ÄRTSÅNGARE
Foto: Björn Arvidsson
Ärtsångaren skiljs från sin nära släkting törnsångaren på den mörkbruna ryggen och den skiffergrå hjässan.
Skakade ärtor i en burk Likt de flesta av Sveriges cirka 30 sångare är ärtsångaren oansenligt färgad men sjunger desto märkvärdigare. Dess svenska namn kommer troligen av att sången påminner om ljudet av torra ärtor skakade i en burk. Det krävs en del fantasi för att höra det men det är en god minnesregel! På norska heter den møller (mjölnare) eftersom sången anses påminna om ett kvarnhjul (mölla = kvarn). Ärtsångaren finns i hela södra Sveriges jordbrukslandskap. Till skillnad från sin nära släkting törnsångaren trivs ärtsångaren även i skogsmark, låt vara öppen och lövdominerad sådan. En typisk miljö för ärtsångaren i jordbrukslandskapet är enbuskrika betesmarker eller frodiga trädgårdar. Boet byggs i en buske, gärna med taggar. Antalet ärtsångare har av allt att döma varit stabilt i Sverige under 1900-talet men stora variationer mellan år förekommer. Ärtsångaren övervintrar huvudsakligen i Östafrika och har inte drabbats av torkan i Sahelzonen på samma sätt som arter som övervintrar i Västafrika.
Insekter och bär Likt andra tropikflyttande småfåglar äter ärtsångaren i Sverige främst insekter. I Mellansverige kan man se nyanlända ärtsångare frossa på flugor och andra vingade insekter i blommande hansälgar. Under sensommaren och under flytten söderut när tillgången på insekter är knapp och energibehovet stort äter den även bär och frukter.
Hot mot ärtsångaren Ärtsångaren är inte hotad i Sverige idag. Lokalt finns dock viss risk för försvinnande. Negativt för ärtsångaren är: • Kraftig röjning av buskar i betesmarker. • Omfattande kemisk bekämpning av insekter och örtogräs. Text: Petter Haldén