Magasinet Individ - h18 by JMG, Goteborg university

FÖRLORA FÖR ATT VINNA

TESTA DINA KROPPSKUNSK APER

SKÖNHETSTIPS FRÅN HÅRDROCKARE

NÄR VI DÖR

EN KROPP ATT ÄLSK A

DEN GLAMORÖSA SPORTENS BAKSIDA

Redaktionen berättar

Vad är det bästa med vår kropp? Emma Glaser

Viktoria Berggren

Chefredaktör & Illustratör

Chefredaktör

"Mitt hår är det bästa med min kropp."

"Att den är väldigt mjuk. Bra att krama."

Filip Persson

Fanny Lyrheden

"Min kondition."

"Att den är ganska vig och rörlig."

Layout

Love Olsson Linnea Burén

Webbedaktör

"Mina sommarfräknar."

Webbredaktör

"Mina öron. För att jag älskar musik."

Jennifer Sandberg

Nathalie Majdek Mathisen

"Att jag alltid orkar mer än vad jag tror att jag gör."

"Det bästa med min kropp är min näsa."

Bildredaktör

Sociala medier

Fredrik Addison

Simon Svensson Parenti

Reporter

"Jag är väldigt nöjd med mitt leende."

Reporter

"Mina ärr. För att de har en historia."

Johanna Heed Reporter

"Det bästa är att mitt utseende matchar min personlighet."

Emilia Söderholm Reporter

"Att den är härdad."

Tove Nilsson Reporter

"Mina ben är jag väldigt nöjd med."

Lukas Andreasson Reporter

"Mitt hår."

Filip Mitrovic Reporter

Innehåll I DETTA NUMMER 6 8 myter om kroppen 8 Det osynliga blodet

19 Under snittet 29 Långa håret kvar tills graven 47 Bort med vintertröttheten! 56 Så kan AI förändra världen

67 Poddtips LÅNGLÄSNING

10 En kropp att älska

21 Från dröm till verklighet 29 "Våga göra lite jävla uppror!" 40 Svälter sig i form

48 Förlora för att vinna ALLTID I INDIVID 5 Ledare 18, 36, 64 Krönika 60 Göra själv 62 Recension

68 Quiz 4

Ska vi snacka kropp? När jag står vid magasinavdelningen inne på Pressbyrån fylls jag av solbrända, smala och redigerade

kroppar. ”10 sätt att förbränna fett”, ”5 sätt att sluta röka”, ”Så sminkar du dig som proffsen gör”. Överallt får vi tips och knep på hur vi ska förändra vår kropp, få den att passa in bättre i samhällsidealen. Träna mer, leva hälsosammare, klä dig snyggare, vara som normen. Det får räcka nu. Varför inte bara visa sanningen? Varför inte bara visa en kropp som inte är vältränad? En kropp som tränat så mycket att den har gått sönder? En kropp som egentligen inte är din kropp? En kropp som ständigt har påverkats av samhällsidealen? Varför inte bara göra ett magasin med sanningen om vår kropp? Utsidan och insidan av den, avskalat och påklätt. Allt vi gör med vår kropp, allt vi gör mot vår kropp. Individ är magasinet som pratar om kroppen, så nära vi bara kan komma den. Vi ville skapa ett magasin där fokus inte låg på vilket kön du har, eller vilken etnicitet du tillhör. Vi ville ha ett magasin där vårt fokus är på vår kropp, din, min och alla andras. Vad vi gör med vår kropp, hur vi behandlar vår kropp, vad vår kropp kan göra med oss, och hur allt hänger samman. Vi ville hålla det ärligt, nyfiket, naket. Visa sanningen utan allt det där överdrivna som man kan se i andra magasin och på sociala medier. Att visa olika individers kroppar, och hur jäkla bra en mänsklig kropp faktiskt är. Så välkommen till det första numret av vårt magasin som berör det mesta om kroppen, på ett granskande, nyfiket, ärligt, avskalat, och självklart underhållande sätt. Något som går in på bara skinnet!

Emma Glaser Chefredaktör

My ter

VI BEHÖVER DRICKA FLERA LITER VATEN OM DAGEN FÖR ATT INTE BLI UTTORKAD

Visst behöver kroppen mycket vätska men något som vi inte tänker på är att det finns vatten i all livsmedel som vi dagligen stoppar i oss. Så ta det lugnt och stressa inte över ditt vätskeintag. Dricker du när du är törstig och äter regelbundet finns det ingen risk att din kropp blir uttorkad.

VI BLIR F

Orden f ÖRKYLDA U T ö serligen rkyld och kyla AV KYLA ket har d varandra men i liknar viss att göra. e ingenting med jälva vervirus oc Förkylningar or varandra s h Däremo påverkas inte akas utav t vintertid är förkylningar utav kyla. e trängs in ftersom vi på v vanligare varandra omhus och där intern ofta f fått ett . Har du däre ör smittar mot red förkylnin an gsv förvärra s om du irus kan detta blir nedk yld.

M dig yter t ha ett då rk m o h ä Vå jäl nn mm p r he a kr med isko it oc r o h lle r k ppa el fö går gåt r on r t i sti är k oss n i n und gt y e o att mp att a a fa r al oli lex cce ste la t id ka a o r. p my ch tera De er o ko mm te ob vä har ch fö rd u TE er r kri erä X T: nå ng kn en nde rän TO gr r h dra kro elig så VE a s a pp NIL av , d om istor s stä Kans e S d n de ien SO em n h ärf ö käns ke har d N ns a va r . r l u a ä r e up någo r i kro n utav ps det r ut. it n gå p v p ä e r m tåt n n eft med er de e som s g upplev t. H inte v i n . V att kr t är op ärmen t där a prider

ALKO

HOL G

ÖR D

kro pp en

IG VA

sig ndra koho pens b du up g p l l o l l a v e d set ve kä närm idgas ast h samti rl när du dr beror på dig ud ric en kä en stimu t som ne ker alle r nsla utav ras, vilke verna värm e. t ger

TJEJER HAR SVÅRARE ATT FÅ ORGASM

ARA 10 ANVÄNDER B R O K IS N N Ä M PACITET SIN HJÄRNKA PROCENT AV de är att

Studier visar att kvinnor inte får orgasm lika ofta som män när de är tillsammans med en partner. Detta betyder dock inte att tjejer har svårare att få orgasm utan att det snarare har tekniska eller psykologiska orsaker. Rent fysiskt finns det inget som tyder på att kvinnor skulle ha svårare att få orgasm, utan tvärtom.

ståen Ett vanligt på ra använder a människor b v sin hjärna. a 10 procent yt. Faktum är Detta är en m or använder i k att vi männis järnan nästan h princip hela den. la he ti

DU F

IG RAKAR D t U D R Ä N ör at KARE varnad f OCH TJOC

ÖRKARE tal gånger blivit du rakar dig. förare när ett fler

LIR M HÅRET B

t med r mörk ar du Säkert h ka bli grövre elle re än nödvändig et kan du D a ditt hår s du rakat dig oft vre skäggväxt? skulle förö n r r Eller ha om att få en g för att hårväxte år av döda t g hoppnin fall sluta med nu r inte. Håret bes e levande d e a m i sådan rakning stäm m påverkar inte håret ser v t ändras a att raka bort de lever vi ofta at rstråna får h p å celler oc a. Däremot up etta eftersom h . n d v hårceller ch mörkare ut, t när de rakas a o it tjockare ett skarpare sn

Mång ÅR INTE gar u a av oss BADA inte d nder som minns s EFTER A ä segli irekt efte rarnas u kert förä TT DU H v ment ade myt r att du ä tflykter t ldrarnas AR ÄTIT e mage t bakom erna i mo tit”. Dettaill strande förmanindern var a n. De är en n. ”Ba tt s t blod ta skulle matsmäl vensk his av de m da INTE e tning och d göra t s o R t r E i a. en a ärme ELL ”möX d sna tt muskle drar blo ArguE e S bbare rna få det till AFT kallad n. Mö tt H N r e får kr å a O d amp. mindre ERS den s i värl es för en P N d g E n te OM en om fritt u anvä ynnin idan E S m ATT fördom lerat k som r slid t att sl när R Å fö e G r er rku ryc DET ge ha an” ci ett utt innan rstånd sprick mmer Län shinn an var finns missfö som tta stä dom shinn et somlett till hinna n. De dom kriva d edan t av en gånge bes som s a täck första nte. i och lle var treras u e sk pen den

Det osynliga BLODET Mens, mens, mens. Bindor, tamponger och mensslajm. Mens, mens och åter mens. Ord som får oss att rygga till. Men varför kan vi inte snacka mens? – Det finns inte ens ord för att beskriva den, säger Josefin Persdotter doktorand i sociologi. TEXT: JOHANNA HEED – ILLUSTRATIONER: EMMA GLASER Ur snippan på skyltdockan finns en vintapp från en bag-in-box. En pöl av rödvin har tagit form under dockan och liknar ett kladdigt mensgolv. Det är bara ett exempel på den konst Josefin Persdotter skapat, som en motreaktion på tystandaskulturen runt mens. Till vardags håller hon dock till vid Skanstorget i Göteborg, där hon just nu forskar och intervjuar kvinnor om hur de beter sig i badrummet vid mens. – Dem behövde ord för att till exempel beskriva att mensen var slajmig, hitta sätt att beskriva blödningarna man har precis innan mens. Man har också rinnande blod ibland, klumpigt blod ibland och sen får man någon slags flytningsmix. Är det mens, eller vad ska man kalla det? Josefin berättar om hur avsaknaden av kunskap och ord om mensen påverkade hennes deltagares svar i studien.

Ord är dock inte det enda som saknas när det kommer till mensen. När killar på stan svarar på vad men menscykel är, hur mycket en kvinna blöder och om det är möjligt för en tampong att försvinna upp i kroppen, är svaren vitt skilda och ibland långt ifrån hur det egentligen ligger till. – En menscykel är tiden när en kvinna är gravid tills det att hon inte är gravid, svarar en av de tillfrågade.

– Det låter väldigt jobbigt om en tampong försvinner i kroppen. Men det kanske den kan, den kommer väl ut igen på något sätt? Spekulerar en annan av killarna. – Jag har inte haft mens. Men nån deciliter kanske? Spånar han sedan vidare på frågan om hur mycket man blöder vid varje mens, och det stämmer faktiskt bra det han säger.

Den genomsnittliga kvinnan blöder en knapp de-

ciliter vid varje menstillfälle. En menscykel är dock tiden från första dagen på själva mensen, till första dagen i nästa mens. Och en tampong kan inte försvinna in i kroppen, eftersom slida endast är en cirka en decimeter lång kanal som slutar med livmodertappen. Tampongen har liksom ingenstans den kan försvinna.

"Man borde ha en stor tacksamhet inför det här blodet, snarare än ett stort äckel" Okunskapen och tystnaden kring mens är dock knappast något nytt påfund. Det sägs till och med att själva ordet tabu kommer från det polynesiska ordet tapua, vilket i sin tur betyder just menstruation. Synen på mens som något äckligt och som inte bör talas om sträcker sig alltså långt tillbaka i historieböckerna. Tystanden kan dock ha negativa konsekvenser för kvinnors hälsa och är något Josefin Persdotter tycker borde diskuteras mer. – Ingen skulle finnas till om det inte vore för mens. Man borde ha en stor tacksamhet inför det här blodet, snarare än ett stort äckel. g Hör hela reportaget på vår webb!

Vårddjungel runt

r ä v s e b m i t in

Kli, kli och raffs. Kliar det i dina nedre regioner? Luktar det inte som vanligt? Svider det när du kissar? Dags och söka hjälp kanske? Men vart? Frågorna är många, och likaså svårigheterna med att hitta rätt och få hjälp i vårdcirkusen runt intimbesvär. TEXT: JOHANNA HEED – ILLUSTRATIONER: EMMA GLASER

De senaste åren har gynekologer gått ut i media och berättat om att patienterna är fler än de kan hantera. Fler läkare behövs inom området. Patienter vittnar även om att det är svårt att få tid hos en urolog, dit män med intimbesvär kan vända sig, men även kvinnor med urinvägsbesvär. INDIVID har pratat med Stina. Under våren 2017 ville Stina, som vid tillfället bodde i Göteborg, boka en tid för en gynekologundersökning. En vanlig rutinkontroll för att se att allting står rätt till i de nedre regionerna. – Vid tillfället var jag 23 år och tänkte därför att jag kunde gå till ungdomsmottagningen. Där sa de dock att de prioriterade yngre patienter före mig, och samtalet dit blev början på en massa runtskickningar mellan överbokade mottagningar.

"De prioriterade yngre patienter före mig" Liknande upplevelse har även Andreas, 28, också

bosatt i Göteborg. För honom handlade det dock om att få göra ett återbesök hos en urolog. – Det hela började med att jag förra året fick åka in akut för pungvred, alltså min ena testikel hade vridit sig. Det gjorde sjukt ont, men jag fick hjälp direkt när jag kom in till akuten på Sahlgrenska. Problemet var bara att jag, efter det, skulle få komma på återbesök för att se om de möjligtvis skulle sy fast testikeln, och på så sätt förhindra att det sker igen.Andreas fick dock ingen ny tid. I Göteborg fanns det inga tider hos någon urolog och det hela slutade med att Andreas till slut åkte till Varberg istället för att göra undersökningen.

– Det kändes skevt att dem inte hade någon tid att boka. För mig var det ju superviktigt att kolla upp att allt var okej. Jag vill till varje pris slippa att få pungvred igen, min testikel kan dö av syrebristen som uppstå och då blir det ju svårare för mig att få barn i framtiden.

"Det kändes skevt att dem inte hade någon tid att boka" Stina, som försökte få tid hos en gynekolog gav, till skillnad från Andreas, tillslut upp. Efter att ha blivit hänvisad till flera olika mottagningar och slutligen fått tipset att höra av sig till en privatklinik, blev Stina samtidigt kallad på en cellprovtagning. Det är en rutinprovtagning som erbjuds alla kvinnor från att man är 23 år, med syfte att upptäcka cellförändringar. – Jag hade ont om pengar just då, eftersom jag studerade, och kände därför inte att jag hade råd att lägga pengarna på en gynekologundersökning hos en privat gynekolog. När jagjorde cellprovet sa dock barnmorskan att allt såg bra ut, och just då nöjde jag mig med det. Men jag tänker att jag snart igen ska ge mig på att försöka boka en riktig undersökning. Det känns viktigt, säger hon.

Att söka hjälp kan minst sagt kännas krångligt, kan-

ske rent av som en omöjlighet. Det du kan göra är att ringa vårdguiden för att få råd om vart du kan få hjälp. Annars så ska du som är under 25 år kunna vända dig till närmaste ungdomsmottagning. Åldersgränserna kan dock variera mellan mottagningarna, men för personer upp till 25 år kan man alltid surfa in på UMO.se, ungdomsmottagningens webbplats. Där kan man enkelt ställa frågor till experter, hitta närmaste fysiska mottagning eller ta del av information om vanliga intimbesvär. Då det är svårt att få en tid bokad gäller det dock att du står på dig och inte ger upp i första taget. Du har rätt till vård. Glöm dock inte att om orsaken till dina besvär är en könssjukdom så är du enligt smittskyddslagen skyldig att redovisa alla tidigare sexpartner du haft. Detta för att dem i sin tur ska gå och testa sig, och på så sätt minska risken för att sjukdomen sprids. g

En kropp att älska Idag har vissa kroppar blivit mer accepterade än andra. Antonia Broén har valt att strunta i vad resten av världen tycker om hennes kropp. Hon har lärt sig att älska sin kropp istället för att hata den. TEXT, FOTO & ILLUSTRATION: EMMA GLASER

atchande underkläder. En blå färg så mörk att den nästan är svart. Huden är blek, inte lika solkysst som den var för några månader sedan. Hon sitter i sängen och självutlösaren på telefonens kamera räknar ned. Fem sekunder. Sängen är lite för mjuk, och hon får gunga lite för att hamna bekvämt. Fyra sekunder. Att sitta i skräddarställning blir bra. Tre sekunder. Hon ler så stort hon kan mot kameran, äppelkinderna syns tydligt. Två sekunder. Hon vinkar till en publik som inte har sett henne än. En sekund. Ett ljudlöst klick och hon har en bild på sig själv på telefonen. En bild där hon bara sitter i underkläder och skrattar. En bild som hon senare lägger upp på Instagram. Luften i rummet är varm och inte alls som den är utomhus så här års. Doften av kaffe med kanel ligger fortfarande kvar och blandas med det röda vinet som står upphällt i glasen. Ett matbord som knarrar så fort en armbåge läggs ned på det. Ett studentrum på 20 kvadratmeter som har fått ett kök, ett badrum och en Antonia Broén. En lärarstudent som flyttade från Gotland för studentlivet i Linköping. – I min värld så är Instagram det bästa stället som finns, I fucking love Instagram. Men för andra så är Instagram det värsta som finns. Just för att man har en press på sig att lägga upp ett visst antal bilder, att man måste se ut på ett visst sätt, att det måste vara redigerat på ett visst sätt, säger Antonia. I snart två år har Antonia lagt upp bilder och videor på sin kropp på sin Instagram, @peppgirl. Avklädd och påklädd, i olika vinklar och ljus. För att visa andra sin kropp, för att själv lära sig att tycka om sin kropp. – Allt började väl med att Stina Wollter hade lagt upp en bild där hon skrev att hennes kropp är som ett landskap, som ett berg. Efter det började jag kolla på mig själv innan jag skulle sova, och helt plötsligt var mina valkar och veck något annat. Det var så naturligt, det såg så mjukt ut. Som en bulldeg man vill gosa in sig i.

”Det är fucked up att jag från början lärde mig att hata min kropp mer än att älska min kropp. Nu börjar min revolu11

”Jag normaliserar min kropp i ert flöde, för att visa det jag önskar att jag fick se i mitt.” @peppgirl – 5 mars 2018

De senaste åren har användningen av sociala medier

ökat – på gott och ont. Den stora mängd reklam och bilder vi exponeras för bidrar till de negativa följderna av att ständigt försöka uppnå vissa ideal. Det är här kroppsaktivism, eller kroppspositivism, kommer in. Att synliggöra andra kroppstyper, att visa människor att alla kroppar duger precis som de är. En kroppsaktivist tar makten över sin egen kropp, visar upp sin kropp i bilder och videor på sina egna villkor. Oavsett hur den ser ut och oavsett vad resten av världen tycker om den. I studier som Johanna Kling, doktorand i kroppsuppfattning på Göteborgs Universitet, har skrivit, så är det idag ungefär två tredjedelar av alla tjejer och hälften av alla killar som rapporterar in att de är missnöjda med sin kropp. Missnöjet går från att man inte tycker om vissa delar av sin kropp till att man lever ett begränsat liv. Johanna Kling förklarar detta med att det idag är väldigt mycket fokus på vårt utseende. – Att missnöjet har ökat på senare tid brukar förklaras med att idealen idag har blivit väldigt snäva och svåruppnåeliga, i alla fall på naturliga vägar, förklarar hon. Johanna Kling förklarar hur idealen idag är väldigt globaliserade, att samma ideal gäller för alla. Tidigare har idealen varierat mer beroende på kultur och grupper. – Det handlar även om att det idag finns fler möjligheter att förändra sitt utseende än vad det funnits tidigare. Skönhetsingrepp är mycket mer tillgängliga för allmänheten, säger Johanna Kling.

Antonias blick far över rummet och fastnar rakt fram. Matbordet knarrar igen. – Jag mår alltid dåligt över min kropp, det gör alla människor, tjocka som smala. Jag minns när jag var liten och jag hade jobbat häcken av mig för en musikalföreställning. Under den veckan hade jag omedvetet gått ned i vikt, och jag var så himla lycklig över detta, säger Antonia.

IN PÅ BARA SKINNET Ålder: 24 Vad är det bästa med din kropp? Att den är mjuk. Att den är mjuk och att den tar mig framåt. Har du något Instagramtips? Följ fler tjocka människor överlag, även om du inte tycker att de alltid säger vettiga saker så blir det normaliserat genom att de bara dyker upp i flödet. Och rensa din Instagram lite då och då! Vem är din största förebild? Stina Wollter tror jag. Men jag tror att jag börjar blir min största förebild också, för att jag vågar.

Enligt studierna som Johanna Kling har varit med och skrivit så är barn generellt sätt mer nöjda med sina kroppar. När vi sedan kommer upp i tonåren går självförtroendet ned, eftersom att det är i just den åldern som vi börjar fokusera väldigt mycket på utseendet och jämför oss med andra människor. Denna grad av missnöjdhet fortsätter och vuxna blir inte mer nöjda med sina utseenden än vad de har varit som tonåringar. Dock får vuxna en större bredd på vad som är viktigt. Karriär, familj och barn är saker som vuxna ofta lägger mer fokus på än utseendet. Vi blir inte mer nöjda med vårt utseende, men vi tycker inte heller att det är lika viktigt längre.

”En sjuk grej att man som tjock tänker: Hon är ju superfin i klänningar, hennes fett är jämt fördelat.

Johanna Kling menar att kvinnor och män är missnöjda med olika saker när det kommer till deras utseende.

Kommentaren kommer från en video Antonia har lagt upp på sin Instagram. En video där hon dansar i en klänning, en klänning som hon köpte för ett år sedan men inte har vågat använda förrän nu. Telefonen hänger löst i handen efter att hon läst kommentaren, och Antonia fortsätter att dansa i videon, om och om igen, tills hela skärmen blir svart. – Det är verkligen så här man ser det, man slutar aldrig att jämföra sig. ”Hon är ju tjock på det sättet man vill vara tjock, hennes rumpa är rätt formad, för att det är rätt sorts rumpa.” Det är som att man ska vara tjock på rätt sätt, annars är man inte värdig att vara tjock och snygg, säger Antonia. Bristningarna på hennes mage tittar fram över troskanten, samtidigt som bristningarna på ryggen smiter in under BHbandet. Håren på benen syns bara om du tittar närmre och det bruna lockiga håret dras bakåt med handen för att inte hamna i ögonen. – Jag har hatat min kropp så jävla mycket, trots att det aldrig har varit någon som har sagt till mig att jag är för tjock. Men nu, sen jag har börjat tycka om min kropp mer, så är det fler bra dagar än vad det är dåliga dagar, säger Antonia och drar upp trosorna lite högre upp. Nu syns hennes ljumskar, en kroppsdel som ingen annan förutom Antonia fick se förut. Kroppsaktivism är ett relativt nytt begrepp som inte hunnit utforskas än. Men doktoranden Johanna Kling ser positivt på aktivismen. – Människor som får se en större variation av kroppar och utseenden, blir mer accepterande av andra utseenden och då även sitt eget utseende. Att inte bara exponeras för det allmänna idealet, utan att få se olika sorters kroppar och utseenden, det vet vi är positivt. Och det har man möjlighet att göra via kroppsaktivismen, förklarar Johanna Kling.

REPORTAGE

Antonia tror att vi är i en annan typ av tid nu, att hennes gneration är mer accepterande och vågar prata om olika sorters kroppar.

Och precis som Billy Joel sjunger från Marshallhögtala-

ren som står mellan kurslitteratur och skönlitteratur i Antonias bokhylla, she’s ahead of her time. – Jag tycker Instagram är det bästa stället att vara på, men det är ju för att jag har valt den världen. Jag har valt att ta till mig Instagram med andra medel, där jag ser olika funktionsvariationer och olika etniciteter, för att jag vill se mer grejer och vidga mina vyer. Sociala medier spelar en stor roll när det kommer till att tycka om sin kropp, jag hade själv inte gjort just det här utan Instagram, säger Antonia. Det är varmare i Antonias hem nu, från ljusen som tändes tidigare och från alla ord som sagts. Frustrerande och peppande. Att lära sig älska sin kropp har varit en ständig kamp för Antonia, men att lära sig sin egen kropp har varit viktigast. – Ta kort på dig själv. Ta på dig själv, du behöver inte onanera om du inte vill. Jag brukar ju smörja in min kropp, för då kan jag verkligen känna på den, och röra på allt som är mjukt, säger Antonia och äppelkinderna är där igen. Varför är det så viktigt att man tycker om sin kropp? – För att du kommer dö om du inte gör det, det är så det är. Det är för många som har förlorat sitt liv på grund av ätstörningar och liknande. Man kan inte hålla på och skämta om det, och inte ta det seriöst att man faktiskt kan dö av detta. Men även om inte kroppen dör, så kommer själen dö. Och själen och kroppen hänger ihop. Antonias ögon glänser nu på grund av något annat än ljuset som fortsätter brinna i fönstret. – Jag vet inte riktigt om jag har något recept på hur man ska må bra. Men det är väl lite det som är charmen med livet, att allt inte är bra hela tiden. Men jag tycker verkligen att det är bra att prata om att man inte mår bra. Och kramas, kramas är bra, säger Antonia. g

”…För det här är bara en helt vanlig kropp, så naturlig som den kan bli och det är ju hur vackert som helst.” @peppgirl – 13 februari 2018

FAKTA UMO, ungdomsmottagning på nätet för personer mellan 13–25 år, har skrivit artiklar om kroppen och utseende, där de förklarar att bilderna vi ser på reklam och på sociala medier inte alltid visar sanningen. Där tar de även upp att det är okej att inte alltid vara nöjd med sin kropp, samtidigt som att du inte borde gå runt och må dåligt över din kropp. KÄLLA: umo.se

Krönika:

Alla strävar vi efter idealet "Jag vill inte vara en kopia av idealet"

Smal men ändå kurvig. Liten midja, slanka ben, fyllig rumpa, utstickande höftben och stora bröst. Ja listan kan göras lång. Detta är bara några av de ideal som vi kvinnor tampas med dagligen och som, om jag nu ska vara helt ärliga, för de flesta av oss är omöjliga att uppnå. Vissa har stora bröst, andra har smala midjor och några har långa slanka ben. Men problemet är att den bild av kvinnokroppen som vi idag ser som idealet inte är verklighet för någon av oss.

När jag var yngre fick jag regelbundet

kommentarer som ”Du är så himla smal” och ”Du måste äta mera”. Kommentarer som för andra inte hade någon som helst betydelse eftersom ordet smal enligt normen anses som något positivt. Själv sög jag till mig orden som en tvättsvamp och kunde inte tänka på något annat än hur fult smal jag var. Min högsta önskan var att få se ut så som jag då ansåg var ”precis som alla andra”, jag ville ju också ha lika snygga former som mina kompisar. Jag minns de underbara kommentarerna från killarna i min klass på gymnasiet, ”Alltså helt ärligt tycker inte jag det är nice med smala tjejer, jag gillar kurvor men samtidigt ska de ju inte vara tjocka heller”. Detta skulle föreställa killarnas tappra försök till att låta öppna för olika kroppstyper, ett försök som inte nådde hela vägen fram i min mening. Vi människor är konstruerade till att vilja ha allt som vi inte kan få. Om du har rakt hår vill du ha lockigt hår, om du är kort vill du vara lång, om du har liten näsa vill du ha stor näsa och om du är smal vill du vara kurvig. Samtidigt påverkas vi ständigt av det så kallade ”stereotypiska utseendet”, det utseende som vi alla omedvetet eftersträvar.

Jag tror att de flesta av oss kan känna igen den där obehagliga tyngden i brösten som allt som oftast uppstår när vi skrollar igenom instagramflödet på mobilen. Idag känns det näst intill omöjligt att undvika alla bilder på tjejer poserandes i bikini eller med tajta träningsbyxor nedböjda över en skivstång på gymmet.

För min del känns det inte så svårt att förstå varför kroppshets och svåruppnåeliga kroppsideal uppstår. Vi bombarderas ju av dem dagligen. Sociala medier framställer en bild av hur du bör se ut och vara för att bli en lyckad människa. Men det som läggs ut symboliserar inte verkligheten utan mer en perfektion som inte är realistisk. En perfektion som trycker ner oss kvinnor och som gör det omöjligt för oss att inse vår egen. Det är svårt att ändra på det genetiska, det som gör din kropp till just din egen. Det är och bör alltid vara en självklarhet. Vi är väl medvetna om att alla människor ser olika ut. Varför anstränger vi då oss så mycket för att bli exakta kopior av varandra? Ideal och kroppshets har funnit i alla tider och det är troligtvis något som vi alltid kommer få tampas med. Vi jämför oss med varandra, gör allt för att upplevas som attraktiva, hoppas på att någon ska vilja ha oss och acceptera oss för dem vi är. Vi sminkar oss, målar våra naglar, smörjer in oss med olika krämer och rakar bort varje hårstrå på kroppen. Vi svälter våra kroppar, håller in våra magar och putar med rumporna samtidigt som vi försöker få i oss den dagliga mängden vatten för att underhålla vår förhoppningsvis återfuktade hud. Allt detta till följ av de intryck vi får från vår omgivning.

Idag kan jag låta kommentarer om min kropp glida förbi utan att de berör mig speciellt mycket. Efter ett tag tvingas vi nog alla till att inse att våra kroppar är vad de är och att vi inte kan göra så mycket åt det. Ändå fortsätter vi hela tiden drömma om en förändring, drömma om att en dag få det där utseendet som vi alltid hoppats på att få. Viktigt att komma ihåg är vi alla hur mycket vi än anstränger oss kommer se olika ut, och tur är väl det. Jag vill i alla fall inte bli en kopia av idealet. g

TOVE NILSSON

UNDER SNITTET

Foto: Emil Langvad/TT

– därför görs så få planerade kejsarsnitt i Linköping

Ungefär var tionde förlossning 2016 skedde med hjälp av ett planerat kejsarsnitt, enligt statistik från Socialstyrelsen. Men det skiljer sig stort beroende på var i landet man bor. Emelie Thelin blev nekad ett planerat kejsarsnitt på ett sjukhus som sticker ut i statistiken.

I Östergötland var totalt 6,9 procent – motsvarande 366 stycken – av förlossningarna 2016 planerade kejsarsnitt, och på Universitetssjukhuset i Linköping var siffran blott 1,9 procent. Denna siffra var klart lägst i landet. Linköpings siffra kan delvis förklaras genom att planerade kejsarsnitt i regionen, som inte kräver specialistsjukvård, genomförs på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Men också av ett aktivt arbete för att hålla nere antalet kejsarsnitt. – Det finns ett antal fördelar för både barn och mamma när det kommer till en vaginal förlossning, och det är själva bakgrunden till att vi i regionen lagt ner ett stort arbete i att kunna erbjuda en planerad vaginal förlossning istället för ett planerat kejsarsnitt, säger Eric Hildebrand, Medicinsk ansvarig överläkare på förlossningsavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping. Stödgrupper är en starkt bidragande orsak till det låga antalet kejsarsnitt, enligt honom. – Eftersom förlossningsrädsla är en vanlig orsak till planerade kejsarsnitt så arbetar vi för att kvinnan ska känna sig trygg. Kan man göra detta genom en noggrann plan, med en planerad förlossning där man startar i god tid, så kan det vara ett gott alternativ till att göra en operation.

Foto: Lise Åserud/TT

– Det hjälpte ju inte att jag hade varit och pratat med psykolog och kurator, de vägrade ge mig ett planerat snitt. Läkaren brydde sig inte alls om hur jag mådde psykiskt. Jag var ju helt nedbruten, jag var livrädd för att föda vaginalt efter första gången.

På julafton 2015 födde Emelie sin dotter. Men kompli-

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

2015 väntade Emelie Thelin sitt andra barn. Fyra år tidigare hade hon gått igenom en svår förlossning som slutat i akut kejsarsnitt. Efteråt fick hon gå till en psykolog för att bearbeta det hon varit med om, och när hon blev gravid igen kände hon en stark förlossningsskräck. För att dämpa hennes rädsla bestämde hon sig för att redan från början efterfråga ett planerat kejsarsnitt. Det dröjde till den åttonde månaden innan Emelie fick samtal med en läkare på Universitetssjukhuset i Linköping. Då blev hon nekad ett planerat snitt, med motiveringen att läkaren inte såg medicinska skäl till att hon inte skulle kunna föda vaginalt. Beslutet baserades på röntgenbilder som hade tagits efter Emelies första förlossning.

kationer i samband med förlossningen gjorde att hon till slut fick genomgå ännu ett akutsnitt. I ett möte med sin läkare, efter förlossningen, frågade hon på nytt varför hon nekats ett planerat kejsarsnitt. – Läkaren sa att hon kanske skulle ha tänkt på ett annat sätt. Men hon hade inte tyckt att det verkade som om jag mådde så dåligt som jag gjorde. Jag satt och grät när vi hade samtalet, jag vet inte hur jag annars skulle ha reagerat. Eric Hildebrand vill inte uttala sig om enskilda fall, och kan därför inte heller kommentera Emelies upplevelser. Generellt menar han dock att kejsarsnitt medför fler risker, och att arbetet med att skapa trygghet inför vaginal förlossning därmed motiveras. – För oss är det ett enkelt ingrepp men vi utsätter barnet och mamman för risker som är bakgrunden till arbetet med det. Det är i slutändan kvinnans val, men det handlar om att göra en plan där kvinnan känner sig trygg med det alternativ som är det bästa ur ett medicinskt perspektiv. g FANNY LYRHEDEN, NATHALIE MAJDEK MATHISEN, FILIP MITROVIC OCH FILIP PERSSON

REPORTAGE

Från dröm till verklighet

Tänk dig känslan av att inte höra hemma i din egen kropp. Känslan när du kommer in i puberteten och din kropp fylls av hormoner som inte borde finnas där. Könsdysfori finns ibland oss hela tiden och är inte bara en känsla, utan verklighet för många. TEXT & FOTO: TOVE NILSSON ILLUSTRATION: EMMA GLASER 21

ret är 2008 och 12 åriga Zamuel Johansson Lindsjö sitter vid sin skolbänk. Framför sig har han läroboken Boken om mig själv. Dagens uppgift är att fylla i kapitlet som heter Min största dröm. På en av sidorna finns utrymme för att rita, vilket han gör. Snart är hela sidan täckt av ett självporträtt av Zamuel, ett porträtt där han har ritat sig själv med skägg. Skäggväxt är bara en av många drömmar som Zamuel idag har uppnått. Han var 16 år gammal när han tog beslutet att genomgå den könskorregeringsprocessen som skulle hjälpa honom att kroppsligt övergå från kvinna till man. Inom sig har han dock aldrig varit någon annan än sig själv, en kille. Zamuel står som utlovat och väntar på mig vid busshållplatsen. Den lilla hunden Zorro som han tagit med sig är först fram för att hälsa när jag kliver av bussen. Vi börjar gå mot hundrastgården en bit bort, Zorro i täten med mig och Zamuel skyndandes efter. – Det är så roligt för på kvällarna brukar jag släppa honom när vi kommer till ängen där borta, och då springer han direkt till den inhägnade rastgården. Han har liksom en hel äng att springa fritt på, säger han.

”Pappa blev svinförbannad" Medan vi går berättar han glatt och bekymmersfritt historier från sin uppväxt i området som vi också idag befinner oss i.

En bit bort ligger Lindhagaskolan. Zamuel berättar att

han gick där under några år av hans tid på lågstadiet. Skoltiden var en tuff period i Zamuels liv, han blev mobbad en hel del och fick byta skola flera gånger. Han hade andra intressen än vad många av tjejerna i samma ålder hade. I skolan spelade han fotboll med killarna och hemma lekte han med tågbana och bilar tillsammans med sin bror. Det har skett en markant ökning av personer som får diagnosen könsdysfori, en ökning som är störst bland barn och unga. Könsdysfori innebär att kroppen inte stämmer överens med det kön som personen själv associerar sig med. År 1999 remitterades 20 personer för utredning och behandling. En siffra som 2016 ökade till 350 personer. Vi blickar ut över skolgården där glada skratt hörs från barnen som springer runt och leker och jag frågar Zamuel hur gammal han var när han först insåg att någonting inte kändes helt rätt. Han berättar då om ett av hans första minnen i livet från när han var fem år gammal och skulle gå på sommaravslutning på förskolan. Hans pappa hade köpt en

”Frågade om jag skulle byta klädstil" sjömansklänning till honom och ville att han skulle ha på sig den på avslutningen. Zamuel där emot ville absolut inte ha på sig klänningen. Han bestämde sig för att i smyg klippa av kjolen. – Pappa blev svinförbannad för den var tydligen dyr, säger han och skrattar. Men jag var lycklig för att jag fick en sjömansskjorta som jag kunde ha på mig tillsammans med mina marinblå shorts. Så jag visste vad jag ville redan då. Det var när han började komma in i puberteten som det blev riktigt jobbigt. Zamuel berättar om hur otroligt fel han tyckte det kändes när brösten började växa och när han först fick mens. – Det var liksom inte jag, jag kände bara att det här ska ju inte min kropp producera. Det var samma sak som när jag var liten och frågade min mamma om när den skulle växa ut. Ingenting kändes rätt liksom. Vid rastgården springer Zorro exalterat iväg för att hämta en boll som han sedan kommer tillbaka med till Zamuel som tar upp bollen och slänger iväg den. Zamuel är bara 22 år gammal men ger intrycket av att vara flera år äldre. Han känns stabil och trygg i sig själv när han berättar om sin historia. – Min mamma har berättat att när jag var liten och följde med henne till sjukhuset brukade läkare och sjuksköterskor som kom in i rummet säga till mamma att ”åh har du med dig din lilla son”. Mamma fick då alltid förklara att det faktiskt var hennes dotter. Själv reflekterade jag inte så mycket över det då, säger han och plockar upp bollen igen. Zamuels mamma har under hela hans uppväxt varit sjuk i cancer och det är nu tre år sedan hon gick bort. Han berättar att mamman varit väldigt stöttande under de tuffa perioderna av hans uppväxt och att hon alltid uppmuntrade honom till att vara sig själv. När han först som fjortonåring kom ut som bisexuell och när han några år senare bestämde sig för att komma ut som transsexuell var hon den första han berättade det för. – Det var jättejobbigt att berätta, jag var så nervös innan. Jag minns att vi satte oss vid köksbordet och jag började prata om att vissa tjejer klär sig på ett visst sätt och att vissa killar klär sig på ett annat sätt. Då frågade hon om jag skulle byta klädstil igen, säger han och ler åt minnet. Jag förklarade då att det inte riktigt var så enkelt. Då sa hon ”du vill inte vara en tjej eller hur?” och jag berättade att jag aldrig varit det. Då svarade hon bara ”nä jag vet”.

Vi bestämmer oss för att bege oss tillbaka till Zamuels

lägenhet som ligger en bit bort från rastgården. Det första jag får syn på när vi kliver in genom dörren är fyra stora gosedjursenhörningar med regnbågsfärgade manar vilandes högst uppe på en hylla i vardagsrummet. I dörröppningen syns en stor regnbågsballong, lite trött svävandes då heliumet börjat gå ur. Vi beger oss in i Zamuels sovrum där en prideflagga pryder väggen bredvid sängen. Zamuel går fram till en bokhylla som är proppfylld av olika prylar, allt från gosedjur och tidningar till skrivblock och en tekopp med ännu fler prylar i. Han visar ett flertal inträdeskort med hans namn på till alla pridefestivaler han deltagit i som hänger längst kanten på hyllan.

köksbordet står en liten gran i plast. Jag frågar honom om han gillar julen och får förvånat till svar att han både gillar och ogillar den, men att hans mamma alltid varit noga med att pynta varje år och nu försöker han hålla fast vid den traditionen. Vi sätter oss ner vid köksbordet med varsin kopp kaffe och fortsätter vårt samtal.

Vintern 2012 fick Zamuel komma på informations-

möte på BUP där han bad om att få skickat en remiss till Lundströmsmottagningen. Lundströmsmottagningen är Västra Götalandsregionens utredningsenhet för personer som lider av könsdysfori. För att få genomgå en könskorrigering hos den offentliga sjukvården krävs en medicinsk diagnos och för att få en diagnos krävs det en utredning hos något av de specialiserade teamen för könsdysfori i Sverige, exempelvis Lundströmsmottagningen. – På BUP skickade de iväg remissen samma dag och några månader senare fick jag komma på möte. Jag blev så glad, äntligen var vi påväg åt rätt håll, berättar han.

”Började störtlipa”

Det var på West Pride som han för första gången kom i kontakt med begreppet trans, ett begrepp som han bestämde sig för att ta reda på mer om. – Jag började söka runt lite på internet för att hitta mer information och kände ganska snabbt att det var något som stämde in på mig. Vi fortsätter in i köket där Zamuel sätter igång med att brygga kaffe. Trots att det fortfarande bara är november är köket festligt utsmyckat med olika typer utav julpynt. Glitter och julgranskulor fyller alla rummen i lägenheten och på

En gång i veckan fick Zamuel träffa olika utredare från Lundstömsmottagningens team, bestående av en sekreterare, socionom, psykolog och en specialistläkare i psykiatri. Han berät-

tar för mig om de olika mötena på utredningsenheten. Om socionomen som ställde frågor om hela hans liv och om specialistläkaren som ville veta allt om hans sexuella umgänge, vem han hade haft det med och hur han hade haft det. De diskuterade även vilka typer av operationer han ville genomföra och om han skulle äta hormoner. Hos psykologen fick han göra övningar för att testa sin intelligens där han bland annat fick lägga olikformade klossar utefter ett mönster så snabbt

som möjligt. – Jag var lite skeptisk till utredningen under hela processen och förstod inte varför jag var tvungen att dela med mig av all den där informationen och varför jag var tvungen att få en diagnos. Jag kontaktar Lennart Fällberg, vårdenhetschef på Lundströmsmottagningen, för att ta reda på mer om deras arbete. Han för-

tydligar hur viktig utredningen och diagnostiseringen av personerna som söker sig utredningsenheten är, då det inte går att ångra sig efter genomförandet av den könsbekräftande vården. – Man gör förändringar i och på kroppen som inte går att återställa till sitt ursprung, därför ser vi utredningen i hög grad som en viktig period av reflektion och förberedelse, säger han. Lennart Fällberg förklarar att det måste vara tydligt att en person har en stark önskan att tillhöra det motsatta könet samt att det finns en stark övertygelse om att de egna känslorna och reaktionerna är typiska för just det könet. Han menar också på att tillståndet ska vara förknippat med kliniskt lidande eller försämrad funktion socialt, i skolan eller vid andra sociala sammanhang. – Det är ovanligt att vi säger nej till diagnos men det kan finnas områden som gör det svårare att genomgå en behandling, som tillexempel svår psykisk ohälsa.

första kur med testosteron. – Jag märkte skillnad eftwer en vecka. Min röst blev mörkare och mina former förflyttade sig till ställen jag inte var van vid. Helt plötsligt kunde jag använda herrjeans utan problem. Zamuel började sakta men säkert känna att alla pusselbitar lades på plats, äntligen kunde han vara sig själv på alla plan. Nu var det bara några bitar kvar som fattades. Han ville juridisk ändra både sitt namn och sina fyra sista siffror i personnumret, något som innebar en lång process av både pappersarbete och väntan. – Jag kommer ihåg när mamma ringde mig med gråten i halsen och berättade att jag fått hem brevet med bekräftelsen på att mitt namn hade ändrats. Jag började störtlipa jag med. Idag jobbar Zamuel med det viktiga arbetet att normalisera trans-kulturen men också det övriga HBTQ-samhället, genom att bland annat föreläsa på skolor och delta i olika pridefestivaler varje år. Jag frågar honom vad han har för drömmar inför framtiden. – Ja jag har ju redan uppnått min största döm att få skägg säger han skämtsamt. Idag njuter jag mest utav att få finnas och leva utan att behöva bry mig av vilket kön någon associerar mig med. Min mamma har lärt mig att leva i nuet, så det fortsätter jag att göra. g

Tillslut fick Zamuel det efterlängtade beskedet att

han fått en diagnos. Kort där efter bokas det in ett besök hos plastikkirurgen för att planera inför hans första operation. Operationen var en så kallad mastektomi, vilket innebär att bröstvävnad tas bort för att framställa en plattare bröstkorg. Ända sedan Zamuel kom in i puberteten och fick bröst hade han lindat dem varje dag, något som han behövde göra väldigt hårt för att ge intrycket av en platt bröstkorg. – Jag gjorde verkligen allt för att dölja dem och det gjorde väldigt ont eftersom jag lindade så hårt. Men jag gick aldrig utan. Det var en sjuk känsla när de tog bort bandagen efter operationen och det var helt platt. Redan tre veckor efter operationen kunde Zamuel ta sin

Ordet kropp

Vad har en äventyrare och svensk husmanskost gemensamt? Jo, ordet kropp. Det är kanske vår mänskliga kropp som flest tänker på när de hör ordet kropp, men det finns fler saker som bär det namnet. Individ har listat fyra helt olika saker som har ordet kropp gemensamt.

KROPP – STAD I TYSKLAND I norra Tyskland ligger den lilla

GÖRAN KROPP Göran Kropp var en svensk äventyrare,

staden Kropp med cirka 6400 invånare. Från Kropp tar det ungefär fyrtio minuter att köra norrut till den danska gränsen och en timme och fyrtio minuter att köra söderut till Hamburg.

född 1966. Han är bland annat känd för att ha bestigit Mount Everest två gånger. Första gången under en expedition där han cyklade till Himalaya, besteg berget och cyklade hem till Stockholm igen. Han var tillsammans med äventyraren Renata Chlumska som han besteg Mount Everest med andra gången. Göran Kropp dog 2002 i en klättringsolycka utanför Seattle i USA.

KROPPKAKOR

Kroppkakor är en klassisk svensk husmanskost. Den finns i olika varianter i Småland, Blekinge, Öland och Gotland. Längre norrut i Sverige finns den som en variant i form av palt. Kroppkakor består huvudsakligen av potatis och serveras ofta med lingon.

Recept från Köket.se

NÒA KROPP Det kan tyckas låta som ett namn men

Nóa Kropp är en choklad från Island. Det är små runda kulor som påminner mycket om Malteser som säljs i Sverige, sugen på att testa?

500 gram potatis 2,5 dl vetemjöl 1 ägg 100 gram rimmat fläsk 1 gul lök 1 tesked malen kryddpeppar Salt Peppar TEXT: VIKTORIA BERGGREN ILLUSTRATION: EMMA GLASER

”Det långa håret kommer jag ha kvar tills jag ramlar ner i graven”

Svarta kläder med bandtryck, jeansväst eller skinnjacka. Piercingar, tatueringar och, inte minst, det långa håret. Genom sitt utseende skapar man en känsla av gemenskap med andra som delar ens passion. För många hårdrockare blir kärleken till musiken en hel livsstil. Individ har tagit hjälp av fem svenska hårdrockare för att reda ut begreppen kring utseende, trender och hårets betydelse.

UTSEENDE Mark Tägtström: Mitt utseende blir en social markör som skapar ett samband med andra fans som delar mina markörer. Utseendet kopplar oss samman och ger en stark känsla av tillhörighet. Utöver det ser en ju riktigt frän ut, men det ser jag som en bonus!

Erik Mattsson Ålder: 30 Yrke: Personlig assistent

Emil Klangeryd: Det har blivit en livsstil för mig att ha på mig svarta kläder med bandmerch.

Favoritband: Iron Maiden, Behemoth och Satyricon

Daniel Hedis Hedlund: För mig är hårdrock, metal och gitarrer inte bara musik. Jag lever 24/7 med det. Det är en livsstil! Foto: Privat

Daniel Hedis Hedlund Ålder: 41

HÅR

Yrke: IT-konsult, webboch systemutvecklare

Daniel Hedis Hedlund: För mig är det långa håret viktigt. Jag känner mig inte som "mig själv" i kort hår. Det långa håret kommer jag ha kvar ända tills jag ramlar ner i graven.

Favoritband: Arch Enemy Foto: Priva t

Mark Tägtström: För mig är det ganska viktigt, eftersom det är en del i min identitet. Men överlag inom scenen så skulle jag inte påstå att det är så viktigt längre. Metalscenen är överlag väldigt inkluderande oavsett hur en ser ut, det viktigaste är ju att vi alla delar en passion för musiken. Erik Mattsson: Att ha långt hår är inte alls viktigt, att vara hårdrockare eller metalhead har inget med hårlängden att göra, det finns i själen!

Mark Tägtström Ålder: 25

HÅRRUTIN

Yrke: Pluggar till fritidsledare

Daniel Hedis Hedlund: För att inte slita ut håret allt för mycket tvättar jag det max en till två gånger i veckan. Jag använder schampo, balsam, hårinpackning och olja. Sen använder jag helt enkelt en hårborste för att kamma ut det.

Favoritband: Iron Maiden, Queen och Gamma Ray, utan inbördes ordning

Fredrik Karlsson: Jag tvättar håret varannan dag och använder schampo, hårinpackning och balsam. Mark Tägtström: Ja, som förhoppningsvis alla andra med långt hår tar jag väl hand om det. Regelbundna tvättar, balsam och inpackningar för att hålla håret så friskt och fräscht som möjligt. Såklart borstar jag även håret varje dag. Ganska självklara grejer egentligen.

TRENDER

Foto: Privat

Mark Tägtström: De lite äldre hårdrockarna börjar tappa håret, så att vara snaggad är kanske en "trend", men mest av praktiska skäl. Jag skulle nog även vilja påstå att metal överlag aldrig varit särskilt trendigt. För mig handlar det inte om att vara snygg eller trendig, utan att låta utseendet vara en förlängning av ens personlighet. Fredrik Karlsson: Kort hår och flintskallighet verkar bli vanligare. Daniel Hedis Hedlund: Det skulle väl kunna vara att det verkar mer accepterat för hårdrockare att ha kort hår och "vanliga" kläder, både på scen och bland publiken. För mig förblir hårdrock och metal HÅR-ROCK tillsammans med alla andra hårdrocksattribut som tillhör denna LIVSSTIL.

Foto: Privat

Fredrik Karlsson Ålder: 31 Yrke: IT-konsult Favoritband: Motörhead

Foto: Privat

Emil Klangeryd Ålder: 19 Yrke: Kundservice för teleperformance

TEXT: FANNY LYRHEDEN ILLUSTRATION: EMMA GLASER

Favoritband: Antingen Raubtier eller Lillasyster, beroende på hur jag känner mig

"Våga göra lite jävla uppror!" Om manlighet som ger plats åt alla.

TEXT & FOTO: JENNIFER SANDBERG ILLUSTRATION: EMMA GLASER

Du är för feminin. Det sägs som en förolämpning och Rickard Stierna har hört det många gånger. Men det har inte den tänkta effekten; feminint är relationellt, känslomässigt, vackert. Egenskaper som Rickard önskar att flera män skulle våga visa.

lockan börjar närma sig speldags och inne i den långsmala logen börjar det bli trångt. Saga Sassi och klubbägaren har spritt ut sig över två bänkplatser med sina sminksvampar, glittriga ögonskuggor och perukhållare. Andra har fyllt resten av bänkutrymmet med julmust, cigarettpaket och flera blockflöjter i trä. Någon har tagit med sig take-away sushi som får rummet att lukta ingefära. Fönstersitsen i rummets enda fönster har fyllts med väskor och kappor. Musiker och artister som repat färdigt börjar vandra in och ut ur logen. Några nyfikna hittar ett hörn att tränga in sig i för att titta på en stund när klubbägaren gör sig i ordning. Det är fler artister som behöver prova klänningar och sitta framför sminkspeglarna. En av tjejerna pratar om sin sminkning och att hon tänker köra en avskalad, naturlig look. – Jag med, skämtar klubbägaren. Bara lite lypsyl och maskara, säger hon och skrattar. På Hagateatern, ska det bli det releasefest för bandet Josephi. Runtom på Järntorget rör sig många människor trots att det är söndagskväll. Bandet bär in mikrofonställ och orientaliska mattor genom sidoentrén till Södra Allégatan 2. Rickard Stierna, 28, tränger sig förbi dem. Han är lång, enkelt klädd i luvtröja och jeans och ser nyrakad ut. Rickard utmärker sig inte på något särskilt sätt från kvällens andra medverkande som vimlar in och ut ur teatern. Medlemmarna i bandet Josephi har pluggat tillsammans med Rickard på Kulturverkstan. Numera jobbar Rickard som producent på Stora Teatern. Men ikväll har han blivit tillfrågad att vara konferencier på de gamla klasskamraternas skivsläpp. Han ska också hålla en av flera akter innan bandet spelar sitt nya album.

Men det är inte Rickard som ska inta scenen, utan klubbä-

garen. Rickard är dragartist. Namnet klubbägaren är en lekfull anvisning till de många Drag Queens som lever glamorösa nattklubbsliv, med nya outfits varje kväll. Som klubbägaren bjuds Rickard in för att framträda på många olika evenemang och till Pride i olika städer. Rickard ägnade sig åt teater under flera år innan han fick jobbet på Storan. Han spelade med olika fria grupper i Göteborg och sökte scenskolan. Under den här tiden fick Rickard flera gånger spela kvinnliga roller och fick höra att han var bra på det. Men även inom den kulturella och konstnärliga kontexten som är skådespeleri kunde Rickard uppleva att det var stigmatiserat att vara en feminin man.

– Jag fick höra från olika håll att jag var för fjollig, men det verkade vara både min svaghet och största styrka. Så då tänkte jag att jag borde testa precis hur fjollig jag kunde bli, minns Rickard. Det var så jag började med drag. Rickard har alltid varit mer feminin i sitt uttryck. Under högstadiet blev han mobbad och kallad för fjollig. Men han kände själv aldrig att de mer feminina dragen i hans personlighet var någonting negativt. – Att kallas feminin är egentligen den bästa typen av komplimang tycker jag, säger han. Det betyder ju att man bryr sig, att man vet hur man pratar om känslor, att man är omhändertagande och relationell. Så istället för att bli ledsen över att kallas feminin så har jag känt mig stolt.

"Istället för att bli ledsen över att kallas feminin så har jag känt mig stolt." Inne i logen har Rickard och kompisen Saga blivit klara

med sminket. Rickard tar på sig ett par nylonstrumbyxor. Midjan på dem når långt upp över magen, han har inte rakat benen eller bröstet. Det åker på ett extra par strumpbyxor över de första och Rickard tittar ner på sin mage. Han lägger armarna om den och kramar den lite med ett självmedvetet leende. – Den här, säger han, den här är det jag ska prata om ikväll. Framträdandet som Rickard ska göra handlar om kroppsångest och om att inte riktigt känna igen sin egen kropp. För ett par år sedan gick Rickard upp i vikt i samband med att han åt antidepressiv medicin. Han började uppleva sådant som inte hänt förut. Som att han drog ett skämt om att vara tjock och ingen stoppade honom. Eller som att folk uttryckte att han var ”lite större”. Det är då det blir dags att bjuda upp klubbägaren till dans, som Rickard brukar säga. Med hjälp av musik och en chipspåse gör klubbägaren en pantomim som får hela publiken att skratta. Samtidigt är budskapet glasklart, flera i publiken kommer fram och tackar honom senare. Rickard säger att klubbägaren inte direkt löser de problem eller hjärnspöken som han ibland kan ha, men att hon är ett sätt att distansera sig ifrån sig själv och skratta åt de sakerna som annars känns svårt.

– Sminket och kläderna blir som en sorts sköld, men en sköld som inte stänger mig inne, utan snarare hjälper mig att uttrycka dessa tankar, säger han. Om jag hade gått upp på scen som mig själv; Rickard, och pratat om kroppsmissnöje, tror jag inte det hade gett samma effekt.

Många människor kämpar med hur de ska förhålla

sig till sitt utseende och samhällets förväntningar. Men det kan vara så att unga män inte ges samma utrymme som tjejer att varken experimentera med vad de gillar eller få rätt forum för att diskutera sina egna osäkerheter. Kristina Holmqvist Gattario, doktor i Psykologi, medverkade i höstas i programmet Kroppshets på SVT. I programmet säger hon att det komplexa med mannens kroppsuppfattning att de ofta inte ventilerar sitt kroppsmissnöje. Att det inte är okej som man att uttrycka kroppsmissnöje, för att det inte stämmer överens med en stereotypisk bild av manlighet som någon som är väldigt säker på sig själv. En annan som är duktig på att prata om mansnormer är Simon Billemar, 27. Han har precis kommit ifrån en föreläsning på Hvitfeldskas gymnasium. Han var där som representant från frivilligorganisationen Under Kevlaret som han har varit med och startat. Organisationen jobbar stödjande för killars psykiska hälsa och opinionsbildande kring maskulinitetsnormer.

"Machokulturen begränsar oss som människor."

Rickard Stierna äter och gör sig i ordning på Hagateatern.

Simon säger att Under Kevlaret vill sprida ordet om att machokultur eller mansnormer kan vara något som begränsar och skadar både män och personer i deras omgivning. De vill också vara ett komplement i genussamtal där kvinnor generellt målas upp som offer och män som förövare. – Vi vill pålysa att män faller offer och skadas av samma machokultur som kvinnor gör, säger Simon. Inom machokulturen begränsar vi killar oss själva som människor. Genom att prata om dessa ämnen hoppas Simon och Under Kevlaret kunna engagera fler killar i jämställdhetsfrågor. Simon upplever själv att han sluppit undan en hel del kroppsångest. Han känner igen sig i beskrivningen om att man inte så ofta snackar om kroppsmissnöje killar emellan. – Jag har vart nöjd för det mesta, säger han. Men jag tror att det knyter tillbaks till det här med att det är manligt att inte oroa sig. Han nämner också att det blivit vanligt med många manliga profiler som äger sin kropp såsom den är. Kändisar, som Leonardo DiCaprio, låter sig fotas på stranden i sina otränade kroppar. De försöker inte gömma sig, och det får man cred för anser Simon. Att framstå som självsäker och i kontroll även om ens kropp inte är skönhetsnormativ.

– Det har ju blivit en grej med ”dad-bod”, alltså pappakropp. Man ska vara stolt över hur man ser ut och hela tiden se sig själv som en vinnare och inte som en misslyckad person. Det är manligt i sig, säger Simon.

"Porren ger en overklig uppfattning om hur man ska se ut och vara."

I sitt arbete med organisationen Under Kevlaret har Si-

mon upplevt att mycket hets kring kroppen och utseendet kan avta med åldern för killar. I takt med att deras självkänsla växer. Det är förstås individuellt, men Simon tror att det för många kan vara värst som tonåring och i tidig tjugoårsålder, eftersom man då som mest jämför sig med idealen. Men till skillnad från osäkerhet kring sitt utseende som kanske avtar med åldern tror Simon att prestationen kring sex kan öka efter tonåren. Det är en annan stor osäkerhet som Simon tror kan finnas bland många unga vuxna och som han själv upplevt när han var yngre. Det kan finnas press att prestera väl i sängen och inbillade förväntningar från en sexpartner. – När man kommer upp i tjugo års ålder börjar man prata mer om bra sex. Vi har också växt upp med porrideal, där vi bildar en overklig uppfattning om hur man ska se ut och vara för att tillfredsställa sin partner, säger Simon. På föreläsning som hölls på Hvitfeldska Gymnasiet idag pratade Simon och eleverna om hur killar snackar och relaterar till varandra. Simon säger att många unga killar inte ser sina killkompisar eller sitt grabbgäng som trygga att öppna upp sig för. – Relationerna till andra killar är inte rätt plats att prata om svåra ämnen eller misslyckanden. Istället kan det bli mycket skryt eller ytliga jargonger, säger han.

Simon Billemar tycker att det manliga idealet ofta fokuserar på hälsa och atlesisism.

Modevärlden, sociala medier och kändisar tror Simon Billemar formar våra kroppsideal. Även om det ibland kan vara kul tror Simon att det i längden skapar ett väldigt tomt och problematiskt samtalsklimat. Simon vet också att många killar känner sig ensamma, fast de har flera kompisar. – Vi återkommer hela tiden till det här att många killar inte vågar visa sig sårbara för andra män, kanske inte ens för sin pappa, säger han.

I Sverige finns det ett stort mörkertal kring psykisk ohälsa bland män. – Vi vet att det är väldigt höga siffror på killar som begår självmord utan att ha sökt vård, säger Simon. Vi behöver ändra mentaliteten kring det här. Vi behöver lära killar att lyssna på sina behov och sina känslor.

När det kommer till utseende och självuttryck anser Si-

Stierna mot sin egen spegelbild. Han höjer på ögonbrynen, kisar med ögonen och ler kokett. Medan Saga och han har jobbat på sminket har hans manér förändrats, det märks i hans hållning, i hur han rör sina händer. Han har blivitklubbägaren. Rickard citerar dikten Vingen av Kent Andersson. Han önskar att vi som samhälle kunde ge varandra större frihet att uttrycka oss som vi själva vill. – ”Om man ser någon som har flugit i väg så låt dem flyga, säger han. Se där är någon som har blivit fri”. Plötsligt blir han uppjagad, han har kommit på hur han vill definiera inte bara manlig skönhet utan skönhet överlag. – Om någon bara vågar vara sig själv. Helt och hållet sig själv. Så är det nog det sexigaste och finaste och mest genuina som finns tror jag, säger han. Så med det sagt ska jag bli någon annan, kommer han på och skrattar åt klubbägaren i spegeln. – Nej men att våga vara sig själv. Och våga göra lite jävla uppror. g

mon Billemar att det finns en väldigt stark heteronorm i vårt samhälle idag. Han tror att en man kan komma undan med en hel del, och experimentera med sitt utseende så länge han rör sig inom heteronormen. Den homofobin som det här kan vara ett uttryck för, tror Simon beror på rädsla. – Människor är flockdjur, säger han. Vi vill passa in och ha kompisar, därför blir sådant som sticker ut på fel sätt obekvämt. Som kille finns det starka ideal för hur en man ska vara för att accepteras som just man. Riktiga män, enligt machokulturen, tjänar mycket pengar, är självständiga och starka. Andra saker som hälsa och sociala relationer, som forskning har påvisat är avgörande för människors välmående, kan ofta nedprioriteras enligt Simon. Konsekvenserna av den här kulturen är delvis en ojämn maktstruktur i samhället. Men också att många män lider i tysthet.

Inne i logen på Södra Allégatan 2 vänder sig Rickard

Vingen Vi går alla omkring med en vinge som vi inte kan flyga med som blir til en puckel för oss, som vi måste smyga med. Vi hadde nog kunnat flyga om inte alla vicevärdar, konstaplar, småpåvar alla dom praktiska, taktiska, nitiska, kritiska anemiska, akademiska, felfinnarna med pekpinnarna hade sagt: Du kan väl inte flyga! Håll dig på marken, din envingade jävel! Drömmer du ens om at våga med ett enda vingslag pröva din flygförmåga, så tar vi din vinge en dag. Vi går alla omkring med en vinge. En dröm, en längtan, en sång. Tänk om våra vingar finge flyga tilsammans en gång. Så nästa gång du ser en vinge flaxa över taken ska du inte springa hem och bli nervös. Nej, du ska bara stanna och begrunda saken och sen tänka: Där är en som sluppit lös. – Kent Andersson

Krönika:

EN VARDAG MED ADHD Tänk dig att sova åtta-nio timmar en natt och ändå vakna trött och tom på energi. Tänk dig att vara ute i god tid och ändå komma försent. Tänk dig att aktivt delta i ett samtal och sedan glömma bort allt som sagts. Olika vardagsproblem som de flesta säkerligen upplever med jämna mellanrum. Men lider du av ADHD händer det oftare, ibland lite för ofta.

ADHD, eller attention deficit hyperactivity disorder som är det fullständiga namnet, påverkar olika personer på olika sätt. Vissa känner av väldigt många symptom, andra lite färre. Vissa har det så svårt att de inte får vardagen att gå ihop, medan andra nästan omfamnar sin diagnos och vill aldrig vara utan den.

Jag själv tillhör den senare gruppen. Jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Det finns många personer där ute som har det betydligt värre än vad jag har, utan tvekan, men jag kan bara se det ur min egen synvinkel. Även om mina symptom kanske inte är alltför stora och eller alltför problematiska jämfört med de som har det värre, så finns de fortfarande där.

Personligen ger ADHD mig allt som oftast en

otrolig energi, men den måste användas på rätt sätt. Används den på fel sätt, eller till fel ändamål, kan det ge motsatt effekt. Kliver jag in på en tennisbana, en fotbollsplan eller gör något annat motivationsgivande kan jag känna hur energin bara sprutar ur öronen på mig. Står jag däremot inför en tuff uppgift eller något annat tråkigt kan jag istället känna mig alldeles knäsvag och tömd på energi. Lider man av ADHD är hjärnan sällan avstängd. Jag somnar oftast väldigt sent, och många gånger kan jag sova dåligt under natten med. När jag sedan vaknar känner jag mig varken utvilad eller pigg, oavsett hur länge jag sovit. Allt på grund av att hjärnan inte vill gå in i viloläge under nattetid. Trots dålig nattsömn ser ändå min överskottsenergi otfast till att jag är pigg och gör att jag kan vara vaken i princip hur länge som helst. Jag har till exempel aldrig förstått mig på det här med power naps. Många känner behovet av att behöva slumra in en stund mitt på dagen. Det skulle min hjärna aldrig tillåta.

Att komma i tid har jag haft svårt med så länge jag kan

minnas. Nog för att jag är en tidsoptimist, men det är inte hela sanningen bakom de ofta förekommande förseningarna. Jag har svårt med tidsuppfattningen och kan vara väldigt lättdistraherad. Jag underskattar ofta hur lång tid vissa saker tar. Tror jag att en sak tar 10 minuter, tar den oftast 20 istället. De gånger jag faktiskt är ute i god tid, och kanske till och med har tid tillgodo, börjar min hjärna sväva iväg, jag börjar tänka på annat och jag glömmer bort tiden helt enkelt. Från utsidan kan det se ut som att jag är en slarver, eller en som inte bryr sig och tror att han kan komma och gå som han vill, men så är det inte. Att ha ADHD har ju sina små inverkningar på vardagslivet. Det är konstigt ändå, hur man kan vara helt inne i en konversation, bara för att ett ögonblick senare ha glömt bort vad det handlade om. Man har väldigt lätt att fokusera på annat, fokusera på ”fel” saker och leva i sin egen lilla värld.

Men det är så det är ibland. Att mitt humör mer liknar en lampknapp, av, på, av, på, bra humör, dåligt humör, bra humör, dåligt humör. Det är sällan något är medel, allt spretar åt alla håll. Känner jag något känner jag det otroligt starkt, oavsett vad det är.

Uttrycket ”organiserat kaos” passar även det in på mig. Jag har svårt att att hitta struktur i mitt liv eller det jag gör, och skjuter ofta upp saker. Det kan handla om allt ifrån garderoben som ligger utspridd över vardagsrumsgolvet, till högen med disk som fortfarande tornar upp sig på köksbänken, trots att man sagt till sig själv att man skulle diskat upp det förra helgen. Det bidrar till ett antal situationer där många andra skulle få en slags inre panik, medan man själv är helt avslappnad. Det har väl sin charm det med. Precis som ”organiserat kaos”, nämns impulsivitet och ADHD nästan alltid tillsammans, likaså för mig. Jag gör saker jag känner för att göra och säger saker jag känner för att säga. Utan att tänka efter. Vare sig det är på gott eller ont är det sällan händelsefattigt. Många gånger får jag en rolig historia att minnas länge framöver. Andra gånger gör jag något helkorkat eller slänger ur mig något dumt. Inte nödvändigtvis för att min mening är att ställa till det, utan mest för att det bara händer utom min kontroll. Det är absolut inte meningen att man ska skylla saker man säger och gör på ADHD. Det är verkligen inte det jag säger. Man kan inte sopa det under mattan och skylla på sin diagnos. Det man kan göra är att hoppas att folk istället kan ha en viss förståelse varför saker och ting kanske blivit som de blivit i vissa situationer. För det är en stor skillnad på förnekelse och förståelse.

SIMON SVENSSON PARENTI

TECKEN PÅ ATT DU KAN LIDA AV ADHD •

Du kan ha svårt att koncentrera dig.

•

Du gör och säger saker utan att tänka efter före.

•

Du kan ha mycket tankar i huvudet på samma gång.

•

Du har ett stort behov av att röra på dig.

•

Du kan ha svårt att ta tag i olika uppgifter.

•

Du kan ha svårt att sova.

•

Du kan ha svårt att minnas långa instruktioner.

•

Du kan ha svårt att reglera ditt humör.

•

Du kan ha svårt att skapa struktur omkring dig.

•

Du kan bli trött av att umgås länge med andra.

•

Du kan ha svårt att passa tider.

•

Du kan vara väldigt stresskänslig.

•

Du glömmer eller tappar ofta bort saker.

•

Du kan ha svårt att vara flexibel.

•

Du skjuter ofta upp saker tills det blir försent.

•

Du kan ha svårt för förändringar.

* Du behöver inte ha alla symptom, och det kan finnas symptom du inte alls känner igen dig i.

(KÄLLA: 1177.SE)

Antidepressiva allt vanligare bland unga Andelen unga patienter i Sverige som får antidepressiva medel har ökat med över 70 procent på 10 år. Statistik från Socialstyrelsen visar att över 130 000 patienter mellan 15-29 år fick antidepressiva medel utskrivet under 2017. På Närhälsan Slottsskogen upplever de att depression är en av de största orsakerna till att söka vård idag. – Det är en föreställning hos yngre människor att det är enkelt att lösa vardagsproblem genom att få ett recept, säger Lars Salmi. 38

Mängden patienter som tar antidepressiva. Antal patienter per 1000 invånare. I åldrarna 15 – 29 år. Statistiken innehåller uppgifter om läkemedel som hämtats ut mot recept på apoteket år 2006-2017. Receptfria läkemedel eller rekvirerade läkemedel till sluten och öppen vård ingår inte. Källa: Socialstyrelsen

Lars Salmi, som är allmänläkare på Närhälsan Slotts-

skogen, menar att de flesta som får recept på antidepressiva är de som själva kommer och ber om det på vårdcentralen och att det kan påverka läkarens beslut. – De vanligaste sorterna av antidepressiva är relativt ofarliga men jag irriterar mig på att yngre människor försöker lösa vardagsproblem med hjälp av tabletter. Ibland får man ta ett allvarligt samtal och säga att du bör prata med en psykolog eller kurator snarare än att du ska äta piller, säger Lars Salmi. Trots den ökade mängden utskrivningar anser Elias Eriksson, avdelningschef på sektionen för farmakologi vid Sahlgrenska akademin, att användandet av antidepressiva ändå ligger på en rimlig nivå. Vilket beror på de olika användningsområdena för SSRI-preparat, den överlägset vanligaste typen av antidepressiva som skrivs ut idag, som även används för till exempel panikångest, tvångssyndrom, pms och social fobi.

– Det är en ganska stor del av befolkningen som har något av de tillstånden. Är man, som jag, övertygad om att de här medicinerna fungerar väldigt bra, då är ökningen i stort sett en positiv trend. Kommer vi över tio procent får man kanske fundera lite på om det bör plana ut, säger Elias Eriksson.

Elias Eriksson tror inte att det skett någon ökning

vad gäller mängden depressioner i samhället. Istället tror han att den ökade mängden utskrivningar beror på att det finns en allt större acceptans för antidepressiva läkemedel, vilket leder till att fler väljer att söka hjälp idag. – Så länge vi ligger runt 10 procent tycker jag inte det är något samhällsproblem, men jag tror att det är fler patienter idag som inte borde få dem för att de inte är sjuka. Utan som kanske söker sjukvård på grund av yttre anledningar, till exempel för att de inte orkar med sitt jobb, säger Elias Eriksson. g EMILIA SÖDERHOLM, LUKAS ANDREASSON, LOVE OLSSON WAHLSTRÖM OCH JOHANNA HEED

Svälter sig i form Den glamorösa sportens tuffa baksida Halva året får du äta hur mycket du vill, andra halvan svälter du dig. Många atleter har tusentals följare på sociala medier där de visar upp hur deras kroppar stegvis förändras inför tävling. Men bakom superkropparna döljer sig en mindre hälsosam sida. TEXT & FOTO: VIKTORIA BERGGREN ILLUSTRATION: EMMA GLASER

elysningen i konferenssalen på hotellet i Lund dämpas. Den påminner om en biosalong och de fåtöljliknande stolarna börjar fyllas på. Klockan är fem i åtta på morgonen och konferenciären tar plats på scen. Om fem minuter är det dags. Här och var syns fejk-solbrända atleter. Vissa tar det lugnt i sina badrockar och andra är koncentrerade när de gör sina sista förberedelser. – Antingen vinner jag eller så kommer jag komma sist, säger Ada Johansen, 26, som efter tuffa och långa förberedelser snart är framme vid sitt mål.

Det är tolv dagar kvar tills Bikini Fitness tävlingen i

Lund. Runt Varbergstation är det så grått som det ofta är i mitten av november när solen inte tittar fram. Det är måndagseftermiddag och människorna som syns har precis hoppat av tåget som ankommit från Göteborg. Bland folket som rör sig från perrongen syns Ada. Hon

passerar stationen på den vanliga promenaden till gymmet. Hon är klädd i träningskläder och över axeln hänger träningsväskan. I handen har hon med sig ett paket fryst sparris som har stört henne hela dagen. – Det är något fel på det här paketet, det är inte ordentligt fryst. Jag har redan varit och bytt det en gång idag så nu får min styvpappa gå tillbaka till affären och se till att jag får pengarna tillbaka. Jag måste ha sparris till min kyckling, säger Ada irriterad. Hon gjorde debut i Bikini Fitness förra året och i år ska hon göra två tävlingar. Först är det Decembercupen i Lund den 24:e november och veckan efter är det Luciapokalen under Fitnessfestivalen i Stockholm. Många associerar gärna sporten, och framför allt Bikini Fitness, med skönhetstävlingar. Atleterna bedöms utifrån deras fysik men helhetsuttrycket med både smink, hår och utstrålning bedöms också. Kvaliteten på musklerna bedöms inte, men rygg och benstomme ska vara proportionerliga. Ada skrattar till när hon går igenom reglerna och läser att ”huden ska ha en mjuk och hälsosam lyster utan celluliter”. Trots att hon älskar sporten har hon inga problem att ställa sig kritisk till vissa moment. Däremot ger hon intrycket av självdistans, är medveten om vad hon håller på med och att hon trots allt finner sig i att vissa saker är som det är. Lite som att hon vet att mycket kan uppfattas som löjligt men trots det

På gymmet hemma i Varberg spenderar Ada större delen av sin lediga tid. Inför tävlingen är orken mindre så tempot blir lägre och hon får minska kilona på vikterna. Men passen avslutas alltid med att ta några bilder till Instagram.

Måndag Frukost Mellannmål Kvällsmat Havregrynsgröt 1 dl Kvarg 150 g Riskaka med kalkon 2 st Bär 50 g Nötter 25 g Kokt ägg 1 st Whey 100* 30 g Lättmjölk 2 dl Lunch Middag Kyckling 200 g Kyckling 250 g Ris 150 g Ris 150 g Avokado 1 st Ett utdrag från Adas kostschema som hon gick på större delen av sin diet och fram till sex veckor innan tävling. *Whey 100 är ett proteinpulver.

”Bedömningen startar med det övergripande intrycket av fysiken och ska omfatta hår, smink och ansikte, kroppens totala utveckling och form, presentation av en balanserad, proportionerlig och symmetrisk utvecklad och komplett fysik. Hudens kondition och ton och den tävlandes förmåga att presentera sig själv med självförtroende, värdighet och elegans ska också bedömas”

– utdrag från regelboken för Bikini Fitness

så tar kärleken till sporten över. – Det kan bli lite löjligt och onajs. Jag sliter som en varg, svettig och osminkad på gymmet. Sen blir det helt plötsligt glamoröst med smink och högklackade skor på tävling. Men jag är sådan vinnarskalle och ser verkligen detta som en sport, tror man måste göra det för att orka, säger Ada med en självklar ton.

I år är det ett nytt team och nya coacher som gäller och

hon har ett stort sug av revansch från mindre lyckade tävlingar förra året. Tanken från början var att inte tävla i år. Efter en diet i somras ansåg hennes tränare att formen var så pass bra att hon borde tävla redan i år. Sedan dess har hon fortsatt gå på

diet och förberett kroppen på vad som komma skall. – Jag är ganska sliten i kroppen nu och har låg energi så det är jobbigt att träna. Jag har gått på diet sen i maj och tänker nästan alltid på mat nu för tiden, säger Ada men det är svårt att tänka sig att hon går på diet för energin lyser fortfarande. Klockan har inte blivit fyra än och på gymmet är det lugnt. Idag är det bröst och mage som ska betas av och hon beskriver träningen som något som numera går på rutin och som måste göras, snarare än att vilja göra det. Hon följer både ett strikt träningsschema och ett strikt kostschema. Fördelen med en lång diet är att hon kunnat trappa ner antalet kalorier succesivt så kroppen har hängt med bättre än sist. I början av dieten låg kaloriintaget på 1950 – 2000 om dagen och är nu nere på 1550 kalorier om dagen. Hon är 155 centimeter lång och vikten har gått från 55 kilo ner till 52 kilo, och den ska gärna ner några kilo till. – Det är coolt att se förändringen men det känns märkligt i duschen när man känner alla ben helt plötsligt. Det ser ju inte hälsosamt ut i slutet av dieten, det är lite äckligt, säger Ada med ett skratt. Just förändring är en stor del av processen inför tävling. På sociala medier går det att se när atleternas kroppsfett minskar och musklerna blir tydligare. För många är det inte bara

utsidan som påverkas av dieten och träningen.

kvinnor än män att ha kroppsfett, eftersom det behövs för att vara fertil, säger Ola. Desto längre in i en diet, desto svårare är det att gå ner i vikt eftersom kroppen jobbar emot. En enformig diet leder också till brist på vissa näringsämnen. Trots att kroppen går igenom stora påfrestningar ser ändå inte Ola stora faror med en tävlingsdiet. – Många atleter är mottagliga för kosttillskott, är väl medvetna om kosten och äter bra resten av året. Till exempel tar det längre tid för mensen att komma tillbaka om man haft en ätstörning. Generellt tror jag inte det är skadligt på långsikt, säger Ola.

Så vad är det egentligen som händer i kroppen när den

går igenom en tuff diet? Utsidan går att se med blotta ögat men det är lätt att glömma hur insidan mår. Ola Wallengren, Överdietist vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, berättar att det är mycket som kan hända. – Det beror på hur snabb eller långsam dieten är. I en tuff diet inför tävling är det tydliga symptom på svält, säger Ola. På gymmet går Ada fram och tillbaka, stannar upp och tänker efter en gång till på vad det var hon skulle hämta. Hon plockar på sig gröna vikter att sätta på skivstången för att börja passet med bänkpress. Personbästa ligger på 54 kilo men för tillfället orkar hon bara lyfta 40 kilo. – Man skruvar ner sin ämnesomsättning vid en sådan tuff diet och hormonerna i kroppen minskar. Det gör att man kan frysa mer än vanligt och blir trött. Benskörhet kan öka hos kvinnor då östrogenet i kroppen minskar. De som ska tävla tränar dock fortfarande mycket vilket motverkar benskörhet, säger Ola. Trötthet men samtidigt svårt att somna. Dålig sömn och ont i lederna. Det är några symptom som hon har. Mensen försvann i samband med att hon började sin diet inför förra årets tävlingar. Det var ett och ett halvt år sedan. Att mensen försvinner är inte ovanligt menar Ola Wallengren. Det beror på minskad fettmassa och mindre energi. – Kroppen prioriterar då bort mensen. Den känner att personen inte är i ett stadie för att bli gravid. Det är viktigare för

"Kroppen prioriterar då bort mensen"

upp på scen. Varje klass har specifika regler och det skiljer sig på hur de ska bygga sina muskler och posera. På scen står atleter uppradade, ler och spänner sig samtidigt som de försöker se avslappnade ut. Det luktar inte svett, utan här ligger

istället en doft av spraytan. Ada sitter i det så kallade ”pumprummet”, där atleterna kan pumpa upp sina muskler innan de ska upp på scen. Rummet är inplastat för att atleternas spraytan inte ska färga av sig. Hon har plockat fram telefonen för att göra en uppdatering för sina 3700 följare på instagram. Idag har många som driver träningskonton på Instagram blivit stora inf luencers. – Det är många som blir påverkade av vad de ser på Instagram och jämför sig med dem som går på diet inför tävling. Jag har ett ansvar för vad jag förmedlar för bild och brukar

Onsdag Frukost Havregrynsgröt 1 dl Bär 50 g Whey 100 30 g

Utöver maten som står på schemat ska hon dricka cirka tre liter vatten om dagen. Det finns även ett urval av grönsaker som består av bland annat blomkål, squasch, paprika, broccoli och spenat.

I Lund går klass efter klass

Mellannmål Kvarg 150 g Nötter 25 g Ägg 2 st Banan 1 st

Lunch Fläskfilé 200 g Ris 150 g

Kvällsmat Naturell kvarg 250 g Bär 50 g Middag Fläskfilé 200 g Ris 150 g Valfri sallad

Fredag Frukost Mellannmål Kvällsmat Havregrynsgröt 1 dl Banan 1 st Keso 250 g Nötter/linser 25 g Keso/Propud 250 g Bär 50 g Äpple 1 st Casein* 30 g Lunch Middag Fläskfilé 250 g Fläskfilé 250 g Ris 150 g Champinjoner 100 g Stekta grönsaker 100 g Sötpotatis 200 g Kostschemat är uppbyggd med lika många måltider varje dag. Det är samma kostschema för varje vecka, så när det blir måndag igen börjar hon om från dag 1. *Casein är ett proteinpulver.

lägga upp bilder när jag är off-season och påminner när det är inför tävling, säger Ada.

Sociala medier motiverar även på ett bra sätt. I

takt med att träningskontona ökar, så ökar även de som går och tränar. Linda Adehög är marknadschef på Nordic Wellness och hon berättar att de har sett en stor ökning av personer som tränar på deras anläggningar de senaste tre åren. – Framför allt är det fler tjejer som vågar sig in på gymmen och tar plats. Men även fler killar som vågar sig till gruppträningarna, säger Linda. Förr var det många som köpte gymkort i januari och tränade fram till mars. Idag är det fler som tränar regelbundet under hela året. Men det händer att personer tar det för långt. – Det är lite kroppshets att man ska vara snygg och vältränad. Ser vår personal någon som tränar på ett osunt sätt

så har vi en handlingsplan på hur vi ska gå tillväga. Men dessa fall är ungefär lika många som det varit tidigare, säger Linda. En av de största anledningarna till ökningen av antalet personer på gymmen tror hon är sociala medier. På Instagram finns svenska inf luencers som fokuserar på träning som har upp mot en miljon följare. De lägger f litigt upp videos på olika övningar och det är lätt att testa själv. – Vi är mer lärda idag och medvetna om vår hälsa. Det har blivit en livsstil, säger Linda.

"Det är lite kroppshets att man ska vara snygg""

Ada har snart genomfört dagens träningspass i Var-

berg. Det har börjat bli mer folk och trångt bland alla redskap. En kille kommer fram och hon tar på hans bröst för att jämföra med sina egna. – Du har snart större än mig, säger Ada och skrattar.

Många av hennes gamla kompisar har försvunnit på vägen, men hon har fått desto fler nya vänner på gymmet. Förutom att jobba och sova spenderar hon den mesta delen av sin lediga tid på gymmet. – Det är här jag träffar folk, jag gör ju inte så mycket annat. Man får en andra familj på gymmet och en speciell kontakt med de som går igenom samma sak som än själv, säger Ada. Hur gick tävlingarna då?

På scenen i Lund är det dags för final i Bikini

Fitness seniorer upp till 163 centimeter. Upp på scen kommer de sex finalisterna och en av dem är Ada. Ljudnivån stiger och från publiken hörs hejarop från olika håll när atleterna poserar. En stund senare är det dags för prisutdelning. Konferenciären ska ropa upp finalisternas placering och börjar med sjätteplatsen.

"Nu ska jag njuta av godis, mat och kakor utan ångest" – På sjätteplats så har vi… Ada Johansen. En stor applåd! Ada ställer sig åt sidan, tar emot sin medalj och trots att besvikelsen syns sitter leendet fortfarande fastklistrat.

Sex dagar senare är det dags igen och Luciapo-

kalen i Stockholm väntar. För att få en ännu bättre placering har hon ägnat timmar åt att basta, för att tappa mer vätska och få tydligare muskler. Nervositeten är mindre, men beslutsamheten större. Nu ska hon ta steget upp på pallen. Och det lyckades hon med. Alla timmar i bastun lönade sig och årets sista tävling resulterade i en andra plats. – Svårt att sätta ord på hur det känns att stå på scen men jag har njutit av varje sekund. Känslan att stå där och ta emot priset och känna att jag klara(de?) fan detta… Nu ska jag njuta av godis, mat och kakor utan ångest, säger en stolt och nöjd Ada som redan börjat blicka Ada på scen i Lund. I den tävlingen blev det en sjätteplats och veckan fram till nästa års tävlingar. g efter i Stockholm knep hon en andra plats.

Bort med vintertröttheten! Veckor av morgongrus, orkeslöshet och med energimätaren på noll. Den mörkaste tiden är nu. Men ska det verkligen vara såhär? Vintertrötthet är knappast något nytt, men ändå ställer vi oss frågan varje år. TEXT: JOHANNA HEED – ILLUSTRATIONER: EMMA GLASER – Vi har massor av olika rytmer i kroppen som är beroende av varandra. När då dygnsrytmen hamnar ur balans följer de resterande funktionerna i kroppen efter. Det säger Christian Benedict, docent i neurovetenskap vid Uppsala universitet och expert på just ämnet sömn. Han menar att det är dagsljusets påverkan på dygnsrytmen som gör att vi upplever vintertrötthet.

"Vi sitter inne alldeles för mycket" Dygnsrytmen är som kroppens inbyggda klocka som

styrs av just ljuset, men på vinterhalvåret är soltimmarna minst sagt begränsade. När vi då vaknar upp till ett grått och disigt januariväder, så har kroppen svårt att förstå att det är dags att vakna och bli pigg. Vi känner oss tröttare än vanligt och de lättaste vardagssysslorna kan upplevas som omöjliga att genomföra.

Men livet anpassar sig inte och tar ju inte direkt en paus under vinterhalvåret. Så vad kan man då göra för att minska tröttheten och orka med att prestera som vanligt? – Det finns mycket enkla åtgärder att ta till. Att gå ut är ett sådant, vilket vi tyvärr gärna undviker att göra under dessa månader. Vi sitter inne alldeles för mycket och rör på oss betydligt mindre än vanligt. En promenad i morgonsolen, när den väl väljer att titta fram, kan ha mycket positiva effekter på kroppens energinivå, säger Christian Benedict.

Att äta bra och vitaminrik mat, eventuellt även vitaminer i

form av kosttillskott kan också vara en god idé, likaså att prioritera sömn. Är du tröttare än vanligt kan det vara värt att lägga sig en timma tidigare på kvällen och kanske även prioritera en vila på dagen. För vissa kan även ljusterapi hjälpa. Det betyder att man kompenserar för bristen på dagsljus och genom att utsätta sig för starkt ljussken från en viss typ av lampa.

"Det är helt okej att känna sig lite trött på vintern" Christian Benedict menar dock att ljus, vitaminer och motion inte hjälper för alla. Känner man sig deprimerad och upplever att man inte klarar av vardagen, så bör man söka vård och få professionell hjälp. – Det är helt okej att känna sig lite trött på vintern, men man ska inte gå och må dåligt psykiskt, säger Christian Benedict. g

Förlora

för att

vinna Vissa tycker att MMA kan se brutalt ut. Det tycker tvåbarnspappan Zvonimir Kralj, 26, också. Han älskar sporten och vill bli bäst på den. TEXT & FOTO: FILIP PERSSON

vonimir Kralj rör vid nätväggarna i den åttasidiga buren. Han känner sig fri. Genom nätet ser han de tomma publikplatserna. I kväll ska han slåss här. I kväll ska han känna rädsla och ångest. Han tänker att han inte vill dö. Några timmar senare sitter han i omklädningsrummet och lindar sina händer. Egentligen vill han inte vara där. Blodiga män med spräckta pannor kommer in. Vissa spyr över golvet. Zvonimir är livrädd och vill bara gråta. Han reser sig för att värma upp. Armarna känns som överkokt spaghetti. Det känns inte alls bra, tänker han, och ställer sig i den nedsläckta korridoren. Låten som han valt ut börjar spelas och Zvonimir går in mot buren. Han har funderat på om det beror på att han är en konstig människa, men han älskar känslan av att trotsa sina tankar. En tjej visar långfingret mot honom på vägen in. Han vill bara krama henne. Egentligen bryr han sig inte om ifall publiken älskar eller hatar honom. Han känner ändå att han är där för dem och han är glad för det. Han ska vara en gladiator i 15 minuter och kriga. Efter första smällen släpper allt. Äntligen får han göra det han helst hade gjort varje dag. Det är med kärlek han beskriver den. Dagen då han går en proffsmatch i MMA. Han har upplevt sex sådana så här långt i livet. Han vill uppleva fler. – Jag får lite gåshud när jag pratar om det, säger han. Han sitter på köksstolen med de tunna stålbenen, i trerumslägenheten i Frölunda. Matea, 2, kommer fram till sin pappa. – Titta! Titta! Hon vill visa upp den rödsvarta jackan som hon fått ärva av storasyster Lola, 4. – Vad du är söt, säger Zvonimir och ler.

äldre och yngre. En grupp pojkar i de lägre tonåren kommer att slå sig ner i sofforna, på den upphöjda platsen vid ena väggen, och med intresse se Zvonimir träna sitt andra MMA-pass för dagen. Zvonimir själv växte upp på en gård i Kroatien, en bit utanför huvudstaden Zagreb. Där fanns får och grisar, mest för att familjen skulle kunna ha mat på bordet. Visst fanns en fascination för kampsport, hos såväl Zvonimir som hos hans äldre bror Denis, men några träningsmöjligheter i närheten fanns inte. Inte heller de ekonomiska möjligheterna. Zvonimir var elva år och trivdes med livet. Då slog hans pappas hjärta sina sista slag. En total chock för familjen. Där och då kunde inte Zvonimir greppa vad som egentligen hänt, men sorgen blev starkare med åren. – Det känns fortfarande. I dag tänker jag att det hade varit så kul att träffa min pappa och prata lite vuxenprat. Jag var ju ett barn. Jag har fina minnen och så, men det var inget man kunde förvänta sig ... att det skulle hända så tidigt. Mamma Milica var kvar med två söner och fick i samma veva sparken från sitt jobb. 2007 kom familjen Kralj till Göteborg med hopp om en bättre framtid. Men den första tiden i Sverige var tuff för Zvonimir. Under högläsningen i skolan hånskrattade klasskamraterna åt hans uttal, och han hade inga vänner som stöttade honom. Han vågade inte prata med någon, utan höll sig för sig själv. Drygt tio år senare har svetten ännu en kväll börjat rinna från den drygt 100 kilo tunga kroppen. I media har Zvonimir Kralj beskrivits som ett av kampsportens hetaste namn.

"Det hade varit så kul att träffa min pappa och prata lite vuxenprat. Jag var ju ett barn."

Regnet faller över Kortedala, dit kampsportsklub-

ben GBG MMA sedan några månader flyttat sin träningslokal. – Det är fortfarande en del att fixa, konstaterar Zvonimir när han kliver in på det gamla fabriksgolvet, som nu är fyllt med olika typer av kampsportsmattor. Än är det lugnt men snart ska killar och tjejer, män och kvinnor, strömma in för att träna såväl MMA som boxning och brasiliansk jiujitsu. Människor med olika bakgrund,

Sedan starten har MMA fått brottas med ett dåligt

rykte. Våldet och skaderisken har lyfts fram och fördömts, och att hårda smällar mot huvudet åtminstone inte är nyttigt har såväl aktiva som utomstående varit eniga om. Men ingen har vetat exakt hur farligt det är – och ingen vet det än. De första professionella MMA-tävlingarna i Sverige arrangerades så sent som 2003 och inte heller internationellt är den moderna MMA:n mycket äldre. Därför har forskare inte kunnat göra långtidsuppföljningar på vilka effekter idrottandet kan få på hjärnan. I stället är det inom den amerikanska fotbollen och – den till MMA mer närbesläktade – boxningen som forskning finns. Där har tydliga risker med upprepat våld mot huvudet också kunnat bevisas. En av de svenska forskare som varit mest aktiv i debatten

Både Zvonimir och Mika vill att deras döttrar ska lära sig någon kampsport för att kunna grundläggande självförsvar. ”Det är precis som att de måste äta varje dag”.

I andra sporter än MMA är det viktigaste för Zvonimir att synas. ”Folk hör av sig till mig efteråt och det betyder mycket, det betyder mer än en medalj”.

kring sportens säkerhet är Bengt Winblad, professor i geriatrik på Karolinska institutet. – Det är som gamla gladiatorer som vandrar in, och papporna med sina söner sitter och jublar, säger han och skrattar dovt. Han håller MMA:n som den näst värsta sporten för hjärnan, strax efter boxningen med sina mer frekventa matcher. Vid det här laget är Bengt Winblad van vid mothugg, men han står ändå fast vid sin sak. Han kan inte hindra någon från att utöva en sport, men han kan informera om vad forskningen visar, resonerar han. – Som demensforskare ser jag att dessa personer – när de kommer upp i medelåldern – inte bara får depressiva och psykiska problem, utan också minnesproblem. De första gångerna du får en minnesförlust eller hamnar i en depression efter en match behöver det inte vara direkt relaterat till att du ska utveckla demens senare. Men ju längre du håller på och utsätts för nya sådana skador, desto större är risken. Bengt Winblad, som flera gånger prisats för sin forskning inom Alzheimerområdet, skrattar inte längre. Gladiatorerna symboliserar det faktum att människans fascination för våld alltid har funnits. Skillnaden nu mot då, menar han, är att vi i dag vet mer om vad det kan få för kon-

sekvenser. Han lyfter fram boxarna Floyd Patterson, Ingemar Johansson och Muhammad Ali, som alla drabbades av demens efter den aktiva karriären. Han lyfter fram Rebecca Carpenters kritikerrosade dokumentärfilm Requiem for a Running Back, från 2017. Filmen om hennes pappa, före detta amerikansk fotbollsspelare, som först efter sin död kunde diagnostiseras med CTE – en kronisk hjärnskada som bland annat kan framkalla ilska och depressioner. Som kan skada minnet och tankeförmågan.

Klockan är tre på eftermiddagen när Zvonimir öpp-

nar dörren till förskolan. Han har precis varit hos en sjukgymnast i centrala stan för att kolla upp en skada i handen. Sjukgymnasten tror att en nerv har hamnat i kläm, och har gett honom övningar för det. Zvonimir själv tror att något är av. På förskolans trånga hallgolv ligger jackor och kängor utspridda. Där sitter lärare som försöker klä på barnen ytterkläderna, och andra barn som försöker själva. Zvonimir kryssar sig fram till Lola, som står framför hyllan med hennes namn. – Har du haft en bra dag? frågar han, samtidigt som han

plockar ner den lila overallen från kroken på väggen Lola nickar och trär i benen och armarna med Zvonimirs hjälp. – Kan du försöka hitta dina skor också så ska jag leta efter Matea? – Härborta tror jag! utbrister Lola och rusar mot skohögen precis innanför ytterdörren. Lola och Matea har gått på samma förskola sedan september, när Zvonimirs fru Mika började jobba igen efter längre föräldraledighet. Zvonimir brukar både lämna och hämta barnen på förskolan för att efter såväl lämning som hämtning åka till motsatt sida av Göteborg för att träna. Målet med träningen är tydligt: att bli rik på MMA. – Nu har jag i princip förlorat mer pengar på att slåss än jag vunnit, men jag vet att någon gång kommer det komma tillbaka. Sedan om det blir på det sättet att jag vinner något bälte och är någon kändis, eller att jag öppnar och driver ett gym, det får bara tiden bestämma. Men jag vet att jag i alla fall kommer kunna bli ett namn i Sverige och komma långt

på det. Han är självsäker i tonen, men samtidigt medveten om riskerna. Även om han själv hittills varit förskonad från allvarligare skador vet han vad som kan hända. – Det är många som tänker så: Är det verkligen värt alla skador? Ja, för mig är det det. Man får räkna med hjärnskakningar, skador på knäna, fingrarna, leder och så. Det är inget som kommer stoppa mig förrän den dagen någon säger: Nu kommer du vara skadad för livet. Okej, då tar jag emot det. Ska jag tänka på skadorna och så är det ingen idé att hålla på med det jag gör. I gymnasiet fick Zvonimir möjlighet att prata om hjärnskador med en läkare som hade hört att han höll på med kampsport. Men Zvonimir ville inte prata, han ville inte höra vad som händer med hjärnan. Samtidigt som han nu förstår att de smällar som träffar hårt mot huvudet påverkar hjärnan, tror han inte att de kommer göra ”såpass stor skada att det ska vara jätteallvarligt”. Hade han oroat sig för det hade han inte hållit på med kampsport, menar han.

"Det kan hända att jag får en hjärnskada, men jag är beredd att ta den risken."

MMA-matcher brukar kantas av stundtals smutsigt spel utanför buren. Zvonimir vill ta en annan väg. ”Jag har inget problem med att knuffa eller örfila någon på staredown, men ser det bra ut för sporten?”

De första åren i Sverige var Zvonimir på väg att hamna fel i livet. Då bestämde han sig för att leva mer skötsamt. ”Jag vill inte vara den som folk ska peka på och säga: Den där invandraren klarar sig inte”. – Det är klart att jag tänker, men jag har aldrig satt mig ner och tänkt att det kommer bli så och så. Jag har aldrig fått såpass mycket stryk att jag ska tänka på det. Men man vet inte... Det kan hända att jag får en hjärnskada, men jag är beredd att ta den risken. Sedan får vi se om frugan tillåter det eller inte. Det är en lite senare fråga.

Det är söndag och boxningsgala i Borås. Egentligen

tränar Zvonimir sällan boxning – nästan aldrig faktiskt, men han går matcher ändå. 2017 tog han SM-guld. Samma sak gäller brasiliansk jiujitsu: tävling men sällan träning. 2016 blev han svensk mästare. Nästa mål är att gå för SM-guld i fristilsbrottning och thaiboxning. Att få proffsmatcher i MMA är å andra sidan inte helt enkelt. Där tänker han att framgångar och ett aktivt tävlande i andra kampsporter kan hjälpa till. Samtidigt vill han inte gå fler matcher än nödvändigt för att utvecklas. – Ska jag få hjärnskador ska det kännas i fickan, säger han och skrattar. Jag vill inte gå matcher och bli sjuk i huvudet för ingenting. Jag vill möta de bästa i Sverige, Europa och världen. Jag vill vinna mot dem och sedan gå vidare. Jag vill inte stå på samma plats och stampa.

Zvonimir blickar ut mot de tre boxningsringarna med något trötta ögon. Klockan fem slutade arbetsnatten, som ordningsvakt på nattklubben Nefertiti i Göteborg. Kvart över åtta var han i Borås. Det har blivit ett par timmars sömn på en brottningsmatta i idrottshallen, men inte mycket mer än så. Mika, Lola och Matea sitter på raden ovanför på läktaren. Zvonimir är nyrakad och skämtar om att Matea inte känner igen honom utan skägg, samtidigt som han pussar på henne. Senare än han räknat med får han till sist gå upp i ringen. Lola följer matchen med sina rosa boxningshandskar på händerna, i en kroatisk fotbollslandslagströja. När hon blir äldre ska hon själv hålla på med någon form av kampsport. Zvonimir får ett slag i ansiktet. Ett till, ett till och ett till. Han förlorar matchen på poäng och är förstås inte helt nöjd efteråt. Solen har gått ner i Borås men när Lola, Matea och Mika möter honom, nedanför läktaren, ler han ändå. I morgon tränar Zvonimir Kralj nya pass för att bli bäst i världen på MMA. Vissa saker måste man vara redo att förlora för att kunna vinna. g

"Jag vill inte gå matcher och bli sjuk i huvudet för ingenting."

Så ”bra” är MMA-stjärnornas blomkålsöron Den som följt kampsporter och fullkontaktsporter vet förmodligen vad den kanske vanligaste, och tydligaste, följden kan bli fysiskt: Blomkålsöron, eller brottaröron som det också kallas. Blomkålsöron kan utvecklas efter upprepade smällar mot örat, exempelvis under brottning. Brosket i örat skadas och blod eller annan vätska samlas – vilket leder till en blomkålsliknande, permanent svullnad om man inte direkt behandlar örat. Zvonimir Kralj är stolt över sina blomkålsöron.

– För mig är det en trofé som jag kämpat för att få. Innan jag började med kampsport ville jag ha brottaröron men kunde inte få det, säger han. Kralj är långt i från den enda kampsportsutövare som har blomkålsöron, och i en del sammanhang ses det som en form av statussymbol. Vi kollade närmare på deltagarna i några av de mest uppmärksammade MMA-matcherna på senare tid, för att ta reda på vem som hade vunnit om blomkålsöronen var allt som räknades.

VS Jon Jones

Alexander Gustafsson

Han har varit omtalad för sina skandaler och också förstås sina segrar i oktagonen. Därför är det kanske motsägelsefullt att ”Bones” blomkålsöron håller en lägre profil, men så är det. Visst finns begynnande svullnad här, men också klara konturer och ett djup som vissa andra saknar.

Även om den uppsnackade matchen mot Jon Jones i mellandagarna inte gick hans väg vinner ”The Mauler” åtminstone kampen om de mest blomkålsliknande öronen. På ett sätt har de blivit karaktäristiska för honom, och deras puffighet gör helt klart något med hans image.

VS Amanda Nunes Om man kan vara MMA-fighter på högsta nivå utan att ha de största blomkålsöronen? Ja, det går faktiskt. Se bara på Amanda Nunes, som av många anses vara en av världens absolut bästa. Visserligen finns vissa tecken på något som har potential att likna ett blomkålshuvud, men Nunes har också en del ”mönster” kvar i sina öron.

Cris Cyborg Blev knockad av Nunes blott 51 sekunder in på den första ronden, när de möttes den 29 december. Öronmatchen är jämnare – med ett visst Cyborg-övertag. De har en jämn fluffighet på båda sidor, och på snibbarna kan dessutom hål för örhängen noteras. Även om det inte är de ultimata blomkålsöronen kan Cyborg här ta skön revansch mot Nunes.

Så kan AI förändra världen

När man tänker på Artificiell Intelligens, eller AI förkortat, tänker man ofta på robotar. Robotar som beter sig som oss människor, tänker och resonerar på samma sätt som vi gör. Men trots att du i nuläget inte går runt och pratar med robotar använder du antagligen redan AI mer än du tror. TEXT: LOVE OLSSON

Hur kommer världen förändras när de intelligenta maskinerna blir allt vanligare? Foto: TT Trots att vi inte tänker på det, så används AI i många av de tjänster som vi använder oss av dagligen. Fredrik Heintz, som forskar inom AI och autonoma system vid Linköpings universitet berättar. – Jag brukar ge exemplet Google-sökning eller liknande, där är det massor av AI-algoritmer som framkallar svar som ska vara specifikt anpassade för dig. Sedan också till exempel röstassistenter så som ”Siri” eller ”Alexa” som interagerar med oss via vår röst, säger Fredrik Heintz.

Framstegen inom AI blir allt fler. Den svenska

forskningen inom området får allt större finansiering, från staten, den privata sektorn, och EU. På Lindholmen i Göteborg öppnade i höstas Lindholmen Science Park, som är en samverkansmiljö för aktörerna inom AI-forskning. Med målet att skynda på utvecklingen inom området, och ge Sverige en fördel i den internationella konkurrensen. Så varför satsas det så mycket på AI? Likt datoriseringen, och industrialiseringen före det så förväntas AI kunna leda till en revolution i samhället. Där teknologin har en möjlighet att förändra hur maskiner används.

Ett exempel är de självstyrande bilarna som börjar dyka upp på marknaden. Mycket pekar på att i framtiden kan transporten i samhället skötas av fordonen själva, vilket skulle bli en radikal förändring. Men vad händer med våra jobb ifall maskinerna kan lösa allt mer saker på egen hand? – Jag tror inte att den totala mängden jobb försvinner, för om man ser på vad som kan automatiseras så är det framför allt arbetsuppgifter och inte arbetsroller. För ser man på jobb idag så är det många som har allt för mycket att göra inom sin roll, och där kan AI hjälpa till med vissa uppgifter för att minska arbetsbördan, säger Fredrik Heintz. Med sådana här stora förändringar kommer dock arbetsmarknaden förändras, men det är något som sker hela tiden menar Fredrik Heintz. – Varje år försvinner hundratusentals jobb och hundratusentals jobb skapas, så det här är en naturlig process. Vi människor är väldigt bra på att komma på nya jobb, säger han.

I samband med statens finansiering av forskningen inom

AI pratas mycket om hur teknologin skulle kunna användas i offentliga sektorn. Hur artificiell intelligens kan integreras inom områden så som utbildning och sjukvård. Inom sjukvården kommer AI potentiellt kunna till exempel diagnostisera patienter, och assistera samt förutse utfall vid operationer. Vad gäller utbildning ska artificiella intelligenser kunna lära sig elevernas personlighetsdrag för att kunna ge anpassad utbildning baserad på hens förutsättningar. – Idealbilden är att alla elever har en personlig lärare som kan allt om dig och allt om ämnet och vet hur du ska lära dig på bästa sätt, säger Fredrik Heintz. g

Världens första genmodifierade barn Forskarvärlden skakades om när vetenskapsmannen He Jiankui delgav att världens första genmodifierade barn hade fötts i november. Flera forskare fördömer det som att Pandoras ask har öppnats. Ändå kan tekniken vara på plats inom en snar framtid. TEXT: NATHALIE MAJDEKMATHISEN Händelserna efter He Jiankuis kontroversiella experiment på två tvillingflickor har avlöst varandra. I ett försök att göra flickorna resistenta mot aids klippte och klistrade han i deras DNA med ett nytt kraftfullt genverktyg, CRISPR-Cas9. Bara dagar efter He Jiankuis delgivande förbjöd Kinas regering temporärt all forskning kring modifiering av mänskliga gener och agerandet har väckt en storm av kritik från ledande forskare i branschen. Vid He Jiankuis första officiella presentation av experimentet, på en internationell biomedicinsk konferens i Hongkong, fördömde konferensledaren hela forskarvärlden för det som hade skett. Han, David Baltimore, beskrev det som ett förhastat försök att modifiera DNA, enligt Yle. Ändå kan tekniken vara en del av en nära verklighet. Crispr-Cas9, har lett forskningsområdet för genmodifieringen in i en revolution. Upptäckten gjordes i Sverige av forskaren Emmanuelle Charpentier för sex år sedan, på Umeå Universitet. Strax efter He Jiankuis kungörande försvarar hon vetenskapen i en intervju med SVT Vetenskap med att tekniken inte är färdig för att användas i den mänskliga arvsmassan ännu. Hon säger i intervjun att det är en fråga för framtiden, men att forskning finansierad av statliga medel alltid kan kontrolleras av staten.

Samtidigt finns forskare som förutspår motsat-

sen. Jämfört med tidigare tekniker så är Crispr-Cas9, ofta förkortat Crispr, betydligt billigare. Jennifer Doudna, forskare, som tillsammans med Charpentier, uppfann Crispr. I sin bok A crack in creation: the new power to control evolution, skriver hon: ”Det som tidigare krävde åratal av arbete i ett avancerat laboratorium kan nu utföras av en gymnasieelev på ett par dagar”.

He Jiankuis kontroversiella genmodifiering på två tvillingflickor mötte starkt motstånd. Foto: TT En som har försökt sig på att genmanipulera sig själv är amerikanaren Joshiah Zayner, som med över 60 000 visningar på Youtube visar upp hur han går tillväga. Målet är att få större muskler. Fördelarna med Crispr är att den tros kunna bota dödliga sjukdomar. Tekniken kan i embryostadiet slå ut defekta gener och bifoga annat DNA, så att genen med den dödliga sjukdomen byts ut. Jennifer Douna beskriver i sitt Ted talk från 2015 att det är som en vaccination. Men hon reser också farhågor om vad som händer om tekniken används för att förbättra mänskliga egenskaper, och i så fall om det inleder en ny era av genetisk ojämlikhet. Hon poängterar också att det i nuläget saknas kunskap om vilka långsiktiga konsekvenser som modifiering av mänskliga embryon kan få.

He Jiankuis rapporterades som försvunnen i bör-

jan av december, han har inte setts till sedan dess. Flickorna lever men modifieringen har bara fungerat som den ska på en av flickorna. Den flickan där modifieringen har fungerat bär på förändringen i alla sina celler. Den andra flickan har fått en slags blandning där bara en del av cellerna har förändringen. Det är ovisst hur modifieringen kommer att påverka flickorna i längden. g

“Inte lika roligt att dricka nu” Unga dricker mindre alkohol idag än för 14 år sedan. Med fem färre enheter i månaden är det unga killar som dragit ned på sitt drickande mest. Men vad minskningen beror på har fler än en enskild förklaring.

Inne på krogen Kino på Linnégatan är ljudvolymen hög. Den lilla lokalen är fylld med gäster som sitter tätt placerade vid de runda små borden. Uppe i taket hänger en discolampa som fyller rummet med ljus i olika färger. Framme vid baren står Vincent Van Yurick tillsammans med sin tvillingbror Antonio. De är 22 år gamla och ses för att umgås över en öl, något som de gör allt mer sällan. – Jag skulle väl säga att jag dricker mindre nu än vad jag gjorde för bara några år sedan. Innan drack jag flera gånger i veckan, säger Vincent. Antonio instämmer. – Jag har lite svårt för alkohol, jag mår dåligt när jag dricker. Förr drack man ju mer, med det har kanske med åldern att göra, säger Antonio.

Centralförbundet för alkohol-

och narkotikaupplysning, CAN, jobbar med att sprida information om alkohol och andra droger. Nyligen publicerade CAN en rapport som bygger på mätningar av svenskarnas alkoholvanor mellan åren 2004 till 2017. Den visar att svenskar dricker mindre alkohol. Åldersgruppen 17-29 år är de som minskat sitt drickande mest. – Vi vet inte exakt varför ungdomar dricker mindre. Viktigt att nämna är att det här inte bara är en svensk företeelse. Svenska ungdomars alkoholkonsumtion har gått ned väldigt mycket, men inte lika mycket som på till exempel Island, säger Johan Svensson, forskare på CAN. Den minskade alkoholkonsumtion bland unga är en trend i hela Europa. Även i Australien och USA dricker unga mindre alkohol. Allra störst är minskningen bland unga killar.

VISSTE DU ATT...

...Hälften av svenskarna dricker minst en gång i veckan. ...Män dricker dubbelt så mycket som kvinnor. ...Män dricker i genomsnitt 58 öl per år, jämfört med kvinnor som snittar 10 öl per år. ...Yngre dricker i snitt 4 gånger i månaden. ...Yngre dricker mest i juni. ...Vi dricker minst i januari och februari. ...Vi dricker oftast på lördagar. ...11% av befolkningen dricker mer än vad som rekommenderas. * Med yngre menas åldersgruppen 17-29 år. Med dricka menas att dricka minst 20 cl sprit vid ett och samma tillfälle, vilket är ungefär samma som 1 flaska vin/5 små öl/5 shots.

Vincent och Antonio Van Yurick är båda 22 år och dricker mindre nu än när de var yngre, men av olika anledningar. Foto: Linnea Burén

Forskarna på CAN har olika teorier kring hur och

varför alkoholkonsumtionen bland unga har gått ner. Det finns fler än en enskild förklaring. Ökningen av internetanvändandet och användandet av sociala medier gör att ungdomar umgås på ett annat sätt än tidigare. Tillfällena att träffas fysiskt och dricka alkohol blir färre. Det kan bidra till att unga dricker mindre. – Men det är lite tveksamt. Det finns vissa studier som stödjer detta, men också studier som pekar i motsatt riktning, säger Johan Svensson. En annan faktor kan vara att ungas syn och attityd till alkohol har förändrats de senaste 14 åren. – Tidigare var alkoholen något som ungdomar såg som en väg in i vuxenlivet. Där har alkoholen förlorat sitt värde, i dag anses andra saker som mer väsentliga i utvecklingen till att bli vuxen, fortsätter Johan Svensson.

Något som ofta nämns i diskussioner kring ungas

alkoholkonsumtion är en ny hälsotrend. Enligt Johan Svensson är det viktigt att vara försiktig med vad man kallar för hälsotrend. – Fler ungdomar undviker att dricka alkohol men tar kanske samtidig inte hand om sig själva vad gäller det psykiska. Eller kanske petar i sig en massa energidrycker som inte heller är särskilt bra, säger Johan Svensson. Antonio Van Yurick tror också att en ökad hälsotrend och större kunskap om alkoholens påverkan kan vara orsaken till att ungdomar dricker mindre. – Jag tror att det kan bero på många olika saker. Men framförallt att vi blir mer medvetna om vad alkohol gör med kroppen och sinnet, säger han. Hans bror Vincent har inte reflekterat så mycket över hälsoperspektivet i förhållande till sin alkoholkonsumtion. – Jag känner inte för att lägga så mycket pengar på alkohol längre. Det är inte lika roligt att dricka nu som det var förr. g FREDRIK ADDISON, LINNEA BURÉN, TOVE NILSSON OCH JENNIFER SANDBERG

Brygga eget öl

EN BILDSERIE OM HUR PROCESSEN GÅR TILL

2.Nu har malten lämnat de tråkiga enkilospåsarna

och hamnat i en BIAB påse som finns till för att på bästa sätt filtrera malten utan att själva malten följer med. Snart är det dags för påsen att hoppa in i kokkärlet som nu bör ligga på 74-75 grader.

Här har vi alltså malten, som i det här fallet är uppdelad i tre stycken enkilospåsar. Vi ska idag brygga en Västkust-IPA och använder oss därför av en Pale ale malt.

4. Snart har timmen gått och nu har stärkelsen

i malten omvandlats till förjästbart socker. Höj temperaturen något när timman har passerat och låt sedan din skapelse vila i 10 minuter. Puh!

3. Dags för malten att hoppa i kokkärlet. Rör om tills temperaturen har nått 68 grader och vänta sedan en timme. Men välj inte att gå ut med hunden under tiden, det är alltid bra att hålla ett öga på kokkärlet så att det inte kokar över och hela köksgolvet fylls med tråkig ölblask.

Det här är den krångligaste delen av hela processen. Var gärna två när ni ska göra det här, för det kan komma att bli problematiskt. Det som nu ska ske är att BIAB påsen ska plockas upp och låtas rinna över på antingen durkslag eller ugnsgaller, gör gärna båda så som på bilden. Häll sedan 2 liter 75 gradigt vatten över malten, håll fingrar i styr så ni inte bränner er och tillsätt den vätskan till grytan. Allt avklarat? Toppen!

När halvtimmen har passerat är det dags att tillsätta blandningens smak. I det här fallet, då det är en Västkust-IPA, har vi valt en humle som ger en tydlig smak av det vi definierar som Västkust-IPA. När smaksättningen är avklarad låter vi vörten koka i ytterligare en halvtimme innan kokkärlet ska av plattan och kylas fort som bara den!

Den nya vätskan kallas vört och ska koka i 30 minuter. Nu kan ni ta en välbehövlig paus, värma en kopp kaffe eller dylikt.

8. Det var svalkande! Efter en lång dag på spisen

får kokkärlet med innehållande blandning kyla ner sig. Det finns många sätt att gå tillväga för att på snabbast sätt kyla ner kokkärlet, vi har i det här fallet valt att täcka en hink med en presenning som vi fyllt med iskallt vatten och is. Då vi nu har bryggt under vinterårstiden väljer vi att ställa vårt eget konstruerade vattenbad utomhus för att på så sätt ännu snabbare kyla ner kokkärlet.

Under tiden som kokkärlet tar det kallt ute i kylan så finns det gott om tid att desinfektera jästhinken och tillhörande material. När det är gjort och kokkärlet med blandning är nerkylt är det dags att hälla över den kylda blandningen till den desinfekterade hinken. Syresätt sedan blandningen genom att sätta på locket och skaka ordentligt. Tänk dig att du dansar med en tvättmaskin, eller något i den stilen.

10.

Projektets sista pusselbit är att tillsätta jäst. När det är avklarat placerar du hinken på en sval och lugn plats, utom räckhåll för solljus. Efter cirka två veckor är det dags för upptagning och efter cirka fyra veckor är du klar med ditt alldeles egna, hemgjorda öl. SKÅL! TEXT & FOTO: FREDRIK ADDISON ILLUSTRATION: EMMA GLASER

Slagkraftig debut om vägen till försoning Genom ett personligt och kraftfullt tilltal fortsätter Stina Wollter att inspirera. ”Kring denna kropp” är en naken självbiografi som vill förändra synen på oss själva. Bokrecension av Linnea Burén

et är januari och det är nytt år. Resultatet av tolvslagets champagneskålar, med löften om nystart och målet om den nya kroppen syns i elljusspår och på gymanläggnignar: En beach-19 med lite större rumpa, plattare mage och synligare muskler för en lyckligare tillvaro. Önskan att förändra lite här och lite där tar så mycket tankeverksamhet att många bland oss blir helt utmattade.

”Tänk om jag tidigare förstått hur alldeles perfekt det har varit, oavsett om jag vägt 20, 95 eller 58 kilo? Tänk, all skit jag läst och sett som infiltrerat mina tankar tills jag trodde att det var mina.”

Det är två centrala meningar från Stina Wollters debutroman Kring denna kropp som är en självbiografi om relationen till sin egen och andras kroppar. Stina Wollter är konstnär, radiopratare och kroppsaktivist. Under de senaste åren har hon även blivit känd för sitt uppmärksammade Instagramkonto, där hon ifrågasätter och diskuterar samhällets normer. Nu fortsätter hon att förändra och påverka debatten om utseende och ideal genom en kraftfull och personlig debutroman. Med en skicklig balans blandar Wollter tunga ämnen som våldtäkt och misshandel, med knasiga och komiska självupplevda berättelser. ”Kring denna kropp” är en inspirerande bok om att våga älska sig själv.

Stor plats i boken har Wollters närstående kvinnor, som

Bild från Bokförlaget Forum

påverkat synen av hennes egen kropp inifrån och ut. Systern Ylva insjuknade tidigt i anorexi och avled senare till följd av ätstörningen. Sjukdomen åt upp de flesta samtalsämnen i barndomen. På konstskolan i Finland ber Wollter till gud om att få bli lite mer som den vackra och spröda klasskompisen Anna-Lisa. Tänk att få bli kvinnan som aldrig pratar mer än nödvändigt, omges av mystik och vara lite smalare, lite mindre. Det visar

sig såklart att Anna-Lisa är precis lika avundsjuk på sitt håll och drömmer om att få bli större och uttrycksfullare. Wollter skriver: ”Vi är lika varann, men med olika sidor utvända mot världen.” Det är tänkvärt. Wollter berättar också om mamman, skådespelerskan Anna Jenhoff, som ständigt strävat efter det söta flickidealet och tittat på Stinas runda, bullriga uppseende med förskräckelse. Det är inte förrän på senare år som dottern och mamman lyckas mötas och umgås som vänner. Men trots att mamman är närmare döden än dejting håller hon sig fortfarande borta från fettbildande produkter.

Idag ligger den vibrerande magmaski-

nen från TV-shop sedan länge nedpackat i sin kartong. Efter år av celulitkrämer, osäkerhet och tillfälliga dieter har Wollter slutat hata och börjat älska. Wollter berättar om livet som en av Sveriges mest inflytelserika kroppsaktivister. Konsekvenserna av att stå längst fram på barrikaden blir tyvärr näthat i mängder. En del av hatet kommer från de så kallade ”dickpicsmännen” som belamrar sociala medier med att skicka oönskade bilder på sina nakna kön. En frustrerande och sorglig verklighet i vår samtid. Det är också flera unga flickor som hör av sig till Wollter för att få stöd och hjälp när dickpicsmännen tränger sig på. Att uppmärksamma detta utbredda stenåldersbeteende och avsaknaden av respekt på internet är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning mot förändring. Det tråkiga är att dickpicsmännen varken kommer att önska sig Wollters bok i födelsedagspresent eller ställa sig i väntelistan på biblioteket.

Bild: Stina Wollter

Det är tyvärr de redan upplysta och halvt normkritiska

kvinnorna som kommer utgöra majoriteten av gruppen läsarna till denna bok. För övriga kön blir det svårt att känna igenkänning och intresse. Det är beklagligt och trots att boken är lite väl pretentiös ibland skulle den i de bästa av världar varit obligatorisk kurslitteratur för gymnasieungdomar. ”Kring denna kropp” är en viktig bok. När de poetiska reflektionerna om den egna livssitationen blir för långa och abstrakta stannar boken upp och tappar sitt annars relativt höga tempo. Annars skapar inspiratören Wolter träffsäkra formuleringar genom ett personligt och direkt tilltal. Ibland glömmer jag bort att jag läser en biografi och inte en självhjälpsbok i personlig utveckling. Wolter blir en tydlig förebild i kampen mot rådande kroppsliga normer och lämnar mig med en önskan om att alla ska, bli precis lika bra som hon på att, älska sin egen kropp. Utan att förändra lite här, och lite där. Det får bli mitt mål och nyårslöfte om nystart. g

Krönika:

När vi dör Vad lämnar du efter dig när du dör?

u har haft en inverkan på vissa människors liv; så ett minne. Kanske förändrade du någonting som kommer överleva dig; ett avtryck. Dina prylar som ärvs, skänks, eller går till tippen. Och så din fysiska kropp som någon får ta hand om. Har du bestämt vad som ska hända med din familjs kroppar när ni dör? Vilken okänslig fråga, tänker du kanske. Så låter en som aldrig har förlorat någon. När en människa dör så är det viktigaste ändå att de som lever vidare får sörja ifred, att rätt saker sägs på minnesstunden. Vi litar på att begravningsbyråer, obduktionstekniker, myndigheter, har tänkt åt oss när det gäller hur våra kroppar tas om hand. Men i sådana fall nöjer du dig med ett system som blundar för framtiden. Vad som blir av din kropp har större betydelse än bara vart dina närstående tänder ljus på allhelgona. När vi dör finns det många skadliga miljögifter kvar i våra kroppar. Vi har också på olika sätt samlat på oss tungmetaller i kroppen, inte minst ifall man levt med batteridriven pacemaker. Dessa toxiner och tungmetaller kan inte naturen själva bryta ner utan hjälp. De begravnings- och kremeringsmetoder vi använder idag neutraliserar inte heller gifterna. Istället kontaminerar det vår jord, luft och vårt vatten.

I vissa delar av Sverige finns det för många kroppar och

det blir därför för lång arbetsprocess mellan död och gravsättning. Obduktionstekniker på bårhusen blir därför tvungna att sakta ner kroppen naturliga förmultningsprocess. I Sverige är det inte ovanligt att använda formaldehyd; ett cancerframkallande konserveringsmedel. Vidare störs den naturliga nedbrytningsprocessen när kroppen begravs två meter ner i marken där jorden saknar den syre som behövs för att kistan och kroppen ska kunna brytas ned och bli till mull. Dagens forskare vet inte ens om vad den fulla skadan på vår miljö blir på grund av våra

begravningsmetoder. Jag försöker inte vara morbid eller förringa smärtan av att förlora någon. Men tänk om vi kunde planera i förväg, om vi begärde att det ska finnas hållbara sätt att ta hand om en kropp när tiden kommer för oss eller våra nära. Om vi vägrade att vara en del av de växande kyrkogårdarna och all den mark de tar upp.

Döden är inte onaturlig. Den borde inte vara det. Vi gör

det vi kan med den tid vi får på jorden, sedan vissnar vi bort och gör plats för nytt liv. Jag är tjugotre år gammal, jag är frisk och antagligen inte alls på väg att dö. Jag skräms inte av tanken på att dö, en dag blir det min tur och det är som det ska. Men jag oroar mig ibland över vad som skulle hända med min kropp om jag dör i förtid. Det gör mig sorgsen att tänka på att vi går omkring och förstör planeten bara för att vi lever, och att vi sen inte ens kan sluta i döden. (och att vi)(och att vi sedan fortsätter in i döden) Min kropp, det jag lämnar efter mig, ska inte ytterligare påfresta jorden som närt mig hela mitt liv. Jag vill vara en del av kretsloppet som Mufasa berättar om för Simba i Lejonkungen; I en värld full av liv, allt förenas här, som en cirkel sluts av kärlekskraft. Av jord, tillbaka till jord.

Jag vill att ett träd markerar platsen där min kropp

ligger. Ett träd som får näring av min kropp. Ett träd som sträcker sig ända till himlen, omringat av andra gravträd som ingen någonsin får hugga ner för att de är en minnesplats. En skog som får växa ostört. Och tekniken finns redan. Det finns begravningsdräkter med svampsporer som kan neutralisera gifterna i min kropp. Maskiner som kan urskilja metallerna ur kroppsstoft. Dödsinnovationerna; tillbaka till det naturliga, till naturen. Jag hoppas att vi kan begära att tekniken görs tillgänglig för oss i Sverige, att en miljövänligare dödshantering blir vanligare. Jag hoppas jag får leva länge nog för att planera min egen jordfästning. För jag bryr mig om vad jag lämnar efter mig.

JENNIFER SANDBERG

Hallå där Andreas Meijer! Hur kommer det sig att du från första början började att snusa? Kommer du ihåg din allra första snusprilla?

Jag minns min första prilla och det är ju inte något direkt stolt ögonblick, men det var jag och en kompis som skulle ta en promenad på ca 3 kilometer och det fanns en kiosk på vägen. Detta var innan det fanns någon åldersgräns på tobak så vi, 13-åringarna, köpte en dosa General portionssnus och testade. Vi gick hem till mig, såg vem som kunde ha snusen inne längst och garvade. Jag kommer inte ihåg vem som vann men jag kommer ihåg att jag kräktes som en nyfödd kalv. Du heter ju Magister Snus på dina olika plattformar och jobbar till vardags som lärare. Är det på den vägen namnet uppkom? Namnet Magister Snus är självfallet kopplat till mitt yrke. I detta fall försöker jag ju på ett pedagogiskt vis visa hur det går till att göra snus så det blev ett ganska naturlig val av namn. Vad var det som fick dig att börja göra ditt eget snus? Anledningen till att jag började med eget var helt enkelt ekonomi. Vi hade precis fått vårt andra barn, båda var studenter och vi behövde dra in på allt som inte var absolut nödvändigt. Att köpa snus kanske var nödvändigt för mig men inte i jämförelse med att vi behövde pengarna till mat. Jag skulle köpa ölglas till en släkting som fyllde år och såg att det fanns någon form av sats där det bara var att blanda lite grejer och värma så kunde jag få mitt eget snus på några dygn. Det var inte särskilt dyrt heller så jag tänkte att jag testar. Du är ju engagerad i olika snusträffar, vad händer på en vanlig snusträff? Snusträffarna ja, det kan vara allt ifrån att två personer möts och tar en kaffe till stora träffar med 30–40 personer som träffas och pratar snus. Vi byter snus och diskuterar tillverkning, smaker och tobak. Men framförallt så har vi det trevligt tillsammans och kan mötas över de normala sociala gränserna genom att förenas av ett starkt intresse till det svarta guldet. Med tiden blev det en Youtube kanal och en personlig blogg, hur kom du in på det? När det kommer till bloggen så fanns den redan där. Mitt första recept ligger på en blogg som tar upp allt möjligt. Från politik till klimatologi och matrecept. Snuset var bara en liten flik på den bloggen men jag upptäckte snart att det var, och är, den del som fortfarande får mest trafik. Det fanns ett informationshål på internet och jag insåg att jag satt på ganska mycket kunskap som folk ville ta del av. Detta gjorde att jag skapade en ny blogg, helt tillägnad snus. Magister Snus skapades och lever vidare i sin enkelhet.

Har du märkt av ett större intresse Foto: av att göra snus från Andreas Meijer när du började med din blogg och Youtube-kanal jämfört med idag? Hur det ser ut med intresse är ju svårt för mig att säga. Det finns grupper på sociala medier som har vuxit ganska mycket, så där finns ju ett intresse för detta. Även andra forum har vuxit men jag ser att det många gånger är samma personer som rör sig mellan olika snusforum. Däremot finns det ju mycket mer om egen tillverkning av snus nu än vad som fanns när jag började. Du har ju varit med i TV4 nyhetsmorgon, hur var känslan inför att du skulle vara med där? Jag hann inte tänka så mycket på det. Jag skulle jobba samma morgon så det vara bara att ta sig in, svara på frågorna och blåsa till jobbet. Lite samma sak de andra gångerna jag varit med och diskuterat snus i media. Jag tror att jag får frågor på grund av att jag är hyfsat verbal och, vill jag tro, ganska tydlig med hur jag ser på saker. Vad är det viktigaste att tänka på när man gör Youtube- och instruktionsvideor? Gällande Youtube så handlar det helt enkelt om kommunikation. Även om jag tycker om att skriva och läsa så det inte något som tilltalar alla. Tänk bara om du ska skriva exakt hur någon ska göra för att lära sig köra bil enbart med text. Det viktigaste att tänka på är att kolla igenom materialet och se till att det som var tänkt att vara med faktiskt kom med. Mot slutet lärde jag mig att det är bättre att filma viktiga delar i tystnad för att lägga på ljudet i efterhand. Det är lättare att redigera ljud än att göra om en hel process. Sist men inte minst, vilka är dina tre bästa tips om man ska pröva på att göra snus hemma? Mina tre bästa tips är: Lär dig grunden innan du börjar experimentera, ha tålamod inför processen, våga misslyckas men upprepa inte samma misstag flera gånger. g TEXT: FREDRIK ADDISON ILLUSTRATION: EMMA GLASER

5 poddar om kroppen EMILIA TIPSAR!

Liv Strömquist (Sommar och vinter i P1) Det finns alltid mer att lära sig om mens och ingen framför det bättre än Liv Strömquist!

Tre sinnen av fem (Tendens) Tar du dina sinnen förgivet? Hör här två personer med helt andra perspektiv på omgivningen.

Tvångssteriliseringarna av transpersoner (P3 Dokumentär) När Sverige kritiserades för brott mot mänskliga rättigheter i samband med steriliseringstvång vid byte av juridiskt kön. Och transpersoners kamp för att få bli föräldrar.

Mitt ätstörda gäng (P1 Dokumentär) Alla vill ju vara snygga men vissa betalar ett högre pris än andra.

Biologin bakom övervikt (Kropp och själ) Hur kan det vara så att vissa kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, medan andra har hur lätt som helst för att lägga på sig några extrakilon?

TEXT: EMILIA SÖDERHOLM ILLUSTRATION: EMMA GLASER

Hur mycket lyssnade du egentligen på lektionerna i skolan? Vad kan du egentligen om kroppen och dess olika delar? Testa dig själv i vårt kroppsquiz! Ringa in eller markera dina svar! (Facit längst ner på sidan.)

1. Vilket är kroppens största organ?

2. Hur många tänder har normalt en vuxen människa?

Levern

3. Var sitter kroppens största muskel? Framsida lår

Huden

Baksida lår

Magsäcken

Rumpan

Lungorna

Bröstet

Hjärnan

Vaden

4. Hur många kromosomer har normalt en vuxen människa? 23

Ryggen

5. Vad heter den del av hjärnan som bland annat styr vårt medvetande, våra tankar och våra känslor?

36 42

Hjärnstammen Hjärnbarken Hypofysen

46 48 6. Huden består av tre lager. Överhuden som är ytterst och underhuden som är innerst är två av dem. Vad heter det tredje och mellersta lagret? Mellanhuden Bindhuden Läderhuden Tjockhuden

Lillhjärnan Ryggmärgen

8. Vilket sinne tar vi in mest information med?

7. Hur många ben har normalt en vuxen människa? 164

Hörsel Smak Känsel

189

Lukt

206

Syn

224 302

9. Vad av följande stämmer INTE om människans kroppstemperatur?

10. Många kampsportare råkar ofta ut för en missbildning på öronen tack vare år av smällar. Brottaröron är ett namn på fenomenet. Vad kallas det mer?

Den är oftast högre på eftermiddagen än på morgonen.

Vitkålsöron

Den inre temperaturen ska ligga runt 37 grader.

Blomkålsöron

Kvinnor har oftast högre temperatur än män.

Broccoliöron

Barn har oftast högre temperatur än vuxna.

Brysselkålsöron

Vid riktigt låga temperaturer kan hjärtat stanna.

Salladsöron

1: Huden - 2: 32 - 3: Framsida lår - 4: 46 - 5: Hjärnbarken - 6: Läderhuden 7: 206 - 8: Syn - 9: Kvinnor har oftast högre temperatur än män - 10: Blomkålsöron

Det här hittar du på webben! individ.goteborgnu.se

Lyssna på första avsnitet av individpodden med Emma och Emilia.

Så har kroppsnormerna förändrats från antiken till hur det ser ut idag.

Oskar berättar om OS-drömmen som gick i kras. Om smärtan som tvingade honom att sluta.

Fokusgruppen diskuterar machokultur och maskulinitetsnormer.

Nyfiken på snus? Häng med våra reportrar när de träffar snusfantasten Mats.

Allt detta har vi gjort med och mot vĂĽr

kropp

Granskande Nyfiket Ă&#x201E;rligt Avskalat UnderhĂĽllande 71

NÄSTA NUMMER: PIERCINGARNA HAR TAGIT ÖVER HANS LIV SVENSK KLASSIKER MED ETT BEN

GÖRA SJÄLV: ANSIKTSMASKER

HIMLAKROPPARNA VI ALDRIG SETT