Magasinet hokus ht12 by JMG, Goteborg university

it s!

Nr 1. 2013

hokus Samhällsmagasinet för hela Hisingen

Konst eller klotter Kampen om det allmänna rummet

Vid livets slut

Volontärerna som jobbar nära döden

Mobilt boende

Hon bygger sitt hus på hjul

Innehåll

HOKUS MAGASIN

18. Volontärarbete fortsätter att engagera. Hokus träffar de som har TID ATT GE

38.

Det finns mer än fotboll på Hisingen. Vi träffar LAGET UTAN PUBLIK

44. MAKTEN FRÅN GEVÄRSPIPAN Sverige anordnar vapenamnesti i vår

Gatukonstnärer eller vandaler?

52.

Hokus undersöker GATANS KULTUR

Alltid i hokus

08. Ö-känd – EMMA

HISINGEN

28. Historia – HISTORIEN OM EN Ö 50. Hokus ringer – TORSLANDAS FRAMTID 62. En Dag – HASSES LIV SOM KLIPPARE

h Ansvarig utgivare: Per Alm Redaktörer: Jonas Partheen Anna Öfverman Webbredaktör: Hanna Kyhle Bildansvarig: Erik Alfredsson Layout: Per Forsberg Hugo Hellman Text/foto: Erik Alfredsson Rebecka Erici Per Forsberg Emelie Hagbard Hugo Hellman Hanna Kyhle Jonas Partheen Molli Rosenström Katarina Smedberg Andreas Svensson Sebastian Zweiniger Anna Öfverman Omslagsbild: Anna Öfverman hisingen.jmg.gu.se

HOKUS MAGASIN

Välkommen till

hokus

älkommen till det första numret av Hokus, ett nytt magasin med fullt fokus på Hisingen. Ett Hisingen som består av många delar som alla har sin charm men också olika utmaningar. Hokus är ett magasin för alla på Hisingen. Vi visar upp det vackra samtidigt som samhällets utmaningar får komma fram. Vi ska vara ute och möta människor på deras villkor och i deras vardag. Som läsare ska du känna igen dig i miljön och samhället som speglas i magasinet. Men du ska också känna att du lär dig något nytt och får en annan bild av det samhälle vi alla är en del av. Men tidningen Hokus är mer än bara en papperstidning. På vår hemsida har vi många intressanta TV-reportage och radioinslag där vi bevakar vad som händer på Hisingen. Vi vill nämligen att du som läsare ska kunna ta del av innehållet på det sätt som passar bäst där just du är. Vissa ämnen gör sig också bäst i TV eller radio och då känns det fel att inte redan från början erbjuda dig som läsare det bästa. I vårt första nummer fokuserar vi på boende. Du kan både läsa om ett lite alternativt sätt att bo på; eller i vår nättidning höra om hur bostadsområdet vid Kvillebäcken håller på att förändras. Där kan du också upptäcka Hisingens bortglömda platser och få svar på frågan om Hisingen verkligen är en ö. Du har redan börjat upptäcka detta nya magasin. Vi hoppas och tror att redan det första numret ger dig en vidgad bild av Hisingen och dess möjligheter. Saknar du något eller har du tips eller idéer på något som ska vara med i nästa nummer så tveka inte att kontakta oss. På magasinet baksida hittar du alla våra kontaktvägar. Trevlig läsning!

Amanda, Partille (ska flytta till Hisingen snart) Jag tänker mest att det är en förort och lite sådär slum, fast det finns ju ställen som är jättefina också. Men jag förknippar det inte med så jättebra, fast jag har ju vant mig vid det. Det är nog ganska bra ändå. Min pojkvän bor här så vi ska flytta ihop så småningom, vid Wieselgrensplatsen.

Hikmat Hard, Hjällbo (jobbar vid Friskväderstorget, Biskopsgården) Jag jobbar bara här. Det är ganska lugnt här nu, men förut var det mycket problem och så. Jag jobbar inte riktigt här, utan hjälper till. Det är bättre än att hänga ute. Jakob Lönn, Wieselgrensplatsen Jag har inte bott här jättelänge, men jag tycker det känns ganska bra att bo här. Det är inte mycket mer komplicerat att jag fick en lägenhet här och högg. Jag har bara bott på Hisingen än så länge och det känns helt okej. Det är helt okej nära stan, det funkar för mig.

Vad är Hisingen för dig?

Jan Jakobsson, Sannegården Hisingen är ett central och bra ställe att bo. För 20 år sedan kunde jag inte tänka mig att bo här, men nu stortrivs jag. Jag upptäckte hur mycket kommunikationer det finns här och närheten till city och så. Jag trodde jag bodde centralt när jag bodde i Mölndal, men det tog ju en evighet att ta sig till stan, här är man inne på tio minuter. Vi sålde huset i Mölndal och så ville vi ha någonstans där man kunde ha båten, och här kan vi ha den nere i hamnen. Det var det som fick oss till flytta hit. Jag ser absolut inga problem med Hisingen. Josefin, Mölndal (jobbar på Backaplan) Jag kommer ju verkligen inte från denna sidan, så att jag har inte så mycket uppfattning om den. Men det har väl varit ganska mycket negativt, men sedan jag började jobba här så har det blivit mer positivt. Det är väldigt fina områden här som man inte visste om. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo här. Är man från ena sidan så tror jag att man stannar nog där, faktiskt. Det är inget fel på Hisingen, men jag trivs där jag bor.

Marian, Eriksberg Jag tycker om Hisingen så mycket, för att det i första hand är nära vatten och naturen är fin, tycker jag. Jag har nästan alltid bott på Hisingen, förutom ett eller två år i Kortedala. Men jag trivs bäst på Hisingen.

Emilio Rossi, Wieselgrensplatsen Jag tycker det är bra, mycket bra personer som bor här faktiskt. Det bästa är att fotbollsklubben BK Häcken finns.

HOKUS MAGASIN

hokus tipsar Backa Teater ställer i februari upp den tyska regissören Uta Plates Aftonstjärnan sätter upp hela tre pjäser under januari och februari efter den ryske författaren Fjodor Dostojevskij. Under namnet Dostojevskij X 2 visar man två kortare pjäser baserade på hans noveller, En löjlig människas dröm och Anteckningar från källarhålet under samma kväll. Och i februari sätter de sedan upp enmansföreställningen Pantlånaren, som är ingen mindre än Allan Edwalls tolkning av Dostojevskijs Den Milda. Boka biljetter och få en trippel dos av rysk finkultur!

teaterföreställning

Run for your life. Mer om den på sida 68-69. Premiär den 16 februari

Dostojevskij X 2 spelas 18-20 januari Pantlånaren har premiär 15 februari Vigor Challenge heter den europacupstävling i fäktning som kommer hållas i Lundbystrands sporthall i början av februari. Hit kommer hela världseliten för att göra upp om äran i årets fäktningshändelse. Lördag 2/2 – Värja Herrar Finalfäktningar 18.00 Söndag 3/2 – Värja Damer Finalfäktningar 17.30

Är kulinariska upplevelser din grej rekommenderar vi att du glider bort till Eriksbergshallen och besöker Passion för mat 2013 i början av mars. Här kommer du kunna få tips om både råvaror och matlagningen och dessutom avgörs 2013 års folkmästerskap i omelett! 1-3 mars, Eriksbergshallen

Gillar du buskis med inspiration från både Hisingens historia och nutid får du inte missa Jalles Revy på Backa Folkets Hus. Här kan du dessutom bevittna Sveriges yngsta revyartist, tolvåriga Hanna Ferm! Premiär tisdagen den 29 januari klockan 19:27

HOKUS MAGASIN

Bostad – för den som har råd På Hisingen byggs det mest bostadshus i hela Göteborg, men de allra flesta är bostadsrätter för flera miljoner. Bostadsfrågan är brännande, inte minst när det kommer till att vända trenden med den ökade segregationen i staden. Går det att planera bort segregation med bostäder, eller är framtidens nybyggen dömda att fortsätta dela upp stadens invånare efter inkomst?

hokusTV

Se reportaget på hisingen.jmg.gu.se

Ö -K Ä ND

Emma Hisingen Vissa göteborgare har knappt satt sin fot på Hisingen, andra har kanske bott här ett kort tag – i väntan på något ”bättre”. Men för Emma Gustafsson är Hisingen en livslång kärlek. TEXT och BILD: Emelie Hagbard

rån Emma Gustafssons kök har man utsikt över hela Wieselgrensplatsen. Hon bor på femte våningen i ett av husen vid Rambergets fot. – Just Wieselgrensplatsen är väl kanske inte det vackraste på Hisingen, men det finns så klart fina platser här, som i vilken annan stadsdel som helst, säger Emma Gustafsson. Och nog borde hon veta vad Hisingen har för kvalitéer, i hela sitt 31-åriga liv har hon bott på ön. Emma Gustafsson är född och uppvuxen i Helgered, ett litet

HOKUS MAGASIN

villaområde nära Björlandavägen, med mamma, pappa och en lillasyster. När det var dags att flytta hemifrån vid 20 års ålder fick hon tag på en lägenhet vid Bjurslätts torg, som ligger några hållplatser bort från föräldrahemmet. Emma Gustafsson började läsa till lärare, och fick göra sin praktik på Torslandaskolan som ligger på västra Hisingen. Idag är hon anställd på samma skola. Lägenheten i Bjurslätt har bytts ut mot en större vid Wieselgrens-

platsen där både pojkvännen Kool och deras tvååriga dotter Ada får plats. I samma hus, men i porten bredvid, bor lillasystern Ida. Hisingen tycks vara den gemensamma nämnaren i Emma Gustafssons liv. – Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag trivs så bra. Men man har lite distans till centrala stan, man kan vara lite som man är. Samtidigt så är det väldigt nära in till stan med spårvagnen. Men hon erkänner att turerna över Göta älvbron har blivit allt mer sällsynta med åren.

Emma Gustafsson i sin lägenhet med utsikt över hela Wieselgrensplatsen.

– Jag åker in till centrum någon gång i veckan kanske, eller nä, det är nog snarare varannan vecka faktiskt. Den absoluta majoriteten av Emma Gustafssons liv utspelar sig helt enkelt på Hisingen. Hon håller inte alls med om att Hisingen skulle vara en isolerad och tråkig del av Göteborg. – Det är klart att det inte finns samma utbud av till exempel caféer och restauranger som i andra delar av Göteborg, men jag

uppskattar lugnet här istället. Hon tycker också om den blandade bebyggelsen som finns i många delar av Hisingen. – Jag bosatte mig ju inte här för att det var det vackraste stället i stan, men jag tycker det har sin charm. Det finns många olika stilar på husen, både gamla och nya.

spårvagnshållplats precis utanför dörren. Och så familjen förstås. – Hela min familj bor ju här i närheten och det gör att man känner sig mer hemma så klart. Jag säger inte att det är en bättre stadsdel än någon annan, men för mig är Hisingen det bästa stället att bo på.

Emma Gustafsson tycker egentligen inte att det är något som saknas i det område där hon bor. Allt som man behöver finns inom räckhåll, affärer, natur och

Tror du att du kommer bo här hela ditt liv? – Haha, ja. Det tror jag faktiskt. Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans.

HOKUS MAGASIN

husman

DEN EVIGA FE

TMAHETSEN

| SÅ KAPADE

ALLT ELL Mysteriet

VI TACON | D

EN PERFEKTA

ER INGE T

ed vår bort HUR SM glömda m AKAR E GENTLIG attradition: EN FÅR PUN SPO RTLOVSM

BURGAREN

ATEN - VI HAR REC HUR SÄ EPTEN  KER ÄR SU DAGISKO CKEN TIPS RSTRÖM MINGEN AR MAT PÅ BES TRENDER ÖK HOS 2013 UTEGRISA RNA

Linas egen drรถmbostad

HOKUS MAGASIN

B O EN D E

I Göteborg råder bostadsbrist. Och det som byggs är främst tegel och trä för människor med pengar på kontot. Att köpa sig ett eget hem finns inte på kartan för de flesta. Lina Nystedt ritar sin egen karta. Hon bygger ett alldeles eget hus. På hjul. TEXT och BILD: Rebecka Erici

ollaryd tågstation i december. Stationen där ingen hoppar av. Lång träbrygga som vinglar till när tåget saktar in. På andra sidan järnvägsbommen väntar Lina Nystedt på 10:33-tågets enda avstigande. Ett par hundra meter bort, på pojkvännens föräldrars gård, står hennes alldeles egna hus. För medan de stora byggbolagen bygger nytt i Sannegårdshamnen och Eriksberg så bygger det lilla byggbolaget Lina Nystedt ett 16 kvadratmeter stort hus. – Det här bygget har föregåtts av år av googlande och bokläsande,

hur man verkligen gör när man bygger hus. Det här är ju ett litet bygge så det kändes väldigt lagom att börja med, säger hon. Att bygga ett hus på hjul är inte helt ovanligt. På sociala medier finns sidor för de invigda och det är många som bloggar om sina byggen med tips och svårigheter. Husen blir små eftersom de ska gå att transportera och kopplas ofta samman med ett miljötänk och alternativt leverne. Och såklart en möjlighet att ta med sig huset när det är dags att byta bostadsort. I Lina Nystedts fall fick hon tillgång till underredet, det vill säga en

”Det går i princip att bygga på nollbudget”

HOKUS MAGASIN

stomme med hjul, från en nedbrunnen byggbarack. På den har hon byggt upp ett träribbat hus som hon ska inreda med kök, sovrum, matplats och veranda. – De där skivorna är svindyra och dom går sönder om man trampar på dom, så trampa på brädorna bredvid. Lina Nystedt lyfter undan en presenning och vi kryssar på brädor som bara delvis täcker golvisoleringen. Hon gestikulerar och berättar. I det som nu är en grund, ett husskal, ryms många månaders planering och tankekraft. Längst in ska det bli sovrum, en stor säng och två stora

B O ENDE

fönster för att göra det ljust och minska känslan av instängdhet. Sedan en kvadratmeter badrum. – Det blir inte stort men det kommer rymma både toalett, förvaring, handfat, dusch och vacker utsikt mot sjön. Så man kan få in mycket på en kvadratmeter, säger Lina Nystedt. Medelsvensken bor idag på drygt 50 kvadratmeter per person. Att välja att bosätta sig på16 kvadratmeter blir ett sätt att gå emot normen. Lina Nystedt har mött både beundran och fördomar. – Jag tänker mig att jag ska bo precis som vanligt bara det att mitt hus är mycket mindre än alla andras. Plus att jag faktiskt kan ta med mig det den dag jag vill flytta på mig, säger hon. Vi kliver över några trälister med långa spikar tvärs igenom.

Här ska köket vara. Ett stort matbord med plats för olika projekt. Lina Nystedt tycker det är viktigt att kunna sy, snickra och själv pyssla ihop saker. Och längst bort finns det som så småningom ska bli verandan. På en liten stålavsats som sticker ut från underredet ryms en hel tankevärld av ljumma sommarkvällar med en filt och en kopp te i handen. Här ska bli en altandörr och en liten inglasad veranda. – Trots att det är så litet ska jag ha två dörrar. Det ska vara som ett uterum eller ett växthus. Så ska jag bara kunna gå ut genom köket och hämta kryddor, eller plocka tomater kanske. Lina Nystedt kommer från Göteborg. Och bostadsbrist är något hon känner till. Just nu bor både hon och pojkvännen delvis hemma hos respektive föräldrar. – Det här är ju ett sätt för mig att skaffa mig en egen bostad, säger Lina. Att bygga litet är även ett sätt att gå emot låneströmmen. För vi lånar mycket i Sverige. År 2001 var hushållens bostadslån ungefär 713 miljarder och år 2012 hade de ökat till 2 215 miljarder. Efter den

ekonomiska krisen ökar inte utlåningen lika mycket som tidigare, men dock, ökar. Lina Nystedt vill inte lägga extra kronor på lånehögen. Att själv bygga ett hus behöver inte kosta så mycket, i nuläget har hon lagt mellan 30 – 40 000 kronor på projektet. Då har hon ändå valt att satsa på bra isolering som ska hålla. Länge. För det här är inget tillfälligt projekt, huset ska hålla ett helt liv. Om inte som bostad så som gäststuga, ateljé eller sommarhus.

HOKUS MAGASIN

B O EN D E

tänker att huset ska blåsa sönder, så där som jag gjorde i början.

Lina Nystedt har lagt mycket tid och jobb på att skydda vagenen från vädrets starka krafter.

– Jag vet de som bygger betydligt billigare. Jag läste om en som hittade material på en soptipp och gjorde i ordning och byggde av det. Det går i princip att bygga på nollbudget, beroende på vad man vill ha för material och lägga ner för tid, säger Lina Nystedt. För projektet har tagit tid.

Hur många timmar är svårt att säga men Lina Nystedt började i somras och har fortfarande en bit kvar. I höstas byggde hon från klockan nio på morgonen till elva på kvällen för att få husgrunden skyddad. – Nu är det inga mer stressnätter och inga mer nätter när jag ligger vaken och lyssnar på blåsten och

Flera tusen timmars byggande, kalla vinterdagar när det inte går att bygga för att fingrarna stelnar. Men samtidigt en möjlighet att få prova själv. – Det är få saker som känns så meningsfulla som att bygga sig sitt eget hem. Och just det här att man har sån koll på allting. Jag känner ju det här huset ner till minsta lilla bräda och jag vet hur det mår, exakt. Det känns väldigt bra. Det känns sunt på något sätt, säger Lina Nystedt. Mollaryds station. Lätta snöflingor på träribbsstationen. Innan fanns här en skylt man kunde vända upp så att lokföraren skulle veta att någon ville med tåget. Den är borta nu. – Vi får nog gå upp på bryggan så att de ser oss. Tåget stannar, hämtar upp och avgår. Långt nere vid sjön skymtar det som är på väg att bli Lina Nysteds egen plats på jorden. Ett hus. På hjul.

För att läsa mer om alternativt boende och hur det är att leva på liten yta: www.bondgardpahjul.se - Lina Nystedts bloggar om hennes byggprojekt http://attlevadetlevandelivet.wordpress.com - blogg om vad det innebär att leva och bo i mindre skala

HOKUS MAGASIN

B O ENDE

Vem vill sova på en flygplats? KRÖNIKA:

Det finns så många olika ställen att sova på. Villor, bostadsrätter, hyreslägenheter. Tält, hängmattor i skogar och rullande hus. Och så flygplatser. Men inte på Hisingen. Säve flygplats är en plats i världen där du inte får tillbringa natten om inte omständigheterna är helt extraordinära.

Enligt flygplatsens pressansvariga är det heller inget som efterfrågas. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Frågar jag mig själv. Efter två dygns övernattning på Gardemoen, Oslos flygplats. Zombielikt skjutande på en bagagevagn och väntande på att Norges översvämmade vägar ska torka upp så att den förbannade bussen kan köra igen. En fattig student som inte har råd att spendera pengar på övernattningar och hellre sover med huvudet på ryggsäcken utslagen över fyra väntsalsstolar med hårda kanter. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Frågar jag mig själv. En mörk januarinatt på en flygplats nära de franska alperna. När en okänd fransk kvinnoröst med nasal stämma basunerar ut “don’t leave your luggage unattended.” Men hur ska man lyckas komma in på en enkvadrats mörk klinkerstoalett och samtidigt övervaka två monstruösa ryggsäckar och en gigantisk snowboardväska? Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Frågar jag mig själv. När jag vaknar upp på en luddig inomhuslekplatsmatta med bondgårdsmotiv. Flygplatsstädaren dammsuger bort allt världsvant kvalster jag somnat på och ”you have to wake up” om inte backpacken ska gå samma dammsugarmun till mötes. Fåren skrattar åt bagagekärran som lommar iväg. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Frågar jag mig själv. När jag och min fullastade

bagagevagn hemsöker norska flygplatsaffärer och tigger gratis internet. Vi rör oss i cirkulära rörelser för att inte väcka uppmärksamhet. Man får en halvtimme åt gången om man skriver ner namn och mejladress. En halvtimmes kontakt med yttervärlden sen måste jag och kärran vidare till affären eller informationsdisken som står näst på tur i vårt cirkulationsmönster. Runt, runt. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Frågar jag mig själv. På Salzburgs luftterminal. Ensam så när som på ett gäng på fyra andra. Stora. Läskiga. Män. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats? Pengabrist kan få oss att sova nästan var som helst. Kulornas tyngd i fickan avgör var din huvudkudde hamnar för natten. Hårda plastsäten, ovanpå skrattande mattfår eller insmugen på det stängda flygplatscaféet. Obekvämt javisst, men dock, sova. På Göteborg City Airport finns inga gratis alternativ. Kanske är Hisingsresenäreren en välplanerad och respektabel person som aldrig somnar på klinkersgolv. Kanske vill inte Hisingen ha folk på resande fot som inte kan betala för natten. Eller kanske finns det bara ingen efterfrågan. Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?

Rebecka Erici

HOKUS MAGASIN

MÅNADENS

IFFRA

TEXT: Andreas Svensson Största industrin på Hisingen är Volvo, som sammanlagt har runt 40 000 anställda och en omsättning på 280 miljarder kronor. Volvo är egentligen två företag - Volvo AB och Volvo personvagnar - och har stora anläggningar i Torslanda, Arendal, Tuve och Lundby; alla på Hisingen.

På Ringöns industriområde finns många mindre industrier. I öster har området växt ihop med Backa industriområde som har många stora lagerbyggnader. I Backa har även ett stort expeditionsföretag en terminal som hanterar gods till och från Göteborg.

80 procent av all industri i Göteborg finns på Hisingen.

Industrin är starkt beroende av möjligheten att transportera varor. På sydvästra Hisingen ligger Nordens största hamn där nästan 40 miljoner ton gods passerar varje år. I anslutning till hamnen ligger två av Sveriges fyra raffinaderier för att förädla råolja som kommer in via Torshamnen. Flera stora oljebolag har anläggningar för sina verksamheter här och oljehandeln är en stor inkomstkälla för Göteborgs kommun som äger hamnen.

HOKUS MAGASIN

Första gången månen fotograferades på plats var det med en kamera från Hassleblad, som år 2003 flyttade delar av sin produktion till Hisingen. Sedan i fjol finns all företagets tillverkning på Lindholmen. NASA är företagets mest välkända kund.

ÖGRUPPEN HISINGEN Hisingen kallas ofta för Sveriges fjärde största ö. Men det finns en liten bortglömd bäck som på kartor ser ut att dela Hisingen i två delar. Är Hisingen i själva verket två öar? Och vem bestämmer egentligen vad som är en ö? Hokus gav sig ut i terrängen för att gå till botten i frågan.

hokusTV

Se reportaget på hisingen.jmg.gu.se

Tid att ge Helena bidrar genom sitt yrke som fotograf. Mats är pensionerad men arbetar som volontär. Båda ger de av sin tid för att hjälpa andra. TEXT och BILD: Katarina Smedberg

emma hos familjen Kristensson-Forsbäck hänger familjefotografier i långa rader på väggarna. Bilderna är tagna på Gunnebo slott. Dottern Iza poserar i den ena prinsessklänningen efter den andra och det formligen lyser om henne. På andra bilder är hela familjen samlad. De kramas, pussas och skrattar. – Iza pratar fortfarande om när vi var på slottet och lekte prinsessa, säger Izas mamma Lena Kristensson. Fotografen bakom bilderna heter Helena Kyrk. Hon deltar i

HOKUS MAGASIN

ett projekt där fotografer ställer upp gratis och porträtterar barnfamiljer som drabbats av en livshotande sjukdom. Syftet är att ge familjerna ett minne för livet genom att fånga kärleken och glädjen i relationerna – det viktigaste i livet, därav namnet Essence Vitae. – Jag var mobbad som barn och hade många människor som fångade upp mig under vägen. Därför har jag länge velat ge något tillbaka. Vi träffas i Helena Kyrks fotostudio i Frihamnen. Hon har precis avslutat en bröllopsfotografering

med konfetti och ballonger och möter upp i korridoren med en kram. Innan Helena Kyrk hörde talas om Essence Vitae funderade hon länge på att engagera sig i frivilligarbete, men hittade inget som kändes rätt. – Jag hade tankar på ett fotoprojekt med vuxna som hade utsatts för mobbing. Så läste jag om detta och kände att det var lite samma idé, fast med sjuka barn. Att vara klassförälder, servera soppa till hemlösa eller träna knattarna i fotboll. För den som vill ge av sin tid för att hjälpa andra finns det många sätt att

HOKUS MAGASIN

engagera sig på. Svenskar är ett flitigt folk vad gäller frivilligt arbete. Och svenskar är Insatserna motsvarar 400 000 helårsarbeten och forskning visar ett flitigt folk vad gäller frivilligt att 48 procent av befolkningen engagerar sig ideellt. arbete. Insatserna motsvarar 400 000 dersökningar vid enheten för i topp tillsammans med Holland, helårsarbeten och Norge och USA. forskning om det civila samhälforskning visar att 48 procent Den starka föreningstraditiolet. Tillsammans med kollegorna av befolkningen engagerar sig nen i Sverige är en annan viktig Johan von Essen och Magnus ideellt, men egentligen är siffran faktor bakom folkets engagemang. Jegermalm står han bakom den högre än så. Med cirka 200 000 klubbar och senaste rapporten, ”Svenskarnas – Det innefattar endast de som föreningar kommer man som engagemang är större än någonvar aktiva när undersökningen medborgare och boende i Sverige sin”, som utkom 2010. gjordes. Sett till hur många som lätt i kontakt med ideellt arbete, Internationella studier visar någon gång har engagerat sig menar Lars Svedberg. att det finns en mycket stark frivilligt är siffran närmare 75 koppling mellan ett demokratiskt procent. Familjen Kristensson-Forsbäck samhälle och socialt arbete. Det säger Lars Svedberg, profesvar en av de första familjerna som – De länder där man är bäst i sor i sociologi vid Ersta Sköndal Helena Kyrk fotograferade. världen på att engagera sig ideellt högskola. I närmare tjugo år har Deras dotter Iza, 5 drabbades för är alla demokratier. Sverige ligger han genomfört befolkningsuntre år sedan av en elakartad hjärntumör. Det blev akut operation och långvarig cytostatikabehandling. En familj på barncancercentrum tipsade om Essence Vitae och de fick kontakt med Helena Kyrk. Izas stora intresse vid den tiden var att leka prinsessa. Det tog Helena Kyrk fasta på och förutom att fotografera Iza och familjen på ett slott samlade hon ihop varje prinsessklänning som fanns att tillgå bland grannar och vänner. Till sin hjälp under fotografeHelena Kyrk har precis fotograferat ett bröllopspar som råkade glömma kvar sina ballonger.

HOKUS MAGASIN

För Helena Kyrk har Essence Vitae-projektet blivit som ett kall. - Har man väl börjat kan man inte sluta, säger hon.

ringen hade hon sjukhusclownen Mattis som Iza hade träffat på sjukhuset. Det bidrog till att Iza kände sig trygg vid fotograferingen. – Det värmer så man blir lycklig in i själen när någon gör något fint för ens barn. Jag blir lycklig i hela kroppen bara jag tänker på det, säger Lena Kristensson. Essence Vitae grundades av Juliana Wiklund 2009 som i höstas mottog utmärkelsen Årets Mama av magasinet Mama. I nuläget är

de ett femtiotal fotografer runt om i landet som deltar och upp emot hundra familjer som har blivit fotograferade sedan starten. Sedan 2011 har Helena Kyrk fotograferat sex familjer inom projektet. Ofta sker fotograferingen i familjernas hem. Det är viktigt att själva fotograferingarna är en glädjefylld och positiv upplevelse för familjen. – När vi är där är de jätteglada och det är mycket bus och skoj. Problemet är att få

familjer att ställa upp. Det är ett jättestort steg att låta sig fotograferas mitt i en behandling. De flesta av familjerna som deltar i projektet har barn som är sjuka i cancer, men det förekommer också att en förälder är sjuk. – Det är något av det värsta som kan ske att ett barn förlorar en förälder. En del är så små att de inte ens minns mamma eller pappa. Då kan bilderna visa hur oerhört älskade de var.

HOKUS MAGASIN

För Helena Kyrk har det blivit många timmars arbete med projektet där hon numera jobbar ideellt även som administratör. Uppdragen fördelas jämnt mellan fotograferna. Målet är att varje fotograf endast ska jobba med en familj åt gången för att undvika att bli utbränd. Som fotograf kommer man ofta familjerna väldigt nära, något

HOKUS MAGASIN

som kan vara på både gott och ont. En del av familjerna öppnar sig känslomässigt och vill prata om sjukdomen som har drabbat dem. Men trots att det kan vara mycket påfrestande anser Helena Kyrk att det ger henne oerhört mycket tillbaka. – Från min första fotografering var jag fast. Det har ändrat min syn på livet, familjen, vänner, allt.

Svenskarnas ideella insatser ligger på en fortsatt hög omfattning, men trots att omfattningen är oförändrad ser själva engagemanget något annorlunda ut. Tidigare var frivilligt arbete starkt förknippat med organisationstillhörighet; medlemskap och insatser följdes åt. Numera är det vanligare att man jobbar mer tillfälligt, flackar mellan olika uppdrag och åtaganden. Studien visar att en viktig anledning till att man börjar arbeta ideellt är den vardagliga påverkan som vänner och familj har. Vanligast är att man via sociala nätverk blir tillfrågad, lockad, övertalad eller smickrad att delta. Den typiske frivilligarbetaren är en man i 30-45-årsåldern som engagerar sig i barnens idrottsförening. Män är mer ideellt aktiva än kvinnor, men utmärkande för bägge könen är att de är väl integrerade i samhället. Lars Svedberg menar att det är en klass- och statusfråga och att speciellt idrotten fyller en viktig funktion att bekämpa de olika klyftorna som finns i samhället. – I Sverige är det personer med bra jobb, hög utbildning och barn som engagerar sig. De som jobbar mest, gör mest. De personer som är minst engagerade är lågutbildade, ensamstående personer i storstäder utan barn. När man ser till varför folk engagerar sig finns det två huvudanledningar. Dels den altruistiska sidan, att människor har en vilja att göra något gott för någon annan.

Dels viljan att förverkliga sig själv. Om man däremot ser till vad engagemanget ger är det tre saker som ligger i topp; att vara i ett sammanhang, att träffa nya vänner och att utöva ett intresse. På Ängårdens hospice vårdas människor som befinner sig i livets slutskede. Här arbetar Mats Hult som volontär. År 2008 kom han hit för första gången, när hans fru var döende i cancer. Några månader efter hustruns död var Mats på en anhörigträff. Sanne Bohman är en av de som jobbar på Änggårdens hospice och som vittnar om volontärernas Då blev han tillfrågad om många insatser. – Mats är en klippa, säger hon och ger Mats Hult en kram. han inte kunde tänka sig att bli volontär. som han ser behövs. Mest tycker och köpa cigaretter. Regnet stod – Jo, jo, sa jag, jag ställer upp. han om att arbeta i trädgården. som spön i backen och det fanns Då var Mats Hult 82 år gammal Även om det inte ingår i voloninga regnkläder att tillgå. Mats och hade aldrig tidigare jobbat tärernas uppgifter att samtala frågade om det kunde vänta till ideellt. Nu är han här lika ofta, med gästerna händer det att de veckan därpå. Jovisst kan det det, om inte mer, än de anställda. Fem ändå kommer till Mats Hult för sa gästen. dagar i veckan, inklusive varje att prata. För en del kan det vara – Men så blev hon sämre och helg, året om tar han bussen från lättare än att öppna sig för någon sämre och orkade inte… Sedan lägenheten i Västra Frölunda till i personalen. undrade jag varför, det hade väl hospicet i Lillhagsparken. Det blir kunnat regnat spik om så var? Nu en livsstil, menar han. Emellanåt går han små ärenden. har jag tagit hit en regnrock, så Han berättar om en gäst som händer det igen ska det inte hänga Mats Hult hjälper till med lite av bad honom att gå till affären på det. varje. Han fixar och donar, gör det

Fem dagar i veckan, inklusive varje helg, året om tar han bussen från lägenheten i Västra Frölunda. Det blir en livsstil, menar Mats Hult.

HOKUS MAGASIN

Volontärerna bakar och bidrar till trivseln på Änggårdens hospice.

Gästerna väljer själva om de vill äta i matsalen eller på sina rum.

HOKUS MAGASIN

För Mats Hult är gemenskapen det bästa med att vara volontär. Det gäller både gemenskapen med personalen och gästerna. Med endast 27 anställda och elva gäster att ta hand om blir det en bra sammanhållning. – Alla är ett team här, det är underbart på så vis. Så mycket skratt och glädje som det finns här får man leta efter. På hospicet arbetar idag åtta volontärer med varierande saker. En dam sköter om växterna, en annan brukar baka. Flera av de anställda vittnar om att volontärerna bidrar till en bättre miljö för såväl gäster som personal. – De gör det där lilla extra som vi själva inte hinner och bidrar till trivseln för oss alla. Och Mats är guld värd, säger Sanne Bohman som är sjuksköterska och kramar om honom när de ses. Själv tycker inte Mats Hult att det han gör är så märkvärdigt. Många vänner och bekanta har frågat honom hur han kan arbeta på ett hospice. Men för Mats Hult är det enkelt. – Där utanför gnäller alla bara, de tycker allt är så jobbigt. Här är de underbara. Ibland undrar de som kommer hit vad de har gjort för att förtjäna ett så bra slut. Helena Kyrk ser det som en ära att vara en del av Essence Vitae, men också som en självklarhet

att hjälpa till. Samtidigt som hon började engagera sig i projektet blev hennes syster diagnostiserad med en cancer som inte går att bota. Därför känns det extra angeläget att hjälpa familjer som befinner sig i liknande situationer. – Helst vill jag jobba med projektet på heltid, om vi bara får möjlighet att anställa en person. Men det går inte att bara fotografera drabbade familjer, det klarar man inte i längden.

– Kommer min dotter att dö nu? frågade jag läkaren. Han bara tittade på mig och ryckte på axlarna. Helena Kyrk börjar packa ihop för dagen. Hennes barn är sjuka och hon har knappt sovit en blund på hela natten. Hemma väntar mer jobb med att redigera bilder. Hon har fått veta att en femårig cancersjuk pojke vars familj hon fotograferade i förra veckan hastigt har blivit sämre.

- Det handlar om att skapa en känsla och fånga det på bild, säger Helena Kyrk och visar upp ett häfte med fototips som Juliana Wiklund har skrivit.

Läkarna hade gett honom två månader att leva, men nu är läget mycket ovisst. – Jag vill få klart deras bilder så fort som möjligt, ifall det värsta skulle hända. Iza har precis lärt sig att rita hjärtan och vill visa upp sin senaste teckning. De omfattande behandlingarna gav goda resultat och Iza går nu på tremånaderskontroller. Men än är hon inte friskförklarad, det blir man först fem år efter avslutad behandling. Lena Kristensson berättar om den svåra tiden de har gått igenom.

Om ovissheten och framför allt den enorma rädslan. – Kommer min dotter att dö nu? frågade jag läkaren när han gav hos beskedet om hjärntumören. Han bara tittade på mig och ryckte på axlarna. När allt var som värst med blodförgiftning, antibiotika och blodtransfusioner kom en ljusning, lillebror Willgot föddes. – Det var det bästa som kunde hända, att få en bebis så vi kunde byta fokus. Tillvaron var inte bara sjukhus och slangar längre. Lena Kristensson visar runt i lägenheten. I sovrummet, där

favoritbilderna hänger, vill Iza ner från mammas famn till den stora dubbelsängen. Iza studsar i sängen och skrattar, om och om igen. För ett par år sedan såg det annorlunda ut, då var Iza för sjuk för att busa på samma sätt. Sedan i höstas har livet mer eller mindre återgått till det normala för familjen. Lena Kristensson har avslutat sin föräldraledighet och både Iza och Willgot går på förskolan. – Sjukdomen har medfört att vi ser varann på ett annat sätt. Vi försöker ta till vara på varandra här och nu.

Iza och hennes mamma visar favoritbilderna. - Vi har väggarna fulla och ser bilderna varje dag, säger Lena Kristensson.

HOKUS MAGASIN

DEN NYA STADENS FÖRLORARE Söder i Stockholm, SoHo i New York och Haga här i Göteborg. De är alla exempel på områden som genomgått en gentrifieringsprocess: en statushöjning av en stadsdel. Göteborg växer och kommunens förhoppning är att city ska växa över älven med attraktiva stadsdelar på båda sidor. Just nu bygger man för fullt i Kvillebäcken och många är positiva till bygget som kommer att resultera i 2000 lägenheter, ett antal verksamhetslokaler och en ny saluhall. Men vilka är det som måste flytta på sig, för att ge plats åt det nya?

hokusRADIO

Hör reportaget på hisingen.jmg.gu.se

H ISIN G EN S H IS TOR IA

Historien om en ö Två kungar som spelar tärning, 700 års krigande och nordens största hamn. Historien om Hisingen är allt annat än tråkig. Hokus följer den historiska älvstranden. TEXT: Andreas Svensson

HOKUS MAGASIN

kom överens om att spela tärning om Hisingen i stället för att fortsätta slåss. Olof Skötkonung ska då enligt legenden ha rullat två sexor och trott sig ha vinsten säkrad. Men han förlorade ändå eftersom Olav Haraldsson också rullade två sexor och en etta. Den ena tärningen sprack nämligen och visade upp en etta jämte de två sexorna. Norges kung vann alltså Hisingen på tärningsspel. Det hindrade inte senare kungar att slåss om Hisingen i nästan 700 år till. – Det är ju en sån där historia som man helst inte vill kolla upp för noga. Det vore ju synd om det gick att bevisa att det inte är sant och lite skoj ska det ju vara också, säger Lars Högberg.

Foto: Privat samling

i går längs älvstranden med Lars Högberg som är historieintresserad pensionerad hamn- och varvsarbetare. – Det har bott folk här omkring i stort sett sen istiden, men vilket land det varit har ju varierat sig ganska mycket, säger han. Norra älvstranden var länge ett bokstavligen talat omstritt område som Danmark, Norge och Sverige alla ville ha kontroll över. Göteborgsområdet har

bevisligen varit befolkat sedan stenåldern och omstritt av de nordiska länderna åtminstone från vikingatiden. Sverige, Norge och Danmark ville under många år alla ha tillgång till älven som är en naturlig hamn med möjligheter till vidare transport långt upp i landet och vidare till Norge. En av de minst blodiga uppgörelserna länderna emellan var enligt legenden när kungarna Olav Haraldsson och Olof Skötkonung

Vi står vid Älvsborgsbrons norra fäste och känner lukten av oljehamnen sticka i näsan. – Här luktar allt som oftast av något, antingen hamnen eller reningsverket, det beror på vinden och på vad de håller på med på de olika anläggningarna, säger Lars Högberg. Idag är det nästan vindstilla men ett stort fartyg ligger och lastar i Skarvikshamnen och det är därifrån lukten kommer idag. – Där borta låg änna borg innan, inte Anders men Älvs, säger Lars Högberg och pekar mot Klippan på andra sidan älven och skrattar åt min suck, en av många på den här promenaden. Är man göteborgare så är man. På medeltiden byggdes det borgar vid det område som nu kallas Klippan. I flera omgångar

HOKUS MAGASIN

H IS TO R IEN OM E N Ö

byggdes och brändes borgarna och det hela kulminerade i Älvsborgs lösen då Sverige till slut fick behålla området. Idag finns bara en mindre ruinrest kvar av Älvsborgs fästning, inte att förväxla med turistattraktionen Nya Älvsborgs fästning som började byggas 1653.

En så kallad Johnsare, det vill säga ett fartyg från det klassiska rederiet Johnson Line.

Foto: Privat samling

FAKTA FÄRJESTADEN: Färjestaden som nu bara finns kvar i form av ett par villor vid Älvsborgsbrons norra fäste var länge en egen ort. Området blev dock inte en del av Göteborgs stad innan 1906. Området fick sitt namn av att det gick färjor därifrån till Klippan och därmed Älvsborgs slott från åtminstone år 1600 och framåt. Den första maskindrivna färjan, som hette ”Bonnafröjda”, togs i bruk 1874 och kördes av kapten Adolf Danielsson. Färjorna var viktiga för att hålla industrierna bemannade med arbetarna som bodde på fastlandet. Varje dag gick färjorna över älven med arbetare från Masthugget och Majorna från Klippan till Färjenäs.

HOKUS MAGASIN

Vi går vidare mot den nyanlagda Färjenäsparken där en rest av den allra första staden som hette Göteborg finns kvar. Det är en stenruin med en minnestavla som berättar att detta var en kyrka i det första Göteborg. – Jo serru, det var här det började om man ska förenkla det hela. Men den här stan blev inte så långlivad under det namnet. Men det hette Färjestaden bra länge, eller ja, den heter la det än, säger Lars Högberg. – Men de brände ner rubbet här flera gånger om, i Bohuslän kal�lades Kalmarkriget för Brännefejden eftersom både svenskar och danskar brände ner så jäkla mycket; städer, fästningar och gårdar, allt gick åt. Det var här som Karl IX, han som sitter på Kopparmärra, bestämde att det skulle ligga en stad med namnet Göteborg. Den första staden som fick namnet Göteborg var alltså det område som nu kallas för Färjenäs. Karl IX bestämde i början på 1600-talet

H ISTO R IEN OM E N Ö

att det behövdes en handelsplats för i synnerhet alla de holländska köpmän som ofta fanns i området. Att namnet blev Göteborg kommer sig sannolikt av att kungarna som hette Gustav på den här tiden egentligen inte alls hette Gustav utan Göte. Gustavus som är den latinska formen av Göte är den som bevarats i skrivna dokument och blev sedan namnet som användes. Staden brändes ner 1611, av danska trupper, och från detta allra första Göteborg finns det bara kvar den kyrkoruin som ligger mitt i Färjenäsparken. Det dröjde tio år till innan Gustav II Adolf bestämde att det nya Göteborg skulle ligga på fastlandet. Det var två år efter att det bestämts att Göteborgs hamn skulle anläggas, en hamn som på grund av misslyckade byggplaner blev uppdelad i ett område vid Lilla Bommen och ett vid Klippan. – Innan de byggde bron så gick det färjor här, de gick från Klippan och hit i flera hundra år, säger Lars Högberg. 1966 invigdes Älvsborgsbron och färjetrafiken upphörde. Drygt 30 år innan invigningen låg Göteborgs stora nöjespark nedanför Färjenäs. Mellan 1903 och 1934 var Krokängsparken, som idag är en nästan bortglömd liten park, helgnöjet för Göteborgarna. Då roddes, seglades och kördes folk

Älvsborgsbron invigdes år 1966. Det norra fästet mynnar ut i det som finns kvar av Färjestaden

Foto: Privat

FAKTA ÄLVSBORGS LÖSEN: Älvsborgs lösen är namnet på två betalningar som Sverige tvingades göra till Danmark för att få tillbaka Älvsborgs fästning. Den första betalningen, 150 000 riksdaler, var 1563 efter freden i Stettin och gjorde att Sverige för första gången var tvungna att ta ut skatt baserat på individernas tillgångar. Den andra betalningen, 1 miljon riksdaler, var efter freden i Knäred 1613. Som pant för den andra betalningen höll Danmark inte bara Älvsborgs fästning utan också Lödöse, Hisingen, Askim Bollebygd och några områden till. I dagens penningvärde motsvarar summorna någonstans mellan fem och tio miljarder kronor.

HOKUS MAGASIN

H IS TO R IEN OM E N Ö

I Göteborg har vattnet alltid haft stor betydelse.

med ångbåtar över älven för att lyssna på talare, åka karusell, umgås och dansa. Arbetarrörelsen arrangerade alltihop och agitatorer, föreläsare och olika intresseorganisationer samlades i Krokäng. Det var konkurrensen från Liseberg, som öppnade på 20-talet, som gjorde att parken till slut förlorade sin funktion som nöjescentrum i Göteborg. – Ja, här var liv och rörelse en gång i tiden. Farsan tog med mig hit när jag var grabb men det minns jag inte själv, det är bara som jag fått berättat för mig. Nu är det svårt att föreställa sig det men det var hit alla arbetarna kom på helgerna. Det var ju praktiskt eftersom de jobbade här i närheten så det fanns ju sätt att ta sig hit och så, säger Lars Högberg.

HOKUS MAGASIN

Nedanför Krokängsparken står ännu Eriksbergsvarvets bockkran som ett landmärke över varvsindustrin som en gång dominerade Norra älvstranden. Idag ligger det tunna isflak och guppar i vattnet under kranen och det ligger ett snötäcke över hela området. På sommaren kan man se familjer som promenerar här eller sitter med picknickkorgar på träbryggorna. – Förr fanns det inga fina bryggor här, det var en arbetsplats och inget annat, för det mesta gick jobben dygnet runt, säger

Lars Högberg. – När tiderna var goda var det bara att gå hit på morgonen och börja jobba, perfekt för såna som mig, det fanns jobb överallt om man behövde pengar. Det var sällan tjafs om anställningar och sånt, man fick pengarna i näven när man gick hem, fortsätter han.

”När tiderna var goda var det bara att gå hit på morgonen och börja jobba”

I mitten av 1800-talet blev Norra Älvstrandens industrier mer och mer inriktade på tillverkning och underhåll av fartyg. 1840 påbörjades byggandet av den moderna hamnen. Det var för att möta de nya behoven som uppstod i och med att ångfartygen

H ISTO R IEN OM E N Ö

Foto: Privat samling

började bli vanliga som hamnen måste anpassas. Under andra halvan av 1800-talet växte varvsindustrin snabbt på Hisingen och under högkonjunkturen som rådde på 1870-talet hade bara Lindholmens varv över 800 anställda och växte snabbt.

byggnad. Det var kung Magnus Eriksson som lät bygga en borg på 1330-talet. Det kan ha funnits en mindre borg där innan dess men riktigt säkra källor på det finns inte. Borgen kallades för borgen Lindhomen eller Lindholmens hus och Magnus Eriksson gav några år senare borgen till Blanche av Namur som morgongåva när de förlovade sig. Blanches namn blev försvenskat till Blanka och idag minns vi henne bäst för barnvisan ”rida rida ranka hästen heter Blanka” som skrevs på 1800-talet. Borgen var inringad av en kanal och idag är den

”Då fanns inte en tanke på att det skulle bli finkvarter i fabrikerna”

Vi går längs den moderna älvstranden. Där det en gång var varv och verkstäder är det nu bostäder och restauranter. Slottsberget är idag ett villaområde men här stod en gång Norra älvstrandens första officiella

sista resten av Magnus Erikssons etablering den bit av kanalen som kallas för Sannegårdshamnen. De sista resterna av Göteborgs allra första officiellt svenska byggnation försvann på 1800-talet när norra älvstranden industrialiserades. – Allt här var en röra av hamnar, verkstäder och varv. Det var båtar inne i Sannegårdshamnen och det låg båtar uppe här där det är skolor nu, man blir lite sentimental när man tänker på det. Då fanns inte en tanke på att det skulle bli finkvarter i fabrikerna, säger Lars Högberg. Dagens Lindhomen är ett skoloch kontorsområde som under det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB satsar på att bli ett center för forskning

HOKUS MAGASIN

H IS TO R IEN OM E N Ö

Göteborgs hamn, en klassisk vy

och entreprenörskap. Eriksbergsområdets gamla verkstadslokaler är numera hotell, restauranter, affärer och bostäder. Bockkranen vid Eriksbergs gamla torrdocka som är ett av Hisingens, och Göteborgs, mest prominenta landmärken står idag kvar som turistattraktion. Götaverken är det sista varvet på Norra älvstranden men där byggs inte längre några fartyg, de repareras och underhålls däremot fortfarande här. – Det är bara dem kvar nu för de stora båtarna, Gothenius tar ju ganska stora grejer men inte i den här klassen. Klart att det är lite tråkigt men om saker inte förändrades så vore vi ju kvar på stenåldern, säger Lars Högberg.

”Om saker inte förändrades så vore vi ju kvar på stenåldern”

HOKUS MAGASIN

Foto: Privat samling

FAKTA RAMBO: Actionhjälten John Rambo är döpt efter Ramberget på Hisingen. Nästan i alla fall. När Peter Gunnarsson emigrerade till USA på 1600-talet tog han namnet Ramberg till minne av sin födelseplats. Han började odla äpplen i sitt nya hemland och döpte sin äppelsort till Ramboäpplen. Just ett sådant äpple fick författaren David Morrell av sin fru när han satt och funderade på ett namn till huvudpersonen i sin bok First Blood och resten är historia.

Rambergsvallen som gett namn åt hjälten

Foto: Privat samling

VARFÖR HÄNDER INGET I HAMNEN? År efter år står stora delar av Ringön och Frihamnen oanvända. Hokus söker svaret på varför inget händer med ett av de mest attraktiva områdena på Hisingen.

hokusTV

Se reportaget på hisingen.jmg.gu.se

Ny arena dröjer Beslutet om Rambergsvallen har dragit ut på tiden. Det är inte troligt att ombyggnaden börjar förrän nästa år, om pengarna räcker till. Är den inte åtgärdad innan säsongen 2015 får BK Häcken spela sina allsvenska matcher någon annanstans. TEXT: Erik Alfredsson BILD: Erik Lundin

ambergsvallen är i dag i sämst skick utav samtliga allsvenska arenor. Det är den enda arenan med löparbanor runt fotbollsplanen och den är fortfarande brandskadad efter branden i augusti 2011. – Det är tråkigt att man inte har tagit tag i det här innan, säger Lennart Karlsson, BK Häckens styrelseordförande. BK Häcken har dispens för allsvenskt spel på arenan fram till 2015. Har den inte åtgärdats innan dess kommer man antagligen få spela sina allsvenska matcher på Gamla Ullevi. – Det finns inte. I så fall skulle Göteborg vara den enda staden som inte bryr sig om sina elitklubbar, säger Lennart Karlsson. Från början var det tänkt att bygget skulle börja till sommaren

HOKUS MAGASIN

och stå färdigt till säsongen 2014. – Det är tveksamt om det börjar byggas i år. Higab fick uppdraget att projektera och få ut det i en upphandling i höstas och det tar en stund, säger Anna Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd. Kommunstyrelsen har sagt att bygget inte får överstiga 130 miljoner kronor. Det är 100 miljoner mindre än vad som lades fram till politikerna i det första förslaget under hösten 2011. – Vi ska ta fram ett beslutsunderlag där vi ska se om det går att bygga en arena för de pengarna som finns. Därefter får kommunstyrelsen och kommunfullmäktige besluta om de vill ge oss uppdraget att bygga arenan, säger Jan-Åke Johansson som sitter i projektgruppen på Higab.

Som det ser ut i dag tror man inte på Higab att bygget kommer kunna inledas förrän 2014. – Det är möjligt att vi börjar bygga nästa år. Om vi får uppdraget, och det har vi inte ännu, säger Jan-Åke Johansson. Kommunstyrelsen har sagt att arenan ska rivas och byggas upp igen. – Vi har talat om att det ska bli en funktionell arena som klarar allsvenska krav. Pengarna räcker inte till något spektakulärt, säger Anna Johansson. Men trots att man får spela ytterligare en säsong på Rambergsvallen är Lennart Karlsson hoppfull. – Vi hoppas att det går bra i år ändå. Det ser bra ut på pappret och vi hoppas att det gör det på plan också.

HISINGENS BÄSTA FRILUFTSOMRÅDEN RYA SKOG är Göteborgs första naturreservat och en guldgruva för fågelskådare. Djurlivet och i synnerhet insektslivet, är rikligt vilket gör att fåglarna stannar kvar. På våren blommar vitsipporna och skogen är då ett populärt utflyktsmål, men tänk på att området är skyddat och allemansrätten kraftigt begränsad. Rya skog är en lövurskog vilket innebär att den inte blivit avverkad någon gång. Det finns även det rullstolsanpassad spång för större lättillgänglighet.

För den historieintresserade filuftaren finns SKÄNDLA. Förutom medeltidsbyn som ligger i området finns det utsatta skyltar längs stigarna i skogen och på ängarna som berättar om hur det var här från stenåldern till 1800-talet. Den varierade terrängen har flera fina platser att stanna och fika på och området är ett populärt picknickmål för Hisingsfamiljer.

LILLEBY är mest känt som badplats för turisterna som bor på campingen. Men det finns också naturområden innanför den badvänliga kusten. Bland annat finns det tio kilometer långa markerade naturstråket ”Lillebyrundan” mellan Torslanda och Lilleby. Där kan man i växlande natur se ovanliga blommor som orkideér och vildrosor.

Foto: Inga Schultze

SVARTE MOSSE lockar bland annat med sitt karpbestånd där fritidsfiskare fångat upp till 16 kilo tunga karpar. Det är dock förbjudet att avliva karp i Svarte mosse och det är dessutom förbjudet att fiska med blysänken. Allt för att skydda de många fåglarna som annars riskerar att förgiftas av blyet. Förutom karp kan man fånga gädda, mört och abborre här.

Göteborgs största park heter HISINGSPARKEN och innehåller bland annat Slätta damm, Gunnestorps mosse, motionsspår och Kättilsröds lantgård. I området finns också uppsatt vindskydd för övernattning och grillplatser. Det finns gott om stigar och motionsslingor i parken där besökare kan njuta av naturen.

HOKUS MAGASIN

Laget utan publik När man tänker Hisingen och sport då tänker nog de flesta på Häcken. Men ett stenkast från Rambergsvallen ligger Rambergsrinken, där Hisingens IK:s damlag spelar sina matcher.

TEXT och BILD: Hanna Kyhle

HOKUS MAGASIN

et är tidig kväll, och ute är det deprimerande regnigt januariväder. På Rambergsrinken har Hisingens IKs damlag just gått ut på isen för att värma upp inför kvällens match. Stämningen är hög trots att publiken är liten. Vartenda rop och slagskott ekar i ishallen. – Ska de skjuta sönder vår enda målvakt? utbrister assisterande tränaren Heini Lundin om uppvärmningen.

Hisingen IK är en klubb med gamla anor. Damlaget startades dock inte förrän 2004. Men sen dess har det gått bra för laget. Eller lagen, de är nämligen egentligen två: A-laget som spelar i division 1, näst högsta divisionen, och utvecklingslaget i division 2. A-laget ligger tvåa i tabellen, en poäng efter ettan, Norrköpings Vita Hästen. Den här kvällen möter de Vårgårda, sist i tabellen. De har redan mötts två gånger

under säsongen, och båda gångerna har Hisingen vunnit stort. – Man ska inte jämföra herroch damhockey. Det är två helt olika saker. Damhockey handlar mer om teknik. Man får inte tacklas mot, bara tacklas med, säger Jan Mellberg, tränare för laget, medan han ställer ut en hink på isen för spelarna att lägga puckar i. Uppvärmningen är slut, snart börjar matchen. De röda hising-

Matilda Carlsson

HOKUS MAGASIN

Matilda Carlsson i närkamp med en Vårgårdaspelare.

Assisterande tränaren Heini Lundin och tränare Jan Mellberg följer matchen med spänning.

enspelarna susar in mot båset, och på sin sida susar de mörkblåa Vårgårdaspelarna till sitt. Varför har det gått så bra för er? – Har man bra träningar där man har kul kommer tjejerna. Och framgång föder intresse, säger Jan Mellberg. Klubben gör sitt bästa för att öka

intresset för sporten. Inte bara i Göteborg, utan världen runt. Förra året samlade man ihop hockeygrejer och skickade till tjejer i Indien. Nu har de kontakt och samarbete med ett damhockeylag i Förenade Arabemiraten, och nästa år ska de försöka åka ner till Dubai och spela Ramadan Cup.

När resten av laget går till omklädningsrummet för att peppa inför matchen sätter sig backen Matilda Carlsson i båset med mig en stund. Hon drar av sig handsken för att hälsa men inser att hon är svettig efter uppvärmningen och gör handskakningen till en vink istället.

HOKUS MAGASIN

Matilda Carlsson

Matilda Carlsson är arton år och har spelat hockey sen hon var tio. Hon började i Borås, men sedan de gått i konkurs hoppade hon över till Hisingens IK den här säsongen. – Det är alltid kul att komma till ishallen, särskilt när man spelar i ett bra lag. Man släpper det som är utanför och bara lirar, säger Matilda Carlsson innan hon försvinner ut på isen igen.

de senaste åren, även om det fortfarande är långt till den uppmärksamhet i media, för att inte tala om de löner, som herrarna har. I hockey är gapet ännu större. – Jag blir så upprörd när jag tänker på det. Det finns en sådan ojämställdhet i media när det kommer till hockey. Är det till exempel någon som visste att Junior-VM för damer gick samtidigt som herr-JVM nu runt nyår? I damhockey blir man tvungen att tänka bort klubbemblemet och försöka locka folk till sporten i stort, säger Jan Hellberg. Hur gör man det? – Svårt att säga. Det är så mycket som ska klaffa, det ska finnas

”Man kan släppa allt utanför och bara lira”

Hisingens IK lider av samma problem som all damhockey i Sverige. Inga pengar. Inga sponsorer. Liten publik. I fotbollen har damallsvenskan och landslaget fått mer och mer uppmärksamhet

HOKUS MAGASIN

ledare, sponsorer. Men vi vill visa för alla tjejer som flyttar hit som vill spela hockey att det finns ett lag i stan. Och vi håller på och kollar på ett samarbete med gymnasieskolan också. När jag frågar Matilda Carlsson om hennes mål med hockeyn är svaret svävande. –Alltså, förut var det ju landslaget. Men nu vet jag inte riktigt. Jag vill satsa på skolan, man måste ha en utbildning för i hockeyn finns det ju inga pengar att tjäna. Men till riksserien vill jag i alla fall, samtidigt som jag vill fortsätta hjälpa till i Hisingen, säger hon. Men matchen då? Hisingen vann med 7-3.

ID R O TT O C H HÄL S A

De förlorade förebilderna

KRÖNIKA:

”Det är väl inte så konstigt att damidrott inte får lika mycket uppmärksamhet – tjejer är ju sämre!” Ett påstående som jag hört flera gånger. Och som varje gång gör mig lika förbannad.

sport och letar förebilder utan att hitta några. Och det är många.

Unga tjejer, och killar för den delen, behöver förebilder. Starka, hälsosamma förebilder som inte är När jag var runt sju blev jag skitarg på min mamma trådsmala modeller eller skådespelare med stora bröst när hon sa att killar var starkare än tjejer. Jag förstod och små kläder. Inom idrotten är det fullständigt verkligen inte hur hon kunde säga att tjejer var svairrelevant hur man ser ut, var man kommer ifrån eller gare. Det fanns ju jättemånga starka tjejer! Och jätvilken hudfärg man har. Allt glöms bort när man kortemånga svaga killar. Jag vann alltid i brottning mot sar mållinjen eller pucken går in i mål. Det enda som min lillebror. Nu ser jag det ”När jag var sju blev jag räknas är att man kämpar, att man som mitt första gör sitt bästa, att man vinner. Men får skitarg på min mamma när man från första början höra att man feministiska uppvakhon sa att killar var starkare är sämre, att ens sport inte räknas, nande. då är det inte konstigt att många än tjejer”. lägger ner hockeyklubban för att Och ja, jag aldrig plocka upp den igen. Matilda vet att Carlsson i Hisingens IK får inte en krona betalt för damlandslaget i ishockey aldrig alla timmar av slit, svett och hårt arbete hon lagt ner kommer att slå herrlandspå sin sport. Lika mycket arbete måste hon lägga på laget. Men det är ingen skolan. Hon måste ha en karriär, för hon vet att hon ursäkt för att putta aldrig kommer kunna leva på hockeyn. undan damidrotten, som en parentes, Av någon märklig anledning verkar inte samma sak som att till exempel gälla individuella sporter. Anja Pärson och Charlotte herrfotboll är ”riktig” Kalla får precis lika mycket mediebevakning som fotboll och herrarna, och ingen skulle få för sig att påstå att Kalla damfotbollen är är sämre än Hellner. Jag vet inte varför. Kanske har något annat. Det är det inte alltid varit så. Men någon måste ta första inte så många som steget för att lagidrotterna ska nå samma status. Och är intresserade av hos medierna finns genomslagskraften. Medierna damidrotten, hävdar måste skriva, prata om, och visa damidrott för att man som ursäkt för intresset ska kunna öka. För ingen som ägnat livet åt att inget skrivs om en passion vill höra att man är sämre på grund av sitt den. Det är ett slag kön. i ansiktet för de som faktiskt är intresOch får jag någonsin en dotter är det första jag serade, de som bryr tänker göra att sätta henne i hockeyskola. Hanna Kyhle sig, de som älskar

HOKUS MAGASIN

MAKTEN FRÅN

Den som tittade på amerikanska polisfilmer för tjugo år sedan gjorde det med ett leende på läpparna. Scenerna var främmande och det grova våldet fanns bara i USA. Idag kommer våldet allt närmare det egna livet. Och tillgången till skjutvapen har blivit ett så stort problem att Sverige inför en vapenamnesti till våren. Hokus har tagit sig en titt på världen där grovt våld är vardag. TEXT och BILD: Jonas Partheen

HOKUS MAGASIN

GEVÃ&#x201E;RSPIPAN

HOKUS MAGASIN

M A K TEN F R Å N GE V ÄR S PIPAN

ågra meter ovanför marken hänger den. Upphängd i trädet med hjälp av en hemmagjord anordning av tejp och snören. På andra sidan trädet står fyra pojkar i unga tonåren och håller i ett rep. Den andra änden ringlar sig upp mot det decimeterstora svarta föremålet. Alla är medvetna om att det som snart ska ske kommer att förändra deras liv. Men Anders och hans tre kompisar kan inte bestämma vem som ska göra det. Alla vet att den som vågar vinner respekt. Men tänk om någon ser. Eller än värre, blir skadad.

De fyra killarna ryggar tillbaka av smällen. Tittar på varandra och ser att alla är utan några skador. De tittar upp och ser att även trädet är fritt från skador. Mungiporna drar sig uppåt. Allt fungerar som tänkt. Pistolens eldkraft går åt rätt håll. Det är inte någon risk att de egna händerna tar smällen om de ska använda deras första skjutvapen på riktigt. Mot något eller någon.

Tidigare har Anders tillsammans med sina tre kompisar tagit bussen till Lindholmen. Där har de träffat en bekants storebror inne på hans gymnasieskola. Ingen känner honom speciellt väl. Anders och hans kompisar har med sig 800 kronor. Mötet är snabbt. Byt pengarna mot det hemmatillverkade föremålet. Diskret. Och gå så obemärkt som möjligt tillbaka till hållplatsen. Det är mörkt och ingen människa går att se. Träden står tätt i skogsdungen och förhoppningsvis ser ingen Anders heller. Någon kan visserligen vara ute på kvällspromenad med hunden, men inte här, så här långt ifrån bostadshusen tänker killarna. Pang!

– Förmodligen smällde det mer än vad det var farligt. Men det kunde döda, säger Anders, som egentligen heter något annat. Han var 14 år när han provsköt pennpistolen i en skogsdunge någonstans på Hisingen. Då hade han redan gått med kniv på sig i två år. Han deltog i ett ungdomsgäng som stal, rånade och ibland också misshandlade. Att skaffa ett skjutvapen var ett naturligt steg för att få mer makt och status. – Vi var hysteriska kommer jag ihåg. Det var någon form av maktkänsla. Tanken var att ingjuta rädsla hos folk och genom rädsla kommer makt.

HOKUS MAGASIN

vapen ökar och användningen går även nedåt i åldrarna enligt den nationella kartläggning som Rikspolisstyrelsen och Tullverket publicerade förra året. Och främst är det de grovt kriminella organisationerna som efterfrågar skjutvapen. Trenderna är likadana i Göteborg säger Paavo Honkavaara, poliskommissarie vid roteln mot grovt organiserad brottslighet. – Mesta problemen är inom

”En pistol eller tusen är inte det viktiga.”

Anders är inte unik på något sätt. Problemet med illegala

och mellan gängen. Det är för att kunna visa sin makt. Sedan finns det andra som blir dödade av vapen. Men då är det oftast inom relationsgrejer där man har tillgång till legala vapen. Under 2011 skrev polisen 186 händelserapporter om skottlossning på Hisingen. Det är över hälften av alla rapporterade skottlossningar i Göteborg det året. Det är också en ökning jämfört med tidigare år, men till viss del beror det på det som i media har kallats för Backaupploppen. Och antalet skjutningar brukar gå upp och ner över tiden. Det räcker med att ett gäng inkräktar på ett annat gängs revir eller att någon har

en personlig dispyt med en från ett annat gäng för att skottlossningarna ska öka en tid framöver berättar Paavo Honkavaara. Anders är idag strax under 30 år och har sedan flera år tillbaka lämnat sitt kriminella liv. Den hemmatillverkade pennpistolen bar han med sig varje dag överallt i flera år utan att den kom till någon egentlig användning. – Det var någon form av fascination. Det är som med en ny telefon, Ipod eller dator. Det är ett jäkla fokus och coolt i några dagar, kanske veckor men sen är det vanligt. Man vänjer sig snabbt. Från den där kvällen i skogsdungen tog det ytterligare två år

innan han köpte sin första riktiga pistol. – Vi fick ligga i för att få tag på den. Frågade runt mycket bland folk. Det var samma brottslighet men nätverket hade ökat vilket gjorde det möjligt för oss att få tag på det. Sedan dess har det blivit vanligare att kriminella beväpnar sig. Det är inte lika viktigt med kontakter eller att du har gjort dig ett namn i ett större gäng för att kunna köpa ett skjutvapen menar Anders. Den stora mängden illegala vapen kommer från Balkan eller Östeuropa där tillgången till vapen är stor efter tidigare krig. Anders har själv kört ner till Balkan en gång för

En pennpistol är ett hemmabyggt skjutvapen. Oftast är det ett signalstift, som används för att skjuta upp nödraketer, som byggts om för att kunna skjuta skarp ammunition. Konstruktionen gör att precisionen blir dålig, men skottet kan döda en människa. Namnet kommer från att vapnet liknar en penna i formen. Källa: Polisen

HOKUS MAGASIN

M A K TEN F R Å N GE V ÄR S PIPAN

att hämta en pistol. Han stoppade den innanför byxlinningen när han körde tillbaka in i Sverige. Och så är det vanligaste sättet att få in vapen i Sverige, enligt polisen. – Det kommer in mängdvis. Du kan i stort sett köra genom hela Europa utan tullkontroll. Det finns personer som livnär sig på detta. Tar med sig en eller ett par pistoler hit som de köpt för någon hundralapp och säljer för några tusenlappar här, säger Paavo Honkavaara. Illegala skjutvapen är inte bara ett problem i sig, utan det är också en förutsättning för stora delar av den organiserade grova brottsligheten. Det gör att polisen ser det som en av sina viktigaste uppgifter att begränsa tillgången till vapen. Men trots det ökar alltså antalet skjutningar. I ett försök att minska mängden vapen kommer Sverige att införa en vapenamnesti mellan mars och maj i år. Det betyder att den som har ett vapen kan lämna in det till närmsta polisstation utan straff och utan att polisen får fråga vem det är som lämnar in eller varför vapnet lämnas. – Det kan vara bra och det kommer ju alltid in vapen. En pistol eller tusen är inte det viktiga. Det inlämnade vapnet kan åtminstone inte döda någon, säger Anders.

HOKUS MAGASIN

– Tanken är god men jag tror inte vi kommer få se någon större effekt på den kriminella sidan. Är det något vapen som använts i ett känsligt ärende dumpar man det i vattnet eller hamnen, säger Paavo Honkavaara. Varken regeringen, polisen eller Anders tror att det i huvudsak är kriminella personer som kommer lämna in vapen. Regeringen motiverar vapenamnestin med att det minskar den totala mängden vapen och därmed blir det svårare för de kriminella att få tag på vapen. Sedan 2011, när över hälften av skottlossningar i Göteborg inträffade på Hisingen, har det totala antalet rapporter om skjutningar ökat. Däremot har andelen skottlossningar som sker på Hisingen minskat. För Paavo Honkavaara är anledningen enkel.

– Det var för att vi visade upp oss och hade en insats där i nästan ett års tid vilket gav en lugnande effekt i området. Och det kvarstår än idag. Vi har fortfarande poliser kvar i området som skapar trygghet för de boende.

Vapenamnesti innebär att personer som innehar illegala vapen eller ammunition kan lämna in dem till polisen utan att riskera åtal. Polisen får inte fråga efter namnet på den som lämnar in vapen och vapnet ska förstöras om det inte anses ha ett historiskt värde. Sverige har tidigare haft två vapenamnestier, 1993 och 2007. Under den senaste fick polisen totalt in 13 835 vapen och 14 ton ammunition.

MED BLICK MOT EN LJUS FRAMTID Media målar upp en nattsvart bild av den svenska arbetsmarknaden. Och många har svårt att hitta jobb och värre kommer det bli. Men skillnaden är stor mellan olika yrken. Hokus har tagit en titt på ett av de yrken där hoppets lampa lyser starkt.

hokusRADIO

Hör reportaget på hisingen.jmg.gu.se

HOKUS R I N G E R

Kampen för självständighet Hokus pratar med lokalpolitikern Lennart Bjärknemyr, som varit en drivande kraft i nätverket Torslandas Framtid sedan 1997. Hur går det egentligen med Torslandas utbrytningsförsök från Göteborgs kommun? TEXT: Hugo Hellman FOTO: Torslanda Tidningen

HOKUS MAGASIN

HOKUS RI N G E R

Varför vill ni göra en egen kommun av Torslanda? – Kort och gott tror vi att det blir bättre med en egen kommun. Men det handlar inte om pengarna, vi vill bara få möjligheten att skapa det vi behöver eftersom vi anser att Göteborgs kommun inte ger oss det. När jag satt i stadsdelsnämnden mellan 2003 och 2007 stod det högt upp på listan att starta en fritidsgård, men det har vi aldrig fått pengar till. Dessutom gjordes det en utredning 2010 som visade att vår skola fått så lite pengar att vi inte ens borde kunna driva den utifrån vår situation. Det vill vi kunna styra över själva. Var vill ni dra kommungränsen? – Det är inte så lätt att svara på, men ungefär mellan Volvo och Säve flygplats är väl ungefär tanken. Sen spelar det inte så stor roll på vilken sida industrierna hamnar direkt. Hur har ni jobbat genom åren? – Det har ju varit i flera omgångar vi har ansökt om att få vara en egen kommun. Första gången var 1997, samma år som Torslandas Framtid grundades. Då fick vi kommunen att göra en utredning så vi fick fakta

till en informationskampanj inför omröstningen 1998. Men informationen till den stora massan blev inte särskilt saklig. Folk trodde att vi och de andra två områdena som vill bryta sig loss, Askim och Älvsborg, bara ville smita med skattepengarna. Kan det inte väldigt lätt tolkas så? – Det är ju ryggmärgskänslan, men enligt utredningen som gjordes skulle den förlusten som Göteborg skulle dras med vara försumbar om Torslanda bröt sig loss. I den omröstningen röstades förslaget ned med 80 mot 20 procent. Men stödet i Torslanda låg kring 65 procent, och det har det gjort sen dess. Och nätverket har starkt stöd, det är ideella krafter som har jobbat med ideella medel efter bästa förmåga, aldrig en krona i bidrag. Hur ser situationen ut idag? – Det senaste beskedet kom kring midsommaren 2012 när det hade överklagats till regeringsnivå. Vi hade stora förhoppningar om att en borgerlig regering skulle se det på ett annat sätt i och med att de borgerliga partierna bett den tidigare socialdemokratiska regeringen att ompröva sitt beslut

om Torslanda. Men de sa nej. Och vi har fortfarande inte fått någon motivering till avslaget. Men vi antar att regeringen talat med Göteborgs kommun och blivit rådda att inte låta det gå igenom. Hur jobbar ni vidare nu? – Vi jobbar vidare politiskt. En del av det är starten av Torslandapartiet, som vi hoppas ska kunna ta sig in i kommunfullmäktige och påverka inifrån. Vi behöver ungefär 17 procent av torslandabornas röster för en plats, så två mandat är utan tvekan inom räckhåll. Ni kommer aldrig att ge upp? – Det svårt att svara på det. Det enda jag kan svara är att jag vet att jag någon dag kommer dö. Och vad andra gör efter den dagen vet jag inte. Men du kommer inte ge dig så länge du andas? – Det kan jag inte heller säga. Det är ingen mening med att slåss för det man tycker är rätt när det blir likt Don Quijotes bråk med väderkvarnar. Då kan man lägga sin tid på betydligt bättre saker. Men så länge inte situationen blir bättre för de som bor i Torslanda känns det viktigt att driva frågan.

”Så länge inte situationen blir bättre för de som bor i Torslanda känns det viktigt att driva frågan” HOKUS MAGASIN

GATANS KULTUR TEXT och BILD: Anna Öfverman

Offentlig konst brukar förknippas med statyer eller andra konstverk. Politiska beslut och pengar avgör vad som får synas. Men vad mer kan räknas in i begreppet?

HOKUS MAGASIN

K UL TU R

raffiti är för vissa ett konstuttryck och för andra något som smutsar ner vårt gemensamma ”vardagsrum”. Lisa Ewald tillhör de som tycker att det offentliga rummet ska vara fritt för alla uttryck. Vare sig det handlar om konst uppförd av kommunen, klotter, gatukonst eller graffiti. – Staden tillhör alla som bor i

den och därav är också rätten att uttrycka sig i den, säger hon. Lisa Ewald är född och uppvuxen i Göteborg men bor sen tre år tillbaka i Malmö där hon läser på Serieskolan. Hon sysslar med spraykonst som hon kallar det. Som tjej är det inte helt vanligt eller enkelt att komma in i graffitivärlden, tycker hon. Själv

Stickad gatukonst vid Kvillebäckens stadsjordsområde.

HOKUS MAGASIN

blev hon introducerad av sin pojkvän som målade och det blev en naturlig och trygg ingång. Även att hon redan kunde måla gjorde att hon hade byggt upp ett självförtroende när det gällde att uttrycka sig i konstformen. Steget till att börja spraya på väggar var då inte så stort och första gången hon målade på en

K UL TUR

vägg var i Barcelona tillsammans med sin kille. Främst målar Lisa Ewald på lagliga väggar och hon gillar det stora formatet. – Jag har alltid älskat att måla stort. Jag hade ofta svårt att hålla mig innanför papperet innan, säger hon.

Ifrågasättande gatukonst vid Wieselgrensplatsen.

Lisa Ewalds ”gubbar” som hon kallar dem.

Staty uppförd av kommunen.

På senare år har gatukonst blossat upp som en lekfull konstart. Det kan till exempel handla om stickkonst runt lyktstolpar eller budskap som sprayas på mark eller väggar i staden. Lisa Ewald upplever att gatukonst har blivit ganska accepterat hos gemene man. Att folk tycker att det är mer okej än graffiti och klotter eftersom det anses som mer fint. – Graffiti handlar istället om att man vill få sitt namn att synas någonstans, att äga och ta tillbaka något i staden, säger hon. Hon tycker att det är viktigt att graffitikonsten får det erkännande som det ska ha och tycker att gatukonsten är lite ”puttinuttig”. Men att någon form skulle vara mer rätt än den andra tycker hon inte. – Allt bygger på att människor har ett behov av att lämna avtryck, säger hon. Lisa Ewald tycker att det är tråkigt att det är människor med pengar som får synas i det offentliga. Antingen det är reklamtavlor eller statyer som kommunen upplåtit. Att det finns graffiti som kontrast blir då viktigt.

Tags vid Kvillängen i Backa.

HOKUS MAGASIN

K UL TU R

– Jag blir ju gladare om jag ser en slarvig tag (signatur, reds. anm.) än om jag ser en behå-reklam.

bara en laglig vägg i Göteborg som det offentliga har uppfört; Draken vid Röda Sten. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet är positiva till att möjliggöra mer laglig graffiti i Göteborg, men inom Socialdemokraterna finns det mer spridda uppfattningar. Att det ska bli fler väggar är något de kämpar för, men det är en politisk balansgång. – Det är viktigt att gå försiktigt fram så att det inte blir en tillbakagång mot nollvisionen igen, säger han.

Göteborg har länge haft en klotterpolicy som inneburit nolltolerans mot graffiti. Detta var något som kommunalrådet och miljöpartisten Thomas Martinsson ville ändra på när han tillträdde som ordförande i kulturnämnden i staden. Han har kämpat för att det ska finnas ställen där det är lagligt att måla Till offentlig konst graffiti. räknar Thomas Mar– Ser man graffiti tinsson alla konstsom ett konstnärligt närliga och kulturella uttryck så kan man yttringar som äger rum inte säga att just den i det offentliga. Till sorten inte ska konst räknar han den finnas. Det är som utförs av professamma som att säga sionella aktörer medan att skulpturer inte kulturella yttringar ska få finnas, säger också kan handla om han. tillfälliga gatumålningMen om graffitin ar, uppträdanden eller ska finnas måste den gatumusikanter. Allt i regleras, anser stadsrummet förutom Thomas Martinsmänniskorna och Lisa Ewald vill inte kalla sig graffitikonstnär, utan ser det mer som att son. Han säger att husen som väcker hon sysslar med spraykonst. det är viktigt att ett känslor. regelverk finns. Men att det då också finns väggar där – Utan konst och kultur blir det för kliniskt, säger man ska kunna uttrycka sig lagligt. Just nu finns det han.

HOKUS MAGASIN

DEN FUNKTIONELLA FRITIDSGÅRDEN Flera nya fritidsgårdar har öppnat i Göteborg. I Biskopsgården öppnar en ny fritidsgård till hösten och flera andra verksamheter satsar med längre öppettider. Men varför satsar man på dem och är de så viktiga? Hokus åkte till Backa fritidsgård för att söka svar på frågan.

hokusRADIO

Hör reportaget på hisingen.jmg.gu.se

Minareten tyst tills vidare Ett par timmar innan den stora gemensamma fredagsbönen är det lugnt i Göteborgs moské vid Rambergets fot. Varje fredag vid lunchtid samlas ungefär tusen muslimer från Göteborg med omnejd här för att delta i bönen. Men något böneutrop kommer inte att strömma ur minareten idag och antagligen inte framöver heller. TEXT och BILD: Molli Rosenström

öneutropet är en kallelse till bön som sammanfattar islam. Det innefattar bland annat den kärnfulla muslimska trosbekännelsen. Mohammad El Alti är informationsansvarig på Göteborgs moské och han berättar att det är en tradition att använda den mänskliga rösten för att kalla till bönen. Klockor var redan så förknippade med kyrkan, så man var tvungen att komma på något annat, även om de två till

HOKUS MAGASIN

stor del symboliserar samma sak och utgör samma funktion. En viss förvirring verkar råda över vilka beslut som egentligen fattades i september förra året om böneutrop från minareten vid moskén i Fittja söder om Stockholm. Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka har kommit fram till att den skrivning som finns i detaljplanen som säger nej till böneutrop saknar stöd

i lagstiftningen och kan därför inte tillämpas. Detta har av vissa tolkats som att moskén i Fittja fått klartecken från kommunen till böneutrop från minareten i anslutning till moskén. Så är inte riktigt fallet, och fler beslut måste fattas innan det blir något böneutrop från någon svensk moské. Olikt medias rapportering verkar det än så länge inte aktuellt med böneutrop i Fittja, och antagligen inte i Göteborg heller. I alla fall

HOKUS MAGASIN

”De t man är så hä r en kan mos bygg ké se a en r mos ké u ut - jag t tan e r n m or inte inar et”

H O K USE R AT

inte i nuläget. – Bönen är inte fullständig utan utropet, men det fyller egentligen ingen funktion här, eftersom det knappt bor några muslimer i området, säger Mohammad El Alti. Han menar att det inte är aktuellt att ansöka om tillstånd då det inte kommit några önskemål från medlemmarna. Man nöjer sig med det böneutrop som sker inne i moskén. Kristdemokraterna i Botkyrka var det enda partiet som liknande böneutropet vid propaganda och menade att det inte borde vara ett politiskt beslut, utan en polissak. – Jag hade förväntat mig mer tolerans från Kristdemokraterna och trodde de gav mer utrymme för religionsutövning. Utropet är inte propaganda utan en kallelse på samma sätt som kyrkklockor fungerat som kallelse till kyrkan

och hälsoskyddsnämnden som också uttalat sig ser inte på frågan som ett bullerproblem. Peter Nyberg på samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka

”Utropet är inte propaganda utan en kallelse på samma sätt som kyrkklockor” säger att det från och med nu antagligen kommer att bli en polisfråga och det är inte orimligt att polisen i sin tur åter vänder sig till kommunen någon gång under våren. Det är ny situation i Sverige och därför kan processen dra ut på tiden.

Alti tror att minareterna ändå kommer att finnas kvar. – Det är så en moské ser ut. Det står inte i koranen eller så, utan det är en tradition som skapats eftersom. Jag tror inte man kan bygga en moské utan en minaret, säger han.

Moskén i Fittja har ansökt om att få ha böneutrop en gång i veckan, innan fredagsbönen mitt på dagen. Kritiker har menat att om det börjar med fredag kommer det att fortsätta och till slut gälla veckans

Bor man inte i närheten av en moské med böneutrop, som ju gäller alla muslimer i Sverige, finns det dock alternativ. Mohammad El Alti visar en app han har i mobilen som berättar när det är dags för bön. En mobilminaret. Det finns många appar som erbjuder sådana tjänster där man ställer in var man bor och appen räknar sedan ut bönetiderna åt en. Man kan också bestämma vilka bönetider man vill höra. Appen reglerar tillfällena efter var i världen man bor och följer de ljusa timmarna på dagen. Bönerna är mer ihoptryckta nu på vintern och mer utspridda under sommaren. – De timmarna som jag är på

”Jag hade förväntat mig mer tolerans från Kristdemokraterna och trodde de gav mer utrymme för religionsutövning”

för kristna. Vad som händer med moskén i Fittja är inte bestämt ännu, men situationen har blivit rörigare än man trott. Beslutet som fattats handlar inte om vilket budskap som förmedlas, utan främst om bullernivå och decibeltal. Miljö-

HOKUS MAGASIN

sekulariserade samhället. Till viss del är kanske utropet från Göteborgs moské överflödigt eftersom det bor så få muslimer i området, men Mohammad El

alla dagar, fem gånger per dag. – Det är absolut inte målet i Göteborg och jag tror inte att det är vad man vill i Fittja heller. Det handlar om fredagsbönen, en gång i veckan. Frågan är kanske om minareten spelat ut sin roll i det

H O K US E R AT

jobbet har jag ställt in en diskret signal och när jag är hemma vill jag gärna höra ett riktigt böneutrop, berättar Mohammad El Alti. Han berättar även att det är många som börjat installera appen i sina mobiler. Att själv räkna ut exakta tidpunkter för bönen är inte lätt. Mohammad El Alti tycker att det är smidigt att appen gör det åt en och tiderna stämmer väldigt bra. Det är viktigt eftersom det är centralt inom islam att hålla tiden. Bönen ska ske på exakta tider. I takt med att apparna har blivit bättre har de också blivit mycket mer populära även i Sverige. De fyller samma funktion som minareten traditionellt har gjort. Mohammad El Alti tror att varje muslims önskan är att höra utropet i alla fall under fredagsbönen. Han tycker även att det skulle vara ett häftigt inslag i det mångkulturella Göteborg och att det ger en speciell känsla. Frågan har tagits upp i Moskéns styrelse, men man har inte sett behovet. Mohammad El Alti säger att han själv gärna skulle höra böneutropet eftersom det är en speciell känsla och betyder mycket för en muslim. Men han vill inte att det ska uppfattas som något negativt. – Vi är så tacksamma för att ens ha fått en plats att vara på. Böneutropet är helt enkelt inte relevant just nu.

Minareten vid Göteborgs moské används inte i dag. Det är oklart om den någonsin kommer till nytta.

HOKUS MAGASIN

Hasses liv som klippare TEXT och BILD: Katarina Smedberg

Det är första öppetdagen efter jul- och nyårshelgerna. Hans Gustavsson, eller Hasse Klippare som han kallar sig, har funnits på plats sedan klockan tio. Kunderna droppar in genom dörren och önskar god fortsättning. – Jag har jobbat konstant sedan jag kom hit, säger han när klockan närmar sig tre. Men Hasse är inte den som klagar. Han tycker om när det finns att göra. I 46 år har han arbetat som frisör och än tänker han inte sluta. HOKUS MAGASIN

Med 46 år i yrket och mästarbrevet från 1973 väl synligt är det knappast någon som ifrågasätter Hasses kunnighet. – Jag läste på Göteborgs stads yrkesskola som låg i Fjällbo och numera är Burgårdens gymnasium. Vi fick öva oss på de äldre på äldreboendet där, det var jättebra.

Stålhandskegatan på Hisingen har varit Hasse Klippares adress i fyrtio år. Salongen kan vara lätt att missa, men är desto svårare att glömma om man väl har varit där. I lokalen trängs bilder och prylar framför allt med 50-talskoppling. Från golv till tak täcks väggarna av bilder och affischer med fotbollslag och musiklegender som Elvis, Johnny Cash och Hank Williams.

HOKUS MAGASIN

Blues och rockabillymusik är det som gäller för Hasse. I en vrå ligger en trave av hans egna skivor, dels en med bluesmusik och en med country. – Jag finns till och med på Spotify nu. Hasse berättar att en kund har lärt honom introt och solot till Johnny B’ Goode av Chuck Berry. Ett par sekunder senare har han hämtat sin akustiska Fender och ger kunderna en demonstration.

För Hasse är den sociala aspekten med jobbet viktig. Den familjära stämningen inbjuder till mycket tjöt och skratt i salongen. Hasse berättar för Ingvar Ax och Dan Sundström om när han var med i Galenskaparnas show ”Alla ska bada”. – Vi skulle ta några danssteg och hoppa i badet. Vi var 25 stycken som var med. I ett och ett halvt år höll vi på och jag var inte sjuk en enda gång, säger Hasse. Som bevis på hans medverkan hänger två bilder på Hasse iklädd baddräkt på väggen.

HOKUS MAGASIN

Bild: Hans Wretling

Unga på scen i vår I Backateaterns vårprogram ingår föreställninge Run for your life. Berättelsen är både skapad och gestaltad av ungdomar från Hisings Backa. Föreställningen handlar om vad man som ung människa egentligen strävar efter i livet. Och behandlar frågor som vem som egentligen är en vinnare, och vem som är en förlorare. – Temat är överlevnadstrategier, och vad det betyder att vara uppväxt i förorten, säger Frida Hallberg på Backateatern. Teatern improviseras fram och arbetet har skett i samarbete med den tyska regissören Uta Plate som är knuten till den framgångsrika teatern Schaubühne i Berlin. Där har hon skapat ett flertal föreställningar tillsammans med ungdomar som tar upp olika teman runt social utsatthet. – Vi har tidigare gett röst åt ungdomar på andra vis men nu gör de debut på scenen, säger Frida Hallberg. Medverkande ungdomar är Dastan Ahmed, Sahar

HOKUS MAGASIN

Amini, Alice Erzmoneit, Tanaz Daraee, Ludvig Turegård, Tame Wolday, Timotej Mimen, Wissam Morabet, Danial Nazem och Romella Hannoun. Övriga skådespelare är bland annat Josefin Neldén och Ramtin Parvaneh. Föreställningen har urpremiär den 16:e februari. Backateatern har funnits sedan 1978 och ingår i Göteborgs Stadsteater. Inriktningen är barn- och ungdomsteater och man har även gästspelat med olika föreställningar på en rad platser runt om i världen. Det planerar man även för i vår berättar Frida Hallberg. – Vi gör ett gästspel i Washington med föreställningen Lille kung Mattias. Under våren kommer även föreställningarna Utopia och Kicktorsken fortsätta att spelas.

Per Forsberg

KRÖNIKA:

En fläck i universum

Det är lätt att gå vilse om man är på väg till Hisingens – och hela Göteborgs – mesta punkhak. Tar man buss 52 från Hjalmar Brantingsplatsen och hoppar av vid Stora Arödsgatan inser man genast att det knappast är de givna gångvägarna som leder till det beryktade spelstället Aktivitetshuset Härden. I stället hänvisas man till att promenera över Kvillebäcken, över ett gammalt tågspår, genom ett industriområde och ut på en gräsmatta, där man ofelbart börjar fundera på om man gått fel.

Nej, man får gå över gräsmattan och ta sikte mot två gula garagelängor som skymtar några hundra meter bort. Här finns verkstäder för både bilar och båtar som, kanske ovetandes, är grannar med ett ställe som får vilken sjaskig pub i Gamlestan som helst att framstå som Café Opera vid en jämförelse. Att veta vilken port som leder rätt är i princip omöjligt att veta om man ska besöka Aktivitetshuset Härden första gången – man får hoppas att någon annan som varit där tidigare är på väg dit.

På sin hemsida förklarar de anonyma eldsjälarna bakom kulisserna varför de startade Aktivitetshuset Härden: ”Alla är i alla fall överens om att samhället är fucked up och vi behöver nåt bättre. Till att börja med behöver vi nånstans att vara. Efter mycket letande hittade vi vår fläck i universum, och nu ska vi bygga ett kulturhus och samlingspunkt.”

Det må låta som att Härden är ett paradis endast för sluskpunkare som bojkottar hygien och ett helveteshål för alla andra. Och det kanske det är. Men, samtidigt finns det inget lämpligare ställe med en mer skräddarsydd atmosfär för att bevittna spelningar med band som kallar sig exempelvis Håll Käften, Vad Vill Du!? och Fuck The Facts.

”Härden är ett paradis endast för sluskpunkare som bojkottar hygien”

Det är lätt att få en chock när man stegar in och registrerar atmosfären. Glöm flitig personal som plockar tomma ölglas och torkar av lediga bord, glöm inredning som subtilt bygger upp en mysig atmosfär och glöm ordning och reda. Här trängs trasiga stolar och malätna kartonger i hörnen, här finns klotter om både det ena och det andra på varenda kvadratcentimeter av väggarna och här är personerna som jobbar på stället lika mycket besökare som vem som helst. Rökare behöver inte gå ut för att stilla nikotinbegäret och utspilld öl är en regel snarare än undantag. Alkoholtillstånd saknas och drycker säljs direkt från kartongflak om tjugofyra burkar. Scenen där banden spelar är en illa hopsatt träkonstruktion som ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst.

Du som tycker att Truckstop Alaska blivit för städat rekommenderas att ta sikte mot Hildedalsgatan 128.

Sebastian Zweiniger

HOKUS MAGASIN

B A KOM SC EN EN PÅ L I ND HOLM EN Göteborgs internationella filmfestival närmar sig för 36:e gången. Samtidigt som festivalen slår upp dörrarna bjuder Gothenburg Film Studios in alla filmintresserade till GoKinema. Nyfiken på hur en filminspelning går till? Då är det till Gothenburg Film Studios vid Lindholmen som du ska bege dig 25-27 januari. Förutom öppet hus med guidade turer finns det möjlighet att följa en filminspelning från början till slut vid ett så kallat Open set. Tre inbjudna regissörer och fotografer får under en dag skapa sin egen tolkning av ett och samma manus. Till sitt förfogande har de var sitt filmteam och samtidigt som arbetet pågår finns publik på plats och kan ställa frågor. I år äger GoKinema rum för tredje gången. Syftet är dels att vara en internationell mötesplats för verksamma inom branschen, dels att bjuda in filmintresserade besökare att ta del av arbetet som ligger bakom en film. Kända författare

HOKUS MAGASIN

som John Ajvide Lindqvist och Erlend Loe har stått bakom tidigare års manus. I årets upplaga är det Ulf Kvensler, en av medskaparna bakom komediserien Solsidan, som har fått den äran. För den som är tekniskt intresserad arrangeras även en mässa för teknik och film där tillverkare, leverantörer, branschfolk och likasinnade får möjlighet att mötas. Seminarier kommer också anordnas, bland annat ett där man får veta mer om filmkyssen. Resultatet av Open set kommer att kunna beskådas i slutet av filmfestivalsveckan.

Katarina Smedberg

FILMER PÅ AFTONSTJÄRNAN UNDER FILMFESTIVALEN

Headshot Visas 29/1 kl 17.30 Polisen Tul ger sig ut i världen för att bekämpa korruption och maktmissbruk. Efter ett misslyckat uppdrag hamnar han i koma och när han vaknar upp börjar han se världen upp och ner. Regissören Pen-ek Ratanaruang har gjort en film som handlar om rätt och fel, karma, moral och hämnd. Filmen är Thailands oscarskandidat.

Last Elvis Visas 26/1 kl 10 och 29/1 kl 15 Carlos är en elvisimitatör som drömmer om de stora scenerna men blandar spelningar på nattklubbar med uppträdanden på ålderdomshem. Lönen är urusel men det hindrar honom inte från att leva ett liv som den riktiga kungen. Drömmen har kostat honom äktenskapet och kontakten med hans dotter. Men när hans tidigare fru skadas i en olycka måste han ta sitt ansvar som förälder samtidigt som hans egna ålder närmar sig 42 – samma som Elvis när han dog.

Fill the Void Visas 30/1 kl 12.30 Shira är tonårstjejen som växer upp i ett ultraortodoxt judiskt hem i Israel. Hon är spänd över att hon snart ska giftas bort med en man hon aldrig träffat. Plötsligt dör hennes syster i barnsäng och föräldrarna vill då att hon ska ta över systerns barn för att barnet ska stanna i familjen. Regissören Rama Burshtein lever i en sträng religiös miljö i Israel och hennes filmer har tidigare bara visats för andra kvinnor inom samma rörelse. Detta är hennes första film som visas publikt.

HOKUS MAGASIN

Bjรถrn & Benny

HOKUS MAGASIN

I nästa nummer ...träffar vi Hisingens store språkprofil STURE ALLEN

...lär vi oss hemligheterna bakom fågelskådning

...kollar vi hur hisingsborna egentligen firar påsken

...gör vi en tillbakablick på upploppen i Backa

Kommer 3:e mars

hokus h is in gen . jmg.gu.se twitter @h okusmagasi n M agas in et ho kus JMG Box 71 0 405 30 G รถtebo rg