p9_9v2

G I Vร XT IN L D O K IS G O L EKO

HUS

Ekologisk odling i kruka av Klara Lรถfkvist

Förord

Denna skrift är en omarbetning av det tidigare häftet med samma namn från 2008.

Klara Löfkvist, RISE, har uppdaterat häftet som ursprungligen skrevs av Christina Winter, Jordbruksverket och Anders Olsson, Bäckdalens handelsträdgård.

Häftet ingår som en del i Jordbruksverkets kurspärm Ekologisk odling i växthus.

Linköping, april 2019 Sara Furenhed, Jordbruksverket

Foto framsida: Johan Ascard.

Innehåll Regler för ekologisk produktion i kruka.............................................1 Odlingsplanering för odling i kruka.....................................................1 Förökning.............................................................................................................2 Växtnäringsstyrning i krukodling...........................................................5 Planteringsjordar..............................................................................................6 Växtnäringstillförsel i krukodling............................................................9 Växtnäringsbehov........................................................................................10 Tillväxtreglering.............................................................................................13 Växtskydd .........................................................................................................16 Vanliga växtskyddsproblem...................................................................18 Skörd och packning....................................................................................22 Mer att läsa.......................................................................................................23

Ekologisk odling i kruka Text: Klara Löfkvist, RISE. Ekologisk odling i kruka omfattar i dag i första hand kryddväxter, sallat och grönsaksplantor och i mindre omfattning utplanterings- och krukväxter. I detta häfte finns odlingsbeskrivningar och tips baserade på erfarenheter från utvecklingsarbete och praktisk odling. Beskrivningarna utgår från ekologiskt certifierad odling, men de metoder som vi förklarar kan också ses som en introduktion för dig som vill prova och föra in ekologiska metoder i en icke certifierad odling.

Odlingsbeskrivningen ger en introduktion och visar exempel på hur du kan odla ekologiskt i kruka. Prova beskrivna metoder och system i mindre skala först, så att du kan justera efter det egna företagets förutsättningar.

Under 2017 odlades totalt 264 000 kvadratmeter av den svenska växthusarealen ekologiskt. Av dessa odlades kryddor på cirka 115 000 kvadratmeter och sallat på cirka 34 000 kvadratmeter. Det innebär att nästan hälften av den ekologiska växthusarealen utgörs av kryddodling. Den ekologiska grönsaksodlingen i växthus utgör cirka 19 procent av den totala arealen med växthusgrönsaker i Sverige. Både små och stora växthusföretag odlar ekologiskt i kruka.

Ekologisk kryddodling. Foto: Klara Löfkvist.

Regler för ekologisk produktion i kruka Reglerna för EU-ekologiskt och KRAV omfattar alla typer av verksamheter men några regler gäller specifikt för växthusproduktion och odling i kruka.

Växthusytan Parallellodling är inte tillåten, det vill säga du får inte producera både ekologiska och konventionella krukväxter på samma yta även om kulturerna är tidsmässigt skilda åt.

Du kan exempelvis inte producera ekologiska utplanteringsväxter på våren och konventionella julstjärnor på hösten på samma yta trots att odlingen sker på bord och i kruka.

Substrat och näring Från och med den 1 januari 2021 gäller den nya EU-förordningen 2018/848. Då är det inte längre tillåtet att odla i avgränsade bäddar, påsar eller behållare, det vill säga ett system där rötterna inte har kontakt med mark och levande jord. De ekologiska odlingar i avgränsade bäddar som var certifierade innan den 28 juni 2017 får dock fortsätta fram till år 2030.

Det blir fortsatt tillåtet att producera prydnadsväxter och örter som säljs i kruka till konsumenterna. Även produktion av groddplantor och utplanteringsväxter blir fortsatt tillåtet efter 2020. Det pågår diskussioner om vad som gäller för sallat i kruka från och med 2021.

Förbud mot odling i avgränsade bäddar Från den 1 januari 2021 är det inte tillåtet att odla i avgränsade substrat.

Undantag gäller för: • Ytor som var ekologiskt certifierade för odling i avgränsade bäddar före den 28 juni 2017. Det är inte tillåtet att utöka dessa ytor. Undantaget gäller fram till den 31 december 2030.

• Odling av prydnadsväxter och örter som säljs i kruka till slutkonsument.

• Odling av grodd- eller utplanteringsplantor i behållare för vidare omplantering.

Senast den 31 december 2025 kommer EU-kommissionen att presentera en rapport om användningen av avgränsade bäddar i ekologisk odling. Rapporten kan leda till ett nytt lagförslag.

1

Merparten av växtnäringen ska plantan få via substratet och därför finns krav på hur stor jordvolym som varje kruka minst måste ha. För grönsakskulturer med lång kulturtid som gurka, tomat och paprika ska varje planta ha minst 30 liter jord. Övriga kulturer som exempelvis örter och bärkulturer ska ha minst 0,2 liter per kruka. För plantor av sticklingar som sedan omplanteras på fält eller i växthus finns inga krav på minsta jordvolym.

Odlingsplanering för odling i kruka

Odlingsplanering med kontinuerlig förökning är viktigt för att kunna erbjuda krukodlade växter under en längre period. Du kan sticka mynta i pluggbrätt för att senare omplantera i försäljningskrukan.

Foto: Christina Winter.

Växtsättet kan påverka hur väl grödorna passar för odling och försäljning i kruka eller som skott och blad. Vissa kulturer, som krukväxter och utplanteringsväxter, kan endast säljas i kruka och måste därför även odlas i kruka. Andra kulturer som kryddväxter, skott och blad (så kallade babyleaf) kan du även odla i bäddar men krukodlingen ger flera fördelar. I krukodlingen finns små problem med växtföljdssjukdomar under förutsättning att du rengör växthusen väl och de odlingsbrätten som krukorna står i. Krukan förlänger hållbarheten hos konsumenten och ibland kan kryddväxten till och med planteras ut i trädgården efter att kunden använt blad och skott. Samtidigt ökar transporterna eftersom krukor tar mer plats än avklippta kryddväxter.

För att kunna erbjuda krukodlade växter kontinuerligt över en längre period, kanske året runt, är det nödvändigt att du har en odlingsplanering med kontinuerlig förökning. Utplanteringsväxter och vissa krukväxter till exempel julstjärna har en bestämd försäljningsperiod under året. Utplanteringsväxter ska du så i flera omgångar för att de inte ska bli förvuxna eller ha dålig knoppsättning till senare delen av säsongen. Här är odlingsplaneringen mycket viktig eftersom målet är att ha färdiga produkter inom en mycket begränsad försäljningsperiod på ett par veckor. Innan och efter perioden kan produkterna vara osäljbara.

Kontinuerlig sådd och leverans Kryddväxter och grönsaksplantor sår du ofta, varje eller varannan vecka. Vid kontinuerlig leverans till grossist bör du så varje vecka medan det kan räcka med varannan vid hemförsäljning. En produktion av kryddväxter eller grönTabell 1. Förslag på planttäthet och ungefärlig kulturtid för några kryddkulturer.

Kryddväxter

Efter sådd/stickning: Efter glesning: PlantPlanttäthet, krukor/m2, täthet, krukor/m2, netto netto

Total kulturtid i veckor från sådd/stickning till färdig produkt Sommarhalvåret

Vinterhalvåret

Sådda kulturer i 12 cm kruka t.ex. basilika, citronmeliss, mejram, oregano.

64

25–32

4–6

7–9

Sticklingsförökade i 12 cm kruka t.ex. lavendel, rosmarin, dragon.

3 cm plugg, ca 660 plantor/m2

25–32

13

16

2

saksplantor består ofta av många olika kulturer som odlas samtidigt och kontinuerligt i omgångar. För att få en rationell produktion kan du dela in dem i några grupper som inbördes behandlas lika vid sådd, glesning, eventuell omkrukning och försäljning. Vissa kulturer kan dock kräva helt egna system och då kan det vara lättare att odla dessa separat. I tabell 1 listas utvecklingstid och planttäthet för några kryddväxtgrupper.

Förökning Frö eller stickling Kryddor, grönsaker och andra krukodlade växter förökar du med frö eller sticklingar. Vilken metod du använder beror på vilken kultur det är.

Exempelvis förökas citronmeliss och basilika vanligtvis från frö och rosmarin från sticklingar. Vissa kulturer kan förökas både med frö eller som sticklingar, men resultatet av förökningen varierar mera vid fröförökning än vid sticklingar av materialet. Förökning med frö är oftast billigare och enklare, men det finns undantag som till exempel lavendel som är svår att få att gro.

Citronmeliss och basilika förökar du enklast med frö. Foto: Christina Winter.

Orsakerna till att välja sticklingsförökning istället för fröförökning kan vara flera: •

Växterna blir enhetliga och får rätt utseende, till exempel samma blomfärg, eftersom alla sticklingar har genetiskt material identiskt med modersmaterialet. Fröförökning av lavendel ger till exempel plantor med varierande växtsätt.

•

Kulturtiden blir kortare.

•

Växten eller sorten producerar inte groningsdugligt frö eller grobarheten är mycket låg. Exempel på kryddväxter som sticklingsförökas är fransk dragon, rosmarin, olika myntor och citrontimjan.

Certifierat utsäde

Om du förökar lavendel med sticklingar får du en enhetlig produkt.

Foto: Christina Winter.

Enligt KRAV-reglerna för ekologisk produktion ska du alltid använda ekologiskt utsäde (frö eller sticklingar) när det är möjligt. För växter med en kulturtid som är kortare än 1 år ska förökningsmaterialet alltid vara ekologiskt, det vill säga komma från moderplantor som odlats ekologiskt under minst 1 odlingssäsong. Detta gäller både rotade och icke rotade sticklingar och småplantor. Om inte ekologiska sticklingar finns att få tag på måste du med andra ord se till att ha moderplantor av dem. Även vid odling av blomsterlökar måste löken vara ekologisk och vid odling av skott och groddar måste fröna vara ekologiska. I de fall det inte finns ekologiskt frö, kan Jordbruksverket ge dispens. Fröna ska då vara obetade. Observera att privata regelverk, till exempel KRAV, kan ställa högre krav. Kontakta därför alltid ditt kontrollorgan för att få besked innan du använder konventionella sticklingar eller frön. Du kan också producera eget utsäde eller sticklingar själv.

Varje år publicerar Jordbruksverket en lista över de grödor och sorter där det finns tillgång på ekologiskt utsäde. I vissa fall omfattar kravet på ekologiskt utsäde enbart vissa sorter. Kontrollera alltid med den officiella svenska databasen organicXseed (https://se.organicxseeds.com) som finns på www.jordbruksverket.se/ekoutsäde.

Märkning

Ekologiskt förökningsmaterial ska vara certifierat enligt KRAV:s regler eller EG-förordning 834/2007, som ersätts av EU-förordning 2018/848 1 januari 2021. Förökningsmaterialet ska uppfylla kraven för utsäde och vara kontrollerat av de godkända kontrollorganen. Det ska vara märkt med 2 märken, 1 där det framgår att det är certifierat enligt utsädeslagstiftningen och 1 att det är ekologiskt.

3

Utsäde Nedan följer ett exempel på olika utsäde och vad som gäller. Du kan hitta informationen i databasen (https://se.organicxseeds.com) Det kan finnas dispenser för att få använda ekologiskt utsäde (frö) på gröd-, arteller sortnivå. Varje år beslutar Jordbruksverket vilket utsäde som får dispens från certifieringen. Observera att listan förändras för varje år.

Generellt gäller att om det finns ett grödkrav ska du alltid använda ekologiskt utsäde oavsett vilken sort du väljer att odla. Men om det finns ett sortkrav så måste du endast ha ekologiskt utsäde om du väljer att odla någon av de sorter som står angivna i databasen. Om du väljer att odla en annan sort krävs inte ekologiskt utsäde, men utsädet får inte ha behandlats kemiskt .

Nedanstående exempel är hämtat 2018, men observera att listan förändras för varje år.

Exempel. När kravet på ekologiskt utsäde ligger på sortnivå.

Om du planerar att odla körsbärstomater finns ett sortkrav som omfattar 6 sorter. Det innebär att om du väljer någon av dessa sorter ska fröerna vara ekologiska. Väljer du att odla andra sorter av körsbärstomat behöver du inte ha ekologiskt utsäde. Du kan då köpa konventionellt men obetat utsäde. För vissa grödor speciellt inom kryddsortimentet är det ibland oklart vad som är en typ och vad som är en sort. Är du osäker på vad som gäller, kontakta ditt kontrollorgan.

Fröförökning Hjälpmedel gör sådden effektivare Det finns mycket tid och därmed pengar att spara på att göra sådden så effektiv som möjligt. Kostnaden för fröna är, i de flesta fall, liten i förhållande till arbetskostnaden. Prioritera därför att minska tidsåtgången framför att minska fröåtgången när du utvecklar dina arbetsmetoder. Samtidigt ska antalet frö per kruka vara anpassat så att produkten får det utseende, sundhet och den kvalitet du önskar. För att minska tiden för sådd kan du använda olika hjälpmedel. Om du har krukmaskin för fyllning av jord i krukorna kan du komplettera den med en såenhet som släpper en portion frö direkt i krukan efter fyllning. Alternativet är att så för hand eller med en sådosa.

Manuell såmaskin. Fröna placeras längst upp och penslas försiktigt över plattan som har nedsänkningar i sig. Nedsänkningarna öppnas sedan genom ett lätt tryck och fröna rinner i slangarna ner till krukorna. Foto: Klara Löfkvist.

4

Eftersom all, eller merparten av växtnäringen finns i substratet i en ekologisk odling, är det viktigt att alla plantor får lika mycket substrat. De växer då jämnt och får samma utvecklingstid till salufärdig planta. Fyll krukorna jämnt, det vill säga det ska vara lika mycket jord i alla krukor och den ska vara lika mycket packad. Då torkar plantorna dessutom upp enhetligt och vattningen tar mindre tid och blir exaktare vilket bidrar till enhetlig utvecklingstid.

Du kan så i sålådor eller direkt i krukan. Att så i lådor sparar plats och energi i början av kulturen, och du kan använda ett substrat med lägre näringsnivåer.

Det minskar risken för groningsproblem som annars kan uppstå i de vanligtvis starkt uppgödslade substraten för ekologisk produktion. Nackdelarna är att det är tidsödande att omplantera de små plantorna och att plantan får en omplanteringschock som gör att utvecklingstiden kan bli längre.

Direktsådd i kruka

Det är vanligt att så kryddväxter direkt i försäljningskrukan. Erfarenheter från praktisk odling i Sverige och Danmark visar att det kan göras utan större problem för de flesta kryddor om du använder rätt planteringsjord som är lämplig för de sorter du har. Direktsådd är en effektiv metod där man slipper hantera och därmed skada de små plantorna. En liten kläm- eller brytskada kan lätt bli inkörsport till svampsjukdomar.

Efter att du fyllt krukorna med substrat ska du vattna upp ordentligt innan du sår. Det kan vara nödvändigt att göra det flera gånger för att få ett jämnt och fullständigt uppvattnat substrat. Ofta anges de olika arterna som ljus- eller mörkergroende vilket kan användas som en tumregel för om de ska täckas med jord eller inte. I praktiken har det visat sig fungera bra att så små frön som till exempel timjan genom att strö fröna jämnt över jordytan. I samband med vattning kommer de att ramla ner i håligheter och täckas av ett tunt lager jord. Större fröer som till exempel koriander, salvia och mangold kan du täcka med några millimeter jord.

Flera frön per kruka

För kryddväxter är det vanligt att så flera frön per kruka och den färdiga produkten består därmed av många enskilda plantor. Detta ger snabbare en salufärdig produkt än om du toppar en enskild planta och låter den fylla ut krukan genom förgrening. Hur många frön som du ska så per kruka varierar med den krukstorlek och den art som du väljer att odla. Här får du prova dig fram till vad som är lämpligt. För basilika kan till exempel 30 frön per 11 centimeters kruka vara lagom att börja med. För vissa kulturer, som inte har dyra frö, spelar det inte så stor roll om du sår lite för många frön. Alla plantor kommer då inte att utvecklas fullständigt men de bidrar ändå till en fyllig och stabil slutprodukt genom att bilda en undervegetation. Tänk på att grobarheten för en del arter är låg och utsädesmängden måste då ökas i motsvarande grad. Det är viktigt att du sprider fröna jämnt över krukans yta så att de enskilda plantorna kan utvecklas optimalt och ge en fyllig produkt. Därför är det mindre lämpligt att så i pluggbrätt och skola om i försäljningskruka eftersom plantorna då hamnar i klump i mitten av krukan.

Tät sådd med många frön i krukan ger för lite ljus och kraftig stäckningstillväxt. Foto: Christina Winter.

Tips från praktiken Om du inte har tillgång till en krukmaskin är det ett tungt och tidsödande arbete att fylla och flytta krukor.

Från Bäckdalens handelsträdgård har vi hämtat en metod med ett rullande planteringsbord som underlättar arbetet mycket: Förse en rektangulär skiva, cirka 120 x 70 cm med 30 cm höga kanter på en kort och en långsida och 5 cm höga kanter på de övriga sidorna.

Under skivan fäster du 2 rullar, till exempel sådana som används till transportband, så att skivan kan rulla. Placera skivan på växthusbordet med den långsida som har låg kant mot dig och kortsidan med låg kant till höger. I skivans vänstra hörn lägger du en hög med jord och till höger en stapel med krukor liggande med öppningen mot dig. Ta en kruka med höger hand, dra den genom jordhögen och slå krukans botten i skivan.

Placera den fyllda krukan direkt på bordet och arbeta dig åt vänster allt eftersom bordet fylls. Metoden har flera fördelar: den går fort och du slipper bära ut fyllda krukor till borden. Alla krukor blir jämnt fyllda och packade. Plantorna blir då också jämnt utvecklade eftersom både växtnärings- och vattentillgången beror på hur mycket jord som finns i varje kruka och hur packad den är.

Storskalig anläggning för fyllning av krukkulturer, här hanteras substratet i bulk. Foto: Christina Winter.

5

Sticklingsförökning Sticklingsförökning använder du för rosmarin, fransk dragon, myntor, citrontimjan, vissa salvior och de flesta krukväxter. Sticklingarna kan du antingen sticka direkt i försäljningskrukan eller i pluggbrätt eller små torvkrukor. För de mer vedartade kryddkulturerna, som rosmarin, är kulturtiden lång, 12 veckor eller mer. Det kan då vara en fördel att först sticka i pluggbrätt och sedan kruka om i försäljningskrukan. Den totala jordvolymen och därmed näringstillförseln blir större och omkrukningen fungerar som en tilläggsgödsling. Det är också platsbesparande och därmed energieffektivt att en del av kulturtiden kunna utnyttja en mindre yta. Du kan använda en standardjord tillåten för ekologisk odling att sticka i och sedan kruka om i en jord förstärkt med extra grundgödsling. På så sätt undviker du eventuella problem med rotningen på grund av för höga salthalter.

Egna moderplantor Många av kryddkulturerna har lång kulturtid och det kan vara en fördel att först sticka i pluggbrätt och sedan kruka om i försäljningskrukan. Foto: Christina Winter.

I vissa fall kan det vara svårt att få tag på ekologiska sticklingar och då kan ett alternativ vara att själv ha moderplantor för sticklingar. Det är då viktigt att du sköter om moderplantorna och håller dem rena från skadegörare så att sticklingarna är friska i starten. För att få en bra kvalitet på sticklingarna behöver du se till att moderplantorna håller sig vegetativa, plocka sticklingar löpande och se till att de inte är för vedartade då de tas. Genom att ha egna moderplantor kan du lättare styra när du vill starta din kultur och du kan vara säker på att du verkligen får rätt sorter. Moderplantorna kräver dock mycket skötsel och växthusplats vilket du behöver ta med i din odlingsplanering.

Flera sticklingar i varje kruka

För kryddväxter kan du med fördel sätta flera sticklingar i en kruka för att förkorta kulturtiden och få en fylligare produkt, 3 till 5 sticklingar kan vara lagom i en 12 cm kruka. För vissa sorter kan det vara nödvändigt med fler sticklingar. För krukväxter och utplanteringsväxter som pelargon och julstjärna ska det vara endast 1 stickling per kruka. Toppa i de flesta fall sticklingarna efter rotning i försäljningskrukan så att de förgrenar sig och ger en fyllig och attraktiv produkt.

Det gäller även då du använder flera sticklingar i samma kruka. Toppning av plantan gör du först när sticklingarna rotat sig ordentligt i krukorna så att de sitter fast och är etablerade. Det är annars lätt att rycka upp plantan och skada de fina sugrötterna. Toppningen förändrar utseendet på växten och för exempelvis julstjärna toppar du endast de plantor som ska bli grenade julstjärnor. Tänk på att toppningen förlänger kulturtiden, en grenad julstjärna kräver längre kulturtid än en enbent. En extra toppning eller nedklippning kan du därför göra om försäljningen är dålig och kulturen inte går att sälja.

Blivande moderplantor för ett sticklingsförökat sortiment av bland annat salvia, rosmarin och myntor.

Foto: Christina Winter.

Rotning och groning kräver fukt och värme

Efter sådd måste du passa fröna noga så att de inte torkar ut. Basilika kan användas som en indikator för när det är dags att vattna. Basilikafrön ändrar nämligen färg och blir blå när de suger upp vatten. När fröet mörknar är det åter dags att vattna. När risken för uttorkning är stor, kan du täcka sådden med fiberduk för att få en jämn fuktighet och därmed få fröna att gro jämnare. Du kan vattna krukorna genom fiberduken.

Det kan ta upp till 14 dagar innan sticklingar är rotade och det är en känslig period. För att gynna rotutvecklingen och få sticklingarna att överleva är det viktigt att du håller substrat och omgivande luft fuktig. Vid rotning av sticklingar kan du med fördel bygga upp ett mindre plasttält på bågar som du fäster i borden, vilket ger ett fuktigt mikroklimat utan att riskera att plasten ligger an mot de känsliga plantorna. Under rotningen är det viktigt med hög jordtemperatur, 20–25 °C och hög luftfuktighet. Rotningen går fortare om borden har värmeslingor inuti eller värmerör under. Det får inte bli för fuktigt

6

och varmt, eftersom svampsjukdomar då kan angripa sticklingarna som ruttnar. Perforerad plast tillåter ett visst luftutbyte och mjölkvit plast kan dämpa alltför kraftig solinstrålning. Fiberduk som är bra till sådder passar mindre bra till sticklingar eftersom luftfuktigheten under dessa inte blir så hög. Passa sticklingarna noga med vatten och kontrollera att substratet hela tiden är fuktigt. Du bör regelbundet se över sticklingarna och plocka bort de som blivit angripna av svamp. Lufta tältet vid behov, till exempel i den norra änden.

Direkt efter att fröna kommit upp eller sticklingarna har rotat ut ska du avlägsna eventuell täckning och placera plantorna ljust i växthuset för att undvika oönskad sträckningstillväxt. Det kan innebära att plantorna blir rangliga, välter och förlorar sitt prydnadsvärde vilket är svårt att reparera.

I tabell 1 listas utvecklingstid och planttäthet för några kryddväxtgrupper.

Det är uppgifter du behöver för din odlingsplanering. Lågväxande kulturer som till exempel timjan och oregano, som inte så lätt sträcker sig, kan stå något tätare och det kan du utnyttja om platsbrist skulle uppstå. Andra kulturer som basilika måste få tillräckligt med plats i rätt tid för att utveckla en kvalitetsprodukt. Efter sådden kan du placera krukorna kruktätt. När plantorna kommit upp är det lämpligt att glesa krukorna för att få bättre ljus till plantorna och för att de inte ska bli för sträckta och få för mycket stjälk i förhållande till blad. En tumregel kan vara att när plantornas blad når varandra bör du glesa krukorna. Under sommarhalvåret är kulturtiden kortare på grund av större ljusinstrålning och högre temperaturer. Från oktober till mars ger tillskottsbelysning snabbare utveckling och en bättre kvalitet men kan aldrig ersätta solljuset fullt ut. Utgångsmaterialet i form av sticklingar och hur väl etablerade de är har också stor betydelse för den fortsatta utvecklingstiden. Kulturtiden beror dessutom på hur stor plantan ska vara när du säljer den. Även vädret har stor betydelse för utvecklingstiden. Följ väderprognoserna och utgå från vädret de kommande dagarna för att justera åtgärderna i din odlingsplanering.

Täck sådden med fiberduk för att behålla en högre luftfuktighet och påskynda groningen, men ta bort duken i tid för att undvika oönskad sträckningstillväxt.

Foto: Klara Löfkvist.

Växtnäringsstyrning i krukodling En av de största utmaningarna i ekologisk krukväxtodling är att få växtnäringen från en liten substratvolym att räcka till och bli tillgänglig under rätt tillfälle under hela kulturtiden.

Stora krav på liten jordvolym Vilken krukstorlek du väljer beror på vilken kultur du odlar och hur den färdiga produkten ska se ut. Generellt används ofta större krukor och därmed större jordvolym vid ekologisk odling för att säkra växtnäringstillgången eftersom möjligheterna till tilläggsgödsling är begränsade. Då kan plantan få växtnäringsbehovet tillgodosett utan att koncentrationen av näringsämnen blir för stor. Plantan kan också utveckla ett större rotsystem vilket underlättar näringsupptaget. Ett annat sätt är att kruka om plantan efter några veckor i ett substrat med högre näringsnivåer. Vid odling av krukväxter och kryddor används allt från runda krukor 9–13 cm i diameter till 7 cm fyrkantiga krukor där de minsta krukstorlekarna kräver tilläggsgödsling under kulturtiden.

I en ekologisk odling ska substratet innehålla merparten av näringen.

Växtnäringsförsörjningen och därmed plantans utveckling är beroende av substratets och gödselmedlens faktiska innehåll samt jordens struktur, vattenhalt, pH-värde och inte minst mikroliv. I krukan måste mikroorganismer finnas som kan göra den organiskt bundna växtnäringen tillgänglig. Dessutom bör substratet innehålla gynnsamma mikroorganismer som kan hämma skadegörare och hjälpa till att hålla plantorna friska.

I en ekologisk krukodling är substratets egenskaper helt avgörande för odlingsresultatet.

Foto: Christina Winter.

7

I en kruka är jordvolymen liten och förändringar i substratets vatten-, luft- och näringsinnehåll kan gå snabbt. Det ställer stora krav på substratet som både måste kunna suga upp och hålla kvar vatten. Samtidigt ska det finnas tillräckligt mycket luftfyllda porer som kan försörja rötterna med syre. Krukan utgör en begränsning för rötterna som inte kan söka växtnäring över en stor jordvolym.

Näringen måste därför finnas lätt tillgänglig och i tillräcklig koncentration under hela kulturtiden, samtidigt som en alltför hög näringstillförsel från starten kan göra att rotutvecklingen försvåras.

Kulturtiderna varierar stort men kan vara kort, för basilika till exempel 6–8 veckor, och all organiskt bunden näring hinner då inte frigöras under den tiden. Det ger å andra sidan hållbara kryddväxter eftersom växtnäringen fortsätter att frigöras hos konsument.

Planteringsjordar I ekologisk kryddodling kan större substratvolymer till exempel i 12 cm krukor vara ett sätt att lösa växtnäringsförsörjningen.

Foto: Christina Winter.

Substratet eller planteringsjorden som används till ekologisk produktion måste inte vara ekologiskt, det vill säga certifierat substrat men det måste vara ett substrat för ekologisk odling. Det innebär att substratet får endast bestå av råvaror (jordförbättringsmedel och gödselmedel) som är tillåtna i ekologisk produktion. Det finns i dag färdiga substrat avsedda för yrkesmässig ekologisk krukodling att köpa. Jorden kan köpas i bulk, pressad bal, storsäck eller 50 liters småsäckar. Tänk på att småsäckar blir tungt och besvärligt att hantera även vid produktion i liten skala. Det uppstår även onödigt plastavfall. Hantering i bulk eller storsäck i kombination med krukmaskin för fyllning underlättar och effektiviserar arbetet betydligt. Det är också betydligt mera kostnadseffektivt om substratet kan köpas i pressad bal då transportkostnaden minskar avsevärt.

Planteringsjordarna passar uppdragning av småplantor och för rotning av sticklingar som senare planteras om i försäljningskruka. För mer näringskrävande kulturer av kryddväxter, utplanteringsväxter och krukväxter till exempel pelargon och julstjärna, är erfarenheterna från praktiken att det krävs mer växtnäring än vad som finns i planteringsjordarna. Det kan du tillföra som ytterligare grundgödsling innan sådd eller plantering eller som tilläggsgödsling under kulturtiden.

Strukturen och sammansättningen av substratet

Hantering i bulk eller storsäck kan vara ett arbetsbesparande och kostnadseffektivt alternativ till säckar.

Foto: Christina Winter.

8

Substratet ska innehålla porer av olika storlekar för att kunna hålla både vatten och luft som plantan behöver. Tillgång till både syre och vatten krävs också för att det organiska materialet i jorden ska mineraliseras och näringsämnena frigöras. Substratet ska behålla sina egenskaper under hela kulturtiden, det ska vara lätt att hantera och fylla i krukor och det får inte vara för tungt. För att uppnå allt detta blandar man flera olika komponenter i planteringsjordarna.

Den huvudsakliga råvaran i svenska substrat är torv. Torv av olika nedbrytningsgrader (ljus respektive mörk torv) och olika skördemetoder det vill säga block- eller harvtorv blandas för att få en bred fördelning av porstorleken. En ljus torv är lite nedbruten (låg humifieringsgrad) och har en bra struktur med stora lufthållande porer. Torv som odlingssubstrat har ifrågasatts inom ekologisk produktion och det finns förslag på att begränsa andelen torv i substratet.

Tillsatser såsom perlite, sand, kompost och lera kan användas för att sänka andelen torv i substratet. Många substrat för ekologisk odling är uppblandade och andelen torv ligger vanligtvis kring 80 procent. Det finns även exempel på substrat från Tyskland som innehåller 50 procent torv. Substrat för ekologisk odling innehåller ofta olika sorters kompost och dessa tenderar att bli kompaktare vilket ställer stora krav på den torvblandning som substratet baseras på. I tabell 2 finns exempel på recept på för marknaden förekommande planteringsjordar för ekologisk odling. Du kan även beställa ett substrat efter ett eget recept som passar dina förutsättningar.

Tabell 2. Exempel på innehåll i några kommersiella planteringsjordar för ekologisk odling.

Substrat

Substrat sammansättning

Grundgödsling

A

40 % ljus harvtorv 40 % mörk harvtorv 15 % hönsgödselkompost 5 % sand

Hönsgödselkompost (bestående av 5 % torv, bark och pelleterat hönsgödsel)

B

40 % låghumifierad blocktorv

Hönsgödsel Benmjöl Blodmjöl Kaliumfosfat

60 % harvtorv

C

55 % ljus grov harvtorv 20 % grävd mörk blocktorv 5 % sand 5 % lera 15 % förkomposterad hönsgödsel

Algmjöl, kalium Hönsgödsel och torv förkomposterad i 1–2 mån.

D

Gips 30 % låghumifierad torv 60 % medel humifierad blocktorv

Grönkompost 3 årig Hönsgödsel Köttmjöl och benmjöl Blodmjöl Vegetabiliskt baserat gödselmedel (NPK 10–2–3)

F

85 % blocktorv 10 % mörk torv 5 % grus Kalk

12 kg per kubikmeter pelleterat hönsgödsel

H

35 % ljus blocktorv 10 % mörk blocktorv 25 % kokosfiber 15 % grönkompost 10 % perlite Kalk

Phytogrid, Flora bio-mix Grönkompost

Tillsatser ger olika egenskaper

Lämpligt pH-värde för en planteringsjord är 5,6–6,5, då är näringsämnena i en form som är lättillgängliga för plantorna. Naturell torv har ett pH på 3,5–4 och därför tillsätts kalkstens- eller dolomitmjöl för att höja pH-värdet.

Dolomitmjöl tillför dessutom magnesium. Ett för högt pH kan leda till brist på mikronäringsämnen och fosfor och det är viktigt att inte kalka jorden för mycket i starten. Jordens pH-värde bör anpassas efter bevattningsvattnets pH och alkalinitet. Alkalinitet är ett mått på hur mycket karbonatjoner som finns i vattnet. Karbonatjonerna binder till sig vätemolekyler och har du ett vatten med hög alkalinitet är det därför svårare att sänka pH-värdet. Om du använder regnvatten med lågt pH och låg alkalinitet bör jorden innehålla mer kalk från början.

För att öka luftinnehållet i jorden kan pimpsten, vermiculit eller perlite tillsättas. Sand gör jorden mer stabil och lättare att fylla i krukor och lättare att vattna upp. Om lera tillsätts blir jorden mer vatten- och näringshållande. Även andra råvaror som komposterad bark och grönkompost kan förekomma, se tabell 3 hur olika tillsatser påverkar substratet.

9

Tabell 3. Vilka egenskaper olika tillsatser tillför substratet.

Tillsats

Struktur

Näring

Mikoorganismer

pH

Kalkstensmjöl

-

-

-

Höjer pH

Dolomitmjöl

-

Magnesium

-

Höjer pH

Gips

-

Svavel, kalcium

-

-

Tångmjöl

-

Mikronäringsämnen

-

-

Kompost

Ger kompaktare mer vattenhållande substrat

Flera näringsämnen

Ja

Höjer pH

Pimpsten

Tillför luft

-

-

-

Vermikulit

Tillför luft

-

-

-

Perlite

Tillför luft

-

-

-

Sand

Tillför luft

-

-

-

Komposterad bark

Tillför luft

-

Ja

-

Olika typer av komposter av exempelvis stallgödsel är en vanlig ingrediens i planteringsjordar. Den tillför växtnäring, struktur och innehåller mikroorganismer. Komposten måste vara hygieniserad för att undvika spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Efter hygieniseringen kan en viss återkolonisering av önskvärda mikroorganismer ske. För att öka näringsinnehållet i jorden ytterligare tillsätter jordtillverkarna olika organiska gödselmedel. Dessutom kan gips tillsättas för att öka innehållet av svavel medan tångmjöl tillför mikronäringsämnen.

Jordblandningar behöver anpassas efter kulturen och årstiden men också efter förhållandena i företaget. Bevattningssystemet i odlingen har exempelvis betydelse. Rännbord ger ett luftigare mikroklimat och kräver ett substrat med god uppsugningsförmåga, medan ebb- och flodbord kräver ett luftigt substrat som kan dränera ut överskottsvattnet effektivt eftersom vattningen är kraftigare i dessa system. Krukans utformning såsom antal hål och upphöjningar i botten spelar också stor roll för hur väl krukan suger upp respektive dränerar vattnet vilket du bör tänka på vid val av kruka.

Ställ krav på jordleverantören Det är viktigt att råvarorna i jorden är jämnt blandade så att jorden blir enhetlig både beträffande innehåll av växtnäring och struktur. Den ska vara enhetlig inom varje leverans men även mellan leveranserna. Större avvikelser mellan olika leveranser av substrat med samma recept förekommer och det är därför viktigt att du berättar detta för din leverantör varje gång det händer för att utvecklingen av substraten ska kunna gå framåt. Variationerna kan bero på flera olika faktorer där mikrolivet är en stor bidragande faktor. I en krukodling blir näringsinnehållet i jorden direkt avgörande för odlingsresultatet. Inte bara tillväxthastigheten och den slutgiltiga storleken påverkas utan även formen på plantan. För mycket vatten och kväve i substratet kan ge gängliga plantor. För lågt näringsinnehåll ger tillväxthämningar och bristsymptom som kan påverka utseendet och göra produkten osäljbar.

10

Blanda själv Du kan välja att köpa någon av jordföretagens jordar för ekologisk produktion eller så kan du göra ett eget recept speciellt anpassat till din odling och få det blandat till dig hos substratleverantören. Ett annat alternativ är att du blandar ditt substrat själv. Det är dock svårt att blanda egen planteringsjord av tillräckligt hög och framförallt jämn kvalitet som blir likadan mellan omgångarna. Detta beror på att det är svårt att fysiskt blanda jorden jämnt och att finna den optimala blandningen som ger rätt balans mellan vattenoch lufthållande porer och samtidigt innehåller tillräckligt med näring.

Det kan finnas olika skäl till att du trots dessa svårigheter vill försöka: •

Resurser i form av stallgödselkompost, mulljord, eller grönkompost av vallklipp finns redan på gården.

•

Transporterna minskar.

•

Speciella kulturer ställer krav som kommersiella jordblandningar inte kan uppfylla trots eget recept.

•

Kostnaden kan bli lägre.

Gårdskomposterat odlingssubstrat för plantuppdragning med bra balans mellan vatten- och lufthållande porer. Foto: Johan Ascard.

I en egen blandning kan torven ersättas helt eller delvis med kompost baserad på stallgödsel med inblandning av växtmaterial som till exempel halm eller bark. Var dock försiktig med dessa typer av inblandning eftersom vid nedbrytning av till exempel halm behöver även de nedbrytande mikroorganismerna kväve. I början av processen binds alltså kväve in och görs otillgängligt för växterna. Efter ett tag i processen blir kvävet åter tillgängligt, men då krukväxtkulturer är korta hinner detta kanske inte ske under kulturtiden i odlingen. Enbart kompost ger för höga näringsnivåer och behöver blandas upp med annat material. Det kan också ingå egen åkerjord med högt mullinnehåll. Sådana jordar blir dock tunga att hantera och är inte användbara i större skala. Förr var det vanligt med egen jord baserad på lövkompost men i dag är inköpta jordar helt dominerande. Däremot förekommer det att enskilda odlare utvecklar egna recept tillsammans med jordfabrikanterna för att tillgodose vissa kulturers speciella krav. Tänk på att alla stallgödselkomposter måste vara hygieniserade.

Undvik ny och gammal jord Näringsämnena i de organiska materialen finns först i organisk form och blir inte tillgängliga för växterna förrän de börjat brytas ned. Det organiska kvävet omvandlas till ammoniak och vidare till nitrat. Denna process tar några veckor och kräver både värme och syre. I jord som nyligen blandats med gödselmedel, till exempel hönsgödsel, frigörs ammoniak som kan orsaka groningsstörningar och bladskador på sticklingar och småplantor. Substratet bör därför först ligga till sig några veckor och ska inte vara helt nyblandat vid plantering. Jord i småsäckar måste du alltid lufta 1 vecka innan planerad sådd för att få bort ammoniumkväve och andra ämnen som annars kan verka groningshämmande. Detta är ett viktigt moment som du inte får missa eftersom du riskerar att förstöra plantorna. Provodla alltid nya leveranser.

Om möjligt bör du undvika alltför höga temperaturer vid lagring av substrat.

Om jorden är fuktig kommer växtnäring att frigöras och avgå i gasform. Att löpande beställa hem substrat är att föredra framför att beställa hem stora volymer som måste lagras. Jordar som innehåller organiska gödselmedel förändras i sin sammansättning och bör därför inte lagras alltför länge.

Lös jord ska om möjligt förvaras inomhus men om du förvarar den utomhus bör du täcka den så att den inte kontamineras av ogräsfrön och för att undvika att sorgmyggor lägger ägg i jorden.

11

Växtnäringstillförsel i krukodling I krukodling kan växtnäringsbehovet lösas på flera olika sätt: 1. grundgödsling i substratet, ingen tilläggsgödsling endast rent vatten 2. grundgödsling och tilläggsgödsling med fasta gödselmedel, toppdress, med till exempel blodmjöl 3. grundgödsling och tilläggsgödsling med flytande gödselmedel, till exempel vinass 4. grundgödsling och tilläggsgödsling i form av bladgödsling.

Det vanligaste sättet vid odling i kruka är att odla utan tilläggsgödsling, speciellt korta kulturer som kryddväxter, alternativt med tilläggsgödsling i flytande form (1 och 3). Tilläggsgödsling med fasta gödselmedel som blodmjöl och pelleterade gödselmedel är praktiskt mycket svårt i små krukor men används för längre kulturer i större krukor till exempel vid odling av tomater eller bär. Odling utan tilläggsgödsling kräver större krukor. För kryddväxter kan en rund kruka med minst 0,5 liter jord och gärna 0,7 liter jord användas. Vilken krukstorlek i cm som detta motsvarar beror helt på krukans utformning.

Grundgödsling En grundgödsling av substratet är alltid nödvändig. Den består vanligtvis av någon kompost, samt näringsmässig rätt blandning av exempelvis hönsgödsel, blodmjöl, lucernmjöl, fjädermjöl, hornmjöl och ben- eller köttmjöl.

Hönsgödsel och ben- eller köttmjöl finns som pelleterade produkter med olika proportioner mellan kväve, fosfor och kalium så att växtnäringsinnehållet kan optimeras utifrån kulturens behov. Det finns även en produkt baserad på pelleterad lera som innehåller organisk växtnäring och fungerar som ett långtidsverkande gödselmedel. Gödselmedlen måste vara godkända eller tillåtetbedömda för användning i ekologisk odling eller vara listade som tillåtna råvaror i EU:s förordning för ekologisk produktion. Nationella riktlinjer för ekologisk produktion är den svenska tillämpningen av förordningen och finns till och med 2019 på LRF:s webbplats (www.lrf.se/nationellariktlinjer). Från och med år 2020 publiceras riktlinjerna på en ny webbportal, som EPOK, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU (www. slu.se/epok) ansvarar för.

Vid en omplantering av längre kulturer som pelargon kan du blanda i ytterligare växtnäring, till exempel i form av pelleterad gödsel i planteringsjorden.

Flera undersökningar visar att en jord med organiska gödselmedel kan ge lika bra resultat i krukväxtodling som planteringsjordar för konventionell odling förutsatt att de innehåller tillräckligt höga näringsnivåer och att näringen blir tillgänglig i rätt tid för växterna. Variationerna är större i en organisk jord.

Tilläggsgödsling

Odling i golvnivå. Plantorna vattnas med en slang med rent vatten ovanifrån. Foto: Klara Löfkvist.

12

Om grundgödslingen i substratet inte är tillräckligt för att täcka behovet kan du behöva tillföra näring under kulturtiden, det vill säga göra en til�läggsgödsling. De höga näringsnivåerna som är nödvändiga i krukodlingen gör att salthalten i substratet kan bli för högt i starten om all växtnäring ska tillsättas från början. Detta kan leda till dålig groning och tillväxthämning.

Krukkulturen kan också lida brist på lättillgänglig näring trots att den totala mängden som finns kvar i substratet är tillräcklig för hela kulturtiden. Det är anledningarna till att en del odlare väljer en något lägre nivå på grundgödslingen och istället tilläggsgödslar under kulturtiden.

Fasta gödselmedel Du kan tilläggsgödsla med fasta eller flytande gödselmedel. Att gödsla med fasta gödselmedel tar tid eftersom det ska portioneras ut för hand till varje kruka. Det går inte att strö ovanpå plantorna eftersom de då kan få brännskador eller andra fläckar på bladen som försämrar produktens värde och i värsta fall gör den osäljbar. För att gödselmedlet ska omsättas bör det dessutom helst blandas ner vilket är mycket svårt i en kruka.

Flytande gödselmedel Som alternativ kan du använda flytande organiska gödselmedel. En vanlig ingrediens i flytande gödselmedel är vinass. Det är en restprodukt från melass vid tillverkning av bagerijäst. Det finns även andra flytande, färdigblandade gödselmedel på marknaden. De kan vara baserade på restprodukter från livsmedels- eller skogsindustri eller på fiskmjöl. I häftet Teknik för spridning av flytande organiska gödselmedel finns exempel på erfarenheter kring spridning av flytande gödselmedel. Det finns certifierade flytande gödselmedel som använts vid odling av både tomat- och gurkkulturer. Du kan också själv tillverka ett gödselte genom att lösa upp pelleterad hönsgödsel i vatten som du sedan filtrerar. Andra sätt är att göra uppslamningar av exempelvis blodmjöl, eller göra ett nässelvatten. Det gör du genom att fylla en stor tunna med nässlor som du sedan fyller upp med varmt vatten till 10–15 cm från kanten.

Detta får stå och dra i 1–3 veckor innan det är klart för användning.

Erfarenheter har visat att det inte är alla bevattningssystem som klarar av organiska gödselmedel. Bra filter, exempelvis sandfilter eller lamellfilter är nödvändiga i bevattningssystemen så att större sediment och kristaller kan filtreras bort. Blodmjöl måste du först vispa upp mycket kraftigt men sedan bör du låta sediment sjunka ner till botten, eftersom det annars lätt sätter igen droppbevattningen. Blanda inte vinass och blodmjöl eftersom risken ökar att droppställen och filter sätter igen. Efter att du har tillsatt organiskt flytande gödselmedel ska du alltid avsluta med rent vatten.

Växtnäring med bevattningsvattnet

För att kunna tillföra flytande gödselmedel på ett effektivt och säkert sätt bör du odla i rännor eller på bord med underbevattning eftersom du lätt får bladskador om du vattnar ut växtnäringslösning ovanifrån och därmed på växten. Flera odlare använder tilläggsgödsling med flytande gödselmedel och det har även provats i försök. Erfarenheterna är blandade. Dels kan det uppstå rent praktiska problem med igensättning i bevattningsutrustning och filter och medlen kan också förändras under lagring och användning, till exempel kan vinass börja jäsa. Det kan vara svårt att få all växtnäring tillgänglig för växten även när den tillförs i flytande form eftersom näringen fortfarande finns i organisk form och först måste omvandlas till växttillgänglig form. Att inte all näring är direkt tillgänglig för plantan försvårar doseringen. Testa preparaten i liten skala först, för att se effekten av dem på växterna och hur de fungerar i din odling.

Nässelvatten tillverkar du enkelt själv genom att packa en tunna med nässlor och fylla med varmt vatten nästan upp till kanten. Låt stå i 1–3 veckor. Sila av och späd till 1,5 procent när du vattnar ut det.

Foto: Marie Hanson.

I konventionell krukväxtodling är det vanligt att tillföra näringslösning i bevattningsvattnet till krukorna. I häftet Växthusteknik finns de olika bordssystemen beskrivna. Mängden näringsberikat vatten som plantorna får beror på hur ofta och länge plantorna får vatten. Behovet är helt beroende av årstid, kultur, plantstorlek samt grundgödsling. Under sommarhalvåret vattnar du plantorna dagligen medan under vinterhalvåret, med betydligt mindre ljusinstrålning, endast 1 gång per vecka eller ännu mer sällan. Krukan får under tiden vara vattenreserv för plantan. Genom att begränsa mängden vatten till krukan undviker du oönskad sträckningstillväxt.

13

Vilka produktionshjälpmedel är tillåtna?

I EU:s regler för ekologisk produktion finns listor över tillåtna produktionshjälpmedel: gödselmedel, råvaror till substrat och växtskyddsmedel.

I de nationella riktlinjerna har EU:s regelverk tolkats utifrån ett svenskt användarperspektiv. Branschen har tagit fram riktlinjer på uppdrag av Jordbruksverket. I bilaga 1 finns tillåtna gödselmedel och jordförbättringsmedel och i bilaga 2 tillåtna ämnen som kan ingå i växtskyddsmedel, (https://www.lrf.se/politikochpaverkan/marknad-och-mervarden/ekologiskt/nationella-riktlinjer-for-ekologisk-produktion/). Från och med 2020 publiceras riktlinjerna på en ny webbportal, www.slu.se/epok.

Om ett medel eller substrat innehåller flera olika råvaror måste samtliga råvaror vara tillåtna för ekologisk produktion. I privata regelverk som KRAV:s kan det finnas ytterligare begränsningar utöver EU:s regler.

Vissa produktionshjälpmedel har utvärderats av KRAV och de kallas då KRAV-godkända eller KRAV-certifierade produktionshjälpmedel. Ett medel behöver inte vara KRAV-godkänt för att få användas men odlaren måste kunna dokumentera att det är tillåtet enligt reglerna för ekologisk produktion. En sådan dokumentation kan ibland vara både svår och dyrbar att ta fram. Det kan till exempel vara intyg som garanterar GMOfrihet hos råvarorna.

Sammansättningen hos en del flytande gödselmedel är komplicerad med flera olika ingredienser. Kontrollera med ditt certifieringsorgan innan du använder nya handelsprodukter. Det finns också produkter där innehållet förstärkts med syntetiskt framställda mineralgödselmedel och dessa är inte tillåtna i ekologisk produktion.

Växtnäringsbehov Det kan vara svårt att veta hur mycket växtnäring du behöver tillsätta, eftersom behovet av växtnäring varierar mellan olika kulturer. I tabell 4 finns kvävebehovet för några olika krukkulturer angivet som ett totalinnehåll i krukan.

Behovet kan också anges som en koncentration av kväve per liter substrat.

Oavsett är det mycket trubbiga mått eftersom växterna är helt beroende av när växtnäringen blir tillgänglig för dem. Vissa kulturer behöver mycket kväve i starten och andra behöver det jämnt genom hela kulturtiden. Olika gödselmedel ger ifrån sig näringen olika snabbt. Blodmjöl ger exempelvis kväve snabbt medan pelleterade produkter långsamt gör näringen tillgänglig. Det är därför viktigt att sammansättningen av olika gödselmedel blir så optimal som möjligt för kulturen.

14

Tabell 4. Kvävebehov för olika kulturer.

Kultur

Ungefärligt kvävebehov i mg för 9 cm kruka (ca 0,3 liter)

Basilika

240–320

Dill

200–250

Persilja

200

Pelargon

525 mg N/12,5 cm kruka

Källa: Koller 2003, George & Eghbal 2003

I tabell 5 finns ett exempel på hur växtnäringsbehovet för basilika kan tillgodoses genom antingen en kraftig grundgödsling eller grundgödsling och tilläggsgödsling. Beräkningarna är starkt förenklade och ungefärliga då vi saknar kunskap om i vilken takt och i vilka mängder växtnäringen frigörs under kulturtiden. Det är inte sannolikt att all växtnäring hinner frigöras under den korta kulturtiden.

I en för liten kruka kan den tillgängliga växtnäringen ta slut. Basilikan som tidigare växt bra blir blek och tillväxten avtar.

Foto: Christina Winter.

Tabell 5. Exempel på växtnäringstillförsel till basilika.

Exempel på hur växtnäringsbehovet hos basilika kan tillgodoses i ekologisk odling dels genom en kraftig grundgödsling och dels med tilläggsgödsling. Observera att beräkningen är helt teoretisk, all tillförd växtnäring kommer inte att bli tillgänglig under kulturtiden. För komposten i substratet har tillgängligheten beräknats till 50 procent och för övriga gödselmedel 100 procent, vilket är en stark förenkling.

Föreslagna jordblandningar och gödselmedel har provats i praktiken och visat sig fungera efter vissa anpassningar till egna förutsättningar. Tilläggsgödsling med vinass har gett varierande resultat och här krävs ytterligare utvecklingsarbete för att få tekniken kring flytande tilläggsgödsling att fungera. Resultatet i odlingen kan bli olika beroende på substrat, temperatur, årstid, bevattningsteknik med mera. Det är viktigt att prova sig fram till en blandning som fungerar i den egna odlingen.

Växtnäringsinnehåll Växtnäringsbehov basilika

mg N/liter substrat 800–1100

Tillförsel med substrat och gödselmedel Färdigblandad planteringsjord

Kompost 40 volym-% Blodmjöl 2 kg/m3 substrat

425 288

Alt 1. Extra grundgödsling

Blodmjöl 1–3 kg/m3 substrat

144–432

Totalt Alt 2. Extra grundgödsling

857–1145 Grönpellets 30–60 kg/m3 substrat

Totalt Alt 3. Tilläggsgödsling

249–498 962–1211

Vinass 6,9 kg/m substrat, fördelat 1 gång per vecka efter uppkomst 3

Totalt

276 989

Blodmjöl beräknas innehålla 14,4 % kväve, grönpellets 0,83 % kväve och vinass 4 % kväve.

Nötkomposten beräknas innehålla 17 g N/kg ts och ha en ts-halt på 25 % och en volymvikt på 0,5 kg/liter.

Källa till uppgiften om växtnäringsbehov: Degen m.fl. 2006, George & Eghbal 2003

15

Kvävebrist vanligast Det är framförallt brist på kväve som kan uppstå. Det ger långsammare och lägre total tillväxt men även ett blekare utseende som minskar prydnadsvärdet för konsumenten. Med ett substrat som innehåller kompost och gödselmedel baserade på stallgödsel är innehållet av fosfor och kalium oftast tillräckligt. Om inte substratet innehåller all den växtnäring som krävs måste du tillföra den under kulturtiden i form av organiska gödselmedel.

Skiftande pH-värde kan ge problem När temperatur och fuktighet är optimala sker mineraliseringen av de organiska gödselmedlen och kväve omvandlas till ammonium och vidare till nitrat. När ammonium omvandlas till nitrat frigörs vätejoner. Dessa neutraliseras normalt när växten tar upp kvävet. I den begränsade substratvolymen i en kruka i växthus där mineraliseringen de första veckorna efter sådd är snabb och plantans upptag litet, kan dessa vätejoner göra att substratets pH-värde sjunker kraftigt i starten. Det måste då finnas rätt mängd kalk i substratet, till exempel i form av finmalet kalkstensmjöl, som kan motverka pH-sänkningen.

I en ekologisk odling i markbädd eller stora substratvolymer där kompost används är det vanligt att pH-värdet istället är högt. Höga pH-värden kan leda till brist på mikronäringsämnen, till exempel järn och mangan. Även ett lågt pH kan leda till brist på mikronäringsämnen som till exempel molybden.

Hastigheten på mineralisering och plantans upptag varierar med temperatur och instrålning och därmed med tidpunkten på året. Du kan därför behöva ändra recept för jordblandningen under året med olika inblandning av till exempel växtnäring och kalk.

Följ pH och ledningstal Eftersom förändringar i pH-värdet kan gå snabbt behöver du följa pH-värde och ledningstal regelbundet fram till glesning. Det gäller särskilt tidigt på säsongen och vid dåligt väder eftersom plantans upptag då är litet. Enklast kontrollerar du pH-värdet genom ett pressprov. En timme efter att du har vattnat, tar du av krukan och pressar jordklumpen lätt med en potatispress eller för hand. Detta gör du på cirka 10 plantor. Mät sedan pH-värdet i pressvattnet med en elektronisk mätare av god kvalitet eller med hjälp av pH-stickor. Hur pressvattnet kommer ut spelar inte så stor roll men det är viktigt att du alltid pressar på samma sätt och med samma kraft annars finns risk för att olika mycket näringsämnen kommer ut.

Ledningstal (Lt) är en vätskas elektriska ledningsförmåga. Ledningsförmågan ökar när mängden joner i vätskan ökar. Lt är den totala koncentrationen av joner, men talar inte om vilka joner det är. Måttenheten är mS/cm. Det finns flera varianter av ledningstalsmätare som du kan använda själv. Ett högt ledningstal behöver inte vara skadligt för plantorna, men beror det till exempel på hög halt natriumklorid är det stor risk att plantorna tar skada.

Substratprover

Du bör följa näringsstatusen i jorden med regelbundna substratanalyser. Då det gäller substratprover från organiskt gödslade jordar kan det vara svårt att tolka analyserna rätt. I flera fall kan det se ut som om det är helt tomt på kväve fast att det kontinuerligt omvandlas från organiskt kväve till ammonium och nitrat. Anledningen är att det organiska kvävet inte syns i jordproverna.

16

Höga salthalter Om du grundgödslar substratet kraftigt kan det uppstå problem med för höga salthalter (högt ledningstal) i jorden. Salthalten i jorden kan bli så hög att det påverkar groningen vid direktsådd i krukan och rötternas tillväxt kan hämmas.

I kryddodling kan du tillämpa en så- och bevattningsteknik som förebygger problemet med höga salthalter och gör det möjligt att så direkt i ett kraftigare grundgödslat substrat: •

Så fröna ytligt och täck endast med fiberduk (vissa fröer kan ha svårt att gro om de inte täcks med lite substrat, testa dig därför fram).

•

Bevattna ovanifrån, ovanpå fiberduken med strilmunstycke.

•

Vattna sådderna ofta och helt efter behov. I varmt soligt väder kan det bli upp till 3 gånger per dag.

Rent vatten kommer cirkulera i frönas närmsta omgivning. Vattnet sköljer bort salter och förflyttar dem något nedåt i krukan. Efter några veckor när fröna grott och plantornas bladmassa och rötter blivit större ändrar du till underbevattning. De kan då tillgodogöra sig de höga näringsnivåerna i takt med att behovet ökar. Olika växter är olika känsliga för höga salthalter, se tabell 6.

Tabell 6. Olika växters känslighet för höga salthalter.

Hög tolerans (>2 g/l)

Medel (>1,5–2 g/l)

Känsliga (0,7–1,5 g/l)

Mycket känsliga

Pelargon

Julstjärna

Ljung (Erica och Calluna)

Ormbunkar

Krysantemum

Hortensia

Primula

Orkidéer

Tomat

Gurka

Saintpaulia Grönsaksplantor

Källa: Koller m.fl. 2005.

Tillväxtreglering För krukväxter och utplanteringsväxter är utseendet mycket viktigt. För en kostnads- och resurseffektiv produktion ska så många plantor som möjligt få plats per kvadratmeter odlingsyta och per transportutrymme. Även ätbara växter i kruka ska ha ett tilltalande utseende med en upprätt, kraftigt grenad, stadig växt med fullt utvecklade friskt grönfärgade blad.

Du kan styra tillväxten med flera olika odlingstekniska åtgärder som temperaturstyrning, bevattning, planttäthet och belysning. Nedan beskrivs några av de metoder som du kan använda för att skapa mer kompakta plantor. Med en kombination av dessa metoder och anpassning efter årstid och kultur, kan du odla plantor av hög kvalitet. Några av metoderna kräver noggrann styrning av dag och nattemperatur, något som är svårt att åstadkomma i enklare växthus. De mer värmekrävande metoderna för tillväxtreglering kan du använda i växthus med noggrann klimatstyrning, förnybar energi och energibesparande åtgärder. Det är dock intressant för alla att lära mer om de olika metoderna eftersom det ökar förståelsen för hur plantorna reagerar på olika odlingsåtgärder.

17

Välj rätt kultur och sort Först av allt måste du välja vilka kulturer du vill odla. Vissa kulturer växer med stor kraft, är långa av sin natur och kräver då kraftig tillväxtreglering.

Eftersom kemiska retarderingsmedel (tillväxtreglerande medel) inte får användas i ekologisk produktion kan du behöva välja bort vissa mycket kraftigväxande kulturer som kan vara svåra att odla ekologiskt. När valet av kultur är klart måste du välja de sorter som har ett mera svagväxande växtsätt.

Det görs mycket förädlingsarbete av våra olika kulturer och inom varje kultur finns det sorter eller sortgrupper som har ett svagare växtsätt.

Glesning och toppning Att glesa plantorna i tid gör att de sträcker sig mindre och blir mer kompakta eftersom de får bättre tillgång till ljuset. Det gäller därför att du planerar din odling väl så att det finns plats att glesa ut plantorna så fort det behövs. Som en tumregel kan du ha att när plantornas blad möts är det dags att glesa kulturen. I kryddväxtproduktion är detta extra viktigt om du står inför en period, då du av erfarenhet vet att efterfrågan kan bli något lägre och plantorna kan bli stående längre. Genom att toppa plantorna bryter du den apikala dominansen, det vill säga toppskottets tillväxt och plantan blir en grenad och mer kompakt produkt. Det är dock inte alla kulturer som går att toppa, men det kan vara en bra metod i de fall det lämpar sig för kulturen.

Styr tillväxten med temperaturen Glesning i rätt tid gör att sträckningstillväxten inte blir för stor.

Foto: Klara Löfkvist.

Det finns beprövade metoder för hur du med hjälp av rätt temperaturregimer kan påverka växtens sträckningstillväxt. Odling i lägre temperatur ger generellt mindre sträckningstillväxt men tänk på att det även förlänger kulturtiden.

Högre natt- än dagtemperatur

Skillnaden mellan dag- och nattemperaturen påverkar hur växterna sträcker sig, se tabell 7. Detta gäller dock bara om natt- respektive dagtemperatur är konstant, vilket är ovanligt i modern energieffektiv växthusproduktion i dag.

Vid en högre dag- än nattemperatur stäcker sig plantorna mer än vid en högre natt- än dagtemperatur, så kallad negativ DIF. Metoden fungerar på växtslag från tempererade zoner och bäst vid en odlingstemperatur över 15 ºC. Flera utplanteringsväxter till exempel pensé och primula, odlas ofta vid låga temperaturer, långt under 15 ºC, och de blir då kompakta utan negativ DIF. Det är den faktiska temperaturen som plantan utsätts för som ger effekten. Tänk därför på att räkna med den temperatur som är inställd för luftning och inte bara den temperatur som växthuset värms upp till. Den sänkta dagstemperaturen vid negativ DIF förlänger kulturtiden och det bör du kompensera för så att den genomsnittliga dygnsmedeltemperaturen är den samma som utan negativ DIF. Negativ DIF lämpar sig bäst under vinterproduktion och bara om växthuset håller en konstant natt- respektive dagtemperatur vilket är mera ovanligt att sträva efter i dag.

18

Tabell 7. Olika växters reaktion på skillnad mellan dag och nattemperatur. I tabellen redovisas växternas reaktion på DIF enligt följande skala där 0 =ingen reaktion och 3 = kraftig reaktion, enligt 2 olika källor.

Växtslag

Respons på DIF 1

Respons på DIF2

Ageratum

2

3

Alyssum

1

Aster

3

Astilbe

2

Begonia

1

Browalia

2

2

Campanula

3

3

Celosia

2

Dahlia

3

Hibiscus

1

Impatiens

2

Impatiens New guinea

1

Lobelia

1

Petunia

1–2

1–2

Julstjärna

3

3

Salvia

2–3

Viola

2

1

2

Källa: 1 Rasmussen & Larsen 2001 2 Erwin & Heins 1995

Exempel på negativ DIF: Dag: 17 ºC dag med luftning på 19 ºC Natt: 20 ºC

Temperatur

20 °C

20 °C

19 °C 17 °C

Tidpunkt

6

18 22 °C

Exempel på positiv DIF: Dag: 20 ºC med luftning på 22 ºC Natt: 17 ºC

Exempel på morgondropp Dag: 20 °C med luftning på 22 °C Natt: 20 °C Ca kl. 6–8: 15 °C

Temperatur

17 °C

Tidpunkt

Temperatur Tidpunkt

17 °C

20 °C 6

20 °C

15 °C

18

20 °C

6

18

Figur 1. Temperaturregimer för minskad sträckningstillväxt.

Kraftig temperatursänkning innan soluppgång, morgondropp För ett mera dynamiskt klimat i växthusen kan du med fördel använda så kallad morgondropp, se figur 1 och 2. Morgondropp är en kraftig temperatursänkning tidigt på morgonen. Du ska helst sänka temperaturen med 5 ºC från nattens temperatur, tidigt under morgontimmarna. För att få full effekt måste temperatursänkningen vara uppnådd när solen går upp. Temperatursänkningen ska vara i minst 2 timmar. Detta kan du åstakomma genom att släppa värmekravet och dra ifrån väven ett par timmar innan soluppgång.

Solen får sedan värma upp husen till önskvärd temperatur och inte värmesystemet. Att låta solen värma upp växthuset efter temperatursänkningen innebär en energibesparing. Metoden förlänger inte den totala kulturtiden, eftersom sänkningen är under en så kort period att genomsnittstemperaturen inte påverkas.

19

Dynamisk klimatstyrning

Dynamisk klimatstyrning kallas metoden att styra temperatur och koldioxid efter det befintliga ljus som solen ger. Det gör att du får en aktiv biomassaproduktion och undviker oönskad sträckningstillväxt. Dynamisk klimatstyrning är en temperaturstrategi som tillåter mycket stora variationer i temperatur och medger ett stort temperaturspann. Det innebär i praktiken att du utsätter växten för de temperaturer som den maximalt och minimalt klarar av. När det är bra ljus får växten mycket värme och koldioxid för att optimera fotosyntesen. Då ljuset är sämre minskar temperaturen. Metoden ger optimerad fotosyntes och liten sträckningstillväxt samtidigt som du kan spara stora mängder energi genom att bättre ta till vara och utnyttja energin och värmen från solljuset. Vid långa perioder med dåligt ljus kan det dock innebära en förlängning av kulturtiden. I praktiken ställer du in en låg uppvärmningstemperatur och en hög luftningstemperatur. Metoden kan med fördel kombineras med morgondropp för ytterligare tillväxtreglerande effekt.

!

Enkel utrustning för att få en så kallad dropp. Placera en kupévärmare vid temperaturgivaren. Själva givaren blir varm och signalerar att värmen ska slås av och luftluckorna öppnas. Foto: Anna-Karin Johansson.

Temperatur °C

Figur 2. Principskiss av dynamisk klimatstyrning.

Konstruktion: Jonas Möller Nielsen.

20

Ljus Vid dåligt ljus sträcker sig plantorna och det är därför viktigt att du ger plantorna gott om ljus under de perioder då de behöver det. Vissa kulturer kräver extra mycket ljus, till exempel dragon och rosmarin. Även våglängden på ljuset har betydelse för sträckningstillväxten. Du bör undvika de mörkröda våglängderna vid gryning och skymning.

Dagslängd

Beroende på växtslag krävs en kortare eller längre fotoperiod för att de ska blomma. Det finns: • Kortdagsväxter, till exempel krysantemum, julstjärna och kalanchoë, som vill ha en mörkerperiod som är längre än 12 timmar.

• Långdagsväxter, till exempel saintpaulia och kålväxter som vill ha en mörkerperiod som är under 12 timmar.

• Dagsneutrala växter, till exempel gräs och gurka, som inte är beroende av någon särskild dagslängd för att blomma.

Försök på SLU Alnarp har visat att det är möjligt att minska sträckningstillväxten genom att ytterligare förkorta kraftigt på fotoperioden. Växter som normalt får 10 timmars ljus har visat sig reagera med minskad sträckningstillväxt när de fick ljus i endast 6 timmar. Detta gäller till exempel julstjärna och flera av våra utplanteringsväxter. Mörkläggningen måste dock vara fullständig. Det räcker att en liten mängd ljus kommer in till plantorna för att de ska sträcka sig än mer. Du kan mörklägga med heltäckande vävar eller med heltäckande mörk plast. Var dock försiktig om du använder plast eftersom det blir fuktigt under den. Om du lägger på plasten på eftermiddagen måste du ta av den igen på kvällen då mörkret naturligt har kommit.

Bevattning

Mörkläggning med svart plast som tas bort på natten. Foto: Klara Löfkvist.

Genom att vattna plantorna snålt går det att minska sträckningstillväxten. En lätt torkstress som inte är så kraftig att plantornas kvalitet försämras ger en tillväxtreglerande effekt. Att vattna snålt ställer stora krav på substratets egenskaper. Det är viktigt att substratet klarar att återfuktas efter att det utsatts för torka. Tillsatser av lera i substratet förändrar dess egenskaper så att vattenupptagningen minskar och sträckningstillväxten blir mindre. Substratet och dess inblandningar betyder mycket för hur du kan hantera din bevattning. Vissa kulturer som pelargon tål att torka ut och du kan med fördel tillämpa en sparsam bevattningsstrategi. I ett organiskt substrat påverkas inte bara plantans vattentillgång utan även kvävetillgången eftersom mineraliseringen i krukan är starkt fuktighetsberoende. Genom sparsam vattning undviker du därför också ett överskott på kväve. I en jord med organisk näring som kompost kan det vara svårt att vattna lite eftersom komposten är kompakt och håller mycket vatten.

Växtnäringstillgång påverkar Ledningstalet som finns i substratet påverkar vattenupptagningen, ett högre ledningstal gör att växten tar upp mindre vatten. Eftersom plantan får en stor del av näringen i starten ger det ett högre ledningstal i krukan, vilket kan medföra att sträckningstillväxten minskar. En sådan effekt kan du även få genom att kruka om småplantor och rotade sticklingar i ett kraftigare gödslat substrat.

Balansen mellan kalium och kväve

Genom att ge mer kalium och mindre kväve minskar tillväxten i plantorna. Att justera förhållandet mellan kalium och kväve gör att du kan få en mer eller mindre kompakt planta. Det kan vara bra att öka kaliumnivån vid mycket ljus och sedan dra ner den något då ljuset är sämre så att ljuset kan optimeras så mycket som möjligt. Att styra detta fullt ut i ekologisk odling kan dock vara mycket svårt eftersom kvävets tillgänglighet är svår att styra.

21

Beröring av tillväxtpunkten Mekanisk beröring eller mekanisk stress av plantor har visat sig ge mer kompakta plantor. I naturen sker detta genom beröring via vind, regn, andra växter i närheten och djur. Denna beröring påverkar plantans utveckling och utseende. Flera olika försök med att beröra plantans tillväxtpunkt fysiskt för att på så sätt minska sträckningstillväxten i växthusodlingar har gjorts. Exempelvis har plastremsor och olika typer av borstar som förs över plantornas toppar kunnat minska sträckningstillväxten. Det finns dock ingen färdigutvecklad metod anpassad för kommersiell produktion än, men forskning pågår.

Växtskydd Förebyggande insatser Växtskyddet i ekologisk produktion bygger på förebyggande växtskyddsinsatser som minskar skadetrycket och försvårar skadegörarnas etablering.

Motståndskraftiga sorter, friska plantor och väl rengjorda växthus är basen. Även odlingsaspekter som väl gödslade plantor och plantor som inte är stressade och därmed mer motståndskraftiga för skadegörare och sjukdomar är viktiga. Det förebyggande växtskyddsarbetet bygger också på en tidig insättning av biologiskt växtskydd som du anpassar efter de skadegörare och problem som du normalt sett brukar ha i kulturen. Du ska se växtskyddet som en kedja där varje länk är lika viktig, brister en länk går hela kedjan sönder.

Den första länken i en växtskyddskedja är ett väl fungerande system av förebyggande åtgärder med god hygien. Börja därför alltid att göra följande inför varje kulturstart:

Motståndskraftiga sorter, friska plantor och väl rengjorda växthus är basen för att klara växtskyddet i ekologisk produktion.

Foto: Klara Löfkvist.

22

•

Städa och tvätta noggrant bord, rännor och annan utrustning med såpa mellan olika omgångar och kulturer. Byt eller rengör alla bevattningsmattor.

•

Försök att vid någon tidpunkt under året helt tömma växthuset för en noggrannare rengöring. Du kan då med fördel använda solarisering, se faktaruta.

•

Låt inte skräp såsom brätten, krukor och växtmaterial ligga kvar i växthuset.

•

Håll rent från ogräs under borden för att förhindra att insekter överlever där och håll rent även direkt utanför växthuset.

•

Täck alla jordhögar för att undvika sorgmyggor och andra insekter som lägger ägg i jorden samt för att hindra ogräsfrön från att landa i högen.

•

Håll inköpta plantor och sticklingar åtskilda från övrig produktion eftersom de kan föra med sig skadegörare.

•

Leta aktivt efter skadegörare i din anläggning.

•

Låt aldrig en skadegörare få föröka sig utan håll hela tiden populationen på en låg nivå.

Töm hela växthuset årligen

Någon gång under året bör du tömma hela växthuset för att kunna rengöra det riktigt noga. Börja med att ta bort allt växtmaterial, skräp och lös utrustning ur huset. Skura golv, bord och rännor med såpa. Tvätta själva växthuset med rent vatten eller med 3–5 procentig lösning av såpa. Skölj bort såpan samma dag annars kan det bildas en hinna på glaset. Efter noggrann rengöring är det en fördel om växthuset kan stå tomt och solarisering kan utföras, se faktaruta. Solarisering innebär att skadegörarna kan skadas av kraftiga temperaturväxlingar till exempel om solen värmer växthuset och det sedan följs av perioder med minusgrader utomhus, då temperaturen tillåts falla även inne i växthuset. Därför är det även en fördel om växthuset kan stå tomt under vintern. Skadegörare kommer alltid att finnas i odlingen eller ta sig in utifrån, men en årlig storstädning kan, tillsammans med andra åtgärder, göra att du kan hålla antalet på en låg nivå.

Solarisering Första steget i en solarisering är att noga ta bort allt organiskt material som plantrester, torv med mera. Sopa, plocka upp och tag bort ogräs. Rengör rännorna med insekts- eller vanlig såpa. Stäng därefter ventilationsluckorna i 2–3 dygn. Vuxna skadegörare dör efter 1 dygn vid 45–50 °C. Eftersom det blir svalare på natten får du försöka hålla det under 2–3 dygn och om det går, komma upp i temperaturer på 50 °C. Lufta sedan som vanligt under cirka 10 dagar för att skona borden i växthuset. Upprepa värmebehandlingen igen precis innan huset åter ska fyllas med plantor så bör eventuella puppor ha hunnit kläckas i mellantiden. Var noga med att inte låta temperaturen gå för högt eftersom inredning och rännor då kan ta skada.

Leta aktivt efter skadegörare Även om det förebyggande växtskyddsarbetet varit framgångsrikt kommer det då och då att uppstå problem med kvalster, insekter och svampar. Det är därför viktigt att alltid vara uppmärksam så att du upptäcker angreppet tidigt. Övervakning i form av klisterskivor och daglig översyn av plantorna är en viktig del för att upptäcka skadegörarna i tid. Om du hittar ett angrepp tidigt är det lättare att behandla och få bukt med det. Sätt alltid upp klisterfällor och om du använder många blir de en fångstmetod i sig. Använd vid övervakning cirka 5 stycken klisterfällor per 1 000 kvadratmeter medan som fångstmetod går det åt upp mot 1 klisterskiva per 2 kvadratmeter. Gula klisterfällor attraherar de flesta flygande insekter som sorgmyggor, medan blå klisterfällor är bäst för att fånga Frankliniella trips. Bladlös upptäcker du lättare på plantorna genom att deras ömsade skinn ligger på plantorna och ser lite skräpiga ut.

Kasta bort angripna växter Om du hittar några få plantor i växthusen som är angripna av en skadegörare exempelvis bladlöss är det bäst att ta ut plantorna och förstöra dem, för att förhindra vidare spridning, i stället för att försöka bekämpa angreppet på plats.

Du håller nere mängden skadedjur och den korta kulturtiden i kryddodlingen gör att angreppen inte hinner bli så svåra. Det är viktigt att du kastar växterna i sluten behållare eller säck. Lämna inte materialet öppet utanför växthuset eftersom smitta då kan komma in igen. Du kan kompostera materialet men bör då genast täcka komposten med jord eller något strömaterial. Även ett litet angrepp av till exempel trips kan göra en kruk- eller kryddväxt osäljbar eftersom det inte går att putsa bort alla skadade växtdelar och utseendet på produkten betyder så mycket. Av samma skäl kan det vara olämpligt att spruta med såpa och olja eftersom det lätt kan ge fläckar och brännskador på känsliga blad och blommor.

Att använda klisterskivor för tidig upptäckt av skadeinsekter är en viktig förebyggande insats. Den blå klisterskivan fångar trips.

Foto: Christina Winter.

23

Ta bort ogräset i och kring växthusen Ogräs kan vara en plats där skadegörare lätt uppförökas. Mjöllöss (vita flygare) är ett exempel på skadegörare som gärna finns och förökar sig på ogräs i växthusen. Du ska därför regelbundet, gärna 1 gång i veckan, plocka bort ogräset i växthuset och utanför. Inga kemiska ogräsmedel är godkända i ekologisk odling. Därför måste du ta bort ogräset mekaniskt genom att plocka bort det för hand eller genom att flamma bort det. Var då mycket försiktig eftersom många ytor i växthuset är lättantändliga. Ett bra sätt att hålla ogräs borta är att täcka golven med en markväv. Du bör även hålla ogräset borta direkt utanför växthuset för att inte riskera att skadegörare flyger in.

Biologisk bekämpning Biologiska växtskyddsmedel är tillåtna i ekologisk produktion och används ofta i växthusproduktion. De delas upp i 2 kategorier: makrobiologiska växtskyddsmedel som består av nyttodjur, till exempel nematoder, insekter eller spindeldjur (NIS), eller av mikrobiologiska växtskyddsmedel som består av svampar eller bakterier. Vilka biologiska växtskyddsmedel som är tillåtna att använda styrs av det nationella regelverket, det vill säga de måste vara godkända i Sverige för att få användas. Flera av nyttodjuren måste du sätta in förebyggande för att de ska bli effektiva. Byggs

Markväv för att undvika ogräs.

Foto: Klara Löfkvist.

Tabell 8. Exempel på utsättningar för biologiskt växtskydd enligt Kopperts rekommendationer.

Skadedjur

Nyttodjur

Antal/m2 nettoyta

Anmärkning

Förebyggande Litet angrepp Kraftigt angrepp grundinsättning Bladlöss

Trips

Aphidius colemani

0,5

1

2

Aphidius ervi

0,25

0,5

2

Aphidoletes aphidimyza

-

1

10

I kläckningslådor som hålls fuktiga

Chrysoperla carnea

-

10

50

Används som punktinsats vid bladlushärdar

Neoseiulus cucumeris

50

100

100

Tar ej den vuxna tripsen

Orius majusculus

0,4–1

1–5

10

Används gärna vid inflygning av trips. Fördelas på omgångar med tripsangrepp

I kombination med predatorer: Aphidoletes aphidimyza och Chrysoperla carnea

Sorgmyggor Hypoaspis miles

10–25

Sätt även ut under bord på fuktiga ställen. Äter även en del tripspuppor

Sorgmyggor Nematoder: Steinernema carpocapsae, S. feltiae

cirka 2 milj./m2

Vattna på alla omgångar, kan användas i kombination med Vectobac (Bacillus thuringiensis)

eller 20 milj./m3 jord

Observera •

Parasitsteklar Aphidius colemani och A. ervi fördelas jämnt över husen.

•

Bladlusgallmygga Aphidoletes aphidimyza kan placeras i kläckningslådor som hålls fuktiga.

•

Använd klisterskivor (rullar etc.) gul eller blå färg, för trips främst blå. För indikation sätt upp 6 st skivor /1 000 m2. För att fånga insekter använd så många skivor som möjligt. Datera klisterskivorna.

24

ett för stort skadetryck upp innan nyttodjuren sätts in så är det svårt att få balans mellan skadegörarna och nyttodjuren. Väl fungerande kombinationer av nyttodjur och mikrobiologiska växtskyddsmedel finns för de flesta vanligt förekommande växtskadegörarna och utgör en bra bas i växtskyddet. Du kan läsa mer om biologiska växtskyddsmedel i häftet Biologiskt växtskydd mot skadedjur i växthus. I tabell 8 finns förslag på nyttodjur och doser som kan användas i kryddodling.

Växtskyddsmedel Om växtskyddsproblem uppstår trots förebyggande insatser av nyttodjur kan du bli tvungen att använda fler växtskyddsmetoder. Om du måste behandla med växtskyddsmedel ska du välja de plantor som har behov av det samt de plantor som finns i direkt anslutning till dem. I första hand använder du ökade doser av nyttodjur och andra typer av nyttodjur som är effektivare. Det finns även några få växtskyddsmedel och allmänkemikalier tillåtna i ekologisk produktion som du kan använda om ingen annan metod är tillräcklig. När du använder mikrobiologiska växtskyddsmedel, som i de flesta fall är kontaktverkande, måste du se till att träffa skadegörarna. Därför är det viktigt med en appliceringsteknik som ger god täckning.

De växtskyddsmedel som är tillåtna inom ekologisk produktion finns sammanställda i de nationella riktlinjerna för ekologisk produktion.

Vanliga växtskyddsproblem De kulturer som odlas i kruka härstammar från många olika växtfamiljer och kan därför angripas av många olika skadegörare. Växtskadegörare måste alltid bekämpas. Detta gäller särskilt för prydnadsväxter, men även för kryddväxter. Varken handel eller konsument accepterar att insekter och kvalster följer med växterna. Det gäller även sådana insekter som inte skadar växterna, som till exempel vattenflugor.

På Jordbruksverkets webbsida www.jordbruksverket.se finns fördjupad information om de viktigaste skadedjursgrupperna, respektive nyttodjuren och de mikrobiologiska växtskyddsmedel som du kan använda. Nedan nämns några av de allra vanligaste växtskadegörarna som du behöver ha koll på.

Sprutvattning med biologisk växtskyddsmedel vid kulturstarten.

Foto: Klara Löfkvist.

25

Ovingad gurkbladlus.

Foto: Johanna Jansson.

Bladlusgallmygga Aphidoletes aphidimyza och mumifierad bladlus. Notera utgångshålet från parasitstekelns larv på bladlusmumien. Foto: Johanna Jansson.

Gurkbladlus Aphis gossypii på kalanchoë. Foto: Johanna Jansson.

Parasitstekel Aphidius colemani bekämpar gurkbladlus och grön persikbladlus.

Foto: Johanna Jansson.

Bladlöss Det finns flera olika arter av bladlöss i växthus, de vanligaste är gurkbladlus Aphis gossypii, grön persikbladlus Myzus persicae, fläckig potatisbladlus Aulacorthum solani och strimmig potatisbladlus Macrosiphum euphorbiae. På kryddväxter förekommer speciella arter som dillbladlusen Cavariella aegopodii, som ofta angriper persilja och Ovatus sp. på mynta. Bladlöss förökar sig mycket fort eftersom generationstiden är kort och varje hona ger upphov till många ungar. När djuren suger växtsaft blir skott och blad deformerade och dessutom smutsiga av deras klibbiga utsöndringar och ömsade hudar.

Bladlöss bekämpar du främst förebyggande med parasitsteklar. Du behöver känna till vilken eller vilka bladlusarter du har fått in i växthuset för att kunna sätta in rätt parasitstekel. Aphidius colemani är effektiv mot gurkbladlusen och den gröna persikbladlusen och Aphidius ervi är effektiv mot den strimmiga potatisbladlusen och den fläckiga potatisbladlusen.

Bladlusgallmyggan suger ut en bladlus. Foto: Johanna Jansson.

26

Det är viktigt att steklarna finns på plats redan från början och de ska därför sättas ut förebyggande. Du kan även odla dina egna parasitsteklar på så kallade bankplantor. Vid kraftiga angrepp bör du dessutom sätta in bladlusgallmyggan Aphidoletes aphidimyza som är bredverkande. Att hålla odlingen helt fri från skadeinsekter är inte möjligt. Eftersom bladlöss förr eller senare kommer att dyka upp i kryddodlingen är det bra att ha ett system där du uppmärksammar det tidigt. Ha därför rutiner för att kontrollera plantorna löpande.

Klisterskivor Sorgmyggor och vattenflugor attraheras och uppförökas bättre i kompostmaterial och kan därför bli särskilt besvärliga i ekologiska odlingar.

De biologiska metoderna fungerar alla mot larverna och behöver därför kombineras med metoder som bekämpar de vuxna myggorna och flugorna. Klisterskivor är en bra metod för att fånga dem. Välj en typ av klisterskivor som har klister bara på 1 sida. Placera dem horisontellt vilande på krukkanterna i direkt anslutning till substratet med den klistriga sidan upp. Om du ska använda det som en bekämpningsmetod är det lagom med 1 klisterskiva på varannan kvadratmeter.

Sorgmyggor på rosmarin. Foto: Johanna Jansson.

Sorgmyggor

Horisontella klisterskivor för sorgmyggor och vattenflugor.

Foto: Klara Löfkvist.

Sorgmyggor dras till förmultnande organiskt material och är därför ofta ett problem i ekologisk odling där plantjorden innehåller kompost och annat organiskt material. Larverna som är genomskinliga till mjölkvita och 6–7 millimeter långa, lever i jorden. De äter på rötter och kan orsaka stort plantbortfall eller göra så att sticklingar inte rotar sig. Såren på rötterna kan sedan bli en inkörsport för skadesvampar. Sorgmyggelarverna kan bekämpas biologiskt med insektsparasitära nematoder Steinernema feltiae och ett mikrobiologiskt preparat baserat på Bacillus thuringiensis subsp. israelensis som vattnas ut samt med rovkvalster Hypoaspis miles. Om du tidigare haft problem bör du göra förebyggande utsättningar på nya omgångar. Rovkvalster kan du även placera ut under borden där de förutom sorgmyggelarver också kan äta tripspuppor. Förvara planteringsjorden svalt och täck med till exempel fiberduk för att förhindra äggläggning redan innan sådd. Utan lupp kan det vara svårt att skilja sorgmyggor från vattenflugor. Vattenflugor är inte plantparasitära men du bör ändå bekämpa dem. Det är samma växtskyddsmetoder för vattenflugor som för sorgmyggor.

27

Trips Trips är små, 1–2 millimeter långa, smala insekter. Nejliktripsen Thrips tabaci och en närstående men ljusare art, Thrips nigropilosus, kan bli mycket besvärliga i kryddodlingar. T. nigropilosus angriper speciellt basilika. Bladen får silvriga fläckar med svarta prickar som är insekternas exkrementer. Blå klisterfällor hjälper till att hålla populationen nere. Ett särskilt lockmedel, Lurem, kan du applicera på fällorna för ökad effekt. Tyvärr tycks detta inte attrahera T. nigropilosus, som är mycket svårfångad. I prydnadsväxter kan, utöver T. tabaci, amerikansk blomstertrips Frankliniella occidentalis bli särskilt besvärlig eftersom den lever undanskymt inne i blomknoppar. Trips förökar sig gärna i längre kulturer som moderplantor. Det är därför viktigt att förnya sitt modermaterial med jämna mellanrum. Byt gärna plats på moderplantodlingen för att försvåra tripsens förökning. Bekämpa främst med rovkvalsterna Neoseiulus cucumeris och Amblyseius swirskii i larvstadierna och använd näbbskinnbaggen Orius majusculus, för bekämpning av de vuxna tripsen. Hypoaspis miles som du strör under växthusborden kan också bidra till att hålla tripspopulationen nere.

Trips på Dieffenbachia och tripslarv. Foto: Johanna Jansson.

28

Spinnkvalster Sommarblommor, grönsaksplantor och sticklingsförökade kryddväxter har lång kulturtid och kan angripas av växthusspinnkvalstret Tetranychus urticae ofta bara kallat spinn. Om du inte lyckas stoppa angreppet kan det även gå över på kryddväxter. Bekämpa spinn med rovkvalstret Phytoseiulus persimilis.

Mjöllöss (vita flygare) Sommarblommor och krukväxter kan angripas av växthusmjöllusen Trialeurodes vaporariorum även kallad vita flygaren. Också en del kryddväxter som mynta och rosmarin är bra värdväxter. Bekämpa med parasitstekeln Encarsia formosa sommartid, men eftersom denna är kraftigt ljusberoende fungerar den inte under höst- och vintermånaderna. Rovkvalstret Amblyseius swirskii äter gärna mjöllusens ägg och unga nymfer.

Svampsjukdomar Förökningssvampar

Förökningssvampar är ett samlingsnamn på olika svampsjukdomar som Fusarium, Phytophthora, Pythium, Rhizoctonia med flera. De angriper de små groddplantorna och resultatet blir att plantorna dör eller blir eftersatta.

Svamparna kan också orsaka röta på rötter, stambas eller sticklingens nedre del, vilket leder till dålig rotning av sticklingar, döda fläckar och för få plantor i krukorna. Angrepp av sorgmyggor förvärrar ofta svampproblemen, eftersom sorgmyggornas gnag på rötter kan vara en inkörsport för svampar. Smittan kan spridas med jord, vatten, plantlådor och begagnande krukor. Frösmitta förekommer också. För att undvika dessa svampangrepp måste du regelbundet rengöra växthusen och all utrustning och hålla en god hygien. Gör noga rent krukor och backar som du återanvänder. Att desinficera med vattenånga är en möjlighet. Plantor i snabb och stark tillväxt kan bättre stå emot angrepp och speciellt viktigt är det att jorden inte är för kall och våt och att plantorna får tillräckligt med ljus. I en ekologisk odling där du har en större substratvolym bör du vara extra uppmärksam på bevattningsbehovet. Det är lätt att vattna för mycket och få ett mycket fuktigt substrat i början av kulturtiden när plantan är liten i förhållande till substratvolymen. Du kan prova förebyggande användning av biologiska växtskyddsmedel som innehåller antagonistiska svampar av släktet Trichoderma eller Streptomyces sp. som båda kan motverka angrepp av förökningssvampar.

Gråmögel

Svampmycel av gråmögel på basilika.

Foto: Johanna Jansson.

Gråmögel Botrytis cinerea är en svamp som kan angripa många olika växtslag. På blad, stammar och andra växtdelar bildas bruna, torra fläckar. Om luftfuktigheten är hög täcks angreppet av svampmycel som ser ut som ett grått ludd. På blomblad kan det bildas små, runda fläckar när gråmögelsporerna grott under tillfälligt hög luftfuktighet men angreppet sedan har stannat upp. Svampen är en så kallad sekundär skadegörare vilket innebär att den ofta angriper växten när den är försvagad, i en skada eller när växten är för frodig. Den kan också uppträda som en förökningssvamp och förhindra småplantor att komma upp och orsaka röta på sticklingar. Gråmögel är beroende av hög luftfuktighet för att utvecklas och spridas och det är därför viktigt att undvika för hög luftfuktighet kring plantorna.

29

Glesa plantorna i tid så att de får in luft och ljus. Vid kryddväxtodling där flera frön sås per kruka bör du anpassa antalet frö till krukstorleken så att det inte blir för tätt bestånd. Undvik att skada plantorna under odlingen, till exempel vid glesning och vid packning. För stor tillgång på kväve kan ge överfrodiga plantor som lättare angrips av gråmögel. Liksom för andra svampsjukdomar är det också viktigt med god hygien för att förebygga angrepp.

Mjöldagg

Mjöldagg kan orsakas av flera olika svampar till exempel Erysiphe, Podosphaera och Sphaerotheca. Ofta angrips ett visst växtslag, inom en familj eller släkte, av en mjöldaggssart men det finns även mjöldaggssvampar som angriper flera olika växtslag. Symptomen är likartade på de flesta kulturer. På ovansidan av blad, unga skott och knoppar bildas fläckar med en vit mjölig beläggning. Fläckarna växer och flyter så småningom ihop så att en vit beläggning bildas på hela skottet eller bladet.

Tillväxten hämmas och den angripna växtdelen kan därför bli deformerad.

Exempel på kulturer som angrips av mjöldagg är gurkplantor, begonia, cyklamen och kalanchoë, men även kryddor som rosmarin. Mjöldaggssvampen är inte lika beroende av hög luftfuktighet som andra svampar utan den kan angripa även under torra förhållanden. En god hygien och balanserad tillväxt är viktiga förebyggande åtgärder. Ta alltid bort och destruera angripna plantor. Att spruta med såplösning kan ha viss effekt mot mjöldagg men det kräver upprepade behandlingar och kan också skada känsliga växter.

Kontrollera alltid med ditt kontrollorgan om det finns någon godkänd produkt att använda.

Skörd och packning Vilken förpackning som är lämplig beror på vilken kund du säljer till. Kyla kan förlänga hållbarheten men tänk på att basilika inte tål temperaturer under 10 plusgrader. Bladen kan då få brungrå fläckar. Att leverera i kruka förlänger hållbarheten hos kunden. Det finns också en marknad för avklippta blad och skott, både till restaurang och storkök samt till privatkonsument.

Mjöldagg på rosmarin.

Foto: Johanna Jansson.

30

I samband med försäljning packar de flesta odlare kryddväxter och krukväxter i en påse eller strut av plast, eller i vissa fall papper för att förhindra att skada bladen och att jord faller ut. De förpackade växterna placerar man i brätten för att sedan lasta på speciella transportcontainrar, så kallade CC-containrar. Alternativt kan växterna packas i kartonger vilket exempelvis kan vara fallet för grönsaksplantor. Det mest rationella och det som medför minst risk för att skador ska uppstå är om du packar alla växter på ett bord, eller en del av bordet, samtidigt. Det är dock i praktiken svårt att genomföra eftersom kunderna många gånger efterfrågar flera olika sorter eller arter och du är då tvungen att packa från flera bord samtidigt. Då du packar en låda eller ett brätte är det viktigt att alla plantorna är av samma storlek. Ett visst sorteringsarbete sker därför vid packningen. Efter hand lär du dig vilka kunder som vill ha vad och hur du kan minimera reklamationerna.

Mer att läsa Ascard, J., Löfkvist, K, Mie, A., & Wivstad, M., (2017) Växtskydd i ekologisk produktion – användning och risker, SLU, EPOK- centrum för ekologisk produktion och konsumtion.

Degen, B., Koch, R. & Schenk, M. (2006) Substrate für den Bioanbau von Topfbasilikum mit unterschiedlicher Nährstofffreisetzung. Versuchsberichte aus dem ökologischen Anbau von Gemüse und Kräuter. Infodienst der Landwirtschaftsverwaltung, www.landwirtschaft-mlr.baden-wuerttemberg.de.

Erwin, J.E. & Heins, R.D. (1995) Thermo - morphogenic responses in stem and leaf development. HortScience 30, s. 940–949.

George, E. & Eghbal, R. (red.). (2003) Ökologischer Gemüsebau. Bioland Verlags GmbH. Mainz. ISBN 3-934239-14-5.

Jonsson, P. (2015) Odling av plantor, P10:11. Ekologisk grönsaksodling på friland. Kurspärm. Jordbruksverket. P10.

Koller, M., Fuchs, J. & Bruns, C. (2005) Ökologische Jung- und Zierpflanzenproduktion: Herstellung und Einsatz komposthaltiger Pflanzsubstrate. Merkblatt. Forschungsinstitut für biologischen Landbau, FiBL. www.fibl.ch.

Koller, M., Grossmann, W. & Häfliger, F. (2003) Geranien. Pelargonien biologisch kultivieren. Merkblatt. Forschungsinstitut für biologischen Landbau, FiBL. www.fibl.ch.

Nedstam B. & Jansson J. (2019) Biologiskt växtskydd mot skadedjur i växthus. Jorbruksinformation 3-2019, uppdaterad 2019. Jordbruksverket. https:// webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/jo1115.html Pettersson, M-L. (2005) Vanliga skadegörare på krukväxter. Faktablad om växtskydd Trädgård 3 T. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Pettersson, M-L. (2005) Skadegörare i växthuskulturer - biologisk och kemisk bekämpning. Faktablad om växtskydd Trädgård 1 Ta. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Rasmussen, B. & Larsen, A.K. (2001) Växtregulering – uden brug af kemikalier. Gartner Tidende nr 33, s. 4-5. 2001.

Shores, S. (2003) Growing and Selling Fresh-Cut Herbs. Ball Publishing.

Batavia, USA. ISBN 1-883052-36-X. Åkesson, I. (1994) Sanering och hygien i växthus. Faktablad om växtskydd Trädgård 4 T. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Ögren, E. & Furenhed, S. (2019) Ekologisk odling i växthus. Kurspärm.

Jordbruksverket. P9.

31

Jordbruksverket 551 82 Jรถnkรถping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se P9:9