ra07_4

Miljöeffekter av 2003 års jordbruksreform Rapport från projekt CAP:s miljöeffekter Jordbruksverket Naturvårdsverket Riksantikvarieämbetet

Rapport 2007:4 Foto: Mats Pettersson

Miljöeffekter av 2003 års jordbruksreform Rapport från projekt CAP:s miljöeffekter

Referens Torben Söderberg 2007-04-04 Rapporten är utgiven av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet Referens Torben Söderberg Referens Torben Söderberg

Innehåll Kortfattade slutsatser ……………………………………………………………………… 3 Sammanfattning ……………………………………………………………………….…… 5 Summary .………………………………………………………………...…………………11 1

2

3

Inledning ......................................................................................................................... 17 1.1

Rapportens inriktning............................................................................................... 17

1.2

Metod ....................................................................................................................... 17

1.3

Projektorganisation................................................................................................... 18

Vad innebär 2003 års jordbruksreform?..................................................................... 19 2.1

Frikopplade stöd....................................................................................................... 19

2.2

Motiv för den svenska blandmodellen ..................................................................... 19

2.3

De största förändringarna ......................................................................................... 19

2.4

Landsbygdsprogrammet ........................................................................................... 21

Hur kommer jordbruket att påverkas? ....................................................................... 23 3.1

Prognoser utifrån enkäter och statistik ..................................................................... 23

3.1.1 3.2

Sammanställning av enkäter och statistik ........................................................ 25 Prognoser utifrån presenterade modellberäkningar.................................................. 25

3.2.1 3.3

Sammanställning av presenterade modellberäkningar..................................... 27 Sammanvägning av modellkörningar....................................................................... 27

3.3.1

Beräkningsmodeller och scenarier ................................................................... 27

3.3.2

Resultat från de sammanvägda beräkningarna................................................. 30

3.4

De faktiska förändringarna....................................................................................... 33

3.4.2 4

Tre enkäter – om gårdsstödets införande ......................................................... 39

Vilka blir miljöeffekterna?............................................................................................ 45 4.1.1 4.2

Använda modeller och metoder ....................................................................... 45

Kulturhistoriska värden och biologisk mångfald ..................................................... 46

4.2.1

Bevarande av kulturhistoriska värden och biologisk mångfald ....................... 46

4.2.2

Kulturbärande landskapselement i odlingslandskapet ..................................... 47

4.2.3

Lantbrukets byggnader och bebyggelsemiljöer................................................ 48

4.2.4

Biologisk mångfald i åkermark ........................................................................ 50

4.2.5

Biologisk mångfald i betesmark....................................................................... 52

4.3

Miljöbelastning......................................................................................................... 59

4.3.1

Övergödning och fosfor ................................................................................... 59

4.3.2

Enkät om fosforförlusterna............................................................................... 60

1

5

4.3.3

Övergödning och kväve ................................................................................... 65

4.3.4

Ammoniakavgång ............................................................................................ 68

4.3.5

Växthusgaser .................................................................................................... 71

4.3.6

Växtskyddsmedel ............................................................................................. 74

Diskussion och slutsatser ............................................................................................... 81 5.1

6

Utvecklingen inom jordbruket ................................................................................. 81

Referenser ....................................................................................................................... 87

Bilaga 1 (sid 91)

2

Kortfattade slutsatser •

Den svenska tillämpningen av 2003 års jordbruksreform ger en positiv effekt på flera av de nationella miljökvalitetsmålen. Miljöbelastningen från jordbruket minskar samtidigt som effekten på natur- och kulturvärden i huvudsak beräknas bli positiv.

•

Reformen beräknas leda till en kraftigt minskad areal spannmål. Minskningen blir mest markant för vårspannmål. Det innebär ett produktionsbortfall på uppemot en miljon ton spannmål. Minskningen blir kraftigast i Mälardalen och norra Götalands slättbygder. I Sveriges sydligaste jordbruksområden påverkas odlingen i mindre grad. Utvecklingen under de senaste tre åren bekräftar prognosen.

•

Reformen innebär ökad mängd träda och en extensivare vallodling. Många av jordbrukarna uppger att vallarealen extensifierats. Detta kan ge en positiv miljöeffekt, beroende på skötsel.

•

Djuren beräknas minska i antal och nötkreaturen minskar mest. Förändringen har ännu inte varit så stor. Reformen har medfört att många, ofta små gårdar tillkommit i stödsystemet. Många av dessa nyanslutna jordbrukare uppger att de sköter sina betesmarker med hästar.

•

Betesmarksarealen förutspås öka, särskilt blir de lågavkastande markerna attraktivare att sköta genom reformen. Det är värdefullt för biologisk mångfald och kulturmiljövärden.

En ökning av betesmarksarealen medför att fler kulturhistoriska lämningar synliggörs.

Men om antalet betesdjur samtidigt minskar eller inte räcker till för att beta den utökade arealen finns risk för en försämrad skötsel.

•

Den biologiska mångfalden i åkerlandskapet påverkas, dels positivt genom att igenväxningen förhindras och extensivt skötta vallar och trädor används i större utstäckning, dels negativt genom att grödfördelningen blir mer ensidig i skogsbygder när spannmålen försvinner.

•

Jordbrukets bebyggelse innehåller höga kulturmiljövärden. Möjligheterna till fortsatt underhåll av ekonomibyggnader påverkas knappast eftersom strukturutvecklingen i stort sett är oberoende av reformen.

•

Fosforförlusterna är väldigt svåra att uttala sig om. De kan i dagsläget inte beräknas med modeller. En tillfrågad expertpanel menar att den ökade trädesarealen kan ge en positiv effekt. Experterna anser att endast en mindre del av förlusterna kan åtgärdas.

•

Reformen minskar miljöbelastningen från kväve, ammoniak och växtskyddsmedel.

Belastningen beräknas minska med respektive elva, fem och åtta procent. Men samtidigt innebär det att produktionen också minskar kraftigt.

•

Jordbrukets utsläpp av växthusgaser beräknas minska med nio procent till följd av reformen. Minskningen är i första hand kopplad till minskat djurantal. Effekten kan inte räknas hem om liknande produktion ökar utomlands eftersom utsläppen av växthusgaser är ett globalt problem.

3

Sammanfattning CAP: s miljöeffekter är ett projekt som följer och utvärderar EU:s gemensamma jordbrukspolitiks miljöeffekter. Arbetet bedrivs i enlighet med ett regeringsuppdrag till Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket.

I samband med att 2003 års jordbruksreform skulle genomföras och gårdsstödet införas gjordes ett flertal modellberäkningar och förutsägelser om reformens effekter. Flera av dessa pekade på relativt stora förändringar i djurhållning och grödfördelning.

I denna rapport görs en bedömning av vilka miljöeffekter den nya reformen kommer att orsaka på grund av de förväntade förändringarna i jordbruksproduktionen. Föresatsen har varit att renodla studien så att endast 2003 års jordbruksreforms påverkan på jordbruksutvecklingen bedöms. Effekter av andra pågående förändringar till följd av exempelvis teknisk utveckling eller ytterligare reformer ingår inte i denna studie.

Analysen har utgått från de enkäter och modellberäkningar som bedömts vara de mest relevanta, när det gäller att förutse hur reformen kommer att påverka jordbruksutvecklingen.

Genom att använda ekonomiska modeller kan bara en förenklad bild ges av hur jordbrukssektorn fungerar. De förändringar som presenteras i denna rapport ska därför inte tolkas exakt, utan de visar endast sannolika riktningar och storleksordningen på effekterna.

Resultaten från de olika modellberäkningarna har i vissa avseenden varierat kraftigt. Detta beror bl.a. på modellernas uppbyggnad. De redovisade tendenserna och riktningarna på förändringarna överensstämmer ändå i stort mellan de olika studierna. Skillnaderna gäller bl.a. för vallarealen och antalet dikor. Det medför i sin tur att vissa av de sammanvägda resultaten blir mycket osäkra. Förklaringar till detta är bl.a. att modellerna har olika inlagda ekonomiska förutsättningar, exempelvis för dikorna, vissa stöd finns inte med samt att ingångsåren för grunddata har varierat, vilket medfört olika referensår (basnivåer) i modellerna.

En viktig del i rapporten har varit att analysera hur modellresultaten av reformens påverkan på jordbruket överensstämmer med de faktiska förändringarna mellan 2003 och 2006.

Den nya jordbruksreformen Två målsättningar dominerade vid den svenska tillämpningen av reformen, nämligen jordbrukets konkurrenssituation på kort och lång sikt samt möjligheterna att bevara landets betesmarker och att uppnå miljömålen. Dessa överväganden innebar att ett frikopplat gårdsstöd infördes enligt den s.k. blandmodellen. Gårdsstödet innebar att en stödrätt per hektar jordbruksmark infördes i Sverige den 1 januari 2005. Blandmodellen medför i huvudsak en regionalisering av de tidigare stöden (djurbidrag och arealersättning). I det frikopplade gårdsstödet blev stödnivån till betesmarkerna enhetlig för hela landet. Gårdsstödet har gynnat en mer extensiv skötsel av jordbruksmark jämfört med tidigare arealersättning och djurbidrag, eftersom gårdsstödet inte kräver någon produktion, däremot finns skötselkrav.

Hur kommer jordbruket att påverkas?

I rapporten görs en sammanvägning av två modellberäkningar. Dessa sammanvägda modellberäkningar förutser en kraftig minskning av spannmålsarealen, i genomsnitt med 25 %, när anpassningen till 2003 års reform är genomförd. De visar också att minskningen för vårspannmål förväntas bli dubbelt så stor som för höstspannmål. Beräkningarna förutspår en kraftigt ökad areal träda och en minskning av vallarealen. Spannmålsarealen förutspås minska mest i skogsbygderna och i de norra slättbygderna. Samtidigt kommer trädesarealerna att öka 5

mest i samma områden. Enligt jämförande jordbrukstatistik, 2003 till 2006, har spannmålsarealen minskat kraftigt och trädesarealen ökat i begränsad omfattning, medan vallarealen ökat kraftigt.

De sammanvägda modellberäkningarna förutspår en minskning av antalet djur och de största minskningarna förutspås för nötkreaturen. De förutspådda minskningarna av djuren har dock ännu inte synts i statistiken över de faktiska förändringarna. Exempelvis ökade istället antalet dikor och får mellan år 2003 och 2006.

Vilka blir miljöeffekterna?

Kulturmiljövärden och biologisk mångfald Landskapselement: Valet av produktionsinriktning och möjligheten till djurhållning är viktiga faktorer för att i förlängningen behålla ett aktivt jordbruk i hela landet och därmed ge förutsättningar till fortsatt hävd av markerna. Betesdrift innebär dessutom en grundläggande skötsel av landskapselement. En minskning av mängden betesdjur har därför negativ effekt på kulturmiljövärden. Reformens effekt på grödfördelningen på åkermark påverkar inte bevarandet och synliggörandet av kulturbärande landskapselement.

Lantbrukets byggnader: Landsbygdens bebyggelse utgörs på de flesta platser till stor del av ekonomibyggnader som har tillkommit inom ramen för ett aktivt jordbruk. Samtidigt har just denna grupp byggnader som uppförts för att funktionellt ingå i jordbruksdriften, och som fortfarande används för detta ändamål, kraftigt minskat. Möjligheterna till fortsatt underhåll av lantbrukets äldre ekonomibyggnader är knutna till den ekonomiska utvecklingen för jordbruket, var i landet jordbruk bedrivs och i vilken skala. Reformen har sannolikt liten betydelse för denna generella strukturutveckling.

Biologisk mångfald i åker: En ökad mängd träda i södra Sveriges slättbygder är fördelaktigt då arealen träda där är relativt liten i förhållande till den totala arealen åkermark. Rätt placerade i åkerlandskapet kan trädor fungera som värdefulla biotoper i ett i övrigt homogent spannmålsdominerat landskap. Men med reformen kommer den största relativa ökningen av träda att ske i redan trädes- och vallrika områden, eller i områden där jordbruket har liten areell betydelse, och ökningen kommer därför sannolikt att ha mindre betydelse ur ett mångfaldsperspektiv.

Biologisk mångfald i betesmark: En ökad areal betesmark i och med anpassningen till 2003 års jordbruksreform är mycket positivt. Eftersom det är svårt att förutsäga hur reformen påverkar hävden av betesmarkerna är det också svårt att förutsäga vilken effekt reformen kommer att ha på den biologiska mångfalden. Reformen gynnar i högre grad extensiv betesdrift på lågavkastande marker. Lågavkastande betesmarker kan ha och höga naturvärden.

Effekterna av en lägre nivå på hävden är däremot osäkra. Det finns studier som pekar på att ett mer extensivt bete jämfört med idag är fördelaktigt för den biologiska mångfalden och att ett alltför intensivt bete är negativt för många arter. Erfarenheter hos länsstyrelserna är dock att redan i dagsläget är hävden för dålig i många betesmarker och en ytterligare försämrad hävd som en följd av reformen kan därför ha negativa konsekvenser för biologisk mångfald.

Miljöbelastning Fosforförluster: Förlusterna av fosfor beror av många faktorer, som i sin tur inte är utvärderade i förhållande till varandra, vilket gör att det är väldigt svårt att uttala sig generellt om effekterna av olika förändringar. Kunskapsluckorna inom fosforområdet är stora, framförallt saknas det resultat från tillämpade försök. Därför har i en enkätstudie tolv experter med fördjupade kunskaper kring fosfor och jordbruk fått ge sin syn på effekterna av 2003 års reform på fosforförlusterna. Fosforexperternas slutsatser är att de förväntade förändringarna är 6

relativt betydelselösa, undantaget ökningen av trädesarealen. Om det rör sig om långliggande bevuxna trädor, kan det minska förlusterna av fosfor till följd av minskad erosion av ytvatten.

Effekten kan dock ätas upp av idag mindre kända effekter, exempelvis utfrysning av fosfat från skyddsgrödan. När det gäller effekterna av minskat djurantal råder ingen samstämmighet bland de intervjuade experterna.

Kväveförluster: Reformen förväntas leda till en kraftigt minskad areal odlad åker. Särskilt den minskade spannmålsodlingen, med upp till 25 % av genomsnittet av 2001 till 2003 års spannmålsareal, leder till en minskad kväveutlakning. De sammantagna gröd- och arealförändringarna uppskattas leda till en minskad kväveutlakning med cirka 6 000 ton kväve. Det är en kraftig minskning och det skulle innebära att jordbrukets minskning blir betydande för att miljökvalitetsmålet om minskad kväveutlakning uppfylls.

De största förändringarna beror på att spannmålsodlingen förväntas bli lägre i slättbygderna i norra Götaland och Svealand och i Götalands skogsbygder. I jordbruksområdena i södra Sverige (Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder) påverkas odlingen i mindre grad.

Kväveutlakningen påverkas av hur stor areal åker som odlas aktivt och av vilka grödor som odlas. Kväveutlakningen påverkas också av jordbearbetning och gödslingsintensitet. Odling av fleråriga vallar ger betydligt lägre kväveutlakning än odling av grödor där jordbearbetning sker varje år.

Ammoniak: Avgången beräknas bli cirka 2 300 ton lägre till följd av 2003 års reform. Denna skillnad motsvarar fem procent av den totala ammoniakavgången från jordbruket år 2003.

Den allra största delen beror på förändringar av antalet nötkreatur. Minskningar förväntas ske i alla jordbruksområden men skogsbygderna påverkas relativt sett i högre grad.

Växthusgaser: Som en följd av 2003 års reform beräknas de samlade utsläppen av växthusgaser från jordbruket minska med nio procent jämfört med ett genomsnitt av jordbruksproduktionen 2001 till 2003. De flesta djurslag kommer att minska som en följd av reformen. Men de största minskningarna förväntas bland nötkreaturen och speciellt för ungdjuren. Djurens ämnesomsättning och gödselproduktion och den därtill hörande stallgödselhanteringen står för en stor del av jordbrukets utsläpp av metan och lustgas.

Förluster av lustgas från mark minskar också, vilket till stor del beror på mindre användning av gödsel.

Växtskydd: Den beräknade minskningen av den odlade arealen med vårspannmål, höstspannmål och oljeväxter kommer att generera en total minskad användning med 155 ton växtskyddsmedel per år. Effekterna av den ökade andelen träda och vall är mer svårförutsägbara. Det kommer sannolikt att handla om arealer som är långliggande, och utifrån tidigare studier kan man anta att cirka 90 % av de långliggande trädorna bryts kemiskt.

Om vi förutsätter att de tillkommande arealerna av vall bryts en gång vart femte år och att den tillkommande trädan inte bryts över huvudtaget, ger detta en ökad användning av glyfosatmedel på totalt drygt sex ton. Om man väger samman minskningarna i spannmål och oljeväxter med ökningarna i träda och vall blir nettoeffekten 149 ton minskad användning av växtskyddsmedel. Det motsvarar åtta procent av 2003 till 2005 års genomsnittliga försäljning.

Slutsatser De modellberäkningar som gjordes i samband med införandet av 2003 års jordbruksreform förutspår att spannmålsarealen kommer att minska kraftigt. Arealen med träda (obrukad mark) förutses att öka i motsvarande grad. De faktiska förändringarna fram till 2006 bekräftar en

7

minskad spannmålsareal, men ökningen i trädesareal har hittills inte blivit så omfattande som förutspåtts i de sammanvägda modellberäkningarna.

I modellberäkningarna är den mark där skörden inte tas tillvara, träda. Men modellerna klarar inte av dynamiska effekter och jordbrukarna beter sig inte alltid enligt modellernas begreppsvärld. Vid stödansökan kan jordbrukarna exempelvis välja att benämna marken antingen träda eller vall beroende på stödregler och tolkningar.

Huruvida skörden tas tillvara går inte att utläsa ur statistiken. Enligt en enkätundersökning om utökad vallodling, har jordbrukarna till övervägande del valt långliggande extensivt brukade vallar, vilka ur miljösynpunkt i mycket kan likställas med långliggande bevuxna trädor. Den förutspådda ökningen av trädesarealen i modellerna kan därmed på sätt och vis anses bekräftad genom den faktiskt ökade vallarealen.

Arealen betesmark förutspås enligt modellberäkningarna att öka svagt genom reformen. Den faktiska arealen betesmark har ökat relativt kraftigt mellan 2003 och 2006. Det kan till viss del förklaras med förändrade regler när det gäller att anmäla betesmarkarealer.

Enligt de sammanvägda modellberäkningarna förutspås antalet djur minska, speciellt då nötkreaturen. Det faktiska antalet djur har mellan 2003 och 2006 inte visat några större minskningar. Fåren och dikorna har t.o.m. ökat. Detta kan förklaras av ökningar i köttpriset som en indirekt effekt av reformen. Det är också möjligt att 2003 års reform och frikopplingen gynnat den extensiva köttproduktionen mer än vad som förväntats i modellerna.

Miljöeffekterna blir sannolikt inte så omfattande som de sammanvägda modellberäkningarna förutspår. Dels är det troligt att de åkermarker med de lägsta avkastningarna och med minst miljöbelastning först tas ur produktion, dels är det sannolikt betesmarker med lägre natur- och kulturvärden som tillkommit med gårdsstödet. Den av modellberäkningarna förutspådda minskningen av nötkreatur kompenseras till viss del av hästar och får som betesdjur. Hästarna som används som betesdjur finns ofta på de i stödsystemet nytillkomna mindre brukningsenheterna.

För den biologiska mångfalden och kulturmiljön är de förändringar som förutses som en följd av reformen generellt sett positiva. Den ökade mängden träda och en troligen mer extensivt skött vall är fördelaktigt för biologisk mångfald i den mån trädan och vallen hamnar i intensivt brukade områden. Att spannmålsarealen i skogsbygder minskar i och med reformen bedöms dock vara negativt för mångfalden. Det minskade djurantalet innebär att fler stallbyggnader kommer att överges som produktionsplats. Bevarandet av kulturbärande landskapselement i åkermark och ett fortsatt underhåll av lantbrukets bebyggelse är dock oftast knutet till andra faktorer än grödfördelning och djurhållning. En ökad areal betesmark bidrar däremot till ökat synliggörande av landskapselement.

Eftersom det är svårt att förutsäga hur jordbruksreformen påverkar hävden av betesmarkerna är det även svårt att förutsäga vilken effekt reformen kommer att ha på den biologiska mångfalden. Det troligaste är nog ändå att hävden blir svagare, om antalet betesdjur minskar som förväntat samtidigt som betesmarksarealen ökar. Samtidigt visar analyserna att det inte finns något samband mellan förändringar i antalet djur och areal betesmark på kommunal nivå. Detta indikerar att det fortfarande finns betesdjurpotential i många regioner till att överföra mer betesdjur till betesmarkerna om de ekonomiska incitamenten finns.

Miljöbelastningen beräknas minska som en följd av reformen. Men samtidigt innebär dessa förändringar, sannolikt ett produktionsbortfall på i storleksordningen 750 000 ton till 1 miljon ton spannmål.

8

Kväveförlusterna beräknas minska kraftigt pga. minskad jordbruksareal, ammoniakförlusterna antas minska tydligt pga. minskat antal djur. Däremot är påverkan från motsvarande faktorer på fosforförlusterna mer oklar.

Den ökade trädan, om det rör sig om långliggande bevuxna trädor, kan minska förlusterna av fosfor till följd av minskad erosion av ytvatten. När det gäller ett minskat djurantal och fosforförluster finns det enligt experterna inga entydiga svar på vilka effekterna kan bli.

Experterna bedömde också att endast 10-40 % av den antropogena delen av jordbrukets fosforförluster är möjliga att åtgärda.

Totalt sett så uppskattas arealförändringarna leda till en minskad kväveutlakning med 6 000 ton kväve. Det motsvarar elva procent av den beräknade totala kväveutlakningen 2003.

Minskningar i kväveutlakningen sker i alla jordbruksområden men minskningen blir relativt sett högre i mellan- och skogsbygder.

Det förväntade minskade djurantalet, övervägande av nötkreatur, leder till att ammoniakavgången minskar. Detta beräknas motsvara fem procent av den totala ammoniakavgången från jordbruket år 2003. Minskningar förväntas ske i alla jordbruksområden men skogsbygder och norra Sverige påverkas relativt sett i högre grad.

Förändringarna av grödarealer och djurantal påverkar storleken på utsläppen av metan och lustgas från jordbruket. Som en följd av reformen beräknas de samlade utsläppen av växthusgaser från jordbruket minska med cirka nio procent. Det är dock en tvetydig miljöeffekt när utsläppen minskar p.g.a. minskad djurhållning och animalieproduktion, om vi samtidigt behåller t.ex vår köttkonsumtion. Utsläpp av växthusgaser är ett globalt problem och miljöeffekterna är oberoende av produktionens lokalisering.

Minskningen i den odlade arealen med vårspannmål, höstspannmål och oljeväxter medför en minskad användning av växtskyddsmedel. Om man väger samman dessa minskningar med ökningarna i vall motsvarar det totalt åtta procent minskad användning av växtskyddsmedel.

9

Summary “Environmental Effects of the CAP� is a project that monitors and evaluates the environmental effects of the Common Agricultural Policy. The work is carried out in accordance with a Government commission to the Board of Agriculture, the National Heritage Board, and the Environmental Protection Agency.

When the agricultural reform of 2003 and the Single Payment Scheme were about to be implemented, several model calculations and predictions were made about the effects of this reform. In several cases, they indicated that there would be fairly large changes in livestock keeping and crop distribution.

This study estimates the environmental effects that the new reform will have, due to the expected changes in agricultural production. Our aim has been to limit the study to an evaluation of nothing but the effects of the 2003 reform on agricultural development. The effects of other ongoing changes, for instance as a result of technical development or further reform, are not comprised by this study.

The analysis is based on the questionnaires and the model calculations believed to be the most relevant for predicting how the reform will affect agricultural development. The use of economic models gives only a simplified picture of how the sector works. This means that the changes presented in this report should not be interpreted as exact; they merely show a likely order of magnitude of the effects.

The results of the various model calculations have differed strongly in certain aspects. One reason for this is the design of the models. Still, the trends and directions of change presented here are more or less the same in all studies. The differences concern i.a. the grassland area and the number of suckler cows. This, in turn, means that some of the results taken together are very uncertain. The reasons for this are i.a. that the models use different economic assumptions for instance for suckler cows, that some forms of support are not included, and that the starting years for basic data are not the same, which means that the models use different reference years (basic levels).

One important part of this study was to analyse how the model results of the effects of reform on agriculture match the actual changes from 2003 to 2006.

The new agricultural reform Two goals dominated the Swedish application of the reform, namely the long and short term competitiveness of agriculture, and the possibility to preserve Sweden’s pastures and to achieve the environmental objectives. These considerations resulted in the introduction of a decoupled Single Payment Scheme using the so-called hybrid model. One element of the Single Payment Scheme was that one premium right per hectare agricultural land was introduced on 1 January 2005. The hybrid model results mainly in a regionalisation of the previous forms of support (livestock payments and compensatory payments). The decoupled Single Payment Scheme introduced the same payment for pasture in all of Sweden. The scheme has furthered a more extensive management of agricultural land compared to the previous forms of support, since it does not require production, even though there is a requirement to manage or cultivate the land.

11

What will be the effects on agriculture?

The study takes two model calculations into account. Taken together, these two calculations predict a sharp drop in cereals area, on average by 25 per cent, when the adjustment to the 2003 reform is completed. They also show that the reduction in spring cereals will be twice as large as the reduction in autumn cereals. The calculations predict a strong increase in the area of fallow land, and a reduction in grassland area. The cereals area is expected to decline the most in the forest districts and in the northern plain districts. At the same time, the areas of fallow land will increase the most in the same districts. According to comparative agricultural statistics, 2003 and 2006, the cereals area has declined sharply and the area of fallow land has increased somewhat, whereas the grassland area has increased sharply.

The two model calculations predict a decline in the number of animals, and the largest effect is expected for bovine animals. However, no such decline has yet shown up in data on actual changes. For instance, the number of suckler cows and sheep increased from 2003 to 2006.

What will the environmental effects be?

Cultural heritage and biodiversity Landscape elements: The choice of what to produce and the possibility of keeping livestock are important factors for the maintenance of agriculture in all of Sweden, and thereby for the continued management of the land. In addition, grazing animals provide basic management of landscape elements. If the number of livestock declines, this will have a negative effect on cultural heritage. The reform’s effect on crop distribution on arable land will have no effect on the preservation and visibility of culturally significant landscape elements.

Rural buildings: In most places, buildings in rural areas are mostly built on farms. At the same time, there has been a sharp decline in the number of buildings that have been erected in order to fulfil a function in agricultural production, and that still do so. To what extent such old farm buildings can be maintained depends on the economic development of agriculture, in what part of Sweden they are situated, and the scale of the agricultural activity. It is likely that the reform will have no large effect on this general structural development.

Biodiversity on arable land: An increase in the area of fallow land in the southern plain districts would be a good thing, since fallow land currently only make up a fairly small share of total arable land. If fallow areas are placed in the right locations in the arable landscape, they can become valuable biotopes in an otherwise homogenous landscape dominated by cereals. Low-yielding pastures can have high environmental value. On the other hand, the effects of more extensive grazing are not known. Some studies indicate that if grazing were more extensive than today this would benefit biodiversity, and that too intensive grazing has a negative effect on many species. However, in the experience of the County Administrative Boards, several pastures are already subject to insufficient management, and any further deterioration as a result of the reform would have a negative effect on biodiversity.

Environmental load Phosphorous losses: Loss of phosphorous depends on many factors. The role of each factor has not been evaluated, however, which makes it very hard to say anything in general about the effects of various changes. The gaps in our knowledge regarding phosphorous are large; in particular, there are no results from applied trials. This is why a questionnaire on the potential effects of the 2003 reform on phosphorous losses was sent to twelve experts with in-depth knowledge of phosphorous and agriculture. Their conclusion is that the expected changes are fairly insignificant, except the increase in fallow land. If this takes the form of permanent fallow under vegetable cover, this would reduce the phosphorous losses as a result of reduced 12

erosion by surface water. However, this effect might be countered by other effects that are less known today, for instance phosphate leaching from frozen plant parts. As regards the effects of a reduced number of animals, the experts do not agree.

Nitrogen losses: The reform is believed to cause a strong reduction in arable land in use. The expected decline in cereals area, by 25 % from the 2001-2003 average, will be a particularly important factor in reduced nitrogen leaching. The total crop and area changes are estimated to lead to reduced nitrogen leaching by some 6 000 tonnes. This is a large decrease, and would mean that agriculture will contribute significantly to the fulfilling of the Environmental Quality Objective of reduced nitrogen leaching.

The largest changes are a result of an expected decline in cereals growing in the plain districts in Northern Götaland and in Svealand, and in the forest districts in Götaland. In the agricultural areas of southern Sweden (plain districts in southern Götaland and central districts in Götaland), there will be a smaller effect on cultivation.

Nitrogen leaching is affected by the size of the arable land area under active cultivation, and which crops are grown. In addition, nitrogen leaching is also affected by soil preparation and the intensity of fertilization. Permanent grassland causes much less nitrogen leaching than cultivation in which the soil is prepared every year.

Ammonia: Ammonia emissions are estimated to be 2 300 tonnes less, as a result of the 2003 reform. This difference is equivalent to five per cent of total ammonia emissions from agriculture in 2003. Most of the decline is due to changes in the number of bovine animals.

Reductions are expected in all agricultural areas, but in relative terms the forest districts are affected the most.

Greenhouse gases: As a result of the 2003 reform, total emissions of greenhouse gases from agriculture are expected to decline by nine per cent compared to the 2001-2003 average. Most farm animals will decline as a result of the reform. However, the largest reductions are expected in bovine animals, particularly in young bulls and heifers. Their metabolism and manure production, and the associated manure management, cause a large share of agriculture’s emissions of methane and nitrous oxide. Losses of nitrous oxide from land are also declining, which to a large extent is the result of lower fertilizer use.

Plant protection: The estimated reduction in areas sown to spring cereals, autumn cereals and oilseeds will cause a total reduction in the use of plant protection products by 155 tonnes per year. The effects of the increased share of fallow land and grassland are harder to predict.

These areas will probably be permanent, and based on previous studies one can assume that some 90 per cent of the permanent fallow land will be chemically terminated. If we assume that the new areas of permanent grassland will be terminated every five years and that the new areas of fallow land will not be terminated at all, this would result in an increase of glyphosate use by more than six tonnes. If one looks at the total effect of, on the one hand, the decline in cereals and oilseeds and, on the other hand, the increase in fallow land and grassland, the net effect is a reduction in plant protection use by 149 tonnes. This corresponds to eight per cent of the average sales in 2003-2005.

Conclusions The model calculations predict, when the agricultural reform of 2003 is implemented, a sharp decline in cereals area. The area of fallow land (uncultivated land) is expected to increase correspondingly. The actual changes until 2006 confirm a decline in cereals area, but the increase in fallow land has not yet been as extensive as predicted.

13

The model calculations’ definition of fallow land is all land where no harvest is brought in.

However, the models cannot handle dynamic effects, and farmers do not always act as the models expect. For instance, farmers may chose to refer to the same land as fallow or as grassland in their applications for support, depending on the rules of support and interpretations.

Whether or not any harvest is brought in cannot be seen from available data. According to a questionnaire on increased cultivation of grassland, most farmers have chosen permanent, extensively cultivated grassland. From an environmental point of view, this is more or less the same thing as permanent fallow land under vegetable cover. This means that the models’ predicted increase in fallow land is, in a way, confirmed by the actual increase in grassland.

The pasture area is, according to the model calculations, expected to increase slightly as a result of the reform. The actual pasture area has increased fairly strongly from 2003 to 2006.

To some extent, this can be explained by changed rules for the reporting of pasture areas.

Taken together, the model calculations predict a decline in the number of animals, particularly bovines. The actual number of animals has not declined much from 2003 to 2006. There has even been an increase in the number of sheep and suckler cows. This may be explained by increased meat prices as an indirect effect of the reform. It is also possible that the 2003 reform and decoupling benefit extensive meat production more than the models expect.

The environmental effects will probably not be as large as the used model calculations predict. One reason is that arable land with the lowest yield and the lowest environmental load is likely to be the first to be withdrawn from production. Another reason is that the pastures that emerge as a result of the Single Payment Scheme are of fairly low environmental and cultural heritage value. The predicted decline in bovines is partly compensated by the use of sheep and horses as grazing animals. Horses are often used on the small farms that are new to the support system.

As regards biodiversity and cultural heritage, the changes predicted as a result of the reform are mostly positive. The increased fallow and, probably, more extensively managed grassland will benefit biodiversity, provided that the fallow land and the grassland end up in intensively farmed areas. However, it is considered negative for biodiversity that the cereals area declines in forest districts. The reduced number of animals means that more stables will be abandoned as production sites. However, continued maintenance of farm buildings and the maintenance of culturally significant elements on arable land are mostly linked to other factors than crop distribution and livestock keeping. On the other hand, increased pasture area would contribute to making landscape elements more visible.

Since it is difficult to predict how the agricultural reform will affect management of pastures, it is also hard to predict the reform’s effect on biodiversity. Still, the most likely outcome is that pastures will grow wild if the number of animals declines as expected at the same time as the pasture area increases.

At the same time, analyses show that there is no connection between changes in the number of animals and in the pasture area at the municipal level. This suggests that there is still sufficient grazing potential in many regions, and that more animals can be transferred to the pastures if the financial incentive is there.

The environmental load is expected to decrease as a result of the reform. However, these changes also mean a drop in cereals production by some 750 000 – 1 000 000 tonnes.

14

Nitrogen losses are believed to decline sharply due to decreased agricultural area, and ammonia losses are expected to decline significantly as a result of fewer animals. On the other hand, the effect of these factors on phosphorous losses is uncertain.

Increases in fallow land, provided that they will be permanent and under vegetable cover, may reduce losses of phosphorous as a result of reduced erosion by surface water. As regards fewer animals and phosphorous losses, the experts had no clear answers about what the effects may be. In the experts´ opinion, it might be possible to correct 10-40 % of the anthropogenous part of agriculture’s phosphorous losses.

In total, the area changes are expected to lead to reduced nitrogen leaching by 6 000 tonnes of nitrogen. This corresponds to eleven per cent of total nitrogen leaching in 2003. Reductions in nitrogen leaching take place in all agricultural areas, but are relatively higher in central and forest districts.

The expected decline in the number of animals, mostly of bovines, results in reduced ammonia emissions. This is calculated to correspond to five per cent of total ammonia emissions from agriculture in 2003. Reductions are expected in all agricultural areas, but relatively more in forest districts and in northern Sweden.

The changes in cultivated areas and number of animals have an effect on the emissions of methane and nitrous oxide from agriculture. As a result of the reform, the total emissions of greenhouse gases from agriculture are expected to decline by some nine per cent. However, the environmental effect of this is dubious, if the number of animals and animal production decline while for instance our meat consumption remains unchanged. Emissions of greenhouse gases are a global problem, and its environmental effects are independent of where the production takes place.

The decline in areas sown to spring cereals, autumn cereals and oilseeds results in reduced use of plant protection products. If one considers these declines together with the increase in grassland, the result is a total decline in the use of plant protection products by eight per cent.

15

1 Inledning 1.1 Rapportens inriktning I denna rapport görs en bedömning av vilka miljöeffekter den nya jordbruksreformen kommer att orsaka på grund av de förväntade förändringarna av jordbruksproduktionen. Föresatsen har varit att renodla studien så att endast jordbrukspolitikens påverkan på jordbruksutvecklingen analyseras.

I samband med att den nya jordbruksreformen skulle genomföras och gårdsstödet införas gjordes ett flertal förutsägelser om i vilken omfattning jordbruksutvecklingen skulle komma att påverkas av den nya politiken. De flesta av förutsägelserna pekade på relativt stora förändringar i djurhållning och grödfördelning.

Syftet med rapporten är att förklara vilka miljöeffekterna kan bli efter en anpassning till 2003 års jordbruksreform.

Studien genomförs genom att ur flera aspekter analysera hur den förväntade jordbruksutvecklingen kommer att påverka miljön. En sammanställning görs av tidigare gjorda prognoser. Dessutom görs en genomgång och presentation av vilka påverkande faktorer som har betydelse för miljötillståndet.

En viktig del av rapporten är att analysera hur tidigare prognoser om jordbruksreformens påverkan på jordbruket överensstämmer med de faktiska förändringar som skett från 2003 och fram till 2006. I de faktiska förändringarna inkluderas dock allt som påverkat jordbrukets utveckling och inte bara den påverkan som är en följd av 2003 års jordbruksreform.

1.2 Metod Vid analyserna av hur jordbruket påverkas av den nya jordbruksreformen har ett antal faktorer valts ut som kan hjälpa till att förutse den kommande utvecklingen inom jordbruket.

Några av de faktorer som analyseras är: -

Förändringar i grödareal: areal spannmåls- och oljeväxtgrödor, träda, vall och betesmarker

-

Förändringar i djurhållning: antal mjölkkor, antal nötkreatur, antal får och antal slaktsvin

-

Strukturella förändringar: företagsstruktur och landskapsstruktur

-

Förändringar i produktionsinriktning; djur- eller växtodlingsproduktion

Analyserna utgår ifrån förändrad lönsamhet och en regional fördelning och de redovisas genom förändrad grödfördelning, djurhållning, markanvändning och struktur. Därefter knyts de prognostiserade förändringarna på regional nivå till de olika miljöeffekterna.

De enkäter och studier som använts för att analysera effekterna av den nya jordbruksreformen och den allmänna utvecklingen inom jordbruket är: -

Jordbruksverkets rapporter ”Jordbrukspolitiken och miljön, 2003 års jordbrukspolitiska reform” och ”Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform” (Jordbruksverket 2003, 2004b & 2006a)

-

Landja: s prognos ”Sveriges lantbruk hösten 2005” (Johansson 2005)

-

LRF: s prognoser ”Lantbruksbarometern 2005/06” och ”Lönsamhet 2005/06”(LRF 2005 & 2006 och LRF Konsult 2006)

17

-

Svensk Mjölk: s prognos ”Mjölkföretagarpanelen hösten 2005” (Svensk Mjölk 2006)

-

Livsmedelsekonomiska institutets prognoser ”Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken” och ”Frikopplade stöd – konsekvenser för svenskt jordbruk”(Livsmedelekonomiska institutet 2003 & 2005b)

-

Studien ”Svenskt jordbruk om oljan kostar 100 $ per fat” (Jonasson 2005)

-

EU-kommissionens prognos ”Impact Assessment of the Mid-Term Review Proposals” som togs fram inför MTR (Europeiska kommissionen 2003a)

1.3 Projektorganisation Föreliggande rapport har tagits fram av en arbetsgrupp inom projektet CAP:s miljöeffekter.

Projektet är ett regeringsuppdrag till Jordbruksverket som i samverkan med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet fortlöpande ska utvärdera jordbrukspolitikens miljöeffekter.

Följande personer har ingått i arbetsgruppen: Magnus Bång, Jordbruksverket

Ingrid Rydberg, Naturvårdsverket

Camilla Eriksson, Riksantikvarieämbetet

Johan Wallander, Jordbruksverket

Lovisa Eriksson, Jordbruksverket

Johan Wahlander, Jordbruksverket

Kersti Linderholm, Naturvårdsverket

Martin Sjödahl, Jordbruksverket

Bo Norell, Jordbruksverket

Torben Söderberg, Jordbruksverket

18

2 Vad innebär 2003 års jordbruksreform?

2.1 Frikopplade stöd Kommissionen lade i januari 2003 fram ett förslag till reformering av jordbrukspolitiken.

Förslaget baserades på halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken (Mid Term Review). Den nya reformen (2003 års jordbruksreform) godkändes av medlemsstaterna sommaren 2003 och i Sverige infördes reformen i januari 2005. Målet med reformeringen var att öka konkurrenskraften i jordbruket inom EU, åstadkomma ett mer marknadsorienterat jordbruk samt få till stånd en bättre balans mellan olika stöd och stärka utvecklingen av landsbygden. Den innebär även en successiv minskning av direktstöden till förmån för stöden till landsbygdsutveckling, som ska öka med tre procent för år 2005, fyra procent år 2006 och fem procent från och med år 2007. Reformeringen av direktstöden innebar att ett fast belopp per hektar (gårdsstöd), baserat på det i regionen (landet) genomsnittligt utbetalda stöden åren 2000–2002, infördes i stället för de tidigare produktionsbaserade stöden (djurbidrag och arealersättning) som varierade beroende på varje gårds årliga produktion. Detta innebär att stödet frikopplas från produktionen. Det frikopplade stödet ger upphov till så kallade stödrätter som jordbrukaren kan sälja med eller utan medföljande mark. Vid införandet av jordbruksreformen hade EU:s medlemsstater möjlighet att genomföra frikopplingen på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vilka stöd skulle frikopplas och i vilken utsträckning? På vilken typ av mark skulle de frikopplade ersättningarna fördelas (egentligen skulle stöden fördelas på enbart åker men även en fördelning på betesmark blev möjligt). Skulle ersättningen fördelas per företag eller spridas över arealen i större regioner? Effekterna av olika tillämpningar analyserades inom CAP:s miljöeffekter (SJV 2003). Det har även skett i andra sammanhang.

2.2 Motiv för den svenska blandmodellen Två målsättningar dominerade regeringens överväganden vid den svenska tillämpningen av den nya reformen, nämligen jordbrukets konkurrenssituation på kort och på lång sikt samt möjligheterna att bevara landets betesmarker och uppnå miljömålen (Regeringens skrivelse 2003/04:137). Dessa överväganden innebar att ett frikopplat gårdsstöd infördes enligt den s.k. blandmodellen. Denna innebar i huvudsak en regionalisering av de tidigare stöden (djurbidrag och arealersättning). Stödnivån till betesmark blev dock enhetlig i hela landet. Men en viss del av stöden inom animaliesektorn förblev gårdskopplade. Övergångsvis behålls en koppling av handjursbidragen till produktionen. Prisstödet till mjölk sänks ytterligare och mjölkbidraget övergår fullt ut till det frikopplade gårdsstödet senast år 2007.

En blandmodell har ett antal fördelar jämfört med en ren gårdsmodell. Till fördelarna hör att all mark inom en region kan ges ett relativt högt grundvärde som i princip omfattar all jordbruksmark. Således fördelas stödet på både åker och betesmarker.

2.3 De största förändringarna Gårdsstödet (det nya stödet) ges till jordbrukare oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Kravet är att marken ska hållas öppen (skötselkravet) och att regler om miljö, djurskydd, mm. (verksamhetskraven) uppfylls. Blandmodellen innebär att stödet utjämnas så att all jordbruksmark, per region, får lika mycket i stöd (vall, spannmål eller uttagen areal spelar ingen roll). All betesmark i landet får ett enhetligt gårdsstöd. Genom gårdsstödet har en mer extensiv skötsel av jordbruksmark gynnats jämfört med tidigare när jordbrukarna för att få arealersättningen måste följa strikta produktions- och trädeskrav.

19

Gårdsstödets regler Gårdsstöd kan fås för all jordbruksmark som brukas och sköts enligt skötselkraven, de som det finns stödrätter till och de som har anmälts i SAM-ansökan (www sjv se).

Jordbruksmark För att få gårdsstöd utbetalt måste all jordbruksmark på fastigheten redovisas, det vill säga både åker och betesmark. Åkermark Åkermark är mark som används till växtodling eller bete och som är lämplig att plöja. En åkermark ska kunna plöjas utan större förberedande åtgärder.

Betesmark Betesmark är mark som används till bete och som inte är lämplig att plöja. Det har ingen betydelse vilken sorts betesdjur som betar marken. Som betesmark räknas även, slåtteräng som inte är lämplig att plöja och som på eftersommaren används till slåtter, skogsbete som länsstyrelsen har fastställt, fäbodbete som inte är skogsmark samt alvarbete på Öland och Gotland.

Tvärvillkor Tvärvillkoren innebär skötselkrav för jordbruksmark och verksamhetskrav för jordbruksverksamhet. För att få utbetalt fullt gårdsstöd måste villkoren uppfyllas. Det innebär att all jordbruksmark ska sköta enligt skötselkraven och att verksamhetskraven måste följas.

Det är inte några helt nya regler som införs, de finns redan i olika regelverk. Det nya är att ersättningsbeloppen för jordbruksstöden kommer att påverkas om det bryts mot något av tvärvillkoren.

Koppling till miljö- och djurskyddslagar Syftet med införandet av tvärvillkor är att efterlevnaden av olika regler ska förbättras; exempelvis hänsynen till den yttre miljön och djurskyddet. Det hade varit svårt att inför Europas skattebetalare och skötsamma jordbrukare försvara utbetalningar av stöd till jordbrukare som allvarligt åsidosatt till exempel miljö- och djurskyddsregler.

Skötselkrav Skötselkraven kallas även för hävdvillkor. All jordbruksmark ska hållas i god jordbrukshävd.

Skötselkraven för åkermark innebär att de bestämmelser som tidigare fanns för träda på uttagen areal nu gäller på all träda. Dessutom tillkommer skötselkrav för betesmark.

Verksamhetskrav Verksamhetskraven innebär att de gällande svenska reglerna för jordbruksverksamhet, vilka även bygger på EU:s regelverk, ska följas. Kraven handlar om att alla som får stöd ska följa de för verksamheten gällande reglerna för folkhälsa, djurhälsa, växtskydd, miljö eller djurskydd. Kontrollerna utförs av den myndighet som idag har tillsynen, exempelvis kommun och länsstyrelse. Om det bryts mot verksamhetskrav eller skötselkrav kan stödbeloppet komma att minska eller om det sker avsiktligt dras in helt.

Stödrätter För att få gårdsstödet utbetalt måste det finnas stödrätter till marken. Gårdsstödet betalas ut för det antal hektar jordbruksmark som en jordbrukare ansökt om och som han har stödrätter till. Stödrätterna tillhör jordbrukaren och är inte kopplade till marken.

20

Uttagen areal (träda) Från 2006 är det antalet stödrätter för uttagen areal som bestämmer hur mycket mark som ska vara uttagen areal. Att ha mark som uttagen areal innebär att marken inte får användas till livsmedels- eller foderproduktion (undantaget är till ekologisk produktion). Dock får det odlas industri- eller energigrödor på den uttagna arealen. Totalt har det delats ut cirka 120 000 stödrätter för uttagen areal (hektar). Antalet uttagsrätter har beräknats efter det antal hektar uttagen areal (obligatorisk EU-träda) som fanns i genomsnitt referensåret 2000/2002.

2.4 Landsbygdsprogrammet Utöver gårdsstödet är landsbygdsprogrammen viktiga jordbrukspolitiska åtgärder. Ett nytt landsbygdsprogram för Sverige kommer att träda i kraft 2007 och det kommer att gälla till och med 2013. I landsbygdsprogrammet finns utöver miljöersättningarna projektstöd, företagsstöd och regionala stöd. Men 75 % av den totala budgeten går till miljöersättningarna.

Vid utformningen av det nya landsbygdsprogrammet har gårdsstödet varit en av de grundförutsättningar som programmet anpassats efter. Åtgärderna inom landsbygdsprogrammet skiljer sig på flera punkter från gårdsstödet. En viktig punkt är att det bara delvis finansieras av EU - varje land måste normalt sett ställa upp med minst 45-50 % beroende på stödåtgärd. En annan skillnad är att gårdsstöden är generella, vilket i princip betyder att alla producenter som söker dem också får gårdsstödet utan omfattande krav på motprestationer. Åtgärderna inom landsbygdsprogrammet är däremot kopplade till krav på skötsel eller särskilda brukningsmetoder och kan även innebära ett åtagande på minst fem år.

Det nya gårdsstödet kan påverka möjligheten att ge miljöersättning på flera olika sätt. Det är inte möjligt inom miljöersättningen att ersätta jordbrukaren för det som ändå måste göras för att uppfylla tvärvillkoren. Kostnader för att hålla betesdjur kan däremot ersättas efter det att de flesta djurbidragen försvunnit.

Eftersom 2003 års reform i sig gynnar extensiv markanvändning kan miljöersättningar för åtgärder i denna riktning få en lägre effekt. Detta gäller t.ex. vallstödet där det kan bli lönsamt att söka för större arealer än idag när spannmålsodlingens lönsamhet minskar. Om dessa arealer utan ersättning skulle ha varit långliggande bevuxen träda finns det ingen särskild miljövinst med att de kallas för vall istället. Jordbrukaren slipper dessutom de specifika miljökraven på trädan om den godkänns som vall. Samma principiella problem gäller även för ersättning för ekologisk odling och ersättning till fånggrödor och vårplöjning där man betalar för en miljömässigt bättre odling jämfört med traditionell odling men inte jämfört med miljövänlig bevuxen träda (Jordbruksverket 2005d).

I och med gårdsstödets införande kan jordbrukaren få både ersättning för skyddszoner och gårdsstöd för samma mark. Det är dock inte möjligt att ge ersättning för insådd eftersom det finns krav på markvegetation på åker enligt tvärvillkoren. Ersättning kan däremot utgå för skötsel av skyddszon samt för kompensation för utebliven odling. Åtgärder för minskat kväveläckage ska enligt landsbygdsprogrammet ses som ett komplement till bestämmelserna om höst- och vinterbevuxen mark, genom att den stimulerar en ökad odling av fånggrödor och andelen höst- och vinterbevuxen mark utöver gällande krav. För övriga miljöersättningar som ges till grödor som kan utgöra höst- eller vinterbevuxen mark, t.ex. ersättning för ekologisk odling av vissa grödor samt vallodling, bedöms reglerna för höst- eller vinterbevuxen mark inte heller vara något hinder för att lämna ersättning.

Om lönsamheten i spannmålsodlingen minskar och extensivare odling av vall relativt sett blir mer lönsam kan en övergång till ekologisk odling förbättra lönsamheten eftersom kostnaden har minskat för att kvalificera sig för eko-stödet. Detta innebär en möjlighet för jordbrukarna att genom miljöersättningarna förbättra lönsamheten.

21

3 Hur kommer jordbruket att påverkas?

Ett generellt problem vid en bedömning av jordbruksreformens effekter är att historiska erfarenhetsunderlag saknas. Att relevanta underlag saknas beror både på att lönsamhetsförändringarna är stora, och på att stödformen med frikopplade stöd inte funnits tidigare.

I viss utsträckning kan gårdsstödet liknas vid det omställningsstöd ”Omställning 90” som tillämpades i början av 1990-talet. Ett problem med att jämföra med den perioden är att omställningspolitiken kom att bli inaktuell i samband med EU-inträdet år 1995 och att verkningarna av Omställning 90 inte hann bli fullt synliga. Dessutom finns delar av marknadsregleringarna fortfarande kvar i 2003 års jordbruksreform. För Omställning 90 var syftet att helt avveckla marknadsregleringarna och även långsiktigt ta mark ur livsmedelproduktion genom ett rent produktionsförbud (Livsmedelekonomiska inst. 2005a).

Kapitlet består av en kort presentation av befintliga prognoser om den framtida jordbruksutvecklingen efter reformen och de resultat som kommit fram genom dessa undersökningar (kap 3.1 och 3.2). I bilaga 1 finns en längre sammanfattning av de enkäter, statistiksammanställningar och modellberäkningar som använts vid analysen av den förväntade utvecklingen inom jordbruket som en följd av 2003 års jordbruksreform. Vidare görs en sammanvägning av de studier som bedömts vara mest relevanta för hur reformen kommer att påverka utvecklingen (kap 3.3). Slutligen görs en genomgång av de faktiska förändringar som hittills har skett i det svenska jordbruket (kap 3.4). Dessa förändringar relateras hela tiden till 2003 års jordbruksreform.

3.1 Prognoser utifrån enkäter och statistik Enkätundersökningen ”Sveriges lantbruk hösten 2005” (Johansson 2005) tar upp jordbrukarnas framtidstro och -planering. Frågorna i undersökningen handlar speciellt om vad jordbrukarna tror om odlingen 5-10 år framåt i tiden: Till 2010 förväntar sig 40 % av jordbrukarna att vallen kommer att öka istället för att minska, medan cirka 30 % av jordbrukarna förväntar sig att trädan kommer att öka istället för att minska.

Sannolikheten att arealen vall och träda kommer att öka bedöms vara stor. Sannolikheten för att vallen kommer att öka bedöms som större än för trädan!

I rapporten ”2003 års jordbrukspolitiska reform” (Jordbruksverket 2004b) begränsas analysen till att bedöma effekterna på den totala produktionen av spannmål, mjölk- och nötkött. Några av frågorna som tas upp är: kan frikopplingen ge upphov till en förändrad takt i strukturutvecklingen, kan frikopplingen ge upphov till regionala tyngdpunktsförskjutningar och kan frikopplingen ge upphov till en förändrad användning av marken för främst vall och betesmark: Sannolikheten är stor att spannmålsproduktionen minskar och då främst i områden med låg avkastning. Mjölkproduktionen minskar också sannolikt och då främst i områden med många små besättningar. Nötköttproduktionen är svårare att förutse. Inkomstbortfallet är mindre och produktionen är till stora delar områdesneutral.

23

I Jordbruksverkets rapportserie ”Effekterna av jordbruksreformen” (Jordbruksverket 2005b) har ett system med indikatorer upprättats. Jordbruksverket redovisade i september 2004 en första analys av de långsiktiga effekter som reformen kan komma att ge upphov till. Därefter har ett flertal lägesrapporter med analyser getts ut: Mellan åren 2004 och 2006 har arealen med spannmål minskat med tolv procent medan arealen med vall och träda har ökat med 13 % respektive 14 %. Minskningen av spannmål och ökningen av vall och träda har framförallt skett i de ”svaga” jordbruksbygderna.

LRF:s enkätundersökningar ”Lantbruksbarometern 2005 och Lantbruksbarometern 2006” redovisar jordbrukarnas egna bedömningar och förväntningar om bland annat lönsamhet, investeringar och den egna ekonomin (LRF 2005 & 2006). Antalet tillfrågade jordbrukare var över 4 000. Skillnaderna mellan länen var stora och skillnaderna mellan olika produktionsgrenar var också stora. Den nya jordbrukspolitiken kommer att påverka lönsamheten i jordbruket ansåg flertalet. Men bedömningarna gick isär: Av de mjölkproducenter, totalt 25 %, som uppger att de ska upphöra med mjölkproduktion avser 54 % att övergå till nötköttproduktion. Av de mjölkproducenter som har mindre än 35 mjölkkor uppger 37 % att de avser upphöra med produktionen. Av de producenter som har fler än 35 mjölkkor avser 14 % att upphöra med produktionen. Det var fem procent färre producenter som avsåg att upphöra med mjölkproduktionen 2006 än det var 2005, men det var 14 % fler 2006 som avsåg att övergå till nötköttproduktion. Av jordbrukarna är de med växtodling mest pessimistiska och de med fjäderfäproduktion mest positiva.

LRF Konsults rapport ”Lönsamheten 2005” redovisar utvecklingen i företagen under 20012005 samt en prognos för 2006 (LRF Konsult 2006). Lantbruksföretagens utveckling och prognos beskrivs genom så kallade ”typföretag” som bygger på de resultat som LRF Konsult årligen tar fram genom en statistikbearbetning av sitt omfattande bokföringsmaterial: Mycket tyder på att många av mjölkproducenterna i ett första skede avser att övergå till nötköttproduktion. På lång sikt blir detta alternativ sannolikt inte ekonomiskt hållbart. Speciellt inte för små besättningar.

Med studien ”Mjölkföretagarpanelen - om framtidstro 2005” har Svensk Mjölk startat en mjölkföretagarpanel där mjölkbönder redovisar vad de tycker, tänker och hur de agerar i olika frågor. I rapporten presenteras frågor som handlar om framtidstron inom näringen (Svensk Mjölk 2006). Drygt 500 mjölkbönder har bland annat fått svara på frågor som: har ni kvar ert mjölkföretag om fem år? Svaret blev: Av dagens (2005) mjölkproducenter avser cirka 15 % att inom de närmaste fem åren definitivt upphöra med mjölkproduktionen. Det finns dock en klar skiljelinje vid de mjölkproducenter som har fler än 50 kor, vilka till övervägande del tror på en fortsättning.

24

3.1.1 Sammanställning av enkäter och statistik De ovanstående undersökningarna bygger främst på uttalade förväntningar om förändringarna inom jordbruket och de blir därför i första hand en indikation på åt vilket håll ”utvecklingen” kan gå. Styrkan i förändringarna är svårare att gradera. I tabell 1 sammanställs de olika studiernas förväntade effekt på olika produktionsinriktningar.

Tabell 1 Sammanställning av enkät- och statistikstudiernas förväntade förändringar i areal och produktion efter genomförandet av 2003 års jordbruksreform (antalet plus eller minus tecken är en grov uppskattning av förändringens styrka). Egen tolkning av studiernas resultat.

Studie

Spannmålsareal

Oljeväxtareal

Sveriges Lantbruk 2003 års reform

--

Effekter av reformen

-

Lantbruksbarometern

--

Lantbrukets lönsamhet Mjölkföretagarpanelen

+

Vallareal

Trädesareal

++

+

++

+

Nötkött produktion

Mjölk produktion

-

-

-

-

+

-

+

--

3.2 Prognoser utifrån presenterade modellberäkningar Jordbrukverkets rapport ”Jordbrukspolitiken och miljön” analyserar frikopplingen av arealoch djurbidrag under några hypotetiska antagande (Jordbruksverket 2003). Det är inte en analys av det förslag som kommissionen lade fram 2002/2003. De analyser av frikoppling som görs i rapporten syftar enbart till att ge en bild av sambanden mellan utformningen av frikopplade stöd och effekterna på miljön: Scenariot i ”Jordbrukspolitiken och miljön” bygger på en fullständig frikoppling och utan någon inverkan av en mjölkreform. Basåret är 2001/03 (ett genomsnitt av 3 år). Scenariot visar på en kraftig minskning av spannmålsarealen, en ökning av trädan och en svag ökning av vallen. Studien visar även på oförändrad mjölkproduktion och minskad nötköttproduktion

I Jordbruksverkets rapport ”Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform” genomfördes ett arbete med att identifiera hoten och möjligheterna för betesmarkerna på tre olika sätt. En kartläggning av strukturen på betesmarkerna med hjälp av utdrag från Jordbruksverkets arealdatabas, beräkningar för några typföretag och beräkningar på nationell och regional nivå med datamodellen SASM (Jordbruksverket 2006a). Enligt modellberäkningarna kan arealen betesmark som hålls i hävd komma att öka som en följd av de ökade stöden till betesmarkerna: Betesmarker med hög avkastning missgynnas av jordbruksreformen eftersom det till dem krävs mer betesdjur. Ett lågt hävdkrav för gårdsstödet ökar möjligheterna att bevara större areal. Det står dock i viss konflikt med att hålla markerna med miljöstöd väl hävdade. Dikorna med tillhörande ungdjur får en central roll för bevarandet av betesmarkerna. Möjligheterna att få nötköttproduktionen lönsam är dock begränsade. Betesmarkernas arrondering och beskaffenhet har stor betydelse för kostnaderna och därmed för det ekonomiska intresset att hålla markerna i hävd. Små skiften på gårdar som helt upphör med djurproduktion är särskilt hotade.

25

Europeiska kommissionen gjorde några prognoser i samband med (MTR) halvtidsöversynen.

Kommissionens analys gällde effekterna inom EU-15, men de tog även upp effekterna vid utvidgningen (Europeiska kommissionen 2003a, 2003b, 2004, Teagasc 2003). De viktigaste slutsatserna från dessa analyser var: Spannmålsproduktionen i EU sjunker med åtta procent till förmån för vallodling som ökar med 21 %, men även andra grödor som med tidigare stödsystem inte var stödberättigade ökar. Trädan ökar med 13 %. Trädan ökar då det är möjligt att lägga hela marken i träda och ändå få stöd. Eftersom MTR innebär att de tidigare djurbidragen införlivas i gårdsstödet förlorar nötköttsproduktionen i lönsamhet relativt andra produktionsinriktningar. Resultatet blir en minskning av nötköttsproduktionen med sex procent.

Livsmedelsekonomiska institutets studie ”Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken” innebar att en konsekvensanalys gjordes av den s.k. halvtidsöversynen (MTR) på rådande reform, Agenda 2000. Analysen utfördes med hjälp av en simulationsmodell, CAPRI (Livsmedelekonomiska institutet 2003). Alla aspekter kan inte tas hänsyn till i en analys som denna. Framförallt kan inga dynamiska effekter fångas upp (exempelvis den pågående strukturrationaliseringen). Resultaten bör därför tolkas med stor försiktighet. Analysen består av en jämförelse mellan Agenda 2000 fullt genomfört och reformförslaget i MTR fullt anpassat och är inte en jämförelse med dagsläget. De viktigaste resultaten blev följande: Spannmålsproduktionen kommer att minska medan bioenergiproduktionen och trädan kommer att öka. Nötköttproduktionen kommer att minska, men produktionen av gris- och fjäderfäkött kommer att öka. Mjölkproduktionen kommer att öka om/när kvoterna försvinner De nya medlemsstaterna antas få samma trend som EU-15 Resultaten indikerar att vid en genomförd anpassning skulle EU: s spannmålsproduktion minska med knappt två procent nötköttsproduktionen med knappt tre procent och mjölkproduktionen med två procent.

Livsmedelsekonomiska institutets studie ”Frikopplade stöd - konsekvenser för svenskt jordbruk” redovisar hur 2003-års jordbruksreform påverkar jordbruket, marknaderna för jordbruksprodukter och samhällsekonomin. Simulationsmodellen CAPRI har använts för att genomföra analysen (Livsmedelekonomiska institutet 2005b). Reformen jämförs med en fullt genomförd Agenda 2000 (den förra reformen). Studien påvisar tydliga regionala skillnader.

Den viktigaste skillnaden mellan regionerna är att förskjutningen från spannmål till träda är kraftigare desto längre norrut i landet man kommer. Skillnaderna mellan regionerna blev relativt små när det gäller effekten på djurantalet: Analysen visar att trädesarealen i Sverige ökar kraftigt på grund av frikopplingen. Detta som en följd av att spannmålsodling, som inte är lönsam utan arealbidrag, läggs ned. Arealen spannmål minskar med 14 %. Inom animalieproduktionen uppkommer de största effekterna för nöt- och fårköttsproduktionen. Producerad kvantitet nöt- och fårkött i Sverige beräknas minska med tio procent p.g.a. reformen. Antalet mjölkkor påverkas inte.

Jonassons studie ”Svenskt jordbruk om oljan kostar 100 $ per fat” belyser frågan om vad som händer med svenskt jordbruk om oljepriset stiger till 100$ per fat (Jonasson 2005). Eftersom orsakssambanden i många fall är komplexa har en datamodell använts för att illustrera effekter av ett bestående oljepris på 100 $ per fat. Beräkningarna har genomförts med en matematisk programmeringsmodell för jordbruket i EU-25 och bygger på antagandet att den svenska energiskatten är oförändrad och att övriga EU länder närmar sig vår nivå:

26

Ett höjt oljepris får ett kraftigt genomslag för jordbruket. De kostnadsökningar som följer av höjt oljepris skulle vara katastrofala för svenskt jordbruk om de inte genererade följdeffekter i form av efterfrågan på energi och höjda priser på importerade livsmedel. En tredjedel av åkermarken i Sverige skulle kunna bli aktuell för energiproduktion vilket är betydligt mer än i EU som helhet där andelen stannar på en femtedel. Det bör då även påpekas att energiproduktionen i Sverige i huvudsak skulle förläggas till slättbygderna.

3.2.1 Sammanställning av presenterade modellberäkningar De modellerade förändringarna i de olika studierna som en följd av 2003 års jordbruksreform sammanfattas i tabell 2. Observera att både förutsättningar, referensår och använda beräkningsmodeller varierat mellan de olika studierna. Det blir därför en stor spridning i de presenterade modellresultaten. En jämförelse av resultaten bör ske med stor försiktighet.

Tabell 2 Sammanställning av de modellerade förändringarna i djurantal och arealer vid en anpassning till 2003 års jordbruksreform. Resultaten är uttryckta i procent av ett referensscenario som varierat mellan analyserna. De flesta beräkningarna utgår dock från motsvarande bibehållen Agenda 2000.

Studie

Spannmålsareal

Vallareal

Trädesareal

Betesmarksareal

Nötköttproduktion antal djur

EU-komm.

-8%

SLI 2003

-4%

12 %

-4%

SLI 2004

- 14 %

69 %

- 10 %

Jonasson

4%

SJV 2003 SJV 2006 VARIATION

- 62 %

Mjölkproduktion antal djur

-6%

2%

464 %

-9%

- 59 %

- 36 %

- 94 %

0%

- 39 %

-6%

103 %

15 %

- 10 %

- 17 %

+4 till –62 %

+2 till –6 %

+12 till + 464 %

+15 till –9 %

-4 till –94 %

0 till –36 %

3.3 Sammanvägning av modellkörningar Två av modellkörningarna från de presenterade studierna har sammanvägts i det nedanstående avsnittet. Målsättningen med sammanvägningen är att visa den förmodade riktningen och relativa styrkan på de förändringar som sker som en följd av den nya jordbruksreformen.

Sammanställningen får därför inte ses som en exakt värdering av hur många djur eller vilka arealer som kommer att finnas fram till 2009/2012, vilket är tidrymden modellerna predikterar.

3.3.1 Beräkningsmodeller och scenarier De modellkörningar som är gjorda och som presenterats har haft mycket varierande utgångspunkter, förutsättningar och dessutom använt olika modelluppbyggnad, vilket orsakat stor variation i resultaten. Till den slutliga sammanvägningen har två av beräkningsresultaten valts ut som varande de mest relevanta. Avgörande var att dessa beräkningar gjordes först 2004 när de flesta av förutsättningarna för 2003 års reform var kända. Körningarna skedde dock med två helt olika beräkningsmodeller, CAPRI och SASM. Simulationsmodellen CAPRI (Common Agricultural Policy Regional Impact Analysis) är en matematisk programmeringsmodell som kan visa hur produktion, priser och handel påverkas av förändringar i jordbrukspolitiken. Beräkningarna sker som en simulation där 2003-års reform jämförs med en fullt genomförd Agenda 2000 (den förra reformen av CAP).

Jämförelsen görs vid en bestämd tidpunkt, år 2009, eftersom CAPRI är utvecklad för att jämföra scenarier vid en given tidpunkt.

27

Att jämförelsen görs vid en given tidpunkt har fördelen att reformens konsekvenser kan särskiljas från andra förändringar som påverkar jordbrukssektorn. Det finns alltid vid modellberäkningar en viss osäkerhet i dataunderlaget, i synnerhet när de ekonomiska förutsättningarna för jordbruket förändras så drastiskt som sker genom den analyserade reformen. Uppbyggnaden och den ekonomiska teori som modellen bygger på gör att en analys utförd med CAPRI tenderar att underskatta konsekvenserna (Livsmedelekonomiska institutet 2005b).

Beräkningar har även utförts med den matematiska programmeringsmodellen SASM (Swedish Agricultural Sector Model). Modellen beaktar de viktigaste produktionsgrenarna i jordbruket, tillgång och priser på insatsmedel, förädling av produkter till handelsvara, regional efterfrågan av olika livsmedel och transportkostnader mellan olika regioner i Sverige.

Modellen har även en regional indelning i sex marknadsregioner. Det blir sammantaget 17 regioner i Sverige med olika naturgivna, politiska eller marknadsmässiga förutsättningar.

Modelltekniken går i korthet ut på att produktionsgrenskalkyler för olika grödor och djurslag kombineras regionalt, för att få högsta möjliga ekonomiska utbyte. Ett antal brister finns dock i modellen som kan ha betydelse för de resultat som kommer fram. Vissa av bristerna beror på modellens konstruktion, andra på bristande dataunderlag (Jordbruksverket 2006a).

Uppbyggnaden och den ekonomiska teori som modellen bygger på gör att en analys utförd med SASM tenderar att överskatta konsekvenserna.

Exempel på brister i SASM modellen orsakade av konstruktionen är; att företagsstrukturen inte beaktas, att effekterna av en påskyndad strukturomvandling inte hanteras korrekt och att imperfektioner på marknader för kvoter, bidragsrätter, kalvar, arrenden mm inte beaktas.

Exempel på brister orsakade av bristande dataunderlag är; att möjligheterna att få miljöersättningar och spridningen i rörliga kostnader hanteras schablonartat, att modellen bara har en produktionsteknik per produktionsgren och att stöden till ekologisk produktion inte är med.

Vid sammanvägningen har endast ett värde eftersträvats för varje förändringsfaktor.

Anledningen är att försöka ge en tydligare bild av storlek och riktning på den förväntade produktionsförändringen. Värdet har åstadkommits genom att helt enkelt ta ett genomsnitt av de båda använda modellernas resultat. För att visa på resultatens variation redovisas också ett intervall (tabell 4). Där intervallet passerar värdet noll, har de sammanvägda modellberäkningarna visat olika riktning, vilket innebär att resultaten från dessa sammanvägda beräkningar är mycket osäkra.

För att få en bättre uppfattning av storlek och betydelse av de beräknade produktionsförändringarna samt för att få en anknytning till nuvarande produktionförhållanden kommer ett genomsnitt av 2001 till 2003 års jordbruksproduktion att användas vid de fortsatta analyserna.

Genomsnittsåret ”2001/2003” har använts som referens för några av de framtagna modellberäkningarna (tabell 3). Värdet kommer i denna rapport fortsättningsvis att representera situationen innan reformen.

Scenariot Fortsatt Agenda 2000 visar beräknade värden som Agenda 2000 reformen skulle leda till om den fått verka fullt ut.

Scenariot Anpassning MTR visar den beräknade produktionen när 2003 års jordbruksreform fått verka fullt ut.

Ansatsen är att uttrycka förändringarna, dels med de absoluta beloppen från beräkningarna, dels med procentsatser av referensåret (tabellerna 3 och 4).

28

Tabell 3 Situationen referensåret ”2001/03”, samt de sammanvägda resultaten för scenarierna Fortsatt Agenda 2000 respektive Anpassning MTR. Värden för hela landet uttryckta i hektar eller antal djur.

2001/2003

Fortsatt

genomsnitt

Agenda 2000

MTR

sammanvägt

sammanvägt

1 184 000

982 000

704 000

Vårspannmål

744 000

584 000

400 000

Höstspannmål

440 000

398 000

304 000

Oljeväxter

59 000

101 000

82 000

Vall

935 000

1 011 000

986 000

Träda

270 000

347 000

669 000

Betesmark

430 000

382 000

439 000

Mjölkkor

413 000

400 000

363 000

Dikor

166 000

182 000

176 000

Ungdjur(nöt)

551 000

464 000

406 000

Får

205 000

180 000

149 000

Spannmål

Anpassning

Källa: En sammanvägning (50/50) av CAPRI- och SASM-beräkningar som gjordes 2004

För att urskilja och beskriva effekterna av 2003 års reform har skillnaden i produktionsvolymer mellan scenarierna Fortsatt Agenda 2000 och Anpassning MTR använts.

Det motsvaras av skillnaderna mellan de vita och svarta staplarna i figur 1.

Referens 2001/2003

Fortsatt Agenda 2000

Anpassning MTR

1 400

1 200

1 000

800

600

400

200

0 Spannmål

Vall

Träda

Betesmark

Mjölkkor

Dikor

Ungdjur (nöt)

Får

Slaktsvin

Figur 1 Grödarealer och djurslag (uttryckta i tusental hektar eller antal djur) för referensåren 2001/2003 och de två scenarierna Fortsatt Agenda 2000 och Anpassning MTR. Källa: tabell 3

29

Om man utgått från referensåret 2001/2003 (dagens situation) vid en jämförelse med Anpassning MTR skulle förändringen (skillnaden) i vissa fall bli positiv istället för negativ.

Det gäller exempelvis för vallen och dikorna.

Anledningen till skillnaderna är att t ex arealen vall och antalet dikor vid referensåret 2001/2003 inte fullt ut varit anpassade till Agenda 2000 reformen. De har faktiskt haft längre kvar till nivån för en genomförd Agenda 2000 reform än den minskning som MTR-reformen medför enligt beräkningsmodellerna (figur 2).

Agenda 2000

förändring av antal dikor

Minskning med MTR- reform mot Agenda 2000

MTR-reform

Ökning med MTR-reform mot 2001/2003

2001/2003

tidslinje

Figur 2 Principskiss: De sammanvägda modellberäkningarna förutser att MTR förändringen av antalet dikor eller vallarealen blir negativ jämfört med fortsatt Agenda 2000, men positiv jämfört med 2001/2003.

3.3.2 Resultat från de sammanvägda beräkningarna I tabell 4 redovisas de förändringar reformen ger upphov till enligt sammanvägningen.

Förändringarna har också relaterats till 2001/2003 års värden.

Modellberäkningarna prognostiserar bl.a. en omfattande minskning av spannmålsarealen, i genomsnitt med 24 %. De sammanvägda resultaten visar också på en kraftig ökad areal träda och en minskad areal vall som en följd av 2003 års reform. Modellberäkningarna förutspår också en minskning i antalet djur. Detta gäller alla djurslag och de största minskningarna beräknas ske för nötkreaturen.

Det kan dock finnas osäkerheter i de sammanvägda modellresultaten. För vissa av de beräknade förändringarna, exempelvis de för dikorna, så ger de enskilda beräkningsmodellerna väldigt skiftande resultat. I en modellberäkning (CAPRI) förutspås dikorna minska med 32 000 djur medan i den andra beräkningen (SASM) förutspås en ökning med 20 000 djur. Även för vallarealen ger modellerna skiftande resultat och riktning på den beräknade förändringen. CAPRI-modellen beräknar att vallarealen ökar med 10 000 hektar, medan SASM-modellen förutspår att arealen minskar med 60 000 hektar (tabell 4).

30

Tabell 4 Förväntade djur- och arealförändringar i Sverige som en följd av 2003 års reform (skillnader mellan scenarierna Fortsatt Agenda 2000 och Anpassning MTR) Ett intervall anges för skillnaderna (maximala gränsvärden) mellan studierna. Tecknet (-) innebär att resultat från bara en studie funnits tillgängligt.

Grödor eller

Förändringar genom reformen

Maximala

djurslag

(Skillnad mellan Fortsatt Agenda 2000 och anpassning MTR)

förändringsintervallet

Spannmål

-278 000

- 403 000 till –153 000

-24 %

Vårspannmål

- 184 000

-250 000 till -117 000

-25 %

Höstspannmål

- 94 000

-153 000 till –36 000

-23 %

Oljeväxter

- 19 000

-33 000 till –4 000

-32 %

Vall

-25 000

-60 000 till 10 000

-3 %

Träda

322 000

155 000 till 487 000

119 %

Betesmark

59 000

(-)

14 %

Mjölkkor

-37 000

-72 000 till 0

-9 %

Dikor

-6 000

-32 000 till 20 000

-4 %

Ungdjur

-58 000

-61 000 till –52 000

-11 %

Får

-31 000

(-)

-15 %

Slaktsvin

-11 000

(-)

-1 %

Förändring i relation till referensåren 2001/2003

Källa: En sammanvägning (50/50) av CAPRI- och SASM-beräkningar som gjordes 2004

3.3.2.1 Regionala förändringar De regionala förändringarna är svårare att förutsäga än de för hela riket. Genom att kombinera de regionala grödarealerna utifrån LBR 2001-2003 (jordbruksstatistiken) med, i första hand, de regionala förändringar som beräknades med CAPRI-modellen (bilaga 1, Livsmedelekonomiska institutet 2005b), har den regionala förändringen skattats.

De sammanvägda modellkörningarna förutspår att spannmålsarealen minskar med, 25 till 40 %, i skogsbygderna och i de norra slättbygderna (tabell 5). Samtidigt kommer trädesarealerna att öka framförallt i dessa områden. I Götalands södra slättbygder (Gss) förutspås en betydligt mindre minskning av spannmålsarealen, cirka 12 000 hektar, vilket motsvarar knappt sex procent av regionens totala spannmålsareal 2001/2003 (tabell 5).

Modellerna förutspår också att arealen höstspannmål i Götalands norra slättbygder (Gns) och Svealands slättbygder (Ss) minskar med drygt 30 000 hektar (25-30 %) för respektive region (tabell 5). Detta är sannolikt en grov överskattning av modellerna då dessa inte klarar att bedöma alla odlingstekniska aspekter, vilka medför t ex att höstspannmålen är det sista som lämnar dessa områden (sid 31). Snarare försvinner först mer vårspannmål.

Enligt modellresultaten beräknas mer av betesmarksarealen komma att utnyttjas. I genomsnitt för hela Sverige beräknas arealen öka cirka 14 % (tabell 4). De regioner där betesmarkerna antas öka relativt sett mest, är i Norrland och de norra slättbygderna. Exempelvis beräknas arealen betesmark öka cirka 16 000 hektar i Svealands slättbygder (Ss), vilket motsvarar cirka 25 % av regionens totala betesmarker 2001/2003 (tabell 5).

31

Tabell 5 Förväntade arealförändringar (hektar) per produktionsområde som en följd av 2003 års reform (skillnad mellan scenarierna Fortsatt Agenda 2000 och Anpassning MTR). Som jämförelse redovisas totala arealen per produktionsområde för referensåret 2001/2003.

MTR MTR MTR MTR MTR Produktions förändring förändring förändring förändring förändring område

Vår-

Höst-

Träda

Vall

spannmål spannmål

Betesmark

Total åker

Vårspannmål

Höstspannmål

Träda

Vall

Betesmark

Götalands södra slättbygder

-7 600

-4 700

8 900

-1 200

2 600

104 100

94 800

23 200

37 000

16 900

335 400

Götalands mellanbygd

-7 500

-7 000

7 600

-1 200

7 400

79 300

56 600

25 900

110 200

80 300

320 100

Götalands norra slättbygder

-34 500

-31 900

65 300

-4 500

6 800

134 500

129 000

57 500

84 000

43 400

448 000

Svealands slättbygder

-54 600

-35 000

114 800

-6 900

16 000

213 300

117 600

90 500

149 000

65 200

614 100

Götalands skogsbygder

-36 200

-11 300

49 500

-5 300

17 300

107 100

30 500

35 300

290 900

186 200

489 000

Mellersta Sveriges skogsbygder

-22 000

-4 100

49 500

-2 800

3 900

54 900

11 000

21 900

92 500

21 500

194 400

Nedre Norrland

-12 400

-

13 700

-1 800

3 700

28 300

350

6 600

102 000

12 100

153 800

Övre Norrland

-9 200

-

12 700

-1 300

1 300

22 500

150

9 100

69 400

4 400

113 200

-184 000

-94 000

322 000

-25 000

59 000

744 000

440 000

270 000

935 000

Riket

2001/2003

430 000 2 668 000

Källa: Egna beräkningar av sammanställda data

I genomsnitt för hela Sverige beräknas antalet ungdjur minska med elva procent. I de sammanvägda modellberäkningarna förutspås att ungdjuren minskar mest (12-20 %) i Norrland, norra Götalands slättbygder och Svealands slättbygder (tabell 6).

Tabell 6 Förväntade förändringar i djurhållningen (skillnad mellan scenarierna Fortsatt Agenda 2000 och Anpassning till MTR) Förändringar i antalet djur per produktionsområde. Som jämförelse redovisas totala antalet djur för referensåren 2001/03.

MTR Produktionsområde förändring

MTR MTR MTR MTR förändring förändring förändring förändring

2001/03

2001/03

2001/03

2001/03

Mjölkkor

Dikor

Ungdjur

Får

2001/03 Slaktsvin

Mjölkkor

Dikor

Ungdjur

Får

Slaktsvin

-200

-200

-2 200

-1 600

-3 000

27 000

10 900

34 000

6 500

295 900

Götalands mellanbygder

-1 200

-700

-8 600

-5 400

-2 300

68 500

26 700

92 100

44 100

230 000

Götalands norra slättbygder

-3 600

-600

-12 500

-3 900

-2 200

49 900

15 900

60 000

14 800

226 800

Svealands slättbygder

-8 000

-800

-6 800

-3 900

-1 600

49 700

20 600

66 000

32 100

164 000

Götalands skogsbygder

-12 200

-2 300

-18 800

-8 500

-1 300

136 000

64 900

199 200

65 000

131 800

Mellersta Sveriges skogsbygder

-4 500

-600

-2 700

-2 300

-100

25 400

13 800

37 000

16 600

17 600

Nedre Norrland

-5 700

-700

-3 800

-3 900

-300

31 600

9 500

37 500

15 900

15 800

Övre Norrland

-1 600

-100

-2 600

-1 500

-200

24 900

2 700

25 200

10 000

22 100

Riket

-37 000

-6 000

-58 000

-31 000

-11 000

413 000

166 000

551 000

205 000 1 104 000

Götalands södra slättbygder

Källa: Egna beräkningar av sammanställda data

32

Speciellt tycks förändringarna för ungdjuren bli stora i Götalands norra slättbygder (Gns) enligt modellerna. Minskningen beräknas till drygt 12 000 djur vilket motsvarar drygt 20 % av regionens alla ungdjur 2001/2003 (tabell 6). I Norrland och Svealands slättbygder beräknas ungdjuren minska med drygt tolv procent som en följd av reformen. Samtidigt beräknas betesmarken, relativt sett, öka mest i Norrland och Svealands slättbygder (tabell 5). Detta kan möjligen skapa problem för beteshävden i Svealands slättbygder om modellresultatet verkligen slår in.

3.4 De faktiska förändringarna I detta avsnitt jämförs Jordbruksverkets stöddataregister för år 2003 med åren 2005 och 2006.

De faktiska förändringarna kommer bara delvis att jämföras med de prognostiserade förändringarna från enkäterna och modellberäkningarna. Den jämförelsen kommer i första hand att ske i kapitel 5.

3.4.1.1 Växtodling Förändringarna i grödfördelning mellan 2003 och 2006 omfattade cirka 165 000 hektar vilket motsvarar sex procent av den totala åkerarealen. Odlingen har växlat från spannmål till vall, träda eller oljeväxter (figur 3). Den totala åkerarealen ökade med en procent under samma period, vilket sannolikt beror på de nya reglerna för anslutning till stödsystemet i och med 2003 års jordbruksreform.

2006

2003

Övriga grödor 7%

Övriga grödor 7%

Höstsäd 17%

Vall 37% Vårsäd 27%

Träda 10%

Oljeväxter 2%

Höstsäd 15%

Vårsäd 22%

Vall 41%

Oljeväxter 3% Träda 12%

Figur 3 Förändringar i grödfördelning mellan 2003 och 2006

I den officiella jordbruksstatistiken för perioden 2003 till 2006 har den totala trädesarealen bara ökat i begränsad omfattning, cirka 33 000 hektar medan vallarealen har ökat betydligt mer, cirka 131 000 hektar (tabell 7). Relativt sett är dock minskningarna likvärdiga 12-14 %.

Dessa förändringar har inte beräknats utifrån Fortsatt Agenda 2000 utan utifrån 2003 års faktiska arealer.

Orsak till att jordbrukarna väljer vallen istället för trädan kan vara att trädan är belagd med många restriktioner, exempelvis genom tvärvillkoren i gårdsstödet såsom putsningsförbudet och spridningsvillkoren för stallgödsel.

33

Tabell 7 Förändrade grödarealer och betesmarkarealer per produktionsområde (PO8) för perioden 20032005 och för riket perioden 2003-2006 Spannmål

Vall

Träda

Åker

Betesmark

Götalands södra slättbygder

-4 %

14 %

2%

0,8 %

4%

Götalands mellanbygder

-6 %

7%

2%

1,0 %

3%

Götalands norra slättbygder

-12 %

14 %

11 %

0,5 %

4%

Svealands slättbygder

-13 %

15 %

18 %

1,1 %

7%

Götalands skogsbygder

-17 %

7%

25 %

0,3 %

4%

Mellersta Sveriges skogsbygder

-17 %

10 %

34 %

1,8 %

6%

Nedre Norrland

-10 %

11 %

45 %

4,9 %

10 %

Övre Norrland

-17 %

16 %

18 %

5,6 %

8%

- 14 %

14 %

12 %

1%

4%

Hela riket 2003-2006 Källa: LBR 2003-2006

Där modellberäkningarna förutspår en minskning som är dubbelt så stor för vår- som höstspannmål (tabell 5), visar de faktiska arealförändringarna att vårspannmålen faktiskt minskat fem gånger mer än höstspannmålen. Det innebär att jordbrukarna hittills minskat arealen med vårspannmål betydligt mer än arealen med höstspannmål. Orsaker till att jordbrukarna inte minskar arealen höstsäd i samma omfattning som modellerna förutsäger är sannolikt att i stora områden (norra slättbygderna) är höstsäd det enda möjliga alternativet och det mest lönsamma. Faktorer som modellerna inte klarar av att beakta är exempelvis lerjordar som är besvärliga att bearbeta på våren och att jordbrukarna kan ha begränsad tid till vårbruk.

3.4.1.2 Djurhållning Den faktiska förändringen av djurantalet mellan 2003 till 2006 följer inte de prognostiserade modellresultaten. Minskningen i antalet mjölkkor har hittills varit lägre än vad som förutspåtts. En orsak till detta kan vara att mjölkproducenterna väntar med att avveckla på grund av en regel som säger att för att få tillgodoräkna sig mjölkbidraget genom utökat gårdsstöd ska mjölkproduktion ha pågått fram till april 2006. Prissänkningen på mjölk har inte heller blivit så stor som många befarat vilket sannolikt minskat reformens genomslag. Den av de sammanvägda modellberäkningarna förutsedda minskningen av betesdjuren syns ännu inte i den officiella statistiken. För perioden 2003 till 2005 har istället antalet dikor ökat sju procent och fåren med fem procent (tabell 8).

Tabell 8 Förändringar av antal djur under perioden 2003-2005. Per produktionsområde (PO8) och riket.

Mjölkkor

Dikor

Ungdjur

Tackor

Götalands södra slättbygder

7,3 %

0,0 %

-0, 8 %

14,3 %

Götalands mellanbygder

-0,5 %

6,0 %

0,2 %

4,0 %

Götalands norra slättbygder

-2,5 %

8,2 %

1,2 %

11,7 %

Svealands slättbygder

-5,4 %

7,3 %

0,5 %

4,6 %

Götalands skogsbygder

-2, 4 %

6,3 %

-0, 2 %

5,0 %

Mellersta Sveriges skogsbygder

-6,3 %

9,8 %

1,5 %

8,0 %

Nedre Norrland

-6,3 %

19,1 %

-0, 2 %

6,0 %

Övre Norrland

-1,4 %

7,1 %

-6, 4 %

-0,9 %

Hela riket

-2,3 %

7,2 %

-0, 1 %

5,5 %

Källa: LBR 2003-2005

34

Den observerade ökningen av dikor och får skiljer sig också från de sammanvägda modellresultaten som förutser en liten minskning för dikor och en lite större för får. Detta kan bland annat förklaras av ökningar i nötköttspriset som kan vara en indirekt effekt av reformen men också förklaras av andra marknadsförändringar. Det är också möjligt att frikopplingen av arealbidraget gynnat den extensiva köttproduktionen mer än vad som förväntades när modellberäkningarna gjordes.

3.4.1.3 Nyanslutna jordbrukare och arealer Vid införandet av jordbruksreformen 2005 ökade det totala antalet ansökningar jämfört med 2003 med cirka 23 000. Det totala antalet ansökningar till gårdsstödet blev totalt cirka 84 000.

Den ansökta arealen åkermark ökade med knappt 60 000 hektar mellan 2003 och 2005, varav knappt 15 000 hektar mellan 2003 och 2004. Arealen betesmark ökade med 44 000 hektar mellan 2003 och 2005, varav drygt 40 000 hektar mellan 2003 och 2004.

Av de nytillkomna markerna som fanns hos nyanslutna jordbrukare (11 000) var cirka 37 000 hektar (varav 14 000 hektar betesmark) marker som tidigare inte haft stöd. Medelarealen för de nya brukningsenheterna var cirka 3,5 hektar, alltså mycket små gårdar.

3.4.1.4 Arealförändringar i betesmark Figur 4 visar hur mycket betesmarkarealen har förändrats mellan 2003 och 2005. De största förändringarna i arealen skedde redan till 2004. Totalt för riket har ökningen av betesmarksarealen varit cirka nio procent.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Skåne Hallands Västra Götalands Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Riket

Figur 4 Förändrad areal (%) betesmark mellan 2003 och 2005 per län

35

De områden som uppvisar de största procentuella förändringarna, med i vissa fall över 20 % ökning, är norra Sverige, Mellansveriges skogsbygder, Gotland samt Stockholms län. Orsaken till de stora förändringarna i dessa län är sannolikt att finns många små gårdar som först i och med införandet av gårdsstödet ansett det lönt att söka stöd (figur 5). Samtidigt är den totala arealen betesmark liten i många av dessa län, varför arealförändringar av relativt litet omfång får stor procentuell betydelse. För Stockholms län kan förekomsten av många hästgårdar ha spelat en roll.

För Gotlands del är det svårare att förklara den relativt stora arealökningen då gårdarna här är relativt stora och få nya gårdar med betesmark har tillkommit (figur 4 och 5). Dessutom har länet redan stora arealer betesmark. En orsak är sannolikt att det funnits omfattande arealer med betesmarker som tidigare inte utnyttjats inom jordbrukstöden men eftersom det mest är torra marker har de varit lätta att sätta istånd igen, eftersom igenväxningen på Gotland går långsamt.

60%

Förändring % av areal

50%

40%

30%

20%

10%

ik et R

ns N

or rb o

tte

s D

al

ar na

ds al la n H

ob er g Ka s lm G a ot r la nd Bl ek s in ge

Kr on

St

oc kh ol U ms pp sa la

0%

Figur 5 Andel nya gårdar med betesmark av totala antalet gårdar med betesmark. Per län 2003-2005.

3.4.1.5 Företagsstruktur En övergripande fråga om den nya jordbruksreformen är hur den påverkar takten i strukturrationaliseringen. Kommer andelen stora företag att öka snabbare än hittills och kommer andelen mindre företag att minska snabbare? Någon noggrannare analys har varit omöjlig att göra p.g.a. den korta period 2003 års jordbruksreform varit gällande och den korta period som Sverige överhuvudtaget följt EU:s jordbrukspolitik.

36

Tabell 9 Årlig genomsnittlig förändringstakt av antal företag (olika grödslag), för åren 2003-2005 jämfört med 1999-2003.

Produktionsinriktning

2003-2005

1999-2003

Företag med spannmål

-5, 6 %

-4, 5 %

Företag med träda

11,1 %

-1, 4 %

Företag med vall

9,9 %

-6, 1 %

Företag totalt

5, 8 %

-4, 5 %

Källa: LBR 1995-2005

Den nya jordbruksreformen har inneburit ett tydligt trendbrott i förändringstakten för antalet jordbruksföretag med stöd. Antalet gårdar har ökat kraftigt mellan 2003 och 2005 och relativt sett har ökningen varit störst för gårdar med träda och antalsmässigt för gårdar med vall (tabell 9). Bakgrunden till att fler gårdar har träda eller vallodling är att många av de nytillkomna brukningsenheterna är mycket små. Dessa gårdar ägnar sig sällan åt spannmålsodling.

Tabell 10 Årlig genomsnittlig förändringstakt av antal företag med olika djurslag. För åren 2003-2005 jämfört med 1995-2003.

Produktionsinriktning Mjölkkor Dikor Kvigor, tjurar och stutar Tackor och baggar

2003-2005

1995-2003

-6, 4 %

- 7, 2 %

0, 4 %

- 3, 7 %

-10, 3 %

- 4, 8 %

0, 0 %

- 3, 4 %

Källa: LBR 1995-2005

Reformens påverkan på strukturutvecklingen för djurgårdar är däremot lite svårare att särskilja från den trendmässiga utvecklingen. Antalet mjölkgårdar fortsätter att minska (tabell 10). Antalet mjölkkor är färre än någonsin samtidigt som mjölkkobesättningarna har fortsatt att öka i storlek. Dikorna är däremot fler än någonsin och antalet dikogårdar har minskat relativt långsamt. De flesta dikobesättningarna är fortfarande mycket små.

Utvecklingen för fåren är liknande den för dikorna, skillnaden är att lite fler gårdar med får har försvunnit. Den genomsnittliga besättningsstorleken för får har därför ökat mer än för dikorna.

3.4.1.6 Möjlighet att lägga hela gården i träda Odlingen av slåtter- och betesvall samt specialgrödor var tidigare under Agenda 2000 inte arealstödsberättigad. Alla dessa arealer får numera ersättning genom gårdsstödet. Med gårdsstödets tillkomst togs den tioprocentiga obligatoriska uttagsplikten bort. Begränsningen med maximalt 50 % frivillig träda1 av den totala stödberättigade arealen försvann samtidigt.

Istället tilldelades jordbrukarna ett bestämt antal uttagsrätter grundat på jordbrukarnas redovisade areal med gårdsstöd (sid 18 ff). Uttagsrätterna (EU-trädan) kan dock avyttras inom regionen om jordbrukaren vill producera på hela sin åkerareal.

1

Denna andel hade medlemsstaterna möjlighet att själva bestämma och Sverige valde 50 %, alltså egentligen en konsekvens av ett nationellt beslut och inte av Agenda 2000 i sig.

37

Med 2003 års reform ges samma ersättning oavsett hur stor andel av gården som trädas. Man kan därför förvänta sig att en del gårdar har utnyttjat denna möjlighet, som är en direkt följd av reformen. Det fanns cirka 1 000 gårdar 2006 som också fanns 2003 och som hade mer än 90 % träda 2006. På dessa gårdar fanns det 11 000 hektar spannmål 2003 men nästan ingen spannmål 2006. Jordbrukarna har således utnyttjat möjligheten att gå från en hög andel träda (mindre än 50 %) till närmare 100 % träda.

Som en uppenbar effekt av reformen har spannmålsarealen på dessa gårdar minskat med 11 000 hektar mellan år 2003 och 2006. Det totala antalet gårdar med mer än 90 % träda 2005 uppgick till 3 047 med en areal på 33 300 hektar. Det fanns alltså ett stort antal nya brukningsenheter 2005 som lade arealen i träda. Vad som odlades på dessa cirka 20 000 hektar innan 2005 går inte att säga med säkerhet. De nya gårdarna är mycket små, i genomsnitt mindre än 10 hektar, och många av dessa kan tänkas bestå av arealer som tagits tillbaka från arrendatorer. Om arrendatorerna inte har tillräckligt med träda resulterar återtagandet sannolikt i minskad spannmålsodling. Det är alltså möjligt att effekten av reformen är betydligt större än de 7000 hektar som angetts ovan i synnerhet om man även tar med dem som efter reformen ökat trädan till mellan 50 och 90 %.

Ovanstående resonemang fångar endast upp spannmålsgårdar eftersom gårdar med nötkreatur och vall inte kommer upp i 100 % träda även om de slutar helt med spannmål. Det kan dock finnas vallgårdar som under Agenda 2000 velat sluta med spannmålsodlingen men inte skulle få trädesersättning för hela denna areal pga. 50 % - begränsningen. Detta gäller främst gårdar med låg andel gräsensilagestöd. För dessa gårdar kan 2003 års reform ha inneburit en möjlighet att minska arealen spannmål mer än vad som varit möjligt med Agenda 2000.

3.4.1.7 Omfördelning av uttagsplikten Uttagsplikten var i princip oförändrad i procent av arealen mellan 2003 och 2005.

Arealunderlaget ändrades dock vilket innebar en omfördelning av uttagsplikten till gårdar med stor andel vall som inte haft gräsensilagestöd och till gårdar med mycket specialgrödor.

Man kan anta att omfördelningen av uttagsrätter mellan 2003 och 2005 inneburit problem för en del vallgårdar som anpassat sig genom minskad spannmålsodling (snarare än minskat djurantal). Man kan också tänka sig att en del spannmålsgårdar med specialgrödor tvingats till ytterligare träda. Samtidigt fick en del gårdar lägre uttagsplikt vilket kan ha medfört en ökad odling i den utsträckning man inte redan anpassat odlingen efter det tidigare uttagskravet. Även om man kan anta att omfördelningen av uttagsplikten i viss utsträckning påverkat odlingen negativt skulle det krävas ytterligare analyser på gårdsnivå för att bedöma om det är av någon betydelse. Mellan 2004 och 2005 ökade dessutom uttagsplikten vilket naturligtvis i sig orsakat en minskad odling mellan dessa år. Årliga förändringar i uttagsplikten är dock inte en del av reformen.

3.4.1.8 Ökad lönsamhet för vall jämfört med spannmål 2003 års reform förändrade inte spannmålens lönsamhet i förhållande till träda (annat än vad som ovan diskuterats) men vallodlingens lönsamhet i förhållande till träda och spannmål stärktes. Man kan alltså förvänta sig att gårdar med vall (mjölk- och nötköttsgårdar) har minskat sin spannmål mer än de spannmålsgårdar som fortfarande har mindre än 50 % träda, har ökat sin träda. I varje fall om förändringarna är orsakade av reformen.

Tabell 11 visar hur gårdar som fanns 2003 och var kvar 2005 förändrat odlingen under perioden. Gårdarna är uppdelade i grupperna mer än 40 % vall (”vallgårdar”) och mindre än 40 % vall (”spannmålsgårdar”).

38

Tabell 11 Förändringar i grödarealer (hektar) på gårdar som fanns 2003 och 2005, med mer eller mindre än 40 % andel vall år 2003.

Företaginriktning

Förändringar mellan 2003 och 2005

2005

Spannmål

Vall

Oljeväxter

Träda

Förändring areal Total areal

Spannmålsgård <40 % vall

-80 900

54 900

21 700

26 000

21 700

1 484 000

Vallgård >40 % vall

-25 200

-8 700

2 400

12 700

-18 800

1 041 000

Totalt 2003

-106 100

46 200

24 100

38 700

2 900

2 525 000

Tabellen visar att den största minskningen av spannmålen återfinns hos gruppen spannmålsgårdar (- 80 900 hektar). I denna grupp ingår de gårdar som lagt hela gården i träda.

Eftersom vallgårdarna i undersökningen hade mindre spannmål, totalt cirka 190 000 mot cirka 800 000 hektar för spannmålsgårdarna, blir den relativa minskningen större, vilket pekar på spannmålens minskade lönsamhet i förhållande till vall.

Anmärkningsvärt är att gruppen spannmålsgårdar ökat vallarealen kraftigt och dessutom ökat åkermarken till skillnad från vallgårdarna där åkerarealen minskat. Analysen av orsakerna till förändringarna försvåras av faktorer som inte finns redovisade i tabell 12; exempelvis att många nya brukningsenheter tillkommit, arrenden har återtagits, gårdar har delats upp och gränsen mellan vall och träda är inte längre lika tydlig som tidigare. Förändringarna i tabell 11 visar att det skulle krävas en fördjupad analys där regionala förändringar och förändringar inom olika storleksgrupper och gårdstyper analyseras för att fånga in förändringar i olika riktningar inom de olika grupperna.

3.4.2 Tre enkäter – om gårdsstödets införande Bakgrund och syfte Undersökningen avsåg att öka kunskapen om gårdsstödets betydelse för förändringar i jordbruksföretagarnas markanvändning och företagsstrukturen inom jordbruket. Ett syfte var också att utvärdera miljöeffekterna av den tillkommande betesmarken (Statistiska centralbyrån 2006, opubl).

Undersökningen delades upp i tre delundersökningar; en betesmarksundersökning, en undersökning om nya brukningsenheter och en undersökning om förändrad odling. Syftet med betesmarksundersökningen var att utvärdera miljöeffekterna av de betesmarker som tillkommit i samband med införandet av gårdsstödet, t.ex. vilken typ av marker som tillkommit och hur dessa planerar att skötas.

Uppläggning och genomförande Enkätundersökningarna genomfördes under perioden september till oktober år 2006. Urval och statistisk bearbetning av enkäterna gjordes av Jordbruksverkets statistikenhet, medan Statistiska centralbyrån (SCB) svarade för insamlingen av uppgifterna.

Urvalet var 7 500 personer fördelat mellan de tre undersökningarna. Insamlingen genomfördes genom ett första utskick med enkät och missiv följt av ett tack och påminnelsekort två veckor senare. Fyra veckor efter det första utskicket skickades ytterligare en påminnelse med enkät ut.

39

I betesmarksundersökningen utgörs urvalsramen av personer med betesmarker som sökt gårdsstöd 2006 och som ökat sin betesmarksareal med minst 15 % sedan 2003. I undersökningen om nya brukningsenheter utgörs urvalsramen av personer med jordbruksmark som sökt stöd under åren 2005 och 2006 samtidigt som de inte tidigare sökt stöd. I undersökningen om ändrad odling utgörs populationen av personer med jordbruksmark som i sin stödansökan 2006 minskat sin spannmålsareal med minst 15 % jämfört med 2003.

I de tre undersökningarna är urvalsramarna hämtade från Jordbruksverkets stöddatabas 20012006. Urvalet har gjorts genom stratifiering på ersättningsnivåer i kombination med vissa kriterier som t.ex. areal, gröda och huruvida vallarealen ökat eller inte (enkäten ändrad odling).

Svarsbortfall Andelen svarande för de tre enkäterna var hög, 81 % för betesmarksundersökningen, och 7778 % för de andra två undersökningarna (tabell 12). Bortfallet var lågt i alla tre enkäterna.

Partiellt bortfall förekommer och har då behandlats genom imputeringar av olika slag.

Principen har varit att imputera svarsalternativet ”annat” i de fall en fråga saknat svar och ett sådant svarsalternativ finns. I textsvaret på frågan har sedan angetts ”inte svarat”.

Tabell 12 Population, urval och svarsfrekvens Källa SCB 2006, opubl Undersökning

Ram

Urval

Inkomna svar

Bortfall

Svarsfrekvens

Betesmarkundersökningen

5 661

1 800

1 466

334

81 %

Nya gårdar

5 254

1 778

1 370

408

77 %

Ändrad odling

16 369

3 900

3 048

852

78 %

Detta förfarande har tillsammans med att vissa inkomna svar under ”annat” skulle kunna hänföras till något annat svarsalternativ, medfört att andelen svar på svarsalternativet ”annat” överskattas i undersökningen. På frågor där inget alternativ ”annat” finns har imputering skett på annat sätt, vanligen proportionellt mot inkomna svar.

3.4.2.1 Enkätundersökning nya jordbrukare Denna enkätundersökning, till nya företagare (jordbrukare som sökt stöd 2005 och som inte tidigare sökt stöd) bestod av tre frågor. De bearbetade resultaten redovisas på riksnivå.

Syftet med den första frågan var att undersöka hur brukandet av den mark som jordbrukaren sökte stöd för år 2006 hade förändrats mellan åren 2003 och 2006.

1. Hur har ditt brukande av den mark du sökte stöd för 2006 förändrats mellan 2003 och 2006?

Aktivt 2003 och 2006 46 %

Utarrenderad 2003

Nystartad efter 2003

9%

14 %

Inte aktivt 2003 men aktiv 2006 10 %

Annat 21 %

Drygt 45 % av de nytillkomna jordbrukarna har svarat att de bedrivit aktivt jordbruk 2003, men utan att ha ansökt om stöd. I och med reformen har de ansett det vara värt att gå med i stödsystemet. Nästan 20 % har svarat att de inte bedrev aktivt jordbruk 2003, men har i och med reformen tagit med sin areal i stödsystemet. 14 % svarade att de var ”nya” som jordbrukare (generationsskiften, etc.)

40

Fråga två bestod av två delfrågor med avsikt att belysa hur betesmarken för den mark som jordbrukaren sökte stöd för år 2006 utnyttjades. I den första delen av frågan ska brukarna svara på om de hade betesmark år 2006 och om den i så fall betades med egna eller andras djur. I frågan antas att om man har betesmark så betas den med andra och/eller egna djur.

2a. Hur utnyttjades betesmark på den mark du sökte stöd för 2006?

Marken betades med egna djur

Marken betades med andras djur

68 %

32 %

De ”nya” jordbrukarna som anmält betesmarker har till nästan 70 % kunnat utnyttja egna betesdjur för att hävda markerna.

I den andra delfrågan svarade de som skötte marken med vilka djur marken betades 2006.

2b. Vilka djurslag användes?

Hästar

Nöt

Får

Andra djur

56 %

17 %

24 %

3%

De djurslag som de nytillkomna stödtagarna använder som betesdjur är till övervägande del (80 %) hästar eller får. Det indikerar att de flesta nya stödtagare inte har någon särskilt omfattande jordbruksdrift och därför inte tidigare haft möjlighet eller ansett det lönt att vara med i stödsystemet.

3.4.2.2 Enkätundersökning ändrad odling Syftet med denna enkät, som skickades till jordbrukare som minskat sin spannmålsareal och/eller ökat sin vallareal med mer än tio procent, var att undersöka orsakerna till den kraftiga förändring av åkermarkens användning som inträffade år 2005.

I fråga två, som var den fråga som var relevant för denna rapport, undersöktes anledningarna till att vallarealen ökat mellan 2003 och 2006. Eftersom enkäten i första hand skickades ut till jordbrukare som endast minskat sin spannmålsareal fanns även alternativet med ”Jag har inte ökat min vallareal”. Ungefär hälften av gårdarna hade inte ökat sin vallareal. Dessa är därmed inte med i svarstabellen. De bearbetade resultaten redovisas på riksnivå.

2. Vilken är den viktigaste anledningen till att du ökat din vallareal mellan 2003 och 2006? Ökad djurhållning, egna djur

Ökad djurhållning, inhyrda djur

Ökad produktion av grovfoder för försäljning

Extensifiering av arealen

Övrigt

24 %

5%

16 %

17 %

38 %

I enkäten svarade 17 % av jordbrukarna att extensifiering var anledningen till den ökade vallarealen. 38 % av brukarna angav övrigt som svar och sannolikt har de därmed inte haft någon produktion alls eller mycket marginell produktion på sin anmälda vallareal. Detta tyder på att en del av brukarna inte aktivt producerar vallfoder utan enbart sköter markerna.

Resterande 45 % av jordbrukarna har svarat att de ökat sin foderproduktion.

41

3.4.2.3 Enkätundersökning betesmarker Betesmarksundersökningen skickades ut till jordbrukare som sökt gårdsstöd 2006 och som ökat sin betesmarksareal med minst 15 % sedan 2003. Enkäten bestod av tre frågor varav fråga ett var uppdelad i två delar. Utvalda resultat redovisas på riksnivå.

Syftet med fråga ett var att undersöka på vilket sätt jordbrukarna planerade att huvudsakligen sköta sina betesmarker och med vilka djur de planerar att beta dem.

1a. På vilket sätt planerar du att sköta dina betesmarker?

Med egna djur

Med andras djur

Andra sätt

79 %

19 %

2%

1b. Med vilka djurslag planerar du att beta dina betesmarker?

Häst

Nöt

Får

Andra djur

38 %

75 %

28 %

1%

I enkäten svarade cirka 80 % av jordbrukarna att de ämnar sköta markerna med egna djur medan nästan 20 % ansåg att klara av skötseln med andras djur. Av de djurslag som jordbrukarna använder som betesdjur dominerar nötkreaturen. Cirka 75 % av brukarna avsåg att använda nöt, 38 % hästar och 28 % får. Detta visar att det är många redan verksamma jordbrukare med nötkreatur som utökat sina betesmarker. Som vi tidigare noterat svarade 80 % av de ”nya” jordbrukarna att de planerade att använda hästar eller får som betesdjur.

I fråga två tog enkäten upp hur brukarna ansåg att de klarat hävden under 2006. Frågan kan antas vara känslig för jordbrukarna att svara på.

2. Har, enligt din bedömning, betesintensiteten på dina betesmarker förändrats?

Höjts

Sänkts

Är oförändrad

31 %

4%

65 %

Två tredjedelar har svarat att de bedömt betesintensiteten som oförändrad. Det är kanske inte så förvånande, däremot att nästan en tredjedel bedömt att intensiteten höjts, vilket måste innebära att det funnits en potential på gårdarna att öka andelen betesdjur som går på betesmark.

I fråga tre undersöktes den huvudsakliga användningen av de nya/utökade arealerna som inte tidigare varit anmälda i stödsystemet.

42

3. Vilken var den huvudsakliga användningen av dina nya/utökade arealer betesmark innan du tog med dem i gårdsstödet?

Betades Marken är Betades/sköttes av Betades/sköttes av Marken Betades med (ibland) men nynågon annan med någon annan utan betades/sköttes Vet ej miljöutan miljörestaurerad miljöersättning miljöersättning inte ersättning ersättning 29 %

21 %

10 %

8%

4%

12 %

6%

Annat

11 %

På frågan hur de nya/utökade betesmarkerna sköttes innan de togs med i gårdsstödet svarade hela 37 % att de tidigare betats med miljöersättning. Att så många som 29 % svarat att de tidigare betat sina marker med miljöersättning kan bero på ett fel vid urvalet, att det i databasen inte noterats att marken tidigare haft miljöstöd. En annan förklaring är att det kan ha varit generationsskifte eller ett brukarbyte inom familjen och detta inte ansetts som att någon annan tidigare skött marken. En tredje förklaring kan vara att vid urvalet togs alla med som inte haft stöd före 2004, men det kom då med jordbrukare som haft miljöersättning till betesmark under 2004. En fjärdedel av brukarna svarade att markerna tidigare betats utan miljöersättning. Att betesmarken var nyrestaurerad svarade tio procent av jordbrukarna.

Resterande cirka 30 % av brukarna svarade att markerna tidigare inte betats eller att de inte visste den tidigare användningen.

43

4 Vilka blir miljöeffekterna?

I detta kapitel redovisas och analyseras samband mellan jordbrukets utveckling och förändringar i miljön.

Redovisningen sker utifrån de miljökvalitetsmål som jordbruksreformen förväntas påverka.

För de olika miljöområdena beskrivs vilka faktorer som kan påverka miljötillståndet och vilka faktorer som i sin tur påverkas av den nya jordbruksreformen. Vid genomgången av de olika miljöeffekterna har hypoteser över jordbruksreformens effekter lagts fram. Dessa hypoteser diskuteras i relation till de förändringar och resultat som presenterats i kapitel 3.

4.1.1 Använda modeller och metoder Metodik kulturmiljövärden Analysen har gjorts genom att sammanställa aktuell stöd- och jordbruksstatistik samt bedömningar utifrån de verkliga och de prognostiserade förändringarna av grödfördelning och produktionsinriktning.

Metodik åkermark Analysen har skett genom att sammanställa jordbruksstatistiken för perioden 1990-2006.

Därefter har en bedömning gjorts utifrån de prognostiserade förändringarna i grödfördelning och produktionsinriktning.

Metodik betesmark En sammanställning har skett av jordbruksstatistiken Därefter har beräkningar gjorts av betespotentialen: betesdjurtätheten jämförs med den tillgängliga betesarealen, detta för att bedöma hur stor sannolikheten är att kunna upprätthålla hävden. I analysen används också de kontrollresultat från hävd av betesmark (gårdsstöd) som tagits fram för år 2005/06.

Metodik fosforförluster Analysen är gjord utifrån insamlad jordbruksstatistik och miljödata. Till analysen används också svaren från en utskickad enkät om fosfor. I enkäten har ett antal modellresultat ställts upp utifrån tänkta effekter av 2003 års jordbruksreform. Modellresultaten omfattar olika regioner, grödfördelningar och djurhållning.

Metodik kväveförluster Analysen är gjord utifrån insamlad jordbruksstatistik och miljödata. Kväveförlusterna redovisas genom att analysera några genomförda SOILN-körningar. Modellresultaten omfattar olika regioner, produktionsinriktningar, grödfördelningar och djurhållning.

Metodik ammoniakavgång Analysen är gjord utifrån de sammanställda prognoserna, data från 2003-2006 års jordbruksstatistik och Statistiska centralbyråns rapport ”Utsläpp av ammoniak till luft i Sverige 2003” samt Jordbruksverkets rapport ”Ammoniakförluster från jordbruket”.

Metodik växthusgaser Analysen är gjord utifrån de sammanställda prognoserna, data från 2003-2006 års jordbruksstatistik. I en sammanfattning presenteras Naturvårdsverkets rapport ”Utsläpp av metan och lustgas från jordbrukssektorn” varifrån beräkningsmodellerna har tagits samt Jordbruksverkets rapport ”Förutsättningar för en minskning av växthusgasutsläppen från jordbruket”.

45

Metodik växtskyddsmedel Analysen är gjord utifrån jordbruksstatistik för åren 2003-2006, SCB/KEMI:s statistik för åren 1999-2006 och SCB:s undersökning ”Bekämpningsmedel i jordbruket 1997/98”.

4.2 Kulturhistoriska värden och biologisk mångfald De biologiska och kulturhistoriska värdena i odlingslandskapet är en följd av att människan under lång tid har omformat landskapet med hjälp av lie, plog och mule. Den mångfald och biologiska rikedom som vi idag värnar om i odlingslandskapet är resultatet av ett intensivt mänskligt brukande av naturresurserna. I stort sett all mark som var åtkomlig för bonden nyttjades i det äldre odlingslandskapet. De bästa jordarna blev åker, medan ängar och utmark gav foder åt djuren. Även träden bidrog till foderproduktion genom hamling, dvs. beskärning med syfte att maximera lövproduktionen. Människans interagerande med landskapet är en viktig del i formandet av odlingslandskapets mångfald och artrikedom.

Under 1900-talet påbörjades en radikal förändring av jordbruket, både i Sverige och i övriga Västeuropa (Donald m fl 2001). En ökad mekaniseringsgrad, teknikutveckling och stärkt internationell konkurrens har lett till storleksrationaliseringar och intensifiering av jordbruket.

Små brukningsenheter har endera lagts ner eller slagits ihop till större enheter, små fält har lagts ihop och omarronderats, landskapselement har tagits bort och våtmarker har dikats ut (Aronsson och Matzon 1987). Detta har, i kombination med effektivare bekämpning och gödsling, bidragit till att öka jordbrukets avkastning markant samtidigt som landskapet dramatiskt har förändrats.

4.2.1 Bevarande av kulturhistoriska värden och biologisk mångfald Hoten mot natur- och kulturvärden i det nutida odlingslandskapet kommer från två håll. I områden där spannmålsodling, mjölkproduktion eller djurhållning inte längre lönar sig läggs gårdar ner och markerna växer igen, dvs. den mänskliga hävdregim som är central för mångfalden upphör. I områden där jordbruk är lönsamt utnyttjas markerna intensivt och det lämnas inte plats för i stort sett något annat än de grödor som odlas. Båda dessa processer leder till förlust av habitat, kulturhistoriska lämningar och en ökad likformighet i dagens odlingslandskap. Sammantaget har den hävd och skötsel som var upphovet till den mångfald vi upplever idag, upphört. Detta ger stora effekter på odlingslandskapets karaktär och biologiska mångfald samt innebär att förståelsen för de historiska sambanden försvinner.

Utarmningen av landskapets natur- och kulturmiljövärden har medfört att av totalt 3653 arter på den svenska rödlistan förekommer 1694 (cirka 46 %) i odlingslandskapet (Artdatabanken 2005). Framför allt är det åkerogräs, insekter och fåglar som har minskat kraftigt. Även lantbrukets ekonomibyggnader är starkt hotade och riskerar att försvinna genom att många byggnader som ligger på bortrationaliserade brukningscentra inte har kvar sin funktion. Detta gäller särskilt de byggnader som ligger ”ute på markerna” och som idag minner om tidigare sätt att organisera jordbruksproduktionen.

Ur ett lokalt perspektiv innebär detta att de enskilda områdena blir mer ensartade, och därmed erbjuder färre livsmiljöer för de arter som lever där. I ett bredare landskapsperspektiv kommer den landskapliga mångformigheten, med en mosaik av olika naturtyper och lämningar efter olika tider att försvinna (Benton m fl 2003). Ett både rumsligt och tidsmässigt mångformigt landskap är en viktig förutsättning för många arters överlevnad och bidrar till att bevara landskapets kulturhistoria och karaktärsdrag.

46

Mot bakgrund av de stora förändringar som odlingslandskapet har genomgått är det inte förvånande att habitatförlust, förlorad heterogenitet och en ökad fragmentering av landskapet anses som viktiga orsaker till dagens reducerade biologiska mångfald i odlingslandskapet (Benton m fl 2003, Fahrig 2003).

4.2.2 Kulturbärande landskapselement i odlingslandskapet Miljökvalitetsmålet - Ett rikt odlingslandskap Inom Ett rikt odlingslandskap finns som delmål 3: Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka till år 2010 med cirka 70 %. Kulturbärande landskapselement räknas även i delmål 1: Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden.

Jordbrukets betydelse Lämningarna i odlingslandskapet är spår efter generationers nyttjande och brukande av marken och naturresurserna. Det är den dagliga användningen av marken som genom olika brukningssystem och produktionsinriktningar har skapat flertalet av de kulturhistoriska lämningar som återfinns idag. Ett bevarande av kulturhistoriska lämningar är beroende dels av att objekten underhålls, men även av att marken hävdas.

Storleksrationalisering av jordbruket har inneburit att många landskapselement har tagits bort i syfte att få större och mer brukningsvänliga enheter. Genom införande av biotopsskyddet (7:11 § i Miljöbalken) har hastigheten med vilken landskapselementen försvinner bromsats upp. De kulturbärande landskapselementen har i flesta fall mist sin ursprungliga funktion och är i framför allt åkermark beroende av särskilda riktade skötselinsatser. Är landskapselementen belägna på betesmark bidrar oftast beteshävden till att även landskapselementen bevaras och synliggörs.

Ett livskraftigt jordbruk med diversifierad inriktning i hela landet har därför stor sammanlagd betydelse för att bevara och synliggöra landskapselementen, både de belägna i betesmarker och de som är belägna i och i anslutning till åkermark.

Påverkande faktorer Valet av produktionsinriktning och möjligheten till djurhållning är viktiga faktorer för att i förlängningen behålla ett aktivt jordbruk i hela landet och därmed ge förutsättningar till fortsatt hävd av markerna. Däremot är inte grödfördelning i sig en faktor som påverkar bevarandet och synliggörandet av kulturspåren då skötselinsatserna oftast är oberoende av vilken gröda som odlas. Detta gäller dock inte högvuxna fleråriga grödor t.ex. energiskog. För ett utökat bevarande och synliggörande av landskapselementen krävs en bättre riktad skötsel eller ökning av arealen jordbruksmark.

Nedan följer en sammanställning av faktorer som antas ha påverkats av 2003 års jordbruksreform och som påverkar möjligheten till bevarande och synliggörande av landskapselementen.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Klimat

belägenhet

Grödfördelning

vall, träda, specialgrödor

stöd, regler, miljölag

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

stöd

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

47

Hypotes Sannolikt blir effekten på de kulturbärande landskapselementen liten eller oförändrad.

Arealen med ersättningsberättigad betesmark ökar medan antalet betesdjur minskar., Därtill blir den öppna växtodlingen mer koncentrerad medan vallar och trädor sköts mer extensivt.

Arealen betesmark förutsätts öka genom 2003 års reform jämfört med både Agenda 2000 och dagens situation. Samtidigt förutspås en minskning av de djur, framför allt ungdjur och får, som står för en stor del av betet på naturbetesmarker. Reformen kommer sannolikt att ha en viss påverkan på delmålet om skötsel av ängs- och betesmarker och därmed möjligheten att bevara och synliggöra landskapselementen i betesmark.

Det är idag svårt att säga om ökningen av arealen betesmark blir en bestående effekt av 2003 års reform. För landskapselementen som är belägna i eller i anslutning åkermark finns det idag inga undersökningar som har analyserat ovan nämnda faktorer i relation till utförd skötsel och underhåll. Däremot anges ofta intresse och engagemang kopplat till ersättning som de viktigaste faktorerna.

Klimatet kan komma att påverka kulturmiljövärden indirekt genom ändrade förutsättningarna för bland annat demografiska förflyttningar och för att bedriva jordbruk. Det är dock svårt i nuläget att ge en entydig bild av detta.

4.2.2.1 Miljöeffekter av reformen Bevarandet och synliggörandet av de kulturbärande landskapselementen i och i anslutning till åkermark är oftast knutna till andra faktorer än de som har valts i denna studie. Möjligheten till skötsel av fler betesmarker med landskapselement är positiv, samtidigt som minskningen av djur riskerar att påverka det faktiska utförandet i negativ riktning. Sammantaget är reformens effekt på bevarandet av landskapselement svårbedömt.

4.2.3 Lantbrukets byggnader och bebyggelsemiljöer Miljökvalitetsmålet - Ett rikt odlingslandskap Inom Ett rikt odlingslandskap finns som delmål 6: Hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas tillvara.

I generationsmålet ingår att odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer med särskilt höga värden ska bevaras och utvecklas. Med odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer avses i detta sammanhang huvudsakligen produktionsbyggnader och miljöer som uppkommit inom ett aktivt lantbruk, belägna såväl på gården som ute i markerna.

Inkluderat är även de byggnader som uppförts för småskalig agrarindustri. Av denna stora mängd byggnader kan flertalet beaktas som kulturhistoriskt värdefulla.

Jordbrukets betydelse Odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer utgör unika källor till kunskap om vår kulturmiljö och vår kulturhistoria. De speglar förändringar av jordbruksteknik och nya driftsinriktningar och har en tydlig koppling till jordbrukets och landsbygdens ekonomi.

Byggnaderna är ett källmaterial som inte kan förnyas och de har stor betydelse för vår upplevelse av kontinuitet i landskapet.

Under 1900-talet har strukturrationaliseringen fortgått mot allt större och specialiserade lantbruksföretag. Såväl hela gårdar som enskilda ekonomibyggnader har på grund av denna utveckling i allt högre takt friställts från sina ursprungliga uppgifter inom

48

lantbruksföretagandet. Lantbrukets ekonomibyggnader är oftast gedigna, uppförda med bra material, god byggnadsteknisk kvalitet och lämpliga för en mångsidig användning.

Byggnader med stora volymer har lyckosamt kunnat återanvändas i nya sammanhang, men det stora flertalet byggnader står övergivna med bristande underhåll och riskerar att förfalla och försvinna. Lantbrukets ekonomibyggnader utgör en resurs på landsbygden, men är idag ett starkt hotat kulturarv.

Påverkande faktorer Liksom för landskapselementen är ekonomibyggnaderna beroende av ett aktivt jordbruk i hela landet. Val av produktionsinriktning påverkar vilka behov som byggnaderna måste uppfylla och djurhållningen ställer delvis nya krav på utformning och tekniska lösningar.

Nedan följer en sammanställning över faktorer som påverkar lantbrukets byggnader och bebyggelsemiljö och de markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen. Faktorerna verkar i olika skalor och flera av de uppräknade faktorerna är starkt beroende av varandra.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

stöd

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Brukningsmetoder

gödsling, bete, putsning, skörd, harvning, vältning, stöd, regler, miljölag växtskyddsmedel, skötsel

Omgivande landskap

Typ och skötsel

stöd

Hypotes Antalet brukningscentra fortsätter att minska. Det innebär att många äldre ekonomibyggnader blir överflödiga. De kvarvarande brukningsenheterna har förändrade krav på sina ekonomibyggnader. Bevarandet av ekonomibyggnaderna är sannolikt oberoende av reformen.

4.2.3.1 Miljöeffekter av reformen Landsbygdens bebyggelse utgörs på de flesta platser till stor del av ekonomibyggnader som har tillkommit inom ramen för ett aktivt jordbruk. Samtidigt har just denna grupp byggnader som uppförts för att funktionellt ingå i jordbruksdriften, och som fortfarande används för detta ändamål, minskat kraftigt. Avstyckningen av brukningscentra i samband med att gårdar slagits ihop har pågått länge.

Inom LiM-projektet gjordes i Rytterne sn, Västmanlands län, en analys av utvecklingen av antalet jordbruksenheter mellan 1907 och 1992 (Bennet-Gårdö 2005). Eftersom syftet var att följa jordbrukspolitikens effekter registreras endast om 1907 års jordbruksenheter finns kvar inom något jordbruksföretag, om de inte längre är i jordbruksföretag eller om de är försvunna.

Resultatet visar att av det som betraktaren ur byggnadssynpunkt uppfattar som jordbruksenheter tillhörde i själva verket endast 27 % fortfarande jordbruksföretag.

Möjligheterna till fortsatt underhåll av lantbrukets ekonomibyggnader är knutna till den ekonomiska utvecklingen för jordbruket, var i landet jordbruk bedrivs och i vilken skala. Överlag kopplar användning och underhåll av lantbrukets bebyggelse till större och mer komplexa frågeställningar än vad som har varit möjligt att besvara inom denna rapport.

49

4.2.4 Biologisk mångfald i åkermark Miljökvalitetsmålet - Ett rikt odlingslandskap Inom Ett rikt odlingslandskap finns två delmål som berör åker. Mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela landet och senast år 2006 ska åtgärdsprogram finnas för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.

Jordbrukets betydelse Nedläggning och storleksrationalisering av jordbruket har inneburit att många småbiotoper försvunnit. Åkerholmar, stenmurar, alléer, odlingsrösen och småvatten har tagits bort i syfte att få större och mer brukningsvänliga enheter. Sedan år 1991 är småbiotoperna skyddade genom biotopskyddet (7:11 § i Miljöbalken), vilket har inneburit att hastigheten med vilken de försvinner bromsats upp. Mellan åren 1996-2001 försvann småbiotoper i odlingslandskapet i en takt av ungefär 0,5 % årligen (Naturvårdsverket 2005). I dagsläget försvinner småbiotoperna framför allt genom nedläggning av jordbruksmark eller genom utebliven skötsel. Resultat från landskapsövervakningen visar att nyskapande av t ex våtmarker till viss del har kompenserat för de förluster som sker genom nedläggning (Naturvårdsverket 2005).

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning över faktorer som påverkar den biologiska mångfalden i åkermark och de markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen. Faktorerna verkar i olika skalor och flera av de uppräknade faktorerna är starkt beroende av varandra.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Klimat

belägenhet

Grödfördelning

vall, träda, specialgrödor

stöd, regler, miljölag

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

stöd

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Brukningsmetoder

gödsling, bete, putsning, skörd, harvning, vältning, stöd, regler, miljölag växtskyddsmedel, skötsel

Småbiotoper

mängd, typ, skötsel, dikning, bevattning

stöd, regler, miljölag

Omgivande landskap

Typ och skötsel

stöd

Hypoteser I och med reformen kopplas stödet till areal istället för produktion. Detta kommer att innebära en minskad produktion.

Två hypoteser med motverkande miljöeffekt kan urskiljas: 1. Existerande vallar och trädor blir extensivare. Det ger i genomsnitt en positiv effekt på biologisk mångfald, även om effekten till viss del kommer att bero på var trädorna hamnar och hur skötseln utformas.

2. Den öppna växtodlingen blir mer koncentrerad. Det ger minskad heterogenitet och därmed minskad mångfald.

Produktionsminskningen kommer till övervägande del att lokaliseras till skogsbygder. I de goda jordbruksbygderna kommer odlingen även fortsättningsvis i stort sett att vara lönsam och trädesrätter kommer i någon mån att säljas till områden inom stödregionen med sämre odlingsförutsättningar.

50

Arealkopplingen innebär i princip att större extensivt skötta arealer blir ekonomiskt mer intressanta än före reformen.

4.2.4.1 Reformens effekt på åkermarkens biologiska mångfald Träda: Den nya jordbruksreformen förväntas enligt modellberäkningarna att leda till en kraftig ökning av mängden träda. Ökningen sker i alla produktionsområden, men den blir störst i områdena utanför Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder. Med reformen förväntas mängden träda att fördubblas gentemot Agenda 2000 och i förhållande till dagens trädesareal mer än fördubblas. De olika modellerna ger stora skillnader i storleksordningen på förändringen, men riktningen mot ökad areal träda är densamma.

Effekt på biologisk mångfald: Ökad areal träda är i de flesta sammanhang positivt ur ett mångfaldsperspektiv. Normalt sett innehåller trädor mer insekter och fåglar och har en större diversitet av växter jämfört med konventionella grödor (Firbank m fl 2003, Jordbruksverket 2006b). Men trädans effekt på bevarande av biologisk mångfald är rimligen beroende av var den hamnar, vilken typ av träda det är och hur den sköts (Henderson m fl 2000).

En träda insådd med gräs och klöver har en mer begränsad mångfald av växter jämfört med en naturligt genererad träda och är på det viset mer lik en extensiv vall. Hamnar dessa gräsrika trädor i redan valldominerade områden är mångfaldseffekten troligen begränsad (Jordbruksverket 2006b).

En ökad mängd träda i södra Sveriges slättbygder är fördelaktigt då arealen träda där är relativt liten i förhållande till den totala arealen åkermark. Detta är under förutsättning att trädan inte putsas tidigt och frekvent (Jordbruksverket 2006b). Rätt placerade i åkerlandskapet kan trädor fungera som värdefulla biotoper och spridningskorridorer i ett i övrigt homogent spannmålsdominerat landskap (Donald och Evans 2006). Med reformen kommer den största relativa ökningen av träda att ske i redan trädes- och vallrika områden, eller i områden där jordbruket har liten areell betydelse, och ökningen kommer därför sannolikt att ha mindre betydelse ur ett mångfaldsperspektiv.

Spannmål: Både Agenda 2000 och den nya jordbruksreformen leder enligt modellberäkningarna till en väsentligt minskad areal spannmål. Skillnaden mellan de båda reformerna är också betydelsefull och med jordbruksreformen kommer spannmålsarealen närmast att halveras jämfört med i dag. Företrädesvis sker minskningen i mellersta och norra Sverige och det är också där effekterna på den biologiska mångfalden troligen blir som störst.

I södra Sverige blir skillnaden mellan de två reformerna endast marginell sett i förhållande till den totala arealen spannmål. Ingen större skillnad i fördelningen mellan höst- och vårspannmål sker enligt modellberäkningarna i och med reformen.

Effekt på biologisk mångfald: Med den nya jordbruksreformen sker den största relativa minskningen av arealen spannmål i övre och nedre Norrland samt i mellersta Sveriges skogsbygder, dvs. i de produktionsområden som redan i dagsläget har den lägsta andelen spannmål i förhållande till den totala åkerarealen. I en engelsk studie fann man att en ökad areal spannmål i spannmålsfattiga områden hade en positiv effekt på fågeldiversiteten mätt som antalet arter (Robinson m fl 2001). Detta kan förklaras med en ökad heterogenitet på landskapsnivå, där spannmålsodlingar erbjuder föda för fröätande fåglar, medan kantzoner, trädor och vallar erbjuder lämpliga häckningsplatser för desamma.

Spannmålen sköts även på ett annat sätt och vid en annan tidpunkt än vallar och trädor, vilket skapar en tidsmässig mångformighet i dessa områden. Sammantaget leder detta till en större rumslig och tidsmässig heterogenitet än i områden med enbart spannmål eller vall/träda.

51

Spillsäd på skördade fält gynnar även flyttande och övervintrande fröätande fåglar, då stubbåkrar utgör viktiga rast- och födosöksplatser för dessa fåglar. Det är därför rimligt att anta att om jordbruksreformen leder till en minskad mängd spannmål i valldominerade områden jämfört med Agenda 2000 kommer detta att ha en negativ effekt på den biologiska mångfalden.

Vall: Det förutspås enligt modellberäkningarna en generell minskning av vall med jordbruksreformen jämfört med Agenda 2000, men förändringarna är små i förhållande till dagens vallareal och därför troligen av ganska liten betydelse för den biologiska mångfalden.

Den genomförda vallenkäten (sid 38) antyder dock att vallarna kan komma att odlas mer extensivt i och med anpassningen till jordbruksreformen.

Detta innebär att det blir fler långliggande vallar som gödslas mindre och skördas senare än idag. Dessa vallar blir med åren allt mer lika långliggande trädor och vegetationsmässigt kan det vara svårt att se skillnad på en långliggande vall och en långliggande träda.

Effekt på biologisk mångfald: Eftersom förändringen av vallarealen enligt modellberäkningarna enbart blir marginell med 2003 års reform jämfört med Agenda 2000 kommer arealförändringen endast att ha en obetydlig effekt på den biologiska mångfalden.

Mer intressant ur ett mångfaldsperspektiv är om vallodlingen blir mer extensiv, vilket enkätsvaren tyder på.

Extensiva vallar ger större utrymme för blommande växter och ogräs, vilka producerar nektar och frön som utgör viktig föda för insekter och fåglar. Detta gäller särskilt i riktigt långliggande vallar Att vallarna slås senare är också av stor betydelse för växternas fröproduktion och för häckande fåglar. Tidigt slagna vallar förstör ofta fågelbon eller dödar ännu inte flygfärdiga ungar (Jordbruksverket 2006b). Ett mer extensivt vallbruk kan därför ha en stor positiv effekt på växt- och djurlivet.

4.2.5 Biologisk mångfald i betesmark Miljökvalitetsmålet- Ett rikt odlingslandskap Inom Ett rikt odlingslandskap finns som delmål 1: Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark ska utökas med minst 5 000 hektar och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas med minst 13 000 hektar till år 2010.

Jordbrukets betydelse Brist på betesdjur är det stora hotet mot den biologiska mångfalden i betesmark - utan betesdjur ingen betesmark. Brist på djur och nedläggning av djurgårdar medför också att kvarvarande betesmarker blir mer isolerade från varandra, vilket negativt påverkar de långsiktiga överlevnadschanserna för de växt- och djurbestånd som finns där.

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning över de faktorer som kan tänkas påverka den biologiska mångfalden i betesmark och de markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen.

52

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Klimat

belägenhet

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

stöd

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Småbiotoper

mängd, typ, skötsel, dikning, bevattning

stöd, regler, miljölag

Omgivande landskap

Typ och skötsel

stöd

Hypotes Arealen med ersättningsberättigad betesmark ökar medan antalet betesdjur minskar, därmed minskar möjligheterna att upprätthålla hävden.

Arealen betesmark antas öka med 2003 års reform jämfört med både Agenda 2000 och dagens situation. Samtidigt sker en minskning av de djur, framför allt ungdjur och får, som står för en stor del av betet på naturbetesmarker. Reformen kommer därför att ha en betydande påverkan på delmålet om skötsel av ängs- och betesmarker och därmed möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

4.2.5.1 Reformens effekt på betesmarken Den största skillnaden mellan den nya jordbruksreformen och Agenda 2000 i relation till dagens situation sker i övre och nedre Norrland samt Svealands slättbygder. I dessa områden förutspås med fortsatt Agenda 2000 en betydande minskning av arealen betesmark. Vilken effekten av jordbruksreformen blir för den biologiska mångfalden är svårare att överblicka.

Mycket är beroende på hur jordbrukarna reagerar på miljöersättningarna. Den långsiktiga ökningen av betesmarksarealen sedan EU-inträdet indikerar att anpassningen till miljöersättningen för betesmarksskötsel pågår och att denna anpassning inte är fullbordad.

Man kan då anta att utgångsarealen för beräkningen inte är i ett jämviktsläge. Den långsiktigt utnyttjade arealen blir därmed svår att förutsäga. Istället för att analysera arealer bör fokus ligga på de beräknade skillnaderna mellan de olika scenarierna. I och med slopandet av djurbidragen och införandet av gårdsstödet blir det lönsamt att ha stora arealer betesmark.

Med gårdsstödet måste markerna skötas enligt skötselkraven, men dessa krav är lägre än för de betesmarker som har miljöersättning (Jordbruksverket 2006d). Jordbrukare kan därför välja att lämna miljöersättningen och bara få gårdsstödet om en ökad areal betesmark är mer ekonomiskt lönsamt än vad en mindre areal betesmark med miljöersättning är (Jordbruksverket 2006a).

Den viktigaste effekten av jordbruksreformen är kanske att djurbidragen slås ut på arealen, inklusive betesmarken. Det gynnar betesmarksskötsel relativt intensivare produktionsformer.

För den biologiska mångfalden kan detta leda till att lågavkastande betesmarker, som inte är intressanta ur produktionssynpunkt, blir relativt sett mer värdefulla, eftersom de ökar den totala arealen betesmark. Detta är i ett historiskt perspektiv ett trendbrott som på sikt skulle kunna ge positiva effekter på biologisk mångfald eftersom många naturvärden (särskilt de hotade) är knutna till dessa marker. Enligt ovanstående modellresultat kan det som en följd av 2003 års reform bli så att färre djur betar större arealer, vilket troligen leder till en sämre hävd av betesmarkerna.

53

Alternativt kan mängden betesdjur på betesmarkerna förbli oförändrad jämfört med i dag, även om reformen förväntas minska antalet djur totalt sett. I vissa områden går enbart en del av alla ungdjur och dikor på betesmarkerna, medan resterande djur hålls på åkerbeten. Släpps en större andel av dessa djur ut på naturbetesmarkerna kan detta kompensera för det förväntade bortfallet av betesdjur enligt reformen. Möjligheten för en sådan utveckling beror bl. a. på de rörliga kostnaderna för att hålla djur på de olika markerna (Jordbruksverket 2006a).

Ligger den stora kostnaden i att stängsla betesmarkerna och att köra ut djuren kan det löna sig att köra ut lite extra djur till varje naturbetesmark och på det sättet sköta dessa på ett sätt som gör det möjligt att uppfylla kraven för miljöersättning.

I de olika modellresultaten ovan ingår inte hästar som betesdjur. Detta beror på att hästar inte ingått i djurbidraget och därför finns ingen tillförlitlig statistik över i vilken utsträckning de har använts som betesdjur. I och med att djurbidragen försvinner med 2003 års reform och gårdsstödet grundas på stödrätter för den markareal som sköts, kommer hästarnas ekonomiska värde som betesdjur att öka. Detta visas också i betesmarksenkäten (sid 39) där de tillfrågade anger att en stor del av den sedan 2003 nytillkomna och utökade arealen betesmark betas av hästar.

I Sverige finns cirka 283 000 hästar och statistik kring dessa visar att 75 % av alla hästar och cirka 67 % av alla hästanläggningar finns inom större tätorter (orter med mer än 10 000 invånare) och i tätortsnära områden (Jordbruksverket 2005c). Man kan därför anta att det i stor utsträckning är betesmarker i tätortsnära områden som kommer att betas av hästar. Andra faktorer som påverkar var hästarna kommer att beta är vilket slags hästhållning som bedrivs.

När det gäller ridhästar kommer förmodligen de flesta av dessa att beta i närheten av stallen, då det ska vara lätt att hämta in dessa djur eftersom de rids regelbundet. Det troliga är därmed att relativt sett få hästar kommer att beta på naturbetesmarker utanför tätortsnära områden och sannolikt kommer inte antalet hästar att kunna uppväga minskningen av antalet nöt och får som betesdjur i dessa områden.

Djur: Den nya jordbruksreformen förväntas leda till en minskning av mjölkkor och dikor jämfört med Agenda 2000, men skillnaderna är små. Ungdjuren kommer däremot att minska relativt kraftigt i och med reformen jämfört med Agenda 2000. Även om olika modeller ger olika skattningar så ligger resultaten på riksnivå inom ett ganska smalt spann, med en genomsnittlig skillnad på -58 000 (±10 %) ungdjur. Då det till stor del är ungdjur som betar naturbetesmark kan minskningen få en negativ effekt på den biologiska mångfalden (se ovan om betesmarker) och därmed möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet. Den kraftigaste procentuella minskningen av ungdjuren kommer enligt modellberäkningarna att ske i Götalands norra slättbygder (tabell 8).

4.2.5.2 Räcker betesdjuren?

Genom att sammanställa antalet djurenheter (De) av betesdjuren2 och jämföra dessa med antalet hektar betesmark (fodertillgången) i varje kommun kan ett teoretiskt jämviktsläge mellan foderbehov och fodertillgång beräknas. På betesmarkerna antogs att, 90 % av dikorna, 50 % av ungdjuren, 100 % av fåren och 25 % av hästarna kommer att beta.

2

En djurenhet (De) betesdjur motsvaras i beräkningarna av 0,9 diko, 5,0 får, 1,4 ungdjur eller 1,25 häst.

En djurenhet (De) betesdjur är det beräknade foderintag från 1 hektar bete som en mjölkko klarar att tillgodogöra sig under en betessäsong (1500 kg ts/ha/150 betesdagar) (Jordbruksverket, 2001).

54

Fodertillgången på ett hektar betesmark bestäms bl.a. utifrån vilken marktyp det är. Av betesmarkens årsproduktion antas djuren kunna tillgodogöra sig 65 %. Den beräknade fodertillgången kan då utryckas i möjlig (De/ha) djurtäthet per område (tabell 13) och denna siffra kan sedan jämföras med hur många djurenheter2 betesdjur det finns i genomsnitt per hektar betesmark i motsvarande område (kommun).

Tabell 13 Teoretisk möjlig betesdjurtäthet för olika betesmarktyper Typ av betesmark

Avkastning kg ts/ha

Möjlig djurtäthet De/ha

Strandäng

1 700

0,74

Våt mark

2 300

1,00

Fuktig mark

3 000

1,30

Frisk mark

2 300

1,00

Torr mark

1 000

0,43

600

0,26

Alvar

Källa: Egna beräkningar utifrån underlag från Steen m fl 1972, Johansson m fl 1986 och Jordbruksverket 2001

Enligt egna beräkningar har Mörbylånga kommun en djurtäthet (betesdjur/betesmark) på 0,15 De/ha och Gotland kommun 0,32. Genomsnittet för riket är 0,79 De/ha (figur 6). Vid en beräkning kan en djurtäthet på 0,70 De/ha väljas som indikator på att betesmarken är tillräckligt bra hävdad.

Det motsvarar en avkastning som är ett genomsnitt av betesmarktyperna frisk och torr mark (tabell 14). Enligt en sådan beräkning skulle jordbrukarna i 24 % av kommunerna (70 stycken) ha problem att i tillräcklig hög grad klara av att hävda sina betesmarker 60

50

Antal kommuner i

40

30

20

10

0 0,00-0,20

0,21-0,40

0,41-0,60

0,61-0,80

0,81-1,00

1,01-1,20

1,21-1,40

1,41-1,60

1,61-1,80

1,81-2,00

2,01-2,20

2,21-2,40

2,41-2,60

2,61-

Djurtäthet De/ha

Figur 6 Sveriges kommuner som år 2005 hade betesdjur2. Fördelat efter Djurtäthet (De/ha) djurenheter betesdjur per hektar betesmark

55

I kommuner där värdet på djurtätheten, betesdjur per hektar, överstiger 0,70 finns det sannolikt tillräckligt med djur. I övriga kommuner (24 %) kan det däremot bli problem med att finna tillräckligt med betesdjur för att klara hävden. Om dessa kommuner har övervägande torra betesmarker (genom mycket alvarmarker eller ett allmänt torrt klimat) kan de sannolikt ändå klara hävden (exempelvis Gotlands kommun).

Det finns dock en mängd oklarheter som gör det svårt att med generella djurtäthetsberäkningar kunna förutsäga möjligheterna att klara hävden. Exempelvis finns det dålig kunskap om hur betesdjuren används på betesmarkerna. Även kunskapen om hur mycket betesmarkerna verkligen avkastar i olika områden och hur mycket av tillväxten som kan utnyttjas är dåligt känt. Beräkningarna ger alltså bara grova genomsnittsvärden.

Om antalet betesdjur per kommun relateras till arealen betesmark framträder ett tydligt samband (figur 7). Ju fler betesdjur - ju mer betesmark. Samtidigt framgår det även av figur sju att det finns en regional variation i relationen mellan betesdjur och betesmark. Vissa kommuner har relativt mycket djur medan andra har mycket betesmark. Förklaringsgraden är över 80 %.

12 000 y = 1,0806x - 110,01 2 R = 0,8176

10 000

hektar betesmark

8 000

6 000

4 000

2 000

0 0

2 000

4 000

6 000

8 000

10 000

antal betesdjur

Figur 7 Sambandet mellan betesdjur2 (djurenheter) och betesmark (hektar) för 239 kommuner med betesmark 2005 (Borttagna är kommuner som 1999 var utan betesdjur eller hade mindre än 100 hektar betesmark eller mer än 10 % fäbodsbete av betesmarkarealen). (Av redovisningstekniska skäl är också tre av kommunerna med mycket alvarbeten borttagna).

Förhållandet att vissa kommuner har mycket betesmark men ganska lite betesdjur antyder att det där finns en brist på betesdjur och att arealen betesmark kommer att minska. I så fall borde det finnas ett positivt samband mellan förändringen av betesdjur och förändringen av arealen betesmark på kommunnivå. Om betesdjuren minskar i en kommun kommer betesmarken också att minska. Så är dock inte alltid fallet (figur 8).

56

12 000

1 0,8

andelsförändring betesmark

0,6 0,4 0,2 0 -0,8

-0,6

-0,4

-0,2

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

-0,2 -0,4 -0,6 -0,8 andelsf örändring betesdjur

Figur 8 Samband mellan förändrad andel betesdjur2 kontra förändrad andel betesmark i Sveriges kommuner (242 st.) med betesdjur från 1999 till 2005 (Borttagna är alla kommuner som 1999 var utan betesdjur eller hade mindre än 100 hektar betesmark eller mer än 10 % fäbodsbeten av totala betesmarkarealen)

Av figuren som närmast kan liknas vid en hagelsvärm framgår att under sex år (1999-2005) har förändringen av betesdjur per kommun inte över huvud taget påverkat mängden betesmark. Den ”intvingade” regressionslinjen får t.o.m. negativ riktning och förklaringsgraden (R2 - värdet) är bara någon tiondels procent.

Detta innebär att det kan ske ganska stora förändringar i mängden betesdjur utan att arealen betesmark påverkas nämnvärt. Detta understryker att det finns en stor inneboende potential i hur betesdjuren kan utnyttjas och i hur betesmarkerna kan hävdas. En rimlig tolkning av figur 8 är att det inte går att detektera en brist på betesdjur på kommunal nivå (eller grövre geografisk upplösning) utifrån denna typ av analyser. Liknande bristanalyser har gjorts tidigare inom t.ex. CAP:s miljöeffekter och dessa bör därmed inte ges för stor tyngd.

Analysen kan också tolkas som att det inte är någon ko på isen, utan att bristen på betesdjur ännu är obekräftade farhågor i diskussionen om betesmarkernas skötselproblematik. Detta innebär naturligtvis inte, att det inte kan förekomma brist på betesdjur i vissa områden eller på enskilda gårdar.

4.2.5.3 Kontrollresultat - Risk för dålig hävd Genom den nya jordbruksreformen försvann de arealbaserade (åkermark) stöden. I och med att kopplingen mellan djurstöden och foderareal upphörde att gälla försvann även kontrollen av foderareal (på åker- och betesmark). För att få vissa djurbidrag krävdes att en viss mängd beten (foderareal) fanns anmälda som tillgängliga. Eftersom gårdsstödet berättigar till stöd både för åker- och betesmark bör man vid en jämförelse av kontrollresultaten före och efter frikopplingen inkludera foderarealen i jämförelsen.

Gårdsstödet kontrolleras, liksom tidigare arealersättningarna och foderareal, samtidigt med de arealbaserade miljöersättningarna. De krav som ställs på jordbrukaren för att få gårdsstöd är mindre än tidigare men samtidigt har införandet av tvärvillkoren och skötselkraven inneburit att de krav som tidigare bara var kopplade till skötsel av träda nu gäller för all åkermark.

57

Införandet av tvärvillkoren innebär även att brister i djurhållningen medför större risk för sanktioner. På betesmarken finns två skötselkrav, krav på att marken inte får vara igenvuxen och att den ska betas. Som en effekt av införande av tvärvillkoren har ytterligare ett krav kommit till och det är att jordbrukaren ska sköta all sin jordbruksmark.

Inför införandet av gårdsstödet fanns en förhoppning att ersättningsformen och därmed stödvillkoren skulle bli enklare att förstå för jordbrukarna. Detta skulle i sin tur leda till att konstaterade avvikelser skulle minska vid fältkontroll. För att utvärdera detta kan man jämföra kontrollstatistiken från 2003 till 2005. Eftersom stödvillkoren skiljer sig mellan stöden är det inte möjligt att rakt av jämföra utfallet. För att kunna jämföra kontrollresultaten har 2004 års kontrollresultat anpassats så att endast de stödvillkor som finns i gårdsstödet ingår i det redovisade resultatet (tabell 14).

Tabell 14 Utfall av fältkontroller 2003 – 2005, alla kontroller, all mark Arealersättning inkl. foderareal

Arealersättning inkl. foderareal - justerad

Gårdsstödet

2003

2004

2004

2005

Avvikelse (%) antal jordbrukare

40,0

42,4

34,9

23,3

Avvikelse (%) antal hektar

3,0

3,5

1,4

1,9

Källa: Jordbruksverket 2007 Utvärdering av MTR reformen (opubl)

Det kan konstateras att det skett en ökning av arealfelen men att det är färre jordbrukare som har konstaterade avvikelser. Färre jordbrukare gör fel, men de kvarvarande gör större fel.

Siffrorna ska dock tolkas med en viss försiktighet då andelen kontroller som är genomförda med fjärranalys varierar mellan åren. Fjärranalysen ger generellt sett lägre konstaterade avvikelser och resultatet kan därför variera med en större eller mindre andel fjärrkontroller.

Den förhoppning som fanns innan frikopplingen, att avvikelserna skulle minska har inte infriats. Skälet till detta kan vara att till 2005 tillkom flera helt nya sökanden som inte tidigare var bekanta med stödsystemen. Dessa jordbrukare kan, pga. bristande kunskap, ha tagit med skiften som inte var jordbruksmark och som helt eller delvis har underkänts. År 2005 när många nya jordbruksskiften kom till i ansökningarna visade sig flera vid kontroll inte vara jordbruksmark. Det gällde t ex betesmarker som var så igenväxta att de inte kunde klassificeras som jordbruksmark, vilket i sin tur gav arealavvikelser.

Enligt skötselkraven ska betesmarker betas årligen för att jordbrukaren ska få fullt gårdsstöd.

Betet kan också ersättas med slåtter och skörd enstaka år. De analyser som Jordbruksverket gjort av kontrollerna pekar på att betesmarker inte hävdas i tillräcklig utsträckning, genom årligt bete. Siffrorna visar också att under 2005 har sex procent av betesmarken inom gårdsstödet inte betats tillräckligt väl enligt skötselkraven. I vissa län är andelen ohävdad betesmark betydligt högre.

4.2.5.4 Miljöeffekter av reformen Ökad areal betesmark i och med anpassningen till 2003 års jordbruksreform är positivt.

Arealen betesmark har minskat kraftigt under det senaste seklet (Statistiska centralbyrån 1990) och en större areal betesmark ökar möjligheterna till bevarandet av ett rikt odlingslandskap. Eftersom det är svårt att förutsäga hur jordbruksreformen påverkar hävden av betesmarkerna är det också svårt att förutsäga vilken effekt reformen kommer att ha på den biologiska mångfalden.

58

Det svaga sambandet mellan förändrad beteskapacitet och förändrad betesmarksareal tyder på att det finns en stor potential till förändringar i hur betesmarker utnyttjas. Det troligaste är nog ändå att hävden oftast blir svagare, eftersom djurantalet förväntas minska samtidigt som betesmarksarealen förväntas öka. Effekterna på den biologiska mångfalden av en försämrad hävd är osäkert. Det finns studier som pekar på att ett mer extensivt bete jämfört med idag är fördelaktigt för den biologiska mångfalden och att ett alltför intensivt bete är negativt för många arter (Pärt och Söderström 1999). Erfarenheter hos länsstyrelsepersonal är dock att redan i dagsläget är hävden för dålig i många betesmarker (Jordbruksverket 2004c) och en ytterligare försämrad hävd som en följd av 2003 års jordbruksreform kan därför ha negativa konsekvenser för biologisk mångfald, men det beror givetvis även på vilken skötsel som ersätter betesdjuren.

4.3 Miljöbelastning Brukandet av mark har gett upphov till biologiska och kulturhistoriska värden, men det har samtidigt inneburit en miljöbelastning. Belastningen är knuten till att det sker en produktion av livsmedel (bioenergi avsedd för människor), samt omfattningen på produktionen (antal innevånare och hur stor del av befolkningen som försörjs av inhemskt producerade livsmedel). Den produktion som sker kan i sig ha olika stor miljöpåverkan, belastningen är alltså också beroende av hur produktionen sker. Om vi accepterar att det sker en produktion så är det bara hur den sker som är påverkbart. Men hur stor del av belastningen som är påverkbar av hur produktionen sker är det inte möjligt att särskilja i de beräkningsmodeller som används idag. Att upphöra med produktionen ger alltså, med ett sådant beräkningssätt, ett stort positivt genomslag på belastningen. Om konsumtionen fortgår, trots att produktionen inom landet är nedlagd innebär det att påverkan kommer att ske någon annanstans.

4.3.1 Övergödning och fosfor Problematiken med fosfor Forsforns roll vad det gäller övergödning har åter blivit aktuell. En viktig anledning till detta är den internationella expertutvärderingen som presenterades 2006 (Naturvårdsverket 2006a och 2006b) där fosforn lyftes fram. I takt med att reningsverken byggts ut, har fosforn från åkermark fått en ökad relativ betydelse som fosforkälla. Däremot är belastningen sannolikt inte historiskt stor. Vad som styr förlusterna från åkermark och vilken betydelse olika fraktioner av fosfor har, t.ex. löst kontra partikulärt bunden, är fortfarande dåligt undersökt.

Miljökvalitetsmålet - Ingen övergödning Inom ”Ingen övergödning” finns som delmål 1: Fram till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. De största minskningarna ska ske i de för övergödning utpekade känsliga områdena (Jordbruksverket 2004d). Delmålet innebär att de årliga förlusterna måste minska med 1 340 ton fosfor utifrån 1995 års beräknade totala fosforbelastning på 6 700 ton.

Jordbrukets betydelse Jordbrukets andel av de totala fosforförlusterna är cirka 22 %. Det är ungefär 1 440 ton av de årliga fosforförlusterna som totalt beräknats vara 6 700 ton per år under perioden 1985-1999.

Beräkningsmetoderna för fosfor är under utveckling. Den metod som användes år 2000 kommer att ersättas vid nästa bestämning av miljökvalitetsmålet.

59

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning över de faktorer som påverkar fosforförlusterna och de markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen.

Påverkande faktorer

påverkar genom

Topografi

belägenhet

Gödsling

djurtäthet och utfodring, tidigare gödsling

stöd, regler, miljölag

Grödfördelning

vall, träda, specialgrödor

stöd, regler, miljölag

Odlingsteknik

Jordbearbetning, gödsling, sprutning, skörd

stöd, regler, miljölag

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

stöd

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Markstruktur

jordart, markpackning, struktur

Skyddszoner

trädor, våtmarker

stöd och miljölagar

LBUstöd, regler

Hypotes Jordbruksreformen medför minskad produktion, vilket medför minskade fosforförluster, men andra faktorer har större betydelse Vilka faktorer som styr förlusterna och som också är påverkbara av jordbrukaren är inte tillfredställande känt för fosfor.

När det gäller förluster av kväve till vatten så är kopplingen till bearbetning av jorden mycket stark. Eftersom man oftast behöver bearbeta för att kunna producera blir den indirekta kopplingen mellan produktion (eller rättare uttryckt, areal som används för produktion) och kväveförluster också mycket tydlig. Men när det gäller fosfor är förlusterna, på de flesta jordar, inte alls på samma direkta sätt kopplade till om det sker en bearbetning det enskilda året som är fallet för kväve. Följaktligen kommer en minskad jordbruksproduktion inte att få samma utslag i minskade förluster av fosfor som den minskade produktionen fått på kväveförlusterna.

4.3.2 Enkät om fosforförlusterna Förändringar i jordbrukspolitiken och som en följd av detta förändringar i produktionen, påverkar miljön på olika sätt. I en enkätstudie som projektet CAP:s miljöeffekter initierat har tolv experter med fördjupade kunskaper kring fosfor och jordbruk fått ge sin syn på fosforeffekterna av den nya jordbruksreformen (Strand 2006a, opubl).

Metod Användning av en expertpanel För att beskriva fosforförlusterna från jordbruksmark användes en expertpanel bestående av tolv utvalda experter på området. Experterna fick ta ställning till ett utfall av den nya jordbruksreformen och bedöma hur detta påverkar fosforutlakningen och vilka miljöeffekterna kan tänkas bli. På detta sätt fick vi fram ett underlag för att bättre kunna bedöma riskerna för fosforutlakning.

Framtagna modellresultat Prognostiserade förändringar från ett antal studier om den nya jordbruksreformens effekter sammanställdes och utgjorde basen för modellresultaten. Åtta regioner (produktionsområde, PO8) valdes ut,. För regionerna togs förändringar i grödfördelning, produktionsinriktning och djurhållning fram, alla med det för området gällande odlingsteknik och gödsling.

60

Det använda modellresultatet har sammanställts av Jordbruksverket och är i huvudsak en sammanvägning av de två tidigare presenterade modellberäkningarna (tabell 4) Enkäten Ett enkätformulär med modellresultat och förutsättningar togs fram. Enkätfrågorna testades först på fyra sakkunniga. Därefter engagerades tolv experter för att besvara enkäten. De intervjuade fick en vecka innan telefonintervjun underlaget med frågor och modellresultat tillsänt sig. De intervjuade fick också komplettera svaren skriftligen före sammanställningen av svaren. Line Strand på Hushållningssällskapet, Uppsala höll i intervjuerna och har sammanställt svaren.

Såväl forskare från SLU, Uppsala Universitet och Danmarks JordbruksForskning, myndigheter som Naturvårdsverket och länsstyrelser och representanter från intresse- och rådgivningsorganisationer som LRF, Hushållningssällskapet, Greengard och Ekologgruppen fanns representerade bland de intervjuade.

De tolv intervjuade har fått svara på en enkät med 18 frågor om fosfor samt fått bedöma ett modellresultat. Frågorna valdes ut för att komplettera modellresultatet eftersom fosforförluster från jordbruk är ett så komplicerat område och är mindre utrönt än kväveförluster från jordbruket.

4.3.2.1 Reformens effekt på fosforförlusterna Det går inte att ge några exakta svar på hur fosforförlusterna från jordbruket kommer att förändras som en följd av 2003 års reform. Majoriteten av de intervjuade anser att man inte kan dra några långtgående slutsatser utifrån modellresultaten pga. att det inte säger något om vad som händer på gårdsnivå.

Minskning av djurantalet Om djurantalet minskar är alla eniga om att det blir mindre fosfor som hanteras i form av stallgödsel. Samtidigt behöver inte det betyda att gödseln hanteras och sprids på ett bättre sätt hävdar flera.

De områden som redan har en hög koncentration av djur kommer att fortsätta att ha det enligt modellresultatet. Minskningen av antalet djur förväntas enligt modellberäkningarna ske i Svealands och Götalands slättbygder, områden med låg djurtäthet. Ser man på markkarteringarna så sker heller ingen upplagring av fosfor i dessa områden.

Svinproduktionens relativa betydelse för fosforförlusterna kommer att öka eftersom djurantalen minskar för de andra djurslagen.

Minskade vårsädesarealer och vall, men ökad träda En minskad odling av vårsäd och vall till förmån för träda för med sig en mindre hantering och spridning av mineralgödselfosfor anser ett flertal av de intervjuade. En annan effekt är att om mindre mark odlas och istället ligger permanent bevuxen minskar risken för jorderosion och att fosfor förloras med ytvattnet. I skogsbygderna finns det mindre jordbruksmark och frågan är om en minskad odling får så stor betydelse på fosforförlusterna från dessa områden funderar några.

Vad det gäller brukade eller obrukade arealer är vi, i stort sett, tillbaka vid Omställning 90 reformen. Arealerna som då lades i träda eller vänteläge (vall), var som nu, mest omfattande i ett bälte som sträcker sig över Värmlands, Örebros Västmanlands och Uppsala län.

61

4.3.2.2 Frågor om fosfor Nedan presenteras en sammanfattning av svaren på frågorna om fosfor. De intervjuade svarade samstämmigt att det inte går att ge några exakta svar på hur fosforförlusterna från jordbruket kommer att förändras till följd av reformen. Det är så många faktorer som påverkar fosforförlusterna och alla samband är heller inte kända (Strand 2006b opubl, Bergström m fl 2007).

Vilka faktorer påverkar förlusterna? Av svaren framgår att fosforförlusterna beror av väldigt många faktorer. Markens inneboende egenskaper som jordart fosforbindningskapacitet, struktur och textur, makroporflöde och hur makroporerna ser ut, samt i viss mån även fosforhalten i matjorden (P-Al eller P-HCl P-klass) påverkar. Yttre faktorer som lutning och närhet till vattendrag påverkar också. Klimatet har stor betydelse genom nederbördsmönstret, hur mycket och när det regnar liksom snösmältning.

Det som skiljer Skandinavien från många länder på kontinenten är perioder med tö och snö och den sönderfrysning som sker av markytan.

Vi påverkar fosforförlusterna och markens inneboende egenskaper genom val av odlad gröda, bearbetningen, gödslingsteknik och hantering av ytvatten. En del åtgärder, som täckdikning, har en statisk påverkan och dess effekter går inte att reglera i efterhand. Alla faktorer interagerar och därför kan förlusterna inom ett och samma skifte skilja och det är därför ingen av de intervjuade kan uttala sig för hela produktionsområden inom vilka förhållandena skiljer stort.

Var är problemen med övergödning av fosfor störst? De intervjuade svarar att generellt ser vi resultatet av att fosfor läcker i jordbrukslandskapet, runt urbaniserade områden och i havet d v s långt ned i avrinningsområdena, där vi bor och jordbruken finns. Problemens storlek beror av recipientens känslighet och när det gäller sjöar så saknas en geografisk indelning. En sjös omsättningstid, d v s hur snabbt allt vatten byts ut har stor betydelse. Omsättningstiden kan vara allt ifrån 1, till 10 till mer än 30 år. Fosfor från sedimenten kan under vår och höst följa med vattnet nedströms och på så sätt minskar fosformängden i sjön.

Hur sker fosforförlusterna? Transporten av fosfor från åkermarken sker dels bundet till jordpartiklar och dels i löst form. För att få fosforförluster krävs alltid en vattenrörelse till skillnad mot kväve som kan förloras på fler sätt. Fosforn följer med vattnet och rinner av åkermarken, dels via ytvattenbrunnar och makroporer i jorden till dräneringssystemen, och dels direkt som ytavrinning till öppna vattendrag och vidare i vattensystemen.

Fosfor är ett essentiellt ämne som är naturligt och alla former av fosfor har potential att lösas i vatten och därmed bli biotillgängligt. Det är en fråga om koncentrationer och mängder i kombination med miljön som avgör om fosforn blir ett miljöproblem eller inte.

Fosforförluster från åkermark härstammar från tre olika fosfortyper; partikulärt bunden fosfor, mineralbunden fosfor och organiskt bunden fosfor. Alla tre varianterna rör sig och reagerar på olika sätt och deras löslighet beror på tidsaspekten. Löst fosfat är direkt biotillgänglig men förekommer i väldigt låg koncentration i markvätskan. Den härstammar ifrån någon av de andra formerna och frigörs genom jämvikter. När koncentrationen av fosfat i marklösningen förändras pga. att fosfat tas upp eller förs bort frigörs bunden fosfor till dess att jämvikten är återställd.

62

Partikulärt bunden fosfor kan transporteras i större mängder från åkermark genom erosion av jordpartiklar, dels yterosion och dels inre erosion i markprofilens makroporer. Den partikulära fosforn kan sedimentera och utgör då ett förråd av fosfor som på sikt kan frigöras. Organisk fosfor är rörlig i markprofilen och adsorberas inte lika lätt som oorganisk fosfor. Mer forskning behövs avseende organisk fosfor vad det gäller sammansättning, rörlighet, tillgänglighet mm.

Vilka åtgärder är effektiva? Effektiva åtgärder beror på de lokala förhållandena. Det finns inga generella insatser som går att tillämpa över hela landet säger de intervjuade. Eftersom fosforförluster uppstår med ett vattenflöde går många insatser ut på att minska vattnets hastighet för att förhindra erosion och ytvattenavrinning. Vikten av en bra markstruktur och infiltration poängteras. Vid hantering av fosforhaltig gödsel, i form av stallgödsel och mineralgödsel, poängteras att man ska undvika förrådsgödsling, helst sprida på våren framför hösten, bruka ned gödseln så att den får jordkontakt och inte ligger på ytan samt att undvika ackumulering av fosfor i marken.

Någon poängterar att Sverige har vidtagit en viktig åtgärd genom att man begränsat stallgödselgivan utifrån fosforinnehåll istället för kvävekväveinnehåll (22 kg fosfor per hektar och år). Hela frågan är en riskhanteringsfråga. Hur väl myllad gödseln än är så är risken för förluster större under de första dagarna innan gödselfosforn bundits till partiklar, mineraler eller organiskt material. Likaså kan intensiva regn erodera jord trots olika hinder för vattnet.

Hur stor är jordbrukets påverkan på våra vatten? Många av de intervjuade hänvisar till olika rapporter som svar på frågan vad jordbrukets andel av totala fosforpåverkan är. Många påpekar att av jordbrukets påverkan så är en del bakgrundsläckage. Hur stor den delen är vet ingen men några tror att det kan vara över hälften av de totala fosforförlusterna från jordbruket.

En del av orsaken till dagens problem beror på historiska belastningar. Eftersom i princip alla fosforformer kan bli biotillgängliga återkommer fosfor från gamla bottensediment till biosfären. Fosfor som sedimenterat är inte slutgiltigt borta säger de intervjuade.

Hur mycket kan vi minska förlusterna? De intervjuade bedömer att jordbruket har små möjligheter att påverka fosforförlusterna från åkermark på kort sikt. Det rör sig om så pass små mängder per hektar åkermark i genomsnitt. Men lokalt kan åtgärder få en större betydelse. Även inte odlad mark läcker, så att inte odla är inte en lösning på problemet. Om man delar upp förlusterna i antropogent påverkbart och bakgrundsläckage så väljer hälften av de tillfrågade att inte gissa alls på hur stor del av fosforförlusterna som går att påverka. Andra halvan skattar att 10-40 % går att påverka av den antropogena delen.

Retentionens betydelse vet vi väldigt lite om i Sverige. De intervjuade påpekar att det finns modellberäkningar, men få verkliga studier. Man har t ex sett att sedimentationsdammar kan omvandlas till fosforkällor ifall bottensedimenten inte tas bort återkommande. De intervjuade anser att det behövs mer kunskaper inom området kostnader kontra nyttan för olika åtgärder.

Vissa insatser kostar nästan inget och är tämligen enkla att genomföra, andra åtgärder kostar mer och är tveksamma om de är lönsamma för jordbrukaren att genomföra eftersom fosforförlusterna är så låga värderat i pengar.

Ingen av de intervjuade tror att det finns några snabba lösningar för att minska fosforförlusterna. Flera tror dock på en bättre riskhantering genom noggrann kartläggning för att ringa in var problemen finns för att sedan sätta in lämpliga åtgärder som passar just den platsen. För att kunna se effekten av en förändrad fosforbelastning i vattenmiljöer krävs tålamod anser de intervjuade.

63

Upp till ett decennium behöver man mäta för att avgöra om man har en trend eller bara årsmånsvariationer. Fördröjningseffekten är så lång pga. förekomsten av fosfor i bottensedimenten. Denna fosfor kommer att frigöras om andelen löst fosfor i vattnet minskar.

Påverkas fosforförlusterna av hur man sköter trädor och skyddszoner? Ja svara de tillfrågade.

Bevuxna trädor och skyddszoner är positivt i sig eftersom de förhindrar erosion. Tidpunkten för brytning av trädan påverkar risken för fosforförluster. Liksom det på lång sikt finns en risk för ansamling av fosfor på skyddszoner, så att jorden blir mättad och därmed kan utgöra en fosforkälla istället för det motsatta. Kunskapen om hur stor betydelse utfrysning av fosfater ur grödan har på skyddszonens totala effekt på fosforförluster är otillfredsställande tycker de intervjuade.

Hur stor är djurens påverkan på förlusterna? Djurens påverkan beror av hanteringen av gödseln, när var och hur man sprider gödseln avgör risken för förluster. Hur intensiv uppfödningen är påverkar på olika sätt beroende på hur man ser på frågan. Tillgänglig spridningsareal per djurenhet är en form av intensitet som är avgörande för om fosfor ska lagras upp på sikt.

Intensitet i meningen mer kött/mjölk per kg foder betyder att det cirkulerar mindre fosfor i systemet. Å andra sidan kan den vinsten ätas upp av möjlighet till större besättningar (spridningsregeln säger maximalt 22 kg fosfor per hektar). Men större besättningar behöver inte vara av onda hävdar flera, eftersom dessa kan ha en bättre lönsamhet och tillgång till effektiva tekniska lösningar som små brukningsenheter inte har råd med.

Vad det gäller åsikterna om något av djuren påverkar fosforförlusterna mer än andra så går åsikterna isär. Flera påpekar att broiler-, svin- och minkgödsel innehåller mer fosfor och därför utgör en högre risk vid hantering. Grisproduktionen är koncentrerad till känsligare områden och utgör därmed en större risk. En annan menar att nötkreaturen är flest och lämnar därmed mest gödsel. Därför utgör de en större risk.

Någon annan tycker att djur som äter vallfoder minskar risken för fosforförluster eftersom den ökade vallodlingen minskar erosionen. Om gödselslaget har betydelse, fast- eller flytgödsel, finns inte någon koncensus kring. Hur gödseln hanteras menar de intervjuade har en överordnad betydelse.

4.3.2.3 Reformens miljöeffekter Förlusterna av fosfor beror av så många faktorer, som i sin tur inte är utvärderade i förhållande till varandra, att det är väldigt svårt att uttala sig generellt om effekterna av olika förändringar. Kunskapsluckorna inom fosforområdet är stora, framförallt saknas det resultat från tillämpade försök.

De använda modellresultaten är baserade på åtta produktionsområden (PO8) som har ett likartat klimat men de har inbördes varierat kraftigt avseende andra faktorer. Förändringarna till följd av reformen är relativt små förutom ökningen av trädesarealen. De intervjuades slutsats utifrån modellresultaten är att den ökade trädan, om det rör sig om långliggande bevuxna trädor, sannolikt minskar förlusterna av fosfor till följd av minskad erosion av ytvatten. Effekten kan dock ätas upp av idag mindre kända effekter som t ex utfrysning av fosfat från skyddsgrödan. När det gäller effekterna av minskat djurantal råder ingen samstämmighet bland de intervjuade.

Men när det gäller fosfor är förlusterna, på de flesta jordar, inte på samma direkta sätt kopplade till om det sker en bearbetning det enskilda året såsom fallet är för kväve.

Följaktligen kommer en minskad, aktivt brukad, jordbruksareal inte att få samma utslag i minskade förluster av fosfor som den får på kväveförlusterna.

64

Eftersom oklarheten är stor om vad som styr fosforförlusterna och också i vilken grad förlusterna påverkas av 2003 års reform går det inte att uttala sig om reformen får någon påverkan på miljökvalitetsmålet om minskade fosforförluster.

4.3.3 Övergödning och kväve Problematiken med kväveutlakning Kväveutlakning från jordbruksmark bidrar till övergödning av omgivande hav och kan också bidra till förhöjda nitrathalter i grundvatten.

Miljökvalitetsmålet - Ingen övergödning Inom Ingen övergödning finns som delmål 2: Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå.

Detta motsvarar en årlig minskning av utsläppen kväve från mänsklig verksamhet med minst 20 100 ton utifrån 1995 års beräknade utsläpp till haven söder om Ålands hav. Dessa beräknas totalt till 67 000 ton. Den totala belastningen, inklusive bakgrundsbelastningen, till haven som omger Sverige har beräknats till 134 900 ton för år 2000.

Jordbrukets betydelse Jordbrukets andel utgör cirka hälften av kväveutsläppen från mänsklig verksamhet.

Påverkande faktorer Hur stor areal som totalt odlas har stor betydelse för den samlade kvävebelastningen. Nedan följer en sammanställning över de faktorer som påverkar kväveförlusterna och de markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Klimat

belägenhet

Jordart

belägenhet

Jordbearbetning

brytningssätt och tillfälle

stöd, regler, miljölag

Stallgödseltillförsel

djurtäthet och utfodring

stöd, regler, miljölag

Grödfördelning

arealer vall, träda, specialgrödor

stöd, regler, miljölag

Fånggrödor

växttäckning

LBUstöd, regler

Odlingsteknik

gödsling, sprutning, skörd

stöd, regler, miljölag

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Markstruktur

belägenhet, markpackning

Näringsstatus

tidigare gödsling, mullhalt

miljölag

Skyddszoner

trädor, våtmarker

LBUstöd, regler

Kväveutlakningen från åkermark påverkas av klimatet och av naturgivna faktorer som t.ex. jordarten. Generellt är utlakningen högre från lätta jordar än från lerjordar och från områden med hög nederbörd och liten förekomst av tjäle.

Kväveutlakningen påverkas också av grödval, jordbearbetning och gödslingsintensitet. Odling av vall och i synnerhet fleråriga vallar ger betydligt lägre kväveutlakning än odling av grödor där bearbetning sker varje år. Gödslingsintensiteten med kväve påverkar också riskerna för utlakning.

65

Normala givor med mineralgödsel ger upphov till en utlakningsnivå, som anses vara miljömässigt godtagbar. Vid användning av stallgödsel och i synnerhet vid spridning av stallgödsel vid tidpunkter då ingen eller liten kväveupptagning sker kan utlakningen däremot öka påtagligt.

Hypotes Jordbruksreformen medför minskad brukad areal, vilket medför minskad kväveutlakning.

Kväveutlakningen påverkas bl.a. av hur stor areal åkermark som odlas och av vilka grödor som odlas. Reformen förväntas enligt modellresultaten leda till en minskad odlad åkerareal och att spannmålen minskar medan trädan ökar. Dessa förändringar bör leda till minskad kväveutlakning.

4.3.3.1 Effekter på kväveutlakningen Uppskattning av kväveutlakning som en följd av 2003 års reform En uppskattning har gjorts av hur de förväntade arealförändringarna till följd av 2003 års reform skulle kunna påverka kväveutlakningen. Förväntade förändringar av spannmål, vall och träda har beaktats. För att genomföra beräkningen har utlakningskoefficienter för dessa grödor och trädan tagits fram. Koefficienterna har sedan multiplicerats med arealförändringarna.

Totalt

1000

Riket

500

ÖN NN

0

Msk

Gss Gm b Gns

Ss

Gsk Msk

NN

ÖN Gsk

-500

Ss Gns

-1000

Gmb Gss

-1500 Vårspannmål

Höstspannmål

Träda

Vall

-8000

-6000

-4000

-2000

0

Figur 9a Skattad förändring av kväveutlakningen för olika grödor. 9b Skattad förändring av kväveutlakningen per produktionsområde PO8 (ton kväve)

Totalt sett så uppskattas arealförändringarna leda till en minskad kväveutlakning med cirka 6 000 ton kväve (figur 9b). Skillnaden motsvarar elva procent av kväveutlakningen 2003. De största förändringarna beror på att spannmålsodlingen förväntas bli lägre i slättbygderna i norra Götaland och Svealand och i Götalands skogsbygder (figur 9a). Relativt sett är minskningen av spannmålsodlingen och kväveutlakningen i samma storleksordning i skogsbygderna i mellersta Sverige och i Norrland som i de ovan nämnda områdena, men den totala nivån är lägre. I de mer utpräglade jordbruksområdena i södra Sverige (Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder) påverkas odlingen i mindre grad.

Arealförändringarna uppskattas här leda till en viss minskning av kväveutlakningen.

66

Oljeväxterna ingår inte i bedömningen. Den uppskattade kväveutlakningen skulle minska mera om även oljeväxterna beaktades, eftersom odlingen av dessa förväntas minska p.g.a. reformen.

Modellberäkningar med (SOILN) gjorda för att belysa effekterna av reformen Sveriges lantbruksuniversitet (Johnsson & Mårtensson 2005) har på uppdrag av Jordbruksverket genomfört beräkningar med SOILN-modellen av förändrad kväveutlakning från åkermark mellan åren 1995 och 2003. Beräkningarna visade att kväveutlakningen minskat med cirka 7000 ton kväve (12 %) mellan 1995 och 2003.

I samband med detta gjordes även några beräkningar av kväveutlakningen vid förändringar i areal och grödfördelning. En beräkning avsåg att spegla arealförändringarna mellan åren 2003 och 2005 när gårdsstödet infördes. Två scenarier, som avsåg att belysa effekterna av reformen genom ytterligare förskjutningar från spannmålsodling till träda, beräknades också. I dessa scenarier antogs spannmålsarealen minska med 15 respektive 35 procent i förhållande till medelarealen för spannmål åren 2001-2004.

Minskningen av spannmålsarealen i olika regioner beräknades dels som en framräkning av observerade regionala minskningarna mellan 2003 och 2005 och dels antogs samma procentuella minskning ske i alla regioner. En förutsättning för dessa scenarier var att marken trädas och sköts enligt reglerna för gårdsstödet. Andra grödor odlas alltså inte istället för spannmål.

Kväveutlakningen beräknades minska med nästan 2 300 ton kväve till följd av arealförändringarna mellan 2003 och 2005 (figur 10b). En minskning av spannmålsarealen med 15 procent jämfört med medelarealen 2001-04 beräknades leda till en minskning av kväveutlakningen med 4700 ton kväve (9 %), medan en minskning av spannmålsarealen med 35 procent beräknades leda till minskad kväveutlakning med 11 000 ton kväve (21 %). De största relativa förändringarna skedde i mellan- och skogsbygder (figur 10a). Det blev ingen större skillnad om de regionala minskningarna av spannmålsodlingen byggde på en framräkning av de regionala minskningarna mellan 2003 och 2005 eller om samma procentuella minskning antogs ske i alla regioner.

Figur 10a Minskad kväveutlakning mellan 2003 och 2005, ton kväve och procent, i olika produktionsområden Figur 10b Minskad kväveutlakning mellan 2003 och 2005 och vid minskad spannmålsodling med 15 och 35 procent, ton kväve

67

4.3.3.2 Reformens miljöeffekter Den beräknade minskade spannmålsodlingen leder till en minskad kväveutlakning.

Förväntade förändringar av spannmål, vall och träda har beaktats vid modellkörningarna. För att genomföra beräkningen har olika utlakningskoefficienter tagits fram. Dessa har sedan multiplicerats med arealförändringarna.

När det gäller kväveförluster till vatten så är kopplingen till bearbetning av jorden mycket stark. Eftersom man oftast behöver bearbeta för att odla blir kopplingen mellan produktion (eller rättare uttryckt, areal som används för produktion) och kväveförluster mycket tydlig.

De största förändringarna förväntas bero på att spannmålsodlingen blir lägre i slättbygderna i norra Götaland och Svealand och i Götalands skogsbygder Minskningar förväntas ske i alla jordbruksområden men minskningen blir relativt sett högre i skogsbygder och i norra Sverige.

Totalt sett så uppskattas arealförändringarna leda till en minskad kväveutlakning med cirka 6 000 ton kväve. Det motsvarar elva procent av den beräknade totala kväveutlakningen 2003.

Som jämförelse beräknas de genomförda programåtgärderna inom Minskat kväveläckage, Greppa näringen, etc. medföra en minskad kväveutlakning motsvarande cirka 7000 ton. Om modellresultatet blir verklighet skulle det innebära att jordbrukets bidrag till att uppfylla målet om minskad kväveutlakning blir av stor betydelse.

4.3.4 Ammoniakavgång Problematiken med ammoniak Nedfall av luftburna kväveföreningar, bl.a. ammoniak är ett gränsöverskridande problem eftersom ett land endast delvis kan påverka nedfallet inom sina gränser. Ungefär hälften av ammoniaknedfallet i Sverige kommer från svenska utsläppskällor. Resten transporteras hit med vindarna från t.ex. Danmark, Tyskland och Polen. Av de svenska ammoniakutsläppen hamnar mycket i havet, men en del förs vidare med vindarna till exempelvis Finland, Ryssland och Norge.

De största utsläppen av ammoniak inom jordbruket är kopplade till djurhållningen. Det är främst antalet djur och stallgödselhanteringen som avgör storleken. Ammoniaknedfall sker dels i form av partiklar eller gas, men den största delen faller ned i vattenlöst form, som regn.

Detta kan orsaka skador på miljön genom övergödning och försurning av mark och vatten.

Miljökvalitetsmålet - Ingen övergödning Inom Ingen övergödning finns delmål 3 för minskade ammoniakutsläpp; Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå.

Utsläppen av ammoniak till luft i Sverige beräknas för 2003 till sammanlagt cirka 55 600 ton, jämfört med 1995 är det en minskning med cirka 13 %.

Jordbrukets betydelse Jordbrukets andel av ammoniakutsläppen var 2003 cirka 84 %. Det motsvarar 46 500 ton.

Jämfört med 1995 har utsläppen från jordbruket minskat med 18 % (Statistiska centralbyrån 2004).

Nedgången beror till hälften på att antalet nötkreatur och fjäderfä blivit färre och därmed även mängden stallgödsel. Övergång från fast- till flytgödsel och förbättringar i jordbrukarnas gödselhantering vid lagring och spridning av stallgödsel bidrar också till nedgången.

68

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning av de faktorer som påverkar ammoniakavgången från jordbruket. De markerade faktorerna är de som bedöms kunna påverkas av den nya jordbruksreformen.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Gödsel

Djurtäthet, gödselslag

stöd, regler, miljölag

Grödfördelning

vall, träda, specialgrödor

stöd, regler, miljölag

Djurhållning

gödselhantering, stall, bete, åker

stöd, regler, miljölag

Hypotes Genom den nya jordbruksreformen kommer djurantalet att minska vilket medför att ammoniakavgången från jordbruket minskar.

De största utsläppen av ammoniak inom jordbruket är kopplade till djurhållningen och sker i samband med stallgödselhantering och betesdrift. Förändringar av antalet djur har därför stor inverkan på storleken på ammoniakavgången.

4.3.4.1 Effekter av jordbruksproduktion och ammoniakavgång Ammoniakförlusterna sker vid hantering av stallgödsel; i stallar och vid lagring och spridning av gödsel. Förluster uppstår även när djuren går på bete. Ammoniakförlusterna vid lagring och spridning av stallgödsel har under senare år minskat något. En ökad andel djupströgödsel (ett billigt gödselhanteringssystem i lösdriftstallar som frigör mycket ammoniak) har dock motverkat denna nedgång. Totalt beräknas knappt 35 % av kväveinnehållet i stallgödsel avgå som ammoniak. Vid användning av mineralgödsel förloras också ammoniak, men dessa förluster utgör en mindre del av de totala förlusterna från jordbruket.

Uppskattning av effekter av förändringar av antalet djur En uppskattning har gjorts av hur de förväntade förändringarna av antalet djur till följd av 2003 års reform skulle kunna påverka ammoniakavgången (tabell 6). Förändringar av antalet nötkreatur, slaktsvin och får har beaktats. För att kunna göra detta har förlustfaktorer tagits fram för de djurslagen. Faktorerna har sedan multiplicerats med den förväntade förändringen för respektive djurslag.

69

ÖN NN Ms k Gs k Ss Gns Gm b Gs s -800

-600 Nötkreatur

-400 Får

-200

0

Slakts vin

Figur 11 Skattad förändring av ammoniakavgången från nöt, får och slaktsvingödsel (ton ammoniak)

Ammoniakavgången beräknas bli cirka 2 300 ton lägre till följd av reformen. Denna skillnad motsvarar fem procent av den totala ammoniakavgången från jordbruket år 2003. Den allra största delen (95 %) beror på förändringar av antalet nötkreatur (figur 11). Den största minskningen förväntas i Götalands skogsbygder. Detta är ett stort område med mycket djur men den relativa minskningen av ammoniakavgången för området är i nivå med genomsnittet för landet. Relativt sett förväntas ammoniakavgången minska ungefär i samma utsträckning i de olika regionerna. I sydligaste Sverige (Gss och Gmb) blir den relativa minskningen av ammoniakavgången något mindre medan den blir något högre i skogsbygder.

4.3.4.2 Reformens miljöeffekter En uppskattning har gjorts av hur de förväntade förändringarna av antalet djur påverkar ammoniakavgången. För att göra detta har förlustfaktorer tagits fram för olika djurslag.

Förändringarna av antalet nötkreatur, slaktsvin och får har beaktats. Faktorerna har sedan multiplicerats med den förväntade förändringen för respektive djurslag. Den allra största delen (95 %) av den minskade ammoniakavgången beror på det minskade antalet nötkreatur.

Minskningarna beräknas ske i alla jordbruksområden, men Götalands och mellersta Sveriges skogsbygder påverkas relativt sett i lite högre grad. Detta för att nötkreaturen, relativt sett, förväntas minska mest i dessa områden.

Ammoniakavgången beräknas bli cirka 2 300 ton lägre som en följd av reformen. Denna skillnad motsvarar fem procent av den totala ammoniakavgången från jordbruket år 2003.

Miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” har som delmål att de totala ammoniakutsläppen ska minska med minst 15 % fram till 2010. Sedan 1995 har utsläppen från jordbruket minskat med 18 %, så jordbruket har egentligen redan uppfyllt den gällande målsättningen. Reformen beräknas medföra ytterligare några procents minskning.

70

4.3.5 Växthusgaser Problematiken med växthusgaser Storleken på utsläppen från jordbruket beror främst på jordbrukets omfattning. Särskilt omfattningen på djurhållningen har betydelse, eftersom djurens ämnesomsättning och gödselproduktion samt gödselhanteringen står för en stor del av jordbrukets utsläpp av metan (CH4) och lustgas (N2O, dikväveoxid). Även övrig kvävegödsling och kalkning vid odlingen har betydelse för utsläppens storlek.

Miljökvalitetsmålet - Begränsad miljöpåverkan Delmål 1: De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008– 2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen ska räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC: s definitioner. Delmålet ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer.

I miljökvalitetsmålet eftersträvas en minskning i genomsnitt med 2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter (4 %) utifrån 1990 års beräknade totala utsläpp av växthusgaser på 72,2 miljoner ton.

Inget åtgärdsprogram för att åtgärda specifikt utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn finns ännu i Sverige.

Jordbrukets betydelse Jordbrukets andel av utsläppen av metan och lustgas är tolv procent. Det motsvarar 8, 7 miljoner ton av de totalt 70,6 miljoner ton CO2-ekvivalenterna som släpptes ut under år 2003.

Dessutom släpper jordbruket ut cirka 2,0 miljoner ton koldioxid i form av bortodling av mullhalt, användning av fossila bränslen och vid kalkning.

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning av de faktorer som kan påverka utsläppen av växthusgaser och de markerade faktorerna är de som bedöms bli påverkade av den nya jordbruksreformen.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Gödsel

kväve, kalkning, hantering

stöd, regler, miljölag

Jordart

odling av orogena jordar

Odlingsteknik

gödsling, markpackning

stöd, regler, miljölag

Djurhållning

utfodring, gödselhanteringssystem

stöd, regler, miljölag

Hypotes Den nya jordbruksreformen medför minskat antal nötkreatur och minskad odling vilket medför mindre utsläpp av växthusgaser Jordbrukets framtida andel av utsläppen av växthusgaser beror till stor del på hur omfattningen och inriktningen på jordbruket kommer att utvecklas. Särskilt utvecklingen för djurhållningen har betydelse, eftersom denna står för en stor del av jordbrukets totala utsläpp av metan och lustgas.

71

4.3.5.1 Effekter av jordbruksproduktion och utsläpp av växthusgaser I Naturvårdsverkets rapport ”Utsläpp av metan och lustgas från jordbrukssektorn” (Naturvårdsverket 2006) redovisas en prognos över hur utsläppen kommer att utvecklas fram till 2010. Prognosen avser utsläpp av metan och lustgas från jordbruket. Upptag och avgång av koldioxid från jordbruksmark inkluderas inte, och inte heller utsläppen från jordbrukets energianvändning i form av el och diesel.

Beräkningsmetodik Beräkningarna i Naturvårdsverkets rapport 5506 följer den metodik som använts i 2005 års rapportering till Klimatkonventionen – NIR 2005. Indata och resultat för 2000 följer detta underlag. Under perioden mellan 1999 och 2003 gjordes en omfattande revision av beräkningsmetodiken i flera steg, både av emissionsfaktorer och vissa indata. Detta ändrade i viss mån utsläppsnivåer och trender över tiden. Jämfört med 2003 års metodik har dock endast vissa smärre förändringar gjorts. I tabell 15 redovisas de totala utsläppen av växthusgaser år 2000 och beräknat för 2010 enligt 2005 års rapportering till Klimatkonventionen.

Tabell 15 Utsläpp av metan och lustgas (Mton) i CO2-ekvivalenter 2000

2010

Metan

3 285

3 047

Lustgas

5 556

5 056

Summa

8 841

8 103

Källa: Rapport 5506, Naturvårdsverket

Nötkreaturens betydelse De direkta utsläppen från djurens matsmältning står för den största minskningen när det gäller metan. Till stor del beror detta på den hittillsvarande trenden med ett minskat antal nötkreatur, i första hand mjölkkor (Naturvårdsverket 2006). Övriga djurslag antas ha förblivit relativt oförändrade till antalet. I Naturvårdsverkets rapport antas att utsläppen av metan från stallgödselhanteringen ökar en aning, beroende på större andel flytgödselhantering, vilket samtidigt minskar utsläppen av lustgas. Förlusterna av lustgas från mark antas minska också, vilket till stor del beror på att mindre stallgödsel och mineralgödsel har använts. Åtgärder för en reducering av utsläppen Det finns ännu inget nationellt program för att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Jordbruksverket genomförde under år 2003 ett regeringsuppdrag med syfte att se över möjligheterna att vidta åtgärder (Jordbruksverket 2004a). De åtgärder som ligger närmast till hands, förutom att på olika sätt minska kvävetillförseln till jordbruksmark, rör omhändertagande av metan vid stallgödselhanteringen. Stallgödseln står dock endast för cirka en tiondel av metanutsläppen från jordbruket och det saknas ännu styrmedel för denna typ av åtgärder.

4.3.5.2 Beräknade utsläpp av metan och dikväveoxid De förväntade förändringarna inom jordbruket pga. 2003 års reform rör sig i första hand om ändrade grödarealer och djurantal. Dessa förändringar kommer att påverka storleken på utsläppen av metan och lustgas från jordbruket (figur 12). Förändringarna i utsläpp av växthusgaser som en följd av 2003 års jordbruksreform, har beräknats utifrån metodiken i Naturvårdsverkets rapport 5506, redovisas i tabell 16. Till skillnad från Naturvårdsverkets rapport innehåller dock dessa beräkningar även utsläpp och upptag av koldioxid till mark.

72

Metangas

Lustgas

Koldioxid

9000 8000 7000

Kt CO2 ekv

6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Referensår 2001/2003

Agenda 2000

Anpassning MTR

Figur 12 Beräknad total mängd växthusgaser från jordbruksproduktion (kton CO2 ekv) Källa: egna beräkningar, beräkningsmetodik från rapport 5506, Naturvårdsverket kompletterat med beräkningar av nettoemissioner av koldioxid från kol i mark.

Grödarealer Enligt de sammanvägda modellberäkningarna (tabell 4) förutspås spannmålsarealen att minska med cirka 280 000 hektar och vallarealen med cirka 25 000 hektar. Trädan antas däremot att öka med drygt 320 000 hektar, detta pekar mot en minskning av kvävegödselmedlen med cirka 10 % (Naturvårdverket 2006). Därtill kommer eventuella ändringar i gödslingsintensitet på den kvarvarande odlade marken.

Djurantalet De flesta av djurslagen kommer att minska som en följd av 2003 års reform. De största minskningarna förväntas ske hos nötkreaturen och speciellt ungdjuren förutspås att minska med cirka 60 000 djur (tabell 4). Slaktsvinen antas att minska marginellt, medan suggor för smågrisproduktion förväntas minska med cirka 5000 suggor (2,5 %). Följande näringsgrenar har inte tagits med i beräkningarna om reformens effekter; fjäderfä, fårskötsel, rennäring och hästhållning.

Tabell 16 Beräknade emissioner av metan, lustgas och koldioxid (Mton) i CO2-ekvivalenter från det svenska jordbruket 2001/03 samt förändringen vid en anpassning till 2003 års jordbruksreform.

Referensår 2001/2003

Fortsatt Agenda 2000

Anpassning MTR

Förändring jmf referensår

Metangas

2438

2328

2132

-8,0 %

Lustgas

4210

3963

3651

-7,4 %

Koldioxid

1493

1705

1453

-16,9 %

Summa

8141

7996

7236

-9,3 %

Källa: egna beräkningar rapport 5506 Naturvårdsverket, beräkningsmetodik kompletterat med beräkningar av nettoemissioner av koldioxid från kol i mark.

73

4.3.5.3 Reformens miljöeffekter De flesta av djurslagen förutspås att minska som en följd av 2003 års reform. De största minskningarna beräknas ske för nötkreaturen. (Nöt) ungdjuren förväntas minska med 60 000 djur. Slaktsvinen däremot beräknas bara minska marginellt. För att beräkna utsläppen av metan och lustgas har emissionsfaktorer (sid 68) för respektive djurslag använts tillsammans med modellresultatens djurförändringar.

Spannmålsarealen beräknas minska med 280 000 hektar, vilket medför en minskning av kvävegödselmedlen med cirka tio procent. För att beräkna nettoemissionen av koldioxid från jordbruksmarken har sammanvägda koefficienter använts tillsammans med modellresultatens arealförändringar.

Jämfört med ett genomsnittsår av 2001/2003 beräknas utsläppen minska med åtta procent för metan och drygt sju procent för lustgas, båda gaserna omräknade till koldioxidekvivalenter.

Som en följd av reformen beräknas de samlade utsläppen av växthusgaser från jordbruket minska med cirka nio procent.

I miljökvalitetsmålet eftersträvas en sammanlagd minskning av växthusgasutsläppen med 2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Det motsvarar en fyraprocentig minskning beräknat på 1990 års utsläpp (72,2 milj ton). Genom reformen beräknas växthusgasutsläppen från jordbruket att minska med cirka 0,5 miljoner ton per år. Det är en inte obetydlig del av miljökvalitetmålets målsättning i beaktande att jordbrukets andel av de totala växthusgasutsläppen år 2003 var cirka tolv procent (8,7 milj ton).

Det är en tvetydig miljöeffekt om utsläppen kommer att minska på grund av minskad djurhållning och animalieproduktion, medan vi ändå behåller vår köttkonsumtion. Eftersom utsläppen av växthusgaser är ett globalt miljöproblem blir vi oavsett var produktionen sker påverkade av utsläppen.

4.3.6 Växtskyddsmedel Problematiken med växtskyddsmedel Användningen av växtskyddsmedel innebär både hälso- och miljörisker eftersom användaren kan exponeras och växtskyddsmedel kan spridas till omgivningen. Växtskyddsmedel används för att skydda grödorna från skördebortfall och kvalitetsproblem vilket innebär en ökad möjlighet till säkrare livsmedelsproduktion. Själva hanteringen av växtskyddsmedel, särskilt vid påfyllning och rengöring av utrustning, innebär ett stort riskmoment. Så länge som växtskyddsmedel används, kommer i takt med att allt mer förfinade analysmetoder används, rester av sådana sannolikt alltid att kunna påvisas i miljön.

Miljökvalitetsmålet - Giftfri miljö Användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket berör framförallt delmål 4 till miljökvalitetsmålet. Delmålet innebär att hälso- och miljöriskerna vid användning och framställning av kemikalier fortlöpande ska minska fram till år 2010. Minskningen ska ske i enlighet med indikatorer och nyckeltal som ska fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid ska förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska.

Jordbrukets betydelse Totalt såldes 9 290 ton bekämpningsmedel, mätt i verksam substans, år 2005. Den övervägande delen var biocider (ex. tryck- och vakumimpregneringsmedel) som används inom industrin. Av den totala mängden såldes 1 665 ton, cirka 18 %, till jordbrukssektorn 74

(växtskyddsmedel). Av detta var 80 % ogräsmedel. En stor andel av den sålda mängden ogräsmedel är olika glyfosatpreparat.

Glyfosatmedlen används ytterst sällan i växande gröda, utan framförallt för att bryta vallar och trädor samt för ogräsbekämpning i stubb efter skörd. Tabell 17 visar andelen glyfosatpreparat och hur den har förändrats mellan 2001 och 2005. Glyfosat utgjorde 40 % av mängden växtskyddsmedel som såldes till jordbruksnäringen 2005.

Tabell 17 Försäljning (ton) av glyfosat, totalt och av ogräsbekämpningsmedel till jordbruket, 2001-2005 Inom parentes andelen glyfosat av försålda ogräsmedel inom jordbruket År Glyfosat, ton Ogräsmedel, ton

2001

2002

2003

2004

2005

618

671

912

255

629

(43)

(46)

(50)

(37)

(49)

1432

1447

1818

690

1280

Källa: Kemikalieinspektionen 2006

Påverkande faktorer Nedan följer en sammanställning över de faktorer som påverkar användningen av växtskyddsmedel och de markerade faktorerna är de som bedömts kunna påverkas av 2003 års jordbruksreform.

Påverkande faktorer

påverkar genom

stöd och miljölagar

Klimat

belägenhet

miljölag

Grödfördelning

vall, träda, specialgrödor

EU-stöd, regler, miljölag

Odlingsteknik

gödsling, sprutning, ekologisk odling

EU-stöd, regler, miljölag

Produktionsinriktning

djur- eller växtodlingsgårdar

EU-stöd, miljölag

Markstruktur

markpackning, struktur

Näringsstatus

Mullhalt, jordart

Hypotes Användning av växtskyddsmedel kommer att minska, främst på grund av en minskad spannmålsodling Minskad användning kan leda till en minskning av riskerna eftersom det totala antalet bekämpningstillfällen minskar vilket minskar antalet hanteringstillfällen och de risker som är knutna till det. En minskad användning är dock inte självklart knuten till minskade risker eftersom det är beroende av vilka preparat som man fortsätter att använda och på vilket sätt.

Detta illustreras genom att riskindikatorerna visar på en större minskning än vad mängdminskningen gör.

Vi har en utveckling mot preparat och användningssätt som enligt riskindikatorerna är mindre riskfyllda. Minskningen av riskerna kan bl.a. förklaras med en framgångsrik reglering av vissa problemprodukter och en produktutveckling som varit gynnande för lägre risker. Det senare berör t e x bättre formuleringar som minskar exponeringen för dem som sprider medlen samt att en ökad andel av doserna är i form av betat utsäde.

4.3.6.1 Effekter av användningen av växtskyddsmedel Effekterna av och riskerna med användning av växtskyddsmedel kan konstateras inom framförallt fem områden - användare, livsmedel, grundvatten, ytvatten och naturmiljö.

75

Användare - Bedömningar av risker för användare baseras till stor del på medlens inneboende egenskaper och förekommande exponeringssituationer eftersom epidemiologiska studier är fåtaliga och ofta bristfälliga. Situationer med utsatta hanteringsmoment kan bl.a. uppstå vid påfyllning och rengöring av utrustning, spridning under oskyddade förhållanden och vid kontakt med behandlade växtdelar. Upprepade behandlingar som förekommer i t.ex. potatis, frukt och bär innebär en ökad risk för att exponering (spill) ska ske vid något av alla de upprepade hanteringstillfällen som sker under en säsong.

Livsmedel – Rester av växtskyddsmedel påträffas i både importerade och inhemskt odlade frukter, grönsaker och spannmål. Livsmedelsverket gör rutinmässiga stickprovskontroller och under 2005 fanns det växtskyddsmedelsrester i 26 % av proverna från inhemska produkter Prover från färska eller frysta frukt och grönsaker innehöll rester i 32,5 % av de inhemska stickproven. Halter över gränsvärdena påträffades i 0,3 % av proven. För spannmål innehöll 13,8 % av proven rester av växtskyddsmedel (Livsmedelsverket 2006b). Av försiktighetsskäl har man inom EU valt att införa en mycket låg acceptansnivå för rester av växtskyddsmedel i dricksvatten. Man har enats om en generell gräns på 0,1 μg/l för enskilda växtskyddsmedel och 0,5 μg/l för summan av alla växtskyddsmedel. Bland annat kan tillräckligt underlag saknas för att fastställa gränsvärden för enskilda växtskyddsmedel samt för att bedöma risken för eventuella kombinationseffekter om man får i sig flera olika växtskyddsmedel samtidigt.

Gränsvärdet bedöms innebära en tillräcklig säkerhetsmarginal mot nivåer där risk för akuta eller kroniska effekter kan förekomma. Dricksvattentillsynen 2005 visar att 0,6 % av de allmänna anläggningarna redovisade otjänligt dricksvatten p.g.a. växtskyddsmedel. Av de övriga anläggningarna rapporterade 0,4 % att de hade otjänligt dricksvatten pga. växtskyddsmedel. Hälften av fynden härrör från en substans (diklobenil) och dess nedbrytningsprodukt (BAM). Substansen som t ex fanns i ogräsmedlet Totex Strö har aldrig använts på åkermark och har varit förbjuden i många år (Livsmedelsverket 2006a).

Grundvatten - Undersökningar av jordbrukets påverkan på grundvattenkvalitet i Sverige pågår inom ramen för det nationella miljöövervakningsprogrammet. Programmet omfattar undersökningar av ytvatten, grundvatten, regnvatten och sediment och de görs inom jordbruksdominerade regioner i Sverige För 2005 fanns det spår av växtskyddsmedel i proverna från alla fyra typområdena. Fler fynd gjordes 2005 än 2004 men antalet funna substanser var lägre 2005, d.v.s. de antalsmässigt färre funna substanserna hittades vid fler tillfällen. Det fanns spår av elva substanser, inklusive två nedbrytningsprodukter. Två av substanserna (atrazin och lindan), samt deras respektive nedbrytningsprodukt, är förbjudna i Sverige sedan lång tid och fynden beror på gamla användningar.

Ytvatten - Undersökningar av jordbrukets påverkan på ytvattenkvalitet i Sverige pågår inom ramen för det nationella miljöövervakningsprogrammet. Sedan år 2002 omfattar undersökningarna förluster av växtskyddsmedel från jordbruksmark. Kemiska analyser av växtskyddsmedel inkluderar över 100 olika substanser, främst de som har stor användning, är läckagebenägna, har låga riktvärden eller ingår som prioriterad substans i Ramdirektivet för vatten (200/60/EG).

Tabell 18 Substanser och antal prover över riktvärde (RV) 2002

2003

2004

2005

Antal substanser över RV

14

10

13

21

Antal prov över RV

35

39

33

39

(33 %)

(43 %)

(31 %)

(43 %)

Källa: Miljöövervakningen

76

Det är fler substanser som har överskridit riktvärdet under 2005 än det har varit de tidigare åren. Detta har lite olika orsaker; det är fyra substanser som fått en kraftigt sänkt detektionsgräns vilket innebär att det är först 2005 som det egentligen har varit möjligt att mäta om de har funnits i vattendragen.

Två substanser har analyserats för första gången och en substans har först 2005 fått ett riktvärde. Någon samlad bedömning av effekterna på vattenmiljön av dessa växtskyddsmedelsrester har inte varit möjlig att göra. Detta eftersom det förutsätter en betydligt mer omfattande och konsekvent genomförd övervakning.

Naturmiljö - Växtskyddsmedel som kommer ut i miljön kan påverka flora och fauna på olika sätt. Indirekta effekter av växtskyddsmedel på faunan förorsakas oftast av ändringar i arternas födotillgång, dvs. att man tar bort ogräs och insekter från åkern (gäller alla typer av medel, d.v.s. ogräs-, svamp- och insektsmedel). Dessa indirekta effekter bedöms i allmänhet som betydligt mer omfattande är de direkta effekterna. Påverkan på flora och fauna i vattendrag är normalt kortvarig, men sådan påverkan kan få stora akuta ekologiska konsekvenser. Om möjligheterna till återkolonisering av ex. vattendrag är begränsade, t.ex. genom hinder eller geografisk placering, kan effekterna i några fall observeras i mer än ett år. Det saknas tillräckligt underlag (systematiska undersökningar) för att beskriva problemen med påverkan på jordlevande organismer, vilda växter (ängar, naturbetesmark), vattenlevande organismer (främst sjöar), inverkan av lägre (ogräsmedel) och delade (svampmedel) doser, tillsatsmedel etc.

Faktorer som påverkar mängden använda växtskyddsmedel Användningen av växtskyddsmedel är starkt koncentrerad till den södra halvan av Sverige.

Utifrån statistik från SCB för odlingsåret 1997/98 kan man utläsa att ungefär 70 % av växtskyddsmedlen i jordbruket används i Götalands och Svealands slättbygder och där finns ungefär 50 % av de odlade arealerna.

Det bör noteras att glyfosatanvändningen inte ingår i dessa siffror. Men mönstret över användningen ändrar sig troligtvis inte i någon större utsträckning även om det varit möjligt att ta med glyfosatanvändningen eftersom användningen av växtskyddsmedel är ett mått på intensiteten i jordbruket. Undersökningen om skötselåtgärder i trädan bekräftar den bilden (Jordbruksverket 2006b).

Tabell 19 Grödarealen, andel behandlad areal samt användningen av växtskyddsmedel i samtliga åkergrödor sådda hösten 1997 eller våren 1998 Fördelad över de olika produktionsområdena Grödareal

Behandlad areal

Produktionsområde

Kemisk bekämpning (verksamt ämne)

Götalands södra slättbygder

Hektar (%) 331 000 (13)

% 83

kg/ha 1,48

Ton (%) 408 (39)

Götalands mellanbygder

301 000 (12)

56

1,30

220 (21)

Götalands norra slättbygder

410 000 (16)

67

0,53

144 (14)

Svealands slättbygder

553 000 (22)

57

0,50

158 (15)

Götalands skogsbygder

483 000 (19)

24

0,59

70 (7)

Mellersta Sveriges skogsbygder

190 000 (8)

31

0,52

31 (3)

Nedre Norrland

154 (6)

10

0,52

8 (1)

Övre Norrland

108 (4)

3

0,82

3 (0)

Källa: Statistiska centralbyrån 1999

77

Enligt uppgifter som Statistiska Centralbyrån tog fram 1998 behandlas cirka 48 % av den svenska åkerarealen med växtskyddsmedel. Variationen mellan olika grödor är dock stor. Per hektar räknat är det potatis och sockerbeter som använder mest av jordbruksgrödorna medan vall använder minst. Flera av trädgårdsgrödorna har också en stor användning per hektar. Här kan äpplen och jordgubbar användas som exempel. kg aktiv substans per hektar 6 5 4 3 2 1

Matpotatis

Stärkelsepotatis

Sockerbetor

Höstraps

Kok- och foderärter

Vårvete

Vårkorn

Höstvete

Råg

Rågvete

Havre

Konservärter

Vårraps

Oljelin

Bruna bönor

Frövall

Betesvall

Slåttervall

0

Figur 13 Användningen av växtskyddsmedel i olika grödor 1998 uttryckt i kg aktiv substans per hektar Källa: Statistiska centralbyrån 1999

% areal bkm-intensiv gröda

Om man sätter den länsvisa växtskyddsmedelsanvändning, mätt i aktiv substans, i förhållande till andelen bekämpningsintensiva grödor, definierat som potatis, sockerbetor och frilandsgrönsaker kan man tydligt visa att Skåne och Blekinge har störst andel växtskyddsmedelsintensiva grödor (enligt definition ovan) och att dessa län använder störst mängd växtskyddsmedel mätt i aktiv substans (figur 14).

16 14 12 10 8 6 4 2 0 0

0 ,5

1

1 ,5

2

B le kinge S kåne G o tland H alland K alm ar V G ö taland H e la S ve r ige Väs tm anland Ö s te r gö tland

k g a.s ./ h a

Figur 14 Total användning av växtskyddsmedel per ha i länet jämförs med andel intensiva grödor. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2003

78

Användningen av svamp- och insektsmedel beror av bl.a. årsmån och läge. Förhållandet mellan arealen av bekämpningsintensiva grödor och den använda mängden aktiv substans kan alltså inte antas vara konstant. Skillnaderna beträffande använd mängd aktiv substans per areal bekämpningsintensiv gröda behöver därför inte tyda på att det förekommer överdosering av växtskyddsmedel.

4.3.6.2 Miljöeffekter av reformen Den beräknade minskningen i odlad areal vårspannmål kommer att generera en total minskad användning på 84 ton växtskyddsmedel, den beräknade minskningen av höstspannmålsarealen ger en minskning på 55 ton. Den beräknat minskade oljeväxtarealen medför en minskad användning på 16 ton. Sammanlagt motsvarar det nio procent av den totala mängden sålda växtskyddsmedel för ett genomsnittsår av 2003/2005. Det går för närvarande inte att bedöma om de använda genomsnittliga doserna per hektar har förändrats eller kommer att förändras, då det inte finns uppgifter på doser per hektar för enskilda grödor eller grödgrupper efter SCB:s undersökning 1997/98, men det ska finnas i den kommande statistiken (Statistiska centralbyrån 2007, under publicering).

Effekterna av den ökade andelen träda och vall är lite mer svårförutsägbara. Det kommer sannolikt att handla om arealer som är långliggande, och då vet vi från en tidigare CAP-studie (Jordbruksverket 2006b) att cirka 90 % av de långliggande trädorna bryts kemiskt. Frågan är bara om all areal överhuvudtaget kommer att brytas vid något tillfälle? Om vi förutsätter att de enligt modellberäkningarna ökade vallarealerna bryts en gång vart femte år och att trädorna inte bryts över huvudtaget, ger detta en ökad användning av växtskyddsmedel på totalt drygt sex ton. I jämförelse med ett genomsnittsår av 2003/2005 skulle det ge en ökad glyfosatanvändning med knappt en procent Om man väger samman minskningarna i spannmål och oljeväxter med ökningarna i vall blir nettoeffekten cirka 149 ton minskad använd mängd växtskyddsmedel, vilket motsvarar åtta procent av den genomsnittliga årliga försäljningen åren 2003 till 2005.

Målsättningen för Miljökvalitetsmålet ”Giftfri” miljö är att miljöriskerna vid användning av kemikalier fortlöpande ska minska. Detta är svårt att mäta och ännu finns inga bra indikatorer framtagna. Därför beräknas här bara de mängder som hanteras. Till jordbrukssektorn har det under 2000-talet i genomsnitt sålts knappt 1 700 ton växtskyddsmedel per år. Så den genom reformen och enligt modellerna beräknade minskningen på cirka 150 ton är ganska betydande.

79

5 Diskussion och slutsatser Det måste först påpekas att en rad olika faktorer kan dämpa de beräknade effekterna på förändringar inom jordbruket; exempelvis långa anpassningstider, förväntade prisuppgångar på nötkött, förändringar i landsbygdsprogrammet och introduktion av nya produktionsformer (teknisk utveckling). Det bör också betonas, att till följd av de ofta ganska långsiktiga investeringarna inom jordbrukssektorn och de genom åren ofta förekommande förändringarna i jordbrukspolitiken har ett flertal av de tidigare jordbrukspolitiska besluten inte fullt ut hunnit med att visa återverkningar i jordbrukarnas handlande. Sett i ett längre perspektiv är det rimligt att förvänta sig att det kommer att ske en fortsatt reformering av politiken i riktning mot en fullständig och obligatorisk frikoppling av stöden. Även de aktuella klimat- och energifrågorna kommer sannolikt att få en större betydelse för de framtida jordbrukspolitiska besluten.

5.1 Utvecklingen inom jordbruket De jordbrukspolitiska besluten medför ofta stora förändringar och förskjutningar i inriktningen på jordbruksproduktionen. De får även konsekvenser för jordbrukets struktur.

Just sådana dynamiska effekter kan de ekonomiska beräkningsmodeller som använts i denna rapport tyvärr inte beakta. Exempel på en brist orsakad av modellernas konstruktion är att företagsstrukturer inte beaktas och att effekterna av en påskyndad strukturomvandling därför inte hanteras korrekt.

Det är dock troligt att den redan existerande tendensen inom svenskt jordbruk kommer att bestå och kanske t o m att öka för de gårdar som till väsentlig del är beroende av inkomster från jordbruket. Denna tendens består i utslagning av mindre producenter och ett ökat antal större, producerande gårdar.

Genom gårdsstödet gynnas den extensiva vallodlingen och betesdriften gentemot annan produktion. Detta leder till en förändrad grödfördelning på åkern med en mindre andel intensivt brukad areal samt dessutom ett större utnyttjande av betesmarkerna, där det finns tillgång till betande djur.

Den nya jordbruksreformen medför också att igenväxningen av jordbruksmark kommer att bromsas upp då även många små gårdar har fått ökad möjlighet att ta del av jordbruksstöden och därigenom sköta och hävda jordbruksmarken.

De tydligaste förändringarna som modellerna visar är att spannmålsarealen kommer att minska kraftigt och att trädan eller extensivt brukade gräsmarker kommer att öka i motsvarande grad. Betesmarkerna kommer enligt modellresultaten att öka, men här visar modellerna på små förändringar. De sammanvägda modellberäkningarna visar också att djurantalet kommer att minska. Men tendenserna här är inte alls lika tydliga, då modellberäkningarna kan skilja sig åt. Speciellt skiljer sig modellerna åt i vilken lönsamhet det är att hålla betesdjur efter reformen.

Modellberäkningarna visar att reformen har en positiv miljöeffekt genom den ökade betesmarkarealen. Reformen leder också till en minskad produktion vilket ger minskad belastning. Men till hur stor del flyttar produktionen bara någon annanstans? Reformen påverkar inte hur vi odlar, bara att vi odlar mindre, vilket har ett stort genomslag på miljöpåverkan.

81

5.1.1.1 Skillnader mellan modeller och verklighet Föresatsen i rapporten har varit att enbart utvärdera vilken påverkan jordbrukspolitiken (2003 års reform) får på jordbruksutvecklingen. De använda modellberäkningarna har därför utgått från vad skillnaden skulle vara mellan en genomförd anpassning till 2003 års reform (MTR) och en fortsatt Agenda 2000 reform. De förändringar som förutspås är alltså inte alltid i överensstämmelse med dagsläget, eftersom mer än jordbrukspolitiken påverkar vad som faktiskt sker.

I rapporten presenteras även jordbruksstatistik för perioden 2003-2006, som använts för att få en indikation på i vilken mån modellberäkningarna och verkligheten korresponderar. Även de genomförda enkätundersökningarna är användbara för att få en indikation åt vilket håll utvecklingen går. I de faktiska förändringarna ingår dock alla de faktorer som påverkar jordbrukets utveckling och inte enbart påverkan från 2003 års jordbruksreform. Därför ingår i de faktiska förändringarna även allmänna trender utöver anpassningen till 2003 års reform.

Utmärkande är att skillnaderna i reaktion; riktning och styrka, på de faktiska förändringarna gentemot de sammanvägda modellberäkningarnas resultat, i några fall är påfallande stort.

Exempel på detta är skillnaderna för vall och träda samt djur och betesdjur.

De sammanvägda modellresultaten i rapporten förutspår en kraftig minskning av spannmålsarealen och med en dubbelt så stor minskad areal vår- som höstspannmål. Denna utveckling har dock inte bekräftats av de faktiska förändringarna för perioden 2003 till 2006.

Dessa siffror visar istället att vårspannmålen minskat fem gånger mer än höstspannmålen. Det innebär att jordbrukarna hittills har minskat arealen med vårspannmål betydligt mer än arealen med höstspannmål.

De sammanvägda modellberäkningarna förutsäger en kraftig ökad träda och en svag minskning av vallen. Här skiljer sig modellerna från den faktiska förändringen. I modellerna har den mark där skörden inte tas tillvara klassats som träda. Vid stödansökan kan jordbrukarna däremot välja att benämna marken antingen träda eller vall. Huruvida skörden tas tillvara går inte att utläsa ur statistiken. Den faktiska ökningen i trädesarealen har inte alls blivit så omfattande som förutspåtts i de sammanvägda modellberäkningarna.

I jordbruksstatistiken för perioden 2003 till 2006 har den totala trädesarealen bara ökat i begränsad omfattning medan vallarealen har ökat betydligt mer. En möjlig förklaring till detta är att en viss del av det som egentligen är outnyttjad mark (träda) redovisas som vall. Det skulle också förklara den ökning av vallarealen som skett mellan 2003-2006 trots att detta inte förutspås i modellberäkningarna.

De sammanvägda modellresultaten visar en utbredd minskning av djurhållningen. Mjölkkorna har enligt den officiella statistiken för perioden 2003 till 2005 minskat cirka en procent per år, dock har minskningen varit mindre än för tidigare perioder. Det gör att den förutspådda minskningen av mjölkkorna (-37 000 djur) som en följd av 2003 års jordbruksreform är svår att få validerad, detta främst på grund av att redan den tidigare utvecklingen medfört en årlig minskning på en till två procent. Mjölkproducenterna har ännu inte (vid årskiftet 2006/2007) börjat anpassa sig till 2003 års reform och det kan heller inte förväntas ske förrän till 2007/2008, p.g.a. de för jordbrukarna, oklara villkoren för hur mjölkbidraget (prisstödet) kommer att överföras till det frikopplade gårdsstödet.

Enligt den officiella jordbruksstatistiken för perioden 2003 till 2005 har dikorna ökat med cirka sju procent och antalet får med cirka fem procent. De sammanvägda modellberäkningarna förutspår däremot en minskning av dikor och får relativt Agenda 2000.

Det är möjligt att 2003 års reform och frikopplingen gynnat den extensiva köttproduktionen och betesdriften mer än vad som förutsattes i beräkningsmodellerna.

82

Skillnaderna kan också förklaras av ökningar av köttpriset, som sannolikt är en indirekt effekt av reformen. Samt av att antalet betesdjur vid den nya reformens införande ännu inte är anpassade sig till tidigare jordbrukspolitik (Agenda 2000).

Kulturmiljövärden Produktionsinriktning och djurhållning är viktiga faktorer för att fortsatt hävda markerna och underhålla miljövärden. Men arealen åkermark är inte direkt kopplad till skötsel av kulturspår då det fortfarande krävs särskilda insatser av jordbrukaren för att sköta dessa. En bibehållen areal åker är ändå en viktig grund för att öka andelen skötta landskapselement i åkermark. En ökning av arealen betesmark är däremot direkt kopplat till ett ökat antal underhållna kulturspår eftersom betet till stor del upprätthåller kulturvärdena. För fullgod skötsel krävs emellertid ibland åtgärder utöver betesdrift. Dessa åtgärder påverkas inte av jordbruksreformen. Avseende byggnader och bebyggelsemiljöer är deras status också knutna till faktorer som produktionsinriktning och djurhållning.

Bevarandet och underhållet av de kulturhistoriska lämningarna är oftast knutna till andra faktorer än de som kunnat fås fram i denna studie. Detta eftersom flertalet av lämningarna har förlorat sin primära funktion som varit knuten till tidigare brukningssystem. Många av kulturelementen och bebyggelsen är inte längre en del av dagens livsmedelsproduktion vilket gör att underhållet är starkt kopplat till incitament utanför jordbrukspolitiken och den nya jordbruksreformen. Reformens betydelse för kulturhistoriskt värdefulla lämningar och bebyggelse samt förmåga att uppfylla de uppställda miljökvalitetsmålen blir därför mycket svårbedömd.

Biologisk mångfald Hur troligt är det att effekterna på den biologiska mångfalden blir de som här förutspås? Detta är givetvis beroende av hur väl de olika modellresultaten kan förutsäga de faktiska förändringarna inom jordbruket. Arealen träda väntas öka som en följd av 2003 års reform och detta är generellt sett positivt för den biologiska mångfalden. Ett extensivare åkerbruk innebär bättre förutsättningar för biologisk mångfald. De förändringar som skett under perioden 2003-2006 visar på en ökning av arealen träda, även om den inte ökat alls i den omfattning som förutspåddes. Långliggande vallar och trädor liknar varandra både till utseende och i sin betydelse för fauna och flora. Det är därför rimligt att anta att bägge dessa typer är gynnsamma för den biologiska mångfalden och att det i ett mångfaldssammanhang inte spelar någon roll ifall de kallas vall eller träda.

Extensifieringen i form av ökad vall eller trädesareal på bekostnad av spannmålsareal beräknas ske i fel områden. Vall och träda ökar mest i redan valldominerade bygder medan spannmålsarealen knappt minskar i de bästa slättbygderna. Detta förtar en del av de positiva effekter som en ändrad grödfördelning skulle kunna ge. De beräknade grödförändringarna kan t.o.m. leda till minskad variation och därmed negativa effekter för biologisk mångfald.

Fortsatt Agenda 2000 skulle leda till en minskad areal betesmark, en naturtyp förknippad med höga naturvärden och där målsättningen enligt miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap är att öka arealen. Därför kommer sannolikt 2003 års reform, till skillnad från Agenda 2000 reformen, att leda till att miljömålet lättare uppnås. Arealen betesmark har också ökat den senaste tiden, vilket ligger i linje med modellberäkningarna. Men vilken typ av nya betesmarker vi får och vilken effekt dessa har på mångfalden, är mer osäkert. Betesmarker med tilläggsersättning kommer troligen att hävdas med samma intensitet som tidigare. Finns det tillgång till betesdjur lönar det sig förmodligen ekonomiskt att hålla dessa marker i god hävd, oavsett Agenda 2000 eller en anpassning till 2003 års reform.

83

Av de nytillkomna betesmarkerna är en del sådana som redan tidigare betades, men som av olika anledningar inte varit anslutna till miljöersättningen. Även här förväntas reformen innebära små förändringar gentemot tidigare. Reformens effekt på biologisk mångfald blir därför liten i bägge dessa fall. Däremot finns en viss risk för färre betesdjur och därmed en sämre hävd på en del av de nyrestaurerade betesmarkerna.

Eftersom markarealen ligger till grund för gårdsstödet kommer de marker som på ett relativt enkelt och kostnadseffektivt sätt kan skötas som betesmarker, t ex nedlagd åkermark, eller marker med små krav på kompletteringsinvesteringar, bli ekonomiskt intressanta att hävda.

Exempel på sådana marker kan vara sammanhängande lågavkastande betesmarker eller där dispens ges från ligghallskrav och inga investeringar i byggnader och stallgödselspridning krävs.

Minskas antalet djur per hektar betesmark kan totalt sett en större areal betesmark hållas öppen med samma antal djur. Det innebär att med 2003 års reform ökar arealen betesmark, men de nya betesmarkerna får troligen en genomsnittligt lägre hävdkvalitet än de redan existerande betesmarkerna. Samtidigt gynnas utnyttjandet av lågavkastande betesmarker relativt sett av reformen. Detta är viktigt eftersom det ofta är dessa som har höga naturvärden.

Vinsten ur ett mångfaldsperspektiv när det gäller ökad areal betesmark är, i och med nya reformen, inte så stor som den kanske först verkar - i alla fall inte om man enbart betraktar de nya markerna som enskilda objekt. Men om vi i stället ser de nytillkomna betesmarkerna i ett större landskapssammanhang kan de ha stora biologiska fördelar. De kan då fungera som länkar i en kedja som binder ihop olika betesmarker med varandra, dvs. de nya markerna underlättar spridning av individer mellan tidigare isolerade högkvalitativa betesmarker.

Det finns inget entydigt svar på frågan om en anpassning till 2003 års reform kommer att vara till fördel eller nackdel för den biologiska mångfalden, jämfört med Agenda 2000 reformen.

Men sammantaget väger vågskålen över till förmån för den nya reformen och den tillämpning Sverige valde. En ökad areal betesmark, ökad mängd träda och en troligen mer extensivt skött vall är sannolikt fördelaktigt ur ett mångfaldsperspektiv. Att mängden betesdjur och spannmål i skogsbygden minskar i och med reformen är dock negativt. Men minskningen jämfört med dagens volym skulle även ha skett med fortsatt Agenda 2000 reform, även om den inte blivit lika omfattande. Övergödning fosfor Förlusterna av fosfor är orsakade av många faktorer, vilka i sin tur inte är utvärderade i förhållande till varandra. Därför är det väldigt svårt att uttala sig generellt om effekterna av olika förändringar i grödfördelning och driftinriktning. De sammanvägda modellberäkningarna är regionalt baserade på åtta produktionsområden med likartat klimat, men som inbördes varierar kraftigt i avseende andra faktorer. Förändringarna vid en anpassning till 2003 års reform förutspås bli relativt små förutom ökningen av trädesarealen.

När det gäller effekterna på fosforförlusterna av ett minskat djurantal råder ingen samstämmighet bland experterna. Kopplingen mellan brukad areal och kväveförluster är mycket tydlig. Motsvarande koppling mellan minskad brukad areal och minskade fosforförluster kan inte förväntas.

Fosforexperternas slutsats av modellresultaten är att den ökade trädan, om det rör sig om långliggande bevuxna trädor, kan verka positivt på förlusterna av fosfor som följd av mindre jordbearbetning och därmed minskad erosion av ytvatten. Effekten kan dock ätas upp av idag mindre kända effekter som t ex utfrysning av fosfat från skyddsgrödan.

84

Eftersom oklarheten är stor om vad som styr fosforförlusterna och också i vilken grad förlusterna påverkas av 2003 års reform går det inte att uttala sig om reformen får någon påverkan på miljömålet som rör minskade fosforförluster. Övergödning kväve Som en följd av 2003 års reform förväntas den brukade åkerarealen att minska. Totalt sett så uppskattas förändringarna, i första hand av en minskad areal spannmål, leda till en kraftigt minskad kväveutlakning.

De största förändringarna beror på att spannmålsodlingen förväntas bli betydligt lägre i slättbygderna i norra Götaland och Svealand och i Götalands skogsbygder. Relativt sett är minskningen av spannmålsodlingen och kväveutlakningen i samma storleksordning i skogsbygderna i mellersta Sverige och i Norrland som i de ovan nämnda områdena, men den totala nivån är lägre. I de mer utpräglade jordbruksområdena i södra Sverige (Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder) påverkas odlingen i mindre grad.

Oljeväxterna ingår inte i bedömningen. Den uppskattade kväveutlakningen skulle sannolikt minska mera om även oljeväxterna beaktades, eftersom odlingen av dessa, enligt beräkningsmodellerna, förväntas minska p.g.a. 2003 års reform.

Den minskade spannmålsodlingen som en följd av reformen förväntas enligt modellberäkningarna, att leda till en minskad kväveutlakning i storleksordningen 6 000 ton kväve. Det motsvarar elva procent av den beräknade kväveutlakningen 2003.

Ammoniakavgång Ammoniakförlusterna sker vid hantering av stallgödsel; i stallar och vid lagring och spridning av gödsel. Förluster uppstår även när djuren går på bete. Ammoniakförlusterna vid lagring och spridning av stallgödsel har under senare år minskat något. En ökad andel djupströgödsel har dock motverkat denna nedgång. Vid användning av mineralgödsel förloras också ammoniak, men dessa förluster utgör en mindre del av de totala förlusterna från jordbruket.

En uppskattning har gjorts av hur de förväntade förändringarna av antalet djur till följd av 2003 års reform skulle kunna påverka ammoniakavgången. För att kunna göra detta har förlustfaktorer tagits fram för olika djurslag. Förändringar av antalet nötkreatur, slaktsvin och får har beaktats. Faktorerna har sedan multiplicerats med den förväntade förändringen för respektive djurslag. Den allra största delen (95 %) av jordbrukets framräknade minskning av ammoniakavgången beror på det minskade antalet nötkreatur.

Ammoniakavgången beräknas bli cirka 2 300 ton lägre till följd av 2003 års reform. Denna skillnad motsvarar fem procent av den totala ammoniakavgången från jordbruket år 2003.

Minskningar förväntas ske i alla jordbruksområden men skogsbygderna och norra Sverige påverkas relativt sett i högre grad.

Växthusgaser De flesta av djurslagen förutspås att minska som en följd av 2003 års reform. De största minskningarna drabbar nötkreaturen och speciellt ungdjuren som föutspås minska med cirka 60 000 djur (11 %). Slaktsvinen beräknas bara att minska marginellt, medan suggor för smågrisproduktion förväntas minska med cirka tre procent. Djurens ämnesomsättning och gödselproduktion och den därtill hörande stallgödselhanteringen står för en stor del av jordbrukets utsläpp av metan och lustgas. Därför kommer förändringarna av djurantalet att minska utsläppen av växthusgaser.

85

Enligt de sammanvägda modellresultaten minskar spannmålsarealen med cirka 280 000 hektar och vallarealen med cirka 25 000 hektar. Trädan förväntas däremot att öka med drygt 300 000 hektar, vilket medför en minskning av kvävegödselmedlen med cirka tio procent.

Därtill kommer eventuella ändringar i gödslingsintensitet på den kvarvarande odlade marken.

Jämfört med ett genomsnittsår 2001/2003 beräknas utsläppen minska med åtta procent för metan och sju procent för lustgas, båda gaserna omräknade till koldioxidekvivalenter. Den nya jordbruksreformen beräknas medföra att de samlade utsläppen av växthusgaser från jordbruket minskar med drygt nio procent.

Att jordbrukets utsläpp minskar som en följd av minskad animalieproduktion är mest en skenbar miljöeffekt, om vår köttkonsumtion förblir densamma. Utsläpp av växthusgaser är ett globalt miljöproblem, vilket innebär att svenska konsumenter genom sin köttkonsumtion orsakar miljöpåverkan oavsett var produktionen sker.

Växtskydd Den av beräkningsmodellerna förutspådda minskningen i odlad areal vårspannmål kommer att generera en total minskad användning på 84 ton växtskyddsmedel, minskningen av höstspannmålsarealen ger en ytterligare minskning på 55 ton. Den beräknade minskade oljeväxtarealen medför en minskad användning på 16 ton. Sammanlagt motsvarar det nio procent minskning av den totala mängden sålda växtskyddsmedel jämfört med ett genomsnittsår 2003/2005.

Effekterna av den beräknade ökade andelen träda och/eller vall är lite mer svårförutsägbara.

Det kommer sannolikt att handla om arealer som är långliggande, och då vet vi från en tidigare studie inom CAP:s miljöeffekter att cirka 90 % av de långliggande trädorna bryts kemiskt. Frågan är bara om all areal överhuvudtaget kommer att brytas vid något tillfälle? Om vi förutsätter att vallarealerna bryts en gång vart femte år och att trädorna inte bryts över huvudtaget, ger detta en ökad användning av glyfosatmedel på totalt drygt 6 ton. I jämförelse med ett genomsnittår 2003/2005 skulle det ge en ökad användning med knappt en procent.

En osäkerhet ligger i om de genomsnittliga doserna per hektar förändras Det går f n inte att svara på, då det inte finns några uppgifter om doser per hektar för enskilda grödor eller grödgrupper sedan SCB:s genomförda undersökning 1997/98.

Om man väger samman de beräknade minskningarna i spannmål och oljeväxter med ökningarna i träda och vall blir nettoeffekten 149 ton minskad användning av växtskyddsmedel. I jämförelse med den mängd växtskyddsmedel som användes under ett beräknat genomsnittsår 2003/2005 motsvarar det åtta procent.

86

6 Referenser Aronsson, M. & Matzon, C., 1987. Odlingslandskapet SNF-LTs förlag, Stockholm.

Artdatabanken 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005.

Bennett-Gårdö, M. "Kulturmiljöns tillstånd i odlingslandskapet" underlag till Landsbygdsutredningen.

Riksantikvarieämbetet, 2005.

Benton, T.G., Vickery, J.A., & Wilson, J.D., 2003. Farmland biodiversity: is habitat heterogenity the key?

Trends in ecology and evolution 18: 182-188.

Donald, P.F., Green, R.E., & Heath, M.F., 2001. Agricultural intensification and the collapse of Europé’s farmland bird populations. Proceedings of the Royal Society B 268: 25-29.

Donald, P.F. & Evans, A.D. 2006. Habitat connectivity and matrix restoration: the wider implications of agrienvironment schemes. Journal of Applied Ecology 43: 209-218.

Europeiska Kommissionen, 2003a. ”Impact Generaldirektoratet för jordbruk, Bryssel.

Assessment

of

the

Mid-Term

Review

Proposals”.

Europeiska Kommissionen, 2003b. ”Reform of the Common Agricultural Policy: a long term perspective for sustainable agriculture”. Generaldirektoratet för jordbruk, Bryssel.

Europeiska Kommissionen, 2004. Prospects for agricultural markets and income 2004-2011 for EU 25 European Commission. Directorate-General for Agriculture, Bryssel.

Fahrig, L. 2003. Effects of habitat fragmentation on biodiversity. Annu. Rev. Ecol. Evol. Syst. 34: 487-515.

Firbank, L.G., Smart, S.M., Crabb, J., Critchley, C.N.R., Fowbert, J.W., Fuller, R.J., Gladders, P., Green, D.B., Henderson, I. & Hill, M.O., 2003. Agronomic and ecological Costs and benefits of set-aside in England.

Agriculture Ecosystems & Environment, 95: 73-85.

Frankham, R., Ballou, J.D., & Briscoe, D.A., 2002. Introduction to conservation genetics. Cambridge University press, Cambridge.

Henderson, I.G., Cooper, J., Fuller, R.J. & Vickery, J., 2000. The relative abundance of birds on set-aside and neighbouring fields in summer. Journal of Applied Ecology 37: 335-347.

Johansson J., 2005. Sveriges Lantbruk Hösten 2005. En undersökning bland jordbrukare. Landja Marknadsanalys AB (opubl).

Johansson, O., Ekstam, U. & Forshed, N., 1986. Havsstrandängar. Naturvårdsverket/LTs förlag, Stockholm.

Jonasson L., 2005. KSLA:s studie: Svenskt jordbruk om oljan kostar 100 $ per fat. Kungliga Skogs och Lantbruksakademin KSLA, Stockholm.

Johnsson H. & Mårtensson K., 2005. Beräkning av förändringen av kväveutlakningen mellan 1995 och 2003 och den förväntande effekten av åtgärder som föreslagits för minskade utlakningsförluster. Lantbruksuniversitetet, Uppsala.

Jordbruksverket, 2001. Bete och betesdjur. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2002. Förslag till handlingsprogram för användningen av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen till år 2006 - Rapport från Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen. Jordbruksverkets rapport 2002:7.

Jordbruksverket, 2003. Jordbrukspolitiken och miljön Igår – idag – imorgon, Rapport 2003:2. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2004a. Förutsättningar för en minskning av växthusgasutsläppen från jordbruket, Rapport 2004:1. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2004b. 2003 års jordbrukspolitiska reform. Effekter av frikopplingen på produktion och strukturutveckling, Rapport 2004:16. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2004c. Skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar: En sammanställning av den regionala naturvårdens kunskaper och erfarenheter, Rapport 2004:11.

87

Jordbruksverket, 2004d. Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2004:62 om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring.

Jordbruksverket, 2005a. Fragmenterat landskap: en kunskapssammanställning om fragmentering som hot mot biologisk mångfald, Rapport 2005:9.

Jordbruksverket, 2005b. Effekterna av jordbruksreformen, Lägesrapportering nr 4, 2005. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2005c. Hästar och anläggningar med häst 2004. JO 24 SM 0501.

Jordbruksverket 2005d. Tekniskt underlag för nytt landsbygdsprogram. Rapport 2005:14A. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2006a. Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform Hot och möjligheter, Rapport 2006:3.

Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2006b. Miljöeffekter av träda och olika växtföljder. Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter, Rapport 2006:4.

Jordbruksverket, 2006c. Effekterna av jordbruksreformen, Lägesrapportering nr 6, 2006. Jordbruksverket, Jönköping.

Jordbruksverket, 2006d. Förslag till Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013.

Jordbruksverket, 2006e. Jordbruksmarkens användning 2006 JO 10 SM 0602.

Jordbruksverket, 2007. Utvärdering av MTR reformen (under publicering).

Kemikalieinspektionen, 2006. Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 2005.

Livsmedelekonomiska institutet, 2003. Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken – en konsekvensanalys, SLI-Skrift 2003:1. Livsmedelekonomiska institutet, SLI, Lund.

Livsmedelekonomiska institutet, 2005a. Den svenska avregleringen 1990 – lärdomar för frikoppling av jordbruksstö,. SLI-Skrift 2005:1. Livsmedelekonomiska institutet, SLI, Lund.

Livsmedelekonomiska institutet, 2005b. Frikopplade stöd – konsekvenser för svenskt jordbruk, SLI-Skrift 2005:2. Livsmedelekonomiska institutet, SLI, Lund.

Livsmedelsverket, 2005. Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier 2004, A.Andersson & A.Jansson.

Livsmedelsverkets rapport 17/2005.

Livsmedelsverket, 2006. Rapportering av dricksvattentillsynen år 2005, D.Rosling. Livsmedelsverkets rapport 12/2006.

LRF, 2005. Lantbruksbarometern 2005 LRF, Stockhom.

LRF, 2006. Lantbruksbarometern 2006 LRF, Stockholm.

LRF Konsult, 2006. Lantbrukets lönsamhet 2005. LRF Konsult.

Naturvårdsverket, 2005. Odlingslandskap i förändring: en uppföljning av LiM:s referensområden. Rapport 5420.

Naturvårdsverket, 2006 Utsläpp av metan och lustgas från jordbrukssektorn. Under perioden 1990 till 2010, Rapport 5506, januari 2006. Naturvårdsverket, Stockholm.

Primack, R.B., 1998. Essentials of conservation biology. Sinauer Associates, USA. Pärt, T. & Söderström, B., 1999. Conservation value of semi-natural pastures in Sweden: Contrasting botanical and avian measures. Conservation Biology, 13:755-765.

Pöyry, J., Luoto, M., Paukkunen, J., Pykälä, J. Raatikainen, K. & Kuussaari, M., 2006. Different responses of plants and herbivore insects to a gradient of vegetation height: an indicator of the vertebrate grazing intensity and successional age. Oikos 115: 401-412.

Regeringens skrivelse, 2004. Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Skr 2003/04:137, Stockholm Robinson, R.A., Wilson, J.D. & Crick, H.Q.P., 2001. The importance of arable habitat for farmland birds in grassland landscapes. Journal of Applied Ecology, 38: 1059-1069.

Statistiska centralbyrån, 1990 Betesmarker – historiska data. Statistiska meddelanden (beställningsnummer Na 36 SM 9001).

88

Statistiska centralbyrån, 1999. Bekämpningsmedel i jordbruket 1997/98 - Förbrukning i åkergrödor Statistiska meddelanden Mi 31 SM 9902.

Statistiska centralbyrån, 2004. Utsläpp av ammoniak till luft i Sverige 2003 MI SM 0401. SCB, Stockholm.

Steen, E, Matzon, C. & Svensson, C., 1972. Landskapsvård med betesdjur, Betets avkastning och djurens tillväxt på bete. Aktuellt från Lantbrukshögskolan 182, Markväxter 43, Husdjur 26, Uppsala.

Strand L., 2006a (opubl). MTR:s påverkan på fosforförlusterna från jordbruket. En intervjuundersökning med fosforexperter. Sammanfattning, HS Konsult, AB, Uppsala.

Strand L., 2006b (opubl). Frågeställningar kring hur MTR:s effekter påverkar fosforförlusterna från jordbruket i Sverige. En intervjuundersökning med fosforexperter. Sammanställning.. HS Konsult AB, Uppsala.

Svensk Mjölk, 2006. Mjölkföretagarpanelen om framtidstro, hösten 2005. Svensk Mjölk, Eskilstuna.

Sveriges lantbruksuniversitet, 2006. Bekämpningsmedel i vatten och sediment från typområden och åar samt i nederbörd under 2005, S. Adielsson, M. Törnquist & J. Kreuger. Ekohydrologi 94.

Teagasc, 2003. ”An Analysis of the Effects of Decoupling Payments from Production in the Beef, Sheep and Cereals Sector”, FAPRI-Ireland Partnership, Rural Economy Research Centre, Teagasc, Dublin.

Wretenberg, J., Lindström, Å., Svensson, S., Thierfelder, T. & Pärt, T., 2006. Population trends of farmland birds in Sweden and England: similar trends but different patterns of agricultural intensification. Journal of Applied Ecology. www sjv se: jordbruksverkets hemsida, stöd till landsbygden, alla stödformer

89

7 Bilaga 1 Prognoser utifrån enkäter och statistik De prognoser utifrån enkäter och statistiksammanställningar om utvecklingen efter 2003 års jordbruksreform som initierats av Jordbruksverket är enkätundersökningen Sveriges lantbruk hösten 2005, rapporten 2003 års jordbrukspolitiska reform samt rapportserien Effekterna av jordbruksreformen. LRF har i samband med enkätundersökningarna Lantbruksbarometern 2005, 2006 och Lönsamhet 2005 redovisat några prognoser. Slutligen har Svensk Mjölk gett ut studien ”Mjölkföretagarpanelen - om framtidstro”.

Enkäten ”Sveriges Lantbruk, hösten 2005" En undersökning bland jordbrukare som tar upp deras framtidstro och planering har gjorts på beställning från Jordbruksverket. Frågorna som tas upp handlar om jordbrukarnas framtidstro och speciellt vad de tror om odlingen 5-10 år framåt i tiden.

Bl a tas det upp om jordbrukarna tror att deras arealer med vall respektive träda ska ha ökat eller minskat om 5-10 år. De flesta jordbrukarna tror inte på någon större förändring. Men de som ändå tror på en förändring antar att både vall- som trädesarealen snarare ska öka än minska (figur).

Mindre areal

Varken eller

Större areal

100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0%

Vall

Figur Ökad eller minskad trädes- och/eller vallareal om fem till tio år

Träda

Källa: Sveriges Lantbruk, hösten 2005,

Johansson (opubl)

Till 2010 förväntar sig 20 % fler av jordbrukarna att vallen kommer att öka istället för att minska, medan cirka 10 % fler av jordbrukarna förväntar sig att trädan kommer att öka istället för att minska. Sannolikheten att arealen vall och träda kommer att öka är stor. Sannolikheten för att vallen kommer att öka är större än för trädan!

Jordbruksverkets rapport ”2003 års jordbrukspolitiska reform” I rapporten 2003 års jordbrukspolitiska reform begränsas analysen till att bedöma effekterna på den totala produktionen av spannmål, mjölk- och nötkött. Några frågor som tas upp i rapporten är:

91

-

i vilken utsträckning kan frikopplingen ge upphov till en förändrad takt i strukturutvecklingen

-

i vilken utsträckning kan frikopplingen ge upphov till regionala tyngdpunktsförskjutningar kommer produktionen i områden med svaga produktionsförutsättningar att påverkas kraftigare än i t ex slättbygderna

-

i vilken utsträckning kan frikopplingen ge upphov till en förändrad användning av marken för främst vall och betesmark

-

medför ett eventuellt minskat antal nötkreatur som en följd av frikopplingen en försämrad skötsel av vall och betesmark

-

i vilken utsträckning kommer markvärdena och därmed även arrendeavgifterna att påverkas

-

i vilken utsträckning kan användningen av växtnäringsämnen och växtskyddsmedel komma att förändras

De mål för jordbruket som satts upp av statsmakterna utgörs främst av miljökvalitetsmålen.

Intressant i detta sammanhang är utvecklingen av ängs- och betesmarker samt användningen av växtnäringsämnen och växtskyddsmedel. Effekterna av frikopplingen kan antas slå igenom fullt ut först efter en längre tid. I rapporten läggs tonvikten mot det långsiktiga perspektivet.

Ett flertal faktorer, även nu okända, kommer att påverka jordbrukarnas handlande de närmaste 10-15 åren (hela anpassningsperioden).

Strukturutveckling och effekter på produktionen Analysen i rapporten visar på två mot varandra stående tendenser. Den ena tendensen utgörs av att strukturutvecklingen inte uppvisar några nämnvärda fluktuationer t.ex. beroende på omläggningar inom jordbrukspolitiken. I den mån sådana tendenser ändå har kunnat observeras, har det visat sig att en snabbare utvecklingstakt under en period senare ofta har bytts mot en långsammare utveckling. Vidare har produktionen sett över en längre period varit tämligen konstant. Om dessa argument läggs till grund för en slutsats rörande effekterna av den nu beslutade reformen, skulle några större förändringar i utvecklingstakten inte komma att uppstå. Den omständigheten att nya gårdar kan komma till som stödsökande, som inte direkt är jordbruksföretag (hästföretag), bortses det ifrån här.

Den andra, och motstående, tendensen utgörs av att frikopplingen, vilken medför betydande intäktsminskningar för de produkter som berörs av frikopplingen. Intäktsminskningarna är betydligt större än vad som kan mätas upp i det material som redovisas för en historisk period.

Intäktsminskningen får i sin tur konsekvenser för jordbruksföretagens lönsamhet sett i ett statiskt perspektiv, vilket medför att det inte blir möjligt att driva samtliga dessa företag vidare på kommersiella villkor. Om utgångspunkten är att det inte är möjligt att öka takten i överflyttningen av resurser till större företag, kommer i så fall produktionen att minska.

Det finns en uppenbar risk att denna senare tendens kommer att överväga. Däremot är det inte troligt att förändringarna kommer att bli av den omfattning som framgår av rapportens kalkylexempel, som ska ses som helt statiska och att inga anpassningar görs till den nya situationen.

För mjölk visar de statiska kalkylerna på en minskning, som en effekt av frikopplingen jämfört med en fortsatt anpassning till Agenda 2000, om cirka 15 % utanför LFA-området och ungefär det dubbla i LFA-området.. Motsvarande effekter för nötkött blev cirka 30 % utanför LFA-området och uppåt 50 % i LFA-området. För spannmål slutligen visar beräkningarna en effekt på cirka 40 % utanför LFA-området. I LFA-området är odlingen av liten omfattning och inga analyser redovisas därför. Beslut inom jordbrukssektorn är ofta mycket långsiktiga samtidigt som det kan finnas en betydande rationaliseringspotential vid storleksrationaliseringar såväl vad det gäller arbetskraft som realkapital, vilket talar för att den 92

slutliga effekten av frikopplingen kommer att bli betydligt mindre. Det är svårt att avgöra i vilken mån takten i strukturutvecklingen bestäms av den tekniska utvecklingen tillsammans med frekvensen generationsskiften.

Regionala effekter De regionala effekterna för jordbruket kan bli av två slag. Den ena effekten gäller att vissa regioner är starka inom produktområden som inte påverkas direkt av frikopplingen. I starka regioner i Götaland är produktionen omfattande av produkter som inte påverkas direkt av frikopplingen, såsom griskött, ägg och fjäderfä. Även om produktionen av de produkter som direkt ingår i frikopplingen skulle komma att minska kommer regioner med en omfattande produktion av produkter som inte påverkas av frikopplingen, att påverkas relativt lite.

Den andra effekten är att frikopplingen i sig kan väntas minska produktionen av spannmål, mjölk och nötkött. Skogsbygderna är generellt sett mera beroende av mjölk- och nötköttproduktion.

Sannolikheten är stor att spannmålsproduktionen minskar och då främst i områden med låg avkastning.

Mjölkproduktionen minskar också sannolikt och då främst i områden med många små besättningar.

Nötköttproduktionen är svårare att förutse. Inkomstbortfallet är mindre och produktionen är till stora delar områdesneutral.

Jordbruksverkets rapportserie ”Effekterna av jordbruksreformen” Jordbruksverket har upprättat ett system med indikatorer för att kunna följa utvecklingen.

Utvecklingen inom jordbruket kommer att följas med särskild uppmärksamhet mot produktområdena spannmål, mjölk och nötkött. Flertalet indikatorer kan uppdateras månatligen eller i varje fall flera gånger per år.

Jordbruksverket redovisade i september 2004 en första analys av de långsiktiga effekter som reformen kan komma att ge upphov till. En ytterligare redovisning gjordes februari 2005 i verkets årsredovisning. Utöver analyser av effekterna på längre sikt, behövs också en kontinuerlig bevakning av utvecklingen. I denna rapportering diskuteras inte i vad mån det kan finnas andra orsaker till de förändringar som redovisas. Den övergripande bedömningen är emellertid att huvuddelen av de förändringar som redovisas beror på reformen.

Enligt jordbrukarnas ansökningar om gårdsstödet har arealanvändningen ändrats enligt följande mellan 2004 och 2006.

Läget hösten 2005 Den totala arealen åker och bete har ökat med två procent. Spannmålsodlingen har minskat med i genomsnitt nio procent sedan 2004. I Skåne är förändringen minst med tre procent och störst i Kronobergs län med 18 %. Arealen vall och träda har för landet i helhet ökat med 10 respektive 18 % sedan 2004. Arealen betesmark har ökat med en procent.

På nötkreatursidan är antalet inseminationer 4,5 % lägre under andra halvåret 2004 och fram till april 2005 jämfört med samma månader 2004. Antalet födda kalvar är nästan 3,5 % lägre under perioden andra halvåret 2004 och fram till april 2005 jämfört med samma månader 2004.

93

Invägningen av mjölk är tre procent lägre under perioden januari-mars 2005 än under samma månader 2004. Priset på mjölk har under 2005 legat runt 2,80 kr/kg med en tendens till något högre pris under hösten 2005. Slakten av storboskap har påverkats starkt av övergångsregler i samband med frikopplingen av djurbidragen vilket medfört stor slakt under november och december 2004 samt mars 2005.

Läget hösten 2006 Gårdsstödansökningarna visar att arealen spannmål minskar även under 2006 och blir nästan exakt 1 000 000 hektar. Minskningen uppgår till 40 000 hektar (-4 %) mot ungefär 100 000 hektar under 2005. Höstsådda grödor ökar med cirka 40 000 hektar och vårsådda grödor minskar med cirka 80 000 hektar. Minskningen sker huvudsakligen i svaga jordbruksområden.

Arealen oljeväxter ökar med cirka 10 000 hektar (11 %) till 92 000 hektar. Arealen vall har ökat med drygt 30 000 hektar (3 %) mellan 2005 och 2006 till 1 055 000 hektar. Ökningen fortsätter i de områden där spannmålsodlingen minskar. Den deklarerade arealen träda ökade med cirka 50 000 hektar mellan 2004 och 2005. För 2006 registreras däremot en minskning med 10 000 hektar (-3 %). De förändringar som redovisas kan mycket väl bero på att gränsdragningen mellan vall och träda inte alltid är självklar. Arealen naturbetesmark har fortsatt att öka med 10 000 hektar (2 %) till 2006. Arealen 2006 uppgår till drygt 560 000 hektar mot 550 000 hektar under 2005. Några närmare analyser av hur olika brukarkategorier förändrat odlingen har inte gjorts.

Enligt officiella uppgifter om antalet nötkreatur har det totala antalet nötkreatur minskat under de senaste åren. Uppgifter om anslutningen till kokontrollen visar vidare att minskningen av antalet mjölkkor den senaste 12-månadersperioden varit två procent. Motsvarande minskningstakt för antalet anslutna besättningar uppgår till sex procent.

Under 2005 minskade antalet födda kalvar med fyra procent jämfört med året innan. Det är i första hand kalvar av mjölkras som minskar. Antalet fortsätter att minska men minskningstakten för mjölkraskalvar har avtagit under 2006. Minskningen hittills under året uppgår till en procent. Antalet köttras- och blandraskalvar är oförändrat.

Priset på mjölk har sedan slutet av 2004 legat runt 2,80 kr/kg med en tendens till något lägre pris våren och sommaren 2006. Det finns vissa signaler om ytterligare prissänkningar. Hittills under 2006 har produktionen minskat med en procent. Under 2005 minskade produktionen med två procent. Produktionen av nötkött var under första halvåret 2006 cirka en procent högre än under första halvåret 2005. Produktionen 2005 var fem procent lägre än under 2004.

Priset på mjölkkvot har under sommaren och hittills i höst legat runt 0,80 kr per kg kvot i både södra och norra regionen. Därmed har priset stigit något i den södra regionen.

Omsättningen av stödrätter inom gårdsstödssystemet är låg. Priset på en vanlig stödrätt låg våren 2006 på nivån 1,5 gånger utbetalningen för ett år. Trädesrätter skänktes bort eller hade ett negativt värde.

Mellan åren 2004 och 2006 har arealen med spannmål minskat med 12 % medan arealen med vall och träda har ökat med 13 % respektive 14 %. Minskningen av spannmål och ökningen av vall och träda har framförallt skett i de s.k. ”svaga” jordbruksbygderna.

94

LRF:s enkät ”Lantbruksbarometern 2005” Antalet tillfrågade jordbrukare var över 4 000. Med den omfattningen har det blivit möjligt att redovisa varje län separat. Skillnaderna mellan länen är stora. Skillnaderna är också stora mellan olika produktionsgrenar. Den nya jordbrukspolitiken kommer att påverka lönsamheten i jordbruket. Men bedömningarna går isär. Mest skeptiska till effekterna är växtodlarna, bara 33 % tror på en oförändrad eller förbättrad lönsamhet. Minst negativa är grisproducenterna där 48 % tror att lönsamheten blir minst lika god som idag. För mjölkproducenterna innebär den nya jordbrukspolitiken en stor förändring. Hela 28 % uppger också att de tänker upphöra med mjölkproduktionen kring 2007 när EU:s gårdsstöd frikopplas. Bland mjölkbönder med en omsättning över 1 miljon kronor (ungefär 35 kor) kommer cirka 20 % att upphöra med sin produktion.

Oklarheten har varit stor kring EU:s nya jordbrukspolitik som infördes år 2005. I årets Lantbruksbarometer ställdes frågan vilka förväntningar jordbrukarna har på den nya jordbrukspolitiken. Frågan löd som följer: Hur bedömer Du att den nya jordbruksreformen (MTR) kommer att påverka Ditt företag de närmaste tre åren?

Av de tillfrågade jordbrukarna trodde sju procent att lönsamheten blir bättre, 33 % förväntade sig att lönsamheten blir oförändrad och 47 % bedömde att lönsamheten blir sämre. Det innebär att nästan hälften av Sveriges jordbrukare tror att den nya jordbrukspolitiken medför ett försämrat resultat i det egna företaget. Växtodlarna hade lägst förväntningar på den nya jordbrukspolitiken. Hela 56 % trodde att lönsamheten kommer att försämras. I tabellen nedan återfinns svaren från produktionsgrenar.

Tabell Förväntningar på den nya jordbrukspolitiken Andelar i procent Produktionsgren Växt

Mjölk/nöt

Svin

Bättre lönsamhet

4

9

4

Oförändrad lönsamhet

29

36

44

Sämre lönsamhet

56

43

44

Kan ej bedöma

12

13

8

Källa: Lantbruksbarometern, 2005

Jordbrukarnas uppfattning om den nya jordbrukspolitiken skiljer sig från län till län.

Jordbrukarna i Gotlands, Hallands och i Kalmar län är mest positiva till den nya jordbrukspolitiken. Minst positiva är jordbrukarna i Västmanlands, Västra Götalands och Västernorrlands län. Mjölkproducenterna påverkas genom sänkta priser och att ett gårdsstöd införs som kompensation. Fram till 2007 krävs mjölkproduktion för att få del av gårdsstödet.

Vad händer efter 2007, när mjölkstödet frikopplas från kravet att ha kor?

Lantbruksbarometern har frågat mjölkproducenterna. Av mjölkproducenterna avser 28 % att upphöra med produktionen.

Tabell Företag som upphör/ökar sin mjölkproduktion vid frikoppling av mjölkstödet (andelar i procent) Omsättning

Upphör

Ökar

< 1, 0 mkr

42

3

> 1,0 mkr

19

20

Källa: Lantbruksbarometern, 2005

Det finns en betydande skillnad mellan större och mindre gårdar. Det är i hög grad de mindre mjölkföretagen som svarat att man kommer att upphöra med produktionen. I företag med en årsomsättning under 1 miljon kronor (< 35 kor) uppger 42 % att man tänker sluta.

95

När det gäller större företag med omsättning över 1 miljon är det bara 19 %. Av dem som planerar att sluta uppger 40 procent att de istället inriktar sig på produktion av nötkött.

Av de mjölkproducenter, totalt 30 %, som uppger att de ska upphöra med mjölkproduktion avser 40 % att övergå till nötköttproduktion.

Av de mjölkproducenter som har har färre än 35 mjölkkor uppger 42 % att de avser upphöra med produktionen. Av de producenter som har fler än 35 mjölkkor avser 19 % att upphöra med produktionen.

LRF:s enkät ”Lantbruksbarometern 2006” Lantbruksbarometern 2006 visar fortsatt stora variationer mellan länen. Dock verkar de negativa reaktionerna på 2003 års jordbruksreform som de redovisades i 2005 års Lantbruksbarometer i viss grad ha dämpats. I Lantbruksbarometern redovisas jordbrukarnas egna bedömningar och förväntningar om bland annat lönsamhet, investeringar och den egna ekonomin. Under 2005 investerade 21 % av jordbrukarna i byggnader. Under 2006 planerar jordbrukarna att öka sina totala byggnadsinvesteringar med 3 till 24 %. Det är den tredje högsta nivån under perioden 1995–2005. En jämförelse med antalet förprövningar av djurstallar som registrerats av Djurskyddsmyndigheten under 2005 bekräftar att trenden vänt.

Under 2005 förprövades 10 000 dikoplatser vilket är drygt 50 % fler än under 2004. För hästar och kor är ökningstakten 20 respektive 17 %. När det gäller gris och fjäderfä skedde ingen uppgång i förhållande till 2004.

Tabell Andel av jordbrukarna som bedömer lönsamheten som god/mycket god Område

Andelar i procent

Flest Jämtlands län

41

Kalmar län

40

Jönköpings län

37

Minst Örebro län

22

Västmanlands län

18

Uppsala län

17

Källa: Lantbruksbarometern, 2006

Framtidstron har stärkts inom alla produktionsgrenar. Men i vissa branscher är förhoppningarna större än i andra. Mest optimistiska om lönsamheten nästa år är fjäderfäproducenterna: 86 % av de tillfrågade fjäderfäproducenterna tror att lönsamheten blir bättre eller oförändrad nästkommande år. Det är en ökning med 25 % sedan förra årets undersökning. Minst tro på ökad lönsamhet har växtodlarna. Bara 63 % tror på bättre eller oförändrad lönsamhet nästa år. Det är trots allt en ökning med 13 % jämfört med förra året, vilket placerar dem i nivå med grisproducenterna. Bland mjölk- och nötköttsproducenterna är det 76 % som tror på ökad lönsamhet. Det är en ökning med hela 22 %.

96

Tabell Upphöra eller öka med mjölkproduktion (andelar i procent) Åtgärd

År

Mjölkföretaget

2005

2006

Upphöra

42

37

Öka

3

5

Upphöra

19

14

Öka

20

23

omsättning < 1 milj

omsättning > 1 milj

Från mjölk till kött Upphöra med mjölk och börja med kött

54

Källa: Lantbruksbarometern, 2006

Mjölkbondens beslut varierar med gårdens omsättning. 23 % av mjölkproducenterna med en omsättning över 1 miljon tänker öka sin produktion medan 14 % planerar att upphöra.

Motsvarande siffror för dem med en årsomsättning under 1 miljon är 5 respektive 37 %.

Hur mjölkbönderna reagerar på reformen varierar med var man bor. I Västmanlands län svarar hela 29 % att de tänker öka sin produktion de närmaste tre åren vilket är nästan dubbelt så mycket som riksgenomsnittet. I Uppsala län svarar hela 41 % att de tänker upphöra med sin produktion.

Av de mjölkproducenter, totalt 25 %, som uppger att de ska upphöra med mjölkproduktion avser 54 % att övergå till nötköttproduktion.

Av de mjölkproducenter som har mindre än 35 mjölkkor uppger 37 % att de avser upphöra med produktionen.

Av de producenter som har fler än 35 mjölkkor avser 14 % att upphöra med produktionen.

Det var 5 % färre producenter som avsåg att upphöra med mjölkproduktionen 2006 än det var 2005, men det var 14 % fler 2006 som avsåg att övergå till nötköttproduktion. Av jordbrukarna är de med växtodling mest pessimistiska och de med fjäderfäproduktion mest positiva.

LRF:s enkät ”Lönsamhet 2005” Rapporten redovisar utvecklingen i företagen under 2001-2005 samt en prognos för 2006.

Lantbruksföretagens utveckling och prognos beskrivs genom så kallade ”typföretag” som bygger på de resultat som LRF Konsult årligen tar fram genom en statistikbearbetning av sitt omfattande bokföringsmaterial.

Undersökningsgruppens företag har grupperats efter driftsinriktning. Utifrån dessa har databearbetning av företagen gjorts så att det är exakt samma företag som förekommer i respektive grupp för varje enskilt år.

De resultat som redovisas bygger i första hand på uppdelningen i fyra olika driftsinriktningar: a.

växtodlingsföretag

b.

grisköttsföretag

c.

mjölkföretag

d.

nötköttsföretag

Undersökningsgruppens företag är i medeltal något större än medelföretaget i landet och gruppen är något överrepresenterad i slättbygdsområdena.

97

a. De antagna förutsättningarna för 2005 och 2006 tyder på en fortsatt svag lönsamhet för växtodlingsföretaget. Odlingen av grödor för energiändamål kommer dock att öka under de närmaste åren. Grödfördelning och intensitet kan komma att förändras och intresset för återinvesteringar i maskiner och utrustning kopplad till växtodlingen minskar. b. Med de antaganden som gjorts finns förutsättningar för att tidigare års lönsamhetsförbättring förblir oförändrad. Intresset för investeringar i grisköttsproduktionen har ökat under 2005 mycket beroende på exempelvis tillväxtlån för nybyggnationer av smågris- och slaktsvinsstallar. Man räknar med att dessa investeringar ska kunna ge en ökning av 5 000 suggor under 2006 och en ökning av 10 000 slaktsvinsplatser. c. Ett ökat antal mjölkproducenter förväntas sluta under 2006 som en följd av att mjölkbidragen frikopplas 2007. Detta bidrar till en fortsatt nedgång för landets mjölkinvägning under 2006. En snabbare strukturomvandling är att vänta och därmed en ökad satsning med mer investeringar inom mjölksektorn. I hela gruppen av företag med mjölkproduktion finns det dock en stor spridning. Den nedre kvartilen, de 25 % med sämst lönsamhet, redovisar ett resultat före avskrivningar på 26 % av omsättningen Det troliga scenariot är att det är företag ur denna grupp som kommer att upphöra med mjölkproduktion till följd av internationalisering och marknadens krafter. d. För de blandade heltids- och deltidsföretagen med nötköttproduktion är det inte långsiktigt hållbart att fortsätta i framtiden om man ser enbart till det ekonomiska. Man kan konstatera att man har ersättning till arbete och kapital om än väldigt liten.

Från mjölkföretagare till köttföretagare I samband med mjölkens frikoppling är det ett flertal mjölkföretag som tänker upphöra med mjölk. Men många tänker fortsätta att hålla sina åker- och betesmarker öppna och för detta behövs betande mular.

Mycket tyder på att många av mjölkproducenterna i ett första skede avser att övergå till nötköttproduktion.

På lång sikt blir detta alternativ sannolikt inte ekonomiskt hållbart Speciellt inte för små besättningar.

Svensk Mjölk: s enkät ”Mjölkföretagarpanelen om framtidstro 2005” Svensk Mjölk har startat en mjölkföretagarpanel där mjölkbönder redovisar vad de tycker, tänker och hur de agerar i olika frågor. I rapporten presenteras frågor som handlar om framtidstro. 509 mjölkbönder har bland annat fått svara på frågor som: har de kvar sitt mjölkföretag om fem år? Till Mjölkföretagarpanelen har Svensk Mjölk bjudit in mjölkbönder som bor i Sverige.

Slutsatser framtidstro Av mjölkproducenterna svarade 86 % att de tänker ha kvar sitt företag om 5 år. Den viktigaste målsättningen är att effektivisera utifrån det man har, det säger 62 % av de tillfrågade mjölkbönderna. 15 % ska expandera medan tio procent förbereder sig för att lägga ner.

Dessutom förbereder sig sju procent för ett generationsskifte. De mjölkbönder som har fler än 50 kor tror klart mer på att investera och anställa.

Av dagens (år 2005) mjölkproducenter avser cirka 15 % att inom de närmaste fem åren definitivt upphöra med mjölkproduktionen. Det finns dock en klar skiljelinje vid de mjölkproducenter som har fler än 50 kor, vilka till övervägande del tror på en fortsättning.

98

Prognoser utifrån framtagna modellberäkningar Ett antal studier om jordbruksutvecklingen har gjorts efter det att 2003 års reform blev känd.

Jordbruksverket har redovisat ett antal studier. EU-kommissionen gjorde några prognoser i samband med framtagandet av MTR. Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) har också sammanställt ett antal prognoser. Kungliga Skogs och Lantbruksakademin (KSLA) har i samband med en sammankomst om bioenergi presenterat en studie. Svensk Mjölk har också redovisat prognoser.

Jordbrukverkets rapport ”Jordbrukspolitiken och miljön” I rapporten analyseras inte det förslag som kommissionens lade fram 2002/2003 utan endast frikopplingen av areal- och djurbidrag under några hypotetiska antagande. De analyser av frikoppling som görs i rapporten är inte en analys av något konkret förslag utan syftar till att ge en bild av sambanden mellan utformningen av frikopplade stöd och effekterna på miljön.

Varför används en modell?

För att få en sammanhållen analys och en bättre uppfattning om effekterna har SASM modellen (Agricultural Sector Model) använts. Den visar hur jordbrukssektorn anpassar sig till den ändrade politiken under förutsättning att den ekonomiska vinsten maximeras.

Modellresultatet är alltså inte i första hand en prognos utan visar snarare vilket beteende som den förändrade politiken belönar. Förutom ett grundläggande antagande om vinstmaximering innehåller modellen ett antal förenklingar som gör att resultatet enbart indikerar riktningen och storleken av effekterna och inte exakta värden. Det måste betonas att det inte finns något alternativ till att använda modeller för att analysera tänkta förändringar och att det därför är speciellt viktigt att förstå antagandena i modellen. För att förstå hur en frikoppling av stöden och olika utformningar påverkar jordbrukssektorn har ett antal scenarier definierats.

Scenario A: Frikopplade direktstöd med krav på hävd av betesmark I detta scenario avskaffas nuvarande djurbidrag och arealersättning och ersätts med ett nytt arealstöd frikopplat från produktionen och utan något krav på odling. Det utbetalas till åkermark och betesmark. Stödet är regionaliserat med ett gemensamt belopp per hektar för varje stödområde.

Detta gör att kravet i modellen formuleras som ett strikt beteskrav som ligger nära kraven på betesmarker inom LBU-programmet men är inte identiskt. Stödet är alltså frikopplat från produktionen men knutet till marken och i detta scenario kopplat till en viss skötsel.

Tabell Scenario A Frikopplade djurbidrag och arealersättningar (procent) Grödor och djur

Förändring med MTR jämfört med Agenda 2000

Vall

2

Spannmål och oljeväxter

- 62

Träda energi- och industrigrödor

464

Betesmark

-9

Mjölkkor

0

Dikor

- 100

Kvigor

- 19

Tjurar

- 94

Stutar

- 10

Källa: SASM-körning, 2003

99

Man måste också komma ihåg att det är det ekonomiska incitamentet att anpassa sig till den förändrade politiken som uppskattas i modellen. De procentuella förändringar som anges i tabellerna ska mer ses som ett mått på hur starka de ekonomiska drivkrafterna är i en viss politik visavi en annan politik (Agenda 2000) än att ses som en prognos.

Effekter på jordbruket Produktionen av nötkött och spannmål minskar om areal- och djurbidrag omvandlas till ett stöd utan krav på odling eller djurinnehav. Stöden är omfattande och det får därför stor effekt om kraven för att få stöd tas bort eller ändras. Om kravet på djurinnehav tas bort minskar den stödberoende köttproduktionen kraftigt vilket främst påverkar dikorna.

Detta innebär ett minskat antal betande djur och minskad areal betesmarker. Motsvarade gäller för spannmålsodlingen där lönsamheten i många regioner på längre sikt är beroende av arealersättningen.

Scenariot i ”Jordbrukspolitiken och miljön” bygger på en fullständig frikoppling och utan någon inverkan av en mjölkreform. Basåret är 2001/03 (ett genomsnitt av 3 år). Scenariot visar på en kraftig minskning av spannmålsarealen, en ökning av trädan och en svag ökning av vallen. Studien visar på oförändrad mjölkproduktion och minskad nötköttproduktion

Jordbruksverkets rapport ”Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform” Lönsamheten kommer att minska i djurhållningen genom sänkt mjölkpris och slopade eller reducerade djurbidrag. Detta är en kraftfull ekonomisk signal som drar mot att antalet betesdjur minskar. Företagen får dock tillbaka större delen av bortfallet i form av gårdsstöd men då är kopplingen till djurhållningen borta. Kopplingen ligger i stället direkt till betesmarkerna. Detta är den största nya möjligheten för att bevara naturbetesmarkerna.

Tabell Referensscenarier Grödor och Djurslag

Basår

Fortsatt

Förändring i procent (%)

Anpassning

2003

Agenda 2000

mellan Agenda och MTR

MTR

?

382 000

15

441 000

430 000

382 000

-3

372 000

Åkermark

2 668 000

2 666 000

0

2 666 000

därav vall

965 000

967 000

-6

908 000

därav uttagen areal

287 000

471 000

104

958 000

Mjölkkor

403 000

417 000

- 17

345 000

Am/dikor

165 000

172 000

12

193 000

Stutar årsproduktion

49 000

177 000

- 17

147 000

Nyttjad betesmark Därav med miljöstöd

Källa: SASM-körning, 2005

De kraftfulla förändringarna av stödsystemet kan också påskynda den pågående strukturomvandlingen där jordbruksföretagen blir färre men större. Detta kan i sig vara ett hot mot betesmarkerna eftersom avstånden till brukningscentrum ökar men det kan också vara en möjlighet om det växer fram nya stora betesinriktade företag.

Arbetet med att identifiera hoten och möjligheterna för betesmarkerna genomfördes i rapporten på tre nivåer:

100

-

kartläggning av strukturen på betesmarkerna med hjälp av utdrag från Jordbruksverkets arealdatabas

-

beräkningar för typföretag

-

beräkningar på nationell och regional nivå med datamodellen SASM

Genomgående i rapporten har det antagits att en ekonomiskt hållbar hävd av betesmarkerna förutsätter att det förädlingsvärde som djuren ger betet är minst lika högt som nettokostnaden för att producera betet.

Enligt modellberäkningar med SASM kan arealen betesmark som hålls i hävd komma att öka som en följd av de ökade stöden till betesmarkerna. Antalet nötkreatur beräknas minska som en följd av sänkt mjölkpris och slopade stöd men det blir en övergång till mer betesorienterade djur. Enligt modellberäkningarna minskar antalet mjölkkor med 72 000 djur.

Detta kompenseras i viss mån med att antalet dikor beräknas öka med 20 000 djur. Netto blir det dock ett bortfall på drygt 50 000 moderdjur med tillhörande ungdjur.

Enligt modellberäkningarna är lågavkastande betesmarker utan miljöstöd belägna i områden med hög arealersättning i slättbygderna i Svealand och norra Götaland mest gynnade av den nya jordbruksreformen. Detta är marker som är ekonomiskt ointressanta idag. Djurhållningen är liten och åkermarken används till spannmål för avsalu. I modellberäkningarna antas tvärvillkoren vara uppfyllda om hälften av betesavkastningen konsumeras av betesdjur. Detta till skillnad från miljöstöden där allt gräs ska betas.

Arronderingens betydelse illustreras med en känslighetsanalys där kostnaderna antogs öka med 1 360 kr/ha för de marker som har högst kostnader till följd av längre avstånd till brukningscentrum. De närmast belägna markerna fick inget kostnadstillägg. Resultatet på riksnivå blev då att 100 000 hektar skulle falla ifrån och att antalet dikor skulle minska istället för att öka.

Båda ansatserna visar att lågavkastande betesmarker och lågt betestryck gynnas av 2003 års jordbruksreform medan högavkastande betesmarker missgynnas särskilt vid krav på högt betestryck. Typgårdsanalysen antyder att gränsen mellan marker som gynnas och marker som missgynnas går vid drygt 1 000 kg ts bete per ha. Enligt modellberäkningarna kan arealen hävdad betesmark komma att öka som en följd av de ökade stöden till betesmark som ligger med i gårdsstödet, trots att antalet nötkreatur minskar. Det visar sig i känslighetsanalyser som har genomförts med SASM-modellen att resultaten skilja sig kraftig på grund av små ändringar. En särskilt känslig kalkyl är den för dikor och uppfödning av tillhörande kalvar.

Slutsatser -

Betesmarker med hög avkastning missgynnas av jordbruksreformen eftersom det till dem krävs mer betesdjur.

-

Betesmarker med låg avkastning kan på motsvarande sätt gynnas av jordbruksreformen

-

Ett lågt hävdkrav för gårdsstödet ökar möjligheterna att bevara större areal. Det står dock i viss konflikt med att hålla markerna med miljöstöd väl hävdade.

-

Dikorna med tillhörande ungdjur får en central roll för bevarandet av betesmarkerna. Möjligheterna att få nötköttproduktionen lönsam är dock begränsade.

-

Stödet för ekologisk produktion kan missgynna betesmarkerna eftersom det hittills bara gått till åkermark. Bete på åker kan då bli billigare än bete på naturbetesmarker trots omfattande stöd.

-

Betesmarkernas arrondering och beskaffenhet har stor betydelse för kostnaderna och därmed för det ekonomiska intresset att hålla markerna i hävd. Små skiften på gårdar som helt upphör med djurproduktion är särskilt hotade.

101

I det beräknade MTR scenariet av (Jonasson, 2005) har arealerna och djurantalet fram till en anpassning till MTR bedömts bli; Dikor

190 000 djur

Träda

960 000 hektar

Mjölkkor

345 000 djur

Vall

910 000 hektar

Stutar

150 000 djur

Betesmark

440 000 hektar

EU-kommissionens använda prognoser i samband med framtagandet av MTR Kommissionen presenterade i mars 2003 konsekvensanalyser som byggde på det förslag till reform som presenterades i januari 2003. Kommissionens analys gällde effekterna inom EU15, men tog även upp effekterna vid utvidgningen. De viktigaste slutsatserna var: -

Spannmålsproduktionen kommer att minska medan bioenergiproduktionen och trädan kommer att öka.

-

Nötköttproduktionen kommer att minska, men produktionen av gris- och fjäderfäkött kommer att öka.

-

Mjölkproduktionen kommer att öka om/när kvoter försvinner

-

De nya medlemsstaterna antas få samma trend Resultaten indikerar att vid en genomförd anpassning skulle EU: s spannmålsproduktion minska med knappt 2 %, nötköttsproduktionen med knappt 3 % och mjölkproduktionen med 2 %.

Livsmedelsekonomiska institutets studie ”Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken” SLI har gjort en konsekvensanalys av den reform som Europeiska kommissionen föreslog i januari i år, som en del av den s.k. halvtidsöversynen (MTR) av rådande beslut, Agenda 2000.

Analysen har utförts med hjälp av en simulationsmodell, CAPRI. Alla aspekter kan inte tas hänsyn till i en analys som denna. Framförallt kan inga dynamiska effekter fångas upp (exempelvis den pågående strukturrationaliseringen). Resultaten bör därför tolkas med stor försiktighet. Analysen består av en jämförelse mellan Agenda 2000 fullt genomfört och reformförslaget i (MTR) fullt anpassat och är inte en jämförelse med dagsläget.

De viktigaste resultaten är följande. Spannmålsproduktionen i EU sjunker med åtta procent, till förmån för framförallt vallodling som ökar med 21 %, men även andra grödor som med nuvarande stödsystem inte är stödberättigade ökar. Trädan ökar med 13 %. Trädan ökar då det är möjligt att lägga hela marken i träda och ändå få stöd.

Eftersom MTR innebär att de nu existerande djurbidragen införlivas i gårdsstödet förlorar nötköttsproduktionen i lönsamhet relativt andra produktionsinriktningar. Resultatet blir en minskning av nötköttsproduktionen i EU med sex procent.

Tabell Förändringar i antal djur (procent) EU15

Sverige

Dikor

- 19

-8

Stutar o tjurar

-9

-7

Mjölkkor

2

1,5

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2003

I EU som helhet ökar mjölkproduktionen med två procent, medan ökningen i Sverige blir mindre, cirka 1,5 %. Intressant är att effekterna i Sverige genomgående blir mindre än i EU som genomsnitt, frånsett för mjölk där effekterna är ganska lika i Sverige och i EU totalt.

102

Spannmålsproduktionen i Sverige skulle minska med tre procent och nötköttsproduktionen med fyra procent, medan vallodlingen i stort sett inte påverkas.

Tabell Förändringar i jordbruksmarkens användning (procent) EU-15

Sverige

Spannmål

-9

-4

Vall

21

0

Träda

13

12

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2003

Generellt sett blir produktionsminskningarna större i norra Sverige än i södra.

Spannmålsproduktionen minskar mer i de norra delarna av Sverige samtidigt som trädan ökar mer. Mjölkproduktionen förändras i stort sett lika mycket i hela landet. Förändringarna i procent av arealen och djurantalet fram till en fullständig anpassning bedömdes bli enligt nedanstående tabell.

Tabell Förändringar av arealer och djurhållning (procent) Spannmål

-4

Dikor

-8

Träda

12

Stutar

-7

Vall

0

Mjölkkor

1

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2003

Livsmedelsekonomiska institutets studie ”Frikopplade stöd - konsekvenser för svenskt jordbruk” Rapporten redovisar hur 2003-års jordbruksreform (CAP) påverkar jordbruket, marknaderna för jordbruksprodukter och samhällsekonomin. Simulationsmodellen CAPRI har använts för att genomföra analysen. Reformen jämförs med en fullt genomförd Agenda 2000 (den förra reformen), vid tidpunkten 2000/2012. CAPRI-analysen visar att trädesarealen i Sverige ökar kraftigt på grund av frikopplingen. Detta som en följd av att spannmålsodling, som inte är lönsam, utan arealbidrag läggs ned. Arealen spannmål minskar med 14 %.

Tabell Referensscenarier i SLI:s studie Gröda och Djurslag hektar och antal

Basår 2000/02

Agenda 2000

Förändring i procent (%)

MTR reform

medel av 3 år

(2009)

mellan Agenda och MTR

(2009)

Vårspannmål

715 000

690 000

-14

594 000

Oljeväxter

48 000

43 000

-10

39 000

Potatis

32 000

32 000

3

33 000

Sockerbetor

55 000

51 000

2

52 000

Vall

964 000

1 054 000

1

1 064 000

Träda

270 000

224 000

69

379 000

Mjölkkor

424 000

382 000

0

382 000

Dikor

160 000

192 000

-18

177 000

Ungdjur

462 000

470 000

-14

409 000

Får Slaktsvin

200 000

180 000

-17

149 000

3 130 000

3 408 000

-1

3 374 000

208 000

208 000

-1

206 000

5 670 000

6 030 000

0

6 030 000

Suggor Höns

Källa CAPRI-körningar, 2004

103

Inom animalieproduktionen uppkommer de största effekterna för nöt- och fårköttsproduktionen. Producerad kvantitet nöt- och fårkött i Sverige beräknas minska med tio procent p.g.a. reformen. Antalet mjölkkor påverkas inte. Den viktigaste skillnaden mellan olika delar av Sverige är att förskjutningen från spannmål till träda är mer markant desto längre norrut i landet man kommer.

Reformens effekter på produktionen skiljer sig något mellan Sverige och EU-15. Inom växtodlingen beror det främst på skillnader i naturliga produktionsförutsättningar.

Djurproduktionen påverkas också i hög grad av den möjlighet enskilda länder har att koppla vissa stöd till produktionen.

Tabell Reformens effekter på markanvändningen (förändring av grödareal i procent) Sverige

EU-15

Spannmål

- 14

-9

Oljeväxter

- 10

-7

Baljväxter

- 15

- 15

Potatis

3

2

Sockerbetor

2

2

Vall

1

9

Träda

69

29

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2004

CAPRI-analysen visar att spannmålsproduktionen procentuellt sett minskar dubbelt så mycket i Sverige som i EU-15. För övriga vegetabilier är skillnaden inte lika stor, vilket kan bero på att dessa grödor i Sverige odlas i områden med relativt sett goda odlingsförutsättningar.

Tabell Reformens effekter på djurantalet (förändring av djurantalet i procent) Sverige

EU-15

0

0

Dikor

- 18

-8

Tjurar, stutar

- 14

-7

Suggor

-1

-1

Slaktsvin

-1

-1

Tackor

- 17

-6

Mjölkkor

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2004

Antalet am- och dikor minskar betydligt mer i Sverige än i EU-15. Skillnaden i producerad mängd nötkött är dock bara hälften så stor, eftersom nötköttsproduktionen omfattning även styrs av mjölkproduktionens omfattning. Analysresultaten visar att mjölkkvoten är begränsande för antalet mjölkkor i såväl Sverige som EU-15, både i Agenda 2000-scenariot och i reformscenariot. Antalet mjölkkor påverkas därför inte av reformen.

Regionala skillnader Den viktigaste skillnaden mellan regionerna är att förskjutningen från spannmål till träda är kraftigare desto längre norrut i landet man kommer, på grund av att odlingsförutsättningarna (klimatet) generellt sett är sämre längre norrut. Exempelvis ökar trädesarealen med 25 % i Sydsverige, 88 % i östra Mellansverige och 103 % i övre Norrland. Förändringen av trädan i mellersta Norrland kan verka stor, men i hektar räknat är förändringen liten.

104

Tabell Reformens effekter på markanvändningen, jämfört med Agenda 2000 (förändring i procent) Södra sverige

Västra sverige

Småland och öarna

Östra Mellan sverige

Stockholm

Norra Mellan sverige

Mellersta Norrland

Övre Norrland

Spannmål

-6

- 11

- 13

- 17

- 19

- 15

- 81

- 33

Oljeväxter

-4

-11

- 12

- 16

- 19

-

-

-

Balj växter

-9

- 11

- 12

- 12

- 19

-8

-

- 16

Potatis

3

4

2

4

0

3

-1

1

Socker betor

2

2

1

-

-

-

-

-

Vall

3

0

5

-1

-1

-1

-5

-1

Träda

25

65

33

69

87

70

335

103

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2004

Skillnaderna mellan regionerna är relativt små när det gäller effekten på djurantalet. Att de regionala skillnaderna blir betydligt mindre i djurproduktionen än i växtodlingen är rimligt eftersom djurbidragens belopp var lika i hela landet före 2003 års reform.

Tabell Reformens effekter på djurantalet, jämfört med Agenda 2000 (förändring i procent) Södra sverige

Västra sverige

Småland och öarna

Östra Mellan sverige

Stockholm

Norra Mellan sverige

Mellersta Norrland

Övre Norrland

0

0

0

0

0

0

0

0

Dikor

- 19

- 17

- 18

- 17

- 14

- 15

- 30

- 21

Tjurar, stutar

- 14

- 13

- 14

- 13

- 12

- 12

- 17

- 15

Suggor

-1

-1

0

-1

-1

-1

-2

-2

Mjölkkor

Slaktsvin

-1

-1

-1

-1

-1

-1

-2

-1

Tackor

- 17

- 14

- 17

- 15

- 10

- 11

- 50

- 20

Källa: SLI CAPRI-beräkningar, 2004

Jonassons studie ”Svenskt jordbruk om oljan kostar 100 $ per fat” Frågan om vad som händer med svenskt jordbruk om oljepriset stiger till 100$ per fat belyses i studien Svenskt jordbruk om oljan kostar 100 $ per fat. Resultaten av studien presenterades första gången på en sammankomst vid KSLA i november 2005.

Beräkningarna bygger på antagandet att den svenska energiskatten är oförändrad och att övriga EU-länder närmar sig vår nivå. Eftersom orsakssambanden i många fall är komplexa har en datamodell använts för att illustrera effekter av ett bestående oljepris på 100 $ per fat.

Modellteknik Beräkningarna har genomförts med en matematisk programmeringsmodell för jordbruket i EU25. Modellen beaktar de viktigaste produktionsgrenarna i jordbruket, tillgång och priser på insatsmedel, förädling av produkter till handelsvara, efterfrågan av olika livsmedel i de olika länderna och transportkostnader såväl inom EU som vid import och export utanför EU. Modellen är främst inriktad på att beräkna konsekvenser i Sverige. Modelltekniken går i korthet ut på att produktionsgrenskalkyler för olika grödor och djurslag kombineras regionalt, för att få högsta möjliga ekonomiska utbyte.

De regionala skillnaderna i odlingsförutsättningar inom respektive land beaktas genom att delar av den genomsnittliga kostnaden för arbetskraft och maskiner har lagts över till en brukningskostnad som är linjärt ökande med arealen. Det ligger också växtföljdsrestriktioner i modellen som innebär att avkastningen för vissa grödor sjunker om odlingen ökar.

105

Framtidsscenariot med ett högt energipris moduleras fram i tre steg.

1.

Priser och politik för 2004

2.

MTR fullt genomförd

3. MTR och höjt energipris (100 $ per fat) Scenarier Scenario 1 med priser och politik från 2004 används som en jämförelsepunkt eftersom det i stort motsvarar nuläget avseende produktion mm. Det har också använts för att stämma av modellen.

Scenario 2 visar vad den nya jordbrukspolitiken med frikopplade stöd kan medföra när den är fullt genomförd (inklusive mjölkreform och helt slopade djurbidrag). Den planerade sockerreformen har inte beaktats.

Scenario 3 visar hur läget kan förändras om priset på olja går upp. Scenario 3 bygger bl a på att MTR är fullt genomfört i alla medlemsländer i enlighet med scenario 2.

Resultat Scenario 1 med priser och politik från 2004 speglar i stort nuläget avseende produktion mm.

Scenario 2 visar att den nya jordbrukspolitiken kan medföra stora problem för svenskt jordbruk. Volymerna minskar både avseende animalieprodukter och vegetabilier.

Energiproduktionen borde dock öka jämfört med nivån idag. Detta gäller såväl för salix som för etanol, RME och förbränning av spannmål. Vallbaserad framställning av biogas får dock inget genomslag vid det idag aktuella priset för gräs på rot. Stora arealer kan också bli liggande utan användning. Lönsamheten är i sig inget problem. Det stora problemet är att lönsamheten är minst lika hög för ett passivt ägande. Problematiken är likartad i samtliga länder men Sverige är ett av de länder där effekten blir störst. Orsaken till detta är att vi har mycket areal med relativt låg avkastning och ett allmänt högt kostnadsläge. Andelen obrukad mark beräknas bli störst i Götalands- och Svealands- skogsbygder tätt följt av Norrland.

Förklaringen till detta är att det helt enkelt inte finns några alternativ om den ekonomiska bärkraften raseras för den grovfoderbaserade mjölk- och köttproduktionen.

Scenario 3 visar att ett höjt oljepris får ett kraftigt genomslag för jordbruket. De kostnadsökningar som följer av höjt oljepris skulle vara katastrofala för svenskt jordbruk om de inte genererade följdeffekter i form av efterfrågan på energi och höjda priser på importerade livsmedel. Produktionskostnaderna stiger som bekant även i resten av världen.

En tredjedel av åkermarken i Sverige skulle kunna bli aktuell för energiproduktion vilket är betydligt mer än i EU som helhet där andelen stannar på en femtedel. Det bör då även påpekas att energiproduktionen i Sverige i huvudsak förläggs till slättbygderna. I Norrland och södra Sveriges skogsbygder är det istället långliggande träda som tar stor areal.

Den svenska animalieproduktionen kan komma att ta mycket stryk av den nya jordbruksreformen när den är fullt genomförd. Stiger sedan oljepriset förvärras läget ytterligare. Den beräknade procentuella förändringar av produktionen framgår av nedanstående tabell.

106

Tabell Beräknad produktionsändring i Sverige för några jordbruksprodukter vid MTR fullt genomförd och vid MTR kombinerad med ett oljepris på 100 $ per fat (förändring i procent) Produktion

MTR

MTR 100 $

Spannmål

-39 %

4%

Oljeväxter

-69 %

7%

Mjölk

-17 %

-36 %

Nötkött

-46 %

-59 %

Svin

-20 %

-25 %

Källa: Modellberäkningar, Jonasson 2005

Samtidigt som produktionen av animalier minskar så ökar produktionen av energi. De procentuella ökningarna är inte relevanta eftersom produktionen är obetydlig idag. Istället redovisas de kvantiteter som kan komma att bli aktuella. Det visar sig då att salix har potential att bli en stor energikälla såväl i Sverige som i EU som helhet. Etanoltillverkning av spannmål kan också bli stort medan potentialen för raps till RME är mindre. Orsaken till detta är att det är svårt att få fram tillräckligt mycket frö på grund av kända växtföljdsproblem med raps.

107

Jordbruksverkets rapporter 2007 1.

Marknadsöversikt – färska frukter och grönsaker

Bil. Bilagor till Marknadsöversikt – färska frukter och grönsaker 2.

Myndigheters kostnader och åtgärder vid hanteringen av EG-stöd 2006

3.

Jordbruksverkets foderkontroll 2006 – Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2006

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-07/4-SE SJV offset, Jönköping, 2007 RA07:4