BLÅMES
Foto: Jens Morin
Blåmesen känns lätt igen med sin blå ”basker”.
Känns igen på blå basker Blåmesen är lätt igenkänd på sitt vita huvud med blå hjässa –”basker”. Undersidan är gul likt talgoxen men den svarta slipsen över buken är smalare än hos talgoxen. Honan och hanen är lika men hanens blå färger på rygg och hjässa liksom den gula buken är i allmänhet klarare än hos honan.
Blåmesen trivs i lövblandad skog Blåmesen trivs i lövskogar och blandskogar med de allra högsta tätheterna i glesa ekskogar. F ram till för några decennier sedan fanns blåmesen bara i södra Sverige och längs Norrlandskusten. På senare tid har blåmesen spridit sig över nästan hela landet. Blåmesen häckar som andra mesar i håligheter i träd och flyttar gärna in i fågelholkar i trädgårdar och i gårdsmiljöer. Kullen kan bestå av upp till 12 ägg. Blåmesen är i huvudsak stannfågel men kan flytta kortare sträckor om det blir brist på föda. Blåmesen har ökat i antal de senaste decennierna framförallt till följd av att utbredningen har utvidgats norrut. Enligt beräkningar finns det ungefär 700 000 blåmesar i Sverige.
Uppfinningsrik och läraktig i jakt på mat Sommartid livnär sig blåmesen likt många andra småfåglar på insekter. Vintertid är kosten fröbaserad och blåmesen är då en trogen gäst på fågelbord runt om i landet. Blåmesar och andra mesar är uppfinningsrika när det gäller att komma åt föda. Ett känt exempel är när engelska blåmesar på 1920-talet lärde sig öppna folien som satt över hemlevererade mjölkflaskor för att komma åt grädden. Tjugo år senare hade beteendet spridit sig över hela Storbritannien.
Hot mot blåmesen Blåmesen är inte hotad i Sverige idag. I Sverige gynnas den av ett varmare klimat och ett ökande intresse för fågelmatning. I stadsmiljö utsätts blåmesen liksom andra småfåglar för jakt (predation) av till exempel kråkfåglar och katter. Text: Petter Haldén