KORNSPARV
Foto: P-G Bentz
På utrotningens brant Den oansenligt färgade kornsparven uppmärksammas ofta på sången som beskrivits som metal wliskt rasslande ”som om han tryckte ihop och plötsligt släppte en urfjäder”. Under 1800-talet var kornsparven utbredd över hela södra Sverige men finns numer bara i två små områden i sydligaste Skåne. Kornsparven drabbades hårt av kvicksilverbetat utsäde på 1950- och 1960-talet. Sedan år 2000 arbetar Naturvårdsverket och länsstyrelser med kornsparv i framgångsrikt åtgärdsprogram. Fågelåkrar och skydd av boplatser är de viktigaste åtgärderna.
Kornsparven trivs i betor och korn Kornsparven är en stannfågel i Sverige men påbörjar äggläggningen först i slutet av maj. Ungarna lämnar därför först i månadsskiftet juli-augusti. Boet placeras ofta i åkermark i synnerhet i vårkorn och betor. Sångplatser i reviret är viktiga, särskilt betydelsefulla tycks lågt sittande luftledningar vara. Stängsel liksom stenblock, solitära träd och höga örter används också.
Kornsparven gillar fågelåkrar Kornsparvens ungar äter i huvudsak insekter som fjärilslarver, skalbaggar och spindlar. Vuxna fåglar livnär sig livnär sig huvudsakligen av frön. Vintertid är spannmål och ogräsfrön viktig föda. Inte sällan samlas de i flockar tillsammans med gulsparvar och sånglärkor. Arten är rödlistad.
Hot mot kornsparven De svenska kornsparvarna trivs i småskaligt jordbrukslandskap med varierande växtföljder och naturbetesmarker. Förändrad drift i artens nuvarande områden riskerar artens överlevnad i Sverige. De största hoten idag är • Födobrist under snörika och kalla vintrar • Färre öppna diken, solitära träd och luftledningar i häckningsområden • Omfattande användning av bekämpningsmedel inom reviren • Upphörd betesdrift i nuvarande häckningsområden • Tidig skörd, ogräsharvning eller radhackning i gröda med bo i.