Magasinet dummy vt14

DUMMY

Magasin #1 2014 JUN/JUL .jmg.gu.se

Jakten på Anders Borgs svans, Crossfit: Mer än bara en fluga, Livet som modell i Ghana, Vintage: Frihet framför allt, Favelas som modeuttryck

DUMMY Vad är en dummy? I modevärlden är det ett annat ord för provdocka. För oss som gör tidningar har det ungefär samma betydelse; en provtidning. Med vår Dummy provar vi något nytt, vi skriver om det som andra modetidningar ignorerar. Vi vill ge uppmärksamhet åt de som inte får det någon annanstans. Vi belyser viktiga ämnen som miljö och mänskliga rättigheter, och lyfter upp små eldsjälar och hjältar i en bransch full av jättar och skurkar. Vare sig ämnet är tungt att läsa och väger på ditt västerländska samvete, eller får dig att skratta, så kommer du lära dig saker du inte visste att du ville veta.

Kära läsare, välkommen till Dummy!

Robert Dramountanis Chefredaktör

INNEHÅLL DUMMY #1 REPORTAGE VINTAGE: FRIHET FRAMFÖR ALLT - 10 JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA HATTEN - 18 WHAT MAKES A TREND - 24 FAVELAS - 30 GHANAS FOTOMODELLER - FÖRENA ER! - 36 MODEINDUSTRINS KOLLAPS - 42 ÄKTA ENGAGEMANG - 48 DET HÄNGER PÅ HÅRET - 54 CROSSFIT: BARA EN FLUGA ELLER HÄR FÖR ATT STANNA? - 60 AVKLÄDD, PÅKLÄDD, BADKLÄDD - 70 TEMA: SPORT VAD KAN DU OM DIN MERCH? - 59 UNIFORMEN - 66 VÄRLDENS NÄST MEST POPULÄRA SPORT - 67 BLOTTADE BEN - 68 ALLTID KRÖNIKA PERSPEKTIV VISSTE DU DET HÄR OM...

SKURK/HJÄLTE DIGITALT

54

30

24

60

36

10

48

18

42

70

MEDARBETARE DUMMY #1

Chefredaktör Robert Dramountanis Redaktionschef Johanna Enbäck Bild Lovisa Dahlström Björn Widmark Webb Jan Soja Layout Patrick Elmerup Nanna Isaksson Journalister Emelie Carlsson Adam Samara Fredrik Östberg Sigrid Rosell Erik Holm Gustaf Dominicus Melissa Gustafsson Nadia Kandil Emelie Andreasson Ansvarig utgivare Per Alm

STREETSTYLE

Kjol: Portugal Blus: Indonesien Skor: Turkiet Jacka: Rumänien

Jacka: Rumänien Jeans: Bangladesh T-shirt: Indonesien Skor: Portugal Solglasögon: Italien

Jacka: Turkiet Jeans: Bangladesh Skor: Kina Väska: Italien Solglasögon: Italien

Noggrant koordinerade outfits eller bara planlöst ihopslängda kläder. Vissa bryr sig, andra inte. Kläder kan vara något vi använder oss av för att tala om vem vi är eller bara något vi slänger på oss för att vi inte kan gå nakna.

Vilket förhållningssätt man än väljer att ha så har våra kläder något gemensamt: De är producerade långt ifrån oss under oklara förhållanden som vi inte kan kontrollera.

DUMMY 2014 JUN/JUL

-7-

STAY IN TOUCH 0

STAY IN TOUCH INSÄNDARE

Instagram @tidningendummy @hybrispatba Vill läsa om pälsindustrin! Har en kanin och känner starkt för sådana frågor.

Svar: Vi kommer att titta djupare på pälsindustrin till nästa magasin. Dittills hoppas vi att appen Djurvänligt kan hjälpa dig en bra bit på vägen. @KadiaNandil Fashion, fashion, fashion! Kissar på mig så spännande det ska bli att läsa första numret!

Svar: Nästa nummer kommer att vara lika fullspäckat med fashion, fashion, fashion. Var så säker! @fredrikostlund Varför heter inte magasinet #Selfie?

Svar: Bra fråga. Vi övervägde flera träffsäkra namn och efter ett gediget urvalsarbete blev det till sist Dummy.

Med eller utan hashtag.

- 8 -

DUMMY.SE

Lyssna på Adam Samaras reportage En turkish delight bland småkakor. Om Sibel Karas kamp för att slå igenom i en bransch som sållar bort personer med utomeuropeiskt utseende. Vi frågor oss vilka mekanismer som gör modevärlden så vit och försöker ta reda på vad som krävs för att för att se en ökad mångfald. dummy.jmg.gu.se/radio Samma sport, olika kläder. Kvinnorna har kjol och trosor, männen har shorts. Titta på Lovisa Dahlströms och Nanna Isakssons reportage om sportmode och få reda på varför. dummy.jmg.gu.se/tv Vet du vad cricket är? Nej, trodde inte det heller. De flesta tänker nog på crocket – trots att cricket mest liknar brännboll. Titta på Gustaf Dominicus och Emelie Andreassons reportage, där de tar pulsen på en nygammal sport som försöker att växa sig stor i Sverige. dummy.jmg.gu.se/tv

JUN/JUL 2014 DUMMY

KRÖNIKA

Foppatoffeln - ett plastigt elände ”Ser du de där små hålen? Det är där din värdighet rinner ut!” Det lite så jag känner inför denna lilla fotbonad.

Lika hatad som älskad är foppa-toffeln.

Eller ja, Crocs som de egentligen heter.

Det är bortom mitt förstånd hur denna fula lilla gummitoffel har fått ett hem i nästan varje svenskt hushåll.

Hur kan en toffel göra mig så upprörd? Det har jag ingen aning om. Borde jag inte uppröra mig mer över världssvält, krig, rasism? Självklart gör jag det också. Men det känns lite lättare att ta ut sina aggressioner på en liten gummisko.

Så ful att den, enligt mig, kan jämföras med den gamla bruna gubbsandalen. En modern variant av den kanske? De små lufthålen är ju i alla fall likadana.

Nu påstår jag inte att jag är någon slags mode-expert, men jag hittade den här beskrivningen av foppa-toffeln på en webbsida för Crocs: ”Crocs är i första hand en arbetssko men den är även accepterad i modebranschen som ett trendigt plagg. Crocs-modellerna är många och likaså användningsområdena.” Nu undrar jag följande: VEM i modebranschen accepterar denna toffel som ett trendigt plagg?

Skor eller tofflor har ju genom tiderna ändrats.

På 70- och 80-talet skulle det vara träskor, 90-talet bestod av Birkenstock-tofflor, men även de sportiga ”badtofflorna”. Under 00-talet fortsatte trenden med Flipflop-tofflor och nu alltså

DUMMY 2014 JUN/JUL

Peter ”Foppa” Forsbergs namne Foppa-toffeln.

Enligt Wikipedia heter toffeln så i Sverige för att Foppa gick runt i Crocs på grund av en hälskada och sedan valde att lansera dessa otyg i Sverige. Jag älskar hockey. Och jag respekterar Peter Forsberg som hockeyspelare – han är en av de största. Men jag tycker han borde ha lämnat toffelmodet till någon bättre lämpad i ämnet. Spela hockey, träna hockeylag, gör något med hockey- det är du bra på! Men lämna tofflorna och modevärlden ifred. Å andra sidan kan man ju undra om det verkligen finns snygga tofflor – alls?! Men i min mening finns det i alla fall mindre fula tofflor.

Sommaren är ju tofflornas högsäsong. Och ja, Foppa-toffeln må vara bekväm och skön såhär lagom till sommaren, men finns det inget bättre?

Och om du nu väljer att använda dina plastiga vänner: Kom ihåg att värdigheten rinner ut även om du har strumpor i!

Johanna Enbäck

-9-

R

Att skapa en unik stil är viktigt för många. Men lika viktigt är också att få vara sig själv. Frihet är Medusas Wicked Womens främsta mål i livet. I sommar drar de ut på turné och säljer kläder ur folkabussen som osar peace, love and understanding.

Text: Melissa Gustafsson

ubrik

TEXT: - FOTO:

INGRESS

BRÖDTEXT

Bild: Beatrice Jacobson och Amanda de Aguiar

- 10 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

F

rihet framförallt

Barcelona, en varm sommardag och en lila folkabuss på en sidogata. Inuti pyntad med blommor och batikmönstrade tyger. Uppe på taket finns en kupol att sova i. Utanpå är Medusa’s Wicked Women avbildade med ostyrigt hår. Och så kläderna. Fransvästar, utsvängda byxor, etno- och blommönster ligger i högar överallt i bussen. I sovkupolen och på toaletten. Efter Barcelona blir det kanske Paris eller Berlin. Det vore drömmen.

Vid Stigbergsliden på Henriksberg i Göteborg hänger Beatrice Jakobson och Amanda de Aguiar upp sina nya affischer. Det är vår, solen lyser men den kalla vinden letar sig fortfarande in under tunna vårjackor.

På affischerna är de själva avbildade på psykedeliskt 60-talsvis. Drömskt och som en flört med decenniets sena rockkultur. De bildar Medusa’s Wicked Women. I mitten på affischen finns Medusas huvud, fullt av ormar.

Wicked Women kommer från låttiteln med samma namn av det amerikanska rockbandet Coven, vilka hade satanistiska influenser och bildades i slutet på 1960-talet. Men eftersom bandet låg före sin tid slog de inte igenom förrän mycket senare.

– Låten handlar om att inte ta någon skit och det är fint att som kvinna kunna sjunga den typen av musik på den tiden, säger Amanda.

Amanda sitter på huk vid en av glasdörrarna. Hon berättar hur viktigt det är för henne att känna sig fri genom det hon har på sig. Men hon vill inte begränsa sig i hur hon klär sig.

– Kläder representerar frihet för mig. Hade jag varit lycklig i mjukisbrallor hade jag haft det varje dag, säger hon.

Amanda har en lång aprikos kaftan med stora tygrosor längs kragen och vid ärmsluten. Runt huvudet ligger ett silversmycke med pärlor och stenar som hänger ner fram i pannan. På fötterna bär hon lila platåskor i mocka.

Ikväll arrangerar Amanda och Beatrice klubben The Imaginarium of Medusa’s Wicked Women eller en ”folkabuss-köpar-klubb” som de också kallar det. Bandet Demonen spelar. Pengarna de får in från inträdet och eventuella gåvor under kvällen ska gå till att köpa en

DUMMY 2014 JUN/JUL

folkabuss. En folkabuss som ska turnera genom Europa i sommar. En militärgrön, skattebefriad folkabuss från 80-talet med en sovkupol uppe på taket. Toaletten ska göras om till klädförråd. I folka bussen som ska målas om och fixas till, ska de resa, leva och sälja vintagekläder sommaren lång. Främst blir det kläder från 60- och 70-talet på olika festivaler och städer. Platåskor med träsula, virkade västar, pärlor och fladdrande byxor.

De första utsvängda byxorna, var en del av den begynnande hippierörelsen, och kom under slutet av 60-talet. Modet som kom skiljde sig radikalt ifrån hur det såg ut i början på decenniet. Efter 1965 började man nämligen att på Paris catwalks visa upp ett mode som endast var till för yngre. Det menar Eva Andersson som är lektor och undervisar i historia och modehistoria på Göteborgs universitet.– Före 1965 är det lite Malin i Saltkråkan över alltihopa, säger hon och skrattar.

Kjollängderna blir betydligt kortare och det blir en stor skillnad i hur yngre klär sig. På 70-talet börjar kilar sys in i jeansen. Mönster, pärlor, broderier, virkat, kaftaner, långa hårsvall och skägg visar sig. Och kläderna blir mer unisex. Eva Andersson menar att det fanns en stor likhet i vad män och kvinnor, som var unga och modemedvetna, hade på sig.

Fram till 1974 ligger fokus på folklore och man inspireras av ursprungsbefolkningar. Samtidigt drömmer sig många bort till exotiska platser, som Indien.

Anledningen ligger i att människor under tidsperioden 1965 till 1974 har ett stort intresse för samhällsfrågor, medborgarrättsrörelsen, tredje världen och liknande frågor som många engagerar sig i.

– Det finns en stor öppenhet och tilltro till att samhället kunde förändras till det bättre, säger Eva Andersson.

En hippierörelse föds och man börjar intressera sig för folkkultur och har en stark idé om gemenskap.

I Sverige börjar man idealisera det gamla bondesamhället. Där fanns inga klassmotsättningar och alla levde tillsammans i gemskap. Element plockas upp från ursprungsbefolkningar. Mittbena med flätor, fjädrar i håret, mocka och etniska mönster. Eva vill dock understryka att ”vanliga människor” inte nås av detta unga mode, utan det berör främst de yngre och modemedvetna.

Efter 1974 dör andan från ”The summer of love” från 1967. Samhällsklimatet förändras. Många människor blir, till följd av den ekonomiska krisen, av med sina jobb.

De egna samhällsfrågorna blir nu istället viktiga. Ett exempel är gruvarbetarstrejken som uppstår i England.

Det är också nu som punken kommer. Om Hippierörelsen var fredlig och organisk var punken aggressiv, destruktiv och nihilistisk. Urban, trasig och bokstavligen gjord utav otäcka sytentmaterial.

- 11-

Bild: Melissa Gustavsson

- 12 -

Bild: Melissa Gustafsson

JUN/JUL 2014 DUMMY

Bild: Melissa Gustavsson

DUMMY 2014 JUN/JUL

Bild: Melissa Gustafsson

- 13 -

”I natt ska du bli min” dånar det ifrån högtalarna när Demonen repar psykedeliskt mörka rocklåtar inför kvällens spelning. Ballonger i alla färger ligger utspridda på golvet framför scenen och längs väggarna hänger mönstrade tyger med små fjärilar fästa på. I rummet mitt emot DJ-båset har Medusas Wicked Women vikt och hängt upp de vintagekläder som är till försäljning i kväll. Västar i mocka och päls, jordfärger och långa klänningar. Batik-, etno- paisley- och blommönster trängs bakom bordet.

– Det känns lite jobbigt att sälja dessa. Känn vad mjuk den är, säger Beatrice och stryker handen över en brunspräcklig pälsväst.

Beatrice har en egensydd svart jumpsuit med utsvängda ben, svarta platåskor med bred sula i trä och en stor svart hatt. Brättet är precis så långt att den inte slokar. Över axlarna hänger en turkos blommig sjal med långa svarta fransar utmed kanterna. Hon pekar på den blommiga sjalen som hänger vid ingången mitt emot baren och formar ett dubbel-v.

– Det var inte meningen, men det blev ett par bröst och visar rätt bra vad vi står för, säger hon och ler.

Amanda och Beatrice sitter i ett av de mörka båsen.

Klockan är 19.23 och snart väntas alla komma, många i tidsenliga kläder. Skinnsoffan på båsets långsida sluttar lite och framför dem på bordet står en ölflaska med ett ljus i. För Beatrice började intresset för vintage för två år sedan. Hon gick i Nordstan i Göteborg under julruschen.

– Jag tyckte bara att alla hetsade och köpte, köpte, köpte. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag inte ville vara en del av detta, säger hon.

Istället började hon köpa second hand och vintage.

Sedan dess köper hon bara det. Och så har plaggen en historia menar Beatrice. Nästan detsamma gäller för Amanda som också vill försöka ta avstånd från massproduktionen. Hon menar att även miljösynpunkten är viktig, även om de i sommar kommer att åka runt i folkabussen, vilket tar skada på miljön. Men det är främst det estetiska som lockar dem till just 60- och 70-talet. Amanda som tyckt om långa klänningar sedan barnsben. För Beatrice kommer fascinationen främst från musiken.

– Allt jag gör är musik. Fastän jag inte gör musik, säger hon.

Amanda menar att kläderna på 1960- och 70-talet var en sorts en frigörelse. Precis som den är för dem själva nu. De vill ta tillbaka lite ifrån Woodstock, när alla dansade och gjorde som de ville. Människor vågade göra som de vill, menar Beatrice. De tycker att folk i dag verkar livrädda för att ens säga ”hej” till varandra på bussen, eller att bredvid varandra. Alla vill passa in och är livrädda för att vara någonting. Samtidigt som det är jätteviktigt att vara någonting. Det går inte hand i hand.

Människor är inte människor längre, menar de.

Känner ni er fria?

– Ja, säger båda.

Sedan tre år tillbaka känner Amanda att hon kan vara den hon är. Något som hände i samband med att hon började intressera sig för vintage för tre år sedan.

- 14 -

Nu är Amanda sin egen domare.

– Jag har alltid haft en frihetssträvan i mitt liv, även när jag har mått dåligt. Jag var ganska osäker och tyst.

Kläderna blev min trygghet, ett sätt att uttrycka mig på.

Jag har tagit på mig kläder efter hur jag har känt mig, förklarar Amanda.

Nästan detsamma gäller för Beatrice, fast från och med förra våren.

– Jag var utåt och gapig, och kläderna blev ett uttryck för vem jag var. Nu kan jag äntligen gå vart jag vill, när jag vill och se ut hur jag vill. Jag har alltid stuckit ut men nu är det bara för min egen skull, säger Beatrice.

De menar att deras kommande resa är en förlängning av den frihetssträvan de påbörjat. Att kunna förverkliga det vi innerst inne drömmer om.

– Tänk om man bara kunde sticka, säger många. Det är egentligen bara att göra, säger Beatrice.

De tycker människor låser upp sig för mycket vid saker som egentligen är helt oviktiga och de tycker många i dag verkar uppgivna. Att de möter uppgivenhet. Mycket handlar om materialistiska saker och mål som vi i vårt samhälle måste få tillgång till och uppnå, menar de. De tycker istället att vi måste leva våra liv, så som vi vill leva det.

I slutet på 80-talet börjar människor klä sig mer som de ville, i jämförelse med tidigare då det i större grad rört sig om ett universellt mode. I dag finns stora variationer och flera stilar som är moderna samtidigt, förklarar modehistorikern Eva Andersson. Hon menar att det visar på individualismen som karaktäriserar vårt samhälle i dag. Att det handlar om mig, min personliga identitet och hur jag visar min identitet för andra.

Vintage är delvis ett storstadsfenomen, ett medelkass- och hipsterfenomen. Att blanda nytillverkat och vintage är något som starkt markerar en identitet, menar hon. Däremot framstår de som går ”all in” och kör hela 50-, 60- eller 70-talsstilen inte som lika trendiga.

De blir snarare lite bisarra.

– Det är just det här med lite vintage som är en medelklassidentitetsgrej, säger hon.

Vintage kan vara ett sätt att uttrycka sin identitet, men också en kollektiv identitet. Ett exempel som lyste starkt för några år sedan var murarskjortan. Men Eva Andersson menar att det förrut var möjligt att dra fler slutsatser om vad en människa stod för, med hjälp av kläderna, än vad vi kan i dag.

– I dag är det den egna lätt ironiska identiteten man skapar, säger hon.

Två kompisar som hjälpt till inför kvällen sitter i båset bredvid och äter dagens vegetariska alternativ. De pratar högljutt och skrattar. Fler har anslutit inför kvällen.

Amanda får prata högre för att höras i den nu ganska stimmiga lokalen.

– Som sagt, om jag varit lycklig i mjukisbyxor, hade det varit det bästa någonsin för mig. Då hade jag haft det, säger Amanda.

Kvällens bartender duckar under de småblommiga brösten som hänger ner ovanför dörren närmast baren och avbryter. Han undrar om det är något som ska stå kvar på bardisken.

JUN/JUL 2014 DUMMY

Beatrice säger att han bara behöver låta gurkburken i glas stå kvar på bardisken. Rep, blommor, tejp och annat de använt för att pynta lokalen ska bort.

– Vi hoppas ödmjukt att några kommer vilja lägga små bidrag i den, säger Amanda.

Hon har glömt två burkar hemma men hoppas att de ska få sålt mycket av de kläder som de bunkrat upp med inför kvällen.

Kläderna de ska sälja på sin resa kommer från olika loppisar runt om i landet. Bästa tiden att göra loppisturné är nu när det är vår. Ladugårdsloppisar är en guldgruva när det gäller vintage. Tanken är att de i framtiden även ska kunna åka till större vintagelager och grossister och handplocka plagg därifrån.

Trots det, siktar de på att inta ha allt för höga priser, eftersom det tycker det är alldeles för dyrt att handla vintage i dag. Men en stor del i det hela är också att vara ”on the road” och på väg.

Varför då?

– Jag vet inte, säger Beatrice. Det är det här med en väg som bara är…

– Oändlig, fyller Amanda i.

– Den tar aldrig slut och sedan den amerikanska landsbygden, fortsätter Beatrice.

Beatrice och Amanda inspireras mycket av det resande livet, den nordamerikanska södern och landsbygden. Inte bara klädmässigt. Att helt enkelt resa runt, leva enkelt och följa dagens lag. Det var i detta de båda möttes för två år sedan. Amanda har aldrig förstått varför hon inspirerats av den här vägen men har alltid haft en stark vision och dragning till den. En väg som kan leda till vad som helst. Frihet.

Målet med resan är att leva på det sätt de vill och kombinera det med det som bådas hjärtan bultar för.

– Hur klyschigt det än låter, fan vad jag älskar gamla kläder alltså, säger Beatrice och skrattar.

I slutet på maj drar de bara. Första festivalen är Muskelrock i Alvesta. Just nu har de bara fragment av resan klar men de ska lägga upp en mer detaljerad plan. Kanske. Hela Europa är tanken, dit de kan ta sig med bussen helt enkelt. Folkfester och evenemang. Allt som är öppet och ute. Eller en trång sidogata i Barcelonan

Bild: Beatrice Jacobson och Amanda de Aguiar

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 15 -

Bild: Beatrice Jacobson och Amanda de Aguiar

Vintage: För att ett plagg ska få kallas vintage måste det vara minst tjugofem år gammalt, vara av bra kvalitet och ha tidstypiska snitt. Vintage är alltså inte samma sak som second hand.

60- talets klädmode: På 60-talet hette it-gatan Carnaby Street och London blev metropol för det nyfikna decenniet. Livsstilen var snabb och modet växlande. Ungdomen revolterade och framtidsoptimismen genomsyrade människorna som trodde allt var möjligt: åka till månen, jämställdhet, klä sig i plast och värma maten på några sekunder.

Politik var det stora samtalsämnet. När popkulturen slog igenom gav Beatles ungdomar långt hår. Hippies gav dem ännu längre, öppnade deras sinnen och vidgade deras byxben.

70-talets klädmode: Indien och andra exotiska resmål tillhörde mångas drömmar. Det naturliga, etniska och exotiska modet gick hand i hand med såväl flätor som kaftan. Den brända behån fick representera frigörelsen från ideal som man inte längre höll med om. Moderna strömningar som new age visade sig och hippiestilen utvecklades till en mer bohemchic variant. Biba-butiken i London var stället. Den skulle erbjuda ungdomar en komplett livsstil och sålde både vintage och nya kläder i art déco-snitt.

Källa: Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde

- 16 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Foto: Tulane Public Relations

Lasse Kronérs hårbåge borta Den berömda hårbågen som länge, kanske i 90 år, prytt Lassé Kroners välformade skalp är borta. Mannen, myten, legenden vars yrkesverksamma liv kretsat kring bingo, lotto och annat skräp som gått på tv, ser numera ut som en välpolerad bowlingklot ovanifrån. Känsliga läsare som anar ugglor i mossen kan ta ett djupt andetag. Lars är inte sjuk, han var bara bra taggad på en roll i en musikal och tog till saxen.

Ellen DeGeneres Alltid coola programledaren Ellen DeGeneres i sitt program The Ellen Show har ofta skapat rubriker. Men en dag vaknade hon upp med en vagel på ögat. En vanlig, mindre känd människa skulle nog få panik redan där. En tät stjärna skulle nog sätta ett helt sjukhus på fallet.

Men vad gör Ellen då? Sminkar halva ansiktet. Japp. Så cool är hon.

Det är kanske ingen modekupp i sig, men en tydlig markering från Dummy’s sida – Ellen DeGeneres är bäst i test.

Modekupperna vi minns Emellanåt får digniteter för sig att sticka ut. Det kan vara för att plånboken börjar bli tunnare, andra saknar uppmärksamheten.

Dummy gör en djupdykning i moderna historiens modekupper.

Lady Gaga’s köttklänning 2010 Foto: SWE_EUpress

Anders ”Svanslös” Borg

En medelålders man med hästsvans och ring i örat hör kanske inte till vanligheten. Ännu mindre vanligt är de inom politiken. Men Anders Borg verkade länge inte bli speciellt brydd om det. Till den dagen kommer då det blir för mycket. Detta händer alltså en dag den 2013. Sveriges finansminister klipper av sig sin berömda hästsvans. Strunta i nyheter om inflation som drabbar svenska finanser, när Borg vandrar in till presskonferensen första arbetsdagen efter den makabra förlusten av fyra hårstrån, får inte bara Sverige men världen en chock. Inte helt otroligt att Borg fick stående ovationer från världens PR-strateger.

Läs mer om detta på sida 54

DUMMY 2014 JUN/JUL

Foto: Adam Baracani

Det var knappast bara vegetarianernas maginnehåll som vände sig i magen när de hörde om den extravaganta stjärnan Lady Gaga’s nyaste outfit. Iförd i köttslamsor hängande över kroppen skapade stjärnan rubriker i hela världen.

Men en gång är ingen gång.

Hela två gånger har Gaga fått mänskligheten att se rätt både bokstavligen och bildligt talat – på MTV Music Awards 2010 och två år senare när hon postade en bild från sin världsturné Born this way.

Vissa är födda svin, andra blir det under sitt liv.

- 17 -

- 18 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Jakten på den försvunna hatten TEXT & FOTO: Fredrik Östberg

Från vardagsplagg till maskeradplagg, från plommonstop till baseballkeps.

Hatten är nästan helt försvunnen ur vår vardag och med den även dess symbolik, betydelse och historia. Men än finns de som alltjämt hoppas att hatten ska återuppstå.

– Ibland känns det som om att jag jobbar på ett museum, säger Karin Martinsson med ett skratt, och härmar sedan hur det kan låta när hattaffären Stiernglans får kundbesök.

– “Åh, en hattaffär, vad roligt, min mamma hade en sån hatt …”.

Den lilla butiken på turiststråket Haga Nygata i Göteborg är nästintill antik, en hattaffär som riktar in sig på klassikt hattmode är inte direkt en vanlig syn i butiksmyllan. Trots att det är tidigt förmiddag och butiken inte öppnar än på ett tag, så har fotograferandet av de modeller som står i skyltfönstret redan startat. I stort sett varje person med en kamera stannar till utanför butiken.

– Vi försöker hålla kvar det klassiska och få folk att förstå att det inte är så konstigt att bära hatt, att det faktiskt finns en historisk referens, säger Karin Martinsson.

Trots att de klassiska hattmodeller som säljs i butiken härstammar från hattens glansdagar så är Karin Martinsson ändå försiktigt optimistiskt inför den klassiska hattens framtid.

– Jag tror det kommer växa igen, men det kommer förbli för de som är intresserade, det kommer nog inte bli för gemene man, säger hon.

Karin Martinsson är en hattfantast. Hon är, utöver butikssäljare, även modist och gör egna hattar och accessoarer. Hon beskriver hattar som skulpturer, som kan addera mycket till en klädsel. Hon bär själv en av sina hattar, som litegrann ser ut som en gigantisk halv vindruva.

– Hatten kompletterar och det är väldigt lekfullt. Den ger varje människa en bättre hållning och lite bättre självförtroende, om du har hatt så ler folk mot dig, kanske inte i Stockholm men här gör dem det, säger hon.

Mitt i vårt samtal avbryts vi, någon knackar på.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 19 -

Karin Martinsson, iklädd en hatt hon gjort själv, hjälper Maj Högberg i jakten på en ny hatt.

Karin öppnar dörren.

– Större storlek, säger Åke Högberg med en suck, samtidigt som han äntrar den lilla butiken, trots att den öppnar först om en kvart. Åke och hans fru Maj är gamla vänner till ägaren av butiken och har träffat Karin förr i hattrelaterade ärenden.

– Det är någonting med färgen, den är för mörk, säger Maj om hatten hon har med sig.

– Jag skulle vilja ha haft en citrongul, någon lite mer crazy, säger hon glatt.

Det är hennes födelsedag och hon har fått en hatt av Åke som inte föll henne i smaken, nu ska den bytas.

Magdalena Nilsson blickar ut genom fönstret. Från hennes arbetsplats ser man i alla fall inte den där Stena Line-båten som alltid ligger vid kajen en bit bort. Annat är det längre ner i korridoren, i fikarummet på Folkteatern i Göteborg. Fikarummet har döpts om till Stenarummet, eftersom allt man ser är den där förbannade båten.

– Vi är ganska dåliga på vår egen klädhistoria, inte förrän det lyfts fram i någon film eller tv-serie så inser vi att ”oj, så där var det då”, säger Magdalena Nilsson när vi slagit oss ned på varsin sida av ett av rummets många arbetsbord.

Hon är kostymmästare på Folkteatern och även lärare i dräkthistoria på Tillskärarakademin i Göteborg.

Hatten har haft en stor roll att spela i modets historia.

Ofta har hatten haft ett starkt symboliskt värde på ett mer uppenbart sätt än andra klädesplagg, och har fungerat som en av de allra tydligaste klassmarkörerna i samhället.

– Under 60-70-tal börjar hatten försvinna mer och mer,

- 20 -

både för män och kvinnor.

Innan dess var det ju i stort sett ett obligatorium.

Man sa om en man som inte bar hatt att det var en ”halvherre”.

Det var inte riktigt okej socialt sett att inte ha hatt, det var lite suspekt, säger hon.

Historiskt sett så har skillnader i Magdalena Nilsson, kostymmästare klass mellan hatt, keps och mössa varit väldigt tydliga. Hatten har alltid varit ett väldigt dyrt plagg och förknippats med ekonomiskt välstånd. Medan kepsen var för barn eller dem som inte hade råd att köpa en hatt.

Under 1800-talet var det vanligt att man märkte sin hatt med initialer. När man sen lämnade den i garderoben så lade man den så att initialerna skulle synas så att andra kunde veta vem som hade den fina hatten.

Herrmodet var under stora delar av 1900-talet lite utav en borgerlig uniform. Den pålitlige mannen som arbetar och tjänar pengar, en allvarsam typ som man kunde luta sig mot när det blåste kallt. Raka motsatsen till dagens herrar med hatt, menar Magdalena Nilsson.

– Har man hatt idag är man lite excentrisk eller intellektuellt bohemisk nästan, som man i alla fall. Man tydligt vill visa sin egen identitet. Det har gått från

JUN/JUL 2014 DUMMY

den ena ytterligheten till det andra. Det är en ganska tydlig yttring av det individualistiska samhälle vi lever i idag, hatten är en bra symbol för det, säger hon.

Kvinnligt hattmode har haft en väldigt annorlunda utveckling jämfört med det manliga. Magdalena Nilsson menar att det är ett symptom för hela den kvinnliga dräkten. Mannen ska stå för trygghet och kvinnan för skönhet. Hatten har mer varit en del av kvinnans hela utstyrsel och bars därför ofta även inomhus.

Kvinnans dräkt har genom åren inte varit lika uniform som männens. Det har varit mer individuellt i såväl form som färg. Det gäller förstås även hatten. Kvinnor har kunnat variera sig och uttrycka sig mer genom de kläder och accessoarer de burit. Det var mannen som stod för kontinuitet och stabilitet medan kvinnan skulle visas upp som ett socialt smycke.

Hattens symbolik har också haft mer praktiska betydelser genom åren och dessa har spelat en stor roll i såväl krig och kärlek, som i döden.

– Det har funnits mycket symboler kring änkestånd.

Förr så hade man sorgflor, man täckte ansiktet på begravningen och även en bra bit efteråt. Ett heltäckande flor om man var närmast sörjande och halvtäckande om man var närstående. Om man var ung änka så var lila nästa färg som man fick ta till, eftersom man ville hitta en ny man som kunde försörja en, säger Magdalena Nilsson. Än idag kallas färgen lila i klädsammanhang ibland för ”det sista försöket”. Tar man på sig en lila klänning

DUMMY 2014 JUN/JUL

så är det sista försöket att hitta kärleken igen. Magdalena skrattar till och säger: – Carola hade ju en t-shirt där det stod ”ledig” med blinkande lampor på sig. Det var lite samma, hade hon för femtio år sedan haft en lila hatt hade det betytt samma sak.

I det militära så hade hatten en än mer praktisk funktion. Innan det fanns militära uniformer så var det svårt att se vem som stred för vilken sida. Det löstes genom att sätta olika sädesslag eller liknande i hatten.

Att visa tillhörighet till olika samhällsgrupper har också varit en del i hattens historia.

Under renässansen hade många män olika hattsmycken som var knutna till yrken eller föreningar.

– Dagens motsvarighet skulle kunna vara pins på kavajslaget, menar Magdalena Nilsson.

Sin rika historia till trots så spelar inte hatten någon betydelsefull roll i dagens mode, varken funktionellt eller symboliskt. I ett individualistiskt samhälle så ska det tydligt synas på dina kläder vilken person du är, vilket grupp du tillhör. Magdalena Nilsson tror att det kan vara nyckeln till att hatten kan vara på väg tillbaka.

– Jag tror att hatten som del i en ”uniform” är på väg tillbaka, säger hon och nämner hipster-modet som ett exempel, där sotarmössan är det som förenar många.

– När man tänker lite på det så är den mössan och andra plagg som markerar tillhörighet lite som soldaternas hattar med vete i, ”skjut inte på mig, vi är på samma sida!”, säger hon.

- 21 -

”Jag tycker om stora dramatiska vingar och sånt”, säger Linn Becker som går andra året på Tillskärarakademin

Precis runt hörnet från Bingolottos tv-studio i ett av Göteborgs många industriområden sitter Linn Becker i ett färgglatt rum fyllt till bredden av hattar. Hon går sitt andra år på Tillskärarakademins modistutbildning.

– Man märker när man pratar med folk att det är många som vill ha hatt, men de tror inte att de ska passa i det, säger hon.

Under utbildningen har Linn fått göra allt från klassiska modeller till egna, mer äventyrslystna, kreationer. Hon säger att hon är särkskilt svag för ”stora dramatiska vingar och sånt” och pekar ut just en sådan hatt på en hylla.

Ivrigt påhejad av sin man Åke provar sig Maj Högberg fram i hattbutiken.

Linn har svårt att planera inför framtiden, även fast hon känner att det börjar bli dags. Hon har nyligen haft praktik i London hos den legendariska irländske modisten och hattmakaren Philip Treacy, vars långa meritlista bland annat innefattar inte mindre än 36 av de hattar som bars under Cate Middleton och Prins Williams bröllop. Även fast Linns karriär precis har börjat så tycker hon själv att det går bra och hon får kontinuerliga beställningar på hattar.

– Det kan vara allt från artister som ska ha hatt på scen till vanliga människor som bara vill ha en. Hattar är ett roligt sätt att uttrycka sin stil på, säger hon.

Linn tycker sig se ett mönster i det hennes kunder beställer. Trots att hon gör alla möjliga typer av hattar så är det alltjämt många som vill beställa de klassiska modellerna.

– Det känns som om att det finns en större efterfrågan än vad som finns i butiker, jag tror den är större än de stora företagen vet. Folk vill ha klassiska modeller, menar Linn.

Kanske borde hatten inte ses som en historisk artefakt utan, precis som mycket annat mode, som någonting som kommer och går. Linn Becker tycker att hattens tidigare betydelse är överskattad och förespråkar en

- 22 -

mer pragmatisk syn.

– Jag tycker inte historiken spelar så stor roll, gillar man någonting och det passar så är det väl bara att köpa det?

I hattaffären fortsätter födelsedagsbarnet Maj Högbergs sökande efter någonting mer ”crazy” än den hatt hennes man Åke tidigare valt ut.

– Den orangea hatten där, får jag ett ex, säger hon.

– Du den var fräck, kommenterar Åke, samma sekund som Karin Martinsson placerar hatten på hans frus huvud.

Maj är inte lika förtjust i den som Åke. Högst upp i ena hörnet av butiken sitter det en citrongulsaktig stråhatt på ett skyltdockshuvud. Karin plockar ner den.

– Den här då, den är ju nästan citrongul, vi har bara ett exemplar kvar och den är i small så den kanske är för liten, säger Karin.

Maj sätter den på sig och synar sig själv i spegeln. Den är inte för liten, den sitter nästan perfekt. Hon ser ut att gilla det hon ser, men är lite osäker på om hon verkligen kommer använda den. Rummet tystnar för en stund.

– It’s your hat, baby, säger Åke till slut.

– Är den det? Frågar Maj. – Jadå, svarar hann

JUN/JUL 2014 DUMMY

Perspektiv

Dr Martens En klassiker att göra anspråk på TEXT: Adam Samara

De är dojorna med ikonstatus som länge var en självklar accessoar för de som ville rikta en känga mot etablissemanget.

Den hårda men förvånansvärt flexibla gummisulan fäst med den karaktäristiska gula tråden, har älskats och slitits av punkare, skinnskallar och andra grupper, vars val av musik och livsåskådning syftat till att placera dem utanför mittfåran. Men kängans symboliska värde till trots har den, som många andra kreationer, sitt ursprung i mer praktiska omständigheter.

Dr Martens skapare, den tyska krigsveteranen och militärläkaren Klaus Märtens, fick inspiration till kängan under en skidsemester i de bayerska alperna efter krigsslutet 1945. Han hade skadat vristen och hans skavande tyska militärkängor underlättade inte läkningen. Han sökte bättre ergonomi. Överblivet gummi från det tyska flygvapnet Luftwaffe blev sulor och läder till kängans överdel fick han från gamla officersbyxor.

Men det var i Storbritannien som Dr Martens fick sitt genombrott och började produceras i större skala i början på 60-talet. Inledningsvis populär bland arbetarklassen som uppskattade kängans dämpning och komfort. Det var senare arbetarklassens kvalitetstämpel som gjorde Dr Martens till ett självklart val för de grupper av ungdomar som inte kunde, eller ville identifiera sig med samhällets övre skikt.

DUMMY 2014 JUN/JUL

Idag är Dr Martens en självklar del av många välsorterade skobutikers sortiment. Det läder som i kängans ungdom, precis som Henry Fords T-modell, endast kom i svart, finns idag i regnbågens alla färger och diverse blommiga mönster. Skepnader som kan tyckas utstråla allt annat än arbetarklass och anti-etablissemang. Dr Martens är i dag i allt väsentligt mainstream. Men istället för att fråga sig varför ”mainstreammonstret” alltid ska sluka ungdomsrörelsernas symboler, så ska man kanske betänka att förhållandet kan vara det motsatta. Punkare och grungerockare har blivit kulturtanter och gubbar med större intresse för mikrobryggerier än samhällskritik. Samtida ungdomskulturer med slagsida åt det etablerade samhället anammar ofta en helt annan stilistik.

Har då tolvhålaren helt förlorat själ och potential för provokation? Kanske. Oberoende av Dr Martens nuvarande placering som en i mängden så förblir det dock en känga med historia. Men i Svenssons hylla lär den stå tills någon rörelse gör anspråk på den igen.

- 23 -

What makes

a trend - 24 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Jackie Kennedy lämnar John F Kennedys begravning i en helsvart klänning.

Plötsligt finns en trend överallt. På catwalken i någon av modemetropolerna, på supermodellen eller på någon bloggare. Alla har plötsligt lagt beslag på just detta. Men trender är sällan en plötslig händelse, det tar tid innan de expanderar.

TEXT: Nadia Kandil

I samband med att Phoebe Philo, chefsdesigner på Céline, tackade för sig efter en visning i Paris kom hon ut på catwalken i marinblå polotröja, svarta lösa kostymbyxor som var snäppet för långa och korvade sig något på hennes kritvita Adidas Stan Smiths. Nu var saken avgjord. Det blev officiellt, high street fashion och high fashion hörde ihop.

DUMMY 2014 JUN/JUL

Ett klädesplagg, ett par skor eller en väska som för några år sedan var otänkbart men som nu inte går att komma undan. För några år sedan klarade man sig galant utan just detta i garderoben, men nu utgör avsaknaden ett stort tomrum och inga utstyrslar verkar gå ihop om vi inte anammar trenden som för tillfället råder.

– När en trend slår igenom har den ofta legat och puttrat i många säsonger. Man räknar med att det tar ungefär tre säsonger innan fenomenet syns i butiker och på folk på stan, säger Tomas Erdis, stylist och make up artist med bland annat modemagasinet Elle som största uppdragsgivare.

Vissa trender agerar helt tvärtemot, de kommer inte och går. De kom en gång för länge sedan och har varit lika aktuella hela tiden. Det pratas inte om dessa trender på samma sätt. Det finns klassiska plagg som introducerades samtidigt som den moderna

- 25 -

Bild: Nordsika Kompaniet

Bild: Nordiska Kompaniet

modebranschen tog form i början på 1900-talet.

Dessa plagg, väskor eller skor behöver ingen framgångsrik bloggare eller modell som frontfigur för att gemene man ska komma ihåg dess existens. De bara finns där och utgör en naturlig del i våra garderober.

Oavsett om trenden är en så kallad klassiker eller om det är en våg som tillfälligt sköljer över oss har de en sak gemensamt. Alla bryter mot någon norm, går emot och blir en kontrast till det som har varit. Ger oss något nytt och fräscht. Förändrar klädkoder som för en tid verkar självklara.

– Nya trender föds ju ofta för att man söker efter något nytt. Det är inte unikt för modebranschen. I alla kreativa branscher ser man sådana typer av svängningar, säger Tomas Erdis.

Under många säsonger, fram till 2010, var modescenen influerad av maximalismen. För någon som inte var insatt skulle man kan kunna tro att inspirationen var julgranar och extravaganta teaterföreställningar.

Nicolas Chesquiere, chefdesigner på Balenciaga, skickade ut sina modeller i färgglada cocktailklänningar med matchande strumpbyxor. När John Galliano fortfarande basade över modehuset Dior kom influen-

- 26 -

serna från hans excentriska personlighet. Det var mer smycken, mer mönster, skira material, skrikande färger och gärna allt på en och samma gång.

Sedan hände något. Modevärlden ville ha något nytt och det vände mot det minimalistiska hållet.

Vi bytte ut det överflödiga mot enkla snitt, enfärgade plagg och detaljer som var mycket mer subtila.

Phoebe Philo kom tillbaka som designer, den här gången fick hon uppdraget att leda modehuset Céline. Medan de flesta andra designer fortfarande jobbade på sina rosa pälsar och paljettklänningar fokuserade Philo på något helt annat. Hon ville bygga upp en garderob som inte fokuserade på trender utan som skulle hålla år efter år. De enda detaljerna vi såg hos henne var asymmetri på plaggen. Tillverkade i de bästa kvalitéerna, något som nu kom att bli allt viktigare.

– Den här simpla och enkla minimalismen som är överallt i dag har vi till mångt och mycket Phoebe Philo att tacka för, säger Tomas Erdis.

– Plaggen är inte styrda av säsonger utan är ganska klassiska i stil och utförande. När du köper något vet du att du kan det år efter år, säger han.

JUN/JUL 2014 DUMMY

Modedesigner hämtar i större utsträckning inspiration från gatan. Det var här den nya vågen av en mer avslappnad approach till kläder och mode och ett närmande till gatustilen som Phoebe Philo beredde väg för.

Nu gick allt väldigt fort. Alexander Wang debuterade på catwalken och uttryckte sin kärlek till hip hopen och gatumodet, både uttalat och genom sina kollektioner.

Riccardo Tisci, på Givenchy, introducerade oss för hur gatumode och haute couture kunde mixas. Han designade stora delar av haute couture kollektionen i ribbade material. Några år senare skickade han ut sina modeller på catwalken iklädda printade collegetröjor.

säger Tomas Erdis.

I och med att kvinnor började strida för sina rättigheter i början av 1900-talet samt Första världskriget började helt andra krav ställas på kläderna kvinnor bar.

Hittills krävde modet stora klänningar, korsetter som klämde åt midjan till minimum och hattar som vägde lika mycket som ett spädbarn. Under kriget blev kvinnorna tvungna att börja jobba och nu sattes andra krav på den garderob man hade.

Hedi Slimane tillträdde som chefsdesigner på det anrika franska modehuset YSL, helt utan formell träning i yrket och med en förkärlek för gatorna i Los Angeles.

Hans ärkefiende Gabrielle ”Coco” Chanel klädde samma grupp av kvinnor och hon har haft inflytelse på sättet vi klär oss än i dag.

Nu blev kvinnorna som personer mer viktiga och därmed kan man säga att deras klädsel blev mindre viktig, eller mindre utsmyckad och prålig. Nu skulle klädseln ge kvinnan utrymme att definiera sig själv som person.

Den lilla svarta klänningen var så pass enkel att accessoarerna som valdes till blev mer personliga och definierade personens stil.

Chanel var inte ensam eller ens först om sina plagg, mycket hon satte sitt namn på var kopierat från andra.

Men hon gjorde det kommersiellt och var själv en personlighet som tilltalade kvinnorna då. Hennes vision var att enkelhet är nyckeln till elegans och ville göra sig av med detaljer som eventuellt kunde sakta ner kvinnan.

Med tiden blev klänningen något som alla hade. Det verkade som om den hade allt och kunde användas i alla tillfällen. Till sorgeperioderna efter världskrigen, den var praktisk när kvinnorna blev tvungna att jobba i fabrikerna. Färgen svart är förförande och mystisk, med rätt accessoarer och rätt design kunde den både vara praktisk men också kvinnlig, förförande och sensuell.

Efter Andra världskriget och i takt med att modeindustrin återhämtade sig föddes fler designer som gav den lilla svarta nya former.

Christian Dior slog igenom med ”New Look” 1947, nu skulle midjan vara markerad och kjolen vid. Cristobal Balenciaga blåste nytt liv i den lilla svarta genom att skapa tydligt inspirerad av arkitekturen och konststilar som kubismen. Även överlevaren från förkrigstiden, Coco Chanel kom starkt tillbaka med sina enkla svarta klänningar.

I takt med att Hollywood växte med sin filmindustri spreds också den lilla svarta som det perfekta plagget.

Hubert de Givenchy klädde Audrey Hepburn i en svart klänning, klassiska Wayfarers och ett stort pärlhalsband i Truman Capotes film ”Breakfast at Tiffany´s”.

Marilyn Monroe har både figurerat som femme fatale i den lilla svarta men även när hon gjorde sin sista intervju och på många sätt släppte in läsaren på livet, iklädd en svart klänning.

Ingen glömmer bilden av Jackie Kennedy med sina två barn på sin mördade mans begravning iklädd en enkel svart klänning med en enkel svart jacka.

– Det här är ett plagg som jag vågar påstå finns i varje kvinnas garderob, säger Tomas Erdis.

Raf Simons trädde i samma veva in på Dior och hävdade själv att överdådig haute couture inte var något som inspirerade honom. Han ville designa med inspiration från riktiga människor och han vill se människor bära hans kreationer. ”Otherwise, what is the point” sa han i en intervju med Style.com efter sin haute couture visning 2013. Det här ledde till en förändring för hela branschen.

Nu började designers som hittills varit förknippade med high fashion designa för både sportmärken och kedjorna, genom så kallade designsamarbeten. H & M slog igenom med sina samarbeten och sammanförde high fashion och street wear.

– H & M lyckades tidigt snappa upp den nya vågen av inspiration och förhållningssätt till mode bland folket. På det sättet gjorde man high fashion till något mitt ibland oss, säger Tomas Erdis.

Att designa inspirerad av gatan känns plötsligt så mycket mer äkta, nu vill man skapa kläder som folket faktiskt kan bära.

Modefolket var inte sena att haka på, plötsligt var det otänkbart att inte ha en printad collegetröja i garderoben.

I takt med att fler av de stora modehusen inspirerades av sporten och av stilen på gatan började vi vanliga människor plötsligt strosa omkring i sneakers med en inbyggd platå. Att matcha joggingbyxor med stiletter blev nu den mest självklara saken i världen och att använda de mest blänkande stenarna på halsbanden till en enkel och grå collegetröja förvandlades till någon sorts uniform.

Snart skulle vi matcha även skjortan, kavajen och de dressade byxorna till de allra mest klassiska sneakers, Adidas Originals och Stan Smiths eller Nike Air Max.

Ett av de äldsta och mest ikoniska plagg i modern tid är ”den lilla svarta”. Enkelt förklarat är det en svart klänning som i sin utföring bör vara ganska simpel.

Grundtanken, som Coco Chanel har uttryckt sig är att den skulle personifieras av den som bär klänningen.

– Denna klänning har över 100 år på nacken och kan egentligen se ut lite hur som helst. Den ska vara svart och din räddare i nöden när ingenting annat passar,

DUMMY 2014 JUN/JUL

Jean Patou sägs ha befriat kvinnorna från korsetten. Han utgick ifrån att hans kunder var kvinnor som inte längre bara observerade, utan som aktivt deltog i till exempel sport- och utomhusaktiviteter.

- 27 -

– Det är tack vare sin enkelhet men också symboliken färgen svart alltid har haft. Det är lite mystiskt och sensuellt. Men samtidigt praktiskt och diskret, säger han.

Både moderna designer och celebriteter har valt den lilla svarta framför något annat plagg. Calvin Klein gjorde den minimalistisk, Kenzo och de japanska designers levererade en variant inspirerad av kimonon och Versace skapade sin ikoniska lilla svarta med stora guldiga säkerhetsnålar.

Det kanske inte är svårare än att kvinnor vill kunna definiera sig själva och sin egen stil. Genom att sätta på sig ett plagg som både kan vara feminint och sexigt samtidigt som det kan vara sorgligt, tråkigt eller praktiskt har vi möjlighet att variera oss. Genom accessoarer, eller bristen på accessoarer talar vi om vilka vi är för stunden, eller vem vi önskar att vara.

Den lilla svarta har varit med oss i över ett sekel och vi känner oss säkra när vi använder den, oavsett tillfälle, samhällsklass eller rådande trender. ”One is never underdressed or overdressed in a Little Black Dress”, Karl Lagerfeld”n

Bild: Ann-Sofie Back

- 28 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

En Turkish delight bland småkakor

Med ett enormt självförtroende och unikt utseende visste Sibel Kara att hon skulle lyckas som modell.

Hennes driv tog henne ända vägen till bästa sändningstid. Men i slutändan skulle det visa sig att hon inte hade näsa för modebranschen.

– Jag ska bli den första turkiska supermodellen tänkte jag för mig själv. Och enda sedan dess har jag verkligen kämpat hårt för att komma någon vart, säger Sibel Kara.

Hör reportaget om Sibel Karas kamp för att slå igenom i en bransch som sållar bort personer med utomeuropeiskt utseende. Vi frågor oss vilka mekanismer som gör modevärlden så vit och försöker ta reda på vad som krävs för att för att se en ökad mångfald.

Lyssna på: dummy.jmg.gu.se TEXT: Adam Samara - FOTO: Willgot Englund

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 29 -

Favelas TEXT: Emelie Carlsson - FOTO: Emelie Carlsson, Style.com

Modehuset Givenchy släppte en t-shirt med trycket favelas. Något år tidigare lanserades klubben Favela chic i storstäder som London och Paris. Västvärlden har under lång tid lånat inspiration av andra kulturer utan att ifrågasättas.

Inför 2014 lät Djungeltrumman några av Sveriges medieprofiler förutspå årets trender. Kulturjournalisten Fredrik Strages svarade begreppet kulturellt bemäktigande. Möjligen låg det en viss ironi bakom svaret, men det finns definitivt en anledning till varför han svarade just så. Kulturellt bemäktigande är en ganska direkt översättning av engelskans cultural appropation. Ett begrepp som uppstått i en kritik mot västvärldens, kanske framförallt modeindustrins, förmåga att “låna”- i deras ögon inspireras - av andra kulturer. Marginaliserade grupper vars situation används av modedesigners i kommersiellt syfte.

Begreppet fick ett stort medialt genomslag samma år Fredrik Strage gav sin framtidsprognos. 2012 skickade modehuset Rodarte sina modeller längs catwalken iklädda aboriginska mönster och kroppsfärg. Uppmärksamheten lät inte vänta på sig och Rodarte kritiserades för att på ett smaklöst sätt ha inspirerats av en folkgrupp som under lång tid levt under ett extremt förtryck.

Advokaten och FN-experten Megan Davies kallade det “offensive”.

Raden av exempel fortsätter. I augusti 2013 tvingades H&M dra tillbaka ett hårband liknande den fjäderskrud hövdingar bär i Nordamerika. Den sågs på många håll som ett hån mot den stolthet den betyder för människor i dessa samhällen. I Sverige blev designer Gudrun Sjödén anklagad for kulturellt bemäktigande då hon släppte en kollektion inspirerad av samerna. Ett av världens största modehus har två gånger på kort tid diskuterats i sammanhanget kulturellt bemäktigande, franska Givenchy. 2013 släpptes kollektionen Nerd Africa. Designer Riccardo Tisci ska ha inspirerats av hur afrikanska pojkar klär sig. Året innan skapade Riccardo Tisci en t-shirt med trycket ”Favela”. T-shirten blev snabbt omskriven och hyllad av bloggare och modejournalister. Riccardo Tisci förklarade trycket med att ”män i favelor är mer naturliga och självständiga..de är inte rädda att mixa och matcha kläder. De representerar sensualitet, street och elegans”.

Namnet ”Favela” syftar till kåkstäderna i Rio de Janeiro, Brasiliens näst största stad. Favelorna är boende åt de fattigaste delarna av befolkningen.Där en månadsinkomst för en hel familj kan ligga på ungefär 800 real, det vill säga ungefär 2400 svenska kronor.

Givenchys t-shirt kostade 3000 kronor.

- 32 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Aline Gallo från Brasilien bodde tre månader i favelan Pavaozinho. Hon tvingades flytta därifrån eftersom hyrorna höjdes i samband med ”utrensningen” inför fotbolls-VM i sommar och OS 2016.

– Jag hade tur som hittade någonstans att flytta, men många hade ingenstans att ta vägen. Det är för dyrt överallt, säger hon.

Aline Gallo har varken hört talas om Givenchy eller t-shirten. Hennes kompis Sandro Langer har däremot gjort det och när den kommer på tal skakar han på huvudet.

– Människan är inget gott släkte.

Emma Lindblad doktorerar i modevetenskap vid Stockholms universitet. Hon menar att det är av stort intresse att prata om kulturellt bemäktigande i förhållande till modebranschen eftersom det finns en stor komplexitet i processen att föra något som är så symbolladdat från en kontext till en annan.

– De upprörda känslor som kan uppstå när en grupp människor upplever att något som är väldigt viktigt och starkt symbolladdat för dem blir ”kidnappat” av marknaden och exploaterat i syfte att dra in pengar till ett företag är något som måste problematiseras i en större kontext, säger hon.

Emma Lindblad menar att det är banalt att avfärda dessa känslor.

– Att begrepp som kolonialism och rasism dyker upp i denna typ av debatter är ett tecken på att det finns ett behov att förklara dessa skeenden på en strukturell nivå. Utifrån den närliggande historia västvärlden har av att dominera minoritetsbefolkningar så önskar jag att det skulle finnas en större kulturell respekt. Personligen känns Givenchys t-shirt med favelatryck som ett uttryck för maktutövning som känns minst sagt cynisk, säger hon.

Det är tidig förmiddag i Botafogo, ett medelklassområde i centrala Rio de Janeiro. På gatorna rusar kostymklädda män och kvinnor på väg till sina arbeten.

Ett ögonkast upp, i Botafogos östra delar, tornar sig ett berg i gult, blått, rosa och grönt. Färger på de cementhus som agerar bostäder åt invånarna i Santa Marta.

Rio de Janeiros kanske mest kända favela. Även här har arbetsdagen börjat, men kostymerna saknas. Få av favelabona höjer blicken när de ser en grupp vita västlänningar passera. De är vana numera. Mycket tack vare mannen som tog moonwalken till gatan. 1996 spelade Michael Jackson in musikvideon till They don’t care about us i Santa Marta. Till en början var myndigheterna emot förslaget då de menade att det skulle bidra till en negativ bild av Rio de Janeiro. Men videon spelades in och resulterade, utöver uppmärksamhet världen över, i en bronsstaty av Michael Jackson. Något som Santa Marta- bona nämner med stolthet.

Brasiliens favelor har under årtionden förknippats med våld och missbruk. För att kontrollera detta beslutade Brasiliens regering att tillsätta specialpoliser, Pacifying police forcements, i de olika favelorna.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 33 -

Santa Marta var 2008 den första favelan där försöket utför des.Aline Gallo bodde inte i Santa Marta, men har

- 34 -

besökt den flera gånger. Hon menar att det bakom Santa Marta- bornas ivriga pekande på statyn av Michael Jackson döljer sig andra tankar.

–Dels klagade många på att med de nya som flyttade till favelan kom också en hyresökning. Dessutom har våldet blivit värre i favelorna. Eftersom det kommer folk till favelan som inte är därifrån inträffar fler rån. En enda röra, suckar hon.

Hannah Pollack Sarnecki, doktorand i socialantrolpologi vid Stockholms universitet, har skrivit avhandlingen Youth, Bailes and Uncertainty in Rio de Janeiro och som fältstudie bodde själv i en favela i nio månader.

Hon berättar att Brasiliens styre sedan slaveriets dagar hårt arbetat med att lansera en positiv bild av landet, både nationellt och som exportvara.

– Landets fattiga, svarta favelabefolkning har sedan 1940-talet fått representera ett annorlunda, färgstarkt, sensuellt och exotiskt land där ”vad som helst kan hända”. Samtidigt har den här delen av befolkningen alltid städats undan, diskriminerats och förtryckts.

Att Rios favelor har blivit en turistattraktion skvallrar väggarna på fasader och i stadens hostels om. Överallt hänger affischer om så kallade Favela funk parties.

Sloganen är ”party like a local”.

– Jag kopplar ”kommersialiseringen” av favelas till både en global ”favelatrend” där musik, film, mode och så vidare ingår och nationellt till favela-turism som har fått sig ett uppsving i samband med ”uppgraderingen” av kåkstäder, säger Hannah Pollack Sarnecki.

Enligt Hannah har det blivit populärt under senare år att besöka platser där våld är huvudattraktionen, som favelor, under senare år. En så kallad ”Dark tourism”.

Hon menar att den typen av turism skulle kunna leda till ökad kunskap om favelabornas levnadsvillkor och en mer nyanserad bild av favelorna. Men så är sällan fallet.

– När jakten på det autentiska och äkta blir en nöjesresa in i människors vardagsrum, och folks lidande blir en ”vara”, finns risken att man ytterligare bidrar till det stigma och det strukturella våld favelabor redan är utsatta för i så hög utsträckning.

– Inte sällan är det just stereotypa föreställningar man använder sig av när man ”säljer” favelan, vilket gör att de förutfattade meningar som redan finns om favelabor snarare än att ifrågasättas, förstärks. Även Emma Lindblad menar att det kulturell inspiration likväl kan vara positiv och att det är viktigt att tänka på att saker inte har ett inneboende symbolvärde såvida vi inte tillskriver dem betydelse.

– Om vi ser tillbaka på 1900-talets modehistoria så var inspiration ifrån andra tidsepoker och kulturer mycket central. Detta går delvis att förklara med att det blev möjligt för designers att hämta denna typ av inspiration: flygindustrin utvecklades så att det gick att resa till andra länder på ett lättare sätt, fotografiet blev mer tillgängligt, litteratur mer spridd, den tekniska utvecklingen inom tillverkningsindustrin förbättrad, osv.

Hon menar att det inte finns någon enkel gränsdragning kring när lek och inspiration går över i kränkningar.

JUN/JUL 2014 DUMMY

En generations uppfattning av ett fenomen kan förändras över tid, kultur är inte statiskt.

– Ett tydligt exempel är palestinasjalen, som har varit väldigt symbolladdad och uttryck för en politis ståndpunkt, men som numera säljs på diverse modekedjor och ses bäras av unga människor som kanske inte lägger mer värderingar i mönstret än att det är fint.

Emma Lindblad berättar att modeindustrin som bransch under lång tid har varit föremål för moralisk kritik.

– Mode bärs på kroppar och blir därmed väldigt synligt.

Samtidigt existerar inte modeindustrin i ett vakuum, den speglar hur samhället ser ut över lag. Det är dock ingen ursäkt att svära sig fri från ansvar.

Vid torget där Michael Jackson står placerad vinkar Sonia in turister i sin souvenirshop. Här samsas tygpåsar med texten ”Santa Marta- we care” med vykort av regnbågsfärgade tegelhus. Sonia arbetar egentligen med guidade turer i Santa Marta, men eftersom få kan engelska i favelorna hjälper hon till i butiken när det behövs.

– Vi är väldigt glada för alla turister som kommer hit.

Det bidrar till en positiv bild av favelorna, säger hon.

Men motsvarar den positiva bilden verkligheten?

Har försöken att städa upp i favelorna inneburit ett minskat våld? Sonia får plötsligt bråttom att vinka in ett gäng nya turister och frågan blir hängande i luften.

Hannah Pollack Sarnecki bodde i en favela i norra Rios utkant som ännu inte ockuperats av polisen.

Många av hennes vänner i favelorna är aktivister eller funkartister som med skräck ser på vad som sker i de ockuperade områdena. Områden där det ständigt rapporteras om övervåld från polisens sida.

– Senast här om dagen fick jag mejl från vänner som berättade att de varit på begravningen av en dansare som nyligen dödats av polisen i en favela polisen tagit över.

Sedan i juni förra året har massiva protester, triggade av höjda priser på bussbiljetter, ägt rum i Rio. Människor protesterat mot att så enormt mycket pengar investeras i VM och OS, samtidigt som skola och sjukvård är undermålig. Många protesterar också mot korruption och mot polisens brutala metoder.

– Även om många favelabor är trötta på gängens styre och våldsamma sätt och verkligen vill ha förändring, känner jag ingen i Rios favelor som anser att polisen gör deras områden till en fredligare och tryggare plats, säger Hannah Pollack Sarnecki.

Det är lunchtid i Santa Marta. Ur hål där det egentligen skulle suttit fönster blandar sig brasiliansk musik med matos. En hund har hittat en plats i skuggan på en hög sopor. Längst ner på kullen som utgör hemmet åt befolkningen i Santa Marta tornar husen från Sonias vykort upp. Hus med fönster. Hus som renoverats inför kommande VM och OS. Hus där kulhålen målats över och ersatts med regnbågsfärger. Hus som liksom Givenchys t-shirt utåt sett representerar Rios favelor. Men döljer verklighetenn

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 35 -

Ghanas fotomodeller förena er!

TEXT: SIGRID ROSELL

Modellyrket, många unga killar och tjejers dröm. I Sverige ses yrket som väletablerat.

I Ghana ses modell inte ens som ett yrke.

Dåliga villkor och minimal lön gjorde att Kwame Osei Nyarko fick nog och startade Ghanas första fackförbund för modeller.

- 36 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Fr. v. t. h.: Fotomodellerna Caleb Mensah, Kwame Osei Nyarko och Lord Ameyao Gidiglo provkรถr sin nya hemsida.

Foto: Sigrid Rosell.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 37 -

Söndag i Ghanas huvudstad Accra. En ung försäljare balanserar tunga varor på skallen. Gata för gata tar hon sig fram, försöker locka till sig kunder. Trafiken är tung. Aldrig är det tyst. Bilar tutar. Ibland bara för att hälsa, ibland för att skrämma bort en höna från gatan.

Accra är också högkvarteret för modeindustrin som växer sig allt starkare i landet.

Kwame Osei Nyarko torkar vant bort de svettpärlor som envist droppar ner från hans panna och landar på tangentbordet på hans laptop. På tolfte våning i skyskrapan på Oxford Street håller han idag ett möte med ledningen i den organisation han leder och som han fäster sitt hopp vid.

Han ska med hjälp av Models Association Ghana skapa en profession.

– När folk frågar vad jag jobbar med svarar jag modell. Då tittar de oförstående på mig och frågar, vad mer jag jobbar med. Jag ska kunna vara ”bara” modell. När folk säger att de arbetar som revisor är responsen ofta positiv, vi vill skapa samma sak med modellyrket, säger han.

Models Association Ghana är en första icke-kommersiella organisationen för modeller i landet och vittnar om en utveckling av modebranschen som annars kan kännas långt borta i ett samhälle som håller hårt på gamla traditioner. Enligt Kwame växer industrin och inställningen till mode blir allt mer positiv, just därför har han haft möjligheten att utveckla organisationen. Utöver att leda organisationen jobbar han med stora designers, han syns i reklam över hela Afrika och han arrangerar events. Med sig vid sin sida har han Lord Ameyao Gidiglo som är projektansvarig och Caleb Mensah som är administratör. Alla har en karriär som modell i cv-et.

– Kalla oss ”Dream team”, skojar Kwame.

Naturligtvis finns yrket redan där rent inofficiellt, men det handlar om att öka förståelsen och statusen av modellandet. Först då kan villkoren bli bättre.

– Modeller är prostituerade och fyllon, det tror många här, berättar Lord.

Kwame förklarar att modellbranschen tidigare gått dåligt. Det var svårt att få jobb för modeller och de som fick jobb hade svårt att få värdiga villkor. Han uppskattar att det hela började utvecklas för några år sedan, ungefär år 2009-2010 då industrin satte igång på riktigt med fler shower, nya klädkedjor och fler agenturer.

- 38 -

Orsakerna till att organisationen behövs är många men pengar är en viktig faktor, det är lätt att bli underbetald och lurad i en bransch utan gemensamma villkor och avtal.

– Det är pengar som varit de största problemet. Vi har blivit betalade ”peanuts”. Det vill säga småpengar, säger Lord.

– Tanken med vår organisation är att modellerna ska kunna komma till oss och få information om hur mycket de borde tjäna. På så sätt kan de sätta krav i framtiden. De ska veta sina rättigheter, fortsätter Kwame.

– Om du har en talang, vare sig det gäller fotboll, skriva böcker eller modella så måste du ibland också få hjälp med hur du ska använda dig av din talang, tillägger Lord.

– Men det är en tuff bransch. Det går inte att förneka, fyller Caleb i. Ofta har kvinnor det svårare, de blir i högre grad utnyttjade och får jobb med dåliga villkor, fortsätter han.

Caleb Mensah säger att det beror på att kvinnorna tar de sämre jobben i ren desperation. Samhället är mansdominerat och tänkandet kring jämställdhet mellan män och kvinnor har inte kommit lika långt som i Sverige.

Han befarar att om det fortsätter kommer yrket få så pass dåligt rykte att ingen vill arbeta med det.

– Det är ineffektivt idag, modellerna får en tid angiven men sedan hålls tiderna sällan. Tre timmars arbete blir enkelt sex timmars arbete, utan att modellerna får betalt för övertiden.

Sociala medier är viktiga för lanseringen av organisationen. Caleb är utbildad systemvetare och har byggt hemsidan. Han visar stolt upp den, den är stilren och enkel att navigera runt på.

– Tanken med hemsidan är att du som modell kan klicka dig in här och hitta de olika agenturerna.

Vi samlar information om lön, auditions och arbetsförhållanden så kan du sedan välja vilken agentur som passar dig, säger han.

Efter hemsidan ska Caleb ta tag i en digital kampanj. Appar ska byggas och ska hjälpa till med att sprida ryktet om Ghanas första förbund för modeller.

JUN/JUL 2014 DUMMY

Kwame Osei Nyarko sitter framåtlutad i en soffa som är alldeles för liten för den två meter långe modellen. Benen sticker ut långt över kanten och bordet måste fösas framåt för att han inte ska knocka till det med knäna. Han skrattar, högt och ofta. Det karakteristiska skrattet blottar den vita tandraden.

Han berättar att han känner sig priviligerad. Han blev upptäckt som modell av en slump och för det är han mycket tacksam. Det är långt ifrån alla i Ghana som har förmånen att försörja sig genom ett jobb.

Bara tio minuter bort från mötet han håller livnär sig människor på att samla ihop skräp på en av Västafrikas största soptippar. Kwame har många förhoppnigar för framtiden men den största är att motverka fattigdom.

– Vårt absolut främsta mål är att få bort unga från gatan. Vi vill skapa jobb och en bättre framtid för ghananer med potential.

Att höja yrkets status är inte något som händer över en natt. Det ska skapas gemensamma villkor, strukturer och organisationer. Det är en process som kommer ta tid. Det vet Kwame och han tar ett steg i taget. Just nu jobbar han hårt med att försöka fixa framtida pensioner för deras modeller. Organisationen kan liknas ett fackförbund, en stabil grund för modeller att luta sig mot och som en informatör.

– Det måste bli attraktivt att vara modell, säger han.

Lord Ameyao Gidiglo tvinnar några hårstrån mellan fingrarna och förklarar i allvarlig ton.

– Att förståelsen för yrket är dålig beror mycket på vårt konservativa samhälle.

Söndag i Accra. Det betyder att invånarna klär upp sig från topp till tå och går till kyrkan.

Det är ett konservativt samhälle som västerlänningar enkelt kan känna sig bortkomna i.

Svordomar tas bokstavligt och ska helst undvikas. Får du frågan om du tror på Gud är det bäst att svara ja om du inte är beredd på en lång diskussion med många existentiella följdfrågor.

Lord Ameyao Gidiglo förklarar att religionen är en stor anledning till att samhället är så pass konservativt.

Men det sker förändringar och det avspeglas på sättet folk klär sig på.

Kwame Osei Nyarko på Ghana Fashion Week 2013.

Foto: Paul Ukonu/GLITZ Africa.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 39 -

– Förut såg du aldrig en ghanan i jeans. Idag kan du se folk på stan som blandat det afrocentriska modet med plagg som följer de internationella trenderna, säger Lord.

– När du vågar stå ut och skapa uppmärksamhet sker förändringar, tillägger han.

Han tror också att utvecklingen beror på de större klädkedjorna som börjat etablera sig. En av de är Woodin, en ghanansk kedja som dessutom finns i många andra länder i Afrika.

Lord förklarar att det har skapat jobb för många ghananer. Han är själv varit modell för dem. Och Kwame har nyligen fått ett tvåårskontrakt med kedjan. Det behövs att de jobbar med annat än organisationen samtidigt, än så länge är de volontärer och behöver tjäna pengar på annat sätt. Nu vill de själva skapa jobb för andra. Men alla passar inte som modeller.

Lord är stylist och lär upp modeller. Han har ett gott öga för vem som passar som modell.

– Jag ser ofta folk på gatan som ser ut som modeller. Jag vill hitta dem och göra dem till modeller.

Vem passar som modell?

– Du kan inte bara ha utseendet, du måste även ha personligheten. Du måste vara självsäker, det är det viktigaste, säger Lord.

– Du ska bära kläderna, kläderna ska inte bära dig, tillägger han i sann stylist-anda.

Hur är din egen stil?

– Jag står ut i mängden, säger han och skrattar.

– Han står ut för att den är hemsk tillägger Kwame snabbt. Båda skrattar och ett handslag visar att skämtet godtogs.

Det är inte bara i Ghana som en utveckling av modebranschen kan urskiljas, Kwame berättar att grannländerna Elfenbenskusten och Nigeria går igenom stora förändringar. Även i de före detta franska kolonierna upplever han att modebranschen växer.

– I de fransktalande länderna förstår man mode, det beror nog på att de har influenser från Frankrike och Paris.

Lord, Kwame och Caleb har varit vänner ett tag nu, sedan organisationen startade. Det är svårt att säga precis när den startade men för ungefär ett år sedan föddes idén. Sedan har allt har bara flutit på.

– Intervjua oss igen om ett år så får du se. Då är vi riktigt stora. Du kommer få kontakta min sekreterare för att få tag i mig, skämtar Kwame men med ett visst allvar i blicken.

Förhoppningarna för framtiden kretsar kring mantrat ”Go big or go home”. Men för ledningen av Models Association Ghana finns bara ett alternativ och det är att vara bäst, konstaterar Kwamen Lord Ameyao Gidiglo på Ghana Fashion Week 2013.

Foto: Paul Ukonu/GLITZ Africa.

- 40 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

PERSPEKTIV

Djur i modedjungeln 1. Camel toe Ingen ska behöva skämmas över sitt kön. Om du vill lägga fokus på just den kroppsedelen gäller det att ha på sig en byxa med rätt mycket stretch och sedan dra upp byxan så högt som möjligt. För en väldefinierad look kan det krävas lite övning, men vill man vara fin får man lida pin.

3.

1.

2.

4.

3. Svinrygg Håruppsättning som under 1800-talet kallades Odettefrisyr. När frisyren blev populär igen på femtio- och sextiotalet var det i en mindre stram version och det var också då den fick namnet svinrygg. Ordet svinrygg är även en del av en gris, en position som pjäserna i spelet Kasta gris kan landa i och något som ett skepp kan få om det förtöjs fel.

2. Panda

4. Duck face

En perfekt pandafrisyr ska helst bestå av svart eller vitt hår, vara tuperat som en boll och kombineras med en slätkammad sid- eller hellugg. Pandan hade sin glansperiod när emokidsen älskade Broder Daniel och sågs oftast på tjejer som ville bli tagna till kärlek och dans. Bör kombineras med mycket kajal och en stjärna under ögat.

Det är dags för en selfie. Mobilen åker fram, du vänder kameran mot dig själv, du vill se snygg ut, du väljer att pluta med läpparna. Då kan du lätt landa i ett duck face. Du kommer dock inte att vara ensam om att köra den posen. Under #duckface på Instagram finns nästan 5,5 miljoner inlägg så du är i gott sällskap.

TEXT & FOTO: Lovisa Dahlström & Nanna Isaksson

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 41 -

Foto: Fashion Revolution

Modeindustrins kollaps?

Text: Björn Widmark

Om hur ett byggnadsras i Bangladesh fick hållbarhetsrörelsen och modeindustrin att börja prata med varandra.

Den 24 mars i år går modellen och eko-ikonen Livia Firth längs catwalken på Copenhagen Fashion Summit i rätt oansenliga kläder. Halvvägs ut stannar hon till och tittar upp. Hon tar av sig jackan och sätter på sig den igen, fast ut-och-in.

En ogenomtränglig tystnad ekar i Köpenhamns operahus: en tyst minut för de 1129 offren i tragedin vid Rana Plaza i Bangladesh. Livia Firth säger: – Sextio miljoner människor arbetar i textilhandeln globalt sett, men ändå har vi skiljt kläderna vi köper från det faktum att det är levande personer av kött och blod som gör dem. Det är ett kortsiktigt syn- och tankesätt. Vi kan inte fortsätta äta från denna stora, billiga modehögen utan att tänka på vem det är som har gjort våra kläder.

Paula Ponzer är frustrerad. Att separera hållbarhet och mode är ju helt vansinnigt. Och att hållbarhetstänk skulle vara en nisch också. De två måste samverka. Men hållbarhetsrörelsen är för mossig och modeindustrin för elitistisk. Det handlar om kommunikation, tycker hon. Hon tänker skapa framtidens modeindustri genom att hitta länken mellan hållbarhet och mode.

Begreppet hållbar utveckling introducerades i en FN-rapport 1981. Där definierade man att det handlade om en utveckling som ger oss människor vad vi behöver utan att ta ifrån kommande generationer deras möjligheter att göra samma sak.

Stora delar av modeindustrin kombinerar innovation och kreativitet med en tydlig definition av vad som är aktuellt just nu, en definition som är lätt att ändra. Där skär det sig mellan en rörelse som förespråkar långsiktighet och återhållsam konsumtion och en industri som lever av kortsiktighet och konsumtion. Idag har den folkliga miljörörelsen stagnerat, och ideella organisationer och företag har tagit dess plats, men fortfarande finns en konflikt mellan de som arbetar med hållbarhet och de som jobbar med mode.

Paula Ponzer är miljövetare i grunden men har jobbat mot modebranschen under en lång tid. Hon såg hur hållbart tänkande motverkades av modeindustrin och hur dålig miljörörelsen var på att anpassa sig. Hennes ilska över hur oförenliga de två begreppen var med varandra gjorde att hon grundade Future Threads. De riktar sig mot kända bloggare och auktoriteter för att förändra modeindustrin från toppen.

– Det är kreativiteten och innovationen som sätter gränserna för hur långt man kan gå. Hållbarhetsfrågan måste bli synonym med att säga ”jag kan mycket om mode”. Vi behöver det! säger Paula Ponzer

- 44 -

Den 24:e april 2013 skedde vad som inte fick ske.

Taket på textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh föll samman och 1129 personer begravdes och dog i rasmassorna.

Idag är Rana Plaza ett namn som är synonymt med sorg och tragedi, men också vrede och förändringskraft. Rana Plaza blev en symbol för mycket av det dåliga i textilindustrin. Kedjan från producent till konsument är lång och komplicerad, men takraset satte igång en kedjereaktion som få andra takras gör. En hel industri uppmärksammade plötsligt det fruktansvärt dåliga säkerhetsläget i många fabriker som levererar kläder och accessoarer till affärer i väst. Rana Plaza blev epicentret för ett skalv som skakade hela modevärlden och kulminerade under Fashion Revolution Day. Rachel Hearson är också frustrerad. Var tragedin på Rana Plaza nödvändig för att modeindustrin och hållbarhetsrörelsen skulle börja kommunicera? Rachel är kundansvarig på Fairtrade i London och en av drivkrafterna bakom #FashionRevolution. Hon beskriver moderevolutionen som en katalysator för den förändringen mot ett mer hållbart förhållningssätt inom modebranschen. De vill skapa en social rörelse för att uppmärksamma förhållandet mellan producent och konsument. Idag lider fortfarande många människor som en direkt följd av den långa och komplicerade logistikkedjan. Genom att sätta ett ansikte på personen bakom plaggen hoppas de kunna förändra det.

– Det måste vara nog nu! Vi måste agera och återbygga kopplingen mellan oss och de som gör kläderna vi har på oss, säger Rachel över en brusig telefonlinje.

Fashion Revolution är en koalition mellan industrin, ideella organisationer och media. Med bland andra stora och inflytelserika Vogue i ryggen vill de göra den vanliga klädshopparen medveten om var och av vem kläderna är tillverkade. Under Fashion Revolution Day uppmanade

JUN/JUL 2014 DUMMY

de alla att ta en bild på sig själva med sina klädesplagg påsatta ut-och-in och publicera på sociala medier under #insideout.

Det kom in bilder från över sextio länder och kampanjen uppmärksammades i över hundra mediekanaler. Textilarbetare från Kenya, Kina, Bangalore och Nepal visade sin uppskattning genom att hålla upp plakat med texten ”I Made Your Clothes” och lägga upp på sociala medier. Att vända ut-och-in på sina kläder är en enkel och slagkraftig symbol som engagerar många människor och väcker frågan, men det är ännu för kort inpå för att se något riktigt resultat.

I Kambodja vänder man inte kläderna ut-och-in. Där går man ut på gatorna och demonstrerar. När priset på ris ökade fortare än vad textilarbetarnas lön gjorde valde flera stora arbetarfack i slutet av förra året att gå ut i strejk.

I januari sköts fyra textilarbetare ihjäl för att de vägrade acceptera en lön på under sexhundra kronor i månaden.

Trettioåtta demonstranter skadades och ännu sitter tjugotre personer häktade. I ett land där de röda khmerernas regim för bara några decennier sedan dödade fler än en miljon av sina medborgare genom svält, tortyr och avrättning väckte skjutningarna hemska minnen. Många av de som bodde i närheten av området där skjutningarna ägde rum flydde ut på landsbygden med rädsla för sina liv.

De som drar störst nytta av Kambodjas billiga arbetskraft är de globala handelsjättarna. H&M en av de största inköparna och samtidigt en av världens mest lönsamma företag. Företagets intäkter under 2012 översteg Kambodjas totala BNP under samma år.

Hennes & Mauritz är ett av Sveriges starkaste varumärken och vinner allt mer internationell respekt för sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt är företaget en av de största inköparna av billig arbetskraft i Kambodja. Helena Helmersson är personen bakom företagets viktigaste framtidsfråga: hållbarheten. Veckans nyheter utsåg henne till näringslivets viktigaste kvinna med motiveringen att hon sitter på en makt som sträcker sig långt utanför företagandets inskränkta gränser. Under Copenhagen Fashion Summit var H&M en av huvudsponsorerna och Helena Helmersson givetvis en av huvudpersonerna. Men företaget får kritik för att göra för lite. De arbetar för att höja säkerheten hos sina leverantörer, men i Bangladesh har man inga inspektörer och man vill fortfarande inte säga vad som är en skälig lön för kambodjanska textilarbetare.

Helena Helmersson vill inte ställa upp i intervju med mig, men när hon möter Livia Firth i Köpenhamn, sparas det inte på kritiken. I modeveckans avslutande paneldebatt lägger hållbarhetssoldaten press på den svenska makthaverskan.

– Behöver ni verkligen producera så många kollektioner? frågade Livia Firth.

Helena svarar att kunderna förväntar sig det.

– Ni måste avvänja konsumenten! Mina barn vill ha socker varje dag, hela tiden; men får dem det? Nej!!

I H&M-butiken i Kompassen går dagarna förbi som vanligt. Två t-shirtar reas ut för hundratjugo kronor och folk handlar utan att tänka på vem det är som har tillverkat dem. Men i Kambodja vänder man inte ut-och-in på sina kläder.n

DUMMY 2014 jUN/JUL

Bild: Chulmin Han

- 45 -

- 46 -

Buy Less Choose Well Make It Last

Fashion Should Be About Challenging The Status Quo

– Lucy Siegle

– Dilys Williams

Fast Fashion Isn’t Free Someone, Somewhere Is Paying

Fashion Is In The Sky, In The Street Fashion Has To Do With Ideas The Way We Live, What Is Happening.

– Vivienne Westwood

– Coco Chanel

JUN/JUL 2014 DUMMY

Visste du det här om … ... dina jeans?

Det krävs 7 000-29 000 liter vatten för att odla ett kilo bomull. Bomull som bland annat används till något som vi har flera par av hängande i garderoben - jeans.

Text: Melissa Gustafsson

Bomull är en naturlig textilfiber och står för hälften av världens textilproduktion. De flesta bomullsodlingar har stora konstbevattningar som tar sötvatten från samma system som dricksvatten. I Sverige kräver vår import av bomullskläder 162 000 liter per svensk och år. Till exempel krävs 8 000 liter vatten för att odla bomull till ett par jeans.

Bommullsproduktionen utarmar inte bara jorden och påverkar även grundvattnet. Textilproduktionen är också ett växande miljöproblem i världen och ett hot för tillverkarna. De kemikalier som används i textilindustrin är ofta starka och mycket farliga. Nedbrytningsprocessen är lång och påverkar arbetarnas hälsa samt miljön.

Kläderna bleks, slits och behandlas med olika ämnen för att exempelvis inte skrynkla sig. Dock är över 120 miljoner människor beroende av bomullsproduktionen och textilindustrin som sin försörjning. Därför är det viktigt att vi ställer krav och har koll på hur de kläder vi köper tillverkas.

Enligt en granskning som gjorts av Råd & Rön och formulerats av Annika Berge verkar inte priset

DUMMY 2014 JUN/JUL

ha någon inverkan på hur man tillverkar jeansen. Där hamnade de billiga märkena från Zara, H&M och Jack & Jones i topp. De har börjat ta tag i de problem som finns och är tillräckligt stora för att ha råd att ställa krav på leverantörer och tillverkare. Mindre företag har, trots ambition, det svårare när det gäller kontrollen av underleverantörer.

Ett par jeans kan innehålla över 100 olika kemikalier.

I de jeans som Råd & Rön testade hittade man bland annat arsenik, koppar och formaldehyd. Inget av dessa ämnen är bra i höga doser. Exempelvis är formaldehyd allergi- och cancerframkallande. Ämnet används i tillverkningens sista fas för att skapa slitningar och veck.

För att jeansen ska få den rätta slitningen används ofta en metod som kallas sandblästring.

Man sprutar då finkornig sand över de områden som ska slitas på jeansen, något som är en hälsofara för arbetarna eftersom det kan hamna i lungorna utan rätt utrustning. Så tänk efter en extra gång innan du köper ett par nya jeans.

- 47 -

Äkta engagemang TEXT & BILD: Erik Holm

n allt mer miljömedveten modeindustri arbetar för en hållbar industri. Men drar alla ett lika stort lass? Kan man med makt och inflytande köpa sig fri från miljöengagemang?

Det har gått 13 år sedan Maria Erixon startade modeföretaget Nudie, med förhoppningen om att kunna erbjuda sina konsumenter ett miljösmart val i modedjungeln.

Vid starten 2001 gick klädindustrin i massproduktionens tecken. H&M planerade en storskalig lansering i USA och Zara stoltserade med sin produktionstid på endast två veckor. Allt talade mot Marias miljöengagemang, i alla fall ur ett vinstperspektiv. Miljöfrågorna var fortfarande relativt svala och hade inte nått den större massan. Det skulle ta ytterligare sju år innan Al Gores ”En obekväm sanning” diskuterades i fikarummet eller när en ekologisk butik faktiskt kunde gå runt med en skälig vinst efter år av slit och släp. Miljöfrågor var självklart inte något nytt men i början av 2000-talet blev de återigen attraktiva.

Maria Erixon fick utdelning för sin vision och idag är företagets produktionsutvecklingschef Peter Frank i full färd med att visa Svensk Form deras nybyggda kontor i Göteborgs antikhallars gamla lokaler. Kontorets stora spröjsade fönster låter solens strålar värma upp lokalens möbler och golv, allt i en genomgående svart färg.

Det känns fräscht men samtidigt använt. Dekoren som löper kring det octagonformade rummet ser ut att vara fönster till ett inglasat uthus. Lokalen andas kanske helt enkelt Nudie, återanvändning av tidslösa material.

Peter bläddrar till nästa bild på projektorn. Nudie arbetar med miljö- och arbetsförhållanden på en rad plan.

– Vi erbjuder bland annat reparation av plagg i vissa utvalda affärer. Bor man för långt bort från de utvalda butikerna så skickar vi med glädje ut ett sy-kit med nål och tråd.

Det kommer ett tillfälle då plagget inte går att laga längre. Då kan man lämna in plagget för återvinning.

Materialet används till allt från lagningar, att klä möbler samt till Nudies recycle-kollektion. Nudie lägger även stort fokus på arbetsförhållanden. Alla anställda i Nudies produktion, från fiber till färdig produkt, har living wages. De kan med lönen försörja sig utan några andra jobb. Allt arbete har inte gått obemärkt förbi. På vägen hänger bland annat H&M:s stipendium för ekologisk och etisk hållbarhet. En utmärkelse de fick år 2009 för sitt engagemang i frågorna.

- 50 -

H&M delar varje år ut sitt stipendium till det företag som anses ligga i framkanten av miljöfrågan. Stipendiet instiftades 2007 och var vid lanseringen väldigt i tiden. Enligt Johanna Dahl, presskontakt på H&M är företagets ambition att alltid ligga i framkanten inom ”mode och hållbarhet”. Samtidigt var instiftandet åtta år efter Nudies lansering och decennier efter Myrornas genomslag. Båda tilldelade stipendiet 2009 samt 2010.

Jämför man pristagarnas framgångar i ekologisk och etisk hållbarhet med H&M:s egen så märks en gigantisk klyfta. Hur kommer det sig att H&M delar ut ett pris till företag som har kommit längre i sin policy och varför börjar de engagera sig först nu? Vi får inget svar hos H&M. De hänvisar mindre tidningar till sin hemsida.

Dummy hamnar olyckligtvis i den kategorin. V blir utan svar från företagets hållbarhetsavdelning och får söka svar på annat håll.

På Naturskyddsföreningens textilavdelning har man kunnat söka ”bra miljövals-märkning” sen 80-talet.

Miljömärkningen fick stort utrymme i medierna under slutet av 90-talet men det går inte ens att jämföra med uppmärksamheten frågan har fått under de senaste åren. Weronika Rehnby, produktionansvarig på Bra Miljöval Textil, har aldrig fått så många förfrågningar som nu.

– Vi blir ofta tillfrågade att sitta med i olika grupperingar. Vi är med i allt från kemikalierådet, återvinningsnätverk till forskningsprojekt. Folk vill ha våra synpunkter i de flesta frågor.

De har även sett ett ökat intresse i deras egna evenemang, bland annat en klädbytardag. Recycling och miljömärkning har aldrig varit i ropet såhär länge någonsin tidigare. Anledningen är tydlig anser Weronika.

– Trycket på företag har ökat. Det är kunden som styr i allt större utsträckning och man har blivit mer mån om vad man konsumerar. När en privatperson kan förse sig själv med uppgifter genom nätet så ökar insynen och därmed inflytandet över företaget.

Weronika förstår därför varför stora företag som H&M blir allt mer måna om vad som sker i produktionen.

Förutom stipendiet kan resten av H&M:s miljöengagemang förenklat delas upp i tre områden. Recycling, arbetsförhållanden och miljövänliga material.

JUN/JUL 2014 DUMMY

Recycling På Chalmers Universitet pågår en forskningsstudie kring miljövänliga fibrer. Forskningen ingår i ett samarbete mellan forskningsvärlden och modeindustrin som heter ”Mistra Future Fashion”. I projektet ingår företag som Myrorna, Weekday, H&M med flera.

Målet är enligt projektledare Mats Westin att ändra människors konsumtionsbeteende. Man ska sträva mot en hållbar innovation inom modebranschen. Under projektets gång öppnade H&M två recycling-affärer för att prova konceptet. Det visade sig vara genomförbart och H&M gick nyligen ut med besked om att varje butik tar emot kläder för återvinning. I utbyte får kunden en rabattkupong för framtida köp i butiken.

Beslutet förbryllar Emma Enebog, hållbarhetsstrateg på Myrorna, även de en del av Mistras projekt.

– Rabatten är inte rätt steg i ett hållbarhetsperspektiv.

Man kan premiera sina kunder på andra sätt.

Enligt Emma är tillgänglighet viktigare för att locka till sig kunder. Nu motverkar inte bara affärsidén Mistras projektmål utan hela branschens arbete. År 2013 gick H&M ut med besked om så kallade living wages. Man ville se till att anställda hos deras tillverkare skulle få skäliga löner för sitt arbete. Några månader tidigare hade undermåliga arbetsförhållanden avslöjats i H&M:s fabriker i Bangladesh. Företaget mötte en kritikstorm när en av fabrikerna brann ner till grunden med många av de anställda instängda i infernot. Förutom brister i fabrikens säkerhet uppmärksammades även de anställdas löner. En anställd behövde ha tre olika arbeten för att kunna försörja sin familj. Ett år senare arbetar man fortfarande med en plan för att förbättra förhållandet i alla tillverkningsled. H&M förklarar på sin hemsida att det inte går att förändra så snabbt. Det tar tid att utvärdera vad en skälig lön är i landet. Ska man samtidigt räkna in familjernas utgifter? Många frågetecken som planeras ta minst fyra år för H&M att reda ut.

Allt verkar så mycket besvärligare än för Nudie. Vad skiljer de båda företagen åt?

Produktionsländerna skiljer sig inte märkbart. Den mest uppenbara skillnaden är företagens storlek. Ett enormt klädimperium som H&M har fler led i produktionen. Försvårar det arbetet mot etisk och ekologisk hållbarhet? Inte enligt Weronika Rehnby på Naturskyddsföreningen.

– Stora företag har mer resurser och därmed större förutsättningar. Det gäller att ha ett systema-

DUMMY 2014 JUN/JUL

tiskt arbete och framförallt ett brinnande intresse i frågan. Allt handlar om prioriteringar.

I tider där en miljömärkning symboliserar något attraktivt har H&M varit noga med att motivera sina textilval.

De skriver på sin hemsida: ”Vi bemödar oss om att stötta våra leverantörer för att de i sin produktion ska kunna ta hänsyn till både miljön och hälsan hos såväl kunder som arbetare.”

De har trots sina miljömedvetna val inte ansökt om ett miljöcertifikat. Det skulle innebära att en utomstående person skulle få full insikt i produktionen.

– H&M har ingen märkning i dagsläget och det är därför svårt att veta om de uppfyller kraven. Vi får frågor om H&M men har ingen koll på deras materialval för att de inte är tillräckligt öppna Till sommaren släpper H&M en genomgående ekologisk kollektion. Ett slag för miljön men som utgör en blygsam andel av de 550 miljoner plagg som företaget uppskattas sälja varje år. Weronika skulle rekommendera att man istället lägger kraft på en märkning av baskollektionen.

– De måste inse vikten av att låta en oberoende från tredje part kolla upp deras produkter. Det finns inte plats för några halvhjärtade försök. Jag tror att det är vissa kostnader som skrämmer de stora företagen.

Alla tre miljöengagemangen har en sak gemensamt.

Mediala händelser. Före den ekologiska kollektionen hade media pressat större modeföretag att miljömärka sina kläder. Före initiativet till living wages hade media rapporterat om förhållandena i Bangladesh. Före återvinningen hade media avslöjat hur återförsäljare rev sönder osålda kläder för att därefter slänga ut kläderna med dagens sopor. Man kan göra vad man vill med informationen. Händelserna kan vara ett olyckligt sammanträffande eller en avgörande faktor.

Emma Enebog på Myrorna tror absolut att media styr ett företags agerande, men hon tror samtidigt att

- 51 -

H&M i nuläget är tacksamma för medias rapportering.

– H&M har drivit miljöfrågorna i tio år utan något större resultat. Tidigare kunde de delta med ett halvhjärtat engagemang. Det är inte förrän nu som det har blivit viktigt för den egna affärsverksamheten.

– De har insett att det krävs en resurseffektivisering.

Kostnader för material kommer bli alltför höga om man forsätter med sin affärsmodell. Tidigare såg H&M miljöfrågorna som en utgift men nu märker de att ett avståndstagande från miljöfrågorna kan innebära en mindre inkomst i sig.

Tiden då stora företag med hjälp av sitt inflytande kunde delta i miljöfrågan utan att nödvändigtvis ha ett helhjärtat engagemang är över enligt Emma. Nu krävs det att man deltar och gör förändringar, annars hotas inte bara miljön utan det egna företaget. Om det är ett genuint engagemang eller en åtgärd för att säkra företagets fortsatta vinst som driver företagen blir plötsligt sekundärt. Så länge alla drar sitt strå till stacken på riktigt.

Risken när vinstfaktorn kvarstår är att företagen faller tillbaka i sina gamla vanor där minsta möjliga ansträngning är tillräckligt. Det är därför svårt att säga om Mistras och övrig forskning kommer ha något genomslag hos modeindustrins företag. Enligt experter är det inte en fråga om företagets storlek utan ett helhjärtat engagemang från företagets sida. En vilja att ändra på sina gamla rutiner, trots att de gav en större vinst. Man kan inte skylla på skillnader mellan företagen i allt för stor utsträckning. Den viktigaste skillnaden blir tydlig när projektorn har stängts av på Nudies kontor och besökarna från Svensk form har släppt Peter Frank med blicken. Trots att fokus är riktad ifrån honom för tillfället fortsätter Peter och Nudie att driva vidare hållbarhetsfrågor med samma engagemang som under presentationenn

- 52 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

SKURK/HJÄLTE

Dov Charney

Tomas Gunnarsson

Ålder: 45 år Bor: Los Angeles, USA

Ålder: 32 år Bor: Bandhagen, Stockholm

Den excentriska mångmiljonären Dov Charney är grundare och VD för klädföretaget American Apparel.

Dov Charney är förvisso motståndare till att exploatera billig arbetskraft, och har kammat hem olika utmärkelser i tidningar som The Guardian och Times Magazine för sitt arbete.

Tomas Gunnarsson är utbildad journalist och genusvetare med över 12 års erfarenhet som fotograf. Kanske är han mer känd som ”Genusfotografen” då han sedan år 2011 har drivit bloggen med samma namn. Varigenom han kritiskt analyserar bilder ur media och reklam utifrån ett genusperspektiv. Stundom med humor, oftast med fem ton allvar.

Men American Apperal har också skapat rubriker för sin sunkiga kvinnosyn. Företaget har gjort sig kända för reklam efter devisen: sex säljer. Både Dov personligen, och American Apparel har flera anmälningar för sexuella trakasserier på sitt samvete. Berättelsen om den då 16-åriga ”Frida” som på runda fötter blev medbjuden upp till ett rum på Hotel Rival i tron om att hon, läs bara, skulle fotograferas för en kampanj. Visst fotades det, men ska sedan ha blivit sexuellt utnyttjad av medarbetare på American Apperal. I intervju i P1 från april i år sa Dov Charney att ”Frida var byxmyndig enligt svensk lag 2007”, och menade att Frida bara suktade efter berömmelse.

På kort tid har Tomas Gunnarsson armbågat sig fram som en viktig kugge i debatten om det visuella uttrycket i reklam och media. Förvisso har han flera stämningshot för brott mot upphovsrätten riktade mot sig. Annars är det mesta ros. Särskilt år 2013 när han grundade priset ”Årets sexist” som föga förvånande gick till American Apperal. Han har särskilt hyllats för sitt arbete mot att bryta normer, eller som han själv säger: ”Varje liten gest man gör för att bryta mot någon norm skapar mer utrymme för andra.”.

Motivering:

Motivering:

Överflödiga. Han framstår som en illasvingande sexistisk buffel som bör överväga att på allvar kroppsmodifiera fast en dumstrut på huvudet. Han och hans flaggskepp American Apperal representerar idag den fula, sexistiska sidan av modeindustrin.

Tomas Gunnarsson behövs. Hans kritiska analyser lika mycket. Han vågar utmana reklambranschen med argumentationer väl underbyggda genom goda exempel.

Förvisso flyger stämningshot kors och tvärs över hans huvud, samtidigt viker han inte ned sig. Hans blogg visar att verkligheten ute i reklamträsket gör hans jobb oumbärligt. En hjälte.

DUMMY 2014JUN/JUL

- 53 -

Det hänger Avsaknaden av ett ganska vanligt, mänskligt protein ger upphov till en mediestorm i hela världen. Nyheter om konjunkturer får vänta när journalister får se den svenska finansministern utan sin berömda tofs.

Varför är vi så besatta av hår, så pass mycket att vi skriver och läser spaltmeter om det? Är håret så viktigt? Och framförallt: vad gjorde egentligen Anders Borg med sin hästsvans när den försvann?

Text & Foto: Jan Soja

- 54 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

på håret

D

et svarta blocket av måtten 210x297 millimeter ligger på det hylliknande bordet i receptionen. Klockan är strax 17 fredagen den första november 2013 och det är bara ett namn kvar i den fulltecknade bokningskalendern: Anders.

Det kan vara någon vän, en släkting, kompis, vem som helst egentligen. Emma Blombergs vet inte mer än att Anders är hennes sista kund.

Det är mycket hon inte kan veta denna fredag.

Bland annat så kan hon inte veta att jobbet denna salongen denna fredag kommer att ge upphov till en mycket märklig nyhetsdag i världen. Hon vet inte att Expressen kommer att lägga ett bud på hennes sax.

Hon kan inte veta att Anders är ekonom. Men prick klockan går han in till frisörsalongen Heaven or Hell på Köpmansgatan 16 i Katrineholm. Salongen sticker ut, kanske på grund av sin kritvita skylt, kanske sitt kaxiga namn, inklämd mellan Sköna Gertruds Te & Kaffe och Cri Damekipering precis vid Stortorget. Anders är inte ensam. Med sig har han en anonym mansperson som inte gör mycket väsen av sig. Han sätter sig i den svarta soffan som lider av ett rejält överskott av blommiga kuddar.

Han är mittemot stolen där Anders placerar sin rumpa. Anders heter Borg i efternamn och hans jobb är att styra Sveriges finanser. Han är Sveriges viktigaste ekonom. Och han ska göra en radikal förändring i sitt utseende. Han ska bli av med sin hästsvans.

DUMMY 2014 JUN/JUL

– Jag frågade är du säker? Japp, den ska bort sa han.

Det var dags, säger Emma Blomberg.

Anders sätter sig stolen närmast fönstret, till vänster om ingången. Emma fattar saxen och klipper av svansen.

Det är det första hon gör.

Det tar några sekunder. Inga krusiduller. Så gör hon alltid. Och det ser knäppt ut. Emma och kunden skrattar lite och sen är det dags för grovjobbet. I 40 minuter jämnar hon ut alla kanter. Anders Borgs nya frisyr ska bli bra. Definitionen av bra är lite vag i det här fallet.

Vet han ens vad en bra frisyr är? Han har ju haft sin hästsvans i 12 år. Och så har han slitet hår.

– Det är nog ganska vanligt om man inte har klippt sig hos en frisör på länge, men det är inget man säger till en finansminister, säger Emma och drar på munnen.

Men när klippningen är över verkar Anders Borg vara nöjd. Emma märker det på kunderna. Om de är missnöjda så är de lite skeptiska, men vågar inte säga det.

Finansministern säger att det känns skönt.

Därefter betalar han 400 kronor med kort. Innan han lämnar lokalen med sin anonyma följeslagare får han en plastpåse eller ett kuvert av Emma Blomberg.

Hon minns inte exakt vilket det var.

– Det är inte så ofta mina kunder klipper av sig hästsvansen, så vi har inte direkt någon rutin för det.

Men en sak är Emma Blomberg säker på.

– Han tar med sig svansen.

Tre dagar senare kommer mediestormen.

Brunt. Blond. Rött. Svart. Krulligt. Rakt. Hår.

Egentligen är det inget mer än ett protein. Vidare tvistar de lärda om dess funktioner. Ena lägret hävdar att håret är till för att skydda oss mot kyla, sand, snö och

- 55 -

andra ovälkomna inslag i miljön. Det på skalpen ska vara vår lilla blysköld från cancerframkallande UV-strålningen från solen. Under åren som förhållandena ändrats på jorden har människan bit för bit tappat håret eftersom vi inte längre behövt det. Det största hotet mot oss idag är alltså den lilla stjärnan åtta ljusminuter bort, enligt vissa.

Antagonisterna dunkar näven i bordet.

Enligt dem har vi moderna apor skapat betydelse för håret, men egentligen är det ett sexuellt attribut. Rätt eller fel, hår är viktigt. Det skapar identitet. Känsla. Men varför bryr vi oss så mycket om sånt som vi inte kan påverka, det vill säga andras frisyrer?

I Platons grottliknelse får man veta att världen kan vara ett sken av den riktiga verkligheten. Är vi så beroende av att bekräfta vår världsbild att vi gärna köper en tidning som skriver om det vi har sett med egna ögon?

Varför bryr vi oss om vad andra har för frisyr? Varför bryr vi oss om Anders Borgs hår så pass mycket att det blir en dominerande nyhet i svensk press när han under den dagen presenterade en av de största nyheterna i svensk ekonomi det året?

Och hur kommer det sig att jag ligger sömnlös för att jag inte vet varför Anders Borg klippte av sig sin hästsvans?

Tre dagar efter besöket på frisörsalongen Heaven or hell i Katrineholm sitter DI’s reporter Thomas Nordenskiöld näst längst fram i en sal på Nordea i Stockholm. In kommer Anders Borg. Det är ännu en måndag på jobbet, både för Thomas och Anders. Thomas ser Anders.

- 56 -

Han noterar en förändring i hans frisyr. Han är först att uppmärksamma hästsvansens avsaknad.

Han knäpper en bild och twittrar ut den med rubriken FLASH – en brådskande nyhet. Den får minst sagt spinn. Först i svenska medier, därefter i nyhetsbyrån Reuters.

Tre timmar senare nappar Wall Street Journal på nyheten och publicerar den på sin hemsida. Sveriges viktigaste ekonom blir alltså omskriven i världens viktigaste ekonomiska tidning. Men inte för sitt jobb, utan för sitt utseende.

– Politiker är som de flesta väljare och vill smälta in.

Barbro Hedvall är expert på området. Hennes knivskarpa observationer av politiker har i decennier gjort avtryck på Expressen och Dagens Nyheters läsare.

Numera frilansar hon sitt tyckande. Hon anser att politiker har tråkiga frisyrer. Tillsammans med Göran Greider har hon skrivit en bok. I boken beskriver de hur politik och stil hänger ihop.

Bland de 124 lättlästa sidorna hittar jag något väsentligt. 60-talets USA. John F Kennedy och Richard Nixon möts i en debatt inför presidentvalet.

Men det är ingen vanlig debatt. Det nya mediet televisionen har slagit rot i amerikanska vardagsrum.

Och det finns en klar segrare i debatten. Nixon ser trött ut efter en sjukhusvistelse, han sitter obekvämt och börjar svettas omgående. Genom kroppsspråket signalerar han osäkerhet när han står vid talarstolen. Kennedy å andra sidan är solbränd och säker. Innan sändningen börjar sitter han nämligen på ett hotelltak i Chicago och solar, samtidigt som hans team pepprar honom med

JUN/JUL 2014 DUMMY

frågor som kan komma upp i sändning. Enligt vissa avgjorde knockouten valet samma år. 88 procent av amerikanska folket har nämligen den då svartvita skärmen i sitt hem redan 1960. Det dröjde inte länge förrän Sverige tog efter, likväl politikerna. Barbro Hedvall menar att det i dag bara krävs en gnutta extravagans för att få reaktioner, och politiker har ofta tänkt igenom sina beslut när det kommer till hår.

–Den lilla, ukrainska bondflickan Tymosjenko har i vart fall gjort större avtryck än Timosjenkos politiska idéer.

På hemmaplan har vi Lars Stjernkvist, en gång partisekreterare och numera kommunalråd (s) i Norrköping.

Hans ohejdade krull är avväpnande och samtidigt avskiljande. Du får en mer positiv uppfattning om Stjernkvist utan att egentligen veta så mycket om hans politiska ståndpunkter.

Annie Lööfs röda hår signalerar uppkäftighet, utan täckning.

Det kanske hänger på stereotyper.

Att vi uppmärksammar håret så pass mycket att vi glömmer människorna och budskapen bakom dem.

Forskning visar att håret har ett enormt ideologiskt inflytande, såväl färg som längd. Det räcker att ta en promenad till närmaste affär och nagelfara alla hyllmeter med hårprodukter för att inse hur viktigt det är för oss. Med det sagt är det svårt att sia om exakta betydelsen av Anders Borgs hästsvans, dess försvinnande och motiven bakom beslutet.

Vi ändras hela tiden och med oss vår omgivning, definitionerna blir helt enkelt flytande med tiden.

Men vi påverkas av omgivningen i lika stor utsträckning som vi påverkar den. Kanske är det där svaret på frågan varför Anders Borg klippte av sig håret ligger.

–Jag tror inte att någon annan än Borg själv, och möjligen hans hustru, hade inflytande på beslutet att kapa tofsen. Skälet var säkert att inte framstå som patetisk med en glesnande flint och svajande svans.

Det gör nämligen äldre, svansförsedda herrar, spekulerar Barbro Hedvall.

” Skälet var säkert att inte framstå som patetisk med en glesnande flint och svajande svans”

DUMMY 2014 JUN/JUL

Var är svansen?

Den fjärde november 2013 blir det offentligt. Anders Borg klipper svansen. I en intervju med Dagens Nyheter konstaterar han att man oftast klipper sig när man vill ha kortare hår. Han vill inte säga vad han har gjort med svansen. Jag läser det på frisörsalongen Heaven or hell i Katrineholm när jag ser att Emma Blomberg nästan är klar med slingorna på den blonda kvinnan med luggen.

Jag tackar för gästvänligheten och beger mig ut på gatan igen.

Det är en svettig morgon. Jag sätter mig på samma bänk som förut och funderar på mitt nästa drag.

Två timmar kvar tills tåget går hem till Göteborg och svaren kommer inte direkt haglande. Min kamera ligger och vilar i min ryggsäck, så jag tar fram den och börjar knäppa bilder på fasaden där frisörsalongen Heaven or hell är inklämd.

- 57 -

Det är i centrala Katrineholm som gåtan får sitt svar. I det spontana mötet mellan Inga Garmland Michael Flessas kommer det fram att Anders Borg inte bara haft sin kalufs hårt åtknuten.

– Alltid när han är hemma så har han utsläppt hår, så han såg inte klok ut, säger Inga.

– Vad är det som är så intressant med det här stället?

En kraftig man med en rullator stannar intill mig.

Han pratar engelska med en amerikans dialekt.

Han andas tungt och hans panna blänker i solen.

Det är visst svettigt även för andra.

– Du vet att kommunen har lagt 700 000 på den här rullstolsrampen, och då har jag tjatat på dem i sex år innan de tog tag i saken.

Michael Flessas pratar mycket. Väldigt mycket. Hans andning är så tung så jag börjar undra om det verkligen är bra för honom att prata så mycket. Men Michael verkar inte bekymra sig om sin syreupptagningsförmåga.

De två timmar vi tillbringar tillsammans går vi en sträcka på inte mer än 500 meter men han pratar desto mer. Och Michael hälsar på alla vi möter.

En av dem är Inga Garmland. Hon har blåa bågar, en prickig tröja och ler upp som en sol när hon ser Michael.

Hennes blick flackar från mig, min kamera och min nyvunna bekantskap. Han stöter till mig med armbågen och säger.

– Inga här, hon är ju släkt med Anders.

Samtidigt säger han till Inga: – Han här skriver en artikel om Anders Borgs hår.

Inga tittar nyfiket på mig och öppnar munnen innan jag ens hinner ställa en fråga. Det här blir en konstig

- 58 -

blandning av engelska och svenska.

– Sanna och Anders bor tre kilometer från oss.

Och han jagar och det var älgjakt, och så hade vi österrikare och danskar hos oss, för de har bra jakt.

Så ringde Anders för att fråga hur det gick.

Då sa jag ”nämen kom hit då och titta”.

Så han kommer över som ett skott. Alltid när han är hemma så har han utsläppt hår, så han såg inte klok ut. Och då hade han också en keps som det stod Åtorps gård på, det är vårt lagman, och en jacka på sig. Vi har en pub hemma, så står han bakom disken med min man och killen som köper jakten.

Och han säger: ”får jag presentera vår finansminister” och då börjar österrikarna och danskarna gapskratta. Det var ett roligt skämt. De trodde ju att det var ett skämt. Det står en kille med utsläppt hår, en ful keps och en ful jacka och så säger någon att han är finansminister.

Inga Garmland skrattar hejdlöst nu och vi rycks med.

– Skrattar Anders också?

– Ja gud ja. Han är inte såndär som tar hårt på saker man säger. Haha, det där håret. Gud vad vi har tjatat på honom att han ska klippa av sig det.

– Men du, vad har han gjort med hästsvansen?

– Den har han hemma. Hela världen pratar ju om denn

JUN/JUL 2014 DUMMY

TEMA: SPORT

Vad kan du om din merch? Överallt i Sverige finns de mängder hängivna fans av baseboll, hockey och amerikansk fotboll. Supportrar som bara måste visa sin tillhörighet. Fast så är det nog inte. Det finns många som inte vet vad de olika lagemblemen på kepsen har för historia och betydelse.

Anaheim Ducks Oakland Raiders Amerikanskt fotbollslag som var mycket framgångsrika i slutet av 70-talet och början av 80-talet då man vann tre Super Bowls. Hittills de enda som laget vunnit. Oakland Raiders historia har dock svärtats ned i och med att ett flertal av deras spelare var inblandade i den stora BALCO-skandalen. 2003 uppdagades det att ett flera av USAs största idrottstjärnor, bland annat sprintern Marion Jones och basebollspelaren Barry Bonds, hade dopat sig med hjälp av steroider.

Bildades 1992 av Disney och hette då Anaheim Mighty Ducks.

Logotypen var då en målvaktsmask formad efter Kalle Ankas ansikte. Laget bildades i samband med lanseringen av Disneyfilmen The Mighty Ducks. Med hjälp av en före detta storspelare, som efter en rattfylla döms till att träna deras lag, blir laget mycket framgångsrikt. Filmen fick två uppföljare. 2006 sålde Disney laget och ”Mighty Ducks” blev bara ”Anaheim Ducks” och Kalle Anka togs bort från logotypen.

New York Yankees Chicago Bulls Trots att laget de senaste 15 åren inte skördat några större framgångar så är Chicago Bulls NBAs tredjelag när det gäller värde. En miljard dollar är ”Bulls” värda enligt Forbes. Anledningen stavas Michael Jordan. Under 90-talet var Chicago Bulls, ledda av Jordan, fullständigt överlägsna och vann sex av tio möjliga NBA-titlar.

Oakland A’s Fick ett rejält uppsving i och med filmen Moneyball från 2011 där Brad Pitt spelade den legendariska general managern Billy Beane. Han utmanade den konservativa sporten baseboll genom att, med framgång, låta statisken styra de sportsliga besluten.

Trots lite framgångar under Billy Beane så är Oakland A’s inte ett särskilt framgångsrikt lag. De har inte vunnit World Series sen 1989 och har bland de lägsta publiksnitten i Major League Baseball.

DUMMY 2014 JUN/JUL

Ett av världens högst värderade varumärken och ett av de mest framgångsrika basebollagen genom tiderna med legender som Babe Ruth och Joe DiMaggio som före detta spelare.

Var enligt tidningen Forbes värderat till 2,3 miljarder dollar 2013 vilket gör dem till det högst värderade idrottslaget i USA och fjärde högst i hela världen. Drar varje år in miljardbelopp på försäljning av merchandise.

Atlanta Braves Enligt många det äldsta basebollaget i Major League Baseball och ett av de lag som funnits längst bland de största amerikanska sporterna. Bildades 1871 men hette då Boston Red Stockings.

Laget har en lång men mycket brokig historia.

Sedan 1871 så har ”The Braves” hunnit heta, i kronologisk ordning: Boston Red Stockings, Boston Red Caps, Boston Beaneaters, Boston Doves, Boston Rustlers, Boston Braves, Boston Bees, Boston Braves och … Atlanta Braves.

- 59 -

Crossfit - bara en fluga eller här för att stanna?

En träningsform som på bara några år har gått från att vara totalt okänd till något många har hört talas om. Extremt hårda korta pass. Euforiska kickar. Skador. Detta verkar vara vardagen för Crossfit-utövare.

TEXT & FOTO: Johanna Enbäck

Tema: Sport ”This is survival of the fittest”. I en lokal i kvarteret Sigurd, precis bakom Västerås Central blandas Eminems låt ”Survival” med ljudet av skivstänger och vikter som slår i den svarta gummimattan på golvet. Svett. Betong.

Rost. Vitt. Grått. Svart. Avskalat. Människor med målmedvetna blickar.

– En minut kvar! en lång kille överröstar musiken.

Alla verkar ta i ännu mer. Minuten har gått och passet är över. Folk stupar.

Crossfit. Jag får känslan att det är lite som med sushi – antingen hatar man det eller så älskar man det. Men de som testar verkar fastna helt. Många berättar om de kickar träningsformen ger. Hur de nästan är höga efter ett träningspass.

Den stenhårda träningsformen har sitt ursprung i USA. Amerikanen Greg Glassman grundade träningsformen 1995 när han fick i uppdrag att träna poliser i Kalifornien. Crossfit som är en högintensiv träning kom till Sverige runt 2010. Men har sedan 2012 bara blivit mer och mer populär. Idag verkar det dyka upp crossfit-boxar både här och där. Ja, det heter så – box, Crossfits alldeles egna träningslokal.

Jag kliver in i Factor Functional Gym:s folktomma träningslokal. Möts av en liten reception som trängs med ett gäng skivstänger. Längst in till höger finns ett berg av viktplattor. Några bänkar framför skåpen som pryder väggen direkt till vänster. En stor ställning och några romerska ringar som hänger från taket. Det känns som en modern och rå gymnastiksal för vuxna.

Crossfit – träningsformen som ska passa alla.

Vältränad, otränad, ung, gammal, tjej och kille. Grundövningarna är knäböj och de olympiska lyften – vilka är ryck och stöt. De blandas sedan med diverse andra övningar.

– Intensivt men kort. Du ska hålla högt tempo och göra snabba lyft, säger Rikard Robbins, coach och delägare av Factor Functional Gym. Tekniken är det absolut viktigaste. Men det höga tempot ligger inte långt efter. Likaså att du utmanar dig själv och lyfter tungt. Själva passen är inte speciellt långa. Ungefär 25 till 60 minuter med uppvärmning, teknik och pass.

Gruppen peppar varandra

Lugnet före stormen

Kort och gott är Crossfit – tunga lyft i högt tempo under kort tid. Passen är alltid olika. Men det finns vissa sammansättningar som är återkommande. Dessa har tjejnamn, exempelvis Barbara, Cindy och Fran. Grundaren Greg Glassman ska ha sagt “any workout that leaves you flat on your back, staring up at the sky, wondering what the hell happened, deserves a girl’s name.”

- 62 -

Bara lite till...!

JUN/JUL 2014 DUMMY

24-åriga Rikard Robbins är alltså coach på Factor och tillsammans med Per Sundström och Frank Angelini delägare.

Han är ursprungligen från Sundsvall. Men flyttade till Västerås 2010 för att spela amerikansk fotboll.

Rikard Robbins i de romerska ringarna.

I början av juni är han en i Sveriges EM-trupp. Annars tränar han inte så mycket själv längre. Från åtta pass i veckan till ett till fyra stycken.

– Nu är det mer fokus på andras träning, säger han. Jag har alltid velat starta ett eget gym.

I och med fotbollen kom han i kontakt med Per Sundström.

De började tillsammans diskutera möjligheten att öppna ett gym och kom fram till att de ville göra något annorlunda. Per hade varit och hälsat på sin son som spelade amerikansk fotboll i USA. Där introducerades han för Crossfit. De började planera seriöst sommaren 2011.

– Vi öppnade Factor i januari 2012, berättar Rikard.

Starten var blygsam. Idag två år

DUMMY 2014 JUN/JUL

senare ligger medlemsantalet på ungefär 380.

Factor har många pass per dag – mellan 12 till 14. På varje pass får 12 deltagare plats, allt för att hinna coacha och hjälpa alla – nybörjare som erfarna.

– Coachningen är a och o inom Crossfit, säger Rikard.

Han syftar på hur man ska undvika skador när man tränar. Den stora skaderisken som vissa menar kan komma i och med Crossfit går inte att ducka för. Det är många svåra lyft. Det är tungt och du ska hålla högt tempo. Med dessa kriterier är det lätt att göra fel och skada sig.

– Kör i ditt eget tempo och ta lättare vikter i början. Titta inte på de andra, säger han.

Han menar att om du gör allt i din egen takt, tar ansvar för hur du tränar och lyssnar på dina coacher så är skaderisken inte större än i någon annan träningsform.

Vissa påstår ändå att skaderisken är väldigt hög inom Crossfit. Speciellt för nybörjare. Många naprapater är väldigt skeptiska till träningsformen. Men än så länge finns inte många studier i ämnet.

– Jag hittar två studier och en C-uppsats som gjorts angående Crossfit och skador, säger Jesper Augustsson, docent i idrottsvetenskap och leg. sjukgymnast.

Enligt dessa är skaderisken väldigt hög. Men Jesper Augustsson tycker att studierna har gjorts på för få personer och tror att de flesta skador kan vara av överansträngningskaraktär. De behöver alltså inte opereras.

Vissa menar att skaderisken ska vara lika hög inom Crossfit som inom kontaktsporter som exempelvis fotboll. Man har alltså lika stor risk att skada sig som vardagsmotionär som elitidrottare.

– Skador är ganska komplext, och karaktären på skador verkar inte framkomma i studierna, säger Jesper. Än så länge är det alltså svårt att säga om Crossfit-utövare skadar sig mer än andra motionärer.

Jesper tror att om man har bra tränare och använder sitt sunda förnuft går många skador att undvika.

- 63-

Svetlan Råket, 47, har tränat på Factor i nästan två år.

Han har tränat hela livet. Han verkar hålla igång mer än de flesta. Racketsporter, klättring, dykning, mountainbike. Och så de sex passen Crossfit i veckan då.

– Jag är nervös inför vart enda pass här på Factor, säger Svetlan.

Hur kan någon som verkar vara så vältränad vara nervös inför alla Crossfit-pass undrar jag.

– Man är nervös för hur jobbigt passet ska vara.

Eftersom inget pass är identiskt är det svårt att veta hur jobbigt det ska bli, förklarar han.

Och det där med skaderisken då. Svetlan berättar att han sällan varit så lite skadad som nu när han tränar Crossfit.

– Du måste vara ödmjuk inför träningen och anpassa den efter din egen förmåga, säger han. Jag tror att många skador beror på dåliga coacher.

Att hitta något exakt svar på varför Crossfit har blivit så stort i Sverige på bara några år är som att försöka få svar på frågan hur stort universum är. Några idéer väcks. Men det är ju självklart svårt att sätta fingret på. En av anledningarna skulle kunna vara att man får en slags kick av den högintensiva träningen.

– Hjärnan producerar endorfiner, serotonin, dopamin och noradrenalin vid hårdare träning. Detta gör att man upplever en slags euforisk kick, en så kallad ”runners high”, säger Carl Johan Sundberg, professor på Karolinska Institutet.

Efter en viss tids träning blir utsöndringen av substanserna högre. Och man kan säga att man blir beroende av träningen.

– Träningsberoendet är i de allra flesta fall bara positivt, men kan i ett fåtal fall leda till ett stört beteende, säger Carl Johan.

Träningsformen är ju även ganska tidsbesparande. Något som passar många i dagens mer stressade samhälle. Man vill hålla igång, men tiden är knapp. Och här finns ett effektivt sätt att hålla sig i form på bara runt 30 minuter per träningspass.

– Det går inte så mycket tid och tanke till träningen, säger Rikard Robbins. Man får på något vis ut mer av träningen.

Något som även verkar vara lika viktigt som träningen på Crossfit-boxar är stämningen och gemenskapen. På Factor verkar de vara en liten

- 64 -

Svetlan Råket: ”Jag är nervös inför vart enda pass

familj. Alla pratar med alla. De skrattar och pratar teknik. Men det verkar vara likadant överallt.

– Det sociala är en jättestor del av Crossfit. Jag tycker det är viktigt och kul, säger Rennie Mirro, delägare av Crossfit Solid i Stockholm.

Coachen Oscar på Factor ger gruppen high fives. ”Härligt kämpat” hör man från flera håll. Folk skojar, småpratar och ser allmänt lättade ut. Andreas Klemets, 27, som inte tränar annars har precis varit på sitt första Crossfit-pass. Idag bestod passet av bland annat jump-squat, det vill säga knäböj med hopp.

Och marklyft, en övning där du lyfter skivstången från golv till höfthöjd. Andreas lyfte 40 kilo medan Daniel Enbäck, en rutinerad Crossfit-utövare som stod bakom lyfte 90.

– Jag var nervös innan, säger han.

Får han bestämma nu kommer han aldrig mer sätta sin fot här.

– Det var mycket jobbigare än jag hade förväntat mig, säger han. Just nu vill jag bara gå hem och lägga mig!

Dagen efter berättar han att han har ont överallt. Men ett frö har såtts. För visst kan han tänka sig att testa träna Crossfit igen n

JUN/JUL 2014 DUMMY

Olympiska lyft

Hjärnans påverkan vid hård träning

I OS tävlar man i disciplinerna ryck och stöt, i nämnd ordning och med maximalt tre lyft i varje delgren.

Ryck - stången lyfts med bägge armar i ett moment från golvet till sträckta armar.

Stöt - är ett tvåmomentslyft, först lyfts stången med bägge armar från golvet till axlarna/bröstet, därefter knuffas eller stöts stången upp på sträckta armar. Tyngdlyftning fanns med på OS redan 1896 i Aten. Damerna gjorde debut först 2000 i Sydney.

Vid hårdare träning, alltså inte vid exempelvis promenader, producerar hjärnan olika substanser. Dessa är endorfiner, serotonin, dopamin och noradrenalin. Endorfinerna gör oss lyckliga och fungerar även som kroppens eget morfin. Serotonin fungerar även det som glädjeämne. Man kan dock inte prata om en ren endorfinkick vid hård träning. Utan forskare har kommit fram till att det är de olika substanserna tillsammans som skapar kicken.

Källa: Sveriges Olympiska Kommitté

Källa: Carl Johan Sundberg, professor Karolinska Institutet

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 65-

TEMA: SPORT

Uniformen TEXT: Gustaf Dominicus

Mål ska göras, legender skapas och mästare koras. Men när fotbolls-VM i Brasilien snart drar i gång handlar det också om ”rätt” kläder.

Förutom den officiella bilen, drycken och leverantören av hemelektroniken finns det även officiella VM-kläder. Rättare sagt Adidasplagg. Som en av jättarna inom sportmode har man samarbetat med VM-arrangören FIFA sedan 1970. Men det är ingen garanti för att Neymar, Ronaldo och de andra världsstjärnorna kommer att dra på sig deras tröjor vid avspark.

– Adidas är officiell sponsor till VM, så då får inget annat klädmärke synas. Undantaget är matchdräkten, där varje förbund själv får bestämma, berättar Magnus Berglund, sponsringsrådigvare.

Något att tänka på när värdnationen Brasilien den 12 juni spelar öppningsmatch mot Kroatien. Bägge lagen är nämligen sponsrade av konkurrenten Nike och spelar med deras logga på bröstet. Men om vi bortser från matcherna, träningarna, presskonferenserna och alla andra formella tillfällen. När spelarna inte nödvändigtvis är representanter för sitt land, är det okej för Messi att ha på sig sina egna badbyxor och solglasögon då?

– Oftast så har man representationskläder. Men en ledig dag på stranden är det fritt beroende på vad de egna länderna sätter upp för regler, säger Magnus Berglund.

För att komplicera klädvalet ytterligare så har många spelare dessutom privata sponsorer. De vill självfallet synas när världens alla blickar är riktade mot Rio, Sao Paulo, Fortaleza och de andra VM-städerna.

– Det är ju skillnad på om du råkar ta på dig fel skjorta eller om du gör en medveten exponering som att ta en massa instagrambilder på dig själv, lägga upp och sprida, säger Magnus Berglund.

Så, vad händer om exempelvis Van Persie skulle ertappas med att göra reklam för någon som det egna förbundet inte har något avtal med?

– Då kan det handla om böter. Kanske motsvarande 100 000 kronor. Sponsorn får hela landslagsledningen på sin sida. De drar in mycket pengar till fotbollen och då har de mycket att säga till om, fortsätter Magnus Berglund.

Vilka som får lyfta pokalen den 13 juli vet vi inte ännu.

Men de som sliter av sig tröjan vid ett eventuellt guldfirande bör nog för sin egen skull se till att ha på sig rätt kläder även under matchstället.

- 66 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

TEMA: SPORT

V

ärldens näst mest populära sport

En boll viner förbi. Den slår i marken bredvid oss. Hårt.

Ljudet av smällen får oss att rycka till och kamerautrustningen kränger till av stöten. Det är Manuj Jadvest som precis har fått iväg en screwball. Han står på andra sidan planen och coachar sitt lag, Seaside Cricket Club. Varje vecka så samlas de för att träna ihop och alla är välkomna. De vill inget hellre än att cricketen ska växa och bli större i Sverige.

Nere på kortsidan i en neongul väst står Ylva Sixt och tränar slag med en lagkamrat. Hon är tolv år gammal och har spelat cricket i snart ett år. Just nu är hon ensam tjej i laget, men det kan det snart komma att bli ändring på. Manuj Jadvest jobbar ständigt med att låta skolungdomar få prova på sporten och hoppas att fler ska ansluta sig till honom och hans lag.

– Vårt mål är att försöka få tillräckligt många ungdomar för att kunna ha ett ungdomslag till nästa år.

Ett annat mål är så klart att försöka vinna SM, berättar han.

Under 2015 så hoppas de även på att komma med i Riksidrottsförbundet, något som skulle öka deras chanser att växa: – Ofta är det kanske lite mindre idrotter som behöver mer stöd än stora etablerade faktiskt. Och som är mer tacksamma för det stöd de kan få av oss, säger Johan Gadd, distriktsidrottschef på Västsvenska idrottsförbundet.

DUMMY 2014 JUN/JUL

Se videoinslaget på www.dummy.jmg.gu.se Gustaf Dominicus & Emelie Andréasson

- 67 -

TEMA: SPORT

Blottade ben Inom damidrotten har vissa förbund runt om i Europa valt att fokusera på annat än bara prestation för att dra till sig ett större publikintresse. Med jämna mellanrum dyker det upp förslag som handlar just om hur deras kvinnliga idrottare ska vara klädda.

Text: Nanna Isaksson & Lovisa Dahlström

Det handlar om korta kjolar, små bikinitrosor och tighta, avslöjande dräkter som ska öka sportens attraktion.

För tre år sedan kom det internationella badmintonförbundet med förslag om kjoltvång. Förslaget möttes av starka protester och drogs senare tillbaka.

Ungefär samma sak inträffade i boxningsvärlden då ett liknande förslag pitchades inför OS i London för två år sedan. Även här skulle damerna bära kjol. Inom tennis förväntas de kvinnliga spelarna bära moderiktiga, fashionabla kjolar och klänningar. Något annat skulle kanske svika publiken. I beachvolleyboll spelar herrarna i shorts och linnen medan kvinnorna har på sig bikini, oftast i modell mindre. I större sammanhang har det tidigare funnits en maxgräns på trosornas sidsöm.

En man som ser stora möjligheter och potential i att använda sig av vissa typer av kläder är Thierry Weizman, ordförande för holländska handbollsklubben Medz. När han sökte en lösning på sinande publiksiffror fann han svaret i just kläderna. Weizman såg att de damidrotter som drog mest publik och intresserade TV hade just kjolen som gemensam nämnare.

Weizman menar att tennis och beachvolleyboll är exempel på sporter där media ger damerna lika mycket uppmärksamhet som männen, vilket är ett undantag från hur det brukar se ut.

- 68 -

Natalie Barker Ruchti är docent vid instutionen för kost och idrottsvetenskap på Göteborgs universitet.

– Fotografer och journalister har en viktig roll i att återupprepa de traditionella idealen. Det kan handla om att ta vissa typer av bilder som när kjolar flyger upp i tennis eller fokusera på särskilda kroppsdelar, säger hon.

Sex säljer, så är det bara. Och det verkar inte finnas undantag ens inom idrotten. Uppmärksamhet och höga publiksiffror genererar pengar. Damidrotten har större problem med att locka till sig publik jämfört med herrarna. Detta är något de måste förhålla sig till för att kunna säkra sporternas fortlevnad. Samtidigt är det få av idrottarna själva som överhuvudtaget ser kläderna som ett problem. Barker Ruchti menar att många kvinnliga idrottare, som i egenskap av löntagare, förväntas leva upp till vissa underförstådda förväntningar från förbundens sida vilket kan göra det svårt för dem att säga ifrån.

Kvinnliga golfare i Kina får dessutom finna sig i krav på skönhetstävlingar och att bli fotograferade i bikini.

– Jag har hört om idrottare som har problem med att de antas bära vissa kläder. Särskilt i sporter med avslöjande kläder, till exempel inom beachvolleyboll och boxning, säger Barker Ruchti.

JUN/JUL 2014 DUMMY

Illustration: Josefine Nilsson Ã…hrman

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 69 -

A

vklädd, påklädd, badklädd

TEXT: Patrick Elmerup

I takt med att sommarens temperaturtoppar skakar om din vätskebalans kanske du funderar på att ta ett bad. Men vad tar du på dig? Badkläder så klart, och då sägs bikini för kvinnor och badbyxor för män vara standard.

Men så har det inte alltid sett ut.

I textilen och skärningen döljer sig en lång historia. Det är delar av den vi nu ska upptäcka, och vi tar det från början.

Att bada var rätt ovanligt i Sverige fram till mitten av 1800-talet. Havet sågs länge som något mystiskt och farligt och det skulle dröja till sekelskiftet innan uppfattningen ändrades. Strandlivet var ett överklassnöje, det var de rika som hade råd att ta ledigt för strandförströelse. Till en början badade kvinnor och män var för sig. Männen ofta i badbyxor eller nakna och kvinnorna i baddresser med långa byxben, ärmar, silkesstrumpor och badmössor. Heltäckt. Inskränkt.

– Att män och kvinnor skulle bada tillsammans var ganska otänkbart vid den tiden, säger Marianne Larsson, etnolog på Nordiska museet.

Annat var det utomlands. I Frankrike hade män och kvinnor gottat sig på stranden sedan slutet av 1700-talet.

Sverige fick sitt första gemensamhetsbad först omkring 1910-talet med den skånska semesterpärlan Mölle.

Mölle var en badort som länge lockat turism från runt om i världen och det påstås att det var just de utländska gästerna som skapade den öppna atmosfären där.

Likt nakenchocken i Edens Lustgård var det i Mölle som Sverige bet i det röda äpplet och förstod: Hallå, ska män och kvinnor bada tillsammans måste badkläder vara ett pansar för det nakna.

Tvärrandiga bomullsdräkter var i ropet när män och kvinnor började bada tillsammans. De täckte överkroppen, gick ned till knäna och kvinnornas dräkter pryddes med koketta ärmar. De tvära färgerna på dräkten skulle dölja kroppenskontur. Vid sekelskiftet befriade Coco Chanel kvinnan från den klassiska korsettsiluetten.

Idealkvinnan blev fyllig samtidigt som mannen som intresserat sig för utomhusaktiviteter förväntades

r

baddräkt Tvärrandig 0 190

- 70 -

Brottarmodellen 1930

ulle Weissm y n n h o J 1940

JUN/JUL 2014 DUMMY

pumpa upp sina muskler.I slutet av tiotalet blir de tvärrandiga baddräkterna omsprungna av släta dräkter i svart eller mörkblå bomullstrikå. Den kvinnliga varianten komplett med en kjol. Men det fanns stora problem med materialet, bomullstrikå torkade långsamt, färgerna changerade och materialet smet åt kroppen i vått tillstånd. Skandalöst eftersom konturen syntes.

Marianne Larsson igen. Hon berättar att män och kvinnor strävade efter en androgyn look på tjugotalet.

Första världskriget hade nämligen klöst livet ur omvärldens pojkar.

– Det blev modernt för män att se ut som pojkar. Kvinnor skulle också ha en rak kropp utan några former, med behåar som tryckte till brösten, berättar hon.

Kanske var det också därför som män och kvinnors baddräkter liknande varandras. Kanske speglade det tjugotalets samhälle. I Sverige fick kvinnor rösträtt, de skulle också konkurrera med män på arbetsmarknaden och krävde rättmäktigt samma villkor som mannen.

På trettiotalet upptäcker Clyde Tombaugh planeten Pluto, och världen är innästlad i en ekonomisk kris. På badstranden skulle det också hända en hel del action.

Den 1 juli 1938 lagstadgar Sverige om en två veckors semester som skulle sprida badtrenden från överklassen till allmänheten.

– Genom att alla som hade arbete fick rätt till sammanhängande semester så förändrade det också vilka människor som var ute i den friska luften, säger Marianne Larsson.

Det var även på trettiotalet som solbrännan blev en hit.

– Det blev plötsligt mode, och det idealet var kraftfullt.

Det skulle kunna påverkat att också baddräkterna blev mindre, förklarar Marianne Larsson.

Ombyte. I och med depressionen blev det materialbrist, och i kombination med soltrenden skulle kvinnors badkläder förändras rejält. Den tvådelade baddräkten gör entré. Kort och gott en heldräkt med midjan avskuren, men som fortfarande täckte höfterna och tidens anständighetsgräns; naveln.

Heldräkt av ylle- eller bomullstrikå användes fortfarande i nio fall av tio men den tvådelade baddräkten var ett första trevande steg mot det vi i dag kallar bikini. För mannen innebar förutsättningarna att baddräkterna blev solringade om bålen, fick smala axelremmar och var utskurna på sidorna. Dräkten blev känd som brottarmodellen och var ofta helsvart i tunn ylletrikå.

– Nu handlade det om hälsa i motsats till den återhållda stilen på tjugotalet. Låta kroppen få blomma ut.

Mannen skulle vara stark och kraftfull med bred bringa.

Kvinnan lite fyllig och femininare, i både annonser och bildspråk, berättar Karin Larsson.

Hollywood och filmvärlden, dåtidens modereportage, skulle också påverka vad som blev tillåtet att exponera.

– Filmen var något nytt och något otroligt modernt. Det var ett starkt samhällsuttryck som ryckte till sig många, berättar Marianne Larsson.

Stora stjärnor på den vita duken var Johnny Weissmüller och Esther Williams. Två forna simstjärnor och blivande stilikoner. Esther Williams solbrända och fylliga kropp i kroppsnära baddräkter var looken kvinnor eftersträvade och Johnny Weissmüllers biffighet något mannen sökte uppnå.

Under andra världskriget reserveras ylle till mer praktiska saker, varför kortbyxor och avskurna modeller blev mer ekonomiskt att tillverka.

Esther Williams 1940 Marilyn Monroe 1950

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 71 -

Populärt mode för män blev under fyrtiotalet midjehöga, ofta marinblåa, badbyxor av ylletrikå.

Men den största förändringen skulle ske i badmodet till kvinnor. Året är 1946. Designern heter Louis Réard. Han lanserar med ett badplagg så liten att Ernst Kirchsteiger hade tappat fattningen.

Namnet skulle kreationen få från USA:s provsprängningar av kärnvapen i stilla havet som tudelade ön Bikini Atoll. Plagget var alltså tvådelat. Bikinin, en kreation av minimalistiska små trekanter lätt knutna kring höften och axlarna skapade stor uppståndelse. Men någon succé för bikinin skulle dröja, och Réard bannlyses från tidningar som Vouge.

Under fyrtio- och femtiotalet slår de så kallade tarzanbyxorna, med resår på sidan, igenom. Edgar Rice Burroughs roman Tarzan of the Apes publicerades redan 1914 och skulle 25 år senare bli ett modeuttryck. Återigen Johnny Weissmüller. Den robuste karlakaren anförtros rollen tolv gånger om som Tarzan iklädd endast ett tunt tygstycke flaxandes över skötet med bålen fri för exponering. Hans populäritet i kombination med att byxorna ofta tillverkades av krismaterialet bomull gjorde att plagget blev en rungande succé. Badbyxan hade segrat över heldräkten, och mäns bål skulle få synas. Ropen skalla, badbyxor åt alla!

I det kvinnliga modet fanns det tvådelade baddräkter eller helbaddräkter med dragkedja i ryggen, för att enkelt kunna kombinera sol och bad. Ofta med kupor som hjälpte till att ge den rätta bystlinjen, med Marilyn Monroe som inspirationskälla.

Som nytt material lanseras nylon som tillsammans med gummitråden lastex tillät designers att skapa slitstarka badkläder av syntetmaterial. Till skillnad från ylle var nylonbaddräkter krympfria och smet åt kroppen mer.

ini rds bik a é R is Lou 1946

- 72 -

Sextiotalets frigörelsevåg och hippierörelse, konkritiserat med Woodstock år 1969, fick stort medialt utrymme. Rörelsen hade en fri inställning till nakenhet och sägs ha ökat toleransen för olika utseenden. Runt om i världen laddade kvinnan för kamp om jämställdhet och mot objektifiering. Bland annat genom att kasta sin behå i vad som påminner om Bara brösts aktioner i dag.

Stor stilikon var trådsmala Twiggy. Genom henne blev badmodet än mer kroppsnära. Det var också på sextiotalet som bikinin på allvar började leta sig in på stranden. Den kunde vara axelbandslös eller ha väldigt tunna axelremmar och med en underdel som knappt täckte höften. Bikinin provocerade – visst – men ska kanske placeras i sin samtid. Kvinnor skulle inte längre begränsas i det offentliga livet. Inte heller på badstranden.

I modesvängar kallas sjuttiotalet för det naknaste decenniet genom tiderna. Många kvinnor var behålösa och textiltekniskt lanseras lycra gjorde det möjligt att tillverka dräkter som smet hårdare åt kroppen.

Bikinibyxorna blev mindre, och på stränder i Sverige började string- och tangabikini dyka upp, med inspiration hämtad från Brasilien. Ledord var minimalism, och mycket hud på sjuttiotalet. Att sola toppless var inte heller ovanligt. Åttiotalet. Vill ha dig av bandet Freestyle rullar friskt på radion. Sverige förändrar successionsrätten och Victoria blir kronprinsessa. I annonsbilder för underkläder och badplagg blir det tydligt hur lycra luckrar upp vad som var tillåtet att visa upp.

– På åttiotalet blev baddräkterna otroligt tighta och små. Lycra gjorde så baddräkterna satt som en smäck, förklarar Marianne Larsson.

Tarzanba dbyxa 1950

Badbyxa i lycra 1970

JUN/JUL 2014 DUMMY

Minimala bikinimodeller, tangamodeller och små koketta badbyxor i lycra blev otroligt populära under åttiotalet. Men även helbaddräkter för kvinnor i stil med den klassiska röda baddräkten buren av Pamela Andersson i serien Baywatch. Högt skurna, utan ben, ofta i nylon eller lycra, inte sällan i skrikiga neonfärger. Det var också under åttiotalet som aerobicstrenden skulle slå igenom.

Män och kvinnor skulle vara vältränade.

– Det var ett fitness-ideal som har haft stor betydelse för hur skönhetsidealet ser ut i dag. Idealet om den vältränade kroppen kom på åttiotalet, berättar konsumentvetaren Magdalena McIntyre.

Det var fortfarande vanligt att bada topless. Det tåldes helt enkelt mer hud på åttiotalet än i dag berättar Marianne Larsson. Men backa bandet. Stop. Vad hände egentligen med toplesstrenden, Marianne Larsson igen.

– Det var ett uttryck i sin tid. Hela sjutiotalets radikala era har liksom somnat in i ganska många uttryck. Se bara på proggmusiken, menar hon.

Andra menar att man också blev medvetna om farorna med för mycket sol. Något som också kommer till uttryck i badmodet under åttio- och nittotalet.

Trenderna från åttiotalet skulle på nittotalet och framåt få fler variationer på stilar och siluetter än tidigare. På stranden och i vattnet fanns det de med helbaddräkter utan ben, andra med minimala bikinis och vissa med tvådelade midjehöga varianter. En individualisering av modet, där allt var tillåtet, bara du själv tyckte så. Under nittiotalet skulle det bli vanligt med olika retrovarianter.

Ingen förväntades låsa sig till en enstaka trend längre. Stilikoner på 1990-talet fanns det också gott om. Män sökte fortfarande se ut som en karaktär ur The Expendables, och för kvinnan var det Cindy Crawford

Tanga 1980

som dyrkades. Också lågkaloriprodukters inträde på nittiotalet ger en vink om hur kvinnan förväntades se ut.

Nytt var hypen kring surfbadbyxor för män. Kreationen var en konstellation av baggybyxor, fräna mönster och medelklassnöjet med surfing. De skiljde sig från den minimala badbyxan på åttiotalet menar Marianne Larsson, som tror att surfbadbyxornas entré beror på att män, likt kvinnor tidigare, inte ville objektifieras i snäva avslöjande badbyxor längre.

Badkläders utveckling från påklätt, till avklätt och nu avnormaliserat strandklätt speglar i mångt och mycket samhället genom historien. I dag finns det få restriktioner eller krav på hur vi ska klä oss på stranden.

– I dag bombarderas vi med en mängd bilder på olika ideal och trender. Det finns alltså en större acceptans för olikhet än för kanske 50 år sedan, förklarar Magdalena McIntyre.

Nu lagom till sommaren kan du alltså hitta allt från den klassiska heldräkten till minimala badbyxor och trekantsbikinis. På marknaden kan du också hitta Aheda Zanettis kreation burkini. En dräkt som gör det möjligt för troende muslimska kvinnor att bada.

Hundra år av badkläder speglar också hundra år av samhällsförändring och ändrad syn på vad som tillåts att exponeras på stranden. Från skandaler som gemensamhetsbadet i Mölle, Louis Réards bikini och det nakna sjuttiotalet, har mycket hänt. I dag handlar det snarare att själv styra hur du vill klä dig, än att vara undergiven en enstaka trend. Antingen faller du gränslöst ned i ett par surfbadbyxor, eller så gör du som Bara Bröst och fortsätter jämställdhetskampen som om hundra år kan ta badmodet till helt nya kreationer. Men det är en annan historian

Surfshorts 1990

Burkini 2000

Bilder: Wikimedia Commons

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 73 -

PERSPEKTIV

Vart tog folkdräkten vägen?

TEXT: Emelie Andréasson

På femtiotalet kunde du vandra in på NK och köpa dig en. Nu får du specialbeställa av en skräddare eller sy upp en själv. Och du får räkna med att den kommer kosta dig tiotusentals kronor. Folkdräkt – en självklarhet i Norge, men ett mode för få i Sverige.

Linda Lundgren, 27, är nyss hemkommen från Norge.

Hon har varit där för tredje året i rad och firat sjuttonde maj tillsammans med hela sin familj.

– Nästan alla har folkdräkt på sig då, stora som små.

Där kallas de bunader och ser olika ut beroende på var i Norge man är ifrån, berättar hon.

Speciellt för i år var inte bara att Norge firade 200 år. Dagen till ära hade även Linda och hennes familj iklätt sig egna folkdräkter.

Hon berättar om dräkterna som hade förpassats till källaren. Den ena har hennes farmor sytt och de andra, mindre dräkterna är köpta. Blågula konstverk som de brukade dansa kring midsommarstänger i för många år sedan. Efter att hennes pappa påmint henne om dem fick de komma till användning igen. De genererande positiva kommentarerna från norrmännen och att ha på sig dem var en speciell upplevelse.

– Man känner sig fin, uppklädd och väldigt svensk i dem. Och stolt, säger Linda Lundgren.

- 74 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Håkan Liby, etnolog och museichef på Upplandsmuseet, menar att dräkterna ursprungligen hör till bondesamhället.

– Det handlar om människors vanliga kläder. Modern tid, industrialisering och konfektion tog död på äldre dräktkultur, säger han.

Och fortsätter: – Gamla dräkttraditioner har tagits upp på nytt under 1900-talet. I Sverige är användandet mycket begränsat och har en stark koppling till midsommarfirande, folkdans och hembygdsfester. Det betyder ganska lite idag för den nationella identiteten.

1991 gjordes ett försök att räkna på hur många olika dräkter det fanns på varje bygd i Sverige vid den tiden.

Då kom man upp till cirka 570 stycken. En siffra som nu beräknats ha stigit till ungefär 600. Ulla Centergran, filosofiedoktor i etnologi, var en av dem som höll i projektet.

Hon anser att samhällsklimatet påverkar intresset för dräkter.

– Det går ju lite mode i vad man gör, vad man har för ideal och idéer. Under Gröna vågen på sjuttiotalet idealiserade man det gamla bondesamhället, småskalighet och närhet. Men sedan så kom det andra normer, säger hon.

Ulla Centergran hoppas att ett nytt uppsving ska komma i och med att vår värld ändras konstant. Vi får väl se. Att kunna handla en folkdräkt på NK känns långt borta, men man ska aldrig säga aldrig. Kanske kan entusiaster som Linda Lundgren inspirera till startskottet för en nygammal trend.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 75 -

S

KINNY

- 76 -

Från att vara ett plagg reserverat för militärer och extremister till att bli en klassiker.

Den svarta skinnjackan har en status som gör att den kan bäras i alla situationer.

Ali Davoodis, grundare av Fresh Fish, jackor produceras av italienskt koskinn.

Samtliga i begränsad upplaga.

JUN/JUL 2014 DUMMY

DUMMY JUN/JUL 2014

- 77 -

- 78 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

DUMMY JUN/JUL 2014

- 79 -

- 80 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Foto: Per Mรถller Stylist: Nadia Kandil Makeup: Linn Forberg Modell: Rebecca @ TFM models DUMMY JUN/JUL 2014

- 81-

Hög tid för

Kan bli: • • •

Kruköverdrag Lappad matta/ täcke Skor, exempelvis ballerina eller espadrillos

Kan bli: • •

Mobilfodral Stoppning till dynor

Kan bli: •

Tyllampa

Klädbytardagar, redesign och second hand. Säg hej till den medvetna generationen. Samtidigt som intresset för hållbarhet ökar konsumerar vi allt mer. Dessutom slänger vi 8 kilo textilier per person och år i våra hushållssopor. Så hur medvetna är vi egentligen?

Tiden då vi lagade hålen i våra strumpor verkar vara förbi. Idag slänger vi dem troligtvis.

Våra plagg har en medellivslängd på 2,2 år. Just därför är det viktigt att med enkla knep och lite fantasi kunna återuppliva de gamla plaggen. Anna Lindström och kollegorna på studio Re:design vet hur du ska göra.

– För mig handlar redesign om att omskapa något så att det blir likvärdigt eller bättre än den ursprungliga produkten. Det handlar om ett oväntat möte och att försöka hitta en praktisk lösning utan att det behöver vara inom samma kontext. Exempelvis att ta ett tyg från ett plagg och använda till en soffa, säger hon.

Av svenska folkets avlagda plagg går en viss del till insamling, annat säljs second hand och en stor andel - hela 70 000 ton textilier per år - hamnar i våra hushållssopor. Ur ett miljöperspektiv är det ohållbart att fortsätta konsumera i den här takten.

– Det är ett tecken på välstånd att vi kan slita och slänga med saker utan att bry oss. Det handlar också om lojhet, vi har för lite självförtroende och är för ovana att arbeta med händerna i dagens samhälle. Det är ju så billigt att köpa nytt. Jag är övertygad om att vi inte kan fortsätta så, säger Anna Lindström, stylist och formgivare.

- 82 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Re:design Kan bli: • • • • •

Tygpåse Brödpåse Kuddfodral Halsband Partvimplar

Kan bli: • •

Kavaj för barn Kortärmad/ärmlös skjorta

Kan bli: • • •

Något att binda växter med Hårband Filtrera diverse vätskor, exempelvis egenbryggt öl Skoputsare

Om du istället för att slänga din skjorta väljer att laga den trasiga sömmen kan du bidra till minskad miljöbelastning. År 2012 gick Anna Lindström och två andra designers ihop med Västragötalandsregionen och bildade Studio Redesign. Projektet hade sin grund i en tanke om att minska miljöpåverkan och istället ta till vara på det överblivna miljöspillet.

– Jag tror att vi är medvetna men när det kommer till vad vi gör med kunskapen finns det mycket kvar att önska.

Det handlar om dåliga materialkunskaper, för dålig fantasi och för dåligt självförtroende för att vara individuella.

Jag tror också det låga prisläget gör att vi känner att vi inte behöver anstränga oss, säger Anna Lindström.

Projektet blev snabbt en framgångssaga. Med en kollektion på 50 prototyper visar Anna Lindström och kollegorna att redesign är möjligt och dessutom trendigt. Ett plagg med förlängd livslängd på tre månader bidrar till en minskad klimatbelastning på åtta procent och en vattenförbrukning på tio procent.

– Det behöver inte vara svårt. För den som inte har sykunskaper kan det räcka med att klippa i plagget. Ett vanligt linne kan bli ett basketlinne i oversize. Våga sätt saxen i saker! säger hon.

För den som inte äger en sax kan det räcka med att se över garderoben. Vad använder du i din garderob och vilka plagg saknas?

– Drick något gott, sätt på lite musik och lägg fram allt du äger på sängen. Felet många gör är att de fastnar i en stil. Våga testa nya kombinationer. Behöver du köpa nytt, lägg pengar på det istället för att köpa massa billiga trikåkjolar, säger Anna Lindström.

DUMMY 2014 JUN/JUL

- 83 -

o K D läd

Vare sig vi befinner oss på en middag hos ett hemligt ordernssällskap eller vid bollplanket på en skolgård förväntas vi vara påklädda och se ut på ett visst sätt.

Hur påverkar klädkoder oss och vad händer om man vågar bryta mönstret?

TEXT: Erik Holm - BILD: Björn Widmark

- 84 -

JUN/JUL 2014 DUMMY

Måste man vara påklädd? Bör man veta vad ”black tie” innebär?

Under barndomen guidas de flesta genom klädkodslabyrinten av sina beskyddande föräldrar. När man senare introduceras för frack, aftondräkter och kavajer i ett dussin nyanser så är det lätt att bli överväldigad. Kan man till exempel ha på sig smokingen från systerns bröllop vid morförälderns begravning?

Philip Warkander är lektor i modevetenskap vid Stockholms Universitet. Han vill skilja på outtalade och explicita klädkoder. De flesta måste förhålla sig till båda sorter, men i olika sammanhang.

– Outtalade kan finnas i sociala grupperingar som är mer informella, som vänkretsar, inom familjen eller i vardagen, där vad som är passande och inte är uttalat men ändå starkt närvarande, säger han.

Explicita klädkoder existerar ofta i mer begränsade sammanhang, som vid bröllop, begravningar och på många arbetsplatser.

– Detta är för att den här typen av situation är mer ritualiserad, och individen är underordnad själva händelsen. På ett bröllop signalerar klädkoden vem som innehar vilken position, alltså vem som är brud, vem som är tärna, vem som är gäst. Samhällets explicita klädkoder försvinner mer och mer. Gemene man gillar inte tanken på att följa ett mönster. Då hotas den enskilde individens integritet, säger Philip Warkander.

På galgen hänger en elegant frack prydd med två emblem. Tom är i full färd med att damma av fracken inför kvällens middag på Valand. Tom är med i Par Bricole, ett ordernsällskap som grundades så tidigt som 1779. Då och då har man bjudningar och uppträdanden som medlemmarna är välkomna att ta del av – om man är iklädd frack. Tom ser klädkoden som något positivt.

– Fracken tillför en gemenskap som i sammanhanget är svår att få på andra sätt. Nu hamnar alla på samma nivå, oavsett social status och skrå. Då får ens personlighet mer uppmärksamhet, säger han.

Han fortsätter förklara att utan klädkod hade förutfattade meningar tagit över. Gemenskapen hade inte alls blivit lika stark.

Vuxna karlar som väljer att klä upp sig i gemenskapens tecken kan möjligtvis väcka diskussioner kring jämställdhet men det låter inte som ett hot mot individens integritet. Det är inte förrän klädkoden söker sig till de allmänna rummen som integritetsfrågan blir aktuell.

I Sverige har det länge varit en debatt kring klädkoder i vardagslivet och skolan har fått en central roll. Skoluniformer har varit uppe på agendan men anses av många vara för likriktat och hämmande av barnens individualitet. Samtidigt menar oppositionen att det redan finns outtalade klädkoder i barnens vardag och att det lätt kan leda till utanförskap om man inte har möjlighet att följa dem.

På universitetsnivå är klädkodsfrågan om än mer aktuell. Till skillnad från grundskolan finns där en klädpraxis som har följts i generationer.

DUMMY 2014 JUN/JUL

Ellika Lindgren är en av dem som vågade ifrågasätta ett universitets klädkod. Tidigare i år bestämde hon sig för att av praktiska skäl ha på sig frack vid en ceremoni på Uppsala Universitet. Den traditionella fanbärarklänningen lämnades hemma.

– Jag fick ryktesvägen veta att det hållits ett krismöte i presidiet efteråt, sa hon till tidningen Ergo efter händelsen Därefter fick Ellika hem ett ilsket brev som förklarade de punkter hon hade brutit mot i och med sitt klädval. Nu några månader senare har konventets presidium backat i sina anklagelser och är en i raden av högskolor som förkunnar universitetens nya könsneutrala klädkod. Ett slag för en jämställd klädkod men det betyder inte att man kan komma i träningsbyxor. Klädkoden kvarstår.

Nya explicita klädkoder har svårt att få fotfäste.

De kvarvarande koderna är traditioner från flera hundra år tillbaka. Att döma av orderns som Tom är med i verkar ursprunget vara ett forum där gemenskap värderas högt och är inte ett försök till förtryck av gruppens medlemmar. Samtidigt vittnar händelsen vid Uppsala Universitet om ett behov att anpassa traditionerna till samtiden.

Enligt Philip Warkander försvinner inte klädkoderna i första taget, signalerna blir bara mer diskreta och anpassade.

– Vi går mot en mer outtalad klädkod men eftersom kläder är ett kommunikationsverktyg kommer det även fortsättningsvis finnas klädkoder. Skillnaden är att vi inte märker av dem i samma utsträckning men de kommer alltid finnas kvar. I alla fall så länge som vi har ett samhällssystem där social rörlighet uppmuntras, säger hann

- 85 -

DIGITALT

9

Gratisappar du behöver för en klimatsmart och djurvänlig sommar

Djurvänligt

greenApes

Vegman

Android/Iphone

Android/Iphone

Android/iphone

Appen erbjuder bland annat en lista på pälsfria butiker och ger dig tips om produkter som inte har djurtestats.

Skapa en ap-profil och tävla med vänner eller fiender om att samla poäng för varje hållbar aktion du gör i vardagen.

Har du tänkt uteserveringsglassa ekologiskt i sommar? Då är den här appen något för dig.

Ett måste om du lever efter devisen att söta djur gör sig bäst friska och vid liv. Inte runt halsen.

Kanske genom att tagga dig själv till att handla second hand, eller slå någon på näsan när du väljer vegetariskt framför kött.

Blandar nytta med nöje.

Med ett enkelt knapptryck hittar du vegetariska, veganska och raw food-restauranger i din närhet. Oavsett om du är i Flen eller Paris. Allt du behöver göra är att aktivera din platstjänst. Så enkel är den.

Shopgun

SecondHand

Skeptical Science

Android

Android/Iphone

Android/Iphone

Genom att scanna streckkoder eller fritextsöka kan du med den här appen få reda på hur en vara producerats, under vilka villkor och hur den kan påverka din hälsa.

Med ett enkelt skärmtryck och med hjälp av din platstjänst, hittar du second hand-butiker i din närhet.

Är du trött trångsynta haters som dagligen klankar ned på dina miljöinitiativ med dåliga argument? Vore det inte skönt att trycka dit dem med välunderbyggda argument? Då är det här något för dig!

Alltså en app både för renlevnadsmänniskan, och den som inte äter till vilket pris som helst.

- 86 -

Appen förmedlar kontaktinformation till varje butik.

Fungerar nog allra bäst i storstäder.

Appen inkluderar en fråga-svar- funktion som gör att du kan bemöta klimatskeptikerna med sylvass fakta.

JUN/JUL 2014 DUMMY

I OM SA LÄ NA UN TK AT DU ER MM KO ÄR TH DE

Håll dig uppdaterad på dummy.jmg.gu.se

2

I BUTIK 1 AUGUSTI

Y#

MM

DU

Män i kjol Modifikationer Rätt klädd på valdagen Vi infiltrerar en minkfarm Så matchar du kräftorna Djurens rätt - människorna bakom rubrikerna