GRÖNFINK
Foto: N N
Foto: Torbjörn Arvidsson
Grönfinkhanen är vackert tecknad i mossgrönt, gult och skiffergrått.
Den svenska kanariefågeln Grönfinken är en kraftigt byggd fink, tydligt större än släktingarna steglits, gråsiska och hämpling. Hanen är vackert färgad i mossgrönt med stora gula fält på stjärt och vingar. Honan är mer an språkslöst färgad. Näbben är kraftig och väl anpassad för att knäcka fröskal, frön är en viktig födokälla året om. Liksom andra finkar sjunger grönfinken gärna och kallas ibland den svenska kanariefågeln. Redan i februari börjar hanarna sjunga inte sällan från toppen av en björk eller en buske. Ett karaktäristiskt inslag i sången är de rullande visslingarna som påminner om en vissel pipa. Vintertid samlas de grönfinkar som inte flyttar söderut i större flockar som söker föda på stubbåkrar, i fältkanten eller uppsöker fågelbord.
Stadd i spridning Från att ha varit en utpräglad kulturfågel har grönfinken de senaste decennierna spridit sig norrut över hela Sverige och finns numera ända upp i Lapplandsfjällen. Det tilltagande intresset för fågel matning anses vara en viktig orsak till ökningen.
Gulknopp drabbar många grönfinkar Sedan 2008 har många grönfinkar drabbats av en svampinfektion som kallas gulknopp eller tri chomonosis och som orsakar skador i svalget. Infektionen är dödlig och medför att de inte kan äta eller dricka normalt. Spridning sker mellan föräldrar som matar ungar samt på fågelbord. Att upphöra med fågelmatning i tre veckor och samtidigt städa fågelbordet anses minska smitt spridningen.
Hot mot grönfinken Grönfinken missgynnas av åtgärder som minskar tillgången på lämpliga frön i odlingslandskapet. Svampinfektionen gulknopp har haft starkt negativ effekt på grönfinkarna. De största hoten är • omfattande kemisk bekämpning • svampinfektionen gulknopp (trichomonosis). Text: Petter Haldén