ORMVRÅK
Foto: Jens Morin
Ormvråken sitter gärna på stängselstolpar i öppet landskap och spanar efter favoritfödan gnagare. Den ljusa halvmånen på bröstet är karakteristisk.
En av våra vanligaste rovfåglar. Ormvråken är jämte sparvhöken Sveriges vanligaste rovfågel och är den som man oftast ser när den kretsflyger över öppna landskap på jakt efter föda. Ett jamande läte i skyn avslöjar ofta dess närvaro. Ormvråken är en medelstor rovfågel som väger ungefär 1 kilo och mäter cirka 120 centimeter mellan vingspetsarna. Ormvråken förekommer i alla jordbrukslandskap i södra och mellersta Sverige. Boet läggs i ett träd i en dunge eller i ett skogsbryn. Alltid nära öppna jaktmarker som till exempel åkrar. I alla dräkter upplevs ormvråken som mörkt chokladbrun på både ovan- och undersidan. I flykten är vingundersidan övervägande vit med svarta markeringar på vingknogarna. I synnerhet i södra Sverige förekommer ljusa färgvarianter som vintertid kan förväxlas med övervintrande fjällvråkar.
Gillar gnagare Namnet till trots äter ormvråken främst gnagare av olika slag vilket har gett den dess danska och norska namn, ”musvråk”. Den fångar även ormar, ödlor, grodor och fågelungar. Ormvråken spanar ofta föda genom kretsflykt något hundratal meter över marken eller genom att sitta på en stolpe eller i ett träd. Ormvråken är en av få fågelarter som kan ryttla, det vill säga genom kontrollerat flaxande stå still i luften. Under de senaste årtiondena har allt fler ormvråkar övervintrat i södra och mellersta Sverige, förmodligen till följd av ett mildare klimat.
Hot mot ormvråken Fram till 1900-talets första decennier jagades ormvråken, liksom flera andra rovfåglar, och minskade kraftigt. Efter en återhämtning fram till mitten av seklet är beståndet nu stabilt eller långsamt växande. Ca 31 000 par bedöms finnas i Sverige. I dagsläget finns inga påtagliga hot mot ormvråken. Text: Petter Haldén