Magasinet faq ht11 by JMG, Goteborg university

VINJETT

M Y C K E T S N A C K O C H L I T E V E R K S TA D

”PÅ TV GJORDE JAG MIG ALLTID KNÖRVLIG”

Möt Bengt Alsterlind – mannen som var Hajk i 30 år

HISTORIEN OMCONVERSE LILLAGUMMAN HISTORIEN OMHAGSTRÖM HIGHFREQUENCYTRADING TREDJE3DVÅGEN

LEDARE:

REDAKTIONEN:

DET HÄR ÄR FAQ

OSKARSONNLINDELL Layoutansvarig

HERMANREUTERSWÄRD Bildansvarig

ALEXANDERDOMINICI Reporter

AXELOHLSSON Reporter

är var den senaste gången du läste datormanualen från pärm till pärm? Gjorde du det före du gick igenom alla vidvinkelfunktioner på ditt nya objektiv, eller efter du sett instruktionsfilmen till hur du tömmer luddfiltret på torktumlaren? Gjorde du i ärlighetens namn något av det? Trodde väl inte det. Texten som följer med tekniken är nästan alltid ett nödvändigt ont, ett komplement för alla dem vars ögon går i kors efter att ha räknat till 400 megahertz. En transportsträcka mellan megapixlar och skärmtum. Mycket snack och lite verkstad. Det var vårt inledande motto när vi startade den här tidskriften och vi hoppas att det är känslan du får när du läser detta första nummer. Tekniken präglar hela vår vardag och har tagit vårt samhälle dit det är idag. Men fortfarande, januari 2012, kan vi tycka att ordet teknik utesluter människor från teknikens gemenskap. FAQ är motpolen. FAQ är din gemenskap, kvinna som man, teknisk som oteknisk. Vi svarar på dina frågor och ger dig kunskapen du inte visste att du ville ha. Bakom varje pryl finns en intressant historia. FAQ betyder egentligen Frequently Asked Questions men för oss står det för så mycket mer. Vi tror att tekniken intresserar bort-

om prestanda och processorer. Vi nöjer oss inte med att ge dig basinformationen – här kan du läsa om teknikens verkliga betydelse. numret har vi åkt till Karlstad för att träffa mannen som fostrade en hel generation av gör-det-självare: Bengt Alsterlind. Vi tar reda på vart alla idéer kom ifrån och går bakom kulisserna på barndomens långkörare Hajk, där vi lärde känna slogans som ”i dag ska vi prata om hästar men inte vilka hästar som helst utan flodhästar”. Vi reder också ut vad som håller på att hända med börsen, där miljontals kronor omsätts av datorer snabbare än du hinner blinka. Dagens börsrobotar hinner halvera eller fördubbla dina sparpengar innan du ens tänkt ”pension”. FAQ slår även hål på myten om 3D som något nytt. I övrigt har vi inte mycket mer att tillägga än att i dag ska vi prata om te men inte vilket te som helst utan te-knik. Mycket nöje! I DET HÄR

ERIKPETTERSSON Redaktör

CARLJOHANHJERPE Reporter

LINUSSUNNERVIK

Reporter

MADELENESZABÓ Reporter

MALINROSVALL Reporter

IDAKYRK Redaktör

NINABLAZEVIC Reporter

KONTAKT: MAIL: INFO@FAQ.SE || HEMSIDA: WWW.FAQMAGAZINE.SE || FAX: 031 - 0200931 || BESÖK: MEDIEHUSET 1A, GÖTEBORG || ANSVARIG UTGIVARE: PER ALM

INNEHÅLL

I DETTA NUMMER AV FAQ: s. 12 Tredje vågen

Huvudvärk eller framtiden. FAQ gåt till botten med biodukarnas tre dimensioner.

s. 17 Bengt Alsterlind

Mannen som fostrade tech-tänket hos flera generationer.

s. 26 Högfrekvenshandel

Kostymnissarna sadlar om och traders är snart nördar.

s. 36 FAQ TESTAR Hur är det att ta sig igenom en halvanalog dag – i dag?

ALLTID I FAQ: s. 4

NU&DÅ

s. 6

PRYLEN

s. 8

INNOVATION

s. 24

HUR TÄNKTE DE HÄR?

s. 32

HISTORIEN OM

s. 34

EXPERIMENTET

s. 35

SHOWDOWN

NU&DÅ

26 februari 2012

TEKNIK PÅ OSCARSGALAN

Större och större summor pumpas in i olika filmprojekt, i syfte att ge bländande visuella effekter. Men sambandet mellan verklighetstrogna animationer och framgång på filmgalornas filmgala, Oscarsgalan, är svagt. Allt som oftast får de dyra, visuella filmerna se sig besegrade av betydligt billigare varianter.

NU&DÅ

14 februari 2005

TEXT MADELEINESZABÓ BILD WIKIMEDIACOMMONS

Domänen youtube.com aktiveras. Sidan utvecklas sedan av grundarna Steve Chen, Chad Hurley och Jawed Karim. Två månader senare dyker den första videon upp på sajten. Titeln är Me at the zoo och visar Jawed Karim på just ett zoo. 19 sekunder lång och ganska intetsägande, men har ändå visats över sex miljoner gånger. I dag har Youtube 800 miljoner unika besökare per månad.

3 februari 1468 Johan Gutenberg, mannen som kallas boktryckarkonstens fader, avlider. Än idag läser vi böcker, om än tryckmetoderna har moderniserats.

TEXT OSKARSONNLINDELL

Sedan priset för bästa visuella effekter instiftades på Oscarsgalan 1928, då vinnaren var krigsfilmen Vingarna, har det haft sina med och motgångar. Somliga år enbart ett hedersomnämnande till en speciell film, andra gånger med ett tiotal nominerade filmer. Ibland vandrade skaparna till epos såsom Babe – Den modiga lilla grisen och Doktor Doolitt©A.M.P.A.S.® le hem med statyetten, andra gånger gick det till Star Wars och Indiana Jones. Sällan har dock statyetterna för både bästa visuella effekter och bästa film hamnat i samma filmteams händer. Under 2000-talet har det enbart skett vid två tillfällen; år 2000 då Gladiator kammade hem fem Oscars och 2003 då Sagan om konungens återkomst sopade banan med motståndet och fick elva statyetter. Stora budgetar för visuella effekter köper sålunda inga priser. Vinnarna av kategorin för visuella effekter under de senaste elva åren har totalt kostat över 1,7 miljarder dollar, medan vinnarna av bästa film tillsammans kostat strax under 500 miljoner dollar. Vid biosalongernas biljettkassor ser det dock annorlunda ut. Under 2000-talet har vinnaren av bästa film slagit vinnaren för bästa effekter vid fem tillfällen i antal sålda biljetter, fyra gånger har resultatet varit det omvända. Bäst av alla har 2010 års vinnare av bästa film lyckats; The King’s Speech tjänade in sin budget nästan 28 gånger om. Inception, som samma år vann för bästa visuella effekter, tjänade in sin budget femdubbelt. Allra sämst i biljettluckan var visuella effekter-vinnaren Guldkompassen (2007), som marginellt dubblade sin budget på 180 miljoner dollar.

FEBRUARI

6 februari 1985 Steve Jobs lämnar Apple nio år efter att företaget grundades, sedan han förlorat en maktkamp i styrelsen. Han grundade i stället företaget Next som skapade datorer. 1996 köps Next upp av Apple, och Jobs är således åter i äpplets kärnhus. Next-datorernas operativsystem, Nextstep blev grunden till OS X.

14 februari 2003 Fåret Dolly avlivas, sex år gammal. En veterinärundersökning visade att hon hade lungcancer. Dolly var det första däggdjur som klonats från en vuxen individs cell. I juli 1996 såg hon dagens ljus vid Roslin Institute i Edinburgh, Skottland. Dolly skapades utifrån tre ”mödrar”: en tacka bidrog med ägg, en med DNA, och en tredje injicerades och fick agera surrogatmamma. Dolly själv hann bli mamma till sex stycken lamm innan hon somnade in. Den typ av cancer hon drabbades av är

NU&DÅ

23 mars 1984 7 mars 1876 En viss Alexander Graham Bell får patent på sin uppfinning telefonen. Vem som uppfann den första telefonen är svårt att avgöra, då många arbetade parallellt med att utveckla en apparat man kan ringa med. Men faktum är att Graham Bell var den första som fick patent för en sorts telefon, och han tillskrivs ofta epitetet uppfinnare av den första riktiga telefonen.

Michael Winslow lyfter imitationstekniken till en ny nivå för den breda massan när Polisskolan har premiär. I rollen som kadett Larvell Jones visar han upp sina färdigheter i ljudskapande och erhåller för detta smeknamnet ”The Man of 10 000 Sound Effects”. Efter ”utmärkelsen” fortsätter han som samma karaktär att leverera helikopterljud i ytterligare tio år och sex filmer.

APRIL

4 mars 1877 Emile Berliner uppfinner mikrofonen. Eller åtminstone en av de första typerna av mikrofon. Tio år senare kommer han på att man kan spela in musik genom att använda skivor, och grammofonen så som vi känner den är född.

ganska vanlig hos får. Sjukdomen orsakas av ett virus, och andra får i flocken dog av samma orsak. Forskarna på Roslin Institute tror inte att cancern har att göra med det faktum att Dolly var klonad. Dolly fick sitt namn efter den kända countrysångerskan. Cellen som användes kom från en bröstkörtel och en av hennes skapare förklarade namnvalet med att de ”inte kunde inte komma på ett mer imponerande par bröstkörtlar än Dolly Partons”. Är man i Edinburgh kan man man beskåda Dollys uppstoppade kropp på National Museum of Scotland.

12 mars 1979 Sveriges Television inför Text-tv, men namnet SVT Text kommer inte förrän många år senare. Sedan 1980-talet har text-tv-funktionen varit standard i nya tvapparater, men innan dess var man tvungen att ha en särskild, separat mottagare.

30 februari 2012? I år är det skottår. Men även 30 februari har existerat, åtminstone ett fåtal gånger. Första gången var 1712 i Sverige. Anledningen till denna extradag var för att Sverige hade planer på att övergå till en ny sorts tideräkning, den gregorianska kalendern. Snart insåg man dock att det var ohållbart att ha en kalender som ingen annan hade, så 1712 lade man till 30 februari för att komma tillbaka till det gamla systemet, den julianska kalendern. Några decennier senare införde man den nya, gregorianska varianten genom att helt sonika hoppa från mitten av februari direkt till 1 mars.

Pagodkiosken har blivit en ögonsten för landets alla kulturnostalgiker. Syftet med formen – att den likt en klänning går ut nedtill – är att den ska fungera som ett skydd mot hundar. Hur vildsinta hundarna egentligen var under tidigt 1900-tal förblir osagt.

PRYLEN

PRYLAR VI KOMMER SAKNA

DEN OMDEBATTERADE GATUMÖBELN

Trots att telefonkiosker är relativt onödiga företeelser i dagens teknikklimat så finns det många som tar upp kampen för att deras hjärtekabinett ska få stå kvar. FAQ har tittat närmare på debatten kring telefonkiosken. TEXT IDAKYRK BILD WIKIMEDIACOMMONS ”Det ringer av tomhet i Falun i dag”, skrev Göran Greider i sin ledare i Dala-Demokraten i våras. ”Den borde fått stå kvar där. Folk älskar att se gamla ting omkring sig. Den hade ett kulturvärde.” Den ringande tomheten består i den bortplockade telefonkiosk som stod mittemot Dalarnas museum i Falun. Telia hade utan förvarning monterat ner den, vilket skapade arga reaktioner hos faluborna. gick det inte i Laholm. Kommunalrådet Ove Bengtsson gjorde där en heroisk insats i våras när han räddade stadens telefonkiosk från ett liknande öde. Två killar var i full gång med att forsla undan den när

RIKTIGT SÅ ILLA

Bengtsson stoppade dem genom att påpeka att telefonkiosken ägdes av kommunen och inte av Telia. Kiosken fick stå kvar, om än telefonlös. Redan år 1901 satte Telegrafverket upp de första telefonkioskerna i Sverige. Telefonen började bli allt vanligare men majoriteten hade ännu inte tillgång till en egen telefon. Den första typen av telefonkiosker kallas för pagodkiosker på grund av sin form. Efter den har det kommit en mängd olika stilar genom åren, fram till den ganska neutrala reklamförsedda glasbur vi har i dag. Men det är framför allt pagodkiosken som har satt spår i hjärtat på dess försvarare. Telia har under 2000-talet monterat ner te-

lefonkiosk efter telefonkiosk på grund av att människor har slutat ringa på dem. Detta kan tänkas vara en naturlig följd av mobiltelefonens inträde på marknaden. Varför betala sju kronor i minuten från en telefonkiosk när du kan ringa billigt och enkelt från din mobiltelefon? MEN ATT DÖMA av de upprörda känslorna har telefonkiosken gått från att vara ett ställe att ringa på till något av en kultursymbol. Flera kiosker har förvandlats till surfkiosker eller minibibliotek och vissa pagodkiosker står kvar – fast utan telefon. Vill du ha din egen pagodkiosk i trädgården så finns de till salu. Du behöver bara punga ut 25 000 kronor.

FÖRLORAD RIKTNING UTAN NUMMER? DEN UTDÖENDE INFORMATIONSJÄTTEN TEXT LINUSSUNNERVIK BILD WIKIMEDIACOMMONS

I december kom beskedet från Post- och Telestyrelsen att de svenska riktnummerområdena ska slopas. Den snabba utvecklingen av mobiltelefonin gör riktnummer överflödiga. Slut på 08-skämten, ingen mer 031-humor och en potentiell identitetskris för Norrköpings nöjestidning Nollelva? Förmodligen inte. Även om Sverige är tämligen befriat från militant separatism finns alltid en vilja att slå vakt om sitt regionala arv, där riktnum-

mer genom tiderna har varit en identifierande faktor. ”Nu är det något jävla företag från Stockholm som ringer”. Rädslan för något främmande. Men så andra sidan av myntet. Innerst inne finns en slags plågsam kärlek till gliringarna om 08:or och 031:or hos de flesta. En ryggdunk som bränner till lite. Något att kallprata om i stället för hur mycket det regnade i natt. Snart är de ett minne blott. Och vi börjar diskutera torsdagens väderprognos i stället.

TEXT LINUSSUNNERVIK BILD HERMANREUTERSWÄRD

Flödet av information från alla tänkbara medier undgår ingen. Internet i fickan, radio i bilen, nyheterna klockan 19 och Santa Marias nya tacosås på en röd billboard utanför Åhléns. En medieforskare skulle sannolikt dra slutsatsen att det inte finns något utrymme på marknaden för en snart 40 år gammal text-tv i dagens informationssamhälle. Trots det är text-tv fortfarande uppskattat enligt SVT:s undersökningar. På många sätt är den

föregångaren till nätets nyhetsportaler; enkelheten, snabbheten och den samlade informationen finns där. Ändå har text-tv lyckats etablera sig även på internet. Kanske är det trovärdigheten hos SVT:s text-tv och det faktum att man slipper reklam som gör texttv-nörden trogen? Även om varumärket är starkt talar det mesta för att yngre generationer som växer upp med mer moderna informationskällor ratar fjärrkontrollen för några fingertryck på läsplattan.

INNOVATION

PASSION FÖRE PRESTANDA Maria Gustavsson är en av fem som bloggar på teknikforumet lillagumman.se. Hon vill veta hur allt fungerar. Inte hur det ser ut på insidan utan hur det används. Och när hon har lärt sig något nytt vill hon med en gång berätta det för andra. Som för bloggens alla läsare. TEXT MALINROSVALL BILD SINAFARHAT

et är viktigt att man är lekfull om man bloggar på Lilla Gumman, menar Maria Gustavsson. ”Passion och inte prestanda” är bloggens motto och de försöker skriva enkelt och roligt om teknik. Sajten startades 2008 av Karin Adelsköld och Johanna Ögren då de saknade en sajt som tog tillvara på folks prylpassion. På bloggen fokuserar de på att berätta hur saker fungerar i verkligheten eller hur en teknikupplevelse är, och de tipsar om olika produkter och prylar. Maria förklarar att Lilla Gumman är den enda blogg i sin stil. – Det finns massor av bloggar för dem som är intresserade av prestanda och ram-minnen och sånt, men det finns bara en Lilla Gumman.

MARIA BLOGGAR PÅ sajten på tisdagar och då berättar hon ofta om nya teknikupplevelser som hon har haft eller tipsar om saker hon gillar. Men hon är även speciellt intresserad av kommunikation. Hon är beteendevetare med specialisering i mellanmänsklig kommunikation, och tycker att tekniken underlättar för kommunikation. Hon pratar om värdet av sociala medier och ger exempel som att Facebookgrupper gör det möjligt för flera att diskutera tillsammans.

– Jag vill ha ett roligare liv totalt sett och tekniken hjälper mig med det. Jag använder tekniken till det jag hade gjort i alla fall, som att prata med folk, organisera träffar och liknande. Övriga dagar är det andra som bloggar och enligt Maria gör det att det blir en större bredd på bloggen. – Det är det som gör Lilla Gumman så bra, man får vad man vill ha och man får lite överraskningar, säger Maria. EFTERSOM DE SOM skriver på bloggen har olika personligheter händer det sällan att de skriver om samma saker, men för att organisera arbetet kring bloggen har de ett möte via Skype varje måndag. Där diskuteras bland annat idéer och riktlinjer, och de försöker peppa varandra så att arbetet med bloggen ska vara roligt. Marias uppfattning är att folk ofta är intresserade av att prata om teknik när hon själv lyfter frågan. – Vi omger oss med teknik hela tiden, men vi tänker inte på det. Många gånger när hon bloggar så startas det diskussioner, inte bara på bloggen, utan inläggen länkas vidare och samtalen fortsätter på Facebooksidor och Twitterkonton.

– Jag skrev ”örlurar”, det som på engelska kallas inears, i stället för hörlurar och det blev det en väldig diskussion om. MARIA HAR BARA bloggat på Lilla Gumman i ett halvår, men hon har jobbat med teknik mycket längre än så. I våras pratade hon om teknik varannan vecka i Morgonprogrammet i P4 Göteborg och tipsade bland annat om appar och testade läsplattor. Det var så hon hamnade på bloggen. – Karin Adelsköld lyssnade på programmet och undrade om jag var intresserad av att blogga, förklarar Maria. Men det var inte självklart för henne att börja blogga på sajten utan hon fick fundera ett tag. – Jag hade så mycket annat att hinna med, men när Morgonprogrammet lades ner, då var det ju perfekt för mig att börja på Lilla Gumman. Att blogga är på vissa sätt precis tvärtemot att jobba inom public service. Man kan testa teknik, rekommendera märken och produkter på ett helt annat sätt. – Men om jag tipsar om en Iphone-app får jag genast kommentarer om den finns för Android också, så det försöker jag alltid kolla upp, berättar hon.

I MARIAS SMARTPHONE Senaste bilden: Foto på en 20-talsaccessoar som Maria ska ha när hon går på en fest. Senaste sms: ”Haha, grymt” från kompisen Åsa som också ska på 20-talsfesten. Webbhistorik: Klout, WebCoast och Foursquare. Favoritappar: Twitter, Spotify, Instagram, Nästa vagn.

MARIA GUSTAVSSON BLOGGAR PÅ LILLAGUMMAN.SE

VINJETT

”

VI OMGER OSS MED TEKNIK HELA TIDEN, MEN VI TÄNKER INTE PÅ DET

”

INNOVATION

JUKEBOXENS ÅTERKOMST Det finns 15 miljoner låtar på Spotify och tiotusen nya läggs till varje vecka. Men trots att musikens tillgänglighet har ökat dramatiskt behöver vi kanske mer än någonsin tidigare hjälp att hitta ”rätt” musik för olika tillfällen. Svenska Tunaspot har en originell lösning på problemet. TEXT ALEXANDERDOMINICI BILD TUNASPOT

å kort tid har en mängd sociala filter, externa tjänster och appar till Spotify eller Soundcloud dykt upp. De stora skivbolagen har sina egna, som Universals Digster och EMI Musics Playalistic. Även Telia har skapat en egen tjänst som döpts till Tunigo. Här, som i konstvärlden, använder man sig av kuratorer – artister och skivbolagsfolk – för att leta fram den musik som är hetast just nu. TUNASPOT HAR EN annan approach. Idén går ut på att filtrera musiken genom att använda GPS-koordinater. Din geografiska position är kanske egentligen inte så intressant, men platsen bär på information om aktiviteterna som pågår där. På busshållplatsen väntar vi, på gymmet tränar vi, på kontoret vänder vi papper och så vidare. Tunaspot länkar samman det geografiska lagret i Foursquare med olika musiktjänster för att hjälpa dig att hitta den bästa musiken för just den aktiviteten du gör för tillfället. En modern jukebox som platsar i fler sammanhang än på den lokala syltan. – Användaren kan göra soundtracks själva och släppa på olika platser för att göra dem tillgängliga för andra. Det kan vara en spellista för ditt kvarter, din favoritplats eller bra badlåtar till en strand, säger Erik Stenberg, som är en av skaparna. Erik Stenberg menar att valet av musik i dag har blivit en allt tydligare social mar-

kör. För femton år sedan fanns det status i att äga en stor skivsamling, numera handlar det mycket mer om vad vi väljer att lyssna på och i stor utsträckning är vi intresserade av samma musik som våra vänner. – Idén till Tunaspot uppstod när jag satt och pratade med en bekant som förklarade att han ofta fick utstå kritik för sin musiksmak. Han ville kunna lyssna på samma musik som sina arbetskollegor när han var på jobbet, för att hänga med. Samtidigt gick Alex Esser, DJ och entreprenör, förbi. Erik började förklara hur man skulle kunna bygga en tjänst för att lösa problemet. Alex, listad som en av årets webbentreprenörer 2010 i tidningen Internetworld, insåg genast affärsnyttan med idén. Tidigare har han grundat Skyforge som tagit fram ett budgeteringsprogram som kan integreras i befintliga internetbanker för att göra privatpersoners ekonomiska planering enklare. SNART ARRANGERADE ERIK och Alex workshops där alla personer som kunde tänkas vara intresserade av tjänsten bjöds in. I slutet av en av dessa ställde de frågan om det fanns någon som var intresserad av att börja jobba med att ta fram tjänsten. På det viset lyckades de hitta de nio designers och utvecklare som på ideell basis engagerat sig i projektet. Erik Stenberg har länge irriterat sig på det ålderdomliga och odynamiska sättet som vi

fortfarande använder internet på. I stort sett all information finns tillgänglig, men man måste alltid söka själv. Ett exempel är de otaliga reseplaneringsappar som skapats för olika regionala transportsystem. Varje gång måste man skriva in varifrån och vart man vill åka, vilket egentligen är helt överflödigt eftersom mobiltelefonen vet var vi är och den vet också hur vi brukar resa. I stället borde man använda sig mer av de egenskaper som våra mobila enheter faktiskt har. – Internet i mobilen borde fungera lite mer som filmen ”Minority Report” och utnyttja det faktum att mobilen vet var vi är, och att den vet vad vi är intresserade av, säger Erik Stenberg. Är inte själva bundenheten till en viss plats något begränsande och omodern? – Vår tjänst ska inte vara begränsande, utan bara hjälpa dig att hitta ny musik. I stort sett all musik som vi kommer att presentera är ändå alltid tillgänglig för slutanvändaren, säger Erik Stenberg. Han tillägger att man skulle kunna tänka sig begränsningar när musiken är väldigt exklusiv. Ett förhandssläpp av ett album som enbart går att lyssna på inne i en skivbutik – eller om Hennes & Mauritz skulle vilja göra ett samarbete med en artist skulle vissa låtar bara gå att lyssna på inne i H&M: s butiker. Tunaspot är nu inne i slutförhandlingar för att bli godkända som applikation.

I ERIKS SMARTPHONE

Bästa sms: ”Rym inte med en cirkus i år, vi behöver dig” – från en arbetskamrat. Senaste statusuppdatering: ”Nyårslöfte 2012 – att rymma med en cirkus innan året är slut.” Senaste anteckning: KAFFE, mjölk. Favoritapp: iZettle.

ERIK STENBERG ÄR EN AV SKAPARNA BAKOM TUNASPOT.

VINJETT

TUNE-A-SPOT

När Alex Esser var på semester i Kroatien fick han syn på en gatuskylt med en rolig fisk på. Det födde idén till loggan, och på så sätt hittade bolaget också fram till namnet Tunaspot. Ordleken ”tune-a-spot” är det centrala, men även associationen till ett wfiskstim skall ge användaren en bild av vad det handlar om.

VINJETT

James Cameron, skaparen av den omĂĽttligt populĂ¤ra filmen Avatar, har byggt ett nytt kamerasystem som bidragit till dagens 3D-teknik.

3DJE REVOLUTIONEN

Filmens framtid finns inom 3D. Vi befinner oss sedan ett par år tillbaka på toppen av en våg av 3D där tekniken är något helt annat än den var under 80-talet. Biovisningarna ökar och tekniken flyttar in i våra vardagsrum – branschen jublar. Men film genom bågar kan vara farligt. TEXT CARLJOHANHJERPE//MADELENESZABÓ BILD WIKIMEDIACOMMONS

iosalongen var inte fullsatt, men välfylld av konferensdeltagare. Bakom sina 3Dglasögon stirrade publiken på den kaxiga, läderklädda gotharen och skräckdrottningen Elvira som sjöng om The Haunted House. På någon av de främre raderna sitter Mats Erixon och han känner hur glasögonbågarna börjar trycka på bakom öronen. Strax snurrar Elvira runt i stolen hon sitter i, men det är ingenting som Mats ser genom sina 3D-glasögon. Han tittar nämligen inte genom dem längre. 3D-effekterna blev för ansträngande. Mats somnar i stället. Filmvisningen blev den andra dåliga 3Dupplevelse som Mats upplevt. Första gången såg han en Imax-film av absolut högsta kvalitet på en biograf i Barcelona. Också det var under en konferens och han fick kraftig huvudvärk. – Det hade blivit något fel i kopieringen så bilderna visades med förskjutning. I dag är Mats Erixon mediasystemansvarig

på Skolan för datavetenskap och kommunikation, KTH CSC. Hans dåliga 3D-upplevelser har fått honom att fundera kring vilken forskning det finns i ämnet. – Den nödavstängning som hjärnan gjorde när jag somnade är ett enkelt och litet problem. De större problemen med 3D kommer att påverka vår syn, tror jag. Men vi vet inte. Förra året drog han igång ett forskarprojekt tillsammans med Rune Brautaset, docent inom fysiologisk optik på Karolinska Institutet. Med hjälp av magnetkameraundersökningar – så kallade MRI-kameror – skulle de ta reda på hur ögonen och hjärnan reagerar vid 3D-visualisering. Eftersom det knappt finns någon forskning som i dag kan visa på just det var det många som var spända på projektet. – Jag vet att gänget bakom Oscar Academy awards är intresserade. Mats Erixon tystnar och funderar tre sekunder.

– Men kanske inte tillräckligt för att ta tag i det. Ingen vill bli sittande med att kunna bevisa att det hela tiden varit problem med 3D. FÖR ATT FINNA 3D-filmens gryning måste vi backa tillbaka bandet ända till slutet av 1890-talet. Då kom det första patentet för framställning av 3D-film. Flera försök till 3D-film gjordes de följande åren, men inga av dem verkar ha lett till någon större succé. Den film som räknas som den första 3D-filmen är The Power of Love från 1922. Eller åtminstone var det den som först visades inför en betalande publik. Till The Power of Love användes anaglyfiska glasögon, det vill säga den typ av 3D-glasögon vi känner igen från vår barndom med en röd lins till vänster och en blå eller cyanfärgad till höger. Filmen verkar ha tappats bort strax efter den första visningen och i dag anses den vara försvunnen. Intresset för 3D-film blev dock inte så stort och även om det kom fler filmer samtidigt som

”

JAG TROR ATT 3D ÄR HÄR FÖR ATT STANNA DEN HÄR GÅNGEN ULFANDERSSON, 3D-EXPERT

”

Amerikanska presidenten Barack Obama och hustrun Michelle njuter av Super bowl – i 3D.

tekniken utvecklades dröjde det till 50-talet innan den första vågen av 3D-film kom rulllande. Startskottet var filmen Bwana Devil, den första 3D-filmen i färg. Året därefter kom House of Wax, den första med stereoljud. I takt med att allt fler skaffade tv-apparater sjönk biobesöken, men succén med bland annat House of Wax fick folk att gå på bio igen.

TROTS DETTA BLEV lyckan kortvarig. Tekniken i biosalongerna fungerade inte alltid som den skulle. Gick något fel, till exempel att bilderna blev osynkade, blev bilden förvrängd och det kunde generera huvudvärk hos tittarna. Mannen bakom Bwana Devil, Arch Oboler, kom att spela roll även för den andra vågen

av 3D-film. 1966 kom hans film The Bubble. Med denna film hade han använt sig av en ny teknik för filmrullar. I stället för att visa filmer från dubbla projektorer, som man gjort tidigare, tryckte han filmrullarna dubbelt så att den ena låg ovanpå den andra. Detta krävde bara en projektor, dock med en speciell lins. Denna nya teknik minskade risken för att det skulle uppstå osynkroniserade bilder på biograferna avsevärt, och var dessutom intressant för independentbolag eftersom det var billigare. Tekniken som användes i filmerna som kom efter The Bubble var snarlik, och det hände inte så mycket på området under 1970-talet. 1981 blommade den andra vågen

upp i Hollywood tack vare filmen Comin’ at ya! och sedan följde bland annat Friday the 13th Part III och Jaws 3-D. Det kom även nyutgåvor av 3D-skräckfilmer från 50-talet. Några år senare kom Imax in i bilden och förbättrade 3D-tekniken genom att fokusera på mer korrekta geometriska och matematiska avstånd och proportioner. Detta gjorde det behagligare för ögat, och problemen med trötthet och smärta i ögonen minskades. MEN JAMES CAMERON , en regissör som dittills gjort bland annat Aliens och Terminator, var inte nöjd. Han visste vad han ville och hade redan påbörjat ett manus till en film om kolonialisering och andra civilisationer. Men

3D-FILMER TIDIGA FILMER (-1952) The Power of Love, 1922 Movies of the Future, 1922 Plastigrams, 1922 Audioscopiks, 1935 The New Audioscopiks, 1938 Third Dimensional Murder, 1941 FÖRSTA VÅGEN (1952-1955) Bwana Devil, 1952 Cease Fire, 1953 House of Wax, 1953 It Came From Outer Space, 1953 Kiss Me Kate, 1953 Creature From the Black Lagoon, 1954 Revenge of the Creature, 1955 ANDRA VÅGEN (1980-1984) Comin’ at Ya!, 1981 Friday the 13th part III, 1982 Jaws 3-D, 1983 Zombie 3, 1984

DET HÄR ÄR 3D

Genom att skapa en illusion uppfattar betraktaren ett djupseende i bilder som egentligen är platta. När man spelar in 3D-film används två kameraobjektiv som filmar samma motiv med sex centimeters avstånd från varandra. Centimetrarna motsvarar det ungefärliga avståndet mellan ögonen. För att uppfatta 3D krävs syn på båda ögonen (annars försvinner djupet) och ett par specialglasögon som låter var och ett av ögonen se var sin av de två filmade bilderna. Bilderna växelkörs i snabb hastighet och på så vis luras ögonen att se ett djup i platta bilder, en effekt som uppstår i hjärnan. Det finns flera varianter på glasögon som möjliggör 3D. Vanligast är i dag passiva (oftast på bio) och aktiva (oftast till tv) samt anaglyfiska (röd-blåa).

90-talets teknik räckte inte till hans värld. Cameron tog tillsammans med kollegan Vince Pace tag i saken. Först när de utvecklat Reality Camera System – två kameror i samma skal som spelar in film i 3D – var Cameron nöjd. 2003 hade hans film Ghosts of the Abyss premiär. Det var den första film som spelades in med det nya 3D-systemet. Fast det var med Avatar i tanken som han skapade Reality Camera System, och 15 år efter att manuset påbörjades så hade filmen premiär. ”Tekniken var tvungen att komma ikapp storyn” har James Cameron förklarat i amerikanska medier. Den tredje 3D-vågen var ett faktum.

DET HAR ALLTSÅ producerats 3D-film länge, och även om det talas om olika vågor har fenomenet aldrig försvunnit. Vågorna har varit toppar snarare än kortare perioder då 3D-film fanns tillgängligt. Frågan är om denna tredje våg är här för att stanna eller om den kommer att generera svallvågor,, och om vi så småningom får uppleva en fjärde. Både och, tror Ulf Andersson, adjunkt på programmet 3D-animation och visualisering vid Högskolan Väst. – Jag tror att 3D är här för att stanna den här gången, nu när tekniken är lättillgänglig. Men jag tror också att det kommer en fjärde våg, där 3D blir ännu mer standard. Just nu måste man fortfarande ha glasögon, och det

TREDJE VÅGEN (2004-) Spy Kids 3-D: Game Over, 2003 The Polar Express, 2004 Chicken Little, 2005 Night of the Living Dead 3D, 2006 U2 3D, 2008 Up, 2009 Avatar, 2009 PLANERADE 3D-FILMER Titanic 3D, april 2012 (nysläpp) The Amazing Spider-Man, juli 2012 Ica Age Continental Drift, juli 2012 The Texas Chainsaw Massacre 3D, oktober 2012 Monster’s, Inc, januari 2013 (nysläpp) Lilla Sjöjungfrun, september 2013 (nysläpp)

finns fortfarande problem med ögon och ergonomi. Nu har vi 3D och det kommer inte att försvinna. Det kommer en fjärde våg som kommer att explodera, då vi inte längre behöver glasögon och när vi inte riskerar problem som att folk får huvudvärk. I somras var Ulf Andersson på ett konvent i Vancouver, där han fick se lite glimtar ur 3D:s framtid. Han berättar att han bland annat fick se 3D på tv utan glasögon. – Jag såg åtminstone 30 sekunder och det såg okej ut, men jag vet inte hur bra det blir i långfilmsformat. Tv-apparater som är 3D-ready börjar komma mer och mer på marknaden, och 3Dtekniken flyttar in i allt fler vardagsrum.

”

JAG ÄR OROAD ATT MAN TRÄNAR NER ÖGATS SYNFUNKTION

Försäljningen av enheter som stödjer formatet har skjutit i höjden under 2011. Under året såldes ungefär 100 000 apparater, jämfört med drygt 15 000 året innan. – Jag själv skulle välja en 3D-ready tv ifall det inte är någon skillnad mot andra tv-apparater. Är skillnaden för stor i pris eller kvalitet i övrigt så är det en annan sak. Men tillverkningen är så likartad, snart går det inte att inte köpa en 3D-ready tv. Det kan ske ganska snart, inom ett par år, säger Ulf Andersson. Boxer har sänt några fotbollsmatcher i 3D under 2011, men det förekommer inga ordinarie sändningar. Det beror på att det är ett begränsat antal människor som har 3D-ready tv-apparater, och att man inte vet hur stort intresset är. Men den dagen marknaden är större finns det inga tekniska hinder för att sända. Ulf Andersson menar dock att vi måste övervinna en del tekniska svårigheter, som att optimera upplevelsen för hela biosalongen. – I dagsläget är tekniken inte så bra som den borde vara. Men hantverket, jag har full respekt för dem som arbetar med det.

DIGITAL-TV-LEVERANTÖREN

MATSERIXON, FORSKARE

ATT DET TOG så lång tid innan Avatar blev en färdig produkt var inte nödvändigtvis något dåligt. För där och då, under andra halvan av 00-talet, hade den tredje 3D-vågen hunnit ta rejäl sats. Avatar blev som bekant en dundersuccé och spelade in över två miljarder dollar 2010. Efter en månad på svenska biografer hade den setts av 700 000 besökare, varav hälften såg 3D-versionen. SF konstaterade snabbt att biopubliken äntligen hade upptäckt 3D-tekniken. Antalet biobesök ligger ganska konstant med åren – kring 15 miljoner besök per år – men sedan Avatars premiär har antalet 3D-visningar ökat kraftigt. En enkel anledning är givetvis att fler och fler biografer digitaliseras och utrustas med 3D-tekniken. När Avatar kom gick det att se 3D i ett tiotal salonger, i dag är det möjligt på ytterligare hundra salonger. – James Cameron har varit väldigt drivande för 3D-satsningar, han har till och med utvecklat filmkonsten. Tyvärr finns det filmbolag som fuskar genom att spela in filmer på traditionellt vis för att sedan göra om dem till

3D. Då får 3D-tekniken – med rätta – ett dåligt rykte. Och det är problemet, säger Ramon Reissmüller, som är handläggare på Svenska filminstitutet, SFI, och arbetar med digitaliseringsstödet. NÅGRA ANDRA PROBLEM ser inte branschen, menar 3D-kritikern Mats Erixon. Och eftersom forskarprojektet med MRI-kameror aldrig kom igång – på grund av bristande intresse från forskare och branschen, menar Erixon – så finns det heller inga andra dokumenterade problem. Han tror inte att en eller annan biofilm i 3D är en stor bekostnad för ögat. Däremot kan det bli det om det börjar handla om mer regelbundet användande av bildtekniken. – För mig är orosmomentet att 3D innebär ett skärpeplan, fast bilderna inte har olika djup. Man ställer om ögonen riktningsmässigt hela tiden, men inte djupmässigt. Jag är oroad att man på så sätt tränar ner ögats synfunktion. Han har inte gett upp hoppet att projektet någon gång blir av. Men så länge branschen är ovillig att diskutera frågan kommer det att ta tid.

VINJETT

BENGT ALSTERLIND TEXT NINABLAZEVIC BILD VICTORJOERSJÃ&#x2013;

>>>

VINJETT

Namn: Bengt Alsterlind Ålder: 68 Familj: Hustrun Maj och två vuxna barn Bengt Alsterlind i tv genom tiderna (i urval): Hajk 1971-2003 Solsta Café 1982-1987 Videotips från Veboa 1989-1981 Vi i femman 1993-1995 Landet runt 2004-2007

Bengt Alsterlind var även engagerad i en serietidning med samma namn.

Han beskriver programledarskapet i Hajk och andra program som roller och berättar att han själv är ganska otålig. Om folk som genom åren jobbat med honom skulle svara ärligt tror han att det skulle låta “otålig och krävande typ, den där Alsterlind”. Men hur blev denne besvärlige man en folkkär figur i tv-rutan?

en bruna tegelvillan som har varit hans hem sedan 1967 är belägen i området Kroppkärr i Karlstad. Något som Bengt Alsterlind alltid har ansett viktigt är en fast punkt i tillvaron, inte minst för de två sedan länge utflugna barnen. Ovanför ringklockan hänger skylten Även oanmälda är välkomna och köksfönstret blickar mot Vänern. På en trätavla i köket bildar snirkliga bokstäver frasen Fyll inte livet med år utan åren med liv. Den är en gåva från en tittare “uppe i dalaskogen”. Några trappsteg leder från hallen till vardagsrummet där en uppstoppad kråka huserar på räcket. En kvarleva från Hajk, när han i programmet demonstrerade hur fåglar stoppas upp. – Vet ni vad detta är? frågar Bengt Alsterlind. Han slår sig ned i fåtöljen bredvid den öppna spisen och korsar benen samtidigt som han skakar på en sked med hål i. – Det här är en sked. Men inte vilken sked som helst, utan en Värmlandssked. Man kan till exempel använda den för att plocka upp äggskal som man har tappat i smeten när man vispar. Bengt berättar att han, i samarbete med skedens konstruktör, ska börja sälja Värmlandsskedar, men att ingen ska få köpa en sådan utan att han personligen instruerat dem i hur den ska användas. Dessutom har han utvecklat ett särskilt priserbjudande. – Köp en för 30 kronor och tre för 100 kro-

nor. Varför det? Jo, för den som har råd att köpa tre, han har råd att betala mer. Trettio veckor. Så länge skulle Bengt själv ha behövt spara om året var 1951 och han ville köpa en Värmlandssked eller något annat till det priset. Han fick en krona i veckopeng och det han sparade till 1951 tog fyra och en halv vecka. Åttaårige Bengt hade siktet inställt på en cykelbil. Det var postorderföretaget Hobbyförlaget, senare Hobbex, som under märket Fantom sålde ritningar till en bil som tog sig fram likt en cykel; man fick trampa fram den. Inför skrivandet av Folkhemmets farkoster – Om cykelbilen Fantom och andra fräsiga hembyggen försökte författaren Clas Johansson själv bygga en men fick lov att ta hjälp av sin omgivning. Han slår fast att den var ämnad att byggas av händiga karlar. förstod Bengt att allt han hade råd med var just den och inget mer. Delarna som behövdes till bygget låg utanför rimlighetens och plånbokens gränser. – Jag insåg att jag hade blivit lurad. I den stunden bestämde jag mig för att, om jag själv någonsin skulle sälja något till barn eller jobba med dem, att aldrig lura dem. Mycket riktigt blev Bengt folkskolelärare, och sökte sig i mitten av 1960-talet från hemstaden Kil till Gruvlyckeskolan i Karlstad där han tog anställning som högstadielärare.

VID RITNINGENS ANKOMST

Gruvlyckeskolan hade utrustats med ett flerkamerasystem, ett svartvitt sådant. I tron om att Bengt var bra på att löda kablar, då han spelade flera instrument, bad en kollega om hans hjälp. Några kablar kunde han inte löda men han tyckte att det var roliga grejer som fanns där. Visiterna till kamerarummet blev återkommande och snart deltog Bengt i produktioner på skolan. Skolöverstyrelsen – som i dag motsvarar Skolverket – såg helst att de som var lärare i grunden även skötte utbildningen inom etermedierna. Två producenter med säte i Stockholm besökte därför Karlstad för att luncha med honom, men i stället för att diskutera produktionen tackade Bengt Alsterlind för sig. – De verkade inte veta vad radio och tv handlade om. Jag sa det rakt ut och gick. Dagen efter ringde deras chef till mig. Det var två snopna producenter som återvände. Kan inte du komma hit till Stockholm och visa upp det du har gjort om du fattar så mycket bättre, frågade han mig. Stockholmsresan ledde till en anställning på Skolradion, senare Utbildningsradion. Det första som Bengt lät bli att göra var att slipa bort sin dialekt, ett moment som alla radiopratare tränades i, för en helhetlig rikssvenska. IDÉN TILL HAJK ,

programmet som Bengt alltid förknippas med, föddes vid ett samtal med Ulf Schenkmanis, som vid tillfället gjorde

VINJETT

1 2 3 20

VINJETT

Bengts far, Frej Alsterlind, var under många år kyrkoherde i Stora Kils församling och har skrivit flera böcker om Kilsbygdens historia, på bilden böckerna med blåa pärmar. Även skrivmaskinen är hans. Sedan 2007 är Frej Alsterlinds väg i Kil uppkallad efter honom. Att Videotips från Veboa, programmet där Bengt tipsade om filmer, spelades in i just en vebod har sin förklaring i att Bengt ville att det skulle associeras till en fristad. ”En vebod var ett ställe dit man sökte sig som ung, där man gömde porr och cigaretter. ” När årstiden och vädret tillåter plockar Bengt ut grammofonen i trädgården för att lyssna medan han ligger under körsbärsträdet. Att använda den inomhus är snudd på omöjligt, då den låter alldeles för högt.

”

Inneboende i lekrummet är denna uppstoppade ormvråk.

Fotbollstränaren Svennis och Palmegruppens ledare Stig Edqvist är två av de 50 profiler med rötter i Värmland som förekommer i boken som Bengt Alsterlind har skrivit.

”

VILLE DU HA REDA PÅ HUR RANDIG TANDKRÄM GJORDES SÅ ÅKTE VI TILL FABRIKEN

programmet Strike, där han svarade på tittares frågor om idrott. Strike tog utöver det emot en hel del post från människor som undrade över annat än idrott. – Folk skickar in vad skit som helst, ta gärna en bunt att kolla på, sa Ulf till mig. Så jag gjorde det och såg att det var intressanta grejer, och föreslog att vi skulle göra Hajk. Det betyder ju att gå på upptäcktsfärd. Av ordet skapade han backronymen Hajk. Programmet skulle vara helfestligt, allmänbildande, jätteintressant och kunskapsorienterat. Bengt menar att det är det som är svårt. Han vill alltid lära ut saker och ett program i enbart underhållande syfte som ingen lär sig någonting av var inte ens att tänka på. Men samtidigt måste det vara intressant så att lärdomarna inte blir tråkiga. – Jag kunde se på mina elever hur det tog stopp, de slocknade framför mig och tog inte in något mer. Därför var utgångspunkten i Hajk så lättsmält som möjligt. Och när tittaren är framme vid knappen och ska stänga av ska det

hända något som gör att han hänger kvar ändå. Ulf Schenkmanis ledde programmet under det första sändningsåret 1971 och så småningom erbjöds Bengt jobb i Karlstad. Det gick för sig, men då ville han själv leda Hajk. Resten är SVT-historia. Som sträcker sig decennier framåt med Bengt Alsterlind som frontfigur bland hembyggen och reportage av alla tänkbara slag. Allt gick ju trots allt ut på att besvara de frågor som barnen skickade in. – Vi tog upp det barnen ville veta. Men hela tiden byggde Hajk på att det gjordes reportage. Det var kärnan i det. Jag tycker att väldigt många program görs i en studio. Det här gick ut på att om du inte hade åkt ubåt och ville veta exakt hur man gjorde det, då åkte vi ubåt och visade. Ville du ha reda på hur randig tandkräm gjordes så åkte vi till fabriken. Man kunde ha suttit i studion och sagt att den görs så här och så här, men det är inte riktigt detsamma. I en varumärkesundersökning som 2008 gjordes åt Karlstads kommun, försökte

man genom ett antal frågor ta reda på vad människor förknippar med staden. Bengt Alsterlind följt av en parantes som innehöll Hajk hamnade på åttonde plats. Framför honom befann sig bland annat hockey, antal soltimmar, statyn Sola i Karlstad och trevliga värmlänningar. Som enda fysiska person stod han för fem procent av det människor förknippade med Värmlands största stad. Bengt kan själv inte tala om varför det gick så bra för just honom. En del är slumpen, och en del tror han är dialektens förtjänst. – Det var väl rätt tillfälle. Hade det inte blivit jag som utmärkte mig hade det kanske blivit någon annan. I HAJK GJORDE han allt för att verka tafatt, med medvetna fel de första försöken i experimenten som han visade upp. För att barnen skulle förstå att man inte behöver lyckas direkt. Och för att de skulle tänka; kan den där så kan jag. – När jag ser Martin Timell och Ernst

Kråkan som stoppades upp i ett avsnitt av Hajk fick följa med hem.

”

Hur många instrument som Bengt Alsterlind spelar är vagt. Förutom trumpet nämner han dragspel, orgel och gitarr.

”

OM MAN ÄR LITEN OCH RÖD TROR ALLA ATT MAN ÄR JULTOMTEN

Kirchsteiger lägga kakel i sina program tänker jag att jag alltid har haft ett annat synsätt, allt löser inte sig självt. I Hajk gjorde jag mig alltid knörvlig. När folk träffar mig tycker de att jag är större, jag liksom hukade mig i tv. Han kommer ihåg hur han brukade ställa en röd bokhylla i studion, så att det röda ljuset skulle reflekteras på honom själv när ljussättarna slog på lamporna. – Om man är liten och röd tror alla att man är jultomten. Är man lite lantlig framstår man som dum. Det har jag alltid dragit nytta av. Om det är något Bengt Alsterlind är stolt över så är det att han alltid ställt sig på barnens sida och tagit alla frågor på allvar. Och kunskaperna om produktion, som alltid har varit det främsta av hans verktyg. HAJK LADES NED 2003 och i april 2010 sa han adjö till publiken på SVT för att göra lokal-tv i Kanal 12 som sänder över hela Värmland. – Tittar man på en nyhetssändning idag blir inte mycket hopp kvar. Särskilt inte för en ung människa.

– Det jag gör i mitt program, Bengt besöker, är att helt enkelt besöka företag i Värmland som det går jävligt bra för. För att visa dagens unga att det finns möjligheter till utveckling här. Jag tror att man har behov av positiva förebilder. Jag själv har det i alla fall. Bengt vill visa upp ännu en konstruktion. – Den här är ofattbart bra alltså, säger han och monterar en julgransfot på sitt vardagsrumsgolv. Det är ingen vanlig sådan, utan en som kompenserar julgranens eventuella lutning. Ingen lutande gran som kan vittna om detta finns tillgänglig men Bengt förklarar gärna. Skruvarna utgör en egen sektion och när granen väl skruvats fast placeras den i själva foten vars kant är tandad. Om granen lutar flyttar man en eller flera skruvar ett hack tills önskad rak effekt är uppnådd. – Är det inte fantastiskt? Han slår ut med händerna och tittar ner på den färdigmonterade granlösa foten för att sedan röra sig till soffbordet där han har plockat fram fler av omvärlden ännu oupp-

täckta uppfinningar som har kommit i hans väg. SKICKADE IVÄG den sista Fantomcykelbilsritningen i februari 2010. Från tidigt 1940-tal fram tills dess såldes cirka 100 000 exemplar. Anledningen till att den inte längre finns i deras sortiment är enkel; inga fler finns att beställa in. Hur många cykelbilar som faktiskt byggdes är oklart, men det står klart att Bengt Alsterlind aldrig byggde någon. I stället byggde han u-båtar av petflaskor, tillverkade säckpipor av plastkassar och snickrade ihop hälsningsfrasen tjipp. Framför generationer av vetgiriga barn, i rikssänd television. För övrigt var cykelbilen avsedd att byggas av händiga karlar. Inte av, som han själv uttrycker det, en knörvlig tönt från Kil som lever efter devisen lev livet leende. – Jag har lekt med det uttrycket och av innehållet gjort två till. De är lev livet lekande och lek livet leende.

HOBBEX

HUR TÄNKTE DE HÄR?

MINNESVÄRDA MISSLYCKANDEN Guldmedaljer och världsrekord är något varje idrottare drömmer om. För de flesta stannar det vid drömmar, men några lyckas efter åratal av stenhård träning. Andra letar udda genvägar i jakten på sina drömmar. FAQ har plockat fram fem minnesvärda tekniker som inte riktigt gick som det var tänkt. BILD WIKIMEDIACOMMONS

SB E D

TEXT LINUSSUNNERVIK // AXELOHLSSON BILD HERMANREUTERSWÄRD

NIN S LÅ

MÄSTERLIGA MUSTASCHER

a. otståndarn udet” på m -premiären v u h i å kte VM å för världsan var in österri k- Gunde k ilometer med tv Gunde Sv i a lv 5 5 h 1 8 9 en å 1 p ed en m nn mästerskap en av världens bästa ar – och va ld li ka stav t. st in m iska Seefe r med u det t min . Ha n v a imenteran att sk idå kare innovationer för at er p x ll E ti na ledde en av nst känd för si sk idå k ningen. u u b rb ba m sk idfö a ef fektiv iser ationel la att sk idå kare rn te in ärlden if tade ocka sk idv det regelst vla med två stavar. E H A N ch LL U . SK ck re U N st fi tä iga gonsin tid -premiären enda mer än nå M hem säger na n V EN G ICK Dagarna in olt upp sin senaste LÅSN IN G B T ekt Gunde AT sp nde st il ken re meter v å m tv o en får v isade Gu el er d v 80-ta let, m de en g: en ö uppfinnin käpp, som han ha r bar med sig på mindre förlöjlit å bu lång ba m i nedsläckta el ljussp a också ses som et per ter och sk idex sk ed e en d m å sv b at n av ä en tr veckor. D heten på gande et. trodde nd i ett par g ny ro d ta lat, a förbu rlig t en rn ss te re vla en sp rr ll u ä a kv onk A llv sku lle tä aget och k Gunde ? t at av mittuppsl rbryllat i huv udet. st u or ba mb fö r en de k liade sig e sig att det hela va er i VM med en st ll d a ri is ”g v Det t sätta i sy fte at blåsning, FAKSIMIL VARGÅRGRÄNSEN?

Vid OS i München 1972 upplevde världen något historiskt. Den amerikanske simmaren Mark Spitz tog sju guldmedaljer i ett och samma mästerskap. Ett rekord som stod sig i 36 år. Utöver att vara en fenomenal simtalang utmärkte sig Spitz även till det yttre med en mustasch som såg ut att vara lillebror till Tom Sellecks dito. Ovanligt i simkretsar där man oftast rakar så mycket kroppsbehåring som möjligt för att minska vattenmotståndet. början lagt sig till med mustaschen eftersom hans tränare under high school påstått att han aldrig skulle kunna odla någon – fick dock så mycket kommentarer kring mustaschen inför mästerskapet att han beslöt att behålla den. När Mark Spitz vunnit sina guldmedaljer fick han frågan av en sovjetisk ledare om inte mustaschen var i vägen. Han skojade då till det och sa att den tvärtom var en tillgång som tillät honom komma högre upp med sin rumpa och därigenom ge honom en bättre kroppsposition eftersom den trängde undan vatten från ansiktet.

SPITZ – SOM FRÅN

antecknade och vid simVM i Belgrad året efter kom hela den sovjetiska truppen till tävlingen mustaschprydda. Mustascherna gav dock inte sovjeterna någon positionsförbättrande effekt utan de fick lämna mästerskapet med endast tre silvermedaljer.

DEN RYSKE LEDAREN

HUR TÄNKTE DE HÄR?

DEN OTÅLIGE SPJUTKASTAREN

HÖGRE TEMPO MED PLÅSTER PÅ PLANEN

Under de olympiska mästerskapen i mitten på 1900-talet slutade spjuttävlingarna oftast med en nordisk uppgörelse. I Spanien började man därför experimentera med en ny teknik på 50-talet för att kunna bräcka skandinaverna.

Fotbollen har varit en sport där den tekniska utvecklingen mestadels bestått av nya dribblingar och förändrade spelsystem. På den materiella sidan har man sedan införandet av benskydd och dobbar på skorna mestadels gjort visuella förändringar med färger och mönster. I slutet av 90-talet kom dock en invention som skulle få spelare att orka hålla ett högre tempo under samtliga 90 minuter.

INSPIRATIONEN HÄMTADE DE från en baskisk folksport där man doppade ett järnspett i vatten, roterade tre varv i ansatsen och lät spetten glida ur händerna i kastet. Tekniken applicerades på vanlig spjutkastning och utövarna kastade bortåt 100 meter på träning, 15 meter längre än världsrekordet. Nu hade man ett gyllene tillfälle att hålla på hemligheten till OS i Melbourne 1956 och sno åt sig medaljerna. Men det gick inte enligt planen. I en landskamp mot Frankrike sex veckor före de olympiska spelen buas de spanska spjutkastarna ut för sina dåliga kast. En otålig Felix Erausquin går till sin väska, kladdar in händerna i såpa och slungar iväg spjutet med en teknik som publiken aldrig skådat. NÅGRA DAGAR SENARE förbjöds rotationstekniken av Internationella Friidrottsförbundet. Eftersom vart fjärde spjutkast landade utanför banan, inte sällan bland åskådarna, sågs tekniken som en säkerhetsfara. Spanjorerna fick därför aldrig chansen att använda sin rotationsteknik i de olympiska spelen 1956. Guldmedaljen gick i stället till norrmannen Egil Danielsen, med ett nytt världsrekord på 85,71 meter.

att ett litet plåster fästes över näsan i syfte att sära näsvingarna, och därigenom öka syreupptagningsförmågan hos storspelare som Robbie Fowler och João Pinto som provade på den nya metoden. Näsplåstret blev dock ingen succé. Syreupptagningsförmågan och orken att springa de extra meterna ökade inte hos någon av dem som försökte.

DET SKEDDE GENOM

DEN STÖRSTA FÖRÄNDRINGEN blev i stället att de spelare som valde att tejpa fast det lilla plåstret över näsan antog an-letet hos en boxare som gått tolv ronder och förlorat på poäng. När effekten av plåstret uteblev försvann det snabbt från fotbollsplanen och letade sig tillbaka in i människors sovrum för att hjälpa till att lösa problem med snarkningar.

VINJETT

HÖGFREKVENSHANDEL FREKVENSHÖG”

”

HADE JAG TJÄNAT 200 MILJONER OM ÅRET HADE INTE JAG HELLER PRATAT MED MEDIA.

ALEKSADAMOVIC, BÖRSHANDLARE

BILD WIKIMEDIACOMMONS

Demonstranter från Occupy Wall Street visar sitt missnöje utanför börshuset.

Amerikanska Nasdaq äger sedan 2007 Stockholmsbörsen. I deras lokaler förvaras börsrobotarna.

Från färgglada kostymer till gråa boxar i en serverhall i Spånga. På de amerikanska börserna gör datorer tusentals affärer i sekunden och mänskliga börshandlare står chanslösa. Högfrekvenshandelns utveckling har gått snabbt och robotarna vinner ny mark – även i Sverige. TEXT&BILD HERMANREUTERSWÄRD

redagen den sjätte maj 2010 skulle de amerikanska börserna öppna, precis som vanligt. Nere på golvet i New York Stock Exchange på södra Manhattan stod börsmäklarna och väntade på att klockan skulle slå halv tio. Samtidigt, drygt 634 mil bort hade Aleks Adamovic precis tagit sig upp ur sängen och satt sig bakom datorskärmen i sin villa i Stockholm. Sömndrucken loggade han in på sina handelsprogram och inväntade att handeln skulle börja. Klockan ringde och handeln öppnade – neråt. På skärmarna visades röda siffror och ljudnivån på Wall Street steg i takt med att desperationen ökade. Såväl storbankers som pensionsfonders värde sjönk. Ingen gick säker. Klockan slog 14:42. Då släppte allt. Kurserna rasade rakt ner och värdet på aktier

halverades inom loppet av några sekunder och runt om i världen satt handlare som Aleks Adamovic och försökte minska sina förluster. – Det jag agerade efter var fördröjt med minst tio sekunder. Jag tänkte ”nu vänder det” och köpte, men då hade aktierna redan rasat. Det Aleks Adamovic och alla andra bevittnade den dagen var ett historiskt börsras. Aktier och värdepapper tappade flera miljarder dollar under några timmar – för att sedan återhämta sig på några minuter. fenomenet döptes till ”The Flash Crash”. Men ingen visste vad som hade hänt eller varför det hände. Nästan fem månader senare släppte den amerikanska finansinspektionen sin rapport. Partikelfysikern Gregg E. Berman hade tillsammans med sitt

DET HELT NYA

team försökt kartlägga de hektiska timmarna under ”Flash Crashen”. Inga huvuden rullade. Gregg E. Berman konstaterade att det inte var människor som stod bakom raset. Det var datorer. DATORERNAS INTÅG PÅ börserna började på allvar under 90-talets digitala revolution. Samtidigt som PC:n tog sina första stapplande steg in i hemmen var börsgolven fyllda med traders iförda färgglada kostymer. Trängandes i stora börssalar skrek de ut priser och antecknade sina ordrar på papperslappar. 1998 hade antalet datorer på bankerna och i hemmen ökat och den amerikanska finansinspektionen började utfärda tillstånd för så kallad elektronisk handel. För första gången någonsin kunde börshandlare arbeta hemifrån på

VINJETT

samma villkor som sina skrikande kollegor i börshallen. ”Daytradern” var född och runt millennieskiftet kunde Svensson med några musklick utföra det som tidigare hade krävt ett par tidsödande telefonsamtal och pappersifyllning av börsmäklare. Hastigheten i handeln ökade snabbt men hemmahandlarens guldår var tidigt räknade. Bankerna hade sedan länge sett potentialen i datorerna och personal rekryterades från anrika tekniska högskolor som Massachusetts Institute of Technology till bankernas handelskammare. Bankernas kontorslandskap fylldes snabbt med matematiker och programmerare. De amerikanska börssystemen utvecklades för att klara av den ökade datoriserade handeln. Fysikerna och matematikerna från de tekniska högskolorna försåg datorer med avancerade matematiska instruktioner – så kallade algoritmer – och datorerna agerade nu helt själva på prisskillnader på de olika börserna,

marknadsmönster och råvarupriser. 2005 var Daytradern på god väg att bli utklassad av robotar som köpte och sålde snabbare än den mänskliga motståndaren utförde ett musklick. Högfrekvenshandeln var född. – Syftet är att göra handelsvinster och att göra många – väldigt många – små handelsvinster på väldigt kort tid. Det vill säga: man lägger in många beställningar och om allt går rätt till så gör man lite, lite vinst på de här tusentals beställningarna på väldigt kort tid, säger Carl Norell, pressansvarig på Stockholmsbörsen, Nasdaq OMX Stockholm. I USA STÅR robotarna för uppskattningsvis 75 procent av handeln och nyckeln till framgång inom robothandeln är själva hastigheten. I dag är antalet meter kabel mellan robotdatorn och själva handelsplatsen – börsens datorer – avgörande för en lönsam affär. Robotägaren vill vara först och varje meter är viktig. Företaget Spreads Networks insåg ti-

digt detta och beslöt 2008 att dra en ny, rakare fiberkabel mellan börsstäderna New York och Chicago. Notan på runt 300 miljoner dollar motiverades med en tidsvinst på tre tusendelar av en sekund som robotägare var villiga att betala dyrt för. rapport konstateras att just hastigheten i det finansiella systemet möjliggjorde ”Flash Crashen”. När han analyserade vad som hände konstaterade han att det hela började klockan 14:32 när en säljare beslutade att dumpa 75 000 kontrakt under den svaga börsdagen. Priserna sjönk kraftigt. Efter några minuter hängde högfrekvensdatorerna på. De sålde också och en säljtsunami var igång. Snart slog säljvågen hårt mot mer eller mindre all form av handel. Inom loppet av 20 minuter störtdök börser runt om i världen när högfrekvensrobotarna försökte minska sina förluster genom att sälja. Under några minuter tappade börsen nio

I GREGG E. BERMANS

VINJETT

”

LJUDNIVÅN PÅ WALL STREET ÖKADE I TAKT MED DESPERATIONEN

”

American Stock Exchange på Wall Street domineras snart av den datoriserade handeln.

miljarder dollar i värde. Tillslut stängdes handeln och priserna kunde återhämta sig. Aldrig tidigare hade ett sådant börskast skett under en dag. Inte heller de Europeiska börserna klarade sig från det enorma kastet. 18 månader tidigare hade högfrekvenshandlarna fått möjligheten att handla på Stockholmsbörsen genom att ett nytt börssystem introducerats. – Innan vi hade den typen av avancerat, hastighetsfokuserat system så var inte vårt lämpligt för högfrekvenshandel. Under första halvan av 2009 såg vi att nya aktörer, och även befintliga, använde den här typen av handel, säger Carl Norell på Nasdaq OMX. ROBOTARNAS OCH HÖGFREKVENSHANDELNS etablering i Sverige gick ganska obemärkt förbi. Få uppmärksammade den nya typen av handel och bara två tidningsartiklar beskrev trenden det året. Men redan från starten fanns robotföretag på plats i serverhallen i Spånga.

I dag står högfrekvenshandeln för runt en femtedel av alla affärer på Stockholmsbörsen. Den snabba utvecklingen har lett till kritik. Motståndarna menar att robotarna skor sig på de mänskliga handlarna som inte har en chans. Vissa menar till och med att robotarna manipulerar börsvärdet för att lura sina mänskliga motståndare. Men i debatten är högfrekvenshandlarna själva tysta. – De här firmorna som har specialiserat sig på det här har varit väldigt tysta, allt för tysta tycker vi, i den här debatten. Vi har utmålats som robothandlarnas försvarare. Det är vi inte på något sätt. Vi är agnostiker här – vi är varken för eller mot den här typen av handel. Men vi kan inte diskriminera bort den här typen av handel som uppfyller de krav vi har på handel här i Stockholm, som i grund och botten är krav som är satta på EU-nivå, säger Carl Norell. Om det ska regleras måste det ske på en EU-nivå, annars kommer handeln med

svenska aktier flytta till andra marknader som tillåter det, menar Carl Norell. Men även om det finns lagar som ska reglera handeln så är det svårt för lagstiftarna att hänga med. De hundratals affärer som en robot kan genomföra på samma tid som vi blinkar är svåra att analysera. Aleks Adamovic menar att det finns en naturlig förklaring till varför robotägarna är så tysta men att det finns kritik som är befogad. – Hade jag tjänat 200 miljoner om året hade jag inte heller snackat med media. Jag har polare som har robotar som tycker att jag är för negativ. Jag är inte emot datorer. Jag har själv varit med och utvecklat handelsprogram. Men frågan blir nästan filosofisk. Hur mycket samhällsnytta bidrar det till? säger Aleks Adamovic. Utvecklingen pekar på att robotarnas andel kommer växa. Frågan är bara hur mycket. – Vi ligger fortfarande tio år efter USA, säger Carl Norell.

SKRIFTEN SOM TAPPADE STILEN

Skrivstilen är en personlig konst, ett hantverk. Det är en teknik som lärare i hundratals år har lärt ut till generation efter generation av svenska elever. Men intresset för skrivstilen har avtagit, och frågan är vem som i framtiden kommer att kunna tyda de gamla släktbreven. TEXT CARLJOHANHJERPE BILD HERMANREUTERSWÄRD

krivstilens popularitet har gått upp och ned med åren, och den numer pensionerade lågstadieläraren Inger Lind minns två nedgångar. Den ena var 1972, när Skolöverstyrelsen – nuvarande Skolverket – bestämde att alla skulle skriva likadant. Den andra nedgången kom i modern tid. Enligt nuvarande läroplan räcker det med att eleven kan ”skriva enkla texter med läslig handstil” i årskurs tre. Inger Lind, vad kommer att hända med skrivstilen? – Det har jag funderat mycket på! Det håller på att haverera nu, skrivstilen är i dag bara en skugga av den tid som varit. Handstilen har fallit mellan stolarna. Det är mycket tråkigt, för varför ser skrivstilen ut som den gör? – Det finns ett svar på det: teknik. Det är en teknik att få ihop stilen perfekt, likaså att lära ut den. Man kan inte plocka en fjäder ur ett klockverk, det går inte. På samma sätt blev det när SÖ-stilen kom. Då försökte de plocka bort flera skruvar ur klockverket. Det blev katastrof! SÖ-stilen, Skolöverstyrelsestilen, ansågs krånglig och svårlärd. Den skulle vara lättläst och ”ren”, fri från öglor och långa bindningar. Den infördes som ett obligatorium i hela landet men innan alla lågstadielärare kunde lära ut stilen fick de själva sätta sig i skolbänken.

KILSKRIFTEN

SKRIVMASKIN

3400 år f.Kr.

1808

Hur motiverades införandet av SÖ-stilen? – Det har vi aldrig fått någon vettig förklaring till. Jag tror att det var någonting om att alla skulle skriva likadant. Alla skulle vara lika. Hela tiden, det var väl någon sossetanke. Den obligatoriska SÖ-stilen avskaffades 1985 och då var det fritt fram att lära ut vilken skrivstil lärarna nu föredrog. Inger Lind, då Inger Grälls, insåg att det skulle bli kaos på skolorna i Rättvik om ingen såg över situationen. Så hon tog på sig ansvaret, ringde upp Almqvist & Wiksells förlag och frågade efter läromedel. Nej, sådant fanns det inget, men redaktören föreslog att Inger kunde sätta ihop något själv? Eftersom Inger visste vad hon var ute efter behövde hon ingen längre betänketid. I sina kollegor på skolorna i Rättvik hade hon bra

bollplank, och snart hade Inger satt ihop ett alfabet där varenda detalj på varenda bokstav kunde motiveras. Hon hade höga krav på funktionalitet och estetik, och hon ville att läromedlet blev så komplett det bara kunde bli till år sex. Skrivstilen A – E, som de fem böckerna döptes till, blev en braksuccé. Böckerna spreds i blixtens hastighet – till och med finska, desperata lärare som också blivit påtvingade en stil de inte gillade, ringde och skrek efter Skrivstilen. Den personliga handstilen hade fått ett uppsving igen. Än i dag trycks nyutgåvor av bokserien, men inte alls i samma utsträckning. Skrivstil är ingenting som prioriteras längre. – Det är på nedgång. Egentligen kanske böckerna skulle fräschas upp, men jag vet inte hur. Det går inte att göra något åt det pedagogiska – där är Skrivstilen faktiskt oantastlig. Jag visste att den var slitstark när jag släppte den från mig. Men nu är det själva ämnet som är i kläm. Jag vet inte vad som prioriteras i dag, men för skrivstilen ser det inte ljust ut, säger Inger Lind. Lågstadieläraren från Rättvik räddade ett hantverk när hon skapade Skrivstilen. Nu väntar Inger Lind på att nästa hjälte ska rycka in och återuppliva den personliga handstilen.

SKRIVSTIL

man

– Det var svårt att lära sig den där stilen som vuxen. Man får bara en chans att lära sig. Man lär sig som barn och sen har man med sig den kunskapen. Men tyvärr blev 70-talisterna – de som tvingades på den där stilen – en generation som aldrig kunde läsa mormors brev, som var skrivna med riktig handstil. Jag tycker att skrivstilen är ett kulturellt arv som vi måste förvalta, men nu kan det bli så att fler generationer aldrig kommer att kunna läsa äldre brev.

SÖ-STILEN 1971 1972

SMILEYN 1982

1985

VINJETT

”Pennlyft, om bidning känns svår”. Tanken med Skolöverstyrelsestilen var att ta bort öglor och ”onödig” utsmyckning, och den kritiserades hårt för att inte vara konsekvent. Sidan är från en av de första läroböckerna för SÖ-stilen.

HISTORIEN OM

STJÄRNAN SOM ALDRIG SLOCKNAR I mer än 80 år var Converse All Star-skon amerikansk i tillverkning och utförande. I snart tio år har den gjorts i Asien. I knappt ett sekel har den varit en ikon. Så här gick det till när Chuck Taylor blev skon alla ville ha på sin fot. TEXT OSKARSONNLINDELL BILD HERMANREUTERSWÄRD

r 1921 vandrade en tjugoårig Charles Hollis Taylor in på ett kontor i Chicago. Taylor hade efter gymnasiet spelat basket på professionell nivå och var på jakt efter ett jobb. Under sina år som basketspelare hade han valt att spela i en speciell skomodell, och hoppades nu på att företaget bakom modellen skulle kunna anställa honom. Företaget hette Converse och modellen som Charles ”Chuck” Taylor bar, kallades för All Star. Gummiskoindustrin hade kommit till den lilla staden Malden, Massachusetts, redan under mitten av 1800-talet. Men det var inte förrän 1908 som Marquis Mills grundade Converse Rubber Shoe Company. Med ett tilltagande intresse för sport i USA visade sig gummiskotillverkning vara ett vinnande koncept. Två år efter grundandet producerade man 4 000 skor dagligen. 1917 började Converse tillverkningen av sina basketskor, den så kallade All Star-modellen. Produktionen var enkel. Skon bestod bara av tre delar; en gummisula med tåhätta, en linneöverdel samt en dämpande innersula. Linneöverdelen syddes fast på gummisulan, varefter snörskoningar och innersulan lades till. En av de basketspelare som genast började använda modellen var Charles Taylor.

EFTER ATT TAYLOR besökt Converses säljkontor i Chicago i jakt på ett jobb, fick han anställning som säljare och ambassadör åt företaget. Han började köra runt i sin vita Cadillac bland delstaternas alla småstäder för att sälja All Star-skon till basketlag och sportaffärer. Han hade ingen fast adress, annat än sitt skåp på

Conversekontoret i Chicago. Han bodde på motell eller i baksätet på sin bil, även om han inte skydde att använda företagets utgiftskonto. Snart hade han förbättrat skon med en skyddslapp för ankeln och ökat stabiliteten i sulan. Bara två år efter sin anställning fick Taylor sitt namn insytt på skons signaturlapp och modellen kom hädanefter att heta Chuck Taylor All Star. SKON BLEV ALLT populärare i takt med att intresset för sport i allmänhet och basket i synnerhet eskalerade runt om i landet. Plötsligt syntes Converseskon överallt i USA. Tv-sända matcher med spelare som bar All Star-skon gav Converse stort medialt utrymme. Ytterligare uppståndelse kring skon fick man då USA gick in i andra världskriget. Converse började producera stora mängder kläder och skor åt den amerikanska militären, däribland Chuck Taylor All Star-skon, som bars av soldaterna. Under de följande decennierna kom Converse att bli det ledande företaget inom sportskotillverkning i landet; år 1966 hade man 80 procent av sportskomarknaden. All Star-skon blev den officiella skon för den amerikanska basketligan och skon bars under olympiska turneringar av landslaget. 1969 blev Chuck Taylor invald i basketens Hall of Fame och drog sig tillbaka från sitt jobb på Converse. Ett år senare dog han, 69 år gammal. Chuck Taylors död markerade en vändpunkt för företaget. Under 1970-talet började konkurrenterna komma ikapp och Converse tappade allt större del av marknaden till andra skoproducenter såsom Nike, Adidas och

Reebok. Samtidigt hade Chuck Taylor All Stars blivit en kultsko inom många kretsar. Från början designad för basketspelare, bars den nu av surfare, skateboardåkare och rockstjärnor. Den vikande försäljningen gjorde att man 1979 tvingades lägga ned sin fabrik i Malden, staden där man en gång grundats. del av sin försäljning utomlands, började de amerikanska företagen att förflytta sin produktion utanför landet för att sänka kostnader och höja effektiviteten. Detta använde Converse till sin fördel. Man satte fokus på att man alltjämt hade kvar sin ”made in the U.S.A.”-etikett, snarare än de andra företagens ”made in Taiwan”. Converse All Star var en amerikansk ikon av amerikansk kvalitet. 1997 slog man sitt försäljningsrekord med 450 miljoner dollar i inktäkter. Trots detta redovisade företaget en förlust på fem miljoner dollar. Undan för undan tvingades så även Converse flytta sin produktion utomlands – men All Star-skorna fortsatte att produceras i USA. Efter fortsatta förluster 2001 fick företaget ansöka om konkurs och två år senare köptes man upp av den numera övermäktiga konkurrenten Nike. Detta innebar att hela Converses produktion slutligen flyttades till Asien. I dag kan All Star-skon köpas, långt från basketens hemland, i närapå varje skoaffär runt om i världen. Den simpla konstruktionen har förblivit densamma och alltjämt syns namnet Chuck Taylor, som vandrade in på företagets kontor en dag för 90 år sedan, på skons ikoniska ankellapp.

MED ALLT STÖRRE

HISTORIEN VINJETT OM

FRÅN DRAGSPEL TILL ROCKSYMBOL Elvis Presley, Frank Zappa, David Bowie och Roxy Music. Alla har de en sak gemensamt – en dalmas. Det här är historien om hur ett krigsflyg och det svenska folkhemmet tillsammans kunde sälja drygt 200 000 gitarrer över hela världen. TEXT ERIKPETTERSSON BILD CREATIVECOMMON

januari 1957 anlände en 25-årig dalkarl från Älvdalen till Amerika med bagaget fyllt till bredden med dragspel. Den unge mannen hade en adress, ett syfte. Adressen, 21 West Fifth Street, tillhörde företaget Hershman Music Instrument Company. Syftet: att sälja så många dragspel som möjligt. Knappt ett år senare hade svensken fått nog av att kuska de 50 staterna runt i en röd Plymouth – han hade sålt ett enda dragspel som betalade för bilen. Maken till ohippt instrument hade inte de amerikanska musikföretagen hört talas om sedan Elvis lärt sig krypa. ”Dragspel var stendött” som den 25-årige Karl Erik Hagström själv uttryckte det i ett brev hem till Sverige. The Kids don’t want dragspel. The Kids want gitarrer, massor av gitarrer.

ETT ÅR SENARE . Väl hemma omsatte Karl Erik Hagström sina erfarenheter till verklighet: 150 anställda i dragspelsfabriken hade omskolats för att kunna pumpa ut elgitarrer. På hemmaplan hade dragspelsförsäljningen redan gjort att företaget Hagström kunnat etablera sig både som tillverkare och distributör av svenska och utländska instrument med hjälp av hela 48 egna butiker runt om i landet. Den svenska mentaliteten rimmade illa med försäljning av kvalitetsinstrument, i stället valde man att producera billiga gitarrer av delar från dragspelstillverkningen. Detta kombinerades med avbetalningsplaner, gratis musiklektioner och egna notböcker som tillsammans stärkte varumärket. Succén var ett faktum.

När 50-tal blev till 60-tal skedde flera världspolitiska händelser som kom att spela alla instrumenttillverkare rakt i handen. Krigen i Korea och Vietnam gjorde att en hel generation amerikanska män föddes för att bli gamla innan de fyllt 30. Motreaktionen, viljan att vara för evigt ung, skapade rockmusiken – som i sin tur skapade den glupska aptiten på elgitarrer. Detta passade Hagström, med fabriker redo att pumpa ut billiga instrument till behövande, perfekt. Äntligen skulle svenskarna ta över världen. Men det fanns ett avsevärt problem. Gitarrhalsen. Hagström fick den inte att hålla sig rak. Patent- och Registreringsverket tillskriver en tidigare okänd uppfinnare från Älvdalen rätten till den så kallade ”H-profilen”. Konstruktionen är egentligen ganska enkel. Eftersom en gitarrhals ständigt utsätts för ett visst tryck så måste den stärkas för att inte bli skev eller i värsta fall gå av. Detta löstes genom att placera ett H-format aluminiumrör inuti halsprofilen. Det lustiga med konstruktionen är kanske inte så mycket hur den fungerar, utan snarare hur den hamnade hos en uppfinnare och ingenjör anställd av Karl Erik Hagström. Samma år som ingenjören satte sig vid ritbordet för att grovskissa Hagströms första gitarr påbörjade Saab konstruktionen av stridsflyget Draken i Linköping. Under ytterst oklara omständigheter kom den lätta aluminiumprofilen som var gjord för Draken att hamna i Älvdalen, hos en ingenjör som 1964. TJÄNSTEMÄNNEN PÅ

skulle göra rock n’ roll av dansband. Det är få som minns vad som hände på den tiden. Än färre är i livet. En teori är att Saab och Hagström haft samma distributör av aluminium ända sedan de glada dragspelsdagarna och att profilen letat sig till Dalarna den vägen, men ingen vet säkert längre. Klart är ändå att konstruktionen nådde klimax i början av 70-talet då Hagströms gitarrer dubbades till ”The Fastest Necks in the World”. Älvdalens stolthet hade då slagit sig in på den amerikanska marknaden och företaget stod som allra högst i kurs. ÅREN SOM FÖLJDE kantades av problem. Karl Erik Hagström försökte följa i de amerikanska tillverkarnas fotspår och ställa om tillverkningen från kvantitet till kvalitet. Anledningen var att man inte längre kunde konkurrera med de japanska märkena rent volymmässigt. Det blev för dyrt. De nya gitarrerna uppskattades visserligen av många artister och man fick till och med Frank Zappa att posera med en Hagström i en annonskampanj, men det tog inte lång tid innan japanska tillverkare kunde kombinera stora volymer med bättre kvalitet. Snart fanns det inte något utrymme kvar på marknaden. 1983 valde Hagström att stänga hela butiken och tacka för sig. I dag görs gitarrerna på licens av ett kanadensiskt företag i Korea. I Älvdalen finns företaget kvar men sysslar nu bara med fastighetsförvaltning. H-profilen används av flera andra tillverkare och patentet genererar fortfarande pengar till företaget.

33 33

EXPERIMENTET

VANSINNIGA EXPERIMENT

TEXT IDAKYRK BILD DISAREUTERSWÄRD

ELEFANTEN PÅ LSD År 1962 pumpade vetenskapsmannen Louis Jolyon ”Jolly” West in vansinniga mängder LSD i en elefant på ett zoo i Oklahoma City. Om människor på syra ser rosa elefanter, vad ser då elefanten? Svaret är ingenting. Det var meningen att se om LSD kunde framkalla ett särskilt aggressivt beteende som är vanligt bland hanelefanter. Därmed injicerade Jolly West elefantens ena skinka med 297 milligram LSD. Det kanske låter lite, men då ska man ha i åtanke att det krävs så lite som 0,025 milligram för att en människa ska känna av effekterna. Elefanten, vid namn Tusko, fick nästan 12 000 gånger mer. I proportion till sin vikt (omkring 3 000 kilo) borde Tusko ha fått ett eller två milligram LSD – inte 297. Hur gick den uträkningen till, Jolly? Fem minuter efter injektionen kollapsade stackars Tusko i ett epilepsiliknande anfall, med förstorade pupiller, purpurfärgad tunga och en snörvlande, ansträngd andning. Därefter injicerades elefanten med 2 800 milligram klorpromazin, ett antipsykotiskt lä-

kemedel. När detta visade sig ge liten effekt fick elefanten i stället en ospecificerad mängd pentobarbital – ett lugnande och sömngivande medel. Det har också ryktats om att elefanten ska ha fått rikliga mängder amfetamin, men det är inget som har bevisats. En timme och 40 minuter efter LSDinjektionen dog Tusko. Huruvida det rörde sig om LSD-injektionen eller något utav de andra preparaten är oklart. Det som dock framkommer tydligt är att det kan vara bra att tänka igenom sitt experiment en extra vända innan man börjar agera. Det står också klart att även elefanter kan dö av för mycket droger, sin storlek till trots. Tuskos olyckliga död har gjort honom känd över hela världen som ”LSD-elefanten”, och man kan ju hopKolla in gruppen pas att han åtminstone Tusko Fatales hann se några söta, rosa låt The unfortunate elephant på elefantflickor (eller -pojyoutube! kar) innan han lämnade jordelivet.

GÖR DIN EGEN MÄNNISKA Visst vore det skönt om man kunde skapa sin egna lilla människa? En liten man skapad av sperma och utan jobbig inblandning av kvinnans ägg? Vetenskapsmannen Paracelsus, som levde och verkade på 1500-talet, visste hur det skulle göras. Han kallade denne lille man för homunculus. En homunculus är relativt lätt att tillverka: man blandar sperma med hästskit, låter det stå i en flaska i 40 dagar och när mannen börjar formas behöver du bara mata honom med ditt blod i ytterligare 40 dagar. Denne miniatyrman kommer sedan vara din evige tjänare och gå dina ärenden. Det ryktas dock att Paracelsus egne lille man (ja, han skapade en) övergav sin mästare för att ge sig ut på egna upptåg.

DEN TVÅHÖVDADE HUNDEN

I den grekiska mytologin vaktar den dödsriket. I Harry Potter-världen vaktar den de vises sten. I verkligheten vaktar den ingenting, för den lever inte särskilt länge. Den trehövdade hunden. Eller, i verklighetens fall: den tvåhövdade hunden. Det första experimentet där ett hundhuvud opererades fast på en annan hundkropp skedde redan 1908 i USA. Hunden dog och utföraren av experimentet, Charles Claude

Guthrie, sägs ha missat nobelpriset på grund av sina hundlekar vid operationsbordet. Eftersom Ryssland tycker om att göra som USA upprepades experimentet på 1950-talet av den ryske vetenskapsmannen Vladimir Demichov. Denne gjorde inte bara en huvudtransplantation utan opererade fast en hundvalps hela överkropp i nacken på en schäferhund. Denna dubbelhund rapporteras ha levt i 29 dagar.

SHOWDOWN

CHARLES BABBAGE

JOSEPH GLIDDEN

Den ene lyckades med hjälp av en kaffekvarn tämja Vilda Västern och tjäna storkovan. Den andres arbete lade grunden till datorn. FAQ reder ut vem som egentligen var bäst. TEXT NINABLAZEVIC BILD WIKIMEDIACOMMONS

UPPFINNINGAR

För den brittiska regeringen presenterade matematikern Charles Babbage idén om en differensmaskin avsedd att beräkna logaritmer och tilldelades 1 500 pund i bidrag för att bygga den. Tio år senare var 17 000 pund förbrukade och noll differensmaskiner färdiga. Orsak? För stor friktion och obeslutsam matematiker. Med vävstolskonstruktören som förebild påbörjade Babbage 1833 bygget av den analytiska maskinen. Den skulle programmeras att utföra beräkningar.

Hur många samtida Vilda Västern-bor som påstod sig vara taggtrådens egentliga uppfinnare är oklart. 1874 vann dock lantbrukaren Joseph Glidden rättsprocessen för patentet till staketvirket som fick ordning på Vilda Västern genom att skilja på ditt och mitt. Ett stycke kaffekvarn fick tjänstgöra när Glidden virade två ståltrådar kring varandra där han fäste spetsiga metalltaggar. För att de skulle hålla sig kvar virades ännu ett varv ståltråd runt taggarna. Innan han vann rättsprocessen hann Glidden även ta patent på en masstillverkningsmaskin.

LIVSÖDE

Babbage lyckades också lösa det olösliga så kallade Vigenère-chiffret. Chiffret användes av den engelska militären och hans resultat hemlighölls. Äran gick i stället till den preussiske infanteriofficeren Friedrich Kasiski som löste chiffret några år efter Babbage.

Produktionen blev explosionsartad och vid sin död 1906 var Glidden en av USA:s rikaste män med tillgångar som uppskattades till en miljon dollar.

VETENSKAPLIGT EFTERMÄLE

1991 tillverkades enligt ursprungsritningarna en fungerande differensmaskin, 119 år efter hans död. Den och analysmaskinen anses vara föregångare till dagens datorer. Hade han bara kunnat bestämma sig, hade differensmaskinen kanske fungerat även under hans livstid.

Ritade om kartan för USA med hjälp av sin uppfinning. Taggtråd används fortfarande överallt både på mer och mindre gästvänliga platser.

KÄNDISFAKTOR

Psytrance-gruppen 1200 Micrograms hyllar Babbage i sin låt Language of the Future. Han har fått Charles Babbage Institute i Minnesota uppkallat efter sig. Hans två hjärnhalvor finns att se på the Hunterian Museum in the Royal College of Surgeons respektive the Science Museum i London.

Taggtrådsförsäljarens karaktär i Tillbaka till framtiden 3 är högst troligt baserad på Glidden. Hans hem, Joseph F. Glidden House, beläget i Illionois, finns sedan 1973 i USA:s nationella register över historiska platser.

RESULTAT

Med misslyckade differensmaskiner och stulna chiffer fick Charles Babbage aldrig det erkännande han förtjänade i livet. Glidden tjänade multum på sin taggtråd men i dag anses Babbages uppfinning vara föregångaren till den

moderna datorn. Sålunda var Babbage en förlorare i livet, men en vinnare i den vetenskapliga historien. Att Glidden blir hedrad med en karaktär i Tillbaka till framtiden 3 ger honom slutligen segern.

FAQ TESTAR

AXEL

11.48

13.33

11.03

14.10 11.45

FAQ TESTAR

TILLBAKA TILL FRAMTIDEN 1986 var det hetaste heta att faxa, skriva checkar och lyssna på kassettband. Men likt all teknik är epitetet hett ett flyktigt begrepp som snabbt sätts på någon annan penal. Alla har dock inte lika lätt att gå vidare och lämna sina darlings. Därför testar FAQ hur det är att leva som bakåtsträvare i dagens samhälle. TEXT AXELOHLSSON BILD HERMANREUTERSWÄRD//ALEXANDERDOMINICI 08.16 Tekniken börjar genast spela mig spratt. Efter att under flera år ha vant mig vid att kunna sätta 6-7 alarm varje morgon för att vara säker på att vakna i tid använder jag mig åter av en klassisk alarmklocka som tystnar redan första gången jag stänger av den. 10.20 Letar upp en kompis i telefonkatalogen och ringer och bokar in lunch 13.15. 11.03 Faxar till restaurang Pasta haus och ber att få deras meny faxad till mig. 11.06 När inget fax dykt upp ringer jag upp Pasta haus som hänvisar mig till sin hemsida. Jag påpekar att jag inte har tillgång till internet. Tjejen i andra änden av telefonen säger glatt ”vi löser det”. 11.07 Pasta haus meny tuggas sakta ut ur faxen. 11.45 Beger mig till banken för att skaffa ett checkhäfte. Den unge killen i kassan ser extremt obekväm ut när frågan kommer och avråder mig från att överhuvudtaget skaffa ett. När jag står på mig hämtar han en överordnad som frågar vad jag ska med ett checkhäfte till i ett tonfall som antyder misstanke om att jag skulle vara en mänsklig front för penningtvätt. Efter att ha fått förklarat att jag måste till ett annat bankkontor för att kunna få ut ett häfte avböjer jag och tar endast ut pengar manuellt via den unge kassören. 12.00 Sätter mig med min 15 kilo tunga Macintosh Backpac från 1986 bland studenter med Macbookar på Café Haga för att skri-

va ihop en intervjutext. Lyckas inte få igång datorn. Får dock otaliga nyfikna blickar från studenter som är yngre än själva datorn. 12.26 Springer av en sinkadus ihop med mitt tilltänka lunchsällskapet som bestämt sig för att gå tidigare till Pasta haus men inte kunnat höra av sig till mig i mitt mobillösa tillstånd. Skjuter upp mina planer på att hyra film till kvällen och följer med och äter. 13.15 Avslutar lunchen när den egentligen skulle ha börjat och beger mig sedan till Hemmakväll för att hyra en film samt en videoapparat för att ha något att titta på senare under kvällen. Möts i videobutiken av informationen att man slutat hyra ut VHS-filmer för fem år sedan. Att man hyrt ut videoapparater har kassörskan aldrig hört talas om. En besvikelse. 13.30 Går bort till café Egg and Milk för att dricka en kopp kaffe och åter försöka få igång datorn för att kunna skriva samman intervjutexten. Inte heller denna gång fungerar datorn. Bestämmer mig under tiden jag dricker upp mitt kaffe för att försöka laga datorn. 14.10 Äntrar en datorreparationsaffär på Plantagegatan. Jag frågar mannen i kassan om han möjligen har den installationsdiskett som behövs för att få igång datorn. Han frågar om jag skämtar, jag svarar nej, varpå han med monoton stämma säger att han inte har några disketter över huvud taget. 14.12 Tar spårvagnen hem för att skriva

”

intervjun för hand. Kontantbetalning fungerar utmärkt på spårvagnen. 16.36 Ringer min flickvän från hemtelefonen och pratar om juniorhockey-VM. Inser mitt i samtalet att jag inte är intresserad av ishockey. Känner mig ändå nöjd över att det inte kostar som ett long distance call trots att det går hela vägen till Gotland. 18.32 Lagar mat och äter innan Radiosporten börjar. 19.00 Sätter mig klistrad vid P4 för att – i avsaknad av video – spela in ett blandband av låtarna från Radiosportens digra utbud. 19.38 Blir irriterad över min dåliga tajming kring inspelningarna samt avsaknaden av Joe Cocker och Jennifer Warnes Up were we belong. Ger upp blandbandsprojektet. 22.00 Tittar på Sportnytt på kanal två. 22.16 Släcker lampan och försöker lista ut hur man somnar utan att titta på risiga komedier. 22.19 Tänder lampan och försöker läsa en bok. 22.22 Tappar intresset för boken. 22.40 cirka. Somnar av lika delar trötthet och uttråkning. Summa summarum är en dag utan tekniska landvinningar, som första dagen när man åker ut till landet. Det är tröttsamt att inte kunna leta upp brittiska division 2-lag, franska kuststäder och klängväxter på Wikipedia men ju längre tid som går desto mer trubbas man av och hamnar i ett nytt nolläge.

VAD SKULLE MAN ANVÄNDA INTERNET TILL?

KRÖNIKA

i köpte vår första dator 1995, en grå Mac som kostade 57 000 kronor. Ett tag senare skaffade vi internet. Mamma hade det på jobbet och tyckte att det var något vi skulle ha hemma också. Pappa var mer tveksam, vad skulle man använda internet till? Men vi fick ju i alla fall användning för datorn.

MALINROSVALL

Jag använde mest internet till att vara inne på sidor med bilder av söta djur. Sen kom Aftonbladet med sin chattsida och då blev det ännu mer spännande att surfa. Jag fick egentligen inte chatta så det kunde jag bara göra när pappa jobbade sent och mamma tränade. Vår enda dator stod nämligen i vardagsrummet så att de kunde hålla koll på vad jag höll på med. Det allra viktigaste med internet var att man inte lämnade ut sitt riktiga namn

”

någonstans. Pappa berättade hemska historier om vad som kunde hända om man berättade sitt namn för främmande människor på nätet och jag var livrädd. Men det var länge sedan nu. I dag har även min pappa fattat vad man ska använda internet till och han har en Facebooksida där han inte bara lämnar ut sitt riktiga namn, utan även sin födelsedag, vilken stad och stadsdel han bor i, var han befinner sig just nu och vad hans barn heter.

REGERANDE VÄRLDSMÄSTARE 2004 tog den då 19-årige Carl Hasselskog tv-spelandet till en ny nivå. Som ende svensk någonsin tog han hem titeln som världsmästare i NHL på Playstation 2. För FAQ berättar han nu om vägen dit, förmånerna som titeln för med sig och relationen till spelet. TEXT AXELOHLSSON BILD NICKLASMETHER

NAMN: CARL HASSELSKOG FÖDD: 1985-02-04 ORT: STOCKHOLM YRKE: EGENFÖRETAGARE Hur gick det till när du blev världsmästare? – Det började med att en gammal kompis till mig från Göteborg tävlade i SM i NHL -98 och jag var den enda han kände i Stockholm så jag var med honom under tävlingen. Han gick till kvartsfinal och eftersom jag brukade spela jämnt med honom så tänkte jag att jag också skulle ge det en chans. – Sen var jag med i ett par tävlingar och inför SM 2003 var priset att få åka till NHL och spela VM så då började jag träna någon månad innan. Då vann jag SM och kom till semi på VM. 2004 satsade jag ordentligt och tränade långt i förväg. Jag vann SM och tog hem VM i Minneapolis.

Carl Hasselskog intervjuas i amerikansk tv efter VMsegern. Finalen spelades i svenskstaden Minneapolis.

Finns det inga NHL-groupies? – Nej, tyvärr. Det är som sagt mest killar som blir imponerade över det och berättar att man mötts online någon gång. Har du försökt bli världsmästare i några andra spel? – 2005 bytte man från VM i NHL till VM i Fifa så då var jag med där efter att ha vunnit SM i Fifa. Sedan spelade jag VM både 2005 och 2006 och kom någonstans topp 30. Efter det har jag inte gett mig på något.

Vad fick du för priser? – Jag fick en pokal, lite NHL-prylar och spela uppvisningsmatch mot den andre finalisten i periodpausen under NHL:s All-starmatch. – Men det största var att jag kom med som spelare i NHL 2005. Det har i sin tur inneburit att jag är helt värdelös på -05 eftersom jag bara försöker passa mig själv hela tiden.

Har du någon speciell relation till NHL 2004 i dag? – Ja, det ligger mig varmt om hjärtat. Men den relation jag har till det nu konstitueras framför allt av att jag aldrig kommer spela den årgången mot någon annan eftersom jag har allt att förlora. – Sen har jag ju spelat det så mycket, så mycket av musiken som var med i det som jag har fastnat för. Så jag har lite Spotify-listor med NHL-04-musik som jag brukar lyssna på emellanåt.

Vad har världsmästartiteln betytt? – Det är det som jag har absolut lättast att imponera med på krogen. Främst på killar.

Står VM-titeln i ditt CV? – Ja, det gör den. Jag har dock satt den under ”fritidsintressen”.

Vad har du för tips till någon som satsar på att bli världsmästare i NHL? – Mitt råd är att gå in med samma approach som när man spelar vilken annan idrott som helst. Att vara metodisk i sitt tränande. Exempelvis bara träna defensiv vissa matcher, bara ägna sig åt att överlista målvakten och lära sig hur ens lag fungerar. – Att bara köra ”vanliga” matcher ger ungefär samma effekt som om ett fotbollslag bara spelar matchspel hela sina träningar. Slutligen, kommer du försöka försvara din titel om VM i NHL startas upp igen? – Nej, jag slutade på topp så jag kommer aldrig att tävla i NHL igen.

CARLS 5 BÄSTA NHL-SPEL 1. NHL 2004: svårt att lista spelet jag blev världsmästare i på någon annan plats. 2. NHL 2005: där jag finns med som spelare. 3. NHL 98: det som fick in mig i tävlandet. 4. NHL 99: här hade jag extremt mycket fritid så det är det spel jag spelat mest. 5. NHL 95: det spel som på allvar fick mig att fastna i hockeyspelen.

I NÄSTA NUMMER AV

VINJETT

MÖT EVA FUNCK – SVENSK MÄSTARINNA I BEGRIPLIGHET

TANGENTBORDSSTRIDEN HÅKANLANS ESPRESSOMASKINENSRESA 38

SKAPELSENYOUTUBE HISTORIEN OMRISK

VINJETT