STEGLITS
Foto: Tomas Lundquist
Fågelbordets utropstecken Steglitsen är en färggrann fink i rött, gult, svart, vitt och lattebrunt som verkar kunna sjunga året om bara solen skiner. Artnamnet är ljudhärmande och kommer av steglitsens karaktäristiska lock läte ”stickelitt” som ofta hörs från förbiflygande fåglar liksom i sången. På grund av sitt färggranna yttre och sångvilligheten var den förr i tiden en populär burfågel. Många steglitser flyttar söderut under vintern men en del stannar kvar och besöker fågelbord där den förser sig av hampfrö och solrosfrö. Sedan de ogräsrika omställningsåkrarnas tid i början av 1990-talet har steglitsen visat en glädjande och kraftig ökning.
Gårdsmiljöer med ädellövträd Steglitsen förekommer i jordbruksbygder med högstammiga ädellövträd i stora delar av Götaland och Svealand. Parker, gårdsmiljöer, alléer och fruktträdgårdar liksom trädklädda åkerholmar är exempel på omtyckta miljöer. Boet läggs högt upp i en grenklyka.
Kardborre och raps Året runt kan man se små sällskap med steglitser utföra akrobatiska övningar när de pillar fram frön av kardborre eller tistel i vägkanter. Vintertid kan frörika trädor eller otröskade rapsfält locka flockar med hundratals steglitser. Ungarna föds likt många andra småfåglar i huvudsak upp på insekter.
Hot mot steglitsen Steglitsen missgynnas av åtgärder som minskar tillgången på ogräsfrön i landskapet liksom brist på lämpliga boträd. De största hoten är • Omfattande kemisk bekämpning • Födobrist vid snö och kyla. Text: Petter Haldén