ra19_7

Lägesrapport för utvecklingen av svenskt yrkesfiske del 2

• Svenskt yrkesfiske arbetar aktivt med hållbarhet bland annat genom användande och utveckling av selektiva redskap, samförvaltning samt MSC-märkning.

• Delar av det kustnära fisket har haft en positiv utveckling då de diversifierat sin verksamhet.

• De olika segmenten inom svenskt yrkesfiske skiljer sig markant vad gäller såväl lönsamhet som storleken på fångster - fartyg som använder sig av aktiva fiskeredskap stod för 98 % av den landade vikten.

Rapport 2019:7

Sammanställt av: Maria Janeke

Förord I Havs- och Vattenmyndighetens förslag till Havsplaner (dnr 666-19) skriver Havs- och Vattenmyndigheten: ”Yrkesfisket är en maritim näring med betydelse för livsmedelsförsörjning och livsmedelsproduktion. Yrkesfisket ger också upphov till landbaserade arbetstillfällen inom hamnverksamheten och beredningsindustrin, vilket bidrar till livskraftiga skärgårdssamhällen samt upprätthåller identitet och kulturmiljö.”

Myndighetsansvaret för det svenska yrkesfiskets förutsättningar, fortlevnad och utveckling delas av Jordbruksverket (SJV), Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Länsstyrelserna. SJV och HaV har i samverkan med referensgruppen för svenskt yrkesfiske tagit fram en strategi för näringens utveckling Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat.

Strategin är uppdelad i fem centrala målområden. Denna rapport syftar till att följa upp hur arbetet har gått med målområdena Långsiktigt hållbart fiske och Fiskerinäringsutveckling och ekonomi.

Jordbruksverket framför ett stort tack till alla som har varit med och bidragit till denna rapport!

Christina Nordin Generaldirektör Jordbruksverket

Sammanfattning Det här är lägesrapport nummer 2 med syftet att följa upp hur väl målen i ­yrkesfiskestrategin, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat” har ­implementerats.

Strategin omfattar fem centrala mål med delmål. De fem centrala målen är långsiktigt hållbart fiske, myndighetsarbete och regelförenkling, fiskerinäringsutveckling och ekonomi, förbättrad bild av yrkesfisket och fiskaren samt kunskap och samverkan.

I den här rapporten läggs huvudfokus på de två centrala målen, långsiktigt ­hållbart fiske samt fiskerinäringsutveckling och ekonomi men några av de ­ andra centrala målen med sina respektive delmål berörs också.

Långsiktigt hållbart fiske Av de fem centrala målen i yrkesfiskestrategin är ”Långsiktigt hållbart fiske” det allra viktigaste. I den här rapporten har Jordbruksverket gett samtliga producent­organisationer (fem till antalet) inom området för yrkesfisket samt Svenska Insjöfiskares Centralförbund möjlighet att inkomma med underlag ­avseende organisationens och dess medlemmars arbete mot ett hållbart och miljövänligt fiske. Svenska Insjöfiskares Centralförbund samt tre av producentorganisationerna tog fasta på möjligheten. De tre producentorganisationerna som valde att bidra till denna rapport är: HKPO, Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation, NKFPO, Norrbottens Kustfiskares Producentorganisation samt SFPO, Sveriges Fiskares Producentorganisation. Vidare har Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU bidragit under detta mål.

Den här rapporten bygger alltså på de inkomna bidragen. Sammantaget ger dessa vid handen att stora delar av svenskt yrkesfiske är väl medvetna om vikten av ett hållbart fiske och att man arbetar aktivt och på ett mångfasetterat sätt för att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet omfattar allt från redskapsutveckling och användande av miljövänligt bränsle till samarbeten i projektform samt samförvaltning. Organisationerna tillämpar också miljömärkning via MSC, Marine ­Stewardship Council. Beskrivningen av organisationen samt hur de arbetar är gjord av MSC.

Fiskerinäringsutveckling och ekonomi Jordbruksverket har här valt att presentera exempel på hur delar av det kustnära fisket genom diversifiering kunnat utveckla sin verksamhet i positiv riktning.

Här framhålls det bland annat att man valt att fokusera på den inhemska och småskaligt fiskade fiskråvaran och att på det sättet främja det lokala fisket. En utmaning som särskilt lyfts fram är att det tar lång tid innan man får utdelning för gjorda investeringar.

I rapporten redovisas hur delar av det småskaliga fisket har hittat nya lösningar för transport och spedition då marknaden och därmed förutsättningarna har förändrats. Här står Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening, SYEF för redovisningen.

Inom ramen för målet fiskerinäringsutveckling och ekonomi redogörs i rapporten för ett projekt som med stöd från EHFF, Europeiska havs- och fiskerifonden, syftar till att höja värdet på krabbtaska från västkusten i Sverige – detta som ett exempel på insatser från svenskt yrkesfiske för att uppnå resursoptimering.

Under detta mål bidrar även HaV med en ekonomisk lägesrapport för svenskt yrkesfiske.

Innehåll 1 Inledning................................................................................................................ 7 1.1 Syfte med rapporten........................................................................................................................ 8

2 Bakgrund................................................................................................................ 9 2.1 2.2 2.3 2.4

Jordbruksverkets uppdrag för att främja ­svenskt yrkesfiske............................................. 9 De centrala målen för svenskt yrkesfiske 2020.....................................................................10 Myndigheternas uppdrag på fiskets område........................................................................12 Referensgruppen för det svenska yrkesfisket.......................................................................13

3 Ekonomisk lägesrapport av yrkesfisket....................................................15 3.1 Yrkesfisket i havet - inledning.....................................................................................................15 3.2 Yrkesfisket i inlandsvatten............................................................................................................20

4 Fiskerinäringens arbete för ett hållbart fiske..........................................22 4.1 Inledning............................................................................................................................................22 4.2 Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO).................................................................22 4.3 Havs- och Kustfiskarnas producentorganisation (HKPO)..................................................30 4.4 Norrbottens Kustfiskares producentorganisation (NKFPO).............................................35 4.5 Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC).......................................................................37 4.6 Sekretariatet för selektivt fiske (SLU)........................................................................................37

5 Certifierings- och miljömärkningsprogram – Marine Stewardship Council – MSC...........................................................40 5.1 Inledning............................................................................................................................................40 5.2 MSC-certifiering av fisk och skaldjur från hållbara svenska yrkesfisken.......................................................................................................40

6 Diversifiering......................................................................................................43 6.1 Inledning............................................................................................................................................43 6.2 Redogörelse för diversifiering av verksamheten hos Guldhaven Pelagiska AB........43 6.3 Redogörelse för diversifiering av verksamheten hos Norrbottens kustfiskares producentorganisation (NKFPO)...............................................................................................46 6.4 Arbete mot ökad resursoptimering – redogörelse för projekt.......................................48

7 Transporter och logistik för det småskaliga, kustnära fisket.............50 7.1 Inledning............................................................................................................................................50 7.2 Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening (SYEF)...........................................................50

8 Slutsatser..............................................................................................................52 9 Framtida utmaningar.......................................................................................54 10 Bilaga 1.................................................................................................................55

1 Inledning Det här är lägesrapport nummer 2 med syftet att följa upp hur väl målen i yrkesfiskestrategin, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat” har genomförts. Jordbruksverket har tidigare publicerat rapporten ”Lägesrapport för utvecklingen av svenskt yrkesfiske” (Rapport 2018:22). I denna rapport fokuserades bland annat på hur säl och skarv påverkar yrkesfisket. I samband med att nuvarande strategi löper ut 2020 avser Jordbruksverket att genomföra en intressentdialog vars resultat kommer att ligga till grund för en ny strategi samt en tillhörande handlingsplan.

Inom EU har man kommit överens om att alla fiskbestånd senast 2020 ska fiskas på hållbara nivåer. Det innebär att man ska kunna fånga så höga fångster som möjligt från havet utan att påverka den långsiktiga produktiviteten av fiskbestånd. Detta är allmänt känt som MSY (Maximum Sustainable Yield). EU antog detta begrepp 2013 i samband med antagandet av reformeringen av den gemsamma fiskeripolitiken.

EU:s ministerråd för fiskefrågor (jordbruks och fiskerådet) enas om totala fångstgränser, så kallade TACs (Total Allowance Catches). Dessa baseras på vetenskaplig rådgivning. De totala tillåtna fångsterna delas sedan upp i nationella kvoter som fastställer gränsvärdena för hur stora mängder fisk som får fångas.

Det finns substantiella externa faktorer som påverkar förutsättningarna att bedriva yrkesfiske. En av dessa är föroreningar, i första hand övergödning och spridning av giftiga ämnen. Detta påverkar förutsättningarna för fisken att överleva och föröka sig samt fiskköttets lämplighet som föda.

Hur fisket utövas är emellertid också väsentligt. Den svenska fiskerinäringen präglas av en stor medvetenhet om vikten av ett hållbart fiske. Branschen arbetar aktivt med miljö- och hållbarhetsfrågor i enlighet med yrkesfiskestrategin, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – hållbart fiske och nyttig mat”, i vilken ett långsiktigt hållbart fiske, utgör ett av de centrala målen, och bland dessa betraktas som det mest betydelsefulla.

I den här rapporten redogör den svenska fiskeribranschen för hur man arbetar med miljö- och hållbarhet. Viktigt i sammanhanget är att framhålla att det svenska yrkesfisket också utgörs av insjöfiske som även de arbetar aktivt med miljö- och hållbarhetsfrågor. I anslutning till detta bidrar även Sveriges lantbruksuniversitet, SLU med en redogörelse för projekthantering avseende ­selektivt fiske. Det är Jordbruksverkets intention och förhoppning att dessa redogörelser även kommer att bidra till ytterligare ett av de centrala målen i yrkesfiskestrategin, nämligen, en förbättrad bild av yrkesfisket och fiskaren.

En viktig ingång i bedrivandet av ett hållbart fiske är att tillämpa certifiering via MSC, Marine Stewardship Council. MSC är en internationell icke vinstdrivande organisation som främjar hållbart fiske. Ett av kapitlen i rapporten utgörs av en rapportering om MSC:s arbete i Sverige.

7

I rapporten redogörs även för hur delar av det kustnära fisket anpassat sig till en förändrad verklighet och funnit fungerande lösningar. Detta kapitel knyter­ an till det centrala målet i yrkesfiskestrategin, fiskerinäringsutveckling och ­ekonomi med speciell fokus på delmålet förbättrad infrastruktur.

Rapporten tar också upp framgångsrika exempel från det kustnära fisket där man genom förädling och diversifiering har utvecklat sin verksamhet med gott ekonomiskt och verksamhetsmässigt resultat. Även denna del av rapporten ­knyter an till målet fiskerinäringsutveckling och ekonomi.

Avseende fiskerinäringsutveckling och ekonomi bidrar Havs- och Vattenmyndigheten med en ekonomisk lägesrapport för svenskt yrkesfiske. Ökad lönsamhet genom resursoptimering utgör ytterligare ett av delmålen till det centrala målet fiskerinäringsutveckling och ekonomi. I rapporten presenteras ett pågående projekt med syftet att vidareutveckla användningsområdet för krabbtaska.

1.1 Syfte med rapporten Syftet med rapporten är att återrapportera genomförandet av den så kallade ­yrkesfiskestrategin, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat”.

Strategin har fem centrala mål med delmål. De fem centrala målen är långsiktigt hållbart fiske, myndighetsarbete och regelförenkling, fiskerinäringsutveckling och ekonomi, förbättrad bild av yrkesfisket och fiskaren samt kunskap och samverkan.

I den här rapporten läggs huvudfokus på de två centrala målen långsiktigt hållbart fiske samt fiskerinäringsutveckling och ekonomi men några av de andra centrala målen med sina respektive delmål berörs också.

Det här är andra rapporten avseende genomförandet av målen i yrkesfiskes­ trategin, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat”.

8

2 Bakgrund 2.1 Jordbruksverkets uppdrag för att främja s­ venskt yrkesfiske Främjandeuppdraget Enligt 8 a § Förordning (2009:1464) med instruktion för Statens Jordbruksverk ska myndigheten medverka till att främja och utveckla fiskerinäringen, vattenbruket och fisketurismen.

Utifrån regeringens instruktion har Jordbruksverket arbetat fram en policy för vårt främjandearbete av fiskerinäringen, vattenbruket, fritidsfisket och fisketurismen. Jordbruksverket är en oberoende expertmyndighet och det innebär att verket ska agera objektivt och opartiskt. Myndigheten ska se till helheten och inte verka ensidigt för enskilda led, segment eller aktörer. I vårt arbete ska vi bland annat underlätta nätverk och informationsutbyte, samverka och samordna samt finansiera helt eller delvis vissa projekt inom området för yrkesfisket genom Europeiska havs- och fiskerifonden.

Samverkan och samordning underlättar för branschen varför samverkan med andra myndigheter blir en central roll i vårt främjandeuppdrag. Jordbruks­ verkets uppdrag att främja yrkesfisket strävar efter ett långsiktigt hållbart fiske förenat med god lönsamhet för svenskt yrkesfiske.

Fiskebodar på västkusten. Foto: Mikael Svensson.

9

2.2 De centrala målen för svenskt yrkesfiske 2020 Ett långsiktigt hållbart nyttjande är en grundförutsättning för att yrkesfisket ska kunna utvecklas. De flesta av strategins mål siktar på en önskvärd utveckling även i ett längre perspektiv än 2020. För att strategins mål ska kunna förverkligas behöver myndigheterna bidra med en bra förvaltning som tar biologisk, social och ekonomisk hänsyn och förenkla regler för att minska företagens administrativa börda. Fiskerinäringen behöver samverka med berörda aktörer och arbeta med näringslivsutveckling samt en förbättrad bild av det svenska fisket som kan bidra till ökad lönsamhet och hållbara företag. Förbättrad lönsamhet skapar incitament för både nyföretagande och företagsutveckling samt ger möjlighet att upprätthålla eller utveckla den infrastruktur som fiskerinäringen behöver. Den framtida utvecklingen av yrkesfisket och det miljöarbete som krävs för ett långsiktigt verkande, styrs till stor del av EU:s gemensamma fiskeri­ politik, EU-direktiv och de nationella miljökvalitetsmålen.

Strategins centrala mål är indelade i fem olika målområden och bilden nedan visar hur målområdena hänger ihop med varandra. De centrala målen är övergripande och vidare indelade i delmål.

Fiskenäringsutveckling och ekonomi

Förbättrad bild av fisket och fiskaren

Långsiktigt hållbart fiske

Kunskap och samverkan

Myndighetsarbete och regelförenkling

Figur 1. Schematisk bild över strategins målområden och hur de interagerar med varandra

10

LÅNGSIKTIGT HÅLLBART FISKE

Förbättrad infrastruktur

Livskraftiga bestånd

Fiskerinäringen samarbetar för att stärka den infrastruktur som behövs för att möjliggöra kostnadseffektiv logistik, förädling och diversifiering.

Svenskt fiske bedrivs långsiktigt hållbart och livskraftiga bestånd återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning.

Minskad miljöpåverkan

Svenskt fiske minskar sin miljöpåverkan ­genom klimatsmart omställning och inom respektive fiske används metoder som minskar oönskad ­bifångst och negativ påverkan på ekosystem.

Större fisk

Svensk fiskerinäring ökar fiskemöjligheterna ­genom att aktivt samverka för en förvaltning som leder till större fisk, inom ramen för naturliga storleks- och åldersstrukturer.

MYNDIGHETSARBETE OCH REGELFÖRENKLING

Stärkt konkurrenskraft genom konsumentkontakt

Konkurrenskraften i svenskt yrkesfiske stärks ­genom innovativa lösningar som syftar till förbättrad tillgänglighet, ökad produktkvalitet, ­diversifiering och bättre kontakt med kunderna.

Förbättrad marknadsföring

Svensk fiskerinäring marknadsför sina produkter och tjänster så att lönsamheten ökar genom att konsumenterna i högre grad efterfrågar och konsumerar ett bredare utbud av färska och beredda fiskeriprodukter. Ökad lönsamhet genom resursoptimering

Lönsamheten i svenskt yrkesfiske ökar till följd av att hela råvaran nyttjas på bästa möjliga sätt.

Regelförenkling, kontroll och tillsyn

Regelverken är lättillgängliga och enkla att följa vilket bidrar till hög acceptans och regelefterlevnad. Tillsyn och kontroll är riskbaserad. Myndigheterna samverkar för att minska näringens administrativa börda.

Långsiktigt hållbar förvaltning

De svenska fiskresurserna förvaltas, fördelas och nyttjas miljömässigt långsiktigt hållbart. Inom de miljömässigt hållbara ramarna strävar förvaltningen efter att skapa största samhällsekonomiska värde inkluderande sociala och ekonomiska aspekter.

Utvecklad förvaltning av säl och skarv

Det finns adaptiva förvaltningsplaner för säl och skarv som innehåller vetenskapligt fastställda beståndsnivåer och säkerställer gynnsam bevarandestatus för respektive art samt är anpassade för att kunna minska effekterna på fisket.

FISKERINÄRINGSUTVECKLING OCH EKONOMI Ökad kunskap om fiskets värdekedja

Svensk fiskerinäring har god kunskap om produkternas värdekedjor och tillgång till kompetensutveckling som främjar företagsutveckling.

FÖRBÄTTRAD BILD AV YRKESFISKET OCH FISKAREN En trovärdig näring

Svenskt yrkesfiske betraktas som en trovärdig näring som tar ansvar för fiskresursens och miljöns långsiktiga hållbarhet.

Leverantör av miljövänlig och nyttig mat

Svenskt yrkesfiske kännetecknas som en ­leverantör av miljövänlig, god och nyttig mat.

KUNSKAP OCH SAMVERKAN Ökad samverkan och miljökunskap

Svensk fiskerinäring bidrar till fiskförvaltningen genom kunskapsförsörjning och datainsamling i samverkan med forskning och myndigheter som återkopplar till yrkesfiskarna. Myndigheterna ­arbetar för att öka miljökunskapen hos yrkesfiskarna. Ökad kunskap om yrkesfiskeföretagen

Myndigheternas kunskap om yrkesfiskarnas ­lönsamhet och samhällsekonomiska värden är hög och används som ett stöd för förvaltningen.

11

2.3 Myndigheternas uppdrag på fiskets område Det övergripande målet för alla myndigheter som arbetar med fiskefrågor är att fiskbestånden ska nyttjas på ett ekologiskt, socialt, ekonomiskt långsiktigt och hållbart sätt.

Jordbruksverket Jordbruksverket verkar under Näringsdepartementet och ansvarar bland annat för förvaltningen av havs- och fiskeriprogrammet och genomförandet av politiken som syftar till att främja fisket och vattenbruket. Jordbruksverket har även ansvar för marknads-, handels- och konsumentfrågor, erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer, samt smittskydd, animaliska ­biprodukter och foder.

Havs- och vattenmyndigheten Havs- och vattenmyndigheten verkar under Miljödepartementet men bereder även fiskefrågor åt Näringsdepartementet. Myndigheten ansvarar för frågor om bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av hav, sjöar och vattendrag. I myndighetens uppdrag ingår bland annat att vara samlande i vatten- och havsmiljöarbetet och verka för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna.

Länsstyrelserna Länsstyrelserna samordnar de statliga myndigheternas verksamhet i länen och har en nyckelroll i utvecklingen av fiskerinäringen. Länsstyrelsernas arbete omfattar insatser för att säkra fiskresursen, att initiera, medverka och driva projekt för att underlätta företagande inom fiskerinäringen liksom att öka allmänhetens möjligheter att fiska. Länsstyrelserna arbetar även med andra frågor kopplade till fiskerinäringen så som förvaltning (i de stora sjöarna fattar länsstyrelsen beslut om dispenser för yrkesfiskets redskap), ekonomiskt stöd, fiskevård, fisketillsyn och miljöövervakning. Länsstyrelsen fattar beslut om skyddsjakt efter skarv om det behövs för att förhindra allvarlig skada på fisk och redskap och administrerar ersättningar för skador orsakade av säl.

Naturvårdsverket Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för områdesskydd samt för nationell miljöövervakning. Naturvårdsverket ansvarar även för rapportering av fågel- och habitatdirektivet till EU- kommissionen. Verket ansvarar för fågel, både på land och i vattenmiljöer. Naturvårdsverket vägleder i frågor om förvaltning av skarv och överprövar länsstyrelsernas beslut om skyddsjakt. Naturvårdsverket fattar beslut om skyddsjakt efter säl efter hörande av Havs- och vattenmyndigheten om det behövs för att förhindra allvarlig skada på fisk och redskap.

12

Sveriges lantbruksuniversitet - SLU SLU ansvarar genom Institutionen för akvatiska resurser för att förse förvaltande myndigheter med rådgivning baserad på vetenskapliga underlag. Arbetet sker till stor del integrerat med EU:s datainsamlingsförordning där SLU bland annat ansvarar för insamling och analys av biologisk data från yrkesfisket. I ­institutionens uppdrag ingår även att för specifika arter förse internationella ­arbetsgrupper med fångstdata från det svenska fisket.

SLU har också upprättat ett sekretariat för selektivt fiske mellan 2014 och 2019, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV), som har ansvarat för regeringsuppdraget selektivt fiske. Sekretariatets huvuduppgift har varit att samla in idéer tillsammans med näringen, för att stimulera utvecklingen av selektiva fiske­metoder i syfte att minska mängden oönskad fångst. Näringens initiativ och engagemang har varit helt avgörande för en framgångsrik utveckling av nya idéer. Flera av de projekt som producentorganisationerna skriver om i kapitel 4 är projekt som genomförts genom sekretariatet i tätt samarbete mellan SLU, näring och enskilda fiskare.

Övriga svenska universitet Relevant forskning från övriga universitet innefattar alltifrån grundforskning såsom miljöövervakning och datainsamling för analyser till socioekonomiska aspekter av havs- och sötvattenbaserad verksamhet samt vattenbruk. Forskningen innefattar också hur Sverige lever upp till internationell miljölagstiftning och internationella överenskommelser. Det pågår samarbeten mellan övriga universitet och SLU om bland annat ekosystembaserad förvaltning av havsresurser, marin havsplanering, kustekologi, limnisk ekologi och utveckling av produktions- och förvaltningsmodeller för kommersiella fiskbestånd. Forskare från andra universitet än SLU deltar även i expertgrupper inom ICES (Internationella Havsforskningsrådet). Flera universitet bedriver forskning för att bättre nyttja restprodukter från fiskråvara.

2.4 Referensgruppen för det svenska yrkesfisket En referensgrupp med näringsrepresentanter, berörda organisationer och myndigheter bildades 2014 för att skapa en gemensam plattform där det svenska ­yrkesfisket står i fokus och öppna upp för möjligheten att diskutera frågor kring yrkesfiskets framtid. Yrkesfiskestrategin är en gemensam utgångspunkt för det fortsatta arbetet i gruppen.

Referensgruppen förväntas bidra till utvecklingen av yrkesfisket, delta i främjandearbetet och i diskussioner om förvaltningen av fiskresursen. Arbetet inom ramen för yrkesfiskestrategin förväntas även samverka med arbetet inom den nationella maritima strategin och livsmedelsstrategin. Ett annat viktigt samarbete för referensgruppen sker genom samverkan med fritidsfiske och fisketurism samt vattenbruket. Deltagande organisationer åskådliggörs i figur 2.

13

Figur 2. Organisationer i referensgruppen fรถr yrkesfiske.

14

3 Ekonomisk lägesrapport av yrkesfisket 3.1 Yrkesfisket i havet - inledning Nedan presenteras den ekonomiska utvecklingen av yrkesfisket i havet. Statistik baseras på EU-MAPs datainsamling, som ligger till grund för den årliga sammanställningen Annual Economic Report. Statistiken redogör för den ekonomiska utvecklingen från 2008 fram till och med år 2017.

Fiskeflottans kapacitet Flottans kapacitet har minskat sedan 2008 både med avseende på antal fartyg och fartygens storlek och effekt (se figur 3 och 4). 2017 låg bruttotonnaget för flottan på 28 000 ton med en motoreffekt på 159 000 kW. Antalet anställda inom yrkesfisket i havet har minskat i takt med att flottan blivit mindre. För den småskaliga flottan sågs en lägre nedgång i heltidsekvivalenter vilket tyder på en lägre andel deltidsanställda. Samma trend ses inom det storskaliga fisket, dock är skillnaden inte lika påtaglig för detta segment.

1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0

2008

2009

2010

2011

2012

Figur 3 . Antal båtar och fartyg i flottan

15

2013

2014

2015

2016

2017

250 000

Flottans motorstyrka (kW) Fartygsdräktighet (Bruttoton, BT)

200 000

150 000

100 000

50 000

0

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

Figur 4. Flottans bruttodräktighet och motorstyrka

Den småskaliga flottan (upp till 12 m) minskade med 172 fartyg under tidsperioden 2008-2017, en minskning om 20 procent. Minskningen i den småskaliga flottan bestod till stor del av fartyg som fiskat ål. Den nationella förvaltningen av ålen har på olika sätt försökt minska fisketrycket på ålen.

17 17 16

kW / BT

16 15 15 14 14 13

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

År

Figur 5. Småskaliga flottan - antal kW per bruttotonnage

I den storskaliga flottan har antalet fartyg minskat från 344 fartyg år 2008 till 231 år 2017. Bruttotonnaget och motoreffekten har haft en motsvarande minskning under samma period. År 2017 var bruttotonnaget 23 000 ton och motoreffekten var 87 000 kW. Minskningen har mattats av något de senaste åren men en fortsatt minskning sker varje år.

16

Arbetskraft Antalet anställda inom yrkesfisket i havet har minskat i takt med att flottan blivit­mindre. För den småskaliga flottan sågs en lägre nedgång i heltidsekvivalenter vilket tyder på en lägre andel deltidsanställda. Samma trend ses inom det storskaliga fisket, dock är skillnaden inte lika påtaglig för detta segment. De största fartygen (40 st över 24 m) inom den storskaliga flottan hade 245 heltids­ ekvivalenter vilket motsvarade 31% av hela fiskerinäringen i havet.

1 200

Antal arbetande

Heltidsekvivalent

1 000 800 600 400 200 0

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

Figur 6. Småskaliga flottan - antal anställda och heltidsekvivalenter

1 000

Antal arbetande

Heltidsekvivalent

900 800 700 600 500 400 300 200 100 0

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Figur 7. Storskaliga flottan - antal anställda och heltidsekvivalenter

17

2015

2016

2017

Landningar Yrkesfisket i havet landade 222 000 ton fisk under 2017 till ett värde av 127 miljoner euro. Fisket bedrivs både på botten (demersalt) och uppe i den fria vattenmassan (pelagiskt) med både aktiva och passiva redskap. Den största delen av landningarna bestod av sill på 103 000 ton följt av skarpsill 58 000 ton. Högst ­kilopris gav havskräftan och trots det låga tonnaget på 1 400 ton så bidrog den till det näst högsta värdet på 17 miljoner euro. Fartyg som använder sig av aktiva fiskeredskap stod för 98 % av den landade vikten.

Landningarna inom det småskaliga fisket har minskat från 6 600 ton till 3 500 ton mellan 2008 och 2017. Utvecklingen av landningar inom det storskaliga fisket är tydligare kopplat till tilldelade kvoter än det småskaliga. Under perioden 2008-2017 har landningarna fluktuerat mellan 218 000 och 144 000 ton, var den förstnämnda avser 2017 års landningar. Under 2017 fångade det storskaliga segmentet mer fisk än vad de tidigare gjort under hela den aktuella tidsperioden och även värdet av landningarna är det högsta under tidsperioden. Fartyg som använder sig av aktiva fiskeredskap stod för 98 % av den landade vikten under samma period och större fartyg (över 24 m) dominerade med 88 % av landningarna.

Förädlingsvärde och lönsamhet Under 2017 redovisade yrkesfisket ett positivt nettoresultat likt tidigare år. Nettovinsten 2017 var 25 miljoner euro och förädlingsvärdet uppgick till 73 miljoner euro. Vinsten berodde framförallt på en högre lönsamhet inom det pelagiska fisket via högre kvoter och effektivare fiske.

Det småskaliga fisket var inte lönsamt under något år från 2008-2017 med nettoförluster på mellan 7,5 och 0,8 miljoner euro (se figur 6). Förädlingsvärdet var positivt (6,9 miljoner euro) men förhållandevis lågt per heltidsekvivalent 25 200 euro 2017 (se figur 7 och 8). I de flesta fall var de materiella tillgångarna avbetalade vilket gör att de småskaliga fiskarna kan fortsätta fiska trots en nettoförlust.

Den storskaliga flottan presterade bra men det fanns stor variation inom segmentet. Det pelagiska fisket och fisket efter siklöja i norra Östersjön samt fisket efter havskräfta hade en hög lönsamhet medan fisket efter torsk hade en nettoförlust. Nettovinsten för den storskaliga flottan var 30,1 miljoner euro år 2017 och förädlingsvärdet uppgick till 65,9 miljoner euro (se figur 6 och 7). Förädlingsvärdet per heltidsekvivalent, d.v.s. arbetsproduktiviteten var hög för den storskaliga flottan (127 400 euro per heltidsekvivalent). Utvecklingen av det ­totala förädlingsvärdet och arbetsproduktiviteten följer mönstret för den storskaliga flottan (se figur 7 och 8).

Den storskaliga flottan kan delas in ytterligare i fartyg mellan 18-24 m och fartyg över 24 m. Fartyg i segment 18-24 m fiskade framförallt bottenlevande arter som torsk, räka och havskräfta men även en del pelagiska arter som sill och skarpsill. Detta segment var lönsamt på grund av en lönsamhet inom fisket efter

18

sill och skarpsill. Detsamma gällde för segmentet med fartyg över 24 m där det ­pelagiska fisket bidrog till lönsamhet för hela segmentet.

35 000 000

Nettovinst storskaligt

Nettovinst småskaligt

30 000 000 25 000 000 20 000 000 15 000 000 10 000 000 5 000 000 0

2008

-5 000 000

2009

2010

2011

2012

-10 000 000

2013

2014

2015

2016

2017

År

Figur 8. Flottans nettovinst SSCF (småskaliga flottan) och LSCF (storskaliga flottan)

90 000 000 80 000 000

Förädlingsvärde storskaligt

Förädlingsvärde storskaligt

Förädlingsvärde hela flottan

70 000 000 60 000 000 kW / BT

50 000 000 40 000 000 30 000 000 20 000 000 10 000 000 0

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 År

Figur 9. Förädlingsvärde – totalt för flottan, SSCF (småskaliga flottan) och LSCF (storskaliga flottan)

19

Arbetsproduktivitet storskaligt

140 000

Arbetsproduktivitet småskaligt

Arbetsproduktivitet hela flottan

120 000

kW / BT

100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 År

Figur 10. Arbetsproduktivitet, förädlingsvärde per heltidsekvivalent – totalt för flottan, SSCF (småskaliga flottan) och LSCF (storskaliga flottan)

3.2 Yrkesfisket i inlandsvatten Fångsterna i det yrkesmässiga sötvattensfisket uppgick år 2017 till totalt 1 640 ton och ett värde i första handelsledet av 109,4 miljoner kronor. Motsvarande uppgifter för år 2016 var 1 642 ton respektive 86,5 miljoner kronor.

De ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarterna i det yrkesmässiga sötvattensfisket år 2017 är gös och kräfta. Värdet av gös uppgick till 46,4 miljoner och av kräfta till 36,9 miljoner. Motsvarande uppgifter för år 2016 var för gös 42,0 miljoner och 30,3 miljoner kronor för kräfta.

Fångsten av gös uppgick år 2017 till 654 ton och av kräfta till 210 ton. Motsvarande fångster för år 2016 var för gös 643 ton och för kräfta 219 ton.

Statistiken om fisket i sötvatten baseras på uppgiftsinsamling från knappt 200 fiskare med yrkesfiskelicens och ca 15 fångstmottagare.

20

500

FÅNGSTER I TON

450 400

Övriga

350

Kräfta

300

Ål

250

Abborre Gös

200

Gädda

150

Siklöja

100

Laxfisk

50 0

Vänern

Vättern

Mälaren

Hjälmaren Övriga sjöar

Figur 11.

35000 30000 FÖRÄDLINGSVÄRDE (TKR)

Övriga

25000

Kräfta Ål

20000

Abborre Gös

15000

Gädda

10000

Siklöja Laxfisk

5000 0

Vänern

Vättern

Mälaren

Figur 12.

21

Hjälmaren Övriga sjöar

4 Fiskerinäringens arbete för ett hållbart fiske 4.1 Inledning Det här kapitlet utgörs av redogörelser från tre av de fem svenska producentorganisationerna inom området för yrkesfisket, Svenska Insjöfiskares Centralförbund samt SLU. Producentorganisationer erkänns officiellt som organ som inrättas av fiskeri­eller vattenbruksproducenter. De har bland annat följande funktioner: • Ger råd till producenterna om hållbart fiske och vattenbruk, i synnerhet ­genom att kollektivt förvalta medlemmarnas verksamhet • Hjälper dem att matcha utbud med efterfrågan på marknaden • Hjälper dem att öka produkternas förädlingsvärde För att bidra till fiskets och vattenbrukets hållbarhet utarbetar producentorganisationer och deras sammanslutningar produktions- och saluföringsplaner. Planerna bidrar till en gemensam förvaltning av producenternas verksamhet, så att organisationerna kan besluta om specifikt utformade åtgärder för att nå sina mål.

Statens Jordbruksverk ansvarar för att erkänna nya producentorganisationer samt att kontrollera att de producentorganisationer som finns i dag lever upp till regelverket. Det innebär bland annat att Jordbruksverket godkänner deras produktions- och saluföringsplaner och deras årsrapporter.

Kapitlet knyter an till yrkesfiskestrategins centrala mål ”långsiktigt hållbart fiske”. Ett annat av de centrala målen i yrkesfiskestrategin är ”förbättrad bild av yrkesfisket och fiskaren.” Det faktum att Jordbruksverket väljer att lyfta fram branschens egna ansträngningar och arbete kommer förhoppningsvis att bidra till uppfyllelsen av detta mål.

4.2 Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO) Marin miljöpolicy för Sveriges fiskares producentorganisation Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO) står för ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresursen nu och i framtiden. Organisationen arbetar aktivt med en rad olika miljö- och hållbarhetsprojekt. SFPO har också en marin miljöpolicy.

SFPO anser att fiskenäringens viktigaste uppdrag är att säkerställa hälsosam sjömat till en växande befolkning samt att bidra till sysselsättning och företag-

22

samhet längs Sveriges kuster och i resten av landet. Fiskenäringen baseras på en förnybar biologisk resurs och är därför beroende av en ren och produktiv havsoch kustmiljö.

Hösten 2015 antog FN:s medlemsländer 17 globala mål för en hållbar utveckling till 2030. Ett av dessa mål handlar om att ”bevara och nyttja haven och de ­marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling”.

Detta är en målsättning som SFPO stöder fullt ut.

Förorening och nedskräpning av haven är en stor internationell utmaning. SFPO anser att vi har ett gemensamt ansvar för att säkerställa ett rent och produktivt hav. I det här sammanhanget vill SFPO därför förtydliga att fiskeindustrins egen miljöpåverkan måste minimeras så långt som möjligt.

SFPO och dess medlemmar verkar för ett rent och produktivt hav genom att driva följande frågor: • Förebygga utsläpp av miljögifter och andra skadliga föroreningar för att kunna förse marknaden med säker sjömat.

• Förhindra nedsmutsning och marint avfall från fiskerinäringen. Medlemmarna ska eftersträva att landa allt eget avfall, anmäla och försöka lokalisera och återta alla förlorade fiskeredskap samt i möjligaste mån landa även skräp som fås upp från haven i samband med fiske. De ska även rapportera in oljeutsläpp som upptäcks under fisketurer.

• Förbättra möjligheter till uppstädning och avfallshantering i haven och längs kusterna.

• Säkerställa väl fungerande avfallshantering i hamnarna.

• Etablera goda retur- och producentansvarssystem för skrotad fiskeutrustning och annat avfall.

• Ta fram bättre kunskap om hur vi bäst kan skydda den marina miljön och ta denna kunskap till aktiv användning.

• Utveckla skonsamma och selektiva fiskeredskap.

• Skydda nyckelområden för produktion och fiske av sjömat, till exempel ­ålgräsängar, mot skadlig påverkan och exploatering.

SFPO förväntar sig också att den svenska regeringen och myndigheterna driver dessa frågor nationellt och internationellt och att Sverige aktivt bidrar i de globala ansträngningarna att säkerställa ”havets hälsa” genom t.ex. instiftande av internationellt bindande avtal mot marin nedsmutsning.

Plast som hamnar i havet är ett globalt problem. Sverige måste arbeta aktivt på internationell nivå för att ytterligare utveckla alla åtgärder som kan förhindra att plast hamnar i havet och även systematiskt arbeta för att hitta metoder för att samla och städa upp det som redan har nått havet.

23

Hållbarhetscertifiering Eftersom hållbarhet är en viktig grundprincip för SFPO och dess medlemmar är flera av fiskena MSC-certifierade och processen pågår för att certifiera ännu fler fisken. De nya certifieringarna ska förhoppningsvis vara på plats våren 2019. Det senaste dryga decenniet har intresset för MSC-certifiering ökat enormt bland konsumenter, fiskerier, livsmedelskedjor, fiskhandlare och grossister som säljer fisk till konsumenter.

Certifierade fisken Nordhavsräka – fisket MSC-certifierat i oktober 2015.

Processen att certifiera räkfisket inleddes under 2012 av Göteborgs fiskauktion men certifikatet är nu överfört till SFPO. Samtliga fartyg i den svenska räkflottan är anslutna till MSC-certifieringen.

Havskräfta – fisket MSC-certifierat tillsammans med det danska kräftfisket i januari 2015.

Certifikatet gäller för kräftfiske med burar, trålfiske med seltratrål samt trålfiske med fiskrist i Skagerak och Kattegatt. Majoriteten av det svenska kräftfisket är certifierat, men vissa fiskare har valt att stå utanför certifieringen, ofta med hänvisning till att man anser det vara dyrt.

Siklöja – MSC-certifierat juni 2015 Certifikatet för siklöja och därmed certifieringen för löjrommen i Bottniska viken tillhör Norrbottens Kustfiskareförbund PO men flera SFPO-medlemmar är också certifierade inom detta fiske.

Pågående arbete med certifiering av flera fisken i Västerhavet SFPO arbetar även för att certifiera de ekonomiskt och volymmässigt största fiskena i Västerhavet (fiskfiske i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön) och hoppas att dessa kommer bli certifierade under våren 2019. SFPO jobbar tillsammans med tre andra partners i ett gemensamt projekt för att certifiera majoriteten av det demersala fisket i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Förutom SFPO (ca 170 fartyg i Västerhavet) ingår Dansk Fiskeriførening PO (DFPO, ca 550 fartyg), Cooperatieve Visserij Organisatie (CVO, ca 95 fartyg) Holland och Erzeugergemeinschaft-Nordsee (EZG, 12 fartyg) Tyskland i projektet.

24

14 arter (22 bestånd) i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön utvärderas: • Torsk (ej Kattegatt) • Kummel • Kolja • Gråsej • Vitling (endast Nordsjön) • Marulk • Lubb • Långa • Rödspätta • Äkta tunga • Glasvar (endast Nordsjön) • Räka (befintlig certifiering) • Havskräfta (befintlig certifiering)

Redskap som ska certifieras: • Bottentrål ≥ 120 mm maska eller ≥ 90 mm med rist/seltra • Bottentrål ≥ 100 mm maska • Bottentrål 70 - 100 mm maska • Räktrål ≥ 35 mm maska med selekteringspanel, med/utan tunnel för fisk med 120 mm maska • Snurrevad • Garn • Långlina • Burar (endast havskräfta) (I det holländska fisket certifieras också visst bomtrålsfiske inom projektet.

Bomtrål används inte alls i Sverige).

Miljövänliga, sälsäkra och selektiva redskap Redskapsutveckling är något som ständigt pågår och utvecklingen leder mot redskap som har mindre påverkan på miljön, som är mer storleks- och artselektiva och som skyddar fångsten mot rovdjur som säl. Svenskt yrkesfiske är ledande i arbetet att utveckla redskapen och har fått beröm av EU-kommissionen för sitt arbete att genom nya redskapstyper förbereda sig inför införandet av landningsskyldigheten. Här lyfts några exempel på den redskapsutveckling som SFPO driver.

25

LIT - Low impact trawling SFPO har i samarbete med SLU under 2018 fått stöd från Havs- och vattenmyndigheten för ett projekt att utveckla bottentrålning med ”flygande” tråldörrar med minimal bottenpåverkan.

Målsättningen med projektet är att lyfta de specialutformade tråldörrarna från botten utan att det negativt påverkar fiskfångsten.

När tråldörrarna lyfts och vatten strömmar igenom dem minskar inte bara bottenpåverkan och upprörningen av sediment utan även vattenmotståndet, ­vilket i de första försöken har inneburit en bränslebesparing på mellan 15-25%. ­Det finns alltså potential för stora samtidiga miljövinster genom projektet.

Genom att övervaka trålens och tråldörrarnas positioner i förhållande till botten i realtid kan deras relativa djup justeras för bästa möjliga positionering av trålen i vattnet. De tyngder som ändå behövs för att tynga ned svepen och underkanten på trålen integreras i vajrar och linor så att inga extra tyngder ska behövas som påverkar botten.

Datorskärm trålsystem. Foto: Hans Nilsson.

Under 2018 har försök genomförts på en mindre räktrålare (LL9 Svartskär) i Kosterhavet och på en större räktrålare (LL628 Atlantic) längre ut i Skagerrak. Försök har också genomförts med kräfttrålaren GG1 Grimskär. Under 2019 har genomförts ytterligare försök med Svartskär och förhoppningen är att kunna ta försöket vidare med fler provfisken för räka och kräfta, men även i fisket för fisk både i Västerhavet och Östersjön (torsktrål).

I september 2018 testades olika kombinationer och inställningar för LIT i räktrål och dubbelkräfttrål i flumetanken i Hirtshals. SFPO, SLU, FF Norden och några intresserade medlemsfiskare deltog i en mycket lärorik och givande dag.

26

Selektiva redskap Arbetet med selektiva redskap har varit helt avgörande för att fisket ska kunna hantera införandet av landningsskyldigheten på ett bra sätt. Inom den nationella satsningen på selektiva redskap har idéerna kommit från yrkesfisket och genomförande och vetenskaplig utvärdering i samverkan med SLU. Fokus har varit att öka selektiviteten både vad gäller fångst av rätt art/er och rätt storlek/ar av målarterna. Här lyfts några av de mest framgångsrika exemplen.

Selektiva rister – ”Norden-risten” i räkfisket I trålfisket efter kräfta och räka har länge olika typer av rister använts för att undvika oönskad fiskfångst. Det sker en ständig vidareutveckling av dessa ­rister, bland annat den s.k. ”Norden-risten” för räka, som är både art- och storleksselektiv så att dels fisk skiljs från räka och dels småräka kan undvikas och lämnas kvar i havet.

SFPO fick i november 2016 ett projektstöd från Världsnaturfonden WWF för att köpa in två art- och storleksselekterande ”Norden-rist” (ett lite större och ett lite mindre) för utlåning till sina medlemmar.

Risten har visat väldigt bra resultat i bortsortering av lus och småräka med fortsatt god fångst av kokräka. SLU:s preliminära utvärdering av risten visar att mellan 20-35% av råräkan och 30-60% av ”lusen” (den allra minsta räkstorleken) sorteras bort vid en spjälbredd i den nedre delen av risten på ca 9-10 mm, utan någon märkbar minskning i mängden kokräka. Många har redan valt att köpa in egna rister, en utveckling som vi hoppas fortsätter.

Schematisk ritning över trål med rist (källa: SLU). Risten har två delar med en smalare spaltbredd nedtill (våra rister har 10 mm) och en större spaltbredd upptill. Eventuell fisk leds ut uppåt. Vid försök för utvärdering av risten har en uppsamlingspåse med liten maska använts av forskarna (COV, streckad linje) bakom den smalare delen av risten för att mäta hur mycket räka som sorteras bort och hur stora dessa är. När risten används kommersiellt har man ingen uppsamlingspåse bakom denna del av risten utan den leder ut småräkan utanför trålen.

Maskstorleken i trålen är 45-47 mm, ibland ännu större (lagkravet är minst 35 mm maska).

27

Förbättrad selektivitet i torsktrålar i Östersjön Redskapsutvecklingen för torsktrålar har länge varit försummad. De tillåtna ­alternativen (tråltyper som kallas Bacoma respektive T90) fungerar dåligt när det gäller selektivitet. Svenska fiskare påbörjade 2015 ett försöksfiske med egna medel för att utveckla bättre selektering, ett arbete som sedan har bedrivits i SFPO:s regi och med stöd av offentliga medel.

Flera alternativ prövades, där man har vidareutvecklat den s.k. T90-modellen. Selekteringsmodulen i originalet har gjorts vidare (från 100 till 160 maskor), längre (från 6 till 9 meter) samt med mindre maskor (från 120 till 115 mm).

Denna konstruktion utvärderades vid två tillfällen under 2016 med anmärkningsvärt goda resultat. Man fick 53 % mer torsk över 35 cm (dvs önskad målstorlek) och samtidigt en drastisk minskning av oönskade fångster. Den tillåtna vanliga T90 selekteringen gav 260 % mer av oönskade fångster jämfört med den nya konstruktionen.

Baserat på resultatet begärde Baltfish godkännande av EU och den nya selekteringen (som kallas modifierad T90) blev det första redskap som godkändes inom EU som delegerad akt (nr 2018/47) och får därmed användas från och med 1 februari 2018. Det har välkomnats och används nu brett av trålfiskare i Östersjön.

Det finns fortsatt ett antal utmaningar och behov av ytterligare utvecklingsarbete av redskapet, och SFPO har därför fortsatt med ytterligare redskapsförsök.

Schematisk ritning över experimenttrål (modifierad T90) och referenstrål (vanlig T90) (källa: SLU).

28

Småskalig snurrevad i Östersjön Snurrevad kan vara ett alternativ till garnfiske för att komma ifrån sälproblematiken för småskaliga kustfiskare av torsk i Östersjön. SFPO har tillsammans med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) projekt ”Sälar och fiske” fått stöd från Jordbruksverket och HaV genom Europeiska Havs- och Fiskerifonden för ett projekt som ska utveckla sälfria fiskealternativ för det kustnära och småskaliga fisket i Östersjön.

Det småskaliga kustfisket i Östersjön med garn har enorma problem med att ­sälen tar fångsten direkt ur garnen. Vissa fiskare kommer bara iland med halva ­fiskar, där sälen ätit den andra halvan. Problemen blir bara allt värre med åren.

Målsättningen med detta projekt är att utveckla ett småskaligt snurrevadsfiske i första hand för torsk i Östersjön. Snurrevaden är ett traditionellt redskap utan bottenpåverkan och med stor potential. Då redskapet inte ligger kvar i vattnet lång tid finns inte möjlighet för sälen att stjäla fisk ur det och fångsten blir av hög kvalitet. Målet är ett ekonomiskt bärkraftigt torskfiske.

Projektet kommer också att välja ut några intresserade fiskare med lämpliga garnbåtar. Dessa kommer att utrustas och byggas om för ett pilotprojekt som syftar till att utveckla och pröva ut lämpliga snurrevadsmodeller som är anpassade för Östersjöns förhållanden. Projektet kan öppna dörren för att använda snurrevad till andra fiskslag och i fler kustområden med liknande sälproblematik. Provfiske ska påbörjas under 2019.

Marint skräp och spökredskap Plastskräp i havet och på stränderna är ett växande problem och ett av de stora hoten mot den marina miljön. Plaster som blir kvar i eller nära havet bryts ned i mindre delar och partiklar som sedan letar sig in i de marina ekosystemen genom att olika typer av marina organismer äter dem i tron att de är föda.

SFPO och dess medlemmar jobbar aktivt med frågor om marint skräp och bärgande av spökfiskeredskap från havet. Det är viktigt att yrkesfisket drar sitt strå till stacken genom att inte smutsa ned havet, och många yrkesfiskare är istället havets renhållningsarbetare då ett stort jobb görs med att ta iland det skräp som fastar i redskapen samt att bärga gamla redskap från havet så att de kan återvinnas, återbrukas eller destrueras. Majoriteten av de spökfiskeredskap som återfinns i våra vatten är ”gamla synder” som ofta legat i havet i många år, ibland flera decennier. Tillskottet av nya förlorade redskap från yrkesfisket är tvärtom vad många tror i stort sett obefintligt.

29

4.3 Havs- och Kustfiskarnas producentorganisation (HKPO) Selektiva och skonsamma redskap, samt annat miljöarbete Flera av Havs- och Kustfiskarnas POs medlemmar har varit och är drivande i ­arbetet med att utveckla mer selektiva och skonsamma redskap. Nya trålar med rist har tagits fram med goda resultat för fiske efter både nordhavsräka och havskräfta. Kräfttrålen har utvecklats av Bertil Andersson i Träslövsläge med ­fiskefartyget VG 350 ALTHEA (HKPO) under flera år och har uppnått en utom­ ordentlig selektivitet. Efter myndigheters godkännande är den färdigutvecklade trålen nu klar att användas.

Räkristen används idag frekvent. Ett aktuellt kvitto på redskapets effektivitet kom i februari 2019 när Norge beslutade om en snabbstängning av räkfisket i ett område med anledning av alltför stor inblandning av liten räka i fångsten, cirka 70 %. Fiskare som var utrustade med den nyutvecklade kombinationsristen, smögenrist, undantogs dock från beslutet då deras fångst av undermålig räka uppgick till mindre än 1 %.

Fiskebåten EROS III med skeppare Jan-Olof Hellberg (HKPO) som har initierat testerna med den nya kombinationsristen kommer nu framåt, tillsammans med Fiskareföreningen Norden och SLU, att bedriva ett fullskaleprojekt under ett års tid. Avsikten är att fortsatt utvärdera redskapets effektivitet under olika årstider och förhållanden.

I Östersjön har HKPO med stöd av Jordbruksverket sedan drygt ett halvår tillbaka ett projekt som kommer att löpa under totalt tre års tid. Syftet med projektet är att uppnå en bättre selektion i torskfisket och därigenom undvika bifångster, såsom liten torsk och plattfisk samt sortera ut skräp som försämrar selektionen. Trålen ska också vara mer skonsam mot havsbottnen och ge en minskad bränsleförbrukning. Projektet är en fortsättning på det projekt som Henrik Torkelsson med ALMY WEST (HKPO) tidigare genomfört med lovande ­resultat för att minska på oönskad fångst i torskfisket.

Våra medlemmar bidrar även med idéer och förslag till förbättringar av befintliga redskap men där provfisket sedan kan ha utförts med andra fartyg.

I Kattegatt har SLU påbörjat ett projekt om sälens diet där HKPO är en samarbetspartner. Då torskbeståndet i Kattegatt fortfarande är på en mycket låg nivå, trots minskat fiske och stängda områden, vill forskarna ta reda på vilken betydelse knubbsälen, som har ökar kraftigt i Kattegatt, har för torskens återhämtning.

HKPO anser att fiskets inverkan på havsmiljön på många sätt har överdrivits i debatten, och att den i mycket har hämtat näring ur en sedan länge försvunnen tid. Det har fört med sig att andra i grunden mycket allvarligare problem, såsom övergödning, syrebrist, gifter, försurning, säl och skarv m.m. inte har uppmärk-

30

sammats eller forskats på alls i samma utsträckning som när det handlar om fiskets bedrivande. Yrkesfiskare har dessvärre under lång tid fått se många tecken på försämringar i havsmiljön. HKPO har därför försökt att lyfta frågan och vill få till stånd en bredare forskning som kan se till helheten och kan bedöma och väga samman alla aspekter som påverkar livet i havet.

Det pågår givetvis en del forskning på skilda områden men sett ur fiskets perspektiv är den helt otillräcklig. Det hjälper föga att enbart bota de mest tydliga symtomen (fisket) när som exempel yrkesfiskare själva kan se hur det i havs­ områden periodiskt uppkommer syrebrist som dödar bottenlivet och orsakar att fisken försvinner. Yrkesfisket har sin arbetsplats på havet och skulle här kunna medverka i kunskapsinhämtningen. Ett lämpligt antal fartyg kan utrustas med sensorer som kontinuerligt mäter temperaturer, syrehalt, salthalt m.m. Data kan sedan samköras med annan data över utvecklingen av olika fisk- och skaldjursbestånd, fiskens vandringar, arters försvinnande, vädrets inverkan och klimatförändringar med mera. Fiskenäringen är redan idag en viktig mätare över tillståndet i havet, och kan genom en kontinuerlig datainsamling bidra än mer till vår kunskap om havet.

Ett led i HKPOs miljöarbete och i dess strävan att samtidigt värna om det kustnära fisket är att bilda lokala/regionala samrådsgrupper eller så kallad samförvaltning. Medlemmar i norra Bohuslän har sedan lång tid en samförvaltning av fisket i Koster- Väderöfjorden. I Halland har HKPO nyligen startat upp en samrådsgrupp där fisket, kustkommuner, länsstyrelsen, forskningen med flera är ­representerat. Samrådsgruppen kan genom det lokala perspektivet även vara en värdefull kunskapsresurs i framtiden som kan bidra med inspel till den nya ­ekosystemförvaltningen som Havs- och vattenmyndigheten är i färd med att ­etablera och som för denna inriktning har bildat geografiskt breda regionala ­beredningsgrupper.

Vidareutveckling av storleksselektiv kräftrist Projektet är ett följdprojekt efter 2014-års arbete inom ramen för regeringsuppdraget selektivt fiske. En återstående fråga för detta annars väl utprovade och välfungerande redskap är att ytterligare förbättra utsorteringen av plattfisk. Utifrån tidigare erfarenheter togs en ny redskapsdesign fram av yrkesfiskaren Bertil Andersson (VG 350 Althea, Träslövsläge.)

Resultaten påvisar en stark effekt av försökspassen (jämfört med den tidigare dokumenterat selektiva standardristen) för alla dominerande arter i fångsterna.

Mängden havskräfta < 13 cm minskade med hela (-60 vikt %) samtidigt som mängden kräfta större än 13 cm också minskade något (-12 vikt %). Detta tapp kan dock minskas med en anpassning av spaltbredden i underristen. För såväl rundfiskar (torsk och vitling) som plattfiskar (rödspotta, sandskädda och lerskädda) minskade fångsterna markant (50-90 vikt %).

31

Fångsterna av plattfisk reduceras avsevärt med försöksristen och den nya 125 mm diagonalmaskan i denna version ökar, som avsett, väsentligt selektiviteten för rödspotta.

Denna kombinationsrist och lyft är väl anpassad och välfungerande för att kunna bedriva ett riktat trålfiske efter stor havskräfta med minimala oönskade fångster.

Källa: SLU Aqua reports 2016:8.

Tylösand, Kustfiske. Foto: Mikael Bernhardt.

Kombinationsristen Räktrålaren SD 511 Eros III (15,3 m; 245 kW) från Resö kontrakterades efter upphandling som utförare i projektet. Detta fartyg representerar de kustnära räk­ trålarna i den svenska flottan och besättningen har stor erfarenhet av utveckling och utprovning av selektiva redskap.

Resultat och diskussion; Fångsterna var generellt sett relativt modesta i försökshallen. Totalt fångades 794 kg nordhavsräka (30-157 kg per hal). Totalmängden viträkor (Pasiphaea spp.) var 28,6 kg. 253 kg (33,8%) av den totala fångsten av nordhavsräka sorterades ut via risten dvs. fanns i uppsamlingspåsen. Totalt längdmättes 12 723 räkor under försöket. I figur 6.3.1. visas längdfördelningarna för de tre sorteringarna av samtliga mätta räkor. Noterbart är överlappet mellan storlekssorteringarna.

De totala uppräknade fångsterna under försöksfisket dominerades av räkor i storleksintervallet 12-24 mm, dvs. det var inte särskilt mycket liten lus i försöksfångsterna (Figur 6.3.2). Uppsamlingspåsen bakom risten innehöll 48 %.

32

Slutsatser: • Små räkor kan sorteras ut effektivt med en kombinationsrist med 10 mm spaltbredd i den undre (storlekssorterande) risten.

• För de minsta räkorna (lus) sorterades minst 60 % ut. Även mellanstor räka (råräka) minskade avsevärt.

• Storlekssorterande rist tycks ge en skarpare selektivitet än ökning av maskstorlek • Tappet av stor räka (kokräka) är begränsat men påverkas av spaltbredden i underristen • Denna nyutvecklade och kommersiellt införda kombinationsrist tycks ­uppvisa goda selektiva och funktionsmässiga egenskaper.

Källa: SLU Aqua reports 2018:4.

Multiselektering i Östersjötrålar Resultaten från denna studie visar att Almy Wests multiselekterande trål är effektivare på att sortera ut torsk under nuvarande MRB än ett standard Bacomalyft. Den multiselekterande trålen sorterar även ut mer skrubbskädda, vilken räknas som oönskad bifångst under nuvarande fiske. Sammantaget ger detta redskap under rådande förhållanden i Östersjön mindre arbetsbelastning ombord på båten för sortering av fångsten, en högre avkastning per ansträngning och mindre landad fisk under MRB under gällande reglering för utkastförbud. Överlevnaden av den fisk som selekterats ut i detta redskap är inte studerat, det är därför inte säkerställt att den ökade selektiviteten i detta fall leder till en högre överlevnad av fisk under MRB. Låg mortalitet har dock observerats för torsk som selekterats ut vid bottnen under själva trålhalet i flera överlevnadsstudier i Östersjön (Suuronen m.fl., 1996).

Almy West multiselekterande trål är relativt de redskap som idag är godkända i de tekniska regleringarna betydligt mer komplext. Multipla rister med olika spaltbredd (där två av dessa måste stå i en specifik vinkel för att fungera som önskat) och två vinklade lednät gör att det krävs både kunskap och tålamod för att justera in redskapet till optimalt fiske. Almy West har med tydlighet visat att detta är genomförbart, men för att detta redskap ska vara praktiskt tillämpbart i en större skala så krävs det dels en standardisering över redskapets komponenter och uppbyggnad och en utökad analys av vilka delar som påverkar selektiviteten och fångsteffektiviteten.

Slutsatser: • Experimenttrålen uppvisade bättre selektion genom att kvarhålla signifikant färre torskar under 33 cm.

• Experimenttrålen minskade mängden fångad skrubba med ca 70 %.

33

• Det behövs utökade studier över tid för att validera resultaten av denna ­studie och avgöra vilka komponenter i redskapet som påverkat selektivitet respektive effektivitet.

Källa: SLU Aqua reports 2018:4. Äventyrar sälen torskens återhämtning i Kattegatt?

Torskbeståndet i Kattegatt är fortfarande på en mycket låg nivå, trots minskat fiske och stängda områden. Samtidigt har antalet knubbsälar ökat de senaste årtiondena och befinner sig nu på en historiskt sett hög nivå. Nu ska forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU ta reda på hur sälarna påverkar torskbestånden, och vilken betydelse knubbsälen har för torskens återhämtning.

Beståndet av torsk i Kattegatt har varit alarmerande lågt sedan början av 2000-talet och en rad åtgärder har gjorts för att förbättra situationen. Idag ­förekommer inget riktat fiske efter torsk, och det har även etablerats marina skyddszoner för att skydda torsken under lekperioden.

– Vi såg små tecken på återhämtning av torskbeståndet i Kattegatt 2015, men det visade sig bara vara tillfälligt. Under de senaste åren har torskbeståndet minskat igen och börjar nu återigen närma sig historiskt låga nivåer, säger Johan ­Lövgren, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).

Samtidigt ökar nu antalet knubbsälar i Kattegatt kraftigt. Resultat från de ­senaste sälräkningarna tyder på att det finns omkring 15 000 sälar i Kattegatt.

Det är förmodligen fler än vad som fanns i början av 1900-talet.

– Vi kan inte blunda för sälens eventuella betydelse när de är så här många, och vi vet också från undersökningar i bland annat Skottland och Nordamerika att stora sälpopulationer kan hindra svaga torskbestånd från att återhämta sig. Men samtidigt kan man inte heller beskylla sälarna för att torsken inte återhämtat sig eftersom vi saknar nödvändig information om sälarnas betydelse.

Det är den kunskapsbristen som vi vill råda bot på med det här projektet, säger Karl Lundström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).

Det finns idag väldigt begränsad kunskap om vad och hur mycket sälarna äter på västkusten. Preliminära resultat visar dock att de äter mer torsk än vad yrkesfisket fångar. Sälarna verkar också äta de mindre torskarna, medan yrkesfisket fångar de större.

För att ta reda på sälarnas matvanor ska forskarna analysera dietprover från knubbsäl som samlats in under de senaste årens skyddsjakt i kombination med nya dietprover, både från den pågående jakten och från spillning som samlas in på sälarnas viloplatser. Dietresultaten kommer att användas för att beräkna ­sälarnas uttag av olika storleksklasser av olika fiskarter.

34

– Med bättre information om sälarnas uttag kan vi göra bättre beståndsanalyser för torsk i Kattegatt och ge bättre råd till förvaltningen. Om förvaltningen lyckas få tillbaka ett livskraftigt torskbestånd i Kattegatt kommer detta att bidra till ett mer livskraftigt kustfiske, säger Johan Lövgren.

Projektet pågår fram till 2021, och finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF). Arbetet kommer att genomföras tillsammans med lokala samarbetspartners.

Källa: slu.se/ew-nyheter/2019/2/aventyrar-salen-torskens-aterhamtning-i-kattegatt/ Samförvaltning Norra Bohuslän Idag förvaltas fisket i området till delar genom det lokala samförvaltningsinitiativet som består av lokal expertis (yrkesfiskare, forskare och kommunala tjänstemän) samt tjänstemän från länsstyrelsen och Havs- och Vattenmyndigheten.

Samförvaltningen organiserar utbildningar i yrkesfiske/fiskeriteknik för forskare och förvaltare, samt marinekologi för yrkesfiskare. Man arbetar också med system för egenkontroll, redskapsutveckling och marknadsföring. Det senare har resulterat i ett eget varumärke, Njord.

Yrkesfisket i Koster- Väderöfjorden (inklusive fisket i nationalparken Koster­ havet) är idag ett långsiktigt hållbart fiske med ansvar för att skydda områdets höga naturvärden.

Källa: http://www.samforvaltningnorrabohuslan.se/

4.4 Norrbottens Kustfiskares producentorganisation (NKFPO) Övergripande om hållbarhet och miljöarbetet Verksamheten präglas sedan flera år av miljö- och kvalitetsarbetet kring trålfisket av siklöja som MSC-certifierades 2015-06-02 genom Bureau Veritas. Efter det har det internationella ackrediteringsorganet årligen genomfört revisioner, den senaste i månadsskiftet oktober-november 2018. En större så kallad femårsrevision kommer att genomföras i månadsskiftet juli-augusti 2019.

Trålfisket efter siklöja är klassat som ett hållbart fiske.

Den debatt som under vintern startats av Miljöpartiet kring bottentrålning känner sig NKFPO inte berörda av. Trålfisket efter siklöja är som nämnts verifierat med internationella ögon som ett hållbart fiske. Det bedrivs endast under cirka fyra veckor av året, på djupa bottnar som inte innehåller vare sig växtlighet eller koraller och längst upp i Östersjön i Bottenvikens skärgård på fjärdar som halva året är isbelagda.

35

Det här miljötänket präglar även det övriga fisket, ett begränsat fiske av vild och odlad lax för de flesta yrkesfiskare under mindre än en vecka, förutom några yrkesfiskare som har tillstånd för ett tidsmässigt längre fiske efter odlad lax med fasta redskap i inre sötvattensområdet nära Luleälvens mynning. Övrigt fiske med fasta redskap är försumbart.

Angående selektiva fiskemetoder och redskap Alla trålfiskare har en grind i öppningen av sina trålar, som selekterar bort ca 70 procent av unga siklöjor.

Diskussioner pågår både inom svenskt fiske och med redskapsutvecklare i Sverige och Finland om vidareutveckling av grindarna i trålarna. Inom Havs- och vattenmyndigheten pågår dessutom ett intressant projekt för att studera innovativa lösningar inom redskapsutveckling.

Ett testfiske genomfördes under höstens trålfiske i samråd med Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges Lantbruksuniversitet där ett trållag under några dagar fiskade med och utan de sedvanliga grindarna för att få jämförbara data om grindarnas funktion och resultat för att minimera oönskade fångster. För ­yrkesfiskarna är denna typ av åtgärder viktig för att garantera långsiktighet i det hållbara lönsamma fisket.

Garnfisket är fortfarande hotat och direkt olönsamt på grund av de senaste tio årens dramatiskt ökande sälpredation ur fångsterna och skadegörelse på redskapen.

Angående bränsle och bränsleanvändning Sedan några år finns alternativa miljöbränslen inom handeln som till viss del används av yrkesfisket, även om merparten av drivmedlen utgörs av vanlig diesel för de större fiskefartygen och bensin till utombordarna i mindre båtar. Verkningsgraden för vissa nya bränslen är sämre vilket medför att det åtgår mer drivmedel för jämförbara transportsträckor.

De som skaffar nya motorer till sina fiskefartyg sätter enligt gällande krav in ­moderna miljömotorer.

En fråga som Bureau Veritas flera gånger återkom till under certifieringsarbetet var varför det fanns så många landningshamnar inom fisket. Internationellt sett är det vanligare att yrkesfiskarna har några stora landningshamnar, där de som bulkleverantörer lämnar sin fisk på kajen för att nästa dag fara ut och fiska igen om deras tilldelade kvoter medger detta. NKFPOs medlemmar har ett flertal små hamnar, två lite större (Storön i Kalix skärgård och Lövskär i Luleå skärgård). Det är, med hänsyn till användningen av drivmedel för fartygen, en klar miljömässig fördel. Nu behöver man inte transportera extra bränsle bara för att frakta fisken i land, fisk som senare ska transporteras på land till deras beredningsanläggningar.

36

4.5 Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC) SIC arbetar strategiskt med att MSC-certifiera de olika fiskena som medlemmarna bedriver. Detta görs i den takt organisationen förmår ekonomiskt och resursmässigt. SIC stödjer det europeiska ålbeståndet genom att delta i projektet Krafttag ål tillsammans med kraftindustrin. Krafttag ål innebär att fem kraft­ bolag har lovat staten att hjälpa beståndet av ål på olika sätt. Ett av dessa sätt är att kraftindustrin köper in ål och transport från Svenska Insjöfiskarenas centralförbund som transporterar ålen med lastbil förbi kraftverken. Det är medlemmarna som fångar ålen bland annat i Vänern, Lagaåsystemet, Roxen, Glan och Ringsjön. Detta innebär att ålen ges möjlighet till lek i Saragasso istället för att gå till humankonsumtion.

SIC kommer under 2019 att arbeta med att få myndigheter och regering att förstå den enorma potentialen som finns för att utöka projektet till andra geografiska områden i syfte att hjälpa ålens fortlevnad i större omfattning.

Insjöfiskarna har arbetat för att minska fiskets miljöpåverkan genom att påskynda övergången från 2-taktsmotorer till 4-taktsmotorer. Numera är majoriteten av motorerna som används inom insjöfisket 4-taktsmotorer, vilka genererar mindre och renare utsläpp.

Insjöfisket har en god selektion och fiskvälfärdstänk vid hantering i fisket vilket innebär att oönskad fångst ges möjlighet att återutsättas utan dödlighet.

4.6 Sekretariatet för selektivt fiske (SLU) På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV), som ansvarar för regeringsuppdraget selektivt fiske, upprättade SLU Aqua ett sekretariat för selektivt fiske 2014. Sekretariatets huvuduppgift har varit att samla in idéer från näringen och enskilda fiskare, och vidareutveckla dem tillsammans med näringen till projekt.

Industrins initiativ och engagemang har varit helt avgörande för framgångsrik utveckling av nya idéer. Flera av de projekt beskrivna av näringen är projekt som stöttats av sekretariatet.

Projektflöde inom Sekretariatet för selektivt fiske: 1. Brevlåda och olika forum för insamling av projektidéer.

2. Utveckling av projektidéer i nära samarbete mellan näring och forskare.

3. En styrgrupp (med representanter från Havs- och vattenmyndigheten, och Jordbruksverket, samt föredragande personal från SLU Aqua) utvärderar och beslutar om finansiering av projekt.

4. Utveckling och utprovningsfas (näringsledd).

5. Vetenskaplig utvärdering och rapportering.

37

Under utvecklings- och utprovningsfasen undersöker deltagande fiskare själva den ursprungliga idén och förbättrar denna under verkliga förhållanden. Under denna period samt under den vetenskapliga utvärderingen hålls fiskaren ekonomiskt skadeslös genom att en daglig intjäning garanteras. Den vetenskapliga utvärderingen av projektet genomförs av personal från SLU Aqua ombord på de aktuella kommersiella fiskefartygen.

Totalt under den försts projektperioden 2014–2017 inkom 53 projektidéer från näringen och enskilda fiskare som resulterade i en projektplan för utvärdering.­ Av dessa 53 projekt beslöt styrgruppen att finansiera totalt 34 projekt under ­projektperioden. I några fall har projektidéer kunnat söka finansiering från ­annat håll (ex. Europeiska havs- och fiskerifonden, EHFF).

I tabellen här under listas alla de 34 finansierade projekten under projektperioden 2014 till 2017 med hänvisning till respektive projektrapportering (SLU Aqua reports 2016:8, 2018:2 och 2018: 4). Dessa projekt är sammanfattade i en syntesrapport med faktablad för utvalda projekt i SLU Aqua reports 2018:9 på svenska och 2019:13 på engelska. För projekt genomförda under 2018 har dessa rapporterats i SLU Aqua reports 2019:6, där bland annat projektet ” Utveckling av skonsam demersal trålning LIT (Low Impact Trawling)” rapporteras, som även tas upp av SFPO här ovan. Alla genomförda projekt mellan 2014 och 2017 har bedömts efter en 5-gradig färgskala som sammanfattar resultatet av den vetenskapliga utvärderingen, redskapets tillämpbarhet i verkligt fiske samt behov av förvaltningsåtgärder och/eller andra incitament för att redskapen verkligen ska komma till bred användning i fisket.

38

39

Storlekselektion torsk

Storlekselektion räka

Storlekselektion räka

Storlekselektion räka

Storlekselektion räka

Storlekselektion räka

Storlekselektion räka

Storlekselektion havskräfta

Storlekselektion havskräfta

Art- och storleksselektion

Storlekselektion havskräfta

Art- och storleksselektion

Art- och storleksselektion

Storlekselektion demersal fisk

Art- och storleksselektion

Utsortering av gråsej

Torsk

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Havskräfta

Havskräfta

Havskräfta

Demersal fisk

Demersal fisk

Demersal fisk

Demersal fisk

Demersal fisk

Sill

Torsktrål

Räktrål

Räktrål

Räktrål

Räktrål

Räktrål

Räktrål

Kräfttrål

Kräfttrål

Kräfttrål

Demersal trål

Demersal trål

Demersal trål

Demersal trål

Demersal trål

Pelagisk trål

Skonsamm vittjning av lax

Skonsamm vittjning av lax

Skonsamm vittjning av lax

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - bur

Alternativ selektiv fiskemetod - räka

Alternativ selektiv fiskemetod - räka

Sik

Sik

Sik

Torsk

Multifunktion

Torsk och plattfisk

Torsk

Plattfisk

Multifunktion

Nordhavsräka

Nordhavsräka

Fälla

Fälla

Fälla

Bur

Bur

Bur

Bur

Bur

Bur

Räkbur

Räkbur

2018:4 Kap 12

2016:8 Kap 3

2018:4 Kap 11

2018:4 Kap 10

2018:4 Kap 10

2018:4 Kap 10

2016:8 Kap 9

2018:2 Kap 6

2018:4 Kap 16

2016:8 Kap 8

2018:2 Kap 5

2018:2 Kap 5

2018:4 Kap 15

Räkburar

Räkburar

Multifunktionsburar

Resultat

Resultat

Upptagen i fisket, inga ytterliggare behov av åtgärder

Utprovning/utveckling av sälsäkert, selektivt burfiske efter torsk och plattfisk

Utprovning/utveckling av sälsäkert, selektivt burfiske efter torsk och plattfisk

Utprovning/utveckling av sälsäkert, selektivt burfiske efter torsk och plattfisk

Multifunktionsburar

Utveckling av ett selektivt torskredskap

Ergonomisk selektionsmetod för pushup-fälla

Selektiv laxfälla

Skonsam vittjning av pushup-fällor för lax och sik

Skonsam vittjning av pushup-fällor för lax och sik

Utveckling av ett sälsäkert och selektivt fällfiske efter sill

Användbar direkt implementerbar, behov av incitament

Skonsamm vittjning av lax

Sik

Fälla

Kan sälsäkra och selektiva fasta redskap efter makrill minska sälproblem för kustfisket?

Återstående utv.behov, oklar tillämpbarhet

Alternativ selektiv fiskemetod - fälla

Sill

Fälla

2018:4 Kap 14

Ökad selektivitet i pushup-fälla för torsk

Kapitel

Sejrist (Vidareutveckling och utvärdering av rist för utsortering av gråsej i pelagisk trål)

Utsortering av gråsej i pelagiska trålar

Trål för fångst av rödspätta och stor torsk (rist/stormaskig trål)

Relativ selektivitet för fisk i tre alternativa bottentrållyft i Skagerrak och Kattegatt

Byxtrål för artspecifik fångstseparering vid bottentrålning

Trål för fångst av plattfisk och stor torsk (rist/stormaskig trål)

Minskad bifångst i demersalt trålfiske efter havskräfta och fisk

Låg topplös trål

Vidareutveckling av storleksselektiv kräftrist Halland

Minskad bifångst i demersalt trålfiske efter havskräfta

Storleksselektivt räkfiske: Kombinationsrist räka

Selektivitet anpassad för små räktrålare

Selektivitet anpassad för små räktrålare

Kombinationsrist för utsortering av fisk och små räkor

Selektivitet i räktrål med rist

Selektivitet i räktrål med 47mm maskvidd

Multiselektering i Östersjötrålar

Förbättrad selektivitet i torsktrålar

Förbättrad selektivitet i torsktrålar i (Östersjön)

Kapitel

Avändbart, men behov för förvaltningsåtgärd

Alternativ selektiv fiskemetod - fälla

Makrill

Fälla

2018:4 Kap 13

Aqua rapport

2018:4 Kap 9

2016:8 Kap 7

2018:4 Kap 5

2018:4 Kap 4

2018:4 Kap 3

2016:8 Kap 5

2018:2 Kap 4

2018:4 Kap 8

2016:8 Kap 4

2018:2 Kap 3

2018:4 Kap 6

2018:4 Kap 7

2016:8 Kap 2

2016:8 Kap 1

2018:2 Kap 2

2018:2 Kap 1

2018:4 Kap 1

2018:4 Kap 2

2016:8 Kap 6

Aqua rapport

Oklar utvecklingspotential, ej som avsett

Alternativ selektiv fiskemetod - fälla

Problemställning

Torsk

Fälla

Passiva redskap Målart

Utsortering av gråsej

Storlekselektion torsk

Torsk

Torsktrål

Sill

Storlekselektion torsk

Torsk

Torsktrål

Pelagisk trål

Problemställning

Målart

Aktiva redskap

Tabell 1. Utfall av respektive projekt inom ramen för sekretariatet för selektivt fiske (verksamhet 2014 till 2017; SLU Aqua reports 2018:9)

PPRA-2

PPRA-1

PPOT-2

PPOT-1

PSIK-1

PSIK-3

PSIK-2

PSIK-1

PPU-1

Faktablad

APEL-1

ADEM-4

ADEM-3

ADEM-2

ADEM-1

ANEP-2

ANEP-1

APRA-1

ACOD-2

ACOD-1

Faktablad

5 Certifierings- och miljömärkningsprogram – Marine Stewardship Council – MSC 5.1 Inledning Det här avsnittet knyter framför allt an till det centrala målet ”långsiktigt ­hållbart fiske” i yrkesfiskestrategin.

Marine Stewardship Council (MSC) är den enda certifieringen och märkningen av vildfångad sjömat som uppfyller riktlinjer för bästa praxis satta av både FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och ISEAL, den globala medlemsorganisationen för hållbarhetsstandarder.

Nedan följer en redogörelse för hur de arbetar.

5.2 MSC-certifiering av fisk och skaldjur från hållbara svenska yrkesfisken MSC är en internationell icke-vinstdrivande organisation som driver ett miljömärknings- och certifieringsprogram i syfte att skapa en hållbar marknad för fisk och skaldjur. Ett MSC-märke på en produkt innebär att fisken eller skaldjuret kommer från ett fiske som certifierats enligt MSC:s fiskestandard, samt att alla led i leverantörskedjan fram till konsument är certifierade enligt MSC:s spårbarhetsstandard. Det finns i dag ca 300 MSC-certifierade fisken i över 30 länder, och fler än 28 000 fisk- och skaldjursprodukter bär MSC:s miljömärke.

Totalt fångar MSC-certifierade fisken nästan tio miljoner ton årligen, vilket motsvarar runt 12 procent av den årliga globala fångsten av fisk och skaldjur.

MSC har huvudkontor i London och regionkontor i flera världsdelar. Regionkontoret för Skandinavien och Östersjöregionen finns i Stockholm. Regionkontoret driver bland annat marknadsföringskampanjer för att sprida kännedom om MSC-programmet till konsumenter. Medarbetarna informerar och ger stöd till ­yrkesfisken som är, eller vill bli, certifierade enligt fiskestandarden, samt bistår grossister, handlare, och restauranger med spårbarhetscertifiering. Spårbarhetscertifiering innebär att det finns system för att spåra, kontrollera och hantera produkter från MSC-certifierade yrkesfisken så att de inte sammanblandas med annan fisk och skaldjur.

Hur går det då till när ett fiske blir MSC-certifierat? MSC är en tredjepartscertifiering. Det innebär att det är MSC som skapar och äger standarden, men att själva utvärderingen av fisken mot MSC-standarden utförs av oberoende certifieringsföretag. Första steget för ett yrkesfiske som vill bli certifierat är därmed att

40

begära in offerter från certifieringsföretag som innehar lämplig ackreditering.

Gransknings- och utvärderingsprocessen fokuserar på tre huvudprinciper: 1) att det fiskas på livskraftiga bestånd, 2) att fiskets påverkan på havsmiljön minimeras, och 3) att det finns en ansvarsfull förvaltning på plats. Bakom dessa tre huvudprinciper finns 28 detaljerade kriterier som bedöms i samband med utvärderingen.

Under utvärderingsarbetet samråder certifieringsföretaget med fiskeklienten samt med andra intressenter som myndigheter, forskare och NGOer. Ett betydande kunskapsunderlag måste tas fram och dokumenteras för att kunna göra bedömningen av hur fisket bedrivs och förvaltas. Om fisket klarar alla kraven i standarden gäller certifikatet i upp till fem år. Certifieringen blir ofta villkorad, vilket betyder att fisket under denna femårsperiod måste genomföra specificerade förbättringsåtgärder. Fiskets arbete med de planerade förbättringsåtgärderna granskas av certifieringsföretaget i samband med årliga revisioner. Certifieringsprocessen kan ta 8-18 månader. Kostnaderna för certifieringsföretagets arbete kan variera mellan 100 000 och 1 miljon kronor, beroende på fiskets komplexitet och tillgången på relevant information. Finansiellt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden har möjliggjort att flera svenska yrkesfisken har kunnat genomföra certifieringsprocessen.

Vilka svenska fisken är MSC-certifierade? Tabell 1 ger en nuläges-bild över svenska fisken som är med i MSC-programmet. Certifikaten ägs oftast av producentorganisationer eller regionala fiskarförbund som samordnar MSC-certifiering av specifika fisken för sina medlemmar, men även enskilda aktörer kan vara certifikatägare.

I två fall har certifikaten dragits tillbaka (status ”suspenderad”). Detta betyder att förutsättningarna för certifieringen har ändrats och att fisket inte i nuläget motsvarar kraven i MSC-standarden. En sådan situation kan uppstå när till exempel nya vetenskapliga råd från ICES pekar på att tillståndet för fiskbeståndet i fråga har ändrats. Om ytterligare ny information tillkommer kan beslutet omprövas och certifikatet igen bli giltigt.

41

Tabell 2. Svenska fisken i MSC-programmet (Aktuell lista per 22 februari 2019) Fiske

Certifikatsägare

Status: ”certifierad” Nordhavsräkor i Skagerrak, Kattegatt och norska rännan

Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO

Havskräftor på västkusten

Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, tillsammans med Danmark

Svenska repodlade blåmusslor

Sveriges skaldjursodlares producentorganisation, SSPO

Nordsjösill

Swedish Pelagic Federation Producentorganisation, SPFPO

Atlantoskandisk sill

Swedish Pelagic Federation Producentorganisation, SPFPO i samarbete med flera andra länder

Siklöjefisket i Bottniska viken

Norrbottens Kustfiskares Producentorganisation, NKFPO

Gösfisket i Hjälmaren

Hjälmarens Fiskareförbund

Gösfisket i Mälaren och Vänern

Svenska Insjöfiskarenas AB

Status ”upphävd” Vårlekande sill från Skagerrak, Kattegatt och västra Östersjön (suspended 21 sept. 2018)

Swedish Pelagic Federation Producentorganisation, SPFPO, tillsammans med Danmark

Makrill från Atlantens nordöstra bestånd (suspended 2 mars 2019)

Swedish Pelagic Federation Producentorganisation, SPFPO i samarbete med flera andra länder

Status ”under utredning” Det demersala fisket i Nordsjön (13 fiskarter: lubb, torsk, glasvar, marulk, kolja, vitling, kummel, långa, havskräftor, nordhavsräka, rödspätta, gråsej, sjötunga)

Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, i samarbete med Danmark, Tyskland och Nederländerna

Sill och skarpsill i Östersjön

Swedish Pelagic Federation Producentorganisation, SPFPO med Danmark, Tyskland och Estland

Scanfjords repodlade blåmusslor

Scanfjord Mollösund AB

42

6 Diversifiering 6.1 Inledning Det här kapitlet anknyter till det centrala målet ”fiskerinäringsutveckling och ekonomi” i yrkefiskestrategin, under vilket kapitlet berör flera av delmålen.

Tyngdpunkten i kapitlet ligger på diversifiering inklusive förädling. Jordbruksverket har valt att fokusera på det kustnära fisket för att visa hur diversifiering av verksamheten möjliggör en ekonomisk och verksamhetsmässig uppväxling.

Rent generellt kan diversifiering utgöra en potential för det lokala samhället och dess ekonomi. Från lokalsamhällets sida gäller det att skapa gynnsamma förutsättningar för utveckling av företagsverksamhet. Investeringar blir nödvändiga för till exempel beredning av lokala fiskeprodukter, marknadsföring m.m. Det kan också finnas ett behov av att skapa lokala, distinkta märkningar och/eller varumärken för produkter.

6.2 Redogörelse för diversifiering av verksamheten hos Guldhaven Pelagiska AB Grunden för företaget är den fiskeriverksamhet som startade i början av 90-talet med fiske av strömming på våren och gädda på sommaren. Några år senare inleddes trålning efter siklöja och då startade produktionen av Kalix löjrom. Detta har sedan dess varit företagets bärande produkt.

Löjromsproduktionen växte när siklöjebeståndet blev större och samförvaltningen av siklöjefisket skapade en stabil grund för fisket. Produktion av löjrom är ett hantverk och kräver mycket personal på en kort tid. När produktionen växte blev de gamla produktionslokalerna för små och opraktiska. Samtidigt ville företaget utveckla sin verksamhet mer genom att optimalt nyttja fiskresurser från det kustnära fisket i Bottenviken. Hur bra siklöjefisket än är, är det riskabelt att basera verksamheten på ett fem veckors fiske om året. Det behövdes flera ben att stå på och svaret var diversifiering av verksamheten. Våren 2014 bytte företaget namn till Guldhaven Pelagiska AB, och satsade på ny kunskap i form av en extern VD. Då började planeringen och satsningen på att utveckla både eget fiske och mottagning av lokalt fångad fisk.

För ett mindre fiskeriföretag är den lönsammaste verksamheten att fiska själv och sedan förädla och sälja den egna fångsten. Diversifiering av det egna fisket kräver förhållandevis små resurser jämfört med andra investeringar (t ex lokaler och maskiner för produktion) och är därmed relativt lätt att genomföra. Problemet är att mer fisk kräver mer produktionsutrymme, nya produktionsmetoder och nya marknader. Allt detta kräver stora investeringar i form av både pengar, kunskap och arbetstid. Dessutom är det nödvändigt att ha ett bra nätverk av kontakter, både i form av befintliga och tilltänkta kunder, andra företag, myn-

43

dighetspersoner, forskning och andra stödpersoner som kan hjälpa till med alla sorters frågor.

Första steget blev att rationalisera löjromsproduktionen för att säkra företagets basverksamhet. En ny fiskfabrik började ta form när Guldhaven fick tag på en större industrilokal i Kalix. Den behövde byggas om helt och krävde en stor investering dels i byggkostnader och dels i nya maskiner för produktion. Lyckligt­ vis fanns kunskap om hur ändamålsenliga produktionslokaler ska se ut inom företaget, vilket var en förutsättning för satsningen. Guldhaven sökte och fick stöd från Europeiska fiskerifonden, men stödet täckte endast en mycket liten del av den totala investeringskostnaden. Utan inkomster från fisket av siklöja och banklån, hade investeringen aldrig kunnat genomföras.

Siklöjor på väg att bli filéer. Foto: Teja Aho.

Första byggetappen blev klar i september 2015 och produktion av löjrom kunde börja i nya lokaler. Ett mål med investeringen var att börja nyttja andra delar av fisken än bara rommen. Siklöjan är en utmärkt resurs som livsmedel då den är både välsmakande och hälsosam. Det är därför slöseri att sälja fisken till foder för pälsdjursindustrin. För att ta rätt på siklöjan under den korta fiskesäsongen (fem veckor) krävdes en huvudkap- och fileteringsmaskin samt extra arbets-

44

kraft. Själva romproduktionen är dock fortfarande ett hantverk på grund av de kvalitetskrav som ställs på Kalix löjrom.

Utöver satsningen på fisken siklöja påbörjades också abborrfisket med mjärdar.

Det råder brist på abborrfilé på marknaden och Guldhaven bestämde sig för att investera i både eget fiske, mottagning av abborre från andra fiskare och produktion i form av abborrfilé. Beslutet att satsa på mjärdar som fiskemetod baserades dels på arbetsmässiga skäl (det är lättare att fiska med mjärdar än med nät), dels på miljömässiga skäl (sälproblemet med nätfiske, selektivitet av mjärdar är mycket bra och fisket är skonsamt mot miljön). Mjärdarna byggdes själva efter egen design men övrig utrustning som fjällmaskin, huvudkap, filémaskin, trimningslinje och förpackningsmaskiner ingick i fabrikens andra investeringsfas. Den andra byggfasen omfattade också specialdesignade lokaler för surströmmingsproduktion såsom utrymmen för jäsning och packning m.m. I samband med detta moderniserades också maskiner för att kunna producera andra strömmingsprodukter, såsom strömmingsfilé.

I och med att både det egna fisket och mottagning av fisk från andra fiskare utökades, avslutade Guldhaven handeln med importerad fisk (främst norsk odlad lax). Företaget fokuserade nu helt och hållet på den inhemska fiskresursen från det småskaliga kustfisket.

Med alla fysiska investeringar på plats påbörjades det mödosamma arbetet med att marknadsföra alla nya produkter. Detta kräver inte bara omfattande kontaktnät och befintliga kunder utan är ett heltidsarbete med mycket byråkrati inblandad. Byråkratin finns inte bara gentemot myndigheter utan i allt högre grad mot stora kunder i form av livsmedelskedjor. Varje ny produkt måste registreras, flersidiga produktspecifikationer måste fyllas i (ofta på flera olika språk), olika policydokument måste läsas och skrivas på, fraktavtal måste ordnas. Det tar därför lång tid innan produkten förhoppningsvis hamnar hos kunden och blir tillgänglig för slutkonsumenten. Processen kräver därför engagerad och kunnig personal.

Konsumtionsmönstret av fisk i Sverige är relativt konservativt och det tar tid för marknaden att acceptera nya produkter. Siklöjan är en okänd produkt i Sverige och då den är liten till storleken är den besvärlig att tillreda. Trots att siklöjan är MSC-märkt är efterfrågan liten i Sverige. Den huvudsakliga marknaden finns i Finland där siklöjan är en känd och uppskattad produkt. Abborre och abborr­ filéer är dock eftertraktade även i Sverige. Utmaningen ligger i att få marknaden och konsumenter att acceptera de små abborrfiléerna från mjärdfisket. Utöver dessa produkter har ett antal andra produkter växt fram och håller på att testas på marknaden. Varje produkt har sin egen nisch på marknaden och i dagsläget säljer Guldhaven till stora grossister som är verksamma inom restaurang-, storköks- och detaljvaruhandel.

En viktig del av marknadsföringen är utformningen av förpackningar för produkterna. Guldhaven har skapat ett varumärke som heter ”Kalix”. Detta för att informera konsumenten om att produkterna kommer från Kalix-området i Bot-

45

tenviken vilket, är samma område som Kalix löjrom kommer ifrån. Företaget har också lagt ner mycket tid på att designa konsumentförpackningar, broschyrer och olika sorters mässmaterial för att nå ut med information om produkterna.

De stora investeringarna har nu börjat ge lön för mödan då flera storgrossister har hittat Guldhavens produkter. Mycket återstår dock att göra.

Marknadsprocessers tröghet betyder att det tar lång tid för investeringarna att betala sig. Det krävs därför en stark bakomliggande ekonomi. Ekonomin måste tillåta anställning av personal året runt, annars riskerar man att förlora nyckelkompetens inom företaget. Samtidigt krävs då verksamhet året om, vilket kan vara svårt när de områden som det fiskas i har is sex månader om året. I maj 2017 köpte Guldhaven företaget Fiskcentrum i Piteå som nu är ett dotterbolag till Guldhaven. Fiskcentrum producerar regnbågslax i kassodling i havet. All regnbåge från odlingen går via produktionen i Guldhavens fabrik i Kalix, vilket ökar nyttjandegraden av produktionslokalerna och ger fler arbetstillfällen under hela året. Polarregnbågen, som Guldhavens produkt heter, har i allt större grad fått acceptans som ersättning för den importerade laxen. Efterfrågan ökar hela tiden, inte minst hos lokala storkök i Norrbotten.

Guldhavens mål är att fokusera på den inhemska småskaligt fångade fiskråvaran och därigenom stödja det lokala fisket. Detta bidrar till den svenska livsmedelsstrategin vars mål är att utöka den inhemska matproduktionen. Guldhaven planerar för nya fiskemöjligheter och nya produkter av underutnyttjade fiskarter.

6.3 Redogörelse för diversifiering av verksamheten hos Norrbottens kustfiskares producentorganisation (NKFPO) I november 2010 tilldelade EU-kommissionen livsmedelsprodukten Kalix Löjrom Sveriges första utmärkelse med Skyddad ursprungsbeteckning (SUB/PDO). Det är en kvalitetsstämpel som sedan dess lyft upp produkten till landets förnämsta romprodukt inom restaurang och handel. Producentorganisationen har under flera år samarbetat med framför allt Svenska Kocklandslaget, Livsmedelsverket och utvalda grossister för att stärka produktens position på marknaden. Varje år sedan 2011 certifierar producentorganisationen några utvalda leverantörer som får använda ett framtaget sigill som bevisar att produkten har genomgått ytterligare en kvalitetssäkring via en utomstående livsmedelskontrollant. Producentorganisationen säljer inga fiskprodukter - det gör de enskilda medlemmarna, till grossister och slutkunder inom restaurang, handel, besöksnäring och allmänheten.

En form av diversifiering har genomförts under åren och numer säljs Kalix Löjrom i en mängd olika förpackningsstorlekar, alltifrån 80, 100, 125, 250, 500 och 1000 gramsförpackningar. Förr kunde Kalix Löjrom säljas i fem- eller tiokilos­

46

hinkar, även om det mesta såldes som enkilosförpackningar. De mindre förpackningarna efterfrågades av kunderna och ekonomiskt är det mer lönsamt att sälja i mindre förpackningar även om det medför en större arbetsinsats per kilo löjrom. NKFPO har även infört att löjrommen ska säljas som slutförpackad (förutom till de utvalda grossisterna) för att minimera möjligheterna till att blanda in annan råvara i förpackningarna och sälja den som Kalix Löjrom.

När det gäller förädling är det några av organisationens medlemmar som framför allt samverkar med restaurang- och besöksnäringen som provat på detta.

Detta affärssteg ligger lite utanför producentorganisationens ansvarsområde även om det ur affärsutvecklingssyfte pratas om det, för att kunna öka lönsamheten. Det finns en klar potential för ett ökat företagande inom småskalig matförädlingsindustri.

Siklöja dillgravad halstrad. Foto: Ord & Bild i Norr, Reinhold Andefors

Infrastrukturen är en fråga som medlemmarna tar upp med jämna mellanrum, behovet av olika återställningsarbeten och muddringar för bättre tillgänglighet till de mindre hamnarna. Dessa blir successivt grundare till följd av landhöjningen, ungefär en decimeter per tio år. Sediment lägger sig på inkörningssträckor in mot hamnarna och stora stenblock rivs ner av isen från pirarna när vattenståndet under vintern förändras uppemot två meter.

När det gäller resursoptimering så handlar det om den enskildes krav på bibehållen eller ökad lönsamhet, som är den kritiska framgångsfaktorn i småföretagandet. Bristande lönsamhet är den vanligaste orsaken till att företag går konkurs eller väljer att lägga ner.

47

6.4 Arbete mot ökad resursoptimering – redogörelse för projekt Avdelningen för Livsmedelsvetenskap vid Chalmers har tillsammans med bland annat Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO), Research Institutes of Sweden AB (RISE), och Sveriges Västkustfiskares Centralförbund (SVC) fått stöd från Europeiska Havs- och fiskerifonden (EHFF) för ett projekt med syftet att höja värdet på krabbtaska från svenska västkusten.

Projektet syftar till att genom nya former av beredning utnyttja en dåligt nyttjad resurs – krabbtaskan – som finns i stora mängder på Västkusten men som ger fiskaren dåligt betalt både när den är av god kvalitet och kan säljas som hel och när den är av sämre kvalitet och endast klorna kan saluföras.

Genom detta projekt kan småskaliga kustnära fiskare som huvudsakligen bedriver fiske med passiva redskap få en ökad ekonomisk bas genom att bättre nyttja en resurs som idag mest ses som ett problem då man får stora mängder krabbtaska som man inte har avsättning för.

I projektet vill man undersöka möjligheter att nyttja krabbtaskan genom att på nya och innovativa sätt bereda den fångade krabban så att den kan säljas till ett högre värde. I projektet vill man dra lärdom av vad som tidigare gjorts och bygga vidare på detta för att kunna ge förslag på beredningsprocesser som kan fungera för svenska förhållanden.

Potentiella produkter ska sedan utvärderas både med avseende på användbarhet och kostnad för framställningen. En miljöanalys kommer också belysa kopplingen mellan fiskemönster och mängden utvunnen ätlig del.

I många havsområden på Västkusten förekommer mycket stora mängder krabbtaska (Cancer pagurus), och denna fiskas av småskaliga kustnära yrkesfiskare i ett riktat fiske med tinor, ett traditionellt betonat fiske med liten påverkan på miljön. Man får också en hel del krabba som bifångst i samband med hummerfisket under hösten, vid kräftbursfiske och vid visst fiske med garn/nät.

Tidvis är krabbtaskan dock ”dåligt matad”, dvs mager och med små inre organ och denna krabba är svår att få avsättning för på marknaden och betingar ett mycket lågt pris. Även ”välmatad” hel krabba har ett förhållandevis lågt pris på marknaden. På en dåligt matad krabba är det endast klorna som har avsättning på marknaden, själva kroppen på dessa krabbor ses om en värdelös produkt och slängs därför.

En möjlighet till större avsättning för hela krabbtaskan till ett bättre marknadspris skulle ge dessa småskaliga yrkesfiskare ett ytterligare ben att stå på ekonomiskt och stärka denna typ av företagare. Det skulle också leda till en mer miljömässigt och etiskt riktig användning av en värdefull marin resurs.

48

Detta projekt syftar till att hitta fler användningar för hel krabbtaska genom att undersöka olika processer och produkter som skulle kunna skalas upp till en kommersiellt gångbar nivå i beredningsindustrin. Projektet kommer framförallt leverera en möjlighetskarta över koncept, men också en omvärldsanalys, samt förslag till hur en ny processlinje för beredningsindustrin skulle kunna se ut.

49

7 Transporter och logistik för det småskaliga, kustnära fisket 7.1 Inledning Det här kapitlet anknyter till det centrala målet ”fiskerinäringsutveckling och ekonomi” i yrkefiskestrategin med särskild betoning på infrastruktur. Det kustnära, småskaliga fisket framför allt i Östersjön har ställts inför en rad utmaningar. Detta har haft som följd att många har fått sluta som yrkesfiskare, vilket i sin tur har lett till att antalet yrkesfiskare inom detta segment minskat drastiskt i antal. För de fiskare som fortfarande är verksamma har detta fört med sig att gamla lösningar med transport och spedition inte längre var möjliga då fiskvolymerna som skulle transporteras kraftigt reducerats och det inte längre ansågs lönsamt att ta sig an dessa transporter. Emellertid har nya lösningar utvecklats.

Dessa har dock fört med sig betydande påfrestningar för yrkesfiskaren. Nedan följer en redogörelse från Bengt Larsson som representerar, Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening (SYEF).

7.2 Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening (SYEF) Behovet av regelbundet återkommande transporter har minskat och beställning av frakt görs inför varje leverans. För fem år sedan lade grossisten Blekingefiskarnas Centralorganisation ner och därefter säljs fisken främst till grossister i Göteborg, antingen till en enskild grossist eller till Göteborgs Fiskauktion.

Möjligheterna att transportera fisk i traditionella dränerande fisklådor har minskat allteftersom försäljningsvolymerna sjunkit och därför kan inte transportörerna tillhandahålla denna typ av transporter längre. Det fungerar inte att transportera dränerande fisklådor tillsammans med andra fuktkänsliga varor. Därför ställs krav på så kallad torrpackning. Det innebär att man måste se till att smältvattnet inte lämnar kollit. Smältvattnet kan samlas upp i ett uppsamlingskärl ­eller i en vattentät duk som viks upp utanpå lastpallen. Detta var lite krångligt i början men funkar bra när rutin på detta upparbetats.

Stockholms fiskauktion har etablerat sig på marknaden och tillämpar det så kallade PEFA-systemet, vilket säkerställer en rättvis prissättning med mål om att eliminera eventuella kartellbildningar bland uppköpare. Detta är viktigt eftersom misstankar om att detta har funnits när priserna har varit oförklarligt låga vid vissa tillfällen.

Försäljningen till Stockholm innebär nya utmaningar. Därför har det varit nödvändigt att upparbeta nya samarbeten med åkerier som har återkommande

50

transporter till Stockholm. Det räcker inte med att det finns möjlighet att leverera fisken till Stockholm, det är även nödvändigt att fisken är framme när auktionen börjar nästkommande morgon.

Detta har inneburit ett ökat behov av att packa och färdigställa leveranserna i tid. För verksamheterna innebär det att arbetet behöver påbörjas avsevärt mycket tidigare för att hålla leveranstiderna.

Utlastning av is från kylrummet. Foto: FiskOnline.

Denna omställning har medfört ökade kostnader för transporter. Prisnivån ligger i dagsläget på ca 1 000 -1 300 kr per pall med en högsta tillåtna vikt på 700 kg. För att få bättre betalt är det viktigt att fisken presenteras i attraktiva emballage och i lagom stora mängder. Detta för att produkterna ska tilltala exempelvis restauranger som främst köper begränsade volymer. Sådana emballage blir skrymmande i stället för att komma upp i maximalt tillåten vikt. Det är i dagsläget absolut inte lönsamt att returnera flergångsemballage eftersom kostnaden beräknas utifrån volym.

51

8 Slutsatser I yrkesfiskestrategins, ”Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat” vision för 2020 kan man läsa: ” Yrkesfiskarna arbetar kontinuerligt med utveckling av selektiva redskap, miljöcertifiering, spårbarhet samt insamling av förlorade fiskeredskap och marint skräp.”

Det kan konstateras att svenskt yrkesfiske gör precis detta. I rapporten har tre av de fem svenska producentorganisationerna för yrkesfisket samt Svenska Insjöfiskares centralförbund redovisat att de arbetar aktivt med redskapsutveckling för att öka selektionen och därmed också bidra till en mer hållbar förvaltning av bestånden.

Dessutom har ovan nämnda organisationer redovisat att de tillämpar MSCmärkning. MSC-märkning är också ett effektivt och lättbegripligt sätt att göra valet lättare för medvetna konsumenter att främja ett hållbart fiske då man köper fisk för konsumtion. Det ökar konsumentens information om den produkt man väljer. Märkningen ger vidare en positiv bild av det svenska yrkesfisket.

När det gäller att genomföra en certifieringsprocess kan man dock konstatera att MSC-märkningen medför vissa påfrestningar för fiskeribranschen. För det första är det komplicerat och dyrt. Dessutom är det administrativt krävande. För det andra har MSC en särställning på marknaden. Detta har medfört att MSC-certifiering i många fall är ett direkt marknadskrav för att få sälja fisk i Sverige. För det tredje innebär den gällande certifieringsstrukturen och kraven på dokumentation att alla fisken inte är praktiskt möjliga att certifiera hur hållbara de än är.

Ett exempel på detta är garnfiske, som är nationellt nedprioriterat. Fisket är litet till såväl volym som värde och har små bifångster, vilket har medfört att detta fiske inte prioriteras vid EU:s datainsamling (DCF).

Svenskt yrkesfiske arbetar även med samförvaltning som går ut på ett aktivt samarbete mellan framför allt lokala myndigheter och yrkesfiskare för att eftersträva ett hållbart fiske.

I rapporten påpekas det också att andra faktorer än yrkesfisket i hög grad påverkar situationen i havet och därmed också fiskbestånden. Det är nödvändigt att angripa detta i sin helhet och inte bara fokusera på yrkesfisket vad gäller påverkan på havsmiljön.

När det gäller näringslivsutveckling och ekonomi har det visat sig att diversifiering av verksamheten har potential att öka omsättning och resultat. Detta gäller inte minst för det kustnära fisket. Glädjande är att vi nu kan observera exempel på hur det kustnära fisket framgångsrikt har genomgått en diversifieringsprocess. För lokalsamhället betyder det fler arbetstillfällen, vilket får ses som positivt.

52

Delar av det småskaliga och kustnära fisket i södra Östersjön har under en längre tid haft det särskilt tufft. Säl- och skarvproblematik samt vikande efterfrågan till följd av miljögifter i havet har resulterat i att många yrkesfiskare i det här segmentet har fått lägga ned sin verksamhet. På grund av minskade volymer har det uppstått svårigheter att få tag på speditörer. Positivt är dock att vi nu ser exempel på att man funnit nya möjligheter för att lösa transportfrågan. Detta ­beror i stor utsträckning på verksamheten som bedrivs vid Stockholms fiskauktion och på att man nu utnyttjar andra tekniker för förvaring av fisken under transporten.

53

9 Framtida utmaningar En extern omständighet som kan komma att påverka svenskt yrkesfiske är Brexit. För svenskt vidkommande bedrivs ett pelagiskt fiske efter tobis, sill och makrill inom brittiska vatten. Under 2018 uppgick total landad kvantitet från brittiska vatten till 33 658 ton motsvarande ett totalt landningsvärde på 145 miljoner kronor. Den faktiska effekten av Brexit är svår att förutspå eftersom man inte vet hur framtida fiskemönster, beståndsutveckling och utbredning, samt övriga faktorer förknippade med Brexit och dess konsekvenser kommer påverka.

Branschen befarar dock att inte bara det pelagiska fisket utan även det demersala fisket kan komma att påverkas genom ökat fisketryck i bl. a. Skagerack om tillträdet till brittiska vatten minskar.

Inför framtiden kan det konstateras att det framför allt är genom samarbete som vi kan lösa de utmaningar vi ställs inför då havsmiljön är komplex och många faktorer påverkar densamma. Här utgör den av Jordbruksverket initierade referensgruppen för yrkesfisket en viktig plattform då den fungerar som en samlingspunkt för myndigheter, företrädare för fiskeribranschen samt representanter för forskningsvärlden och intresseorganisationer.

54

10 Bilaga 1 Publikationer inom samma område Svenskt yrkesfiske 2020 – Hållbart fiske och nyttig mat” Lägesrapport för utvecklingen av svenskt yrkesfiske (Rapport 2018-22) Förordning (2009:1464) med instruktion för Statens Jordbruksverk

55

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-19/7-SE • RA 19:7