön viktplatta på varje sida av stången. 125 kilo.

Hon som håller i stången heter Sandra Smoler Eisenberg, styrkelyftare och svensk juniormästare i klassisk bänkpress.

det är en svag men inte så otippad svettlukt

som fyller Slottsskogsvallens gym. I det ena hörnet

REPORTAGE av den nakna lokalen håller Sandra Smoler Eisenberg och drygt tio andra klubbkamrater från Göteborgs Kraftsportsklubb, GKK, till.

– Kom igen nu Sandra!

De spända ådrorna på halsen och den lätt kutade ryggen skvallrar om att det är lika tungt som det låter att lyfta 125 kilo i marklyft. Varje gång stången når marken kommer nya, peppande ord från kamraterna som blandas med de vrålliknande ljud Sandra ger ifrån sig.

– Såja! Ser lätt ut!

– Snyggt!

Höga stön och slamret från när vikterna landar på golvet blandas med musiken från den andra delen av gymmet. Den del där främst de så kallade ”hobbytränarna” håller till. De som inte tävlar. Sandra berättar att det var där ute hon själv började för snart fyra år sedan. Hennes familj hade precis flyttat till området och när hennes bror ville prova gymmet följde Sandra och hennes pappa med. Någonstans där fick hon upp ögonen på riktigt för styrketräning.

– Men det tog ett tag innan man vågade sig in hit på den här sidan, säger hon.

Sandra Smoler Eisenberg är inte ensam om att vara kvinna och våga sig över på den andra sidan om man nu kan kalla Styrkelyftning eller andra kraftsporter för det. Antalet kvinnliga medlemmar i kraftsportsföreningarna har ökat de senaste åren. I det Svenska Tyngdlyftningsförbundet, som också är en kraftsport, har antalet licenserade kvinnliga lyftare mer än fördubblats på fem år, från 131 till 359 stycken. Men oavsett val av sida upplever flera gym att kvinnor generellt sett intresserar sig mer för styrketräning idag jämfört med tidigare.

Kraftsporter: Samlingsnamn för sporter där maximal muskelstyrka ofta är avgörande för resultatet.

I Göteborgs Kraftsportsklubb utgör de sexton aktiva kvinnorna drygt en tredjedel av klubbens medlemmar. Johanna Jilsén är en av dem. Klädd i korta militärmönstrade shorts och grön t-shirt lyfter hon av en skivstång från nacken. En förbipasserande klubbkamrat hejar och kollar läget.

– Hur går det?

Innan hon svarar tar hon några sekunder för att pusta ut.

– Det är jäkligt tungt, men det går bra.

När hon vänder sig om blir de stora, vita bokstäverna över bröstet på hennes t-shirt synliga. Girl Gang.

”

Jag tror att tjejer känt en rädsla över att ta plats, både i och utanför gymmet.

JOHANNA JILSÉN

Johanna Jilsén är både sekreterare, domare och aktiv tävlande i GKK. När hon gick med år 2013 var de totalt fem aktiva kvinnor i klubben.

– Jag tror att tjejer kanske känt en rädsla över att ta plats, både i och utanför gymmet. Man vet inte att man får ta den platsen och därför vågar man inte heller, vilket är väldigt synd.

Johanna Kling är doktorand vid Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, och forskar kring kroppsuppfattning och kroppsmissnöje hos unga vuxna. Hon tror att det ökade intresset för styrketräning kan bero på ett förändrat fokus.

– I Sverige och flera andra västländer har det blivit ett stort fokus på hälsa. Istället Johanna Jilsén. för att banta som många kvinnor gjorde på 80-90 talet så har träning blivit ett sätt att hålla sig i form och det passar in i den hälsosamma livsstilen, säger hon.

Att träna är för många just det, ett sätt att hålla sig i form och förvandla kroppen. Men vad är det vi försöker uppnå?

Johanna Kling tror att den förändrade synen på hälsa hänger ihop med utseendeideal i ständig förändring. I dagens samhälle matas vi med utseendei-

Johanna Jilsén med skivstången.

sida 9

REPORTAGE

Sandra Smoler Eisenberg kör bänkpress, som också är hennes tävlingsgren.

sju minuter. Det blir en del vila mellan fem omgångar. deal överallt. I boken ”Projekt perfekt” beskriver förSandra lutar sig mot ett viktställ med mobiltelefofattarna Kristina Gattario Holmqvist, Carolina Lunde nen i handen när hon blir avbruten. En klubbkamrat och Ann Frisén utifrån aktuell forskning hur idealen i klassisk styrkelyftaregentligen alltid fundräkt med hängslen nits, men sett olika ut och tight nederdel är och hur vi människor redo med sin telefon försöker eftersträva och vill ta en bild. Han dem. ropar: Enligt Johanna Kling – Spänn dig lite då! handlar jakten på ideaHon svarar med ett len mycket om mänSANDRA SMOLER EISENBERG, STYRKELYFTARE vänskapligt skratt. niskans vilja att passa Musklerna på hennes in. Att uppnå dem kan armar reser sig när hon höjer dem framför kameran. innebära många fördelar.

– Vi människor vill gärna tillskriva personer som är närmare idealet positiva egenskaper. Studier visar Under sista året på gymnasiet började Sandras att dessa personer ofta har det lättare både i arbetstid i gymmet ge resultat. Att hennes muskler börjalivet och på dejtingscenen. Redan när barn är små de bli allt tydligare beskriver hon själv som en häftig kan man se att de ger tjocka dockor negativa egenkänsla, men personer i hennes omgivning hade en del skaper, säger Johanna Kling. synpunkter.

Bland ett tiotal män är det fyra tjejer i gymmet denna – Jag gick på Samskolan och där skulle alla helst kväll. Sandra Smoler Eisenberg har avslutat sitt andra vara mer eller mindre likadana. Det hände att jag fick set marklyft och sätter timern på sin mobiltelefon på kommentarer i stil med att ”tjejer kanske inte ska trä-

”

sida 10

Människor har föreställningen av att muskler är någonting manligt.

REPORTAGE na så mycket”, och mina föräldrar tyckte att jag skulle lugna mig lite.

Sandra tror att reaktionerna speglar bilden av vad som anses vara manligt och kvinnligt.

– Människor har föreställningen av att muskler är någonting manligt, och inte något som tjejer ska ha, säger Sandra Smoler Eisenberg.

Historiskt sett har muskler länge varit förknippat med just det.

Manlighet.

Utseendeideal överdriver ofta sådant som är förknippat med en stereotyp syn på manlighet och kvinnlighet. Mansidealen har därför präglats av muskler, medan kvinnoidealen varit smala i modern tid. Åtminstone efter medAmanda Törnqvist. eltiden. Under medeltiden var idealet för kvinnor den ”reproduktiva kroppen”, en rund mage, runda höfter och stora bröst. Det var på 1920-taletsom den fylliga kroppen slutade att dominera och istället hamnade en smal kropp med rak silhuett i fokus.

Fokus på att vara smal har hållit i sig och är den aspekt av kvinnoidealet som än idag är mest tydlig.

Idag finns också en annan viktig aspekt – det vältränade idealet.

– Tidigare har främst killar varit de som uttryckt missnöje över sina muskler, att man vill ha mer och större muskler. Men i våra senaste datainsamlingar har vi märkt att även tjejer vill ha mer muskler och vara mer vältränade, säger Johanna Kling.

En blond tjej tar ett stadigt grepp om det breda

bältet hon har runt midjan och drar åt. Under en tidigare sju minuters-paus förklarades det att bältet ger bättre buktryck och kraft. Precis som det där vrålet också ger. På baksidan av det bältet kan man skymta ”Amanda” inbroderat i lädret. Vanligtvis tränar Amanda Törnqvist hemma i Kungsbacka, men det händer att hon kommer hit till Slottsskogsvallen ibland. Hon har sysslat med styrkelyftning i drygt ett år och tävlar i viktklassen 57 kilo.

– Jag personligen tycker det är väldigt kvinnligt att vara vältränad. Men det beror nog mycket på vilka umgängeskretsar man rör sig i. Här är ju att ha muskler det som är kvinnligt, säger Amanda Törnqvist.

Johanna Jilsén i GKK tror att många kvinnor har en förutfattad mening om vad som händer med kroppen när man styrketränar.

– Jag hoppas att fler börjar förstå att man inte blir stor och bulkig av styrketräning. Det går att bli det men man bör vara medveten om det fruktansvärda jobb som ligger bakom en sådan kropp.

Klubbkamraten Sandra Smoler Eisenberg instämmer.

– Det blir nästan lite förminskande när någon får det att låta som att muskler blir stora över en natt med tanke på hur mycket man själv sliter, säger hon.

Ett tre timmar långt träningspass. Fyra till sex gånger i veckan. Så ser en ganska vanlig vecka i Sandra Smoler Eisenbergs liv ut. Även om klassisk bänkpress är Sandras tävlingsgren tränar hon också marklyft och frontböj. Mest för att det är kul.

Hon lutar sig över en skivstång och skenet från lysrören landar på hennes vänstra underarm. Tre intatuerade viktplattor färglagda i deras verkliga färg. En röd, en blå och en gul.

– Jag är en riktigt tävlings- och prestationsmänniska. När jag gör någonting så går jag ”all in”, säger Sandra Smoler Eisenberg.

Trots tydlig tävlingsinstinkt berättar Sandra att hon kan uppleva pressen kring att alltid prestera och lyfta ”skittungt”, som hon själv uttrycker det, som jobbig. Men om man bortser från prestationen, hur viktigt är egentligen utseendet?

– Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Det tror jag är mänskligt, säger hon och fortsätter: – Det tog väldigt lång tid innan jag valde att göra det som gör mig glad. Att träna det jag vill och bara prestera för mig själv. Jag tänker dock inte känna mig obekväm med min kropp i ett halvår bara för att kunna prestera maximalt under tävling en gång.

Sandra Smoler Eisenberg justerar skivstången.

sida 11

REPORTAGE

Förra året blev Sandra Smoler Eisenberg svensk juniormästare i klassisk bänkpress i viktklassen -84 kilo.

Forskning kring idrottande kvinnor visar att många upplever att deras kropp passar inom idrotten men inte i samhället. Enligt forskaren Johanna Kling har en vanlig orsak till att unga tjejer slutar med sin idrott varit just utseendeaspekten, man vill inte ha en idrottskropp.

Sandra Smoler Eisenberg började tävla i 72-kilos viktklassen. Idag tävlar hon i en högre.

– Jag skulle inte säga att jag har offrat något men man gör det som krävs. Tidigare var det ett mål för mig att väga mer för att också kunna bli starkare, säger Sandra Smoler Eisenberg.

Att öka i muskelmassa går ofta hand i hand med att gå upp i vikt. Muskler väger mer än fett. På så sätt är kombinationen att bli stark och samtidigt vara smal ingen enkel sådan.

Man ska alltså vara vältränad, men inte för vältränad. Man ska ha muskler, men inte för mycket muskler. Johanna Kling menar att ett vältränat ideal, precis som egentligen alla andra, riktar ett stort fokus på ytan. På utseendet. Men en människa kan vara vältränad utan att vara smal eller leva upp till idealkroppen.

– Risken om det inte hänger ihop skulle kunna vara att idealet inte blir att vara vältränad utan att se vältränad ut, säger Johanna Kling.

Oavsett om målet är att bli större och starkare i gymmet, få en smalare midja eller prestera ännu bättre verkar den alltid finnas. Jakten på ett ideal.

– Jag försöker nog jaga, eller kanske snarare forma ett ideal. Inte samhällets och heller inte någon annans, utan mitt eget, säger Sandra Smoler Eisenberg.

Fakta: Styrkelyft Styrkelyft kom till Sverige från USA i slutet av 1960-talet. Idrotten innefattar tre delmoment: Knäböj, bänkpress och marklyft. Tidigare var styrkelyft en del i Svenska Tyngdlyftningsförbundet men blev 1996 ett eget förbund, Svenska Styrkelyftförbundet.

KÄLLA: RIKSIDROTTSFÖRBUNDET

sida 12

PASSNINGEN

PASSNINGEN

I varje nummer låter vi en elitspelare och en yngre spelare inom samma sport ställa ett par frågor till varandra. Den här gången är det hockeystjärnan Pernilla Winberg som får en passning av juniorsystrarna Anni och Vilma.

Text och foto: Cecilia Oscarsson & Alexandra Nordwall

Namn: Anni och Vilma Skiöld Lundqvist Ålder: Anni 11, och Vilma 9 Lag: Team Flicklag i Hovås hockeyklubb Karriär: Går i skolan men spelar hockey varje fredagskväll.

Namn: Pernilla Winberg Ålder: 28 Lag: Linköpings HC Karriär: En veteran i landslaget. Spelade sin första landskamp som 13-åring.

Pernilla: Varför började ni spela hockey?

Anni: Varför började du med hockey?

Anni: Jag höll först på med gymnastik men förra året skadade jag knät. Pappa är hockeytränare, så han tyckte att jag skulle börja med hockey istället då.

Pernilla: Jag spelade fotboll med ett killag i Limhamn när jag var liten. Alla killarna spelade hockey också, så det blev naturligt att jag följde med dem.

När jag blev så gammal att jag var tvungen att välja att satsa på en sport blev det hockey eftersom det var OS det året.

Vilma: Jag började för att Anni började.

Pernilla: Vad har ni för drömmar och mål med hockeyn?

Anni: Vi vet inte riktigt än. Just nu tycker vi bara det är kul att spela.

Vilma: Jag håller med.

Vilma: Hur blev du så bra?

Pernilla: Jag har tränat mycket, men det handlar också till stor del om vilja. Viljan att vinna har alltid drivit mig. När jag var liten och tävlade i löpning mot killarna ville jag alltid komma först. Det kombinerat med att man har roligt tror jag gör att man kan lyckas.

sida 13

REPORTAGE

sida 2

REPORTAGE

Betydelsen av kvinnliga förebilder Text och foto: Alexandra Nordwall

Två av 38 tränare i svenska volleybollelitserien är kvinnor.

Håkan Larsson, genus- och idrottsforskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) menar att det kan få konsekvenser.

– Vissa flickor tänker inte ens på att de har en framtid inom sin sport eftersom det inte finns några kvinnliga tränare eller spelare på elitnivå, säger han. sida 3

REPORTAGE

D

et är onsdagkväll och snart börjar volleybollträningen. Emma Snelder sitter barfota i skräddarposition på det grönblekta, lätt klibbiga golvet i 70-talsskolan i Onsala.

Träbänkarna bakom henne står tomma. Då och då kommer en boll flygande i hennes riktning från planen där några i laget börjat värma upp. En av killarna från Integration Westan, ett lag som Emma startat upp med ensamkommande killar, kommer fram och hejar.

Hon reser sig snabbt upp och kramar om honom hårt.

Därefter lägger hon händerna på hans axlar och säger: – Vad kul att du är här idag!

– Ja, kul att du är här också, säger han och skojknuffar henne på axeln.

emma snelder Har tillbringat många kvällar

med att coacha unga volleybollspelare i klubben Westan, åtta år för att vara exakt. Hon är en före detta elitspelare som kände behov av att dela med sig av sina kunskaper om spelet men också om ledarskap.

– Volleybollen har betytt så otroligt mycket för mig genom livet och jag har alltid velat ge tillbaka, särskilt när jag fick egna barn. Jag gör detta som ett tack för allt volleybollen har gett mig.

Emma introducerade kidsvolley i klubben. Från början var laget en liten skara tjejer som växte fort, precis som Emmas passion för att lära ut. Drygt åtta år senare lär hon fortfarande ut volleyboll till barn men är också tränare för Westans tjejlag och det nystartade laget Integration Westan.

– Jag kan volleyboll väldigt bra, jag har spelat länge och gått många kurser i ledarskap. Jag är inte bara en förälder som är här för att det är kul och det är nog sällsynt när det gäller kvinnliga tränare.

Emma Snelder lägger drygt 20 obetalda timmar i veckan på olika arbetsuppgifter i klubben Integration Westan.

Det är ont om kvinnliga tränare, både på elit- och ungdomsnivå. I volleybollens elitserie finns 38 tränare, av dessa är två kvinnor. Den ena är spelande tränare och den andra assisterande. Emma, som själv har spelat på elitnivå, har en teori.

– Jag tror att kvinnor lägger av när de får barn och

”

Det är viktigt med starka kvinnor som vågar visa att flickor också kan.

EMMA SNELDER, TRÄNARE INTEGRATION WESTAN

sida 16

Emma Snelder ägnar drygt 20 obetalda timmar i veckan på olika arbetsuppgifter i volleybollklubben Westan.

jag kan också känna ibland att det blir mycket att få ihop allt.

Emma har själv två döttrar i tjejlaget som hon coachar. Tränarjobbet innebär en uppoffring av hennes fritid men möjligheten att vara en förebild överväger.

– Det är viktigt med starka kvinnor som vågar visa att flickor också kan. Egentligen vill jag att vi bara ska vara kvinnliga tränare här.

Håkan larsson är docent i pedagogik vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Han har ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt att forska kring jämställdhetsfrågor inom idrotten. 2004 skrev han ’’Idrottsledarskapets genus’’ på uppdrag av Riksidrottsförbundet (RF). I texten hänvisar han till statistik om könsfördelningen bland svenska tränare. Av totalt 639 000 tränare i Sverige år 2004 var 65 procent män och 35 procent kvinnor. Bland landslagstränare var 82 procent män och 18 procent kvinnor.

– I grund och botten har inte särskilt mycket förändrats sedan jag skrev texten. Om det har förändrats är det för att det tillkommit något fler kvinnor

REPORTAGE den stora flyktingkrisen, kände hon ett behov av att efter att Riksidrottsförbundet skärpte sina mål. göra mer.

Håkan Larsson refererar till de nya jämställdhets– Jag kan inte stå och titta målen som RF antog vid på när jag vet att jag kan göra årsstämman i mars 2017 Aktivitetsstöd: Idrottsförbund som mer, säger hon och knyter nä- kvinnor och män ska ha bedriver verksamhet för idrottare i samma villkor och makt åldern 7-25 kan söka årligt LOK-stöd. ven bestämt.

Emma bildade Integration att forma idrotten.

Westan som består av killar som flytt från Afghanis– Riksidrottsförbundet har haft samma jämställdhetsmål i 30 år, men har inte kunnat tvinga föreningtan. Det är ett projekt som hon brinner mycket för arna att följa målen förrän nu. och som gjort att hon nominerats till ”Årets Eldsjäl’’.

Han menar att förbundet fått större press på sig att – Det senaste har jag jobbat mycket med de nymotivera sitt årliga aktivitetsstöd. anlända killarna och det är jättekul, men många av – På senare tid har staten skärpt och börjat villkora tjejerna har varit med från när jag började som träsitt bidrag. Numera är det mer ’’varsågod här får ni nare. För mig är det en gåva att de fortfarande vill pengarna men ni måste redovisa vad ni gör för dem vara med. och förresten måste det vara jämställt också’’.

Totalt lägger Emma drygt 20 obetalda timmar i veckan på olika arbetsuppgifter i klubben. Men även om det är svårt att hinna med annat tycker hon att på kapareskolan Fylls idrottshallen med fler det är värt det. och fler spelare. På onsdagar tränar tjejlaget och Wes– De här ungdomstjejerna är det bästa jag vet, de är tan Integration. Emma sätter pekfingret på mobilens ju liksom mina. Jag tror att jag identifierar mig med touchknapp, klockan är 19.30. Hon ställer sig snabbt dem. upp och springer in i tjejernas omklädningsrum. På mindre än en minut har den mörkblåa polyesterkjolen och ljusgrå koftan bytts ut mot Westans träningsställ. en av de Första tjejerna som Emma började träHon ställer sig bland ungdomarna som bildat en ring na är Ebba Jernström. När Emma startade kidsvolleykring den assisterande tränaren, Caroline Bjerlemo. laget var Ebba sex år gammal, nu är hon snart 15 år och – I dag ska vi köra en lite annorlunda uppvärmning. volleybollen har en viktig plats i hennes liv.

Vi börjar med burpees!

– Det är kul för det är en säger hon samtidigt som lagsport men det är också De här ungdomstjejerna mycket individuellt. Man hon klappar händerna högt. måste vilja bli bättre för att är det bästa jag vet, Emma hoppar ner på bli bra, säger Ebba som inte de är ju liksom mina. marken i en plankan-pohaft så många andra träsition, spelarna hänger nare. efter. Hon skriker: – Jag tänker inte ofta på EMMA SNELDER, TRÄNARE INTEGRATION WESTAN – Ja, kom igen då! att det är färre kvinnliga Tjejlaget har hängt med Emma under hela hennes tränare men man märker ju det när man är ute på tid som tränare men för två år sedan, i samband med turneringar.

För Ebba är det viktigt att man tar spelet på allvar för ”skoja kan man göra i omklädningsrummet’’ och hon tycker att Emma är bra på att kombinera humor och allvar.

– Hon bryr sig väldigt mycket och försöker hela tiden se individerna och hur vi kan utvecklas. Hon bryr sig liksom inte bara om spelet utan om spelarna bakom.

”

Forskaren Håkan larsson betonar vikten av

Emma Snelder servar bollar till tjejerna på andra sidan nätet.

att kunna se upp till sin tränare.

– För de allra flesta barn är det viktigt med kontakten med tränaren och då är det viktigt att tränaren är duktig och kan representera vem som helst.

sida 17

REPORTAGE

På onsdagar tränar killarna från Integration Westan med tjejlaget.

Emma Snelder började spela volleyboll när hon var i tioårsåldern, hon fastnade snabbt för sporten och la ner mycket tid på att utvecklas. Det hårda slitet gav resultat. Under tredje året på gymnasiet började hon spela i elitserien och varje helg blev det matcher och turneringar runt om i Sverige. Men hemma i Tuve visste ingen i klassen ens om att hon spelade volleyboll.

– Jag var inte riktigt med i skolan… alltså, jag hängde med bra men jag hade inte riktigt några vänner så jag var väldigt ensam. Volleybollen var liksom ett ställe där jag var accepterad och omtyckt.

Emma minns ett tillfälle när hon satt på bussen på väg hem från skolan. En kille från klassen kom fram och frågade om hon spelade volleyboll. Tydligen hade han hört när hon blev intervjuad på Sportradion som en ”lovande nykomling”’. Samtalet på bussen förändrade dock inget i klassen. Emma fortsatte vara osynlig. Men egentligen gjorde det inget så länge hon hade volleybollen.

sida 18

– Jag vet inte vad jag hade gjort utan den här sporten. Förhoppningsvis hade det fortfarande gått bra för mig men man vet ju aldrig…

Mot slutet av träningen har ljudnivån i

idrottshallen blivit ännu högre, laget är utspritt vid två nät och Emma och Caroline påminner om bollmatarmaskiner när de står bakom varsitt och kastar ut bollar. Spelarna är tysta och följer bollen med intensiva blickar. Tjejen som står längst fram vid Emmas nät fångar bollen i sitt grepp och smashar över den till andra sidan nätet.

– Bra! Jättebra fixat, ropar Emma och böjer sig snabbt ner och tar upp bollen igen. Inom någon sekund är den i luften igen.

– Graaatis! skriker hon likt en auktionsförrättare i en intensiv budgivning.

Spelarna är snabba i fötterna men lyckas inte kommunicera vem som ska fånga bollen. Studs. Bollen landar framför en av killarnas fötter. Emma stannar upp.

– Allvarligt talat gänget! ’’gratis’’ är jättelätta bollar.

Kom igen nu, skriker hon och slänger upp en ny boll i luften.

REPORTAGE Enligt forskaren Håkan Larsson har många en förutfattad mening om att sporten hade blivit mjukare om kvinnor hade haft mer makt.

– Jag vette tusan om det stämmer. Människor formas av sina verksamheter och i en väldigt konkurrenskraftig verksamhet blir nog de flesta formade av sina roller. Det räcker inte att tro att ”om fler kvinnor kommer in så kommer allt förändras”.

Oavsett om idrotten förändras med fler kvinnor med i spelet ska Riksidrottsförbundets nya jämställdhetsmål vara uppfyllda 2025.

– Om de är det är jag inte hundra på men det kommer gå åt rätt håll. Jag märker stor skillnad från när jag började med dessa frågor för 20 år sedan. När man kom ut till klubbar då och började prata om jämställdhet fick man bara frågetecken, så är det inte idag.

träningen på kapareskolan är snart slut men Emmas energi är på topp.

– I volleyboll får bollen inte nudda marken. Inte bara på match, det gäller även på träning. Ni måste kunna ta sådana här passar, skriker hon när hennes passning landar på marken varefter hon kastar upp en ny boll.

Tjejen som har centerpositionen lyckas träffa i sitt Baggers-grepp men handlederna ligger snett och bollen flyter bakåt, mitt in i dörren till omklädningsrummet. Laget vänder sig om efter bollen som studsar ner på marken och rullar längre och längre från

nätet. Emma lägger händerna på varsin sida om ansiktet och skrattar högt.

– Haha vad var det?

Tjejen skakar på huvudet och skrattar med. Emma kryper under nätet och lägger armen om henne. Laget hänger efter och samlas i en ring runt sin tränare.

Caroline och de andra tjejerna som spelat vid nätet bredvid ansluter. Det är dags att reflektera kring dagens träning.

– Vad tycker ni om träningen idag? frågar Emma.

Spelarna flackar med blicken, ingen vill säga något.

– Lärde ni er något nytt? säger Caroline.

Tystnad. Emma och Caroline väntar tåligt tills en av tjejerna säger: – Jag tycker det var superbra!

De andra i ringen instämmer nickande.

– Jag tycker ni klarade fysen bra! säger Emma och ler stort.

några av spelarna fnissar, andra kollar ner

i marken och fipplar med skosnörena. Emma klappar händerna några gånger, tar ett steg in ringen och sträcker ut sin höger hand. Caroline och spelarna hänger på. Tillsammans ropar de så högt det bara går: – Åhhh Westan!

Skratt och glädjetjut fyller lokalen. Några av spelarna ger varandra high five, andra en kram. De lämnar planen och går in i sina omklädningsrum. Träningen är slut för i dag men vad gör väl det när det är träning i morgon också.

Spelarna får instruktioner av tränare Snelder.

sida 19

KONTRA

Dags för tjejvasan igen Text: Ellen Ivarson och Robin Fahlström Den 24 februari går världens största skidlopp för kvinnor av stapeln: Tjejvasan. Britta Johansson Norgren har vunnit två år i rad. KONTRA har tagit ett snack med henne och två andra åkare inför årets lopp.

Britta Johansson Norgren, Östersund Ska du åka tjejvasan i år?

– Ja, det ska jag.

Hur kändes det när du insåg att du hade vunnit?

– Jag var väldigt nöjd då jag tyckte att jag gjort ett riktigt bra jobb och att tekniken stämde väldigt bra.

Varför tror du att just du vann?

– Jag hade bra förberedelser, bra skidor och en bra dagsform.

Hur tränar du inför tjejvasan?

– För mig tränar jag inte något speciellt inför tjejvasan utan det är en del i förberedelserna inför Vasaloppet.

Har du några tips till tjejer som ska åka sitt första lopp?

– Få lite hjälp med tekniken och se till att du har utrustning som fungerar.

FOTO: Ulf Palm / TT

Emma Bernhardsson, Göteborg

Hur känns det inför Tjejvasan?

– Det känns helt okej, har nog inte riktigt fattat det än.

Jag anmälde mig ganska sent.

Har du tränat mycket?

– Absolut inte, jag litar på att jag klarar det ändå.

Hur har du tränat?

– Konditionsträning, men har hört att man borde träna bålen också...

Hur tror du det kommer gå?

– Jag tror att det kommer gå bra, huvudsaken är att jag kommer i mål och att det går fortare än min pappa som ska åka kortvasan.

FOTO: Privat

sida 20

KONTRA Agnes Westberg, Stockholm

SportQUIZ 1. I vilken friidrottsgren vann Carolina Klüft OS-guld i Aten 2004? a) 800-meter b) Längdhopp c) Sjukamp 2. Exakt hur långt är ett maratonlopp sedan 1924? a) 41 342 meter b) 42 195 meter c) 44 000 meter 3. Vem fick titeln årets kvinnliga idrottare 2017? a) Sarah Sjöström b) Anna Haag c) Jenny Rissveds

FOTO: Privat

Hur känns det inför Tjejvasan?

– Nervöst! Men samtidigt riktigt taggad på utmaningen.

Varför ska du åka?

– Dels för att jag ville ha något att träna inför, som en slags morot, men också för att bevisa för mig själv att jag kan!

Har du tränat mycket?

– Inte särskilt mycket skidor, bara en mil totalt. Eftersom snötillgången i Stockholm har varit dålig har jag fått gå till gymmet istället. Men jag behöver definitivt träna mer kondition och ben.

Hur tror du det kommer gå?

– Har inte så höga förväntningar, mitt enda mål är att komma i mål och att få en bättre tid än min kompis Elisabeth som jag åker dit med... hehe.

Tjejvasan

4. Vem blev den första svenska kvinnan att vinna individuella guld i både OS och VM? a) Charlotte kalla b) Ida Ingemarsdotter c) Astrid Jacobsen 5. Vad betyder “back spin” inom basket? a) När skottet har så dålig precision att bollen varken träffar ringen eller plankan. b) Målgivande passning. c) När bollen roterar baklänges kring sin egen axel efter att ha lämnat skyttens hand.

6. Vem tog sitt tredje VM-guld år 2017 i simning? a) Sarah Sjöström b) Michelle Coleman c) Anna-Karin Kammerling 7. Vem var med i OS-final i 100m löpning i Moskva? a) Maria Akraka b) Linda Haglund c) Lovisa Lindh 8. Vad betyder termen “Voltige”? (inom ridning)

Tjejvasan startade 1988.



30 kilometer långt.



Loppet går mellan Oxberg och Mora.



Årets lopp går av stapeln 24 februari.

KÄLLA: VASALOPPET.SE

a) Ett hjälpmedel man använder för att få hästen lugn, vid t.ex. veterinärvård b) Den som kör med häst och vagn c) Gymnastik till häst

Svar: 1: c. 2: b. 3: a. 4: a. 5: c. 6: a. 7: b. 8: c.



sida 21

KONTRA

Sportkanalerna: Sju sekunder på en timme. Så mycket tid får damsporten i några av Sveriges största sportkanaler. Motsvarande tid för herrarna är 58 minuter och 45 sekunder.

– Om sportkanalerna hade sänt våra matcher hade de ju knappast fått färre användare, säger Beata Kollmats, fotbollsspelare i Kopparbergs FC. Text och grafik: Cecilia Oscarsson, Alexandra Nordwall & Emelie Forsberg

”

sida 22

Det märks hur mycket det betyder för unga tjejer att ha kvinnor att se upp till.

BEATA KOLLMATS, FOTBOLLSSPELARE

KONTRA

männens arena

U

nder en vecka i maj och en vecka i november 2017 sände C More Sport, Viasat Sport och TV3 Sport en mängd fotbolls- och hockeymatcher, golftävlingar och tennisturneringar - allihop på herrsidan. Under samma period gick sju matcher i damallsvenskan, en i svenska damhockeyligan, två golfturneringar för damer och två tennisturneringar. Men de gick inte att se på någon av kanalerna.

– Det finns såklart ett behov av att spegla samhället. Det vore bara obegåvat av oss att exkludera halva befolkningen, säger Johan Cederqvist, programchef på C More Sport och TV4 Sport.

beata kollmats är försvarare i det allsvenska laget Kopparbergs FC i Göteborg. Hon menar att det faktum att damidrotten får så mycket mindre exponering i media resulterar i skillnader i löner mellan könen. Det i sin tur gör att herridrotten kan utvecklas på en helt annan nivå.

– Jag känner många tjejer som jobbar heltid och samtidigt förväntas lägga fullt fokus på fotbollen. Det är klart att det blir tufft, säger Beata Kollmats.

Beata Kollmats. Foto: Privat

På Viasat Sport och TV3 Sport sändes inte ett enda program om damidrott under de veckor som granskats. På C More Sport visades en special om simstjär-

nan Sarah Sjöström två gånger, vilket motsvarade 0,4 procent av den totala sändningstiden under de två veckorna.

– Det är inte bra, men det finns en förklaring, säger Johan Cederqvist.

Han menar att publiken inte är lika stor på damsidan. Därför måste man börja förändringen på bredare kanaler där innehållet blir tillgängligt för fler.

– Skulle vi slänga in damallsvenskan på en betalkanal skulle vi nog göra dem en björntjänst, säger han.

Marknadsför ni er som en kanal för herrsport?

– Nej, det gör vi inte.

sedan två år tillbaka har damfotbollen fått ta sa-

ken i egna händer. Linda Wikström är generalsekreterare på Elitfotboll Dam, som driver streamingkanalen Damallsvenskan TV. Den bildades när sändningsavtalet med TV4 inte kunde förnyas och det inte fanns något utrymme för damallsvenskan på traditionell TV. – Det är inte sant att folk inte vill betala för att se damerna, för våra prenumeranter blir fler hela tiden, säger Linda Wikström.

Beata Kollmats har svårt att förstå varför mer damidrott skulle försämra för kanalerna. Hon tror istället att det hade lockat till sig fler användare.

– Ibland hör folk av sig efter en match och säger att det var första gången de kollade på damfotboll.

Många är förvånade över hur hög nivå det är på spelet, säger hon.

På C More Sport har man ingen konkret plan för att öka andelen damsport, även om programchefen Johan Cederqvist tycker att det är en viktig fråga.

– Med vår räckvidd har vi möjligheten att skapa positiv förändring.

Beata Kollmats tror att det är viktigt för unga tjejer att ha kvinnliga förebilder inom sporten. Som liten hade hon ingen självklar idol, och än idag tittar hon mest på herrfotboll. Det är trots allt det som visas mest.

– Det märks både på sociala medier och när vi kommer ut till klubbar hur mycket det betyder för unga tjejer att ha kvinnor att se upp till, säger hon.

sida 23

REPORTAGE

Stallmiljö fostrar starka ledare Text och foto: Emelie Forsberg

I stallet uppmuntras kvinnor och unga tjejer att jobba hårt, lösa problem och kommunicera. Både med andra inbitna hästmänniskor och med hästen själv.

Traditionella könsroller bryts och gör att hästtjejerna odlar viktiga ledaregenskaper.

I

– Det jobbar den här gruppen på i ridningen nu – stallgången på Göteborgs Fältrittklubb står tjejer i att vara en ledare för hästen på så sätt att man ska hjälmar och höga strumpor och väljer ut borstar ur kunna reglera tempo och även svänga dit man själv tygpåsar som hänger längs med boxkanterna. Med vill och inte dit hästen vill, säger Caroline Johansson. sig har de alla en vuxen, men mest är det mammor som hjälper sina döttrar att borsta bort stöv och sätta på benskydd. Just grUppen som nu idag hävdar mammorna börjar hämta utrustning i Det jobbar den här gruppen sadelkammaren har ridit att ponnyerna är tjuriga. på i ridningen nu - att vara i ungefär åtta månader, De är kittliga under magen och lyfter inte på och därför uppstår det en ledare för hästen. hovarna när barnen ber fortfarande lite förvirring dem. Ridlärare Caroline när de olika attiraljerna Johansson får förflytta ska tas på. En sadel och sig mellan boxarna och ett träns har alla ponnyCAROLINE JOHANSSON hjälpa till. erna, men tränsen är oli– Nej, inte tror jag att de är tjuriga ikväll inte, säger ka och knäpps inte på samma vis och många har även hon och skrattar samtidigt som hon går in till en av extra remmar som ska fästas i sadlarna. de kittliga hästarna.

De unga tjejerna rör sig mellan varandras boxar Helt plötsligt slutar ponnyn att vara svår och stäloch funderar på hur allt ska sitta för att vara rätt. ler sig istället helt stilla med halvslutna ögon medan Mycket löser de själva, men ibland hörs en förälders Caroline Johansson börjar borsta på fläckarna vid förmanande råd, och Caroline Johansson får rycka in magen. I boxen sticker det i näsan av damm och när när en elev inte kommer ihåg hur hårt man ska spänponnyn frustar bildas det små moln i luften. Caroline na nosremen på tränset. förklarar att hästar bara svarar på signaler som män– Kommer du ihåg hur många fingrar som ska få niskan ger ut, och att man måste vara tydlig med vad plats under nosremmen? man vill. Man ska inte dalta med en häst som krånglar.

– Nej inte direkt. Ett?

sida 24

”

REPORTAGE

sida 3

REPORTAGE – Nästan! Två fingrar ska få plats, då sitter den bra.

– Ja, just det!

Lena Forsberg från Luleå Tekniska Universitet har forskat på flickor och kvinnors företagsamhet i hästrelaterade verksamheter. Hon menar att stallmiljön är unik på så sätt att den stiger utanför den genusnormativa sfären. I stallet är det exempelvis okej för tjejer att bli smutsiga och hantera oväntade och kritiska situationer. På så sätt skapar flickor och kvinnor sig en identitet i stallet som inte är könskodad, förklarar Lena Forsberg. “Deras inskolning i ett systerskap skapar en ‘smakdisposition’ till att också ‘våga bli lika modig, lika driftig’ etc.” förklarar hon i ett mejl.

En av ridgruppens medlemmar syns extra tydligt där hon står i röda ridbyxor och tränsar hästen Bella åt sin lillebror som är gruppens enda kille. Hon heter Asta Kettil Wallström, och medan de flinka fingrarna rör sig över spännen och läderremmar förklarar hon att lillebror tycker att hästar är lite läskiga från marken. Därför har Asta erbjudit sig att göra i ordning hans häst medan mamma Ulrika Wallström gör i ordning hästen som Asta ska rida. Det är inga problem, förklarar hon. Bella är nämligen hennes favorithäst.

Asta Kettil Wallström tränsar favoritponnyn Bella.

sida 26

– Eleverna byter hästar var fjärde gång. Det kan verka länge, men det är för att de ska hinna lära känna hästen och hitta de rätta knapparna på just den, säger Caroline Johansson.

Idag ska Asta rida Foxy för fjärde gången, hästen som var kittlig under magen. Hon förklarar att Foxy är piggare än Bella, och att hon blev lite rädd när hon red henne sist.

– Jag blev rädd när hon travade fort, säger hon.

Men nu vet Asta vad hon ska göra om Foxy travar fort. Hon ska luta sig tillbaka i sadeln och säga “ptroo”. Då vet Foxy att hon ska sakta ner.

– Det svåraste med hästar är att det är så mycket man ska lära sig, säger Asta.

Förutom sin nya vetskap har Asta dessutom en säkerhetsväst över den blå fleecetröjan som ska skydda revben och rygg om hon skulle trilla av. Än är det ingen av tjejerna som har en egen säkerhetsväst, det kan de låna av ridskolan. Många lånar även ridhjälmar.

Men om de ska fortsätta rida kommer de så småningom att behöva köpa det.

– Ridning är en dyr sport. Vi i familjen har tänkt på det men det funkar för tillfället. Men det blir inte aktuellt med någon egen häst, säger Ulrika Wallström,

REPORTAGE mamma till Asta.

Ridlärare Caroline Johansson känner igen problematiken. Den präglar flertalet i hästvärlden, även om sporten kan verka glammig utifrån.

– De flesta jag känner som rider och har egen häst har det inte bättre ställt än gemene man. Det gäller istället att prioritera och sätta hästens bästa först, säger hon.

Själv har Caroline haft flera egna hästar, och hen-

”

Det är möjligt att det underlättar med pengar, men jag tror även att det kan göra en driftig om man inte har det.

CAROLINE JOHANSSON

nes nuvarande står på föräldragården utanför Göteborg. Hon har haft mycket hjälp i ungdomen av sin hästintresserade familj, som bland annat köpte Carolines första ponny. En Shetlandsponny att dela med sin syster. Men Caroline är noga med att påpeka att hon och systern alltid varit tvungna att visa eget intresse och ansvara för hästen själva.

– Det är mycket möjligt att det underlättar med pengar, men jag tror även att det kan göra en väldigt driftig om man inte har det, säger hon.

Lena Forsberg håller med om att delar av ett hästintresse ofta är starkt sammankopplat med ekonomisk klasstillhörighet. “Hade jag enbart studerat hästtjejer som tävlar eller enbart studerat ridning som företeelse hade det direkt blivit kopplat mot klass som en viktig förklaringsmodell.” skriver hon i ett mail till redaktionen.

till sist Har sadlar och träns funnit sina rätta

platser. Tjejerna leder då en klapprande karavan av hästhovar över stallets betonggolv och in i ridhuset.

Där ställer de upp på vad som kallas för medellinjen, en mittlinje på ridbanan där alla ekipage får plats att stå på rad bredvid varandra. Ulrika Wallström hjälper Asta att justera stiglädren och spänna sadelgjorden. Det är viktigt att allt känns bra. En del av gruppens yngre medlemmar når inte upp att lägga handen på manken och än mindre sätta foten i stigbygeln. Då får Caroline Johansson gå runt med en högre pall och assistera de minsta eleverna upp på hästryggen.

– Vi har mest större ponnyer och storhästar på ridskolan. Det är för att de kan gå fler lektioner eftersom de flesta inte är för långa för att rida dem, förklarar

Ridlärare Caroline Johansson.

Caroline Johansson.

Efter att alla elever gjort sig redo instruerar Caroline Johansson ut de tio ekipagen på fyrkantspåret i skritt. Caroline berättar för ridgruppen att de ska fortsätta träna på det de gjorde sist – att rida noggranna vägar. Till hjälp ska de använda bokstäver utsatta på ridhusets fyra väggar. Bokstäverna sitter alltid på samma sätt, och används för att ryttare världen över ska kunna prata om ridbanans olika vägar.

– Så vänder ni snett igenom vid K och skrittar hela vägen fram till M. Tänk på att hästarna ska gå så nära bokstaven så att de kan läsa den, säger Caroline Johansson.

Hon instruerar gruppen med vänlig men bestämd röst, och förklarar att det är viktigt att göra ridvägarna ordentligt. Hästarna genar gärna om de upptäcker att de kan, och då kan två hästar komma för

Skänklar: Ord för benen när ryttaren sitter till häst. nära varandra och orsaka en olycka.

– De här hästarna känner varandra bra eftersom att de bor ihop, men man ska alltid tänka på att behålla avstånden, säger Caroline Johansson.

Snart övergår ekipagen i trav. En snabbare gångart där eleverna måste ställa sig upp och ned i stigbyglarna i samma takt som gångarten för att kunna bibehålla balansen. Ljudet av bestämda skänklar mot läder ekar genom ridhuset när ponnyerna ska öka tempo. Barnen smackar och de dova hovtrampen i spånet blir tätare. Några elever hamnar i otakt ibland, vilket gör att de börjar studsa i sadlarna och länger på tyglarna för att kunna hålla sig i sadeln.

Då är Caroline där och hjälper dem med en enkel ramsa.

– Du måste ha korta tyglar för att kunna svänga.

sida 27

REPORTAGE

Eleverna får träna på att rida noggranna ridvägar mellan ridhusets olika bokstäver.

Räkna tyst för dig själv, 1 2 1 2…. Det är den takten du ska ha, säger hon med peppande röst.

Asta och ponnyn Foxy snirklar sig runt ridbanan, ridväg efter ridväg utan problem. Foxy klipper ofta med öronen för att kolla vad ryttaren på ryggen vill. Men Astas ansikte är stramt och kroppen stel.

Efter ett tag rider hon in på medellinjen och stannar. När mamma Ulrika Wallström kommer fram är det tydligt vad som är fel. Trots att allt går bra är Asta fortfarande rädd, och några ilskna tårar letar sig fram mellan ögonlocken. Hon skakar på huvudet.

Vill men ändå inte. Då går Caroline Johansson fram

sida 28

och lägger en hand på Foxys hals och en på de röda ridbyxorna.

– Du klarar av henne jättefint Asta. Hon kommer inte att springa på som hon gjorde sist, säger hon med mjuk röst.

Asta mumlar till svar, och tårarna stannar upp.

Axlarna hänger när hon lyfter på ena handen och torkar bort tårarna på kinderna med baksidan av fingervanten.

– Du klarar det här, säger Caroline Johansson och leder ut dem på spåret igen.

Astas ansikte lättar upp, och snart travar både hon och resterande nio ekipage taktfast runt på

90% av de som utövar ridsport i Sverige är kvinnor och unga tjejer.

Det är det idrottsförbund som har högst andel kvinnor av alla.

KÄLLA: SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDET

”

Att ta hand om en levande individ är ett enormt ansvar.

CAROLINE JOHANSSON

fyrkantspåret utan svårigheter.

– Då kan ni sakta av till skritt och ge dem långa tyglarna. Klappa om dem! uppmanar Caroline Johansson och indikerar därmed att ridpasset är slut.

Forskaren Lena Forsberg publicerade år 2012 en doktorsavhandling med namnet “Manegen är krattad: Om flickors och kvinnors företagsamhet i hästrelaterade verksamheter”, där hon skriver att mötet med hästen kan få unga tjejer att utveckla ledaregenskaper. “Hästens inte helt ofarliga karaktär tvingade flickorna till att bli tydliga, aktionsinriktade och bestämda, något som bidragit till att en självbild utvecklas som karaktäriseras av handling, mod och tydlighet.”, skriver hon. Ridlärare Caroline Johansson menar själv att det hon tagit med sig från hästlivet är just ledarskapet och ansvaret.

– Att ta hand om en levande individ är ett enormt ansvar. Man måste prioritera hästens bästa framför sina egna bekvämligheter, säger hon.

Med det menar hon att man även måste vara intresserad av allt runt omkring hästen om man vill bli en duktig ryttare, som att göra i ordning den före ridning och hålla rent i stallet. Detta är något som många gånger går ut över det sociala livet utanför stallet.

– Om jag har morgonfodringen går jag till exempel inte ut kvällen innan och roar mig med kompisar. Jag låter inte heller hästen stå i stallet en hel dag bara för att jag inte har lust att rida och hellre skulle vilja umgås med kompisar, säger hon.

när eleverna Hoppat av hästryggen och lett tillbaka dem till stallet går allt ganska fort. Sadlar och träns hittar tillbaka till sadelkammaren och efter några snabba tag med en borste över hästryggen försvinner tjejerna en efter en. Men i Bellas box hörs ett dovt frustande. Innanför skiljeväggen kan man ana röda ridbyxor och kalla fingrar som hittar ut ur fingervantarna och möter fluffig hästpäls.

– Nästa gång ska jag önska att få rida Bella, avslöjar en leende Asta.

sida 29

REPORTAGE

Klädkod: Avklätt Kläder är väl bara kläder, eller? På sporttävlingar har ofta manliga och kvinnliga idrottare olika regler för vilken klädkod det är som gäller. Spelar kläderna någon roll för hur vi ser på våra idrottare?

Text och foto: Moa Alfredsson

K

lädkod är regler för hur människor ska vara klädda. Reglerna kan variera mellan olika platser och kulturer men är i de flesta fall uppenbara och behöver intvara skrivna.”

Men i gymnastik är de det. Skrivna alltså. För att få tävla i gymnastik måste man följa de bestämda klädkoderna. För kvinnor betyder det en tight dräkt utan ben och för män är det tighta kläder men med långär-

sida 30

made ben som gäller. I Uddevalla Gymnastik och Parkour Förening finns det bara kvinnliga gymnaster som tävlar. Tävlingsdräkterna är blå. Med ett vitt nästan spindelnätsliknande mönster på. Och med svarta linjer som stäcker sig uppifrån och ned.

Fanny Dahlberg står vid sidan av den röda mattan där hennes sju gymnastikelever värmer upp.

REPORTAGE Det är dags för gruppens andra träning av vad som totalt ska bli sex träningstillfällen denna vecka. Över mattan, som närmast kan liknas vid en upphöjd heltäckningsmatta, springer de för att sen hastigt stanna upp, jula och från att ha stått på händerna landar de på fötterna. Men inte utan att först göra en volt i luften.

– Ni kan börja stretcha nu, ropar Fanny som inte behöver ge några fler instruktioner innan alla gymnasterna genast påbörjar en stretchingrutin i synk med varandra. Ena benet ut. Andra benet fält inåt.

Höger hand över huvudet. Fanny drar ned sin rosa träningsjacka över händerna. Till det har hon långa svarta träningsbyxor. Hon har själv tävlat i gymnastik men lagt dräkten på hyllan. Nu är hon tränare och domare.

– Så här på träningarna får de ha byxor över sina dräkter om de vill. Det är viktigt att kläderna sitter tight så att jag som tränare kan se att de gör rätt, förklarar hon.

I just den här gruppen tävlar alla gymnasterna. Två till och med på SM-nivå poängterar Fanny. Och för att komma till den här nivån har de hållit på länge.

Många började redan som sexåringar. Fanny, som har följt gruppen länge, vet att det funnits de som tyckt att det har varit jobbigt att ha på sig tävlingsdräkten.

– Många har tränat sen de var små. De är vana med att kroppen ser ut på ett visst sätt. Det kan kännas jobbigt när kroppen går från att vara helt platt till att få bröst och kurvor, säger hon.

Uppvärmningen är slUt. Det är dags att träna barr som är en av tävlingsgrenarna i gymnastik. Barren består av två räcken som på olika höjdnivåer sitter fast i en ställning. Nora Hanfelt, 14 år, har på sig sin tävlingsdräkt men med byxor över när hon svingar sig upp på det ena räcket i barren. Barr är en av de grenar som hon tävlar i SM-nivå på. Hon sätter fötterna på ena räcket och kastar sig över till det andra som sitter lite högre upp. Med raka fötter loopar hon runt räcket tre gånger innan hon hoppar av. Hon landar i strumplästen.

Nora går bort till byttan med magnesium som står precis bredvid barren. Hon tar upp en sprayflaska ur hinken och ger sina händer ett par sprut. Höger hand. Vänster hand. Sen doppar hon ned det fuktiga händerna i det vita magnesiumpulvret. Magnesiumet har en tydlig funktion. Nora berättar att man använder magnesium på händerna eftersom det gör att man får bättre grepp när man är uppe i barren.

Tävlingsdräktens funktion är för Nora inte lika tydlig.

–Det är aldrig något vi pratat om. Man ska bara ha en viss dräkt när man tävlar. Men det är klart att den mås-

Tränare Fanny hjälper Nora vid barren.

te vara tight så att man inte fastnar när man gör något.

Hade du hellre tävlat i byxor?

- Jag har alltid byxor på mig när jag tränar så jag tror att det egentligen hade gått bra att tävla i eftersom de också sitter tight. Dräkten kan ibland åka upp vilket är lite jobbigt, säger hon.

”

En man behöver inte visa hud för att visa sitt värde som idrottsman.

KEKKE STADIN

Kekke Stadin, professor vid Södertörns högskola, har bland annat forskat i hur mode, kön och makt

sida 31

REPORTAGE hänger ihop. Kekke menar att när man tvingar kvinnor att vara mer avklädda än män på till exempel på tävlingar så sänder man ut en skev bild av hur man ser på idrottskvinnor.

Skillnaden när det kommer till kvinnliga och manliga klädkoder finns inte bara inom gymnastiken. Hon ser samma mönster inom många olika sporter som till exempel friidrott där män alltid har överdelar som täcker midjan medan kvinnors överdelar kan liknas vid en sportbehå. Eller i volleyboll där det är policy på tävlingar för tjejer att ha shorts som slutar nedanför rumpan medan män har shorts som nästan når knäna.

När en kvinna måste bära korta kläder i idrottssammanhang så menar Kekke att hon görs till ett sexobjekt och man tar då bort fokus från vad som faktisk borde vara viktigt, nämligen idrottsprestationen. Hon menar att mäns idrottskläder till skillnad från kvinnors istället framhäver mannens prestation. Kläderna

är skapade för att inte ta något fokus från mannens idrottsinsats.

- En man behöver inte visa hud för att visa sitt värde som idrottsman. Där är det meningen att vi bara ska fokusera på det han gör och inte hur han ser ut, säger Kekke.

Men det finns undantag. Idrotter där män och kvinnors kläder är mer lika. Som i skidåkning. Eller som i simning. I simning har kvinnor ofta baddräkt medan män bara har badshorts. Kekke menar att man märker stora skillnader i hur kvinnliga sporter tas emot när klädkoderna män och kvinnor emellan inte är speciellt stora. Inom skidsporten och simningen tycker hon att man lyfter fram kvinnors prestationer mer. Hon tror att det är en av anledningarna till att kvinnor inom dessa sporter är några av de mest hyllade och upplysta idrottarna.

- I den typen av sporter erkänns kvinnors prestationer i högre utsträckning. I exempelvis skidåkning och simning tar man kvinnliga idrottare på mycket större allvar.

Att den kvinnliga idrotten förlöjligas tror Kekke blir en konsekvens av de avklädda klädkoderna som gäller för kvinnor. Och hon tycker att det är ett stort problem att idrottsförbunden inte tar sitt ansvar när det kommer till att öka jämställdheten i olika sporter.

Något de enligt Kekke kunde gjort genom att ändra de kvinnliga klädkoderna.

- Idrottsförbunden verkar vilja att kvinnor ska visa så mycket naken hud som möjligt. Det sänder ut en bild att till exempel män inte kan titta på kvinnlig idrott för att de är intresserade av sporten. Skulle de mot sin vilja tvingas att titta så skulle de aldrig titta för prestationernas skull utan bara för att se snygga avklädda tjejer, säger hon.

” Nora har tights över sin gymnastikdräkt.

sida 32

Objektifieringen av kvinnokroppen har blivit mycket värre de senaste åren.

KEKKE STADIN

I Sverige, när det kommer till just gymnastiken, så är det Svenska Gymnastikförbundet som bestämmer vilka regler för kläder som ska gälla på gymnastiktävlingar. Men det svenska förbundet utgår ifrån de internationella reglerna som gäller i övriga Europa. Anna Blid är Svenska Gymnastikförbundets tävlingskonsulent.

REPORTAGE till gymnastiken efter ett halvårs uppehåll. Därför har hon inte fått den nya designade tävlingsdräkten ännu.

Hennes dräkt är röd. Röd med rosa prickar. Och handskarna hon är i full färd med att snöra på sig är vita.

Hon rättar till byxorna hon har över dräkten eftersom de åkt ned lite för mycket i hennes tycke. Just nu tränar hon fyra gånger i veckan för att vänja sig med gymnastiken igen. Och hon tar träningarna på allvar eftersom hon är sugen på att börja tävla igen. Hon har själv inte haft några problem med att framföra sitt barrnummer inför domare, åskådare och andra gymnaster iförd tävlingsdräkten.

– Jag har inte vuxit så mycket under puberteten vilket är skönt. Med det blir ju jättejobbigt för dem som går upp mycket i vikt. Det är ju inte så konstigt att man gör det under puberteten men det är ju fortfarande väldigt jobbigt. Jag tycker inte det känns jobbigt att ta på mig dräkten igen eftersom jag höll mig i form även under mitt uppehåll. Jag tycker det är viktigt att hålla kroppen i form och så, man vill ju se bra ut, säger hon.

Gymnasterna använder sig av kalk på händerna för att hålla ett stadigt grepp om barren.

Hon menar att det inte går att svara på exakt varför det blivit så att manliga och kvinnliga gymnaster har olika klädkoder. Hon tror att tradition kan ligga bakom de olika tävlingskläderna.

– Jag har full förståelse för att man kan känna sig utsatt när man inte har så mycket kläder på sig men vi följer de internationella riktlinjerna. Varför män och kvinnor har olika kläder är svårt att svara på men det har alltid varit så. Det är en gymnasttradition, säger Anna.

Men Kekke Stadin håller inte med Anna om att kläderna har kommit ur en historisk tradition. Hon menar att idén om att kvinnor ska visa mer naken hud än män inom idrott är något som kommit till de senaste 50 åren. Tidigare var kläderna mer jämlika.

– Går vi tillbaks till 1920-talet hade kvinnorna mycket mer kläder, ofta till och med för mycket kläder som hindrade dem att kunna röra sig ordentligt.

Objektifieringen av kvinnor och kvinnokroppen har blivit mycket värre de senaste årtiondena, säger hon.

Tillbaka i träningshallen. Elsa Lappalainen, 14 år, står nedanför barren och tar på sig sina handskar. Detta eftersom hon tycker att det gör det enklare att hänga i barrens räcken. Hon väntar på att det ska bli hennes tur. Elsa har precis kommit tillbaka

Elsa lappalainen har tränat gymnastik sedan hon var liten men under 2016 tog hon en paus.

sida 33

REPORTAGE

Fullträffen Text och foto: Gustav Påhlsson

Sportbarernas koncept är enkla, tiotals tv-skärmar som varje helg visar olika matcher från öppning till stängning.

Men vad händer under vardagskvällarna när det inte spelas några matcher? KONTRA sätter en fullträff på quiz på Glenn sportbar i Göteborg.

17:30 Vill du vara säker på att få plats när det nalkas quiz bör du anlända tidigt, och allra helst boka bord.

Kvällarna med frågesport är väldigt populära och lockar folk även när sportutbudet är lågt. I dag består quizet av frågor om allt mellan himmel och jord och förstapriset är ett presentkort på 400 kronor i baren.

Josefin Eliasson och hennes vänner är först in i baren, ikväll är de här för quizet men de går ofta till olika sportbarer för att se matcher. Under damernas handbolls-VM i december såg Josefin flera matcher. − Det är ett tydligt koncept och man vet vad man får. Oftast är det samma typ av människor här och det blir en stor gemenskap, säger Josefin Eliasson.

Lappar med texten ”Reserverat” syns på vartenda bord i lokalen och en bild på Björn Borg skymtar på väggen bakom baren. Josefin Eliasson och hennes vänner har bokat ett bord för fyra precis framför en

sida 34

TV, så att de kan snegla på junior-VM i ishockey under quizet. − Om det sänds sport är det oftast bra stämning och det blir roligare än att titta hemma. Jag går gärna på sportbar även om jag är ensam. Men det är kul att de har quiz också, då finns det ju ytterligare en anledning att gå hit, säger hon.

19:00 Folk strömmar in och bildar kvällens första kö till baren, papper och penna delas ut, strax därefter börjar det. De som inte har bokat bord tvingas vända i dörren. Torsdagens quiz har totalt 25 frågor och det är smockfullt när frågesporten drar igång, det annonseras även att kvällens sämsta lag kommer tilldelas en skål nötter. Eftersom man får vara max fyra personer i varje lag delar Josefin Eliasson och hennes vänner upp sig.

REPORTAGE

Testa dig själv med frågor från quizet!

1. Vem i kungafamiljen deltog inte under Nobelmiddagen 2017?

2. Vad heter huvudstaden i Nordkorea?

3. Vilket nytt svenskt ord från 2017 går att bilda med följande bokstäver: k n t e m j n o p a e m o a?

Ledtråd: Hashtag

4. Vilken amerikansk president i ordningen är Donald Trump?

5. Vilken sport utför Sofia Olofsson?

6. Terrordådet i Manchester skedde under en konsert.

Vem var artisten?

Svar: 1. Prinsessan Madeleine 2. Pyongyang 3. Metoo-kampanjen 4. 45:e 5. Thaiboxning 6. Ariana Grande

20:00 Det är halvlek i den stora frågesporten och dags för pausquiz. Lagen får bilder med porträtt på 13 kända personer med förnamnet Björn, Björn Borg är inte helt överraskande en av personerna. Uppgiften är enkel – kom på deras efternamn. Josefin Eliasson och hennes vänner lyckas komma på alla efternamn förutom ett, men det räcker tyvärr inte till vinst eftersom två andra lag får alla rätt. Priset? En runda i baren.

21:00 Quizet är slut och det vinnande laget tilldelas ett presentkort på 400 kronor i baren, andrapristagarna får en runda i baren. Josefin Eliasson och hennes lag vann inte quizet men lyckades skrapa ihop 13 poäng, av 25

möjliga. Kompisarna i det andra laget likaså. − Det är okej, vi gjorde ett bra jobb och fick lika många poäng som våra bordsgrannar. Det är ju alltid kul att komma på samma plats som sina kompisar, säger hon.

Kvällens sämsta lag, som fick ihop nio poäng, tilldelas en skål nötter men ger bort dem direkt. Det var tydligen mer intressant att gå hem så fort som möjligt.

23:00 Glenn sportbar stänger men de flesta har redan gått hem, det är quizet som lockar på torsdagarna.

Gästerna som dröjt sig kvar rör sig mot ytterdörren samtidigt som bartendrarna vinkar av dem. Josefin Eliasson hämtar sin jacka.

– Jag går kanske hit igen i helgen, då är det ju mer sport på TV.

sida 35

REPORTAGE

En livsviktig sport Text och foto: Alice Nordevik

Från badvakter på stränder till mästerskap och medaljer.

Livräddningen har gjort en resa från yrke till erkänd sport, med VM vartannat år och siktet inställt på OS. Trots det känner få till dess existens.

D

et är onsdag kväll. Halmstad Arenas simhall stänger snart för allmänheten, de flesta i omklädningsrum nummer tre är på väg därifrån. Johanna von Sicard kom precis. Tillsammans med två klubbmedlemmar diskuterar hon baddräktsmodeller, skrattet studsar mellan de orangevita skåpen.

Johanna låser nummer 140, samma som hon alltid har.

– Jag gillar Saras baddräkt, den är så snygg.

sida 36

– Ja men alla har den, Malmö har den. Jag tycker inte att vi ska se ut som alla andra.

– Inte som Malmö i alla fall!

Johannas baddräkt är blå med urringad rygg, ”SWEDEN” står det i gula bokstäver på rumpan. Hon är en av få personer i klubben Livräddarna Tylösand som har en sådan, som aktivt tävlar och representerar Sverige internationellt.

REPORTAGE Idag är bana 7 och 8 deras, längst bort vid kanten av 25-meters bassängen. Johanna kliver upp på pall nummer 8, trär på sig simglasögonen och dyker i. Varvar de som redan börjat och är snart tillbaka vid kanten igen.

Under vintern är det lågsäsong för livräddarna och Johanna tar det lite lugnt. Förutom livräddningspass på onsdagar och lördagar tränar hon på gym två gånger i veckan och springer en gång. Återhämtning jämfört med somrarna när det är minst ett träningspass om dagen, paddling på havet sju dagar i veckan.

– Men det händer att jag sticker ut nu på vintern också, om det är storm ute så att jag kan surfa, säger hon och skrattar.

– En gång var jag ute utan handskar i 45 minuter, då hade fingrarna svällt av kylan när jag kom in igen.

Men det var ändå så himla kul för jag hade fått vågorna, jag hade fått surfa lite.

2008 flyttade familjen von Sicard till Nya

Zealand och Johanna mötte livräddningen för första gången.

– I Sverige är livräddning så litet. Men åker man till Nya Zealand eller Australien är det helt annorlunda.

Precis som att alla börjar spela fotboll när de är små här så börjar alla i livräddning där.

”

Det finns inget bättre än att fånga en våg, det känns som att flyga.

JOHANNA VON SICARD

Hon berättar om stränder strösslade av livräddningsklubbar, många med tusentals medlemmar.

Träningspass klockan sex på morgonen och sedan ytterligare ett på eftermiddagen, ofta upp till tio pass

Utöver simpassen tränar Johanna både styrka och kondition.

Johanna von Sicard ska tävla i sitt tredje VM i år.

i veckan. Det var kärleken till havet som fick henne att orka.

– Jag har alltid älskat vattnet. Det finns inget bättre än att fånga en våg, det känns som att flyga, säger hon.

Men just på grund av havet kan vad som helst hända.

Det kan vara piskande vindar, stora vågor och starka strömmar. Spöregn eller stekande sol. Tidvattnet tar ingen hänsyn till tävlingar och bara under en dag kan banorna flyttas flera hundra meter beroende på flod och ebb. Den strategi man noggrant planerat på morgonen kan visa sig vara helt värdelös samma kväll.

– Det är inte alltid den med mest muskler eller bäst teknik som vinner, det handlar om att kunna läsa havet, säger Johanna.

– Även om man är längst bak när man rundar sista bojen kan man fånga en bra våg och köra om alla, det är det som är så himla kul.

Det första världsmästerskapet i livräddning hölls i Kanada 1986. Sedan dess har det arrangerats vartannat år, flest gånger i Australien. Så blir det även i november 2018, när australienska staden Adelaide

sida 37

REPORTAGE återigen står värd. Hittills är VM den högsta tävlingsnivån inom livräddning, men USA propagerar för att få in sporten som en OS-gren. Trots det är det försvinnande få som känner till den i Sverige och med runt 350 aktiva tävlande är det en av de minsta sporterna i landet.

Johanna von Sicard är rutinerad: VM i Australien blir hennes femte internationella tävling och tredje världsmästerskap. Ändå blir det annorlunda den här gången. I mars fyllde hon 18 år och som myndig tävlar hon för första gången som senior. Samma grenar, högre krav, större konkurrens. Johanna är nervös.

– Det känns lite konstigt att kalla mig senior, jag känner mig fortfarande rätt liten, säger hon.

Förberedelserna för VM börjar redan nu. Planering, strukturering, upptakt. Simning och styrketräning under vintern och sedan ut på havet redan i april för paddling och teknik. Allt för att få en bra grund inför sommarens hårdträning.

14 mil Upp längs kusten är Livräddarna Göte-

borg också mitt i ett träningspass. Samma turkosa vatten, samma doft av klor och samma mättade, fuktiga

luft. En annan simhall. Tränaren Julia Sjövall sitter på huk på den gråkaklade bassängkanten. Uppmuntrar och uppmanar, rättar och regisserar.

– Tänk på att sträcka på dig, tryck lite bakåt.

En gul lina flyger i en båge över poolen, trasslar in sig i flaggorna i taket och landar på det beigea golvet bredvid. Johan Lindblom svär för sig själv och börjar dra tillbaka linan igen. Han är inne på sitt femte år som livräddare och har tävlat de senaste fyra åren.

Men till skillnad från Johanna von Sicard har han inte tävlat internationellt, utan utövar en annan del av sporten: Nordisk lagkapp.

– Innan jag började med livräddning visste jag inte ens att det fanns, det är många som inte vet vad vi håller på med. Men det är en viktig sport, säger han.

nordisk lagkapp Har inga grenar i havet, utan består istället av tävlingar i bassäng och en sjukvårdsdel. I båda tävlar man i lag om tre personer.

Johan berättar om kombinationen av mycket repetition och att ändå alltid lyckas lära sig något nytt.

Att underhålla de kunskaper han redan har och samtidigt känna spänningen i det nya.

– Man lär sig inte bara hur man sätter på folk plåster, utan allt. Målet är hjälpa folk så mycket som det går, att våga agera och känna sig säker när man gör det. När det är på riktigt.

Träningspasset är två timmar långt. När det är en kvart kvar gör Johan ett sista försök med Hansalinan.

Tar sats, svingar bak armen och slungar iväg linan. Den flyger i en båge, rak den här gången. Seglar över det turkosa vattnet och landar precis på bassängkanten på andra sidan. Johan snurrar runt, sträcker upp armarna i en segergest. Där satt den. i simHallen i Halmstad står simfenor lutade mot

Johan Lindblom tävlar i Nordisk lagkapp.

sida 38

den vitkaklade poolkanten. Decembermörkret utanför trycker mot de stora fönstren, den upplysta poolen speglas i rutorna. Utomhus två grader celsius, inomhus 27 grader varmare.

– Känns det något i magen? Bra, då har ni gjort det rätt!

Patrik Svensson står på kanten och ropar ut instruktioner till gruppen i vattnet. Ett tiotal livräddare följer hans instruktioner, utspridda på de två banorna. Fjärilssim, crawl, ryggsim och bogsering. Vändningar under vattnet och dyk ner till botten var femte meter. På väggen finns passet uppskrivet på en whiteboardtavla.

Klubben har ingen fast tränare utan alla hjälps åt och coachar varandra. Sophia Arslan går längs med kanten, rättar någons crawlteknik och visar med armarna hur de ska göra.

REPORTAGE – Vi har de ungas energi och de äldres kunskap här, det är en bra blandning, säger hon.

Livräddningen blev en sport för att livräddare skulle bli bättre på sitt yrke. Idén var att träffas, tävla och utveckla kunskaperna. Målet: bättre livräddare, färre drunkningstillbud och dödsfall. Trots att sporten har utvecklats sedan dess är det fortfarande många av dagens idrottare som bär med sig det ursprungliga syftet. Jonas Hagberg, förbundskapten för landslaget i livräddning, ser ett växande intresse för sporten och kopplar det till ett ökat säkerhetstänk.

– Medvetenheten blir större, särskilt småbarnsföräldrar blir oroade av drunkningsstatistiken och sätter sina barn i livräddning.

Han berättar att deltagandet har ökat med I Halmstad Arena tränar klubben Livräddarna Tylösand under vinterhalvåret. På somrarna håller de till ute i havet. cirka 70 procent bara det senaste året, allra mest i den yngre kategorin som kallas Nippers.

– Inget cyklande nu! 20 sekunder till!

Några intervaller senare är det röda ansikten, tunga andetag och armar som skakar för att hålla sig även i Halmstad, hos klubben Livräddarna Tylökvar. Skrattet som tidigare ekat mot taket har lämnat sand, har Nippers gjort succé. Förra sommaren deltog plats för tyst koncentration. sammanlagt 150 barn, bland annat Johannas lillebror – Sista! Ladda mentalt nu, fem sekunder kvar.

David von Sicard. Han är med även under resten av – Patrik ska vi... året, och är den yngsta deltagaren på träningen den – KÖR! här onsdagen. Passet börjar närma sig sitt slut, sista Sedan är det sista spurten. 25 meter simning, punkten på tavlan är fysträning. Simfenor träs på blöta vändning under vattnet och så tillbaka. Tio gånger fötter och simglasögon sätts på plats. på raken. Någon tappar en gul simfena som flyter i – Är det någon som saknar fenor och vill ha 44:or bassängen. Efteråt går alla iväg tillsammans, ut geså finns det här, säger Patrik Svensson och skrattar nom en dörr bort till delen där bubbelpoolen finns. innan han blir allvarlig.

Johanna von Sicard tar av sig sin badmössa med sve– Sprid ut er längs kanten här, häng med raka arrigeflaggan på, skakar loss håret och andas ut. mar. Nu ska magen och höften jobba.

– Det är tradition att bubbla lite efter varje träning, Gruppen hänger längs kanten och ålar med hela säger hon. kroppen i vågrörelser, nästan som stillastående fjärilssim.

Så går det till när man tävlar i livräddning Internationella grenar delas upp i hav eller bassäng samt en sjukvårdsdel.

Förutom livboj och livräddningsdocka används bogserlinor, fenor och torped. Havsgrenarna innefattar även en slags kanot, där man paddlar sig fram bland vågorna samt en mindre bräda där man paddlar med händerna.

Sjukvårdsdelen, som kallas SERC, går ut på att tävlande i lag om fyra personer utsätts för en simulerad nödsituation. En minut innan start får de reda på förutsättningarna: vilka som är "döda", skadade etc. Utifrån prioriteringsregler ska de sedan på bästa sätt använda sina kunskaper för att rädda de nödställda. Alla lag blir ställda inför samma förutsättningar och blir utvärderade av samma domare. För att få tävla som senior måste man vara utbildad livräddare.

KÄLLA: SLS

sida 39

REPORTAGE

Locker room talk

Det sägs att 10 000 timmar är det som krävs för att bli riktiga bra på något. Tjejerna i Jitex BK tränar hårt flera dagar i veckan för att bli bäst i serien, men en viktig del av framgången formas inte på, utan vid sidan av planen.

S

Text och foto: Ellen Ivarson

arah Mellouk kastar upp dörren till omklädningsrummet och dimper ner i den slitna tygsoffan.

– Asså jag har varit här skitlänge!, säger hon.

– Jag tänkte att det var konstigt att du inte var här, säger Tove Sjödin från fåtöljen mitt emot.

– Ja jag var här jättetidigt idag, typ tio över, jag har suttit i kansliet, svarar Sarah Mellouk.

Det är måndag kväll och mer än en timme kvar till Jitex BKs näst sista fotbollsträning för året. Tove Sjö-

sida 40

din och Sarah Mellouk är hittills de enda på plats i det rymliga omklädningsrummet vid Åbyvallen i Mölndal strax utanför Göteborg.

– Det brukar vara fler här men det är inte säsong nu, säger Tove Sjödin som spelar ytterback och är inne på sitt andra år i laget.

Att det är ett 20-tal personer som delar på utrymmet i det stora omklädningsrummet går det inte att ta miste på. Det står fotbollsskor, liniment och en och annan energidryck uppradad på hyllorna. En väska

REPORTAGE ligger slängd på golvet bredvid ett par jeans och en träningscykel som står inklämd mot en vägg har fått bli förvaring för västarna. Ett dovt buller indikerar att en tvättmaskin är igång och kanske är det den som bidrar med den fräscha doften. Varje spelare har sin egen plats med varierad ordning. På en plats hänger en handduk, överdragströja och jacka i en prydlig rad medan grannen har valt att förvara allt i en stor hög.

Rummet har kommit att betyda mycket för laget.

– Det är klart att snacket i omklädningsrummet är viktigt. Vi spenderar väldigt mycket tid här och det är här inne vi lär känna varandra så att vi kan spela tillsammans på planen, säger Tove Sjödin.

– Många åker hit direkt efter jobbet eller skolan och tar med sig mat och pluggar i omklädningsrummet.

Det man först ser när man kliver in i Jitex om-

klädningsrum är de lappar som sitter vid varje plats.

Ett steg närmare och det går att läsa i lila text: ”Gladare människa går inte att hitta” och ”Jag är så glad att jag har fått lära känna just dig”. Detta är bara två exempel av alla de linjerade A4-papper som sitter fasttejpade vid varje spelares plats.

– Det är Björck som har satt upp dom, säger Tove Sjödin.

Sarah Björck som är målvakt i Jitex kommer bara några minuter senare in i omklädningsrummet och slår sig ner på en pilatesboll bredvid Tove.

– Lapparna ja, det var precis i slutet av denna säsongen när vi hade förlorat en match. Det var viktigt att vi skulle vinna nästa och stämningen var lite tryckt i laget, säger hon.

Ett omklädningsrum är en – Ja vi var inte nere Pia Sundhage är del av den mentala träningen eller så men det var en av Sveriges mest där man stärker varandra nervöst och lite jobbig älskade fotbollsprofiler bara genom att bekräfta stämning, säger Tove genom tiderna och det varandra.

Sjödin. var i Jitex BK hon nådde – Jag kände att det sina största spelarframPIA SUNDHAGE behövdes lite extra gångar med hela fyra push i omklädningsrummet så jag satte upp lapparna, SM-guld och vinst i Svenska cupen två år. Hon fortsäger Sarah Björck. satte sedan att spela utomlands i Italien och även i det svenska landslaget. De senaste åren har hon varit akOch sen vann ni? tuell som förbundskapten för USAs landslag 2007–2012 – Ja vi vann den matchen och sedan dess har de fått följt av svenska landslaget 2012-2017. Pia har stor erfasitta kvar, säger hon. renhet av omklädningsrum som både spelare och tränare och hon menar att en viktig del av träningen sker i omklädningsrummet.

– Ett omklädningsrum är en del av den mentala träningen där man stärker varandra bara genom att bekräfta varandra. Det är ju trots allt en lagsport. Det behöver inte komma in någon expert och ha kurser eller göra övningar utan det gäller ju bara att man tar ansvar för det som sägs och görs i omklädningsrummet. Den stora delen hänger på relationerna mellan Nu är säsongen över för länge sedan och lapparna spelare och ledare. har börjat sloka. Tejpen har lossnat lite i kanterna Pia menar att den mentala biten är en stor del i ett men ingen har tagit ner dom. fotbollslag.

– Vi hade uppehåll efter att serien tog slut och när – Det mentala finns i varje fotbollsaktion. Du behövi började träna igen i november så satt lapparna kvar ver både det mentala och det fysiska för att prestera och nu har vi många som kommer och provtränar något på högsta nivå. I fotbollsförbundet har vi något med oss och då visar lapparna vad vi är för typ av lag, som vi kallar för fotbollssituation, vi säger att du slår de ger en positiv feeling i omklädningsrummet, säger ett inlägg, då sammanfattas det i att du har en teknik, Tove Sjödin. du har spelförståelse, du har en fysik och du har en mental styrka och de här fyra delarna betyder olika mycket naturligtvis beroende på vem det är men alla Mia Törnblom är författare, föreläsare och utbilär rörande överens om att den mentala delen betyder dare i ledarskap. Hon har fram till i somras jobbat med mycket, säger hon.

Pia Sundhage och det svenska damfotbollslaget som

”

sida 41

REPORTAGE

Jitex omklädningsrum

ett team, alltså där man verkligen spelar varandra inspiratör och processledare vilket betyder att hon arpå bästa fot. Där man gör det där lilla extra och inte betat med lagkänslan och gruppdynamiken i laget. skyller på varandra. Alla gör allt man kan för laget, Hon är övertygad om att det som händer i omklädsäger hon. ningsrummet påverkar spelet på planen.

– Snacket i omklädningsrummet är som en uppJitex har två kanonsäSnacket i omklädvärmning där det handlar songer i ryggen, serievinst två ningstummet är som år i rad kan ingen klaga på. om att skapa rätt tillstånd en uppvärmning. och det är minst lika viktigt Tyvärr har de stupat på målsom att bestämma vem som snöret och förlorat de viktiga ska ta hörnorna, säger hon. kvalmatcherna och därför MIA TÖRNBLOM, MENTAL COACH Hon menar att det är i spelat kvar i division ett men omklädningsrummet inför målet är att gå upp i elitettan träningar som kulturen i laget sätts. nästa år. De tränar både mycket och hårt för att nå – Där bestämmer vi hur vi behandlar varandra och detta mål både på och utanför planen. hur vi pratar med varandra. Sen har man såklart tak– Inställningen är ju en så stor del så vi försöker tikgenomgång och den är allvarlig och superviktig jobba på det inne i omklädningsrummet, säger Tove men det handlar mycket om att träna sig till att bli Sjödin.

”

sida 42

REPORTAGE Mia Törnblom håller med om att en viktig del av träningen sker i omklädningsrummet men hon är noga med att poängtera att mycket också handlar om tillfälligheter.

– Idrott är ju faktiskt också jädra tur och otur, men du kan göra väldigt mycket i form av att skapa trygghet och en vi-känsla, säger hon.

40 minuter kvar till träningen ska börja och nu är rummet fyllt av tjejer vars fotbollsskor smattrar mot stengolvet. Vattenflaskor fylls, ”Har någon ett par extra underställsbyxor?” ropas rakt ut utan att få något svar. Sarah Mellouk har lämnat soffan och sitter nu och äter vid sin plats. I hennes ställe sitter nu Alice Carlsson som började i laget i somras. Hon berättar hur viktigt det är att alla är så goda vänner i laget och mycket av det kan tillskrivas all den tid de tillbringar i omklädningsrummet. Att man har sin egen plats där gör också att man känner sig viktig.

– Man trivs så bra här och vill hänga. Det är därför alla kommer så tidigt, säger hon.

eller lussebullar och julmust och sånt”. Fikat glöms dock snabbt av när nästa veckas futsalturnering börjar diskuteras.

– När det inte är säsong brukar vi ibland vara med i futsalturneringar på helgerna, säger Tove Sjödin.

Hastigt går samtalet över till nästa års träningsresa och sen tillbaka till futsalturneringen och åter till vilket fika som ska köpas. Flera av tjejerna är sjuka eller skadade och ska inte delta på kvällens träning, men de har ändå tagit sig till Åbyvallen för att vara med och hänga med lagkamraterna och tränarna en stund. Helt plötsligt återstår bara tio minuter till säsongens sista träning som nu ändå verkar blir av.

Utan att nämna fikastunden reser sig hela laget upp för att tillbringa ytterligare några viktiga minuter i omklädningsrummet för sista gången i år.

”vilka vill skippa träningen idag och bara ha gött häng här?” frågan slängs ut och får snabbt gensvar av ett tiotal händer i luften. Det är torsdag och Jitex BKs allra sista träning för året. Om det nu blir någon.

Ute piskar regnar och termometern visar endast några plusgrader. Laget har tillsammans med tränare samlats runt ett långbord i ett litet konferensrum strax intill omklädningsrummet. Pappersmuggar med nybryggt kaffe står utspridda på bordet. Några snusdosor ligger bredvid. Sarah Mellouk får hjälp av en lagkamrat att skriva klart en skoluppgift. När förslaget om att skippa träningen och bara hänga istället kommer är tjejerna snabba med att svara ”Jaa så kan vi åka och köpa pizza

Fakta Jitex Bildades: Januari 1971 Hemmaarena: Åbyvallen SM-guld: 6 st Segrar i Svenska cupen: 3 Kända spelare: Pia Sundhage, Anette Börjesson, Elisabeth Leidinge Övrig fakta: Jitex BK är en av de mest framgångsrika klubbarna inom svensk damfotboll. De spelade senast 2014 i allsvenskan och just nu i division ett.

KÄLLA: jitex.se

Tove Sjödin

sida 43

KRÖNIKA

CLARA FRITZON:

Mer bevakning av kvinnliga idrottare tack!

D

et svenska damlandslaget i innebandy tog sitt sjätte raka VM-guld i december förra året efter ett straffdrama mot Finland. Fantastiskt på alla sätt och vis, men vart tog rapporteringen vägen? Innebandy är som bekant ingen stor sport och konkurrensen svenskorna mötte i Bratislava var inte särskilt tuff.

I gruppspelet hade Sverige en målskillnad på 52-7 och ’’alla’’ förväntade sig en överkörning av grannlandet i öster. Men glädjen för vinsten blir givetvis inte mindre för det. Eller?

Kort efter segern gratulerade jag damerna till segern på min instagram. En bekant, en manlig sportjournalist, var snabb att kommentera.

– Ja, men det är ju inte direkt en svår sport att bli bäst i. Konkurrensen i innebandy är löjeväckande, säger han.

– Ja, jag vet men man ska ju inte fira mindre bara för att alla andra lag är sämre, svarar jag.

– Haha jo för innebandy är tråkigt. Det är så patetiskt litet och fjuttigt. Blir tråkigt att vinna då, inte värt något.

löjeväckande. patetiskt. Inte värt något.

Det är rätt hårda ord om en sport och ett lag som precis försvarat sin titel som världsmästare. Jag får ont i magen. Blir arg. Det är så här jag antar att det låter på sportredaktionerna ute i landet.

Förlöjligande över mindre sporter som knappt är värda att bevaka för att konkurrensen inte är tillräckligt hård (enligt vem?). Förminskande av kvinnliga idrottares prestationer. (’’damfotboll är inte riktigt fotboll’’). Det är självklart inget som sägs högt men ignoransen av idrottande kvinnor är, medvetet eller omedvetet, satt i system.

sida 44

Lagkaptenen Anna Wijk var en av de som var med och hämtade hem guldet. Hon är utsedd till världens bästa kvinnliga innebandyspelare och inför turneringen var hon tvungen att ta tjänstledigt från sitt jobb som lärare. För att vara både världens bästa innebandyspelare och kunna försörja sig lägger Anna Wijk ned all sin fritid på att träna. Men det är inte värt något tycker åtminstone en manlig sportjournalist i det här landet. Jag gissar att det kan vara fler.

det är därFör det behövs sportjournalistik som bevakar kvinnliga idrottare och deras prestationer. För att sunkiga och nedvärderande åsikter som redovisas ovan inte ska få härja fritt. För att vi inte kan sitta och titta på när de mansdominerande sportredaktionerna sätter agendan och avgör vad som är en bra prestation.

Den som har makten att uppmärksamma och synliggöra har också makten att förändra gamla strukturer. Fram till idag har det inte funnits ett sportmagasin för och om kvinnor.

Med KONTRA hoppas vi kunna ro åt oss en bit av makten för att förändra.

Vi hoppas att du vill vara med på vår resa.

REPORTAGE Elin Bergkvist, Mathilda Johansson Prakt, Fanny Nilsson

och Selma Berggren, alla spelare i IFK Kalmar. Här i omkläd ningsrummet på Gröndals IP.

Allsvenskan nästa Text och foto: Cecilia Oscarsson

Tuffa fyspass på gymmet. Debatter om vilken som blir nästa års hemmaplan.

Inget är lika jobbigt för någon som vet att hon nästa år spelar i allsvenskan. sida 45

REPORTAGE

T

iden rör sig långsamt. Det knastrar i högtalarna när speakern annonserar: fem minuter kvar av matchen. Strax över 2 000 åskådare har samlats kring planen på Gröndal i norra Kalmar. Träläktarna är fulla, och människor står i klungor längsmed sidlinjerna. Ute på plan försöker IFK Kalmar-backen Elin Bergkvist låta bli att snegla på klockan igen. Hon anar hur det kommer att sluta – man kan inte tappa en 6-3-ledning på fem minuter – men hon tillåter sig inte att känna det än. Ännu bubblar det bara. Snart ska glädjen explodera.

– Just då var vi så fokuserade på att köra matchen ända in i kaklet, säger Elin Bergkvist.

Fyra minUter ocH trettio sekunder senare sneglar hon återigen på de stora, glödande siffrorna på måltavlan som hon har försökt hålla blicken ifrån. Och nu kastar sig adrenalinet ut i hennes ådror, för nu vet hon. En halv minut senare sätter domaren visselpipan till läpparna, och vid det första ljudet rusar resten av IFK Kalmars trupp in på plan för att göra sina elva lagkamrater sällskap. Tätt efter kommer journalister med videokameror och mikrofoner. Snart sprutar bubbel över tjejerna, blandas med svetten i deras pannor. De jublar och dansar, gråter och skrattar. Nästa år spelar de i allsvenskan.

– Jag kommer ihåg att vi sjöng och kramades, och sen bara tittade vi på varandra och tänkte: och nu då?

sida 246

”

Så vi sjöng några segersånger till, säger Fanny Nilsson, som spelar på IFK Kalmars mittfält.

Här på gröndal har IFK Kalmars klubbhus stått sedan mitten av 80-talet. På den tiden fanns både herr- och damlag, men sedan 2005 är det en renodlad tjejklubb. En möjlig bidragande faktor till framgången, menar Elin Bergkvist.

– Det gör ju att det blir fullt fokus på oss. Vi får välja våra träningstider, vi går först helt enkelt, säger hon.

Dessutom tror både hon och lagkamraterna att det gör mycket för gemenskapen inom klubben. Det är bara tjejer som tränar och spelar på Gröndal, och spelarna i A-truppen är en självklar närvaro här. De hejar alltid på och känner många av de yngre tjejerna.

– Det är en av de viktigaste anledningarna till varför vi vill vara kvar här på Gröndal. Vi vill att de unga spelarna ska låtsas vara Elin Bergkvist när de spelar, inte Ronaldo eller någon som de bara har sett på tv, säger Jonas Walfridsson, tränare för IFK Kalmar. Ännu är det inte självklart var spelet kommer att äga rum nästa år. Gröndal håller inte måttet för spel i damallsvenskan. Några av de punkter som inte uppfylls är godkänd belysning, tillräckligt många sittplatser under tak och fungerande internetuppkoppling. Det kommer att krävas mycket pengar för att möta kraven.

IFK Kalmar kommer inte vara ensamma i staden om att spela allsvensk fotboll nästa år. Här finns också

Det blir en livsstil, man anpassar allt runtomkring efter fotbollen.

ELIN BERGKVIST, MITTBACK, IFK KALMAR

REPORTAGE

”

Vi vill att de unga spelarna ska låtsas vara Elin Bergkvist när de spelar, inte Ronaldo eller någon de sett på TV. JONAS WALFRIDSSON, TRÄNARE IFK KALMAR

Kalmar FF, ett herrlag som har spelat i högsta ligan sedan 2003. Till en början meddelade kommunen att det blir herrlagets hemmaplan, Guldfågeln Arena, som också IFK Kalmar får spela på. Tidigare i år blev det klart att kommunen skulle köpa arenan av Kalmar FF för en dryg kvarts miljard. Men beslutet har överklagats och det är fortfarande oklart när och om köpet kommer att gå igenom.

– Men det kommer att krävas ombyggnader även på Guldfågeln Arena, säger IFK Kalmar-tränaren Jonas Walfridsson.

Det är bland annat omklädningsrummen som inte räcker till. Det skulle behövas fler duschar och toaletter, och dessutom finns bara kontorsutrymme för ett lag att bedriva verksamhet i.

– Just nu lutar det åt att vi kommer få vara kvar på Gröndal till våren ändå. Men inget är klart ännu, säger Jonas Walfridsson.

Inne i IFK Kalmars klarblå klubbhus vid Gröndal

vittnar en hel vägg full av pokaler om cup- och säsongsresultat genom åren, både för yngre och äldre spelare. Längre ner i korridoren finns omklädningsrum och ett litet gym. Här, på motionscykeln, har mittfältaren Matilda Johansson Prakt tillbringat mycket tid olycklig korsbandsskada redan i säsongens början. Hon är kanske den som längtar allra mest till att få komma ut på fotbollsplan igen.

– Men visst får man lite extra ork till träningen när man vet att vi spelar i allsvenskan till våren, säger hon.

Lagkamraten Fanny Nilsson håller med, trots att vinteruppehåll betyder många och långa fyspass på gymmet. Hon skrattar och berättar: – Häromdagen när jag tränade kom det fram någon och frågade om den som hade satt ihop passet åt mig inte tyckte om mig.

det gäller att ha ett flexibelt jobb när man tränar mycket och måste åka långt till bortamatcher. Alla spelare i IFK Kalmar har någon annan sysselsättning vid sidan om fotbollen. Att kunna jobba bara 75 procent, som Elin Bergkvist gör, är en lyx som inte är möjlig för alla.

– Det blir en livsstil, man anpassar allt runt omkring

På Grönd als IP spel ar endast rustas upp tjejer, någo och det är t som spel oklart var arna uppsk lagen kom attar. Nu mer hålla behöver id till nästa rottsplats säsong. en

sida 47

REPORTAGE efter fotbollen. Men det är klart det är orättvist. Det är knappast så att alla spelare i herrallsvenskan har jobb vid sidan av, säger Elin Bergkvist.

Att fotbollsvärlden inte är jämställd är ingen nyhet.

Men hela tiden sker små förändringar. I Kalmar kommun har man beslutat att höja elitstödet till IFK Kalmar så att det blir helt likvärdigt med det som herrarna i Kalmar FF får.

– Det är självklart att det ska vara så, säger tränaren Jonas Walfridsson.

kommUners stöd till elitfotboll ser lite olika ut

runt om i landet. I Göteborg och Stockholm har man till exempel inget specifikt elitstöd, utan allt ekonomiskt stöd riktas mot barn och ungdomar. Däremot

Läktaren var proppfull med åskådare när IFK Kalmars damlag slog Assi IF med 6-3 i höstas.

sida 48 2

driver kommunerna olika investeringsprojekt som också stödjer klubbarnas elitverksamhet.

I andra kommuner ger man elitstöd utefter ett antal krav som ska uppfyllas. Det gör att Eskilstuna United DFF, kommunens allsvenska damlag, fick 50 000 kronor mer än herrlaget AFC Eskilstuna under 2017. Det beror på att herrklubben är väldigt ny, och helt enkelt inte har hunnit bygga upp ett lika starkt samarbete med kommunen. I Örebro får herrarna visserligen 400 000 kronor mer i elitbidrag, men för arenan som båda lagen spelar på betalar de tio gånger mer i hyra än damerna.

i kalmar Fanns det ingen tvekan om att de båda allsvenska lagen skulle få lika mycket bidrag. Beslutet togs av en grupp inom det kommunala bolaget Destination Kalmar, och det var inget parti som hade några invändningar.

Marianne Dahlberg är ordförande i kultur- och fritidsnämnden och en av Socialdemokraternas leda-

REPORTAGE

”

Det handlar om att förbättra villkoren för damidrott. Just fotbollen har en lång väg att gå.

MARIANNE DAHLBERG, KOMMUNSTYRELSEN KALMAR

möter i kommunstyrelsen i Kalmar. Hon menar att även om IFK Kalmar kommer att ligga i högsta serien, precis som Kalmar FF, spelar lagen rent ekonomiskt i helt olika ligor. Därför är det viktigt att kommunen och politiker tar ansvar för att skapa förändring.

– Alla måste bidra om det ska hända något, inte minst vi politiker. Det handlar om att förbättra villkoren för damidrott. Just fotbollen har en lång väg att gå, säger Marianne Dahlberg.

Elitbidraget finns till för att stötta de idrottsklubbar som marknadsför staden genom sin verksamhet.

Marianne Dahlberg tror att IFK Kalmars framgångssaga betyder mycket för invånarna, inte minst tjejerna, i staden.

– Det skapar en sorts samhörighet när det går bra för en lokal idrottsförening. Dessutom blir de fantastiska förebilder, säger hon.

Under Uppväxten Hade Elin Bergkvist sina

egna förebilder. Hon kommer från Piteå och minns hur hon gick från att beundra fotbollsstjärnorna i Umeå till att själv möta dem i allsvenskan. Till en början fick Pi-

teå alltid stryk. Men på senare år började de vinna över Umeå, något hon beskriver som en overklig känsla. Ändå är det betydligt längre söderut som hon har sitt käraste fotbollsminne. Att ta steget upp i allsvenskan med IFK Kalmar. Att vakna till strålande väder efter nästan en hel veckas regn. Det var prat om att det skulle vara för blött för att ens kunna spela sista matchen på Gröndal. Men man sandade. Man räknade med publikrekord. Redan en timme innan matchstart hade det kommit fler åskådare än vanligt. Då var Elin Bergkvist och hennes lagkamrater ute på plan och värmde upp. Då och då tittade de sig omkring, tänkte att snart avtar det nog, fler blir det nog inte.

– Ändå fortsatte folk bara att komma. Det var mäktigt, säger Elin Bergkvist.

de vanliga parkeringsplatserna var fyllda, och även vid skolan intill stod bilarna tätt. Cykelställen räckte inte till. Folk hade lutat sina cyklar mot det höga staketet som skiljer Gröndal från tennisplanerna bredvid.

Kaffesugna och hungriga åskådare stod i kö till kiosken redan innan matchstart. I halvlek skulle man tvingas skicka någon för att köpa mer korv. Kalmarborna kring plan fick bevittna något historiskt. Aldrig tidigare har staden haft ett damlag i allsvenskan. Elin Bergkvist har själv spelat allsvensk fotboll innan hon gick till IFK Kalmar, men säsongens sista 90 minuter på Gröndals IP var några av de mest speciella som hon har upplevt på en fotbollsplan.

– Fast man får inte glömma att det inte bara var den matchen. Det var prestationen under hela säsongen som tog oss dit, säger hon.

HUR ARENAKRAVEN SKILJER SIG DAMALLSVENSKAN  Minst 1 000 sittplatser under tak  Arbetsrum för media: minst 30 m2  Minst 20 VIP-stolar på läktaren  Plattform för huvudkamera, minst 4 m2  Minst 2 kommentatorshytter för radio/tv

HERRALLSVENSKAN  Minst 3 000 sittplatser under tak  Arbetsrum för media: minst 150 m2  Minst 950 VIP-stolar på läktaren  Plattform för huvudkamera, minst 10 m2  Minst 3 kommentatorshytter för radio/tv

sida sida49 3

SPORTER I SKYMUNDAN

Från show till elitidrott Text och foto: Anna Palmgren och Julia Fredriksson

Idag spelas Roller Derby på elitnivå men trots det är det många som inte känner till sporten. Antalet spelare ökar medan publikintresset minskar. Men vad beror det på?

Varför är Roller Derby en "sport i skymundan”?

H

jälmar, munskydd och knäskydd. Roller Derby är en fullkontaktsport som tillåter hårda tacklingar vilket kräver skyddsutrustning. Två lag kör på en oval bana där man plockar poäng genom att varva motståndarlagets spelare.

Lovis Thedéen är spelare i A-laget och tränare i Gothenburg Roller Derby, en förening som idag har drygt 100 medlemmar. Det var efter att hon blev meddragen till Köpenhamn för att se föreningen

sida 50

spela match som hon blev helt fast.

– Idag är Roller Derby det roligaste som finns. Jag gillar att sporten vilar på en feministisk do-it-yourself-grund som är inkluderande.

Det är ju styrka att få vara med i det, säger hon.

Varför tror du att det är en "sport i skymundan”?

– Jag tänker att det har att göra med att det är en sport som drivs, utförs, coachas och organiseras av kvinnor och transpersoner. Det har ju aldrig varit så jävla poppis att vara kvinna eller transperson och

SPORTER I SKYMUNDAN

Hur spelar man Roller Derby?  Under en match, som kallas för Bout, åker två lag med fem spelare i varje rullskridskor runt en oval inomhusbana.  En match är 60 minuter lång, uppdelad i två perioder á 30 minuter.

Inte lika mycket show, men fortfarande attityd inom Roller Derby.

 Varje lag har varsin jammer, vars uppgift är att samla poäng. Detta görs genom att ta sig förbi motståndarlagets blockers, ett poäng för varje passerad blocker.  Därtill har varje lag fyra blockers var. Blockers ska förhindra att jammern tar poäng, gärna genom tacklingar.  Den blocker som kör längst fram i klungan kallas pivot blocker, en position som kan liknas med quarterbacken i amerikansk fotboll.

Vill du veta mer om Roller Derby?  Surfa in på kontra.jmg.gu.se.  Där kan du även läsa om Roller Derbyns historia, hur du går med i Gothenburg Roller Derby och se en video.

Lovis Thedéen till vänster.

hålla på med sport, inte lika poppis som att vara man och göra det i alla fall, säger hon.

När sporten kom till Sverige år 2007 var Roller Derby mer som en show för åskådarna. I början fanns det ett stort åskådarintresse av den nya och trendiga sporten. Spelarna målade sig med massa smink och klädde ut sig i olika kostymer. Idag är matcherna mer utmanande och har blivit en elitidrott som kräver en annan explosivitet och styrka.

– Det har blivit mer spetsat och mer en elitsatsning. Det finns folk som försörjer sig på sporten idag, säger Lovis Thedéen.

KÄLLA: GOTHENBURG ROLLER DERBY

Allt eftersom det blivit mindre av en show har publikintresset minskat.

– Roller Derby växer väldigt mycket som sport och fler vill hålla på. Men våra åskådarsiffror matchar inte det tyvärr, säger hon. Är det en sport som passar alla?

– Roller Derby är ju väldigt speciellt. Jag tror att alla kan hålla på men man måste ju tycka der är kul med hård träning och tycka det är kul att få tacklas lite. Annars är det bara att köra, säger Lovis Thedéen.

sida 51

REPORTAGE

Jessica Jönsson kastar efter Regnbåge i Svartedalen.

CATCH AND RELEASE Text och foto: Tuva Hansson

Sportfiske är Sveriges största fritidsaktivitet, men att var fjärde utövare är kvinna är inget som märks av. Trots det får allt fler tjejer upp ögonen för flugfiske, som Jessica Jönson.

– Jag sålde min motorcykel och köpte ett flugspö.

S

olen håller precis på att gå upp bakom trädtopparna och det är alldeles tyst bortsett från vatten som rinner i en bäck någonstans i närheten.

Morgonen är isig och andedräkten blir till rök i den kalla luften.

Jessica står i vatten upp till fotknölarna iförd sina grå vadarbyxor och kastar ut mot sjön. Man ser hennes illgröna lina fara i en båge högt över henne för att

sida 52

sedan piskas tillbaka ut mot vattnet. Linan skapar ett starkt vinande ljud när den far genom luften.

Jessica Jönsson blev fascinerad av flugfiske när en vän introducerade det för henne. Hon testade några kast på en gräsmatta i ett bostadsområde och sedan var hon fast.

– Jag sålde min motorcykel och köpte ett flugspö, sen var det bara att lära sig.

REPORTAGE

ihop de här tre tafslinorna längst ut på min vanliga Jessica vadar längre ut i vattnet tills det sträcker lina. Det går från tjockast till tjock och sedan tunn. sig en bra bit upp på låren för att komma bort ifrån Den tunna sitter längst ut och detta gör hon för isen som bildats på vattenytan. Hon börjar kasta igen att kasta rakt och kunna och det vinande ljudet presentera flugan bra är rytmiskt och lugnanför fisken förklarar hon. de, nästan som om det Jag förstår inte varför män När Jessica känner hör hemma i skogen. skulle klara av det här bättre sig nöjd klipper hon av Det är mycket att än vad vi gör. linan med en liten ”linhålla koll på och det klippare” som hon fäst krävs koncentration, i sin jacka, den ser preflugan kan fastna i både EMELIE WALLIN cis ut som en nagelsax vassen och i träd som i miniatyr. omringar den lilla sjön i – Ska vi äta lite?

Svartedalen norr om Göteborg.

Doften av morotssoppa med mycket chili i blandas Men det är inte allt. Jessica skall också bestämma ihop med doften av jord och förmultnande löv som sig för var det är lämpligast att kasta för att få napp ligger utspridda i hela dungen där Jessica står under och komma dit med hjälp av en tillsynes avancerad en stor alm. Hon dricker ur den medhavda kåsan. kastteknik.

– Den maskulina jargonen kan ibland vara ” jaha här kommer du, en tjej som inte kan någonting”.

Idag utgör kvinnor cirka 25 procent av andeMen jag försöker att inte tänka så, för jag kanske är len som fiskar, det är en av de mest mansdominerade bättre än någon av dem på att fiska. Det är klart vi utomhussporterna, men kvinnorna är en grupp som tjejer är lika bra, vi måste bara lyfta fram kvinnor och växer. Det har fört med sig en hel del utmaningar för visa att de också kan. de kvinnliga utövarna, allt från att hitta passande utrustning till var man egentligen kan kissa när man är ute och fiskar. Men framförallt hur man blir bemött och kan ta plats.

– Det är en mansdominerad sport av någon konstig anledning, jag förstår inte varför män skulle klara av det bättre än vad vi gör, eller varför det skulle passa dem mer. Speciellt inte flugfiske som handlar om så mycket finmotorik, säger Jessica och berättar om hur pyssligt det är att till exempel binda flugor.

Hon håller fram en ljusgrå ask där hon förvarar sina flugor, vissa av dem har hon bundit själv men hon säger att hon inte är så duktigt på det.

– Det finns många som är betydligt duktigare än jag är och kan göra helt otroliga imitationer av insekter. Det är en konst säger hon och fortsätter.

– Det känns ju inte så maskulint om man nu skall hårdra det och dela in vem som passar till vad i olika kategorier.

Jessicas tafs har gått av så hon plockar fram tre små förpackningar med tafslina, alla i olika storlekar.

Hon står koncentrerat och pillar med linan samtidigt som hon förklarar vad hon gör.

– Jag taperar, det innebär att jag knyter

”

Tafs: En grövre fiskelina. Används till fiskar med vassa tänder för att de inte ska bita av linan.

Jessica använder keps och solglasögon när hon fiskar för att flugan inte ska fastna i håret eller skada ögonen.

sida 53

REPORTAGE Jessica använder keps och solglasögon när hon fisJessica berättar att naturen alltid har varit en stor kar för att flugan inte ska fastna i håret eller skada del av hennes liv. Hon red mycket som barn och de ögonen. hade också en båt de brukade fiska makrill från.

Ledande aktörer inom Fisket kändes som en området menar på att naturlig förlängning av Det behövs fler kvinnliga det växande intresset hennes intresse för naförebilder som kan dominera beror på en samhällsturen och ett sätt att få trend med ökat intresse fortsätta komma ut och lite mer inom fisket så att bara vara. yngre tjejer ska våga och inte för ”outdoor living” och hälsa. Att vi i Sverige – Jag mötte min grankänna sig dumma. har ett land rikt på sjöar, ne på vägen hit och EMELIE WALLIN vattendrag och kustberättade att jag skulle vatten med en unik allemansrätt gör det dessutom ut och fiska och hon sa att det är så skönt att se mig, lättillgängligt. Flera genusforskare menar också på att jag är en ”frisk fläkt”. Jag tror det ligger mycket i att kvinnor i allmänhet har mer fritid idag då de inte det, att man kommer ifrån vardagen och faktiskt tar är lika bundna till hemmet. Historiskt sett har fritid sig ut för att göra något. Det är så lätt att fastna i sofvarit ett manligt privilegium. fan framför tv:n annars.

Någon som tar för sig i sportfiskets mansdominerade Hon drar med en svepande armgest över sjön. värld är Emelie Wallin. Hon introducerades för flugfisket – Det är ju bara att se sig omkring, solen håller på redan som tolvåring av sin pappa och har haft ett pasatt gå upp där borta och vattnet är spegelblankt, det sionerat intresse för sporten sedan dess. Hennes favoritär något helt annat än att sitta och kolla på nyhetsmorplats är här vid Hökensås. 18 mil österut, nära Tidaholm. gon.

”

I Baltak, tre kilometer söder om Tidaholm, kan du precis som Emelie Wallin fiska efter Regnbåge och Öring.

sida 54

REPORTAGE – Det behövs fler kvinnliga förebilder som kan dominera lite mer inom fisket för att yngre tjejer ska våga och inte känna sig dumma för att de har det här intresset. Men också för att visa killarna att vi vet vad vi håller på med.

Emelie öppnar dörren till en liten värmestuga.

Hon går fram till en eldstad som står mitt i rummet och börjar tända en brasa. Förutom den öppna spisen är rummet näst intill tomt bortsett från två träbänkar med liknande smala bord framför.

– Det här är en av anledningarna till att jag älskar att vara här, säger hon och pekar på elden.

– Man får upp lite värme trots att gliporna i väggen är så stora så att man kan se ut.

Utanför hör man konstant vattnet forsa fram ur sprickor och över block och stenar. Emelie är färdig med elden och sätter ihop sitt tredelade spö och byter om till sin fiskeutrustning.

– Det är så lite som är anpassat för kvinnor, när vi ska köpa fiskekläder får vi lägga dubbelt så mycket pengar som killarna i vissa fall. Det finns inga budgetalternativ på samma sätt. Bara en sådan sak att ha bröst gör det krångligt om man till exempel vill ha en flugväst.

Flugvästen hon pratar om är precis som det låter en väst som är speciellt anpassad att ha när man fiskar. Med sina många fickor är det meningen att du ska få plats med allt du behöver för att ha händerna fria. Men inte om du har en byst som är i vägen.

– Jag kör med ryggsäck istället, men man skulle ju kunna tycka att dom kunde komma på något bättre för oss.

Men ibland är inte utmaningen att hitta rätt utrustning utan att köpa den. Emelie är en bland många tjejer som upplever att de blir behandlade annorlunda när de kliver in i vissa sportfiskebutiker.

– ”Jaha och vad fiskar din pappa då?” eller ”vad skall du köpa till din pojkvän”. Har man inte fiskekläder på sig antar många att grejerna inte är till mig.

I Baltak, tre kilometer söder om Tidaholm, kan du precis som Emelie Wallin fiska efter Regnbåge och Öring.

Emelie står precis intill kanten på vattendraget och börjar kasta. Hon kastar fram och tillbaka med en otrolig precision. Hon har tidigare pekat på ett ställe i vattnet där det bildas vågor.

– Det är stenar, där bakom ligger fiskarna och väntar på att något ska komma förbi som de kan hugga på.

Och det är just precis där hennes fluga landar efter varje kast. När hon drar in linan med vänsterhanden

Emelie använder sin ”linklippare” för att knipsa av linan.

ser man hur en stor ilsket orange fluga rör sig böljande i vattnet, likt en fisk.

– Har du fått något än? Frågar en man som går förbi.

Han stannar upp och de två pratar lite med varandra, byter tips och diskuterar den ovanligt höga vattennivån.

– Skitfiske på dig!

För ett ovant öra låter den här frasen förmodligen inte riktigt klok. Men att önska någon ”lycka till” när de ska fiska innebär en katastrof för den drabbade.

När mannen gått vidare berättar hon att det är en väldigt social sport. Man hälsar på alla man möter och stannar och pratar en stund.

– Det är en social sport men också en väldigt hemlig. Folk är inte så givmilda att dela med sig om var de fiskat. Det händer ofta att man frågar vilket ställe det handlar om när de berättat om vad de fått på kroken, ”en sjö” får man ofta som svar då.

På andra sidan forsen kan man se en chockrosa liten fluga sitta fast i ett träd, och blickar man uppåt och verkligen tittar ser man flugor och linor som hänger i grenar lite här och var längs med stigen som leder runt vattendraget.

– Jag måste verkligen kissa, det är så dumt att det inte finns någon bajamaja här. Det är ju bara öppet fält runt omkring oss.

Efter många om och men hittar hon till slut en tillräckligt stor sten att sätta sig bakom för att skydda sig tillräckligt så att hon inte behöver känna sig obekväm inför de andra fiskarna som går längs stigen.

Emelie lyfter upp två stora lådor på bordet i stugan som hon lånat i närheten. Hon öppnar en utav dem och i den ligger fjädrar i alla möjliga olika färger, det finns

sida 55

REPORTAGE

Emelies visar flugorna som hon använder vid fisket.

Det började rycka och dra och min kompis vrålade också glitter, ögon i plast och krokar. I en gammaldags "pb, pb!" Som är en förkortning för personbästa. gräddglasslåda ”med smaken av äkta vanilj” ligger det Hon sitter fortfarande ner där hon binder och deguldskallar som skall fungera som huvud till flugorna. monstrerar hur det ryckte och drog i spöt så hela Hon inspekterar fjädrarna noga, lyfter upp en gul bordet skakar. svart prickig för att sedan lägga tillbaka den i lådan - Jag började veva och så fort den var i närheten igen. Hon beslutar sig till slut för en gul och slänger stack den iväg igen. Jag stod och höll emot allt vad jag också upp en svart på bordet. orkade och det blev fart på rullen som började tjuta.

– Jag gör två stycken.

Emelie har nu rest sig upp från stolen och gestikuHon sätter fast ett bindstäd på bordskanten, som lerar vilt med händerna och fyller samma funktion som hela kroppen för att visa ett skruvstäd, och sätDet var en chock för mig hur stor den var. ter igång. Det går snabbt, – Till slut fick jag upp den, händerna rör sig vant och att jag hade fått upp det vi vägde och mätte den. Den metodiskt. Hon tar fram här stora aset till fisk. var 105 cm lång, min första en färdig fluga i en av sina 100 plussare. lådor och förklarar steg för EMELIE WALLIN Emelie själv är 1.55 cm steg hur hon gör. lång och fisken hon håller i – Känslan när du får fisk famnen ser groteskt stor ut på bilden hon visar upp på något du gjort själv är helt otrolig. Då har du verkfrån sin mobiltelefon. Hon darrar på rösten och fortligen gjort det från grunden, går inte att jämföra med sätter med tårar i ögonen. att plocka upp något på till exempel en mask.

– Det var en chock för mig att jag hade fått upp det Och plockar upp fisk, det gör hon. Emelie berättar här stora aset till fisk. om sin hittills bästa fiskeupplevelse som handlar om Även om Emelie inte fått någon fisk idag är hon när hon slog sitt personbästa och plockade upp en nöjd. gädda på 8,77 kilo.

– Jag har fått komma ut och bara vara, bättre lycka – Jag hade kastat tre, fyra gånger när jag kände att nästa gång säger man ju. det var något fruktansvärt tungt som satt på kroken.

”

sida 56

REPORTAGE

Att försvara sig som sport Kvinnor vill lära sig självförsvar. Det tycks vara en av anledningarna till ökningen av kvinnor inom kampsporter.

– Det är ju väldigt aktuellt i samhället att tjejer ska kunna försvara sig, säger Olivia Carlstein.

Text och foto: Lovisa Vitus sida 57

REPORTAGE

D

”

Jag har ju tränat länge så känns lite bättre när jag går ut själv på kvällen.

OLIVIA CARLSTEIN

et är ett riktigt snökaos när det är dags för kvällens pass vid Ultimate Gym - Fight Sports i Uddevalla. Så fort man öppnar dörren till den garageliknande lokalen möts man av ett hav av skor, glada röster och rockmusik. Lite längre in i lokalen hittar man träningsrummet där golvet och väggarna är täckta med mjuka mattor. Här utövas flera kampsporter i veckan.

En tjej som har varit aktiv i kampsportsvärlden länge är Olivia Carlstein, 22 år. Hon har tränat kampsport sedan hon var sju år. På Ultimate Gym - Fight Sports i Uddevalla tränar Olivia brasiliansk jiu-jitsu minst tre till fyra gånger i veckan. Olivia har tränat sporten i sex år.

– Det började med att jag tränade aikido, men min dåvarande instruktör började istället träna brasiliansk jiu-jitsu och på så sätt fick jag testa på det och fastnade mer för den sporten, berättar hon.

Brasiliansk jiu jitsu härstammar från japansk ju jutsu och judo men har under decennier

vidareutvecklats i Brasilien. Sporten är en grapplingstil, vilket innebär att man inte använder sig av slag eller sparkar utan istället fokuserar på att med ledlås och strypningar vinna över sin motståndare och få ner hen på marken.

olivia leder oss upp för en liten snirklig vit trätrappa till övervåningen eller som de själva kallar det “stretchingplatsen”.

Däruppe ser man hela träningslokalen. Tjejer och killar står två och två och övar på olika slag. Det är nästan som att de slår i takt till musiken. En av tjejerna slår på den stora boxningssäcken som hänger i lokalen och hennes blick är som fastnålad vid den.

– Tjejen därnere är så duktig. Hon och killen där Med teknik tar Olivia lätt kontrollen över si borta har nyligen varit i Thailand och tränat thaiboxning, säger Olivia.

Det är slutet av deras pass och snart börjar den brasilianska jiu-jitsun istället. Olivia får plötsligt bråttom till omklädningsrummet. Under tiden som hon byter om berättar hon vad det bästa med sporten är.

– Det är så himla roligt att man kan köra 100 procent utan att skada någon.

Det är väl det som

REPORTAGE

ituationen.

är charmen med det. Gör det ont är det bara att slå i marken så släpper ens partner, säger Olivia.

Olivia tar på sig sin gi, det vill säga sin dräkt, knyter sitt lila bälte runt midjan och springer ut till de andra som just ska köra igång.

kampsport Har FUnnits i Sverige i många år

och enligt kampsportsklubben Grappling Academy betraktas brottning och boxning som de allra äldsta kampsporterna. Man har hittat bilder på boxare med handskar från 1500 f.v.t. Att utöva kampsporter har med åren blivit populärt både bland tjejer och killar.

Det visar statistik från Svenska budo- och kampsportsförbundet. Medlemsantalet har ökat markant inom de 29 olika budo och kampsporter som ingår i förbundet.

sida 59

REPORTAGE Det är inte alla kampsporter vi har i Sverige utan endast de som ingår i förbundet. Sporten har till större del utövats av män genom åren och så är det även idag, men det har skett en förändring. Både Svenska budo och kampsportsförbundet och föreningar i landet har sett att kvinnor som utövar kampsport blir allt fler.

Flåset ökar För varje varv Olivia och resten av killarna joggar runt i träningslokalen. De varvar mellan att saxa, springa baklänges och jogga normalt.

– Kom igen ner på marken och sen snabbt upp igen, ropar tränaren Niklas Borg och klappar i händerna.

Alla deltagarna slänger sig mot marken för att sedan resa sig upp så fort som möjligt. Det gör ett upphopp, det vill säga en burpee.

– Driv, ropar Niklas Olivia trycker med detsamma sin partner mot väggen som inte alls verkar beredd på hennes snabba reaktionsförmåga. Klapp, klapp, klapp.

Klappen från tränaren kommer allt oftare och utförandet går långsammare. Efter många klapp får deltagarna äntligen en kort vattenpaus innan det är dags att köra igång igen. De tar alla en sista klunk vatten och

sedan åker rockmusiken upp på hög volym igen och fokuset är igång.

Olivia berättar att de flesta träningar inom kampsport nästan alltid sker kön- och åldersneutralt så tjejer och killar i alla åldrar tränar tillsammans. För Olivia som oftast bara tränar med killar är det inget konstigt alls.

– Jag är van vid det men det är väldigt mycket närkontakt. Sedan är killar lite på ett annat sätt. Killar är mer testosteron och styrka, vilket kan vara lite skrämmande för en del tjejer, säger hon.

Här är tekniken a och o enligt Olivia.

– Teknik gör att man får ett flow när man "rullar" det vill säga brottas på marken, bara inte killarna använder alltför mycket av sin tyngd så funkar det fint, säger Olivia.

trots att olivia är ensam tjej i sin grupp upplever både hon och hennes tränare Niklas att antalet tjejer som tränar kampsporter ökar. De berättar att mixed martial arts (MMA) med fokus på självförsvar har lockat många nya tjejer till föreningen. Statistik från Svenska budo- och kampsportsförbundet bekräftar att allt fler kvinnor har börjat träna kampsporter.

Enligt Jonathan Broberg från förbundet har det inte bara genom åren ökat i det totala antalet utövare utan det har skett en ökning av just kvinnor som är värd att

Pernilla Bergfeldt (överst) gör det verkligen svårt för sin motståndare i övningen som kallas Triangeln.

sida 60

REPORTAGE

Motståndaren har ett fast grepp om Pernilla Bergfeldt.

notera. 2012 hade förbundet ungefär 10 000 kvinnor och 2016 mer än 14 000 kvinnor.

Det finns många olika teorier kring varför antalet kvinnor ökar inom kampsporter. Olivia tror att en anledning kan vara otrygghet för kvinnor i samhället. Hon upplever själv att otryggheten har blivit förhöjd och anser att det kan finnas ett samband mellan otryggheten och ökningen.

”

Om någon skulle överfalla mig så vet jag i alla fall att jag kan någonting.

När det är dags för tjej-MMA på Ultimate Gym Fight Sports i Uddevalla kryllar det av tjejer i olika åldrar. De övar på strypningar och hur man ska ta sig loss om man blivit överfallen.

– Kom ihåg undvik röd zon, ni vill vara i den gröna zonen så ni får övertaget, säger tränaren.

Tränaren förklarar att hamnar man i den röda zonen så är man alldeles för nära gärningsmannen och därmed får hen övertaget. Är man i den gröna zonen har man själv övertaget och har chans att ta sig ur situationen. De byter övning och ljudet av sparkar mot dynor fyller rummet. De lär sig att kicka och knäa varandra. Pernilla Bergfeldt 27 år sparkar så hårt mot dynan att hennes partner trycks bakåt vid varje kick.

Pernilla blev tipsad att börja i tjej-MMA av en bekant.

– Det är bra att kunna försvara sig. Kvinnor är ofta lite mindre än män så ifall man blir attackerad så är det bra att veta på ett tekniskt sätt hur man ska kunna försvara sig eftersom man sällan har ren styrka för att kunna göra det, säger Pernilla.

Hon påpekar även att självförsvar borde läras ut till alla tjejer på högstadiet och gymnasiet. En annan deltagare, Ronja Frisk 17 år, började i tjej-MMA när hon såg att tanken med passet var att tjejer skulle bli tryggare i samhället. Nu när hon har gått på passet regelbundet känner hon sig mycket tryggare.

– Om någon skulle överfalla mig så vet jag i alla fall

RONJA FRISK

– Det är ju väldigt aktuellt i samhället att tjejer ska kunna försvara sig. Så att det ökar med tjejer i kampsporter kan komma därifrån, säger Olivia.

Hon påpekar att det inte var därför hon själv började i kampsport men att det känns mycket säkrare att besitta kunskap i självförsvar.

– Jag har ju tränat länge så känns lite bättre när jag går ut själv på kvällen, säger Olivia.

tränaren niklas tror även han att en ökad otrygghet för kvinnor i samhället kan vara en bakomliggande faktor och att rapporteringar i media om övergrepp har spelat in.

– Det har varit så mycket skrämselpropaganda från medier, jag tror många därför vill kunna försvara sig i fall något skulle hända, säger han.

Niklas berättar att de flesta budo och kampsporter från början är framtagna från självförsvaren.

Ronja sparkar hårt sin motstndare när hon försöker ta sig loss.

sida 61

REPORTAGE att jag kan någonting, säger Ronja.

En av anledningarna till att kvinnor ökar i kampsporter är alltså att de vill kunna försvara sig så de känner sig tryggare. Jonathan Broberg från Svenska budooch kampsportsförbundet instämmer att det kan vara en av faktorerna till ökningen av kvinnor.

– Man känner att man kanske vill träna självförsvar så man vet hur man ska agera om man skulle hamna i en situation. Sedan vet vi på förbundet att det finns forskning som visar att kampsport höjer ens självkänsla, säger Jonathan Broberg.

”

Det här är min grej och jag tror att fler tjejer hade tyckt om kampsport om de bara provade.

OLIVIA CARLSTEIN

Han menar att om man har en bra självkänsla så är det större chans att man vågar försvara sig. Men det finns betydligt fler anledningar till ökningen av kvinnor inom sporten. Jonathan Broberg tror även att en stor bidragande faktor är att framgångsrika kampsportskvinnor syns mer i media.

– När en tjej ser en annan tjej kanske det blir att hon tänker “jag vill bli som hon där”, säger han.

Jonathan Broberg tar även upp att kampsport inte är klassad som en lika farlig idrott längre som den var förr.

– För ungefär tio år sedan kom det till en lag som kallas Kampsportslagen.

Den innebär kortfattat att våra idrotter med sparkar och slagteknik mot huvudet är lagskyddade och har en översyn via Länsstyrelsen i Örebro som har en så kallad kampsportdelegation. De tittar på varje matchning, är den säker, har deltagarna likvärdiga bakgrunder med mera. Det gör att det blir mycket säkrare.

men FramFörallt tror han att ökningen beror på samhällstrenden att folk går till gymmet mycket mer idag.

– På gymmen kommer man ofta i kontakt med kampsporter vid olika pass som boxercise eller kickbox och många hittar då in till våra föreningar via gymmet, Säger Jonathan Broberg.

Efter att Olivia och hennes partner utfört några strypövningar ihop byter alla partners och Olivia hamnar med sin tränare Niklas. De brottas på marken eller som man säger i kampsportsvärlden de rullar. Deras ansikten är röda och ben och armar far åt olika håll. Till sist tjuter klockan som är inställd på intervaller om fem minuter och alla byter partners igen. Men inte Olivia då det är hennes tur till en välförtjänt paus. Hon lutar sig mot den mjuka väggen och blöder lite lätt från läppen.

– Jag råkade knäa mig själv, det händer titt som tätt, säger Olivia och skrattar.

Inte nog med att antalet kvinnor inom kampsporter ökar. Kvinnorna presterar även otroligt bra enligt Jonathan Broberg från Svenska budo- och kampsportsförbundet.

– Vi har haft enorma framgångar medaljmässigt det senaste tio åren och det är väldigt många kvinnor som gör extremt bra ifrån sig, säger han. på FörbUndet Har man i många år jobbat mot

att få fler kvinnor att få upp ögonen för kampsport.

– För några år sedan startades en jättefint projekt som kallas Frysbox som vi samarbetar med. Det är en uppsökande verksamhet där unga tjejer får träna kampsport och sen har man utvärdering

sida 62

REPORTAGE

Olivia och tränaren Niklas brottas på marken. Det är en tuff kamp.

efteråt. Det når otroligt många tjejer. Jag tror att vi har fått många nya medlemmar till våra föreningar genom det projektet, säger Jonathan Broberg.

Svenska budo- och kampsportsförbundet försöker ytterligare bryta ner den mansdominerade kampsportsvärlden genom projektet Tjejkampen. En kampsportsgala av tjejer för tjejer. Utvecklingen för kvinnor inom kampsporter är positiv, det både ökar med kvinnor och de får ta mer plats. Jonathan Broberg hoppas och tror att det kommer bli ännu bättre i framtiden och att ännu fler kvinnor börjar kampsporta.

– Det är en idrott på frammarsch i Sverige överhuvudtaget, säger han.

I träningshallen i Uddevalla börjar den brasilianska jiu-jitsun lida mot sitt slut.

– Kom igen bara en omgång kvar, ropar tränaren Niklas.

Olivia tar i lite extra när hon hör sin tränare och

kämpar in i det sista. Hennes partner tar tag i hennes ben men hon lyckas hålla sig kvar på fötterna.

Pip, och där var det sista pipet för dagen.

alla Färdas med detsamma mot sina vattenflaskor. På golvet är det små pölar, svettpölar. Några av killarna från kvällens pass sprutar vatten över golvet i träningslokalen och några andra tar varsin svabb i handen och börjar svabba. Fort går det. Tränaren Niklas stänger av musiken och vänder sig mot mig.

– Olivia är riktigt duktig på det tekniska och hon ger verkligen allt, säger Niklas och tittar på Olivia som har satt sig ner lite längre bort.

– Det här är min grej och jag tror att fler tjejer hade tyckt om kampsport om de bara provade, säger Olivia.

sida 63

KONTRA

Aldrig för gammal

I början av året kryllar det av träningsglada människor på gymmen. Och det är inte bara unga som är där, utan även äldre. 69-åriga Christina Lundberg går till gymmet flera dagar i veckan och älskar det.

sida 64

KONTRA

för att styrketräna Text och foto: Lovisa Vitus

C

hristina kommer intraskande på STC i Uddevalla med sin stora sportbag. Hon stämplar in sig med sitt träningskort och ut från maskinen kommer en liten lapp där det står Cxworxs kl 12:00, stora salen. Det är dagens pass Christina ska gå på. Ett pass som har fokus på bålmuskulaturen och de muskler som kopplar ihop över- och underkropp.

Christina lyser upp när hon berättar att hon äntligen är tillbaka på gymmet efter fyra veckors uppehåll på grund av en skadad axel. Nu är axeln läkt och hon är redo för gymmet igen.

– Vanligtvis tränar jag tre till fem pass i veckan. Jag älskar att träna, det är jätteroligt och jag blir så glad av det, säger hon.

Christina går på allt ifrån styrketräningspass till danspass och yoga. Hon försöker få en bra blandning av mental styrka och fysisk styrka. Går hon inte på pass så kör hon eget styrkepass.

– Ibland åker jag ner själv och tar en tom sal och lyfter lite skrot.

Vi går igenom gymmet till salen där passet ska

vara. Christina är klädd i rosa från topp till tå. Pannbandet är rosa, linnet är rosa, detaljerna på tightsen är rosa, sockarna är rosa och även skorna är rosa.

– Rosa är min favoritfärg och så gillar jag att klä mig ton i ton. Jag har ju blivit lite fast för det här med snygga träningskläder. Det piggar upp, säger hon och skrattar.

Christina hämtar en matta, viktplattor och ett gummiband och förbereder sig inför passet som snart ska dra igång. En efter en kommer deltagare in i salen som snart blir fylld på folk.

– Nämen, hej Christina, åh vad kul att se dig igen, utbrister en av deltagarna och kramar om Christina.

Det dröjer inte länge tills det kommer ytterligare en kvinna och börjar snicksnacka. Christina berättar att man lär känna många nya människor när man går på pass, vilket hon uppskattar mycket. Salen har nu hunnit bli fullproppad och instruktören står redo på den lilla scenen och hälsar alla välkomna. Musiken

sida 65

KONTRA åker upp på hög volym och instruktören börjar därefter instruera uppvärmningen. Alla börjar liggandes på rygg och utför passets första magövning. Det ser ut som en blandning av en sit up och luftcykling.

Man kan inte tro att Christina snart är 70 år och är så pigg och vältränad. Kanske har det att göra med att Christina alltid varit väldigt aktiv på ett eller annat sätt. Det började med skolidrott och scouting i unga år. Då var hon ute i skogen och vandrade en hel del, vilket hon gör mycket än idag.

– Man kan nog säga att jag sammanlagt går minst fem mil i veckan, säger hon.

När Christinas barn var små så var det träningsvideor hemma som gällde för hela slanten. Hon berättar om hur hon brukade ligga sprattlandes på vardagsrumsgolvet för att hålla sig i trim efter tre barn.

Christina har gått till gymmet regelbundet i mer än 20 år. De senaste åren har hon hittat andra träningsfor-

mer med mer fokus på kroppen och styrkan. Hon upplever att hon med åren fått mycket starkare kropp och framförallt rygg.

”

Jag har ju lovat mina barnbarn att jag ska leva tills jag blir 100 år så jag måste hålla igång.

– Idag när jag närmar mig 70 är jag mycket starkare i kroppen än när jag var kanske 40 år, säger Christina.

Hon klarar av det mesta i träningsväg. Hon berättar att när hon är på hälsokontroller ibland så är läkarna förbryllade över att hon inte äter några mediciner. De brukar säga “i din ålder brukar man ju ha minst fem olika mediciner”. Men nej inte Christina inte. Hon tränar för att må bra och för att stärka sitt skelett och det kommer hon långt på.

– Jag har ju lovat mina barnbarn att jag ska leva tills jag blir 100 år så jag måste ju liksom hålla igång, säger Christina.

Christina Lundberg går till gymmet flera dagar i veckan, i dag deltar hon i ett Cxworx-pass.

sida 66

CHRISTINA LUNDBERG

KONTRA

Alla på passet är engagerade och fokuserade.

Hon påpekar också att hon lägger stor vikt på sin kost. På menyn är det ofta medelhavsmat och mycket frukt och grönt. Hon försöker även undvika socker i den mån det går.

Christina är dock inte ensam om att vara aktiv äldre som tränar. De mellan 65-79 år är nämligen de som tränar oftast. Det visar Stadiums undersökning om svenskarnas tränings- och motionsvanor 2017, som genomfördes av Sifo. Däremot är det de mellan 18-29 år som lägger ner mest tid på träning. Christina berättar att hon upplever att det är många fler äldre på gymmen idag än förr och tycker att det är en mycket positiv utveckling.

”

Jag kommer träna så länge jag kan gå och kan jag inte gå får jag väl sitta och träna.

CHRISTINA LUNDBERG

Cxworx-passet är i full gång och man kan se att deltagarna börjar bli allt tröttare, ansiktena är röda och svetten pärlar sig. Gummibanden har åkt fram och Christina står med fötterna på det och drar handtagen åt sidorna. Hennes triceps tittar fram. Alla byter övning och lägger sig på golvet. Christina torkar sig i pannan och ler åt mig. Hon ser verkligen ut att ha kul trots att det är jobbigt och svettigt. Nu ligger alla istället på rygg med utsträckta ben i luften och förflyttar dem från sida till sida.

Att träna ger Christina en otrolig energikick.

Christina känner att hon kan göra vad som helst efter ett träningspass och upplever flera positiva effekter

av att träna. Skulle hon någon gång må dåligt eller känna sig nere så hjälper det enligt henne att gå och träna eller gå på en lång kvällspromenad, då mår hon mycket bättre efteråt. Sedan upplever hon också att hennes självkänsla höjs genom träning.

– Jag blir lite nöjdare med mig själv när jag ser mig i spegeln och inser att träningen har gett resultat.

Christina påpekar dock att man inte ska vara så utseendefixerad och att man inte ska vara snygg för andra utan i så fall vara snygg för sig själv för att man mår bra av det.

Hon vill uppmana alla unga tjejer och killar att tänka på sin träning som något som kommer gynna dem i framtiden.

– Man ska bygga för sin ålderdom, man ska inte bygga för att man ska se fit och muskulös ut.

Christina är nöjd med sin träningsutveckling och en sak är säker, hon kommer i alla fall inte sluta i första hand.

– Jag kommer att träna så länge jag kan gå och kan jag inte gå så får jag väll sitta och träna, säger hon.

Det är bara några få minuter kvar av Cxworx passet. Deltagarna ligger i sidoplanka med armarna utsträckta i luften. Christina kämpar in i det sista, de övriga i salen likaså. De är enbart två magövningar kvar.

Blickarna är fokuserade. De ska orka hela vägen. Efter ungefär två minuter är det dags att sträcka ut ryggen och äntligen få pusta ut. Passet avslutas med en stor applåd och deltagarna plockar därefter undan sina redskap.

– Det där var jobbigt, men så roligt och känns som en bra start på året.

Med ett leende på läpparna lämnar Christina gymmet för dagen och ser fram emot alla sina inbokade pass de närmsta dagarna.

Christina mår alltid bra efter ett träningen.

sida 67

REPORTAGE

Pre Workout – en

pseudovetenskap Yrsel, darrningar, illamående och utslag. Det är några av symptomen man kan få av olagliga substanser som finns i prestationshöjande kosttillskott i Sverige. KONTRA har tittat närmare på fenomenet.

Text och foto: Diba Sabaghian

sida 68

REPORTAGE

Felicia Petersen under träningspasset.

P

WO som står för pre-workout är ett presta tionshöjande kosttillskott som används för att bland annat orka prestera bättre och lyfta tyngre vikter vid styrketräning. Det kan brukas i tablettform eller i pulverform som man blandar i en shake som man dricker ca 30 min innan träningspasset.

På förpackningar finns riktlinjer för hur mycket man ska dosera vid förbrukning. Det är inte så lätt med doseringen då kroppsvikten, hur man är uppbyggd och vilken typ av träning man utför spelar roll. Det gör det komplext enligt Tommy Forsgren, utredare på Svensk Antidoping.

– Det är jättesvårt att dosera för att både få den positiva effekten, om det nu finns någon, och samtidigt undvika biverkningar. Det är en väldigt svår ekvation att få ihop när du själv inte vet hur din metabolism ser ut i kroppen och hur du bryter ner substansen, säger han.

Klockan är 07.56 och Felicia Petersen står utanför Sats i Mobilia som ligger i centrala Malmö. Sats är Felicias favoritgym eller “andra hem” som hon själv kallar det.

Det är kallt ute och mycket folk som väntar på bussarna och bilköer i rusningstrafiken. Precis utanför gymmet finns en kran där hon fyller på sin vattenflaska innan hon ska påbörja sitt dagliga träningspass.

– Nu får jag skynda mig, klockan är snart åtta! Säger hon skrattandes och springer in till omklädningsrummet.

eFter några korta minuter kommer hon ut ur omklädningsrummet med sin flaska vatten och säger “nu kör vi”. Felicia tränar varje dag och har gjort det i ungefär ett halvår. Förr brukade hon träna max två eller tre gånger i veckan men det räckte när hon brukade PWO. Nu behöver hon träna dubbelt så hårt för att uppnå samma resultat. Medan hon kliver på löpbandet för uppvärmning berättar hon om hur hon kom i kontakt med kosttillskott.

sida 69

REPORTAGE

Här ställer Felicia in rätt vikt.

– Jag har alltid tränat så långt jag kan minnas med både simning och friidrott, men det var först när jag la undan den typen av träning och började gymma som jag blev tipsad om att köpa kosttillskott. Jag fick höra att man ska ta allt möjligt som protein, olika tillskottstabletter och bars. Det kändes som en ny värld, förklarar hon medan hon powerwalkar på bandet.

gymmet ligger på fjärde våning-

en med utsikt över det centrala Malmö.

Det finns ungefär fem andra personer på gymmet och det spelas julmusik i högtalarna. Efter 20 minuter på löpbandet går Felicia vidare till benpress, idag tränar hon ben. Medan hon ställer in rätt vikt förklarar hon hur allt började: – I och med att jag inte var så kunnig inom just gym-träning skaffade jag mig en privat tränare eller PT som det heter så fint. Hon förklarade för mig att man absolut inte behöver allt som sägs men att ett PWO innan träningen ökar muskelkapaciteten enormt och visar resultat

sida 70

som är fruktansvärt jobbiga att uppnå på naturlig väg.

Jag som ung och okunnig tjej litade på henne och det var där det gick fel.

REPORTAGE

”

Jag minns att jag började darra smått när det kickade in.

Det var PWO:t “The Butcher” som Felicia blev rekommenderad. Förra året gick Riksidrottsförbundet ut med en varning om just ”The Butcher” efter att en SHL-spelare testat positiv på substansen metylhexanamin som är förbjuden i Sverige. Metylhexanamin är klassat som hälsovådlig och får inte säljas i Sverige.

Trots det säljs den. Hur kommer det sig att olagliga substanser säljs utan att plockas bort från marknaden?

Tommy Forsgren menar att det brister bland tillsynsmyndighetens granskning.

– Det enkla svaret på varför man än idag kan få tag på The Butcher är att det är tillsynsmyndigheten som inte är på detaljnivå på respektive återförsäljare.

Normalt så är det ju kommunernas ansvar att vara tillsynsmyndighet.

Felicia använde pwo innan varje träningspass och märkte en skillnad i hur mycket hon orkade till en början men redan en kort tid efter det la hon märke till de negativa konsekvenserna av användandet.

– Jag minns att jag började darra smått när det kickade in Jag minns att jag började darra smått när det kickade in men jag tänkte väl inte så mycket på det. Jag kände att jag orkade mer och sedan hade jag PT:n vid min sida så jag kände mig trygg. Nu i efterhand vet jag inte riktigt om det var en placeboeffekt som uppstod, för jag uppnår ju bra resultat nu också när jag inte äter något mer än frukt innan träningen, säger hon ansträngt medan hon räknar antal benpress.

Såhär ser Pre Workout ut i pulverform.

sida 71

REPORTAGE Det började med darrningar men efter två veckors användande började hon märka utslag på benen och sedan på armarna. Hon förklarar att hon direkt förstod vad det berodde på.

– Jag sa till min PT att jag reagerade på PWO och hon nonchalerade det känns det som. Hon förklarade att flera av hennes kunder tar ”The Butcher” och att jag kanske är känslig, nu vet jag ju att jag hade rätt.

tommy Forsgren berättar vidare att det är de centralstimulerande substanserna man ska akta sig för. PWO är till för att man ska orka träna hårdare. Det som de centralstimulerande substanserna gör är att man känner sig piggare, med andra ord att man inte känner av trötthet. Just de centralstimulerande substanserna finns även i koffein och är väldigt vanligt förekommande i koffeintabletter, vilket heller inte är så dyrt.

– De konsekvenserna man kan få av de centralstimulerande substanserna är att man får ökad hjärtfrekvens, man kan få darrningar och må allmänt dåligt. Sedan finns det vissa centrala stimulanser som man har betecknat som farliga.

Här trampar Felicia under träningspasset.

sida 72

En av de farliga substanserna finns i ”The Butcher”, metylhexanamin. Vidare förklarar han att även kaffe och energidrycker brukas som prestationshöjande medel samt att det kan innehålla centralstimulerande substanser.

Han säger att energidrycker är väldigt speci-

ella också då flera av dem egentligen inte är en dryck som ger naturlig energi. Det kan visserligen innehålla socker eller koffeinsubstanser som är central stimulerande som gör att man håller sig pigg länge vilket är väldigt vanligt bland studenter som sitter och pluggar.

Det kan också leda till allvarliga biverkningar om man överkonsumerar.

”

Man kan få ökad hjärtfrekvens.

REPORTAGE

Varje träningspass avslutas med stretching.

Efter biverkningarna slutade Felicia ta PWO. Sedan dess har hon tränat regelbundet, utan PT och med ökad träning. Vi går bort från maskinerna då Felicia ska köra squats med fria vikter.

– All kunskap om träning finns verkligen på nätet.

Jag har läst på mycket och skräddarsytt mitt egna träningsschema och kommer aldrig igen ta något som anses vara prestationshöjande. Hårt jobb ger resultaten jag eftersträvar, säger hon och ler.

Felicia fortsätter med olika benövningar och berättar mer om hur vanligt det blir med olika kosttillskott inom just träning. Hon menar att allt handlar om att uppnå bäst resultat på så kort och effektiv tid så möjligt. Sedan är också preparat dyrt, så det leder ofta till att många beställer billigare varianter på nätet vilket de verkligen inte har någon koll på vad som finns i.

– Då var det klart, bara stretchning kvar. Skulle du kunna ge mig vattenflaskan? Frågar hon med tungan ute, flåsande.

tommy Forsgren Förklarar vidare att hela

kosttillskottsbranschen är komplicerad och opålitlig. I vissa fall är det ju så att de ingående verksamma substanserna inte är skrivna, så man vet inte ens vad man får i sig. Då kan de marknadsföra som om de är helt lagliga både ur lagstiftning och ur ett dopingperspektiv. Trots det kan de ju finnas centralstimulerande substanser bara för att man ska uppleva “wow, det här blev jag pigg av och detta köper jag mer av”.

– I andra fall kan det vara så att andra kosttillskott preparat är helt okej egentligen men har blivit förorenat under själva tillverknings proceduren.

det problematiska ligger även i att det inte

går att svartmåla alla pre workouts då det finns 100 procent ofarliga och naturliga preparat. Vidare utvecklar Tommy att det ligger ett ansvar hos alla enskilda individer.

– Man får känna det själv att inte ta för mycket men man dör ju inte av det, i regel. Sedan finns det mer potenta centralstimulanser som i ”The Butcher”. Där har det internationellt redovisats kraftiga biverkningar som till och med har lett till dödsfall som man misstänker.

Som det ser ut i dagsläget förbrukar folk både olagliga substanser samt substanser som de inte ens vet om att de förbrukar då det inte är skrivna i innehållsförteckningen. Vad är då lösningen på detta?

– Man ska inte använda PWO Man ska inte använda det. Både killar och tjejer, men framförallt killar som tränar upp sina muskler utbyter information med varandra och de går på den här myten om att man ska kunna träna mycket hårdare och lyfta och bli starkare. Man utbyter information och blir tipsad om att testa det här och det här. Det blir som en pseudovetenskap där det inte finns några vetenskapliga belägg som bygger på att man får en positiv effekt av PWO, säger Tommy Forsgren.

sida 73

REPORTAGE

Månadens powerwoman Emma Dahlström Redan som 17-åring tog freeskiern Emma Dahlström sin första medalj. Nu har hon hunnit fylla 25 och är en av världens bästa extremskidåkare. I en bransch som länge dominerats av män jobbar Emma och andra runt henne aktivt med att hitta nya kvinnliga talanger, ett arbete som gett resultat.

Text: Emma Holmsen Foto: Privat

sida 2

MÅNADENS POWERWOMAN

Å

förebild för kommande generationer. r 2009 tävlade en av Sveriges blivande free– Det är sjukt att det är så faktiskt. Kunde bara skier, Emma Dahlström för första gången. Där drömma om tävlingarna när jag var liten och nu har slutade hon med ett silver i handen, tvåa bäst jag gått och vunnit. Det är galet. Jag försöker förvalta i Sverige. Som en av få kvinnliga utövare av freeskiing och visa att det är den bästa sporten som sporten ville hon snabbt ut i världen och testa vingfinns. arna, söka fler tävlingar och motståndare.

Genom en av Europas största tävlingar, Schweiz European Freeski Open, kom Emma Dahlström ut i Att få in fler tjejer inom sporten är något som världen. En femteplats i tävlingen där motståndet beEmma Dahlström skulle vilja ta ett större ansvar kring stod av flera proffs hon sett upp till under uppväxten och hon planerar att ta tag i det när karriären lugnat blev startskottet för karriären. ner sig. Hon tror att stor potential kan hittas bland – Det var där det hela tog fart. Sen fick jag min förunga tjejer. Framför allt vill hon att fler ska få chansen sta sponsor, blev inbjuden till tävlingar i USA och har att uppleva glädjen i parken. jobbat med detta på heltid sen 2012.

– Killarna har hittat hit och tjejer kan också triNär hon började tävla var det stor skillnad i prisvas. Extremsport är lite läskigt att våga sig in i men summa mellan könen. många skulle nog tycka att Tjejerna fick 20 procent roligt.

Det är svårt att slå sig detFörär att av vad killarna fick. Idag just satsa på att få fram som tjej, för att jobbar man mer mot en in fler tjejer i branschen har vara någon som lever på det startats olika camps där jämställd sport och många sporten måste man vara tjejer får en extra push för stora tävlingar har samma pott. att våga ta klivet in i sporten i absoluta toppen.

– Jag har tjejerna före och utforska vad den har att EMMA DAHLSTRÖM, FREESKIER min tid att tacka det för, ge. Ett exempel är GirlsDayde kämpade för oss.

Out, ett initiativ som genom Arrangörer och sponsorer jobbar hela tiden med evenemang vill öka jämställdheten inom sporter som att ge könen lika mycket tid i tv och att låta tjejerna ofta har en ”grabbig” ton. Där ges tjejer chansen att ta lika stor plats som killarna. Men den finns fortfarande en del att jobba på.

– Det är svårt att slå sig fram som tjej, för att vara någon som lever på sporten måste man vara i absoluta toppen. Killarna har det lättare att få sig ett namn även om man inte är bäst. Men om man vänder på det så är det en fördel att vara färre tjejer, för då kan fler ta sig fram.

”

Emma Dahlström har under sin karriär haft

förebilder att se upp till, kanadensiska Sarah Burke var en av dem.

– Sarah har varit en stor förebild för mig. Tyvärr gick hon bort 2012.

Sarah Burke landade fel efter ett hopp under en träning och hamnade i koma. En vecka senare konstaterades hennes död. Freeskiing är en extremsport och som åkare vet man om att livet kan stå på spel. Allt handlar om kontroll och att lägga ner många timmars träning på ett trick innan man gör det på en tävling.

I Sverige har det inte funnits så många tjejer inom branschen att se upp till, under sin karriär har Emma Dahlström istället haft killar som förebilder. Jon Olsson, Jacob Wester och Henrik Harlaut är några namn hon droppar. Idag är det hon själv som ses som en

Foto: Privat

utvecklas inom park, pist och offpist tillsammans med erfarna coacher inom sporten.

Kanske har metoden gett resultat. När Svenska Dagbladet delade ut 2017 års Lilla Bragdguld gick priset till en blivande freeskier, Jennie-Lee Burmansson.

Redan som 15-åring är den unga talangen uttagen som yngsta svensk någonsin till ett vinter OS. Något som kollegan Emma Dahlström hurrar högt för.

– Jätteroligt att det äntligen har kommit en till

sida 75

MÅNADENS POWERWOMAN svensk tjej!

Varför intresset för sporten krupit ner i åldrarna på senare år tror Emma Dahlström beror på att flera skidorter valt att satsa mer på parkerna.

– Det fanns inga parker i backarna när jag började åka, vi utvecklades istället genom att filma varandra.

När jag sen började Freeridergymnasiet i Malung tog det fart på riktigt. Vi fick åka park i en av Sveriges bästa backar.

Hur länge hon kommer hålla på med sporten är en fråga som Emma Dahlström hela tiden ställer sig.

Känslan kring sporten och hur kroppen mår är det som avgör.

– Jag börjar bli en av de äldsta nu som kör, men det går att hålla på länge, allt handlar ju om att kroppen ska hålla. Det har gått bra i många år nu så målet är att köra på som vanligt.

Freeski Eller friåkning, är en sport där utövaren gör tricks och volter både i pisten och offpist. Sporten utvecklades i slutet av 90-talet av skidåkare som ville göra sin grej i backen och komma bort från en annars regeldominerad åkning. Freeskiing handlar om ett möte mellan teknik och estetik som formas efter backens utformning och hur kreativ åkaren är. Helst ska en freeskiier göra något som aldrig gjorts förut och med det ta sporten till nya nivåer.

KÄLLA: SVENSKA SKIDFÖRBUNDET, FREESKIING

Foto: Privat

sida 76

KONTRA

sida 77

KONTRA

Dieter och midjemått i fokus på tidningshyllan Text och grafik: Emma Holmsen, Alice Nordevik & Julia Fredriksson

Två av tre tränings- och hälsomagasin för kvinnor fokuserar på utseende och vikt. Omslagen fylls av rubriker om nya dieter och siffror på vågen, men de speglar inte alltid innehållet.

– Vi väljer ut det som har störst potential att locka till köp, säger Liselotte Stålberg, chefredaktör MåBra.

O

dem som nämner ord kopplade till vikt och utseende rd som “succédieten”, “tappa semesterpå sina omslag. Resultatet visar att två tredjedelar av kilona” och “mirakelträna midjan” är gemagasinen gör det. Den återstående tredjedelen väljer mensamma nämnare för flera träningsistället ord som “stark” och “vältränad” när de skriver och hälsomagasin i tidningshyllan. om hälsa.

MåBra är ett av Sveriges största magasin för kvinnor i genren. I fyra av deras fem senaste nummer har de rubriker relaterade till vikt och utseende på framjenniFer Falk är målvakt i Kopparbergs Gösidan. teborg FC och tränar mellan fyra och sex gånger i – Omslagen är ju våran veckan. För både henne och marknadsföringsplats.

Ofta lagkamraterna är hälsan viktig, Man kan må bra lockar nyheter mest, till exmen snarare för att kunna preoch vara frisk utan stera på planen än att se ut på empel var många intresserade av 5:2 dieten när den kom, säett visst sätt. att ha ett sexpack. ger Liselotte Stålberg.

– Man kan må bra och vara Hon berättar att de artikfrisk utan att ha ett sexpack, JENNIFER FALK, MÅLVAKT KOPPARBERGS GÖTEBORG FC lar som däremot sticker ut i säger Jennifer Falk. läsarundersökningar handlar mer om insidan, människor som delar med sig av sina Pratar ni i laget om vikt och utseende? personliga berättelser.

– Vi kan prata om vikt och vad vi väger, men utan – Vi vill visa att vi har en bredd och inte är fi xeatt det finns något rätt eller fel. Vi tränar mycket och rade på yttre saker. De djupare artiklarna är väldigt vissa gillar kanske inte resultatet, till exempel att uppskattade, men inte alltid det som gör att man tar man får större axlar. Men alla gör det dem ska för att tidningen i hyllan. Vi väljer ut det som har störst poprestera maximalt.

Trots att fokus ligger på prestation tycker Jennifer tential att locka till köp, säger hon.

Falk att det är svårt att inte påverkas av de ideal som media förmedlar. kontra Har tittat på 32 tränings- och hälso– Både i tidningar och i sociala medier ser jag ofta magasin för kvinnor och undersökt hur många av

”

sida 78

KONTRA vältränade, snygga människor. Det får mig inte att vilja vara smal, men jag vill se vältränad och bra ut, säger hon och fortsätter: – Jag tror att träningsmagasin påverkar mycket, speciellt om den som läser inte har kunskap sedan innan. Då kanske man tror att det är så man ska träna och äta för att vara hälsosam.

Liselotte Stålberg märker att det finns

en större mottaglighet idag, artiklar når andra läsare än MåBras målgrupp via sociala medier och sprids till yngre personer.

– Det var fler tidningar som skrev om vikt för några år sedan, vi är mer försiktiga nu. Vi vet att en del upplever att det är känsligt och vi vill inte att någon ska tro att en människa ska se ut på ett visst sätt.

Känner ni som redaktion något ansvar kring era budskap eller är det upp till läsarna?

– Vi har ett ansvar. Men man ska komma ihåg att våra läsare i regel är över 50 år. Hon fortsätter: – Vi gör det här för att hjälpa våra läsare till ett bättre liv och fokuserar inte på hur mycket de väger.

Såhär har vi gjort: Utgångspunkten för undersökningen var en hypotes om att tränings- och hälsomagasin med en kvinnlig målgrupp ofta fokuserar mer på vikt och utseende än prestation. För att undersöka om det stämde analyserade vi framsidan på det senaste numret av 32 olika titlar.

Vi noterade om de hade rubriker som anspelade på vikt, viktnedgång eller att förändra utseendet på ett sätt som inte har med prestation att göra.

Nyligen har redaktionen på MåBra börjat jobba på att ta fram riktlinjer att förhålla sig till när de skriver om vikt och kroppen.

– Det är jättesvåra frågor, vi måste ha respekt för att det är känsligt. Men jag är övertygad om att det bästa sättet inte är att sluta skriva om saker som faktiskt kan hjälpa folk, bara för att andra kanske kan uppfatta det på ett sätt som vi inte menar, säger Liselotte Stålberg.

Fakta: MåBra MåBra har en upplaga på 66 500 exemplar och benämner sig själva som Sveriges största hälsotidning. Magasinet har funnits sedan 1979 och utkommer en gång i månaden. Målgruppen är personer mellan 50-80 år och läsarna består till 84 procent av kvinnor.

KÄLLA: TIDNINGSKUNGEN.SE, OCAST.COM

Andel tränings- och hälsomagasin för kvinnor vars framsida anspelar på vikt och utseende

Vi valde bort magasin inriktade på en specifik sport, till exempel golftidningar eller yogatidningar, och fokuserade endast på allmänna tränings- och hälsoinriktade magasin. Insamlingen skedde genom besök på olika Pressbyrån-butiker där vi förde statistik över de magasin som fanns.

Sedan kompletterade vi även med fler magasin via tjänsten Pressreader.

Antal magasin: 32 stycken

sida 79

REPORTAGE

För bra för sin förening Text och foto: Leotrim Jusufi

I skuggan av det svenska och danska damlandslagets lönestrider bildades den nya föreningen Alingsås Football Club. Efter att ha känt sig utfrysta och länge saknat förtroende från huvudstyrelsen i Holmalunds IF så beslöt sig damsektionen för att stå på egna ben.

D

et första man slås av inne på Holmalyckan är de rödvita färgerna, som är Holmalunds IF färger. Väggarna är målade till hälften rött och hälften vitt. Runt om i hela lokalen har de satt upp hyllor med troféer de vunnit genom åren.

På en vägg har de satt upp stora affischer med spelare från Holmalund och på matcher genom klubbens historia. Totalt är det 18 bilder. Av dem 18 bilderna så är det endast fyra bilder på kvinnor, resten på män.

Den nya damföreningen, AFC, har precis haft sin första träning. Några spelare byter fortfarande om medan andra redan hunnit ut till gemenskapsrummet i väntan på lunch. Men tankarna är någon annanstans för tillfället.

– Blir det någon match sen?, frågar en av spelarna.

sida 80

– Vi vet inte just nu, men vi jobbar på det, säger sportchefen Peter Nyström, 46 år.

På schemat för dagen stod det träning med gemensam lunch för att sedan avslutas med en internmatch.

Det har snöat hela morgonen och hela förmiddagen.

Snön har lagt sig som ett tjockt täcke över konstgräsplanen som de skulle ha varit på först.

– Alingsås kommun har ingen skottningsjour på helgerna förrän vecka åtta någon gång. Orimligt kan jag tycka, för de flesta lagen har internmatcher vid denna perioden med spelare som testas inför nästa säsong, säger assisterande tränare Jenny Holm, 25 år.

– I värsta fall får vi väl ge varsin spelare en borste så kan vi borsta av snön från fotbollsplanen, skämtar Peter Nyström.

REPORTAGE

Trots sin unga ålder har Jenny Holm varit med ett tag.

Hon kom som spelare till HIF för snart fem år sen.

– Jag har nog aldrig trivts så bra i ett lag som med tjejerna i HIF, säger Salatjejen Jenny med sin Stockholmsdialekt hon ärvt efter åren i huvudstaden.

Idag så tränar de och byter om här på Holma-

lyckan. HIF:s egna faciliteter. Något som de gjort i över 40 år. Men efter många om och men om vart AFC ska vara så får de inte längre vara kvar på Holmalyckan.

Utan måste hitta ett nytt hem efter årets slut.

– Vi fick vara kvar på Holmalyckan mot att vi betalade hyra, säger Jenny.

– Egentligen lovade de oss att vi skulle få vara kvar året ut. Men de har redan börjat bygga om vårat omklädningsrum för att herrarna ska få ett nytt, tillägger hon.

De sista tjejerna har hittat ut från omklädningsrummet. De sitter nu tillsammans och väntar på att käka lunch. Vissa spelar kort medan andra sitter och pratar. De som spelar kort är de som låter mest. Några jublar hejvilt medan andra blir mindre glada efter att ha förlorat ett parti.

– Maten är klar, ropar Jenny.

Stolar slängs och gruff hörs. Som hyenor på ett kadaver rusar alla tjejerna fram till maten och bildar en kö, som kanske inte är den snyggaste kön som någonsin bildats. Ivriga att få sätta tänderna i en spaghetti bolognese.

– Tjejer, nu kan ni fan inte klaga på maten. Pastan är inte överkokt och den är inte underkokt. Utan den är fan perfekt, säger lagledare Thomas ”Tompa” Fallqvist.

”

Det fanns inget intresse alls från huvudstyrelsen.

De ville inte ha oss kvar. Så upplevde jag det.

JOAKIM LARSSON AFC:S ORDWFÖRANDE

I över 40 år har alltså damsektionen tillhört HIF. I 40 år har de satt HIF och lilla Alingsås (tillsammans med Johan Elmander) på fotbollskartan. Efter flera säsonger på elitnivå och med betydligt större framgångar än herrarna så bestämdes det 2017 att damsektionen inte längre kommer vara en del av föreningen.

– Huvudstyrelsen var ju så tydliga med att vi (damsektionen) inte fick bedriva elitverksamhet. Vi kände att vi kan ju spela på elitnivå, ska inte vi få göra det då.

Ska det finnas ett tak för människors utveckling, då är inte den föreningen rätt för dem som vill utvecklas, säger AFC:s nya ordförande Joakim Larsson, 51 år.

Joakim Larsson tillträdde som ordförande i slutet av 2016. Då var det inofficiellt redan klart att tjejerna inte fick vara kvar i HIF. Kraven var enkla från föreningens sida: Bilda en egen förening eller sluta bedriva elitverksamhet.

– Mitt jobb var ju mer att se till så att övergången gick smidigt. För när jag kom till damsektionen så hade de (huvudstyrelsen) redan gjort klart för oss att vi inte fick vara kvar i föreningen, säger han.

Enligt huvudstyrelsen för HIF så bröt damsektionen mot de stadgar som skrevs om 2002. Efter att tjejerna spelat en historisk säsong i Sveriges högsta

"I värsta fall får vi ge spelarna en varsin borste", skämtar sportchefen Peter Nyström om den snöiga planen.

sida 81

REPORTAGE – Det är så typiskt. Det är bara massa hinder hela tiden för oss, säger hon.

– Det var flera tjejer som skulle komma idag som jag aldrig har sett förut, som jag gärna hade velat se, säger hon.

Likt ett ljus i mörkret kommer Peter Nyström fram med raska steg från sin dator. Med mobilen i ena handen och med en blick som lovar glädjande besked.

– Jag pratade nyss med Floda BoIS och vi kan få låna deras konstgräsplan. MEN, den är inte skottad, säger Peter.

– Vi får köra på det, vi har inget annat val, säger Jenny.

Till matchen kom flera nya tjejerför att provspela för laget.

serie som satte föreningen i en ekonomisk tuff situation.

I ett öppet brev från Holmalund till Alingsås Tidning, ungefär samtidigt (25 april 2017) som det blev klart att tjejerna skulle bilda eget, kunde man läsa bland annat följande: ”Detta innebär att klubben inte har som målsättning att bli en elitklubb. Spelare erhåller ingen lön. Representationslaget skall bestå av 75 procent Alingsåsområdesspelare”.

– Alltså rent tekniskt så har vi ju brutit mot stadgarna. Vi har faktiskt betalat ut löner till spelare. Men det var inga oskäliga summor vi snackar om. Den som tjänade mest tjänade 22 000 kronor. Om året, säger Joakim samtidigt som han inte vet om han ska skratta eller gråta.

– I år hade tjejerna 240 samlingar. Det räcker inte ens till bensinpengar, säger han.

Enligt Joakim så gjordes det inga försök från huvudstyrelsen att få tjejerna att stanna kvar.

– Nej. Nej, nej, säger Joakim utan att ens blinka.

– Det fanns inget intresse alls från huvudstyrelsen.

De ville inte ha oss kvar. Så upplevde jag det, säger han.

några timmar Har gått sedan träningen och

än har man inte lyckats hitta någon konstgräsplan att vara på.

– Tack för maten, säger en spelare samtidigt som hon går och ställer in sin tallrik och sina bestick i köket.

– Det är bara att ge igen vet du, säger Tompa tillbaka.

– Haha, ja. Det får bli när ni ligger på ålderdomshemmet, kontrar spelaren med.

Ett stort skratt bryter ut i rummet. Men Jenny är inte lika road. Hon är orolig över att det inte blir någon match.

sida 82

2014 var tjejerna nykomlingar i division ett.

Man slutade på en andra plats och var så nära på att ta steget upp till Elitettan redan då. Men en sämre målskillnad satte stopp för det. Redan då uppdagades problemen.

– Innan säsongen var slut så fick vi höra att styrelsen inte skulle stå bakom oss vid eventuellt avancemang till Elitettan. Det kändes som ett hårt slag i ansiktet. Här hade vi kämpat och gjort allt själva och höra det, det var ren frustration, säger Jenny.

Trots osäkerheten så gjorde tjejerna en bättre säsong nästa år och tog steget upp till Elitettan. Lyckan var total bland tjejerna som firade med guldhattar.

Men firandet blev inte långvarigt. Bara några dagar efter avancemanget kallade styrelsen till ett krismöte. Anledningen? Klubben var orolig att spel i Elitettan skulle äventyra föreningens ekonomi.

– Det finns inga unga tjejer kvar. Vi var de sista tillsammans med vårat F19. Det är ju resultatet av hur tjejerna har behandlats genom åren.

Klubben var tvungen att få fram en miljon kronor för att kunna bedriva sin verksamhet.

Trots att man inte lyckades nå upp till summan som behövdes tackade styrelsen ja till en plats i Elitettan.

Men det skulle inte dröja längre än halva säsongen spelad innan föreningen återigen hade ont om pengar. Till följd av detta fick både dam- och herrsektionen ett sparbeting som fördelades procentuellt av sektionernas totala budget. i slUtet av förra året så tillsattes det en framtidsgrupp i Holmalunds förening för att ”stärka damsektionen”, enligt styrelsen. Trots betydligt större framgångar än herrsektionen, som på den tiden spelade tre divisioner lägre än tjejerna (division tre). Den som fick leda framtidsgruppen var just Joakim Larsson.

Framtidsgruppen fick i uppgift att komma med en plan på hur damsektionen skulle skötas. Styrelsen

REPORTAGE tyckte att damsektionen sköttes för dåligt och att för få människor var engagerade.

Joakim kollar på sin kopp kaffe. Han snurrar sin kopp likt ett glas rödvin, sänker sin röst och säger nästan motvilligt: – Men damsektionen fick ju aldrig någon rätsida på vad styrelsen egentligen ville. Ville de att tjejerna skulle dra sig ur eller vad var det egentligen. De blev ensamma i damsektionen tillslut och de fick ingen stöttning.

Något annat som togs upp, återigen, var ekonomin.

Styrelsen tyckte att det var för dyrt för tjejerna att spela elitfotboll.

– Så här ser jag på det: Antingen fokuserar du på problemen. Eller så fokuserar du på möjligheterna.

Jag valde att fokusera på möjligheterna. Hade fler gjort det så kanske det hade sett annorlunda ut, säger Joakim.

Så i april 2017 blev det officiellt klart. Tjejerna fick stå på egna ben. I år så lyckades inte tjejerna hålla sig kvar i Elitettan. Utan åkte ur på grund av en sämre målskillnad. Men målet är fortfarande detsamma för föreningen: Allsvenskan 2021.

”

Det finns inga tjejer kvar, resultatet av hur tjejerna har behandlats genom åren JENNY HOLM ASSISTERANDE TRÄNARE

det Har nU blivit dags för avgång till Floda och till konstgräsplanen Flodala IP. Totalt är det 22 tjejer som ska trotsa snön. Det väntar en tiominuters bilfärd för att sedan spela en internmatch.

Väl framme vid fotbollsplanen så möts tjejerna av en fotbollsplan som försvunnit. Snön har täckt hela planen. Det gröna syns inte längre. Samtidigt går en man med en borste och försöker borsta fram så att linjerna syns i alla fall.

– Vad är det här, frågar en av spelarna – Det går ju inte att spela här, det är jättemycket snö, säger en annan.

Många instämmer och är oroliga över riskerna som finns att skada sig.

– Vi får göra det bästa av det, jag vill bara se er spela. Jag vill se era intentioner, säger Jenny.

Trots förutsättningarna så är ändå humöret på topp. Två tjejer har ett vänligt snöbollskrig som slutar upp med en fredlig handskakning. En tjej lägger sig ner och gör en snöängel efter att ha fått en tackling. De flesta av spelarna ser nästan ut som Bambi på hal is.

Tillslut blev det en match, trots snön.

Matchen slutar med en gemensam samling i en ring. Där tränare Jenny tackar för att spelarna ställt upp idag.

På HIF:s hemsida kan man läsa: ”Holmalunds IF är en mötesplats för alla som älskar fotboll – tjejer som killar. I vår förening behandlas alla lika”. Men vad händer nu med de unga tjejerna utan någon damsektion?

– Det finns inga unga tjejer kvar. Vi var de sista tillsammans med vårat F19. Det är ju resultatet av hur tjejerna har behandlats genom åren, säger Jenny.

Styrelsen från Holmalund ville inte ställa upp på någon intervju. Men ordförande lät hälsa via telefon: – Damerna bröt mot våra stadgar. Det har blivit så negativ publicering kring herrarna och föreningen.

Vi har fått så mycket skit så vi har bestämt att vi inte vill kommentera något mer.”

AFC står just nu utan egna lokaler, fram till sommaren 2018 då deras nya anläggning står klar. Endast sju spelare har, än så länge, valt att följa med över till den nya föreningen. Med Allsvenskan om fyra år som mål så står tjejerna framför sin största utmaning någonsin.

– Jag hoppas att de som inte skrivit på än överväger ett skitår i division ett för att vara med på en jäkla resa därefter, säger Jenny.

sida 83

REPORTAGE

NÄSTA NUMMER

STOR OS-SPECIAL TV: Följ med KONTRA till Pyeongchang i Sydkorea PASSNINGEN: Frida Hansdotter Stor intervju med Charlotte Kalla:

REDAKT

ION

"Därför lägger jag av efter OS"

Bänkad EN TESTAR: – De 5 bä framför OS? sta snac ksen KONTRA.JMG.GU.SE

REPORTAGE: Lär känna Sveriges grymma hockeytjejer Glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram!

sida 3