ra08_9

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

Rapport 2008:9

Rapport 2008:9 Foto: Mats Pettersson

Foto: Mats Pettersson

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

Miljöenheten 2008-06-09 Redaktör Martin Sjödahl Författare Tobias Edman och Sandra Wennberg Metria Miljöanalys

Förord Begreppet ”High Nature Value Farmland” (HNV) har utvecklats inom Europa framför allt genom Europeiska miljöbyrån (EEA) under de senaste 15 åren. HNV-jordbruksmark är värdekärnor i jordbrukslandskapet med hög biologisk mångfald som har skapats av traditionella brukarmönster.

HNV är starkt kopplat till uppföljning av skyddade områden i EU (eg Natura 2000), jordbruksstöd och hållbar utveckling och HNV kommer att vara en viktig indikator för uppföljning. Vilka områden som identifieras och hur HNV definieras kommer sannolikt påverka framtida jordbruksprogram, skydd av biologisk mångfald och nationell rapportering till EU. Jordbruksverket och Naturvårdsverket har ett gemensamt ansvar för både nationell och internationell rapportering om tillstånd och skydd i jordbrukslandskapet och behöver därför en genomgång av vad HNV är i Sverige, hur HNV-områden har och kan identifieras samt hur HNV ska ingå som indikator i framtida uppföljning.

HNV-begreppet används egentligen inte i Sverige ännu. Det finns dock med som en av de indikatorer som ska användas för att bedöma miljönyttan med åtgärder inom landsbygdsprogrammet. Det är inte uteslutet att HNV-begreppet, även nationellt, får större genomslag/användning i framtiden.

Under 2007-2008 har Metria miljöanalys haft i uppdrag av Jordbruksverket att göra en teknisk analys av hur man kan kartera HNV-farmland i Sverige Det är detta arbete som avrapporteras.

I rapporten belyses möjligheter och svårigheter utifrån befintliga dataunderlag.

Resultaten visar att det finns goda möjligheter att indikera HNV med nationella data men att det är svårt att dra gränserna för att fastlägga vad som är HNV-jordbruksmark i Sverige. Det underlag som tagits fram kommer att vara ett bra underlag för det vidare arbetet med hur dessa områden kan användas i nationell och internationell uppföljning av landsbygdsprogrammet och Natura 2000.

Utöver Metria har representanter från Jordbruksverket, Naturvårdsverket och länsstyrelserna ingått i den arbetsgrupp som genomfört arbetet. Metria ansvarar för riktigheten i de analyser som ligger till grund för det resultat och det kartmaterial som publiceras.

Martin Sjödahl Projektledare

Innehåll Sammanfattning ....................................................................................................................... 3 1

2

Inledning ........................................................................................................................... 7 1.1

Syfte ........................................................................................................................... 7

1.2

Avgränsningar ............................................................................................................ 7

1.3

Genomförande av arbetet ........................................................................................... 7

Bakgrund........................................................................................................................... 9 2.1

3

Odlingslandskapet i Sverige....................................................................................... 9

HNV i ett europeiskt perspektiv ................................................................................... 11 3.1

Karteringar av HNV-jordbruksmark i Europa ......................................................... 12

3.1.1

European Environmental Agency, EEA........................................................... 12

3.1.2

Joint Research Centre, JRC.............................................................................. 13

3.1.3

Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP)...................................................... 14

3.1.4

Finland.............................................................................................................. 15

3.2

4

5

HNV-jordbruksmark i Sverige ................................................................................. 15

3.2.1

HNV-jordbrukssystem eller HNV-jordbruksmark? ......................................... 15

3.2.2

Typ I ................................................................................................................. 16

3.2.3

Typ II................................................................................................................ 16

3.2.4

Typ III .............................................................................................................. 17

Underlag.......................................................................................................................... 19 4.1

Ängs- och betesmarksinventeringen ........................................................................ 19

4.2

Blockdatabasen......................................................................................................... 19

4.3

Jordbruksverkets stöddatabas................................................................................... 20

4.4

GSD marktäckedata.................................................................................................. 20

4.5

Ströskog.................................................................................................................... 20

4.6

Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur (KNAS) .................................... 21

4.7

VIC-natur ................................................................................................................. 21

4.8

Natura 2000-områden............................................................................................... 21

4.9

ArtDatabankens observationsdatabas....................................................................... 21

Metodbeskrivning........................................................................................................... 23 5.1

Karteringsenhet ........................................................................................................ 24

5.2

Potentiell jordbruksmark .......................................................................................... 25

5.3

Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation (Typ I) ................................. 25

1

5.4 Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper (Typ II).................................................................................... 26 5.4.1

Typ II-index...................................................................................................... 30

5.5 Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen (Typ III)................................................................... 30 6

Resultat............................................................................................................................ 31 6.1

Typ I ......................................................................................................................... 31

6.1.1

Ängs- och betesmarksinventeringen ................................................................ 31

6.1.2

Natura 2000 och naturreservat ......................................................................... 35

6.1.3

Slåtteräng.......................................................................................................... 41

6.2

7

8

Typ II........................................................................................................................ 41

6.2.1

Mosaikmarker................................................................................................... 44

6.2.2

Areal lövbryn.................................................................................................... 47

6.2.3

Ströskog............................................................................................................ 48

6.2.4

Grödmångfald................................................................................................... 52

6.2.5

Areal och andel i ekologisk odling................................................................... 53

6.3

Typ III ...................................................................................................................... 55

6.4

Jämförelse mot avgränsningen på EU-nivå.............................................................. 59

HNV-indikatorer inom landsbygdsprogrammet........................................................ 61 7.1

Brukad jordbruksmark och HNV ............................................................................. 61

7.2

Bevarandestatus och HNV-arealer inom Natura 2000 och naturreservat ................ 61

Diskussion med rekommendationer ............................................................................. 67 8.1

Avgränsning av jordbruksmark................................................................................ 67

8.2

Avgränsning av Typ I jordbruksmark ...................................................................... 67

8.3

Avgränsning av Typ II-marker................................................................................. 68

8.3.1

Omkrets/area-index .......................................................................................... 68

8.3.2

Lövbryn ............................................................................................................ 68

8.3.3

Ströskog............................................................................................................ 69

8.3.4

Grödmångfald................................................................................................... 69

8.3.5

Ekologisk odling .............................................................................................. 69

8.4

Avgränsning av Typ III områden ............................................................................. 69

8.5

Uppföljning av HNV status...................................................................................... 70

8.6

Avgränsning mot EU................................................................................................ 70

Referenser ............................................................................................................................... 73

2

Sammanfattning Resultaten visar att det finns goda möjligheter att indikera HNV (High Nature Value) med nationella data. För att slutligt fastlägga vad som är HNVjordbruksmark i Sverige behövs bedömningar av vilka värden i framför allt de mosaikartade jordbrukslandskapen som representerar HNV-jordbruksmark. För dessa slutliga bedömningar är det också önskvärt med avstämningar av både kopplingen mellan de använda indikatorerna och biologisk mångfald men även jämförelser med hur dessa bedömningar görs i övriga EU-länder och vad som anses vara HNV-jordbruksmark i ett Europeiskt perspektiv. Det underlag som tagits fram kommer att vara ett bra underlag för det vidare arbetet.

En metodik för hur analyser av kopplingen mellan landsbygdsprogrammet och Natura 2000 kan göras har utvecklats.

HNV Den här rapporten redovisar en metod för att avgränsa jordbruksmark med höga naturvärden (HNV-jordbruksmark) i Sverige. Syftet med projektet har varit att definiera och kartlägga HNV-jordbruksmark utifrån ett svenskt perspektiv och att utreda hur HNV-jordbruksmark kan användas som indikator inom landsbygdsprogrammet.

Definitionen av HNV-jordbruksmark har relaterats till det arbete som har genomförts i Europa av bland annat Institutet för Europeisk Miljöpolicy (IEEP) och Europeiska miljöbyrån (EEA).

Den svenska utgångspunkten är att följa den Europeiska definitionen med ett undantag. Den definition som använts för analyserna i den här rapporten förutsätter inte att jordbruket är den dominerande markanvändningen. Utöver begreppet HNV-jordbruksmark används i vissa sammanhang andra begrepp (t.ex. HNV farming system eller HNV farms). I Sverige är HNVfarmland det lämpligaste begreppet eftersom den direkta kopplingen mellan brukningssystem och naturvärden är otydlig.

Nationella dataunderlag har sammanställts och deras lämplighet att ingå som underlag för HNV-jordbruksmark har utvärderats. Tre typer av HNV jordbruksmark identifierades, i enlighet med EEA:s definition av HNV-jordbruksmark: (I) jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation, (II) jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk odling eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper, (III) jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen.

Typ I har definierats som objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen, jordbruksmark inom Natura 2000 områden med hävdberoende naturvärden eller jordbruksmark inom naturreservat och naturvårdsområde där odlingslandskapet är en del i det utpekade miljömålet eller bevarandevärdet.

För definitionen av Typ II föreslås ett index som är relaterat till mosaikstruktur i landskapet och förekomsten av solitära träd och lövbryn per ekonomiskt kartblad. Värdekärnor för Typ II har identifierats, men hur avgränsningen skall göras är inte fastställt. Ett ställningstagande som måste göras är om all mark eller delar av jordbruksmarken inom områden med höga Typ II-index skall avgränsas som HNV-jordbruksmark och var gränsen för HNV-jordbruksmark skall dras i förhållande till Typ II-indexet. Typ II är alltså det svåra att definiera i Sverige. De variabler som kan tänkas representera Typ II är ofta normalfördelade i landskapet och

3

gränsdragningen blir då svår. Vidare finns det problem med skalor, i vilka skala ska HNV avgränsas och ska värdemängder relateras till landareal eller till jordbruksareal?

Typ III har undersökts och stora delar av de områden som ingår i Typ I och Typ II täcker in förekomsten av hotade arter på nationell nivå. För att avgränsa HNV-jordbruksmark av Typ III krävs det att markslag i närheten av observationer av hotade arter klassas som HNVjordbruksmark. Överlappet mellan Typ I-III är stort, vilket är en god indikation på att de metoder som har tagits fram är användbara för att avgränsa HNV-jordbruksmark.

Vissa viktiga konstateranden görs. Ängs- och betesmarksinventeringen är ett viktigt underlag och ajourhållning av denna är angelägen. Det samma gäller Blockdatabasen. Det är angeläget att Blockdatabasen även fortsättningsvis har en koppling till naturliga avgränsningar i landskapet. Ett fortsatt utvecklingsarbete rekommenderas dessutom. Bland annat borde alternativa index till HNV-jordbruksmark av Typ II undersökas och bättre kunskap om samstämmigheten mellan det framtagna indexet och verkliga naturvärden tas fram. En utvärdering av naturvärdena i de öppna markklassernas i de satellitbildsbaserade kartunderlagen vore också värdefullt.

Vid en jämförelse mellan EEA:s kartering och de analyser som görs i denna rapport, visar det sig att endast en tredjedel av ytan överlappar. Detta visar dels att EEA:s analyser sannolikt bygger på för lågupplösta dataunderlag men också att svårigheterna med att dra gränsen mellan HNV-marker och marker som inte är HNV är stora.

Studien visar att HNV-jordbruksmark kan identifieras och avgränsas med tillgängliga nationella databaser och att dessa har fördelar i förhållande till dataunderlag som är tillgängliga på Europeisk nivå.

Natura 2000 En GIS-metodik för hur analyser av kopplingen mellan landsbygdsprogrammet och Natura 2000 kan göras har utvecklats. Denna metod bör för att underlätta jämförelser användas i alla de sammanhang då sådana jämförelser ska göras. Analyser bör göras regelbundet inom ramen för utvärderingen av effekterna av landsbygdsprogrammet. För 2006 visar analysen att cirka 70 000 hektar betesmark med miljöersättning för skötseln ligger inom Natura 2000. Detta är en ökning jämfört med en tidigare jämförelse.

4

Förkortningar CAP

Common Agricultural Policy = den gemensamma jordbrukspolitiken

CLC

Corine Land Cover, CORINE = Coordination of information on the environment. Ett EU-projekt som ska ge local geografisk information över marktäcket för medlemsstaterna.

EEA

European Environment Agency = Europeiska miljöbyrån. EU-myndighet för miljöfrågor.

EFNCP

European Forum on Natural Conservation and Pastoralism. Ett europeiskt nätverk av främst ideella organisationer med mål att bevara natur- och kulturvärden i jordbruket.

GDI

Grödodiversitetsindex.

GIS

Geografiska Informationssystem

GSD

Geografiska SverigeData

KNAS

Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur.

HNV

High Nature Value = Höga NaturVärden

IBA

Important Bird Areas. Internationellt forsök att beskriva områden som är viktiga för fåglar. I Europa administreras det av organisationen BirdLife.

IEEP

Institute for European Environmental Policy = Institutet för europeisk miljöpolicy. Ett oberoende institut som arbetar med hållbarhetsfrågor i Europa inom politiken.

JRC

Joint Research Centre. EU-kommissionens gemensamma forskningscenter

N2000

Natura 2000. EU:s nätverk av värdefulla naturområden.

NILS

Nationell Inventering av Landskapet i Sverige. Miljöövervakningsprogram för landskapsförändringar.

NR

Naturreservat

NVO

Naturvårdsområde

PBA

Prime Butterfly Areas. Utpekade fjärilsområden i Europa. Arbetet leds av en nederländsk fjärilsorganisation.

SAM

Samordnad ansökan. Ansökningar om jordbrukarstöd till Jordbruksverket.

SMD

Svenska MarktäckeData. Vegetations och markanvändningskarta över Sverige.

TUVA

Databasen för Ängs- och betesmarksinventeringen.

UNEP

United Nations Environment Programme = FN:s miljöprogram.

VIC-natur

Svensk databas med information om skyddade områden (naturreservat mm).

5

1 Inledning 1.1 Syfte Det arbete som presenteras i den här rapporten syftar till att gå igenom definitionen av jordbruksmarker med höga naturvärden (HNV) ur ett nationellt perspektiv samt till att ta fram en metod för att identifiera HNV-jordbruksmark i Sverige. Den svenska avgränsningen och definitionen skall relateras till EEA:s avgränsning och definition för att utvärdera hur väl den europeiska och svenska uppfattningen av vad HNV i Sverige är och vilka dataunderlag som är bäst lämpade för att identifiera de värden som finns i det svenska odlingslandskapet. Det behövs även strategier för hur de identifierade områdena kan användas i nationell och internationell uppföljning av landsbygdsprogrammet och Natura 2000 samt för hur en framtida uppföljning av HNV skall genomföras.

1.2 Avgränsningar I den här rapporten definieras HNV-jordbruksmark som mark av betydelse för arter och habitat som är knutna till nuvarande eller tidigare jordbrukshävd och där nuvarande eller återupptagen hävd har en avgörande betydelse för bevarandet av dessa arter och habitat.

HNV-jordbruksmark delas upp i de av europeiska miljöbyrån föreslagna Typerna I-III. Dessa typer utgår inte i något fall från mängden jordbruksmark i landskapet. I Sveriges Landsbygdsprogram finns HNV-arealer angivna utifrån kriterier som inte helt överensstämmer med de kriterier som längre fram kommer att diskuteras. Ett kriterium i Landsbygdsprogrammet är att jordbruksmark klassificeras som HNV-jordbruksmark i områden med mycket liten andel jordbruksmark. Det finns därmed en skillnad mellan de förslag på Typ I-III definitioner som presenteras längre fram och definitionen av HNVjordbruksmark i Landsbygdsprogrammet. Den skillnaden spelar mindre roll eftersom det finns ett tydligt samband mellan vissa Typ I och II kriterier och jordbruksmark i områden med små arealer. I huvudsak täcks därför de målsatta arealerna i Landsbygdsprogrammet in av de kriterier som presenteras längre fram.

Studieområdet är hela Sverige utom renbeteslandet. Fokus ligger på öppna marker. Skog och myr tas endast med i analysen om de har dokumenterade värden som är beroende av jordbrukshävd.

Jordbruksmark delas in i brukad jordbruksmark, vilket är jordbruksmark som brukas aktivt och i potentiell jordbruksmark, vilket är mark som har varit brukad jordbruksmark och inte varaktigt gått över till annan markanvändning eller som utan alltför stor insats skulle kunna återföras till brukad jordbruksmark.

För frågor som rör landsbygdsutveckling är det viktigt att analysera samtliga aspekter på landskapet, men i den studie som redovisas i den här rapporten är fokus lagt på höga naturvärden. Övriga värden som finns i landskapet tas därför inte med i analyserna.

1.3 Genomförande av arbetet Metria har på uppdrag av Jordbruksverket utfört de analyser som presenteras i den här rapporten. I arbetet har en arbetsgrupp bestående av Sandra Wennberg och Tobias Edman, Metria Miljöanalys Martin Sjödahl och Per Persson, Jordbruksverket, Anki Weibull ersatt av Mark Marissink, Naturvårdsverket, Susanne Forslund och Johan Uhr, länsstyrelsen i Kalmar respektive Jönköping deltagit. En referensgrupp har bestått av representanter från

7

Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, ArtDatabanken, Svensk fågeltaxering, Högskolan i Gävle, Världsnaturfonden och Centrum för biologisk mångfald.

8

2 Bakgrund 2.1 Odlingslandskapet i Sverige I stora delar av Sverige är skogsmarken en påtaglig del av landskapet. Det minskar dock inte den betydelse som jordbruket har haft även i skogsdominerade landskap. Skogen var en resurs för jordbruket och utnyttjades för svedjebruk, odling i skogslyckor och inte minst för ett omfattande bete. Djuren fick gå på skogen sommartid och i södra delarna av landet var även kvistbetet under vintern en viktig resurs. I de norra delarna av landet har fäboddriften varit viktig, men även i södra Sverige kunde boskapen drivas långt för att utnyttja de stora utmarkerna i den närbelägna skogs- och mellanbygden. Betestrycket har varierat i intensitet både geografiskt och i tid. Det har bara varit i vissa slättbygder och längs delar av kusten som betesdriften har lett till mer omfattande avskogning. Många av de svenska naturbetesmarkerna och skogsbetena är därför trädrika och de arter och habitat som återfinns där är till stora delar knutna till trädskiktet eller anpassade till miljöer med variationer i solbelysning och betestryck.

Det moderna odlingslandskapet har sitt ursprung i tusentals år av brukande och tillvaratagande av naturliga resurser. Vinterstallning av boskap har gett gödsel till åkrar, men har samtidigt krävt insamling av hö och lövfoder för att klara djuren genom vintern. Byarna och ensamgårdarna var därför omgärdade av inägor med åker och äng, utanför dessa fanns gemensamma betesmarker. Under 1800-talet förändrades förutsättningarna dramatiskt med utflyttning av gårdarna från byarna i samband med de olika skiftesreformerna.

Markanvändningen intensifierades i och med att mekaniseringen ökade och höproduktionen överfördes från naturliga slåtterängar till skötta vallar, åkerarealerna ökade på ängs- och betesmarkens bekostnad. Under 1900-talet fortsatte intensifieringen med införande av handelsgödsel och traktorer. Produktionen på åkermarken frikopplades därigenom från djurhållningen eftersom handelsgödseln minskade betydelsen av stallgödseln och traktorerna ersatte oxar och hästar som dragdjur. Mekanisering och motorisering gjorde också att små åkrar och åkrar med många odlingshinder antingen slogs samman, rensades från odlingshinder eller lades ner. Under 1800 och 1900-talet har också betydelsen av skogen förskjutits från att ha varit en viktig betesresurs för boskapen till att vara en bas för virkesproduktion. Två olika processer kan urskiljas i dagens odlingslandskap. Perifera marker överges eller blir mer extensivt brukade samtidigt som de centrala och bördiga markerna brukas intensivt.

Det landskap som vi idag omges av är ett resultat av de skiftande klimatmässiga, ekonomiska, politiska och tekniska förutsättningar som har rått i olika delar av landet. Landskapet kan därför ses som ett historiskt dokument med stora kulturella och historiska värden. Det öppna landskap som skapats av den långa perioden av brukande uppfattas av många som vackert och de estetiska värdena är därmed också stora.

9

3 HNV i ett europeiskt perspektiv Målet med den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken (CAP) har, liksom för den svenska, varit att säkerställa produktionen och öka effektiviteten i markanvändningen. Stöd har utgått för strukturrationaliseringar, odlingshinder har tagits bort och marginaliserade marker har överförts till produktionsinriktat skogsbruk. Under 1980-talet ökade medvetenheten om att åtgärder för att höja effektiviteten och produktionen drabbar naturtyper och landskapselement som värdesätts av samhället och som har stor betydelse för kulturmiljön och bevarandet av den biologiska mångfalden. Initiativ togs för att utreda vilken påverkan jordbrukspolitiken hade på miljö och biologisk mångfald och vilka alternativ som fanns till buds för att uppnå miljö och naturvårdsrelaterade mål inom ramen för jordbrukspolitiken.

Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP) fick i början av 1990-talet i uppdrag av det nederländska jordbruksdepartementet att utreda hur miljö- och naturvårdshänsyn skulle kunna inkorporeras i CAP (Baldock m.fl. 1993). I det arbetet identifierades ett antal områden med jordbrukssystem med höga naturvärden ”high natural value farming systems” (HNVjordbrukssystem) och den dåvarande jordbrukspolitikens effekter på systemen analyserades och diskuterades. HNV infördes 1999 som begrepp i EU:s landsbygdsprogram med tillägget att det gäller höga naturvärden i jordbruksmiljöer (Rådets förordning (EC) no 1257/1999).

Kievfördraget (UNEP 2003) sätter som mål att alla ”områden med höga naturvärden inom jordbruksekosystem” skall vara identifierade till och med 2006 och brukas med hänsyn till sina värden senast 2008. HNV i Europa har avgränsats och kartlagts i två projekt av EEA och Joint Research Centre (JRC).

EEA har tidigare definierat High Nature Value Farmland (HNV-jordbruksmark) som ‘areas in Europe where agriculture is a major (usually the dominant) land use and where that agriculture supports or is associated with either a high species and habitat diversity or the presence of species of European conservation concern or both.’ (Andersen m.fl. 2004). HNVjordbruksmark delas av EEA upp i tre olika grupper: Typ I

Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation

’Type I

Farmland with a high proportion of semi natural vegetation’

Typ II

Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper

’Type II

Farmland dominated by low intensity agriculture or a mosaic of semi natural and small scale features’

Typ III

Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen

‘Type III

Farmland supporting rare species or a high proportion of the European or world population’

EEA:s ursprungliga begrepp hette HNV farming areas, men namnet ändrades till HNV farmland (Andersen m.fl. 2004) för att betona att det är värdena i markerna som är 11

prioriterade och inte det faktiska brukningssättet. HNV farmland är enligt EEA definierat som att värdena skall vara associerade med eller upprätthållas av jordbruket.

Termen HNV farming som används av European Forum on Natural Conservation and Pastoralism (EFNCP) används också av Andersen m.fl. (2004) blandat med HNV farmland och HNV farming area, även termen ”HNV farming systems” används i rapporten. High Nature Value nämns inte i kommissionens förordning om landsbygdsutveckling (COM (2004) 490) även om vikten av miljöhänsyn och landskapsbevarande framhävs. ’The Rural Development Extended Impact Assessment Indicator’ (DG jordbruk 2004) beskriver vikten av att följa upp satta mål vad det gäller ’HNV Farmland habitats’ och ’HNV farmed environments’.

EEA:s tolkning av HNV-jordbruksmark har kommenterats av Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Enligt yttranden från dessa myndigheter så är en det viktigt att betona att jordbruket inte behöver dominera ett landskap för att det skall finnas stora värden knutna till de delar av landskapet där jordbruk bedrivs (yttrande i bilaga 1). Jordbruksverket och Naturvårdsverket förordar därför hellre följande definition: “High nature value farmland comprises the areas in the rural landscape where farming supports a high biodiversity in terms of species and habitats.”

3.1 Karteringar av HNV-jordbruksmark i Europa 3.1.1 European Environmental Agency, EEA EEA har karterat jordbruksmark med höga naturvärden (figur 1a). Den första rapporten kom 2004 (Andersen m.fl.) och kompletterades med en rapport med en reviderad metod 2006 (Paracchini m.fl.). Karteringarna bygger till stora delar på analyser av förekomsten av olika markanvändnings och vegetationstyper karterade i CORINE Land Cover (CLC). CLCklasserna valdes utifrån om de med viss sannolikhet representerar jordbruksmark med höga naturvärden. Expertbaserade regler om hur olika klasser skall tolkas beroende av höjd, latitud, jordart, klimat och lutning har lagts till för att eliminera gräsmarker i områden med hög brukningspotential, vilka antas vara för påverkade för att kunna inkluderas i HNV-begreppet.

En klimatbaserad stratifiering av Europa (figur 1b) har använts för att avgöra vilka CLCklasser som skall indikera HNV. För HNV karteringen i Sverige har det bland annat inneburit att all åkermark, men inte betesmark anses vara HNV i boreal zon, medan motsatsen gäller för nemoral zon. Natura 2000-områden anses vara HNV om deras värden har bedömts som inkluderade i EEA:s HNV definition, Important Bird Areas (IBA) enligt BirdLife International har använts om de underliggande beskrivningarna har varit grundade på värden knutna till odlingslandskapet och Prime Butterfly Areas (PBA) (Sway och Warren 2003) har på motsvarande sätt använts för att peka ut områden som är viktiga för fjärilar.

Avgränsningarna av PBA i Sverige är väldigt generella och pekar inte ut några direkta områden, snarare landskap, bygder eller landsdelar med förekomst av fjärilar med en europeisk hotklass. De CLC-klasser som anses vara HNV inom Natura 2000, IBA och PBA (tabell 1) skiljer sig från de CLC-klasser som anses vara HNV utanför dessa områden. De är till stora delar fler och de är inte indelade efter klimatzon. De nationella dataset som EEA redovisar i sin analys är ängs- och betesmarksinventeringar i Estland och Sverige och en biotopkartering i Tjeckien. Den slutsats som EEA drar är att CORINE utgör ett gott underlag för HNV klassificeringar (Paracchini m.fl. 2006).

12

Tabell 1 CLC-klasser som enligt EEA representerar HNV-jordbruksmark i olika områden i Sverige, urvalet skiljer sig beroende på miljözon och är större för Natura 2000-områden (Paracchini m.fl. 2006).

CLC Natura 2000/ Alpin Kontinental Boreal Nemoral IBA/PBA Non-irrigated arable land

X

Fruit trees and berry plantations

X

Pastures

X

Complex cultivation patterns

X

Land principally occupied by agriculture X

X

X

X X

X

Agro-forestry areas

X

Natural grasslands

X

X

Moors and heathland

X

X

Inland marshes

X

X

Salt marshes

X

X

X

X

X

X X

X

X

I Sverige har EEA associerat HNV-jordbruksmark med de CLC klasser som redovisas i tabell 1. Karteringen utifrån CLC klasser fungerar till viss del, men endast för stora områden med likartad vegetation eller där olika valda vegetationstyper gränsar till varandra. Det svenska landskapets mosaikartade karaktär med höga hävdgynnade värden i landskap där skog utgör en stor del av landskapet riskerar att inte fångas upp av CLC analysen eftersom karteringsenheten på 25 ha är för stor och mindre objektersätts av omkringliggande klasser.

Svenska naturbetesmarker ligger ofta i just gränszonen mellan åker och skog och löper därför stor risk att inte klassas som HNV. Sverige har i yttrande till EEA kritiserat EEA:s val av CLC-klasser för de svenska miljözonerna och lämnat förslag på andra urval (se bilaga 1).

3.1.2 Joint Research Centre, JRC EU:s institut Joint Research Centre (JRC) utförde en fallstudie i Frankrike där man undersökte om nationella databaser kunde användas för identifiering av HNV-jordbruksmark (Solagro 2006). Rapporten synliggör att det finns skillnader i hur man skall tolka HNVbegreppet. Den franska studien fokuserar på HNV-gårdar snarare än på HNV-jordbruksmark vilket tydliggörs av att man väljer att använda brukningsenheten för att beräkna index och snarare tittar på hur extensivt brukandet är än faktiska naturvärden kopplade till marken. JRC använde sig av tre index; Grödmångfald, extensiva metoder och landskapselement, samtliga beräknade på gårdsnivå. I Grödmångfald räknade man in andelen gräsmark och antalet grödor med över 10 % av arealen. Högst index gavs gårdar med stora arealer gräsmark och med få grödor som översteg 10 % av arealen. Extensiva metoder premierade permanenta gräsmarker med låga eller inga kvävegivor och extensiv spannmålsodling. Landskapselement som beaktades var ängsfruktodlingar, trädrader, skogsbryn och fiskdammar.

13

Figur 1: a) Fördelning av HNV-jordbruksmark enligt EEA:s definitioner och analyser (CLC-klasser, Ängs- och Betesmarksobjekt, Natura 2000, PBA och IBA). HNV-areal är redovisade som andel HNV-jordbruksmark per kvadratkilometerruta (dvs. totalareal inte jordbruksareal) (Paracchini in prep.) b) Klimatzoner i Sverige använda för stratifiering av de CLC klasser som representerar HNV-jordbruksmark enligt EEA (Metzger m.fl. 2005).

3.1.3 Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP) Institutet för europeisk miljöpolicy har på uppdrag av generaldirektoratet för jordbruk skrivit en rapport om indikatorer på höga naturvärden i jordbruks- och skogslandskap (IEEP 2007).

Där skiljer man ut tre typer av biologisk mångfald knuten till jordbruksmark och jordbrukssystem: (1) den odlade mångfalden i form av olika arter, raser, sorter och varieteter (husdjur och grödor); (2) den hävdgynnade biologisk mångfalden som bygger upp den resurs som utnyttjas av jordbrukaren (gräsmarksflora, hamlingsträd, bärbuskar och populationskontrollerande predatorer) och (3) och den vilda mångfalden som drar nytta av hävden (ogräs, rovdjur och vilda växtätare). IEEP trycker hårdare på att det är jordbrukssystem som upprätthåller höga naturvärden som skall identifieras och exemplifierar med ändrade betesregimer i franska centralmassivet där kobete har ersatts med fårbete vilket ger en långsam utarmning av den hävdgynnade floran i det aktuella området.

14

3.1.4 Finland Finland gör en egen kartläggning (Kuussaari m.fl. 2007) och anser inte att EEA har pekat ut de områden i Finland som har högst naturvärden knuten till jordbruksmark. I likhet med analysen för Sverige har EEA pekat ut områden utanför de egentliga värdekärnorna och inte fångat upp de höga värden som finns i småbiotoper i de egentliga jordbruksdistrikten, som för finsk del ligger i de sydvästra delarna av landet. Den finska studien har också som målsättning att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av att använda HNV som ett kriterium för stöd till mindre gynnade områden ”less favoured areas” (LFA). Man kommer att använda sig av en biotopkartering, permanenta betesmarker, linjetäthet, CLC klasserna "pastures" och "heterogeneous agricultural areas", miljöersättningsarealer, Natura 2000, IBA, PBA, gårdar med små åkrar, andel gårdar med ekologisk odling och förekomsten av hotade arter och fåglar knutna till jordbrukslandskap. Alla indikatorer kommer att vägas samman i ett index.

3.2 HNV-jordbruksmark i Sverige I Sveriges småbrutna landskap är det inte självklart att höga naturvärden som har skapats och upprätthålls av jordbruk återfinns endast i jordbruksdominerade landskap. Det är viktigt att både områden med stora arealer och områden med en stor andel habitat identifieras. Stora arealer i ett landskap möjliggör att landskapsprocesser och den genetiska diversiteten inom populationer upprätthålls. Små isolerade arealer är viktiga eftersom hela ekosystem riskerar att förloras på landskapsnivå om de försvinner.

3.2.1 HNV-jordbrukssystem eller HNV-jordbruksmark?

Jordbruksverket och Naturvårdsverket anser att det är markens värden, d.v.s. förekomst av habitat och arter, som i ett landskapsperspektiv är grunden för avgränsningen av HNVjordbruksmark. IEEP (Cooper m.fl. 2007) och JRC (Solagro 2006) har fokuserat på jordbrukssystem som upprätthåller och skapar höga naturvärden. Ur ett svenskt perspektiv finns det dock flera anledningar att inte fokusera på jordbrukssystem eller brukarmönster vid avgränsningen av HNV-jordbruksmark. Utvärdering av jordbrukssystem kräver att det finns möjligheter att utvärdera enskilda brukares produktionssystem. Det går att göra brukarspecifika profiler utifrån Jordbruksverkets databaser genom analyser av grödoslag, djurslag, djurtäthet, tilläggsersättningar för betesmarker med höga naturvärden med mera men det saknas statistik på gårdsnivå kring gödsling, bekämpningsmedel och skördeutfall. Det gör det svårt att, på det sätt som JRC gjorde i sin studie av HNV-områden i Frankrike, bedöma hur extensivt marken är brukad. Analysen måste då göras på betydligt grövre geografisk nivå än gårdsnivå, till exempel församling eller kommun. Eftersom HNV-jordbruksmark kan bli en viktig indikator för uppföljning, av t.ex. miljöstöd, så finns det också en risk för cirkelresonemang om man baserar HNV definitionen på den information som kommer från ersättningsansökningar.

I Sverige finns relativt god kunskap om vilka marker som hyser höga naturvärden. Detta går dock sällan att koppla till dagens brukningssystem. Stora delar av Sveriges naturliga gräsmarker är tagna ur sitt historiska sammanhang. Den tidigare ängsmarken har ofta överförts till bete sedan foderproduktionen överförts till vallar. Inhägnade hagar ligger i kanten av det som fram till laga skifte var betesallmänning. Den historiska hävden var dock allt annat än statisk. Hävden har varit varierad i tid och rum, både i ett långt och i ett kort perspektiv. Sett i ett hundraårigt eller flerhundraårigt perspektiv, kan den huvudsakliga hävden ha ändrats flera gånger mellan slåtter, bete och åker (Dahlström 2006). Varje markanvändningstyp hade också hävdregimer som innefattade säsongsvariation och

15

mellanårsvariation beroende på behov, tillgängliga resurser och årsmån. Både tidpunkten för hävdaktiviteter, typ av hävd och intensiteten i hävd varierade.

Två gårdar med samma brukningssystem kan skilja sig åt med avseende på de naturvärden som återfinns i dagens jordbruksmark. Denna skillnad beror i många fall på den historiska inriktningen på skogsproduktionen snarare än jordbruksproduktionen. Effektiviseringar och beskogningskampanjer från slutet av artonhundratalet fram till idag har medfört att naturvärden kopplade till jordbruksmark har försvunnit när marken överförts till skogsmark.

Det finns också stora naturvärden i marker där brukandet snarare kan klassas som hobbyverksamhet eller landskapsvård än jordbruksproduktion.

Sammantaget stärker detta ställningstagandet att främst definiera HNV-jordbruksmark utifrån faktiska naturvärden och inte utifrån jordbrukssystem eftersom brukningssystem på gårdsnivå inte behöver vara kopplade till markens naturvärden.

3.2.2 Typ I Hävdade naturliga gräsmarker står för en mycket stor del av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Ett stort antal gräs och örter är anpassade till och helt beroende av den speciella miljö som finns i en ängs- eller betesmark. Deras konkurrenskraft är som störst i näringsfattiga förhållanden och vid kontinuerlig (för betesmarker) eller sen (för slåttermarker) bortförsel av biomassa. Artrikedomen av kärlväxter är ofta så hög som ett fyrtiotal arter per kvadratmeter och då finns det också ett stort antal svampar och insekter som också har ängen som viktigt habitat (se t.ex. Bernes 1994). Gamla solbelysta träd utgör ett stabilt och långvarigt substrat för mossor och lavar. För många vedlevande insekter är ihåliga träd med en kontinuerlig tillförsel av nytt substrat i de håligheter som bildas i stammen ett mycket viktiga. Fristående gamla ekar är därför bland de artrikaste miljöer man kan hitta i det svenska odlingslandskapet Strandängar är mycket betydelsefulla för de flesta vadarfåglar som gynnas av att strandkanten hålls öppen och att det är långt till de träd där till exempel kråkfåglar kan spana efter ägg och ungar.

3.2.3 Typ II Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet knuten till förekomster av småbiotoper till exempel solitära träd, åkerholmar, vattensamlingar, åkerrenar, stenmurar och brynmiljöer.

Hög täthet av dessa element tyder också på svårbrukade marker, vilka ofta brukas med extensiva metoder, och en stor andel gräsmark. Solitärträd och små trädgrupper är viktiga landskapselement för många organismgrupper. Fåglar och fladdermöss kan utnyttja dem för skydd och födosök och lavar och mossor finner substrat. Brynen är viktiga som skydd mot predation, som häckplatser och för födotillgång. Flerskiktade bryn med inslag av slån, hägg och hagtorn som blommar tidigt samt med växter som blommar i skydd av buskarnas taggar är en viktig nektar och pollenkälla. Lövbryn är oftast mer komplexa strukturellt i jämförelse med barrbryn och hyser därför en större mångfald av arter.

Grödmångfald och varierande odlingsmetoder är viktigt för att organismer med olika habitatkrav skall finnas inom samma landskap. För fröätande fåglar som olika sparvar är det viktigt att det finns spannmålsodling, pollinerande insekter gynnas av odling av blommande grödor, gräs och klövervallar kan utgöra en viktig resurs för växtätare och betesmarker är viktig för organismer som är anpassade till den miljö som skapas genom bete eller till förekomsten av betesdjur.

16

3.2.4 Typ III Många arter som är knutna till markerna om beskrivs under Typ I och II är hotade på lokal till global nivå. Anpassad jordbrukshävd i speciella habitat är ofta av mycket stor betydelse för arternas överlevnad.

17

4 Underlag 4.1 Ängs- och betesmarksinventeringen I Ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 2005a och b) har marker med höga natur- eller kulturvärden inventerats i fält och klassificerats utifrån sina värden och sin hävdstatus. De värden som har inventerats kan vara (1) hävdgynnade Natura 2000-habitat på minst halva arealen eller hävdgynnade arter väl spridda inom objektet, (2) minst ett hamlat, grovt eller på annat sätt värdefullt träd i objektet, (3) en viktig fågellokal med betade/slagna stränder som är beroende av att markerna hävdas, (4) andra faunakvaliteter t.ex. förekomst av dyngbaggar, steklar, solitärbin, humlor och fjärilar, (5) ett rikt innehåll av hävdberoende landskapshistoriska element över en dominerande del av ytan. Objekten har klassats som aktuella med hävdgynnade värden och pågående hävd, som restaurerbara om de har hävdgynnade värden, men kräver en begränsad röjningsinsats för att bibehålla värdena eller som ej aktuella om de tidigare kända värdena har gått förlorade. (Jordbruksverket 2005a och b).

De objekt som inventerats i Ängs- och betesmarksinventeringen har sedan tidigare dokumenterade värden. Objekten kan vara delar av naturreservat eller Natura 2000-områden, ha tilläggsersättning inom EU:s miljösersättningssystem, vara inventerade i Ängs- och hagmarksinventeringen som föregick Äng- och betesmarksinventeringen, eller ha kända kulturhistoriska värden. Även marker som inte var kända, men som påträffades under inventeringens gång inkluderades i inventeringen.

4.2 Blockdatabasen Blockdatabasen bildades på anmodan från EU-kommissionen och är ett verktyg för att administrera EU:s jordbruksstöd. Ett jordbruksblock skall vara ett sammanhängande markområde som har en relativt beständig indelning från år till år. Blocket begränsas av t.ex. vägar, vattendrag, stenmurar, diken, skog, bebyggelse och församlingsgränser. Varje block kan innehålla flera skiften och brukas av flera brukare, men ett skifte kan bara höra till ett block. Blocken får inte överlappa varandra, men de kan gränsa till varandra. Annat ägoslag inom ett block till exempel en damm eller en åkerholme skall ritas bort och blocken kan därmed innehålla hål. Blocken delas in i fem olika kategorier: (1) osökta block, (2) åker, (3) betesmark, (4) dubbla ägoslag och (5) annan markanvändning.

Blockens avgränsningar bygger på fastighetskartan i skala 1:10 000-12 500 och redigeras manuellt, med ortofoton, flygbilder och brukares ansökningar som referens. Sedan databasens skapades 1997 har ungefär 40 % av objekten redigerats till och med år 2005. Redigeringarna sker efter brukarens ansökningar och påpekanden samt utifrån uppgifter från kontroller och inventeringar i fält.

Blockdatabasen har fel i den geografiska noggrannheten som är relaterade till fastighetskartans skala (1:10 000-12 500), till att blockgränser kan ha lagts i skuggkanter från trädrader istället för i den faktiska åkerkanten eller mitt i breda diken istället för vid sidan om och till att blockavskiljande element har inkluderats i blocken. Felet i de block som har redigerats är rimligtvis mindre än felet i oredigerade block.

19

4.3 Jordbruksverkets stöddatabas I Jordbruksverkets stöddatabas finns en koppling till objekten i blockdatabasen för det aktuella året. Det gör att det går att se vilka grödor som det har sökts ersättning för och om ersättning har sökts för att odlingen varit ekologisk. Det kan förekomma felaktigheter i databasen eftersom den grundas på individuella ansökningar.

Informationen är knuten till varje block, men det kan finnas många skiften och därmed både flera grödor och brukare per block. Det finns inte uppgifter avgränsningar i databasen för var i blocket en enskild gröda har odlat. De uppgifter från databasen som analyserats i den här studien gäller för 2006.

4.4 GSD marktäckedata

Figur 4 Geografisk täckning för terrängkartan.

GSD marktäckedata (SMD) är en vegetations- och markanvändningskarta som täcker hela Sverige och redovisas i 57 klasser med karteringsenheter på 1, 2, 5 och 25 ha, beroende på klass. Klasserna följer CLC:s nomenklatur och är indelade i anlagda ytor, jordbruksmark, naturliga marker och våtmarker. SMD baseras på klassning och tolkning av satellitdata (Landsat TM och Image2000) i kombination med kartdatabaser och uppgifter från Riksskogstaxeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelsernas miljöenheter. Klassningen har utförts med en blandning av manuella, halvautomatiska och automatiska metoder. I den här studien användes SMD för att beskriva den öppna mark som omger objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen och blockdatabasen.

4.5 Ströskog Beteckningen ströskog innefattar små skogsbestånd och åkerholmar (<900 m2), alléer (> 150 m), träd längs vatten, träd i glest bevuxna betesmarker och andra påtagliga solitärer (Lantmäteriet 2002). Ströskog återfinns med 2,6 miljoner objekt i terrängkartan som produceras för hela Sverige utom norra Svealand och Norrlands inland (figur 4), i skala 1:50 000. Databasuppbyggnaden utförs i samband med kartframställningen vilket innebär att kartbladsvisa databaser byggs upp och revideras med ca 10 års intervall. Karteringen sker utifrån manuell och automatiserad bildtolkning samt fältinventeringar. Den manuella 20

tolkningen gör att det kan skilja i noggrannhet mellan områden som är karterade av olika personer

4.6 Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur (KNAS) Naturtypskarteringen (KNAS) har tagits fram av Naturvårdsverket för att på ett enhetligt sätt beskriva skyddad natur i Sverige (Jönsson 2004). Karteringen skall ge nationellt och regionalt jämförbar statistik över naturtypernas fördelning inom skyddade områden. Karteringen redovisar 25 klasser varav 11 är skogstyper. Karteringen av skog utanför fjällen använder satellitdata från 1998-2002. Äldre satellitdata från 1998-1990 används för att skilja hyggen från impediment och för att stärka klassningen av ädellövskog. Skog delas i KNAS upp i ädellövskog, lövskog, lövblandskog, granskog, tallskog och barrblandskog. GSD Marktäckedata och Ängs- och betesmarksinventeringen kompletterar naturtypskarteringen av den öppna marken och skogen ansluter därför till den jordbruksmark som identifierats med andra datakällor i den här studien. KNAS är kvalitetssäkrad inom skyddade områden, men grundmaterialet är rikstäckande. I den här studien används KNAS för att beskriva skogsbryn eftersom den har en högre tematisk upplösning av skogstyper än GSD Marktäckedata.

4.7 VIC-natur I VIC-natur lagras information om befintliga och planerade områdesskydd. Systemet stödjer verksamheten med markåtkomst och förvaltning av naturreservat och nationalparker. I attributen till skyddade områden anges bland annat om de ingår i länsstyrelsernas arbete för att uppnå de av riksdagen uppställda miljömålen och vilka bevarandevärden som är identifierade. VIC-natur är en aktiv databas som ständigt uppdateras. Underlaget för den här rapporten togs ut 2007-10-24 och gäller samtliga då gällande naturreservat, ett deluttag av dessa gjordes för gällande naturreservat och naturvårdsområden (NVO).

4.8 Natura 2000-områden Natura 2000 är ett nätverk av naturområden i Europa som är utpekade nationellt för att skydda arter och habitat utpekade i EU:s fågeldirektiv (Council Directive 79/409/EEC) och habitatdirektiv (Council Directive 92/43/EEC). Områdena skall vara av en sådan storlek och ha sådana kvaliteter att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter och habitat som är utpekade i områdenas bevarandeplaner. I attributen för respektive Natura 2000-område finns det arealangivelser för i området identifierade Natura 2000-habitat. Habitat som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har angett som beroende av jordbrukshävd (bilaga 1, Jordbruksverket 2004) har varit grunden för det urval av 1236 av de 3818 Natura 2000objekten i databasen som använts för analyserna. Uttaget gjordes 2007-10-24. För vissa Natura 2000-områden kan avgränsningen av området vara generaliserad eller förenklad på grund av att den digitaliserats utifrån storskaliga kartor.

4.9 ArtDatabankens observationsdatabas ArtDatabankens observationsdatabas innehåller information om enskilda iakttagelser av arter i Sverige. Samma lokal och samma individ kan förekomma som flera poster i databasen. Delar av materialet kommer från systematiska inventeringar medan andra representerar iakttagelser och ströfynd. Eftersom eventuella kollekter finns noterade i databasen och vem som har rapporterat fyndet så går det att verifiera de enskilda förekomsterna. Frånvaro av arter kan

21

dock inte utläsas med säkerhet utifrån databasen vilket gör att skillnader i artantal mellan rutor kan bero på inventeringsinsatsen likaväl som på faktiska skillnader i artrikedom. Det uttag som har gjorts från ArtDatabanken (2007-11-16) innehåller arter som är knutna till jordbrukslandskapet. En del av arterna kan dock återfinnas även i andra naturtyper (tabell 2).

Databasen innehåller information om art, hotkategori, geografisk position för observationen, noggrannhet i positionsangivelsen, datum för observation, antal individer, substrat, belägg för fyndet med mera. Uttaget som är använt för de här presenterade analyserna är begränsat till observationer av rödlistade arter knutna till jordbruksekosystem, vilka är daterade från 1980 och framåt och som har en geografisk noggrannhet på <5 km.

Tabell 2 Antalet rödlistade arter i uttaget baserat på de kombinationer av naturtyper som de återfinns i. För närmare precisering hänvisas till den svenska rödlistan (Gärdenfors m.fl. 2005). Står bokstäverna i kombination så betyder det att arten kan återfinnas i samtliga naturtyper som representeras av de ingående bokstäverna.

Skillnaderna mellan antalet arter i uttaget och inom jordbruksmark kan förklaras både med att en del observationer är gjorda utanför jordbruksmark, i till exempel skog, och i den geografiska precisionen.

Naturtyp FHJ FJ FJS FJSV FJU FJV HJ HJLV HJMV HJS HJSU HJU HJV J JH JL JLS JLU JLUV JLV JS JSU JSUV JSV JU JUV JV Totalt antal arter

22

Antal arter 3 11 4 2 2 2 59 2 1 8 1 13 10 503 3 6 1 1 5 7 426 121 6 15 201 6 80 1499

Antal arter inom jordbruksmarks3 7 4 2 2 1 58 2 1 8 1 13 10 492 3 6 1 1 5 5 415 118 6 14 196 6 78 1458

NATURTYPER F = Fjäll H = Havsstränder J = Jordbrukslandskapet L = Limniska miljöer M = Marina miljöer S = Skogar U = Urbana miljöer, vägar och täkter V = Våtmarker

5 Metodbeskrivning Här ges ett förslag till hur HNV-jordbruksmark kan avgränsas i Sverige utifrån nationella underlag. Föreslagen karteringsmetod (figur 2) baseras på EEA:s tre typer av HNVjordbruksmark: •

Typ I - Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation

•

Typ II - Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk odling eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper

•

Typ III - Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen

Det första steget är att identifiera potentiell jordbruksmark i Sverige. Avgränsningen behövs både för att bedöma andelar av olika förekomster samt för att avgränsa karteringsområdet för studien.

Typ I-marker karteras med utgångspunkt att fånga upp marker med kända naturvärden. Hit förs dokumenterade ängs- och betesmarker, slåttermarker som har miljöstöd och jordbruksmark inom Natura 2000-områden med hävdberoende habitat samt naturreservat och NVO med ett-rikt-odlingslandskap som utpekat miljökvalitetsmål eller odlingslandskap-medängar-och-betesmarker som bevarandevärde enligt VIC-natur. Arealen gräsmark inom en buffert på 50 m runt ängs- och betesmarker beräknas som ett alternativt komplement till karterade Typ I-marker.

Typ II analysen har som utgångspunkt att identifiera mosaikartade landskap med en hög andel småbiotoper samt extensivt brukade marker. Den exakta arealen av Typ II-marker beräknas inte. Ett index som väger samman en analys av omkrets genom area per block, arealen lövbryn samt areal och täthet av träd i odlingslandskapet, presenteras och utvärderas. Vid sammanläggningen läggs störst vikt på omkrets/area-indexet vilket både är ett mått på mängden kantzon i ett landskap, förekomst av små block och indirekt ett mått på extensivitet.

Förekomst av ekologisk odling och en analys av Grödmångfald har gjorts men föreslås inte ingå i den slutliga sammanläggningen.

Typ III analyseras utifrån observationer av rödlistade arter som är knutna till jordbrukslandskapet. Frekvens och artantal sammanställs per ekoruta. Analysen används inte för att avgränsa några marker men har använts för att verifiera definitionen av Typ I och II. Resultaten från de olika analyserna jämförs med EEA:s kartering.

23

UNDERLAG

HNVJOPRDBRUKSMARKS TYP

URVAL/ BERÄKNING

TYP I

TUVA

VIC natur

I NATURESERVAT/ NATURA 2000 eller ÄNG

Natura 2000

GSD Marktäcke

Blockdatabasen

MOSAIKMARKSINDEX KNAS LÖVBRYNSAREALER

Ströskog

SOLITÄRTRÄDSINDEX

SAM 2006

GRÖDODIVERSITET EKOLOGISK ODLING

Artdatabanken

ARTER I JORDBRUKSVEGETATION

OSKARPA SAMMANLÄGGNINGAR

TYP II

TYP III

Figur 2 HNV-jordbruksmark delas in i tre olika typer som definierats av EEA. Tillhörigheten till de olika typerna bestäms efter urval och beräkningar som är anpassade till de olika dataunderlagen och deras attribut.

5.1 Karteringsenhet För att beräkna täthet och diversitet av olika förekomster har det ekonomiska kartbladet (5 x 5 km) använts som minsta enhet. Det ekonomiska kartbladet kommer fortsättningsvis att benämnas ekoruta. Enheten har tidigare använts i Sverige vid sammanställningar av höga naturvärden i skog (Wennberg och Höijer 2005). I Frankrike har kommuner och i Finland kommer kommuner att användas som enhet i urvalsarbetet. Kommungränserna i Sverige är generellt för stora och baserade på andra strukturer än sammanhållna jordbrukslandskap.

Församlingsgränsen följer däremot ofta jordbruksbygder med gränser i den tidigare utmarken och enheten har tidigare använts för att följa jordbrukspolitikens miljöeffekter (Naturvårdsverket m.fl. 1996, 2004). Församlingar fungerar bra som analysenheter i södra Sverige, men i norra Sverige är de för stora.

24

5.2 Potentiell jordbruksmark Grunden för avgränsningen av potentiell jordbruksmark är objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen och aktiva block i blockdatabasen. Därutöver har vegetationstyper i SMD som är förknippade med jordbruksaktiviteter (åker, frukt och bärodlingar, betesmarker, gräsmark, hedmark, busksnår, områden med sparsam vegetation, limnogena våtmarker och saltpåverkade kärr) som förekommer inom ett avstånd av 500 m från jordbruksblock eller objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen tagits med (figur 5). Avgränsningarna av objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen och jordbruksblocken har rastrerats för att stämma överens med geografiska avgränsningen och upplösningen i SMD. Varje pixel har fått ett värde utifrån dess tillhörighet i Ängs- och betesmarksinventeringen i första hand, blockdatabasen i andra hand och SMD i tredjehand.

a)

b)

Figur 5 Potentiell jordbruksmark identifieras i SMD utifrån: a) den aktiva jordbruksmarken från Blockdatabasen och TUVA (blått respektive klargrönt och en buffert på 500 meter skapas (frostad); b) alla vegetationstyper som är associerade med jordbrukshävd markeras som potentiell jordbruksmark (gult). Kvar blir tomtmark (rosa), myrar och skogsmark (brunt-grönt) och små isolerade gräsmarker (röd cirkel). Varje pixel är 25x25 m.

5.3 Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation (Typ I) Typ I definieras som aktuella objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen, jordbruksmark enligt underlaget för potentiell jordbruksmark som återfinns inom de Natura 2000-områden, naturreservat och NVO som ingår i urvalet för analyserna och block med äng som grödkod

25

enligt jordbruksverkets stöddatabas. Ängsblocken rastreras för att överensstämma med SMD och kombineras med objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen och potentiell jordbruksmark inom urvalet av Natura 2000-områden och naturreservat.

För att inkludera områden dit naturvärden kan spridas och som bidrar till värdena i de naturliga gräsmarkerna läggs en buffert på 75 m runt alla Ängs- och betesmarksobjekt enligt underlaget för potentiell jordbruksmark. Den bufferten minskas med 25 m och inom den resulterande bufferten på 50 m tilldelas pixlarna tillhörighet enligt underlaget för potentiell jordbruksmark. Arealen per markslag i potentiell jordbruksmark som angränsar till objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen räknas därefter ut.

5.4 Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper (Typ II) För att beräkna hur mosaikartad jordbruksmarken är så används kvoten mellan omkrets och area av jordbruksblock med ägoslagen betesmark, åker eller blandat. Omkrets/area-index beräknas per polygon i blockdatabasen. Mittpunkterna i samtliga block identifieras och varje block anses ligga inom den ekoruta där mittpunkten befinner sig. Det genomsnittliga värdet för alla block enligt ovanstående urval beräknas per ekoruta.

Ger högt index

Ger högt index

Ger lågt index

Figur 6 Omkrets area indexet ger höga värden till block med invecklad form eller block som är små. Stora block med enkla former får lågt index.

26

Arealerna lövbryn (figur 7) beräknas utifrån överlappet mellan åkermark i SMD expanderat med en pixel (25m) och skogstyp enligt KNAS. Som lövbryn räknas pixlar med klassningen lövblandad skog, triviallövskog, lövsumpskog, ädellövskog och trivial- och ädellövblandskog.

Arealen lövbryn summeras per ekoruta.

a)

b)

Figur 7 För att beräkna arealerna av lövbryn i odlingslandskapet så identifieras a) åkermark enligt SMD (ljustgult), b) runt åkermarken läggs en rad med pixlar. De pixlar i KNAS (gröna) som ligger på samma plats identifieras och arealen av olika typer av bryn kan beräknas.

Punktskiktet med ströskogsmarkeringar rastreras för att stämma överens med den geografiska avgränsningen och upplösningen i SMD. Ströskogsmarkeringarna får en markslagstillhörighet i enlighet med den potentiella jordbruksmarken. Antalet och tätheten av ströskogsobjekt inom potentiell jordbruksmark beräknas utifrån det resulterande ströskogsrastret och sammanställs per ekonomiskt kartblad (figur 8).

27

Figur 8 Två olika landskap, ett skånskt med ett stort antal träd längs vägar och vallar och ett småländskt med många träd spridda på inägorna.

De grödor som odlats enligt Jordbruksverkets stöddatabas delas in i fyra funktionella grupper; spannmål, vall, blommande grödor och betesmark (tabell 3). Om samtliga funktionella grupper finns representerade inom en karteringsenhet så beräknas Shannons index för arealerna av de funktionella grupperna. Resultatet blir ett grödodiversitetsindex (GDI).

S

GDI = −∑ pi ln pi i =1

S = Antal funktionella grupper pi = areal per funktionellgrupp delad med totalareal

28

Figur 9 Fördelning av funktionella grödgrupper i mellanbygd söder om Östgötaslätten. Alla fyra grödgrupperna finns, men odlingsenheterna är stora och det är långt mellan de skärningspunkter (röda ringar) där samtliga grödgrupper finns inom en liten area. Ekorutor i svart med 5 km sidor.

Tabell 3

Grödor indelade i funktionella grupper

Betesmark

Blommande

Spannmål

Vall

alvarbete på Öland/Gotland fäbodbete som berättigar till gårdsstöd Betesmark och slåtteräng under restaurering betesmark viltbete fäbodbete som ej berättigar till gårdsstöd skogsbete outnyttjad betesmark

bruna bönor rybs (höst) raps (vår) raps (höst) proteingrödstödberättigade blandningar (baljväxter/stråsäd) fruktodling rybs (vår) oljeväxtförsök oljerättika oljelin konservärter kikärter jordgubbsodling högerukaraps övrig bärodling sojabönor (foderväxt) sötlupin spånadslin åkerbönor vitsenap solros ärter (ej konservärt) sojabönor (oljeväxt) vicker blandsäd (baljväxt/stråsädblandning)

vete (vår) havre korn (höst) korn (vår) vete (höst) råg blandsäd (stråsädsblandningar) stråsäd till grönfoder spannmålsförsök rågvete

frövall (ettårig) frövall (flerårig) Ej godkänd slåtter- och betesvall på åker (uppfyller inte definitionen för vall) annan stödberättigande gröda Meko rörflen (övrigt) gröngödsling träda slåttervall på åker (kontrakt med vallfodertork) outnyttjad åkermark rörflen (kontraktsbundet) grönfoder Slåtter- och betesvall på åker (ej stödberättigande i miljöersättning för vallodling) slåtter och betesvall på åker Skyddszon, Lmzon, Nmzon

Arealen jordbruksmark med ersättnings för ekologisk odling beräknas utifrån Jordbruksverkets stöddatabas. Blockens centrumpunkter används för att knyta blocken till ekorutor. Areal med ersättning för ekologisk odling, summeras per kartblad och per areal potentiell jordbruksmark per ekoruta.

29

5.4.1 Typ II-index För att få ett mått på mosaikstruktur och extensiv markanvändning så kombineras indexen för omkrets/area, lövbryn, trädtäthet och trädantal. Varje delindex (trädtäthet, trädantal, lövbryn och omkrets/area) går från 0-1 och beräknas utifrån en formel där värden som överstiger det dubbla medelvärdet sätts till 1 och övriga värden sätts till kvoten av det faktiska värdet och det dubbla medelvärdet. De enskilda indexen läggs samman till ett Typ II-index med nedanstående ekvation: TypII = 1 − (1 − träd täthet × träd antal × lövbryn) × (1 − omkrets / area) Ekvationen väger ihop de olika indexen så att områden med många träd, hög täthet av träd och mycket lövbryn, eller områden med högt omkrets/area-index, får ett högt Typ II värde.

5.5 Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen (Typ III) Arter i ArtDatabankens observationsdatabas filtreras så att endast observationer som ligger inom ett avstånd på 500 meter från jordbruksblock eller ängs- och betesmarker tas med i analysen. Det görs för att kompensera för den osäkerhet som finns i positionsangivelserna och för att utesluta observationer som inte återfinns i jordbrukslandskapet. De kvarvarande observationerna summeras per art och ekoruta.

30

6 Resultat 6.1 Typ I Jordbruksmark av Typ I finns representerad i jordbruksbygderna i hela Sverige. De objekt som definierats som HNV av Typ I, är avgränsningsbara. De redovisas som objekt i Ängsoch betesmarksinventeringen, potentiell jordbruksmark inom Natura 2000-områden och inom naturreservat eller NVO med ett-rikt-odlingslandskap som syfte eller odlingslandskap-medängar-och-betesmarker som bevarandevärde och som block med grödoslaget äng enligt Jordbruksverkets stöddatabas. Lägger man ihop de olika Typ I kategorierna så kommer man upp i sammanlagt 320 000 ha. Lägger man till gräsmarker som ansluter till ängs- och betesmarksobjekt till Typ I objekten så ökar arealen med uppemot 80 000 ha.

6.1.1 Ängs- och betesmarksinventeringen De inventerade objekten utgörs av 6 600 ha äng, 229 000 ha betesmarker, 34 500 ha restaurerbara marker. Mönstret blir olika om man tittar på förekomsten per ekoruta eller per areal potentiell jordbruksmark (figur 10 och 11). Stora arealer av Ängs- och betesmarker är vanligast i de södra delarna av Sverige. Framför allt märks Öland, Gotland, östra Skåne, Östergötland, Hallands och Bohusläns kustband samt Falbygden. Norrland framträder med en stor andel ängs- och betesmarker per potentiell jordbruksmarksareal. De öppna marker som gränsar till ängs- och betesmarksobjekt domineras av åker och betesmark i blockdatabasen (figur 12).

70 60

Andel (%)

50 40 30 20 10 0

0,00

0,14 0,28 0,42 0,56 0,70 0,84 Ängs och betesmarker per ekonomiskt kartblad (%)

0,98

Figur 10a Histogram över areal Ängs- och betesmarker per ekoruta. Majoriteten av ekorutor har små arealer Ängs- och betesmarker (n = 7616).

31

20

Andel (%)

15

10

5

0

0,00

0,14 0,28 0,42 0,56 0,70 0,84 0,98 Äng- och betesmarksareal per areal potentiell jordbruksmark (%)

Figur 10b Histogram över arealen av Ängs- och betesmarksobjekt i relation till arealen potentiell jordbruksmark. Andelen Ängs- och betesmarksobjekt per potentiell jordbruksmark går från nära 0 till nästan 1 (n = 7616).

32

Figur 11 a Mönster i fördelningen av objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen per ekoruta. Vissa områden har stora arealer ängs- och betesmarksobjekt. Det kan vara antingen som stora fäbodsobjekt i Norrland (översta rutan), mosaikartadelandskap i Götalands mellanbygder (mellersta rutan) eller som stora sammanhängande betesmarker på Öland (nedersta rutan). Det vita rutnätet är ekorutor med 5 km sida, gröna, orange och röda markeringar är olika typer av ängs- och betesmarksobjekt från Ängs- och betesmarksinventeringen.

33

Figur 11 b Mönster i fördelningen av ängs- och betesmarker i förhållande till arealen potentiell jordbruksmark. I Norrlands inland utgör ängs- och betesmarksobjekten ofta en stor andel av den potentiella jordbruksmarken (översta rutan), det samma gäller för en del skogsbygder (mellersta rutan) och i kustbandet (nedersta rutan). Det vita rutnätet är ekorutor med 5 km sida, gröna, orange och röda markeringar är olika typer av ängs- och betesmarksobjekt från Ängs- och betesmarksinventeringen.

34

120 000

100 000

Areal (ha)

80 000

60 000

40 000

20 000

er nd trä

nd rä av H

ns te

Sö

tv

at

ss

st

ge ve

m sa ar Sp

er

n ta

km ar

tio

k

k Bu s

m ar

k

ed H

m ar

N

at

ur

lig

gr

äs

m ar es

Be t

to uk Fr

Blockdatabasen

k

dl in g

r Åk e

at An n

t

r

da Bl an

Åk e

es Be t

O

sö

m ar

kt

k

0

markslag

Figur 12 Arealer av olika markslag i anslutning till objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen. Den absolut största arealen av öppen mark inom 50 meter från ängs- och betesmarksobjekt är åker och betesmark enligt blockdatabasen (transparent grått) och betesmark enligt SMD.

6.1.2 Natura 2000 och naturreservat Det finns sammanlagt 110 000 ha potentiell jordbruksmark inom svenska Natura 2000områden. De fördelar sig till största delen på betesmarker i Ängs- och betesmarksinventeringen med 64 000 ha, följt av betesmark och åker i blockdatabasen, 17 000 respektive 11 000 ha (tabell 4). Överlappet med naturreservat och NVO med ett-rikt-odlingslandskap som miljökvalitetsmål eller odlingslandskap-med-ängar-och-betesmarker som bevarandevärde är ca 5 700 ha. Knappt 15 000 av 118 000 ha potentiell jordbruksmark inom naturreservat och NVO återfinns inom områden med ett-rikt-odlingslandskap som miljökvalitetsmål eller odlingslandskap-med-ängar-och-betesmarker som bevarandevärde (tabell 5-7). Överlappet är litet mellan reservat och NVO med ett-rikt-odlingslandskap som miljökvalitetsmål respektive ett odlingslandskap-med-ängar-och-betesmarker som bevarandevärde (figur 13).

35

Tabell 4 Fördelning av jordbruksmark per län inom Natura 2000-områden. Arealerna överlappar inte varandra. Arealer i SMD är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen och Blockdatabasen, och arealerna i Blockdatabasen är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen.

Arealerna är angivna i ha (’ representerar tusental). Ängs- och betesmarksinventeringen Äng BetesRestaumark rerbar

Blockdatabasen

SMD (inom 500m från TUVA eller Blockdatabasen)

Osökt

Betesmark

Åker

Blandat

Annat

Åker

Fruktodling

Betesmark

Naturlig gräsmark

Hedmark

Buskmark

Sparsam vegetation

Sötvattenstränder

Havsstränder

16

1292

178

0

100

6

0

115

0

13

140

0

7

12

Blekinge län

3,4’ 25

1212

332

Dalarnas län

920 19

309

119

0

121

89

0

8

4

0

78

0

82

2

0

89

0

40

4995

1499

48

1939

154

0

731

2

0

273

0

0

3

68

143

0

13

139

30

0

64

27

0

324

2

0

50

145

0

0

0

129

1

22

2357

195

0

361

272

1

91

22

0

330

0

7

0

0

4

10

61

596

47

0

42

22

0

15

6

0

63

0

230

54

1

0

0

21

662

92

0

264

174

0

4

7

0

47

0

0

0

0

81

0

190

29927

271

32

3512

1235

127

675

28

0

705

27

0

164

169

41

35

70

616

32

0

312

298

15

27

9

0

58

0

0

0

0

25

0

180

40

2

9

53

4

1

61

0

0

16

1

684

27

0

50

0

375

6411

442

2

2522

1446

72

170

59

4

893

159

31

74

0

112

3

24

768

107

52

480

632

0

73

37

0

133

0

0

0

0

27

85

131

1588

250

8

560

583

0

49

49

0

188

15

0

0

0

53

34

26

1077

84

26

549

571

0

84

20

0

235

7

0

0

0

354

24

13

131

96

4

149

42

0

22

2

0

17

16

0

0

0

243

0

122

89

32

0

27

24

0

12

0

0

82

3

273

62

1

1

1

19

75

0

0

11

3

0

0

1

0

6

0

0

0

0

0

0

32

1048

0

2

371

1297

41

113

49

0

222

0

0

33

66

430

0

249

4695

830

25

3168

3464

49

419

106

0

1084

0

44

0

0

1192

21

Gotlands län

9,9’

Gävleborgs län

924

Hallands län

3,7’

Jämtlands län

1,1’

Jönköpings län

1,4’

Kalmar län

37,1’

Kronobergs län

1,5’

Norrbottens län

1,1’

Skåne län

13’

Stockholms län

2,4’

Södermanlands län

3,2’

Uppsala län

3,1’

Värmlands län

735

Västerbottens län

729

Västernorrlands län

115

Västmanlands län

3,7’

Västra Götalands län

15’

Örebro län

1,3’ 42

625

25

0

257

58

7

34

2

0

85

0

0

0

0

188

0

51 1,7’

3082 64’

128 4,6’

10 234

1023 17’

724 11’

3 316

174 3,2’

54 465

0 4

282 5,0’

0 373

0 1,4’

0 559

0 305

29 3,2’

76 302

Östergötlands län Arealsumma

36

Arealsumma

5,6’ 110’

Tabell 5 Fördelning av jordbruksmark per län inom gällande naturreservat. Arealerna överlappar inte varandra. Arealer i SMD är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen och Blockdatabasen, och arealerna i Blockdatabasen är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen.

Arealerna är angivna i hektar (’ representerar tusental). Ängs- och betesmarksinventeringen Äng BetesRestaumark rerbar

Blockdatabasen Osökt

Betesmark

SMD (inom 500m från TUVA eller Blockdatabasen) Åker

Blandat

Annat

Åker

Fruktodling

Betesmark

Naturlig gräsmark

Hedmark

Buskmark

Sparsam vegetation

Sötvattenstränder

Havsstränder

Arealsumma

Blekinge län

17

633

154

9

1 191

180

0

75

7

0

161

0

12

363

0

3

25

2,8’

Dalarnas län

15

245

93

3

825

901

0

524

75

0

377

0

259

28

0

51

0

3,4’

Gotlands län

35

6 881

1 299

29

2 263

563

0

1 040

16

0

1 425

0

0

10

140

134

1

13,9’

Gävleborgs län

2

127

70

0

132

125

0

29

11

0

71

119

0

0

0

122

1

810

Hallands län

20

2 714

207

0

596

288

10

124

38

0

373

0

8

0

0

20

10

4,4’

Jämtlands län

1

107

2

0

18

54

0

17

4

0

50

0

178

22

7

6

0

470

Jönköpings län

11

272

57

0

247

345

5

28

18

0

79

0

0

0

0

219

0

1,3’

Kalmar län

99

12 436

72

36

1 849

584

71

477

21

0

371

9

0

50

33

67

36

16,2’

Kronobergs län

52

442

30

0

300

323

0

24

10

0

90

0

0

0

0

43

0

1,3’

Norrbottens län

264

3

5

9

48

35

0

68

2

0

33

1

885

37

0

114

1

1,5’

Skåne län

590

5 385

443

10

2 247

5 070

236

284

246

3

935

0

11

110

0

62

6

15,6’

Stockholms län

19

840

59

55

1 861

4 135

113

504

432

0

1 187

0

0

0

0

166

104

9,5’

Södermanlands län

116

1 037

228

5

733

1 679

0

118

130

0

441

10

0

0

0

131

59

4,7’

Uppsala län

22

735

57

4

609

1 553

23

139

73

0

226

7

0

0

0

303

18

3,8’

Värmlands län

26

187

177

5

187

167

0

216

11

0

94

16

0

0

0

404

0

1,5’

Västerbottens län

88

18

29

0

10

585

0

29

19

0

118

3

207

44

1

243

140

1,5’

Västernorrlands län

24

116

5

5

75

1 103

13

92

148

11

339

0

0

0

0

2

3

1,9’

Västmanlands län

48

1 059

12

2

398

1 572

82

210

69

0

313

0

0

19

66

509

0

4,4’

Västra Götalands län

288

5 065

1 222

60

4 159

5 472

110

889

194

0

2 107

0

44

0

0

1 836

23

21,5’

Örebro län

32

605

24

0

311

146

8

63

11

0

157

0

0

0

0

199

0

1,6’

Östergötlands län

64

2 576

293

10

1 248

679

0

315

64

0

278

0

0

0

0

145

76

5,7’

Arealsumma

1,8'

41,5’

4,5’

240

19,3’

25,6’

670

5,3

1,6’

14

9,2’

170

1,6’

680

250

4, 8’

500

118’

37

Tabell 6 Fördelning av jordbruksmark per län inom naturreservat med Rikt odlingslandskap som mål eller delmål. Arealerna överlappar inte varandra.

Arealer i SMD är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen och Blockdatabasen, och arealerna i Blockdatabasen är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen. Arealerna är angivna i hektar (’ representerar tusental). Ängsoch betesmarksinventeringen Äng

Betesmark

Restaurerbar

Blockdatabasen Osökt

Betesmark

SMD (inom 500m från TUVA eller Blockdatabasen) Åkermark

Blandat

Annat

Åker mark

Fruktodling

Betesmark

Naturlig gräsmark

Hedmark

Buskmark

Sparsam vegetation

Sötvatten stränder

Havsstränder

Arealsumma

Blekinge län

5

41

6

0

30

6

0

1

1

0

5

0

0

0

0

0

0

95

Dalarnas län

3

48

23

0

29

0

0

0

0

0

1

0

0

0

0

1

0

106

Gotlands län

7

344

5

0

46

3

0

30

0

0

3

0

0

0

4

2

0

445

Gävleborgs län

0

4

0

0

6

0

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

10

Hallands län

2

440

11

0

85

6

0

11

0

0

78

0

1

0

0

0

0

634

Jönköpings län

3

2

0

0

16

12

5

0

1

0

3

0

0

0

0

10

0

51

Kalmar län

4

1901

3

26

557

269

2

163

7

0

127

0

0

33

6

3

4

3,1’

Kronobergs län

20

219

26

0

130

105

0

4

1

0

9

0

0

0

0

2

0

516

Norrbottens län

3

0

0

0

0

0

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

4

Skåne län

0

996

16

0

382

1037

62

23

36

0

117

0

0

0

0

0

0

2,7’

Stockholms län

0

88

0

2

24

238

2

14

32

0

82

0

0

0

0

0

9

490

Södermanlands län

13

93

28

0

43

55

0

1

3

0

17

0

0

0

0

0

0

254

Uppsala län

0

82

0

0

33

42

0

10

2

0

8

0

0

0

0

6

0

184

Västernorrlands län

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

1

Västmanlands län

0

224

0

0

158

296

0

8

11

0

50

0

0

19

5

101

0

873

Västra Götalands län

7

106

90

0

121

138

0

51

5

0

35

0

0

0

0

0

0

552

Örebro län

1

76

0

0

12

2

8

17

1

0

2

0

0

0

0

0

0

119

Östergötlands län

28

563

188

0

457

34

0

3

9

0

15

0

0

0

0

26

0

1,3’

Arealsumma

98

5,2’

400

28

2,1’

2,2’

79

340

110

0

550

0

1

53

16

150

13

11,4’

38

Tabell 7 Fördelning av jordbruksmark per län inom naturreservat med odlingslandskap-med-ängar-och-betesmarker som bevarandevärde. Arealerna överlappar inte varandra. Arealer i SMD är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen och Blockdatabasen, och arealerna i Blockdatabasen är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen. Arealerna är angivna i hektar (’ representerar tusental). Ängsoch betesmarksinventeringen Äng Bete Restausmar rerbar k

Blockdatabasen

SMD (inom 500m från TUVA eller Blockdatabasen)

Osökt

Betes mark

Åker

Blandat

Annat

Åker SMD

Fruktodling

Betes mark

Naturlig gräsmark

Hedmark

Buskmark

Sparsam vegetation

Sötvattenstränder

Havsstränder

Arealsumma

Blekinge län

8

81

14

0

38

5

0

1

1

0

5

0

0

0

0

0

1

150

Dalarnas län

4

48

23

0

30

0

0

0

0

0

4

0

0

0

0

2

0

110

Gotlands län

5

103

0

0

32

0

0

0

0

0

2

0

0

0

4

2

0

150’

Hallands län

5

601

0

0

100

30

2

10

1

0

66

0

5

0

0

0

0

820

Jämtlands län

0

0

1

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

0

0

0

2

Jönköpings län

0

9

0

0

35

20

5

0

2

0

0

0

0

0

0

10

0

81

Kalmar län

6

1375

3

1

188

50

2

1

4

0

32

0

0

1

3

1

0

1,7’

Kronobergs län

16

302

24

0

127

106

0

7

2

0

7

0

0

0

0

2

0

590

Norrbottens län

3

0

0

0

0

0

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

4

Skåne län

80

530

42

1

219

72

0

12

2

0

16

0

0

0

0

0

0

970

Stockholms län

0

0

11

3

24

116

2

3

14

0

50

0

0

0

0

24

0

250

Södermanlands län

13

65

0

0

4

7

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

89

Uppsala län

0

39

0

0

3

30

0

0

1

0

6

0

0

0

0

6

0

85

Värmlands län

4

6

0

0

0

0

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

11

Västerbottens län

82

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

1

0

84

Västernorrlands län

14

8

0

0

3

2

0

0

1

0

1

0

0

0

0

0

0

28

Västmanlands län

0

235

0

0

160

296

0

8

11

0

51

0

0

19

5

101

0

890

Västra Götalands län

57

382

114

0

164

260

0

79

10

0

81

0

0

0

0

0

0

1,5’

Örebro län

7

31

0

0

25

5

0

11

1

0

2

0

0

0

0

0

0

82

Östergötlands län

5

166

1

0

21

30

0

5

2

0

13

0

0

0

0

17

0

260

Arealsumma

312

3,9’

233

5

1,2’

1,0’

11

136

48

0

338

0

5

21

12

165

1

7,4’

39

Tabell 8 Arealer av jordbruksmark inom reservat och NVO med ett-rikt-odlingslandskap som miljökvalitetsmål eller odlingslandskap-med-ängar-ochbetesmarker som bevarandevärde, samt arealen med både miljökvalitetsmål och bevarandevärde enligt ovan. Arealerna överlappar inte varandra.

Arealer i SMD är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen och Blockdatabasen, och arealerna i Blockdatabasen är utöver arealerna i Ängs- och betesmarksinventeringen. Arealerna är angivna i hektar (’ representerar tusental).

Ängsoch betesmarksinventeringen Äng Betesm Restauark rerbar

Blockdatabasen Osökt

Betes mark

Åker

Blandat

Annat

Åker SMD

SMD (inom 500m från TUVA eller Blockdatabasen) Fruktodling

Betes mark

Naturlig gräsmark

Hedmark

Buskmark

Sparsam vegetation

Sötvattenstränder

Havsstränder

Arealsumma

Rikt Odlingslandskap/ Odlingslandskap

349

6950

492

32

2616

2636

83

407

132

0

701

0

5

54

16

194

14

14574

Rikt Odlingslandskap

28 %

76 %

81 %

88 %

82 %

85 %

95 %

83 %

83 %

79 %

20 %

98 %

100 %

77 %

93 %

78 %

Odlingslandskap

89 %

57 %

47 %

16 %

45 %

39 %

13 %

33 %

36 %

48 %

100 %

39 %

75 %

85 %

7%

51 %

Inom båda

18 %

33 %

28 %

3%

26 %

24 %

8%

16 %

19 %

27 %

0%

37 %

75 %

62 %

0%

29 %

40

Figur 13 Det är stora skillnader mellan länen på hur man bedömer bevarandevärde och miljökvalitetsmål för reservat. Det finns stora arealer jordbruksmark inom reservat som inte har med denna i sitt utpekade bevarandevärde. Det finns även län som inte bedömer odlingslandskapet som vare sig utpekat miljökvalitetsmål eller bevarandevärde i sina reservat (grått), de kan ha satt arter och habitat som bevarandevärdet istället för det specifika sammanhanget. Cirklarnas storlek är relativ arealen (tabell 6 och 7).

6.1.3 Slåtteräng Enligt Jordbruksverkets stöddatabas så fanns det år 2006, 8 676 hektar slåtteräng varav 5 379 ha fick miljöersättning för särskild skötsel och 4 024 ha fick tilläggsersättning för särskilda värden, ca 1 500 ha av dessa ligger utanför Natura 2000-områden, naturreservat och är inte ängs- och betesmarksinventerade. Dessa arealer är svåra att bestämma det exakta geografiska läget på eftersom det ofta finns flera skiften på samma block.

6.2 Typ II Typ II-marker har inte avgränsats geografiskt. Ekorutor har istället rankats utifrån Typ-II index (figur 14). Ju lägre rankad en ekoruta är utifrån Typ II indexet ju mer åkermark innehåller den, för betesmarker är sambandet det motsatta (figur 15). Det senare gäller också

41

för Typ II-indexet i relation till Typ I-marker som går från att utgöra ca åtta procent av arealen i ekorutor med höga Typ II-värden till mellan sex och sju procent av arealen för ekorutor med låga Typ II-värden (tabell 9).

Tabell 9 Ökning av arealen potentiell jordbruksmark i Typ II-arealen när tröskelvärdet höjs motsvarande 10 percentiler av ekorutorna med Typ II värden åt gången. Typ I arealer som skall räknas bort visas i nedre raderna (’ representerar tusen ha)

TYP II

10% 20% 30%

Potentiell jordbruksmark

330’ 690’ 1,1’’ 1,4’’ 1,9’’ 2,3’’ 2,8’’ 3,2’’ 3,8’’ 4,3’’

Typ I

28’

60’

88’

111’

137’

163’

186’

213’

245’

318’

Andel Typ I av Typ II (%) 7,8

8,0

7,4

7,3

6,7

6,6

6,2

6,2

6,1

6,9

42

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

Figur 14 Geografisk fördelning av Typ II-index. De små rutorna visar att höga värden uppnås när jordbruksblocken är små eller flikiga (stora block = turkos, små = svart) eller om det finns en stor mängd ströskogsmarkeringar (gröna prickar) och lövbryn (gröna rutor). Finns det ett stort antal ströskogsmarkeringar, men jordbruksblocken är stora så blir det låga Typ II värden, vilket är fallet med den södra rutan.

43

400,00

350,00

Areal (1000 ha)

300,00

250,00 Bete block Åker

200,00

150,00

100,00

50,00

0,00 10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

Andel (%)

Figur 15 Förändring i åker- och betesmarkens bidrag till arealökningen när tröskelvärdet för Typ II-tillhörighet förändras. Ett högt tröskelvärde (= liten andel inkluderas i Typ II) ger förhållandevis mer betesmark i Typ IIarealen än ett lågt tröskelvärde.

6.2.1 Mosaikmarker Omkrets/area-indexet (figur 17) separerar slättbygderna från skogs- och mellanbygderna på ett tydligt sätt. Sydsvenska Höglandet, Bergslagen, övre Dalälvens dalgång och Roslagskusten utmärker sig som områden med höga omkrets/area-index, vilket tyder på mycket kantzon i odlingslandskapet och mindre intensiva brukningsmetoder. Slättbygderna i Skåne, Västergötland, Östergötland och runt Mälaren utmärker sig tillsammans med Öland och Gotland som områden med låga index och stora block. Trots detta är fördelningen av omkrets/area-indexet tydligt normalfördelad (figur 16), vilket gör det svårt att hitta några tydliga skiljelinjer för när ett område ska anses vara HNV av Typ II.

44

8 7

Andel (%)

6 5 4 3 2 1 0 0,0000

0,0225

0,0450 0,0675 0,0900 0,1125 0,1350 omkrets/area-index (/m/ekoruta)

0,1575

Figur 16 Histogram över omkrets/area-indexet per ekoruta. Det är normalfördelat kring 0,055 vilket motsvara ett block på 1 ha med en omkrets på 550 m (n = 11915).

45

Figur 17 Omkrets/area-indexet är högst i Dalarna (översta rutan) följt av Norrländska och mellansvenska skogsbygder. Mellanbygderna (mellersta rutan) har ofta stora block i en central dalgång och mindre block perifert. På slätterna (nedre rutan) är blocken stora vilket också ger låga index. Rutorna är i samma skala och det ingående rutnätet har en sida på 5 km, blockens färger symboliserar 10 % intervall av de individuella indexen.

46

6.2.2 Areal lövbryn Arealen av lövbryn per ekoruta (figur 19) är som högst i två diagonaler genom Sverige, en från Bohuslän in i Småland och en från Österlen upp genom Skåne och Halland. Stor areal finns även i Mälarregionen, Blekinge och på Öland. Den högsta koncentrationen av lövbryn återfinns i Västergötlands slättbygd där en lätt småbrutenhet i kombination med ett stort lövskogsinslag i kantzonerna gör att mängden lövbryn per ekoruta blir stor. Den skånska slättbygden är inte småbruten på samma sätt och mängden lövbryn blir som en konsekvens av det liten. Fördelningen av mängden lövbryn är ojämn (figur 18). Det finns många ekorutor med låga lövbrynsarealer, vilket kan bero på mycket stora eller mycket små åkerarealer eller på att skogen är barrskogsdominerad även kring åkermarken.

20

Andel (%)

15

10

5

0

Figur 18

0

350000

700000

1050000 1400000 1750000 2100000 2450000 Lövbryn (ha/ekoruta)

Histogram över arealen lövbryn per ekoruta (n = 10886).

47

Figur 19 Arealen lövbryn är högst i småbrutna landskap med lövrik skogsmark. Götaland får generellt höga värden (mellersta rutan) medan mer skogsdominerade bygder (övre rutan) eller fullåkersbygd (nedre rutan) får lägre värden. Gult är åkermark enligt SMD och grönt lövbryn enligt KNAS. Det svarta rutnätet är ekorutor med sida 5 km.

6.2.3 Ströskog Antalet ströskogsmarkeringar är högst på Öland, i skånsk slätt- och mellanbygd, i Falbygden och i ett stråk från södra Småland upp till Närke (figur 22). Skåne har en lägre täthet av ströskog i potentiell jordbruksmark, men det kompenseras av att det finns en stor andel 48

jordbruksmark per ekoruta, vilket gör att många av de träd och dungar som finns markeras som ströskog. Många av de skånska träden återfinns i pilevallar, alléer och kring märgelgravar, men det finns även träd längs vattendrag och runt boningshus och gårdar.

Fördelningen över antalet ströskogsmarkeringar varierar från ett fåtal i ett flertal ekorutor till ett stort antal i ett fåtal ekorutor (figur 20). En stor andel av träden återfinns inom jordbruksblock med åkermark eller i betesklassen i SMD (figur 21). Det största antalet ströskogsmarkeringar återfinns i åker enligt blockdatabasen och i betesmark enligt SMD. Det antyder att det kan finns naturvärden i den potentiella jordbruksmarken.

16 14

Andel (%)

12 10 8 6 4 2 0

0

160

320

480 640 800 Antal träd (/ekoruta)

960

1120

Figur 20 Histogram över ströskogsmarkeringar per ekoruta (n = 9637).

49

350

300

Antal träd (1000)

250

200

150

100

50

er trä

nd

nd

er

n

H

av

ss

st ns te

tv

sa

at

m Sö

ar Sp

rä

ta

ve

Bu

ge

sk

m ar

tio

k

k

k

m ar

H

ed

k

m ar

gr

äs

m ar

te s N

at

ur

lig

Be

r

dl in g

uk

to

Åk e Fr

t

at An n

r

da Bl an

Åk e

k

kt sö Be

te

sm ar

r O

ba er ur

ta es R

Be

te

sm ar

k

Än g

0

Figur 21 Fördelning av ströskogsmarkeringar mellan olika markslag (Det första grå fältet är Ängs- och betesmarksobjekt och det andra är SMD, mellan dem visas blockdatabasen).

50

Figur 22 Fördelningen av ströskogsindex (trädtäthet x trädantal) per ekoruta, hänsyn är tagen till både täthet och antal av ströskogsmarkeringar (röda punkter i smårutorna) inom den potentiella jordbruksmarken.

51

6.2.4 Grödmångfald Grödodiversitetsindex (GDI) beräknat på de fyra funktionella grödgrupperna spannmål, blommande grödor, vall och betesmark, pekar i första hand ut de syd- och mellansvenska mellanbygderna där både djurhållning och växtodling utgör viktiga delar av jordbrukets ekonomi (figur 24). Fördelningen är normalfördelad (figur 23).

8 7

Andel (%)

6 5 4 3 2 1 0 0,175

0,350

0,525

0,700

0,875

1,050

1,225

1,400

GDI

Figur 23 Histogram över GDI per ekoruta. GDI är normalfördelat kring 0,94 vilket t.ex. motsvarar en fördelning på 90 ha betesmark, 150 ha blommande grödor, 310 ha vall och 1 150 ha spannmål (n = 8592).

52

Figur 24 Fördelning av gödmångfald (GDI) per ekoruta. GDI är högst i mellanbygder där både växtodling och djurhållning är vanligt förekommande.

6.2.5 Areal och andel i ekologisk odling Mönstret för den ekologiska odlingen är beroende av om man beräknar areal per ekoruta eller om man beräknar hur stor andel av den potentiella jordbruksmarken som odlas ekologiskt.

Arealerna är huvudsakligen små per ekoruta, stora arealer (> 300 ha) förekommer endast i ett fåtal ekorutor (figur 25). Arealmässigt ligger centrum för ekologisk odling i norra Götaland, medan andelen jordbruksmark som odlas ekologiskt är störst i Svealand och Norrland (figur 26).

53

20

Andel (%)

15

10

5

0

0

100

200 300 400 500 Ekologisk odling (ha/ekoruta)

600

700

Figur 25a Histogram över arealfördelningen inom rutor med ekologisk odling. Ett stort antal rutor har små arealer medan ett fåtal rutor har stora arealer (n = 7860).

7 6

Andel (%)

5 4 3 2 1 0

0,00

0,14 0,28 0,42 0,56 0,70 0,84 Andel ekologisk odling av potentiell jordbruksmark (/ekoruta)

0,98

Figur 25b Histogram över andelen ekologisk odling per potentiell jordbruksmark och ekoruta. Ett stort antal rutor har små andelar medan ett fåtal rutor har stora andelar. Andelen rutor där all jordbruksmark är ekologiskt odlad är dock stor (n = 7860).

54

Figur 26 Fördelning av ekologisk odling per ekoruta och per potentiell jordbruksmarksareal.

6.3 Typ III Rödlistade arter är sällsynta och det finns därför ett stort antal ekorutor som har ett fåtal observationer av rödlistade arter och endast ett fåtal ekorutor som har ett stort antal rödlistade arter observerade (figur 27). Antalet rödlistade arter med anknytning till jordbruksmark följer till stora delar mönstret för arealen Ängs- och betesmarksobjekt. Antalet arter som identifierats per observation och antalet observationer som har noterats per ekoruta visar att stora delar av sydsvenska höglandet, men även Södermanland, har både få arter noterade och få observationer (figur 28). I områden med få observationer per förekomst riskerar förekomsterna av rödlistade arter vara underskattade, medan områden med ett stort antal observationer per förekomst sannolikt är mer korrekt representerade. Ekorutor med Typ Imarker har till en större del förekomst av rödlistade arter jämfört med ekorutor med Typ II eller potentiell jordbruksmark (figur 29). Tröskelvärdet för Typ II har stor betydelse för hur stor andel av de utvalda ekorutorna som har observationer av rödlistade arter (figur 30). Ett högt tröskelvärde ger mycket större träffsäkerhet med avseende på observationer av rödlistade arter.

55

40

Andel (%)

30

20

10

0

0

30

60

90 120 Antal arter

150

180

Figur 27 Histogram över rödlistade arter per ekoruta. Det finns ett stort antal ekorutor med ett fåtal arter och ett fåtal ekorutor med ett stort antal arter, vilket stämmer väl överens med det faktum att arten är ovanliga (n = 6443).

56

Figur 28 Ett sätt att utvärdera observationsdatabasen är att räkna kvoten mellan antalet arter och antalet observationer per ekoruta. Den vänstra kartan visar det geografiska mönster som framkommer vid en sådan analys. Skillnaden i inventeringsintensitet och därmed också kunskapsläge mellan olika delar av landet blir tydlig. Artrikedomskartan till höger bör därför tolkas i ljuset av den vänstra kartan.

57

7000

6000

Antal ekorutor

5000

4000 Ekorutor med observationer Ekorutor utan observationer 3000

2000

1000

0 Typ I

Typ II

Jordbruksmark

Figur 29 Antalet ekorutor med rödlistade arter inom ekorutor med Typ I-II värden eller potentiell jordbruksmark. Det är en tydlig skillnad mellan hur många arter som påträffas inom de olika HNVjordbruksmarkstyperna. Typ I har en hög träffsäkerhet och ett fåtal rutor utan rödlistade arter.

14000 12000 Ekorutor utan observationer Ekorutor med observationer

Antal ekorutor

10000 8000 6000 4000 2000 0 10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

Percentiler

Figur 30 Andel observationer av rödlistade arter inom ekorutor med Typ II-index större än noll, utifrån olika tröskelvärden. Andelen ekorutor utan rödlistade arter ökar när gränsvärdet för Typ II tillhörighet sänks.

58

6.4 Jämförelse mot avgränsningen på EU-nivå Kartläggningen av HNV-jordbruksmark som EEA har gjort skiljer sig på flera punkter från den som presenterats här. (1) EEA har till stora delar använt sig av CLC som dataunderlag, medan de analyser som presenteras här är gjorda på ett mer detaljerat underlag. Det mer detaljerade underlaget ger möjlighet till en fördjupad analys av både strukturer, sammansättning och processer i landskapet. (2) Urvalskriterierna för vad som skall anses vara HNV-jordbruksmark skiljer sig mellan EEA:s kartering och den som presenteras här.

För att jämföra EEA:s kartering av HNV-jordbruksmark med den här presenterade kartläggningen så har all jordbruksmark som ligger inom de 30 % högst rankade ekorutorna, med avseende på Typ II index eller antal observerade rödlistade arter, lagts till de redan avgränsade Typ I markerna. Den sammanlagda arealen i resultatet motsvarar arealen HNVjordbruksmark enligt EEA, vilken uppgår till 1,45 miljoner ha. Upplösningen på karteringen reducerades från 25 m pixelstorlek till 100 m. En överlagringsanalys gjordes för att utvärdera geografiska skillnader mellan kartläggningarna.

En tredjedel av ytan, 0,48 miljoner ha, återfinns inom både EEA:s och den här presenterade kartläggningen. Den areal som endast återfinns inom EEA:s kartering är 0,98 miljoner ha och arealen som endast finns med i den här presenterade karteringen är 0,95 miljoner ha.

EEA inkluderar all åkermark men ingen betesmark i boreal zon, och det motsatta urvalskriteriet för kontinental och nemoral zon. Den här presenterade studien inkluderar all åkermark inom de 30 % av ekorutorna med vardera höga Typ II- eller Typ III värden, vilket ger en tyngdpunkt av HNV jordbruksmark till Götalands skogs- och mellanbygder.

59

7 HNV-indikatorer inom landsbygdsprogrammet HNV är en viktig indikator (Andersen m.fl. 2004) för att mäta hur den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingen genomförs. Vilka områden som identifierats och hur HNV definieras kommer sannolikt att påverka framtida jordbruksprogram, skydd av biologisk mångfald och nationell rapportering till EU. Begreppet HNV är också starkt kopplat till uppföljning av skyddade områden i EU (till exempel Natura 2000).

Andelen HNV av den brukade jordbruksmarken och stödbeloppet som utgår för att bruka denna är uppsatta som indikatorer för utvärdering av EU:s landsbygdsprogram. Det behövs därför en strategi för hur relevant statistik om det skall levereras.

7.1 Brukad jordbruksmark och HNV För att följa hur stor del av HNV marken som brukas är aktiva block enligt blockdatabasen och hävdade objekt enligt Ängs- och betesmarksinventeringen den bästa informationen som finns att tillgå. Vad som skall anses vara brukad jordbruksmark är emellertid inte självklart, men definitionen kräver ett aktivt användande av marken vilket skiljer ut den från jordbruksmark i allmänhet. Den potentiella jordbruksmark som identifierats i den här studien innehåller med stor sannolikhet aktivt brukad jordbruksmark som inte finns med i något stödsystem. Den uppskattning av brukad jordbruksmark som man kan göra utifrån blockdatabasen och Ängs- och betesmarksinventeringen måste därför ses som en minsta areal av brukad jordbruksmark. Den potentiella jordbruksmark som identifierats i den här studien inkluderar också jordbruksmark som brukas mycket passivt eller extensivt t.ex. långliggande träda. I denna studie ges alltså begreppet brukad en generös tolkning.

För att följa upp hur mycket av den brukade jordbruksmarken som lever upp till kriterierna för HNV av Typ I, så krävs det att kvalitets- och arealförändringar i befintliga Typ I-objekt kan följas. Landskapsövervakning inom NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) inkluderar ängs- och betesmarker inom de provrutor som är utlagda, det kommer att ge information om hur hävdstatus inom ängs- och betesmarker förändras (Glimskär m. fl.

2007).

För att följa upp hur mycket av den brukade jordbruksmarken som lever upp till kriterierna för HNV av TYP II, så krävs det tröskelvärden för när jordbruksmark skall anses tillhöra Typ II. NILS kommer också att ge underlag för att bedöma hur värdena inom HNV-jordbruksmark av Typ II förändras.

För att följa upp hur mycket av den brukade jordbruksmarken som lever upp till kriterierna för HNV av Typ III, så krävs det en definition för hur observationer skall knytas till avgränsad jordbruksmark.

7.2 Bevarandestatus och HNV-areal inom Natura 2000 och naturreservat De problem som finns med att identifiera brukad jordbruksmark utanför Natura 2000 och naturreservat återfinns även inom dessa. För att avgöra hur stora delar av ett Natura 2000område som får miljöersättning så måste de skiften som en brukare har begärt ersättning för inom Natura 2000-området kunna identifieras, det försvåras av att gränserna för blocken och

61

Natura 2000 sällan sammanfaller även när de borde göra det (figur 31). Analysen måste därför delas upp i olika steg (figur 32). Överlappar troligtvis helt

Jordbruksblock

Natura 2000

Överlappar helt

Överlappar inte

Överlappar kanske Överlappar troligtvis inte

Figur 31 Blockens och Natura 2000-områdenas avgränsningar sammanfaller sällan helt, antingen på grund av bristande precision i digitalisering, att de inte är harmoniserade eller för att de faktiska gränserna inte sammanfaller.

62

Ligger blocket helt utanför Natura 2000 områden Blockdatabasen

JA Natura 2000 NEJ

Ligger blocket helt innanför ett Natura 2000

JA

NEJ Överlagra block med Natura 2000 och skapa individuella polygoner. Beräkna: omkrets, yta, formindex och perimeterarea förhållande

Brukad jordbruksmark inom Natura 2000

Mark utanför Natura 2000

Är perimeter area index < 0,4 arealen < 0,06 ha formindex > 12 JA

NEJ JA

Ingår sökt areal i Natura 2000 området

Slå ihop polygoner med samma blocknummer och Beräkna kvoten mellan areal i natura 2000 och ursprunglig blockareal för polygonerna NEJ Är kvoten < 5%

JA

NEJ

Manuell granskning av gränspolygoner

NEJ

Finns det mer än ett skifte eller understiger sökt areal blockarealen

JA

Figur 32 Flödesschema för filtrering av överlapp, mellan blockavgränsningarna och avgränsningarna av Natura 2000, som beror på osäkerheter i materialet.

Att avgöra hur stora arealer inom Natura 2000 som får ersättning kräver geografiska analyser i fler steg. Det första och enklaste är att identifiera block som ligger helt inom Natura 2000områden (figur 33). De kan till sin helhet anses tillhöra respektive Natura 2000 område. Det andra steget är att identifiera block som ligger på båda sidor av ett Natura 2000 områdes gräns. Att ett block ligger på båda sidor om gränsen till ett Natura 2000-område kan ha två orsaker. Den ena är att Natura 2000-gränsen faktiskt skär igenom blocket. Den andra orsaken är att både block och Natura 2000-gränserna är tänkta att avgränsa samma sak, men att de på grund av geometriska osäkerheter och generaliseringar överlappar varandra. Det tredje steget är att beräkna formindex och areal för de polygoner som bildas när block och Natura 2000-

63

områden överlagras. Det fjärde steget är att sortera bort små och mycket långsmala polygoner utifrån formindex och storlek. De kvarstående polygonerna anses höra till Natura 2000området. I det fjärde steget jämförs sökt areal med blockareal för de skiften som ligger delvis inom Natura 2000. Antalet skiften med olika stödformer räknas och om skiftesarealen är mindre än blockets storlek eller om det finns flera skiften så markeras blocket för eventuell manuell avstämning av hur stora ersättningsarealerna inom Natura 2000 är.

Figur 33 Exempel på hur det kan se ut efter att felaktiga överlapp filtrerats bort. De mörkgröna blocken ligger helt och hållet innanför Natura 2000-avgränsningen, de ljusgröna hänförs till Natura 2000 området efter filtrering, de gula anses efter filtrering ligga utanför Natura 2000. De röda blocken flaggas för manuell kontroll om de har flera skiften eller om ansökt areal är väsentligt mindre än blockarealen. Överensstämmer ansökt areal med blockarealen så beräknas arealen av den del som ligger innanför Natura 2000 avgränsningen.

64

Stödararealer och stödbelopp kan nu beräknas utifrån vilka block och skiften som ligger innanför respektive utanför Natura 2000 och hur stora de arealerna är. Ett alternativ till den manuella kontrollen är att beräkna max- och min-arealer utifrån underlagens överlapp (tabell 10). För uträkningen av max-arealer antas skiften med miljöersättning till största delen ligga inom Natura 2000, medan de antas ligga huvudsakligen utanför Natura 2000 i min-scenariot (figur 34).

Antagen skiftesplacering vid max-arealsuträkning

Jordbruksblock Antagen skiftesplacering vid min-arealsuträkning

Natura 2000

Figur 34 Vid osäkerhet om skiftesplacering så antas skiften ligga antingen till största delen inom eller till största delen utanför vid beräkning av max- och min-realer för ersättningsarealer inom Natura 2000.

65

Tabell 10 Ersättningsarealer inom Natura 2000 enligt Jordbruksverkets stöddatabas 2006 och efter kompensering för geografiska osäkerheter. Skillnaden mellan max- och min-värden beror på att ett flertal block ligger både utanför och innanför Natura 2000-områden och att den areal som får miljöersättning kan vara lägre än blockarealen och att det kan finnas flera skiften inom samma block (arealer i hektar).

Grundersättning för Tilläggsersättning för betesmarksskötsel skötsel av betesmarker

Max Min

66

50629 45076

30091 25861

Skogs bete

1698 1351

Fäbod bete

730 659

Alvar bete

20601 20228

Åker med ersättning för ekologisk odling

3791 3298

8 Diskussion med rekommendationer Resultaten ger goda indikationer på den geografiska fördelningen av HNV jordbruksmark.

Det är inte en fullständig avgränsning utan ett förslag på hur avgränsningen kan göras. För att slutligt fastlägga vad som är HNV-jordbruksmark i Sverige behövs bedömningar av vilka värden i framför allt Typ II-indexet som representerar HNV-jordbruksmark. För dessa slutliga bedömningar är det också önskvärt med avstämningar av både kopplingen mellan de använda indikatorerna och den biologiska mångfalden men även jämförelser med hur dessa bedömningar görs i övriga EU-länder och vad som anses vara HNV-jordbruksmark i ett europeiskt perspektiv. Det underlag som presenteras i den här rapporten och de GIS-skikt och tabellsammanställningar som bifogas rekommenderas som underlag för det vidare arbetet.

8.1 Avgränsning av jordbruksmark Grunden för avgränsningen är aktiva block i blockdatabasen och objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen med hävdgynnade värden, vilket är en mycket detaljerad och säker avgränsning. I anslutning till den dokumenterat brukade marken finns stora arealer öppen mark (0,7 miljoner ha). Bland denna knappa miljon hektar öppen mark återfinns allt från gräsmarker som ligger i skärningen mellan land och stad och övergivna marginalmarker som inte har planterats med skog, till aktiva åkrar och betesmarker där brukaren inte anser sig ha någon anledning att söka ersättning för driften av verksamheten. Större delen av den öppna marken ingår eller har ingått i ett brukningssystem. Naturvärden som är knutna till jordbrukshävd kan därför inte uteslutas och många hävdgynnade arter är idag beroende av de refuger som denna öppna mark utgör.

Rekommendation: Utvärdera vilka naturvärden och hur stora arealer aktiv jordbruksmark som finns inom SMD-klasserna i potentiell jordbruksmark.

8.2 Avgränsning av Typ I jordbruksmark Sammanställningarna av arealen ängs- och betesmarksobjekt per ekoruta och per areal jordbruksmark inom ekorutor visar att det finns områden där Typ I utgör stora delar av den befintliga jordbruksmarken även om arealerna är små. Dessa koncentrationer finns framför allt i skogsbygder. Det stärker Sveriges ställningstagande att områden som inte domineras av jordbruk kan hysa arealer med höga naturvärden, skapade och upprätthållna av jordbruket och att de bör ingå i HNV-jordbruksmark.

Bristen i underlaget som avgränsar Typ I-marker är att det kan finnas ytterligare marker med lika höga värden som vi saknar kännedom om. Kunskapsläget om värdefulla ängs- och betesmarker kan skilja sig mellan län, men också inom län. Länsdelar som har varit prioriterade av länsstyrelserna för sina naturliga gräsmarker eller ur ett odlingslandskapsperspektiv är mer välkända och kan därför ha en större andel av de naturliga gräsmarkerna inkluderade i Ängs- och betesmarksinventeringen i jämförelse med delar där underlaget är sämre.

I jämförelse med hur Typ I-marker i andra EU länder identifieras så kan den svenska avgränsningen visa sig vara snävt tilltagen, det kan därför finnas skäl att utöka Typ Iarealerna med t.ex. betesmarker med lägre grad av naturlighet eller andra gräsmarker i en buffertzon runt Typ I-objekten.

67

Rekommendation: För in tidigare okända marker i Ängs- och betesmarksinventeringen om dessa har tillräckligt höga naturvärden. Om NILS indikerar att kvalitén inom Typ I-områdena försämras så bör det följas upp med fältinventeringar.

8.3 Avgränsning av Typ II-marker De sammanställningar av Typ II-jordbruksmark, som redovisas i den här rapporten, skall ses som en illustration av hur en sådan avgränsning kan göras och vilka konsekvenser olika tröskelvärden ger med avseende på inkluderade arealer och träffsäkerhet med avseende på rödlistade organismer. För den geografiska avgränsningen av Typ II-jordbruksmark krävs välgrundade tröskelvärden för när objekten anses finnas i ett sammanhang som stämmer överens med kriterierna för Typ II. Tillför man potentiell jordbruksmark till Typ II definitionen efter hur högt indexet är per ekoruta så ökar andelen åkermark efter hand. En bedömning måste göras av vilka marker inom ekorutorna som skall räknas in, all potentiell jordbruksmark eller en delmängd som klassas som särskilt värdefull. Typ II indexet som presenteras i den här rapporten korrelerar med observationer av rödlistade arter och är en bra grund för att avgränsa Typ II-marker i Sverige.

Rekommendation: Utvärdera det framtagna indexet mot andra data på kända naturvärden. Överväg att föra in grödodiversitet och ekologisk odling i Typ II-indexet. Utvärdera de ekvationer som har använts och modifiera dem efter behov.

8.3.1 Omkrets/area-index Omkrets/area-indexet fångar främst upp linjeelement och åkerholmar och ger inte något svar på hur kvalitén hos dessa varierar. Indexet är beroende av att blockgränserna sammanfaller med fysiska hinder och alltså ger en riktig bild av hur mycket kantzon som finns i ett landskap och av hur svårbrukade blocken är. I nuläget diskuteras en övergång till brukarblock vilka avgränsas per brukare, nuvarande block med mer än en brukare kommer då att delas upp efter brukningsgränsen. Omkrets/area-indexet kommer att öka vid en övergång till brukarblock utan att det avspeglar någon förändring i landskapsstruktur.

Rekommendation: Utvärdera hur landskapsinformation från NILS kan användas för att bedöma om omkrets/area-indexet fångar upp småskaligheten i landskapet och för att analysera förändringar i naturvärde hos de linjeelement som är grunden för indexet. Utvärdera betydelsen av förändringar i blockdefinitionen för omkrets/area-indexet.

8.3.2 Lövbryn Lövbrynsareal beräknas eftersom det är en viktig resurs för ett flertal organismgrupper. Ett flerskiktat bryn med både träd och buskar utgör skydd, boplats och pollen- och nektarkälla för arter i jordbrukslandskapet. Det finns ingen information i dataunderlaget på hur flerskiktade de ingående brynen är, men att beräkna arealen av lövbryn istället för av skogsbryn höjer sannolikheten för att de ingående brynen är av värde för arter i jordbrukslandskapet. Det finns en risk att arealerna lövbryn underskattas. KNAS baseras på satellitdata med en upplösning på 25 m, därför krävs det ett ganska djupt bryn för att det skall klassas korrekt. Det kompenseras något av att blandskog med löv räknas med i lövbrynsarealen.

Rekommendation: Utvärdera om arealen lövbryn korrelerar med förekomst av höga naturvärden knutna till lövbrynsmiljöer enligt NILS.

68

8.3.3 Ströskog Täthet av ströskogsmarkeringar analyserades för att stärka urvalet av områden utifrån kvalitén på småbiotoperna vilket går i linje med den studie som genomförts av Solagro (2006) i Frankrike (kartläggning av häckar och skogsbryn). Ströskogsmarkeringar innehåller alla typer av träd och mindre skogsdungar. Naturvärdena i de enskilda objekten varierar, men ett stort antal träd och en hög täthet indikerar extensiv markanvändning och generellt höga naturvärden.

Det finns omfattande regionala inventeringar av skyddsvärda träd i Sverige som ytterligare skulle kunna stärka analysen i framtiden. Idag skiljer sig dessa dock med avseende på kriterier och omfattning vilket försvårar nationella jämförelser.

Rekommendation: För in inventeringen av skyddsvärda träd som står i anslutning till potentiell jordbruksmark som HNV Typ-I. Minimera de skillnader i täthet av ströskogsobjekt som är beroende av att olika personer karterar olika delar av Sverige.

8.3.4 Grödmångfald Den analys som har gjorts av grödmångfald visar att den högsta mångfalden av de funktionella grupperna; spannmål, vall, blommande grödor och betesmark finns i Götalands mellanbygder. Det skulle kunna vara önskvärt att av klimatskäl vikta upp områden med en stor andel av, spannmål, vall och betesmark i Svealand och Norrland. Karteringsenheten på 5 x 5 km behöver utvärderas. En mer lokal nivå är önskvärd men svåranalyserad eftersom skiften med olika grödor endast i ett fåtal fall finns digitalt avgränsade. I JRC:s studie i Frankrike (Solagro 2006) viktade grödodiversitetsindexet upp vall och gräsmarker. I Sverige bedöms de vallar och gräsmarker som har naturvärden fångas upp av i Typ I-arealen. I stora delar av skogsbygderna är det ur variationssynpunkt dessutom snarare brist på spannmålsodling än på vallodling och betesmarker (Wretenberg 2006).

Rekommendation: Studera närmare hur GDI kan tas fram som tar hänsyn till sammansättningen av grödor på en mer lokal nivå.

8.3.5 Ekologisk odling Ekologisk odling kan inte i sig klassas som HNV jordbrukssystem, men har potential att upprätthålla värden i HNV-jordbruksmark. Dataunderlaget kommer från Jordbruksverkets stöddatabas, vilket innebär att informationen om ekologisk odling endast gäller jordbruksmark som det har sökts stöd för. Eventuellt ekologiskt brukad mark utanför stödsystemet kommer därför inte med i analysen. Det finns en risk för cirkelresonemang om miljöersättningsarealer inkluderas i HNV-definitionen eftersom HNV-jordbruksmark är en indikator för uppföljningen av miljöersättningarnas effektivitet.

8.4 Avgränsning av Typ III områden Vi har analyserat observationer av arter som finns i den svenska rödlistan vilket är en bra grund för att identifiera artrika områden ut ett nationellt perspektiv. IEEP trycker på vikten av arter hotade på Europanivå för HNV avgränsningen vilket också är EEA:s utgångspunkt. Det kan finnas arter som är rödlistade på Europanivå, men som är vanliga i Sverige och därför inte ingår i analysen. För att särskilja Typ III områden av europeisk relevans så är det viktigt att även arter som är hotade på europeisk nivå går att finna i någon fynddatabas. Ett alternativ till att använda den svenska observationsdatabasen är att använda Artportalen som till stor del bygger på inrapportering från allmänheten.

69

Ett intressant tillvägagångssätt för att tilldela marken HNV klassning vore att säga att av vissa markslag inom ett visst avstånd från en artobservation är HNV Typ-III. Det kräver god kunskap om vilka habitat arterna utnyttjar och hur de i sin tur korresponderar med markslagen i tillgängliga kartskikt.

Rekommendation: Inkludera arter med europeisk och global hotklass i underlaget till Typ III och utvärdera om enkla habitatmodeller kan kombineras med observationer för att avgränsa Typ III-marker utifrån förekomst av utvalda arter.

8.5 Uppföljning av HNV status Uppföljning av Typ I bör ske i enlighet med rekommendationerna för indikatorsystem för ängs- och betesmarker (Glimskär m.fl. 2005), inom ramen för den miljöövervakning som sker inom NILS samt genom analyser av hur stor del av ängs- och betesmarksobjekten som får stöd och därmed med stor säkerhet brukas. För uppföljningen av Typ I är det viktigt att Ängsoch betesmarksinventeringen bibehålls som en aktiv inventering. Nya områden ska tas med när de blivit restaurerade och andra avföras om värdena minskar. Områden som tidigare inte varit kända bör inventeras och värdeklassas. För uppföljningen är det viktigt att skilja på framrestaurerade objekt och på objekt som tidigare varit förbisedda av inventeringen.

Rekommendation: För uppföljningen av Typ II behövs en uppdaterad blockdatabas liksom god kunskap om den totala arealen jordbruksmark i Sverige. Basen för mosaikmarksindexet är aktiva block som är avgränsade baserat på naturliga linjeelement i odlingslandskapet.

Därför behövs både aktuell information om vilka block som är en del i jordbrukssystemen, liksom att avgränsningen av blocken även i framtiden går att härleda till naturliga avgränsningar i landskapet. Skattningen av den totala arealen jordbruksmark bör kvalitetssäkras genom stickprovskontroller eller systematiska kartläggningar t.ex. med hjälp av fjärranalys.

8.6 Avgränsning mot EU Jämförelsen mellan EEA:s kartering och den som är gjord här visar på stora skillnader i den geografiska avgränsningen av HNV-jordbruksmark. Den här presenterade kartläggningen identifierar stora arealer HNV-jordbruksmark i södra Sverige, baserat på förekomsten av rödlistade arter och strukturer som är viktiga för ett stort antal arter. I det skiljer sig den sig från EEA:s kartering som inte har använt sig av strukturmått utan till stora delar grundar sin identifikation av HNV-jordbruksmark på klimatzonsstyrda urval av CLC klasser. Det leder till att EEA i förhållande till föreliggande kartering underskattar arealen HNV-jordbruksmark i kontinentala och nemorala skogs- och mellanbygder, medan arealen överskattas i boreal zon.

Att identifiera HNV-jordbruksmark utifrån klimatzoner i Sverige gör att naturvärdesmässigt likvärdiga landskap kan få stora skillnader i HNV areal. Det gäller särskilt vid övergången från nemoral till boreal zon.

Oberoende av skillnaderna mellan karteringsresultaten så finns det fördelar med att använda ett detaljerat underlag för att kartlägga HNV jordbruksmark. När SMD generaliseras till CLC minskar informationen i dataunderlaget. I områden dominerade av jordbruksmark så underskattas arealen betesmarker till förmån för i första hand åker. I skogs- och mellanbygder hamnar stora arealer betesmark i heterogena jordbruksmarksklasser. Att därutöver inkorporera mått på strukturer och processer i landskapet ökar ytterligare möjligheterna till en korrekt identifikation av HNV-jordbruksmark.

Rekommendation: Utvärdera SMD:s och CLC:s öppna marklasser utifrån kriterierna för HNV-jordbruksmark för att identifiera vilka värden dessa representerar.

70

8.7 Anslutningen till Natura 2000 Den metod som utvecklats för jämförelser mellan arealer inom Landsbygdsprogrammet och Natura 2000 kan användas framöver. Jämförelser kan göras för olika stödformer. För ersättningarna till betesmarker och slåtterängar bör jämförelser göras regelbundet under programperioden. Den nationella analys som gjordes för år 2006 visar att arealen med betesmarksersättning inom Natura 2000 uppgår till 67-74 tusen hektar. Detta är betydligt mer än 2002 då arealen uppgick till 45 000 hektar (Jordbruksverket 2004). Om ökningen är en effekt av bättre riktade miljöersättningar eller av ändrade arealer inom N2000 är inte utrett.

71

Referenser Andersen, E., m.fl., 2004, Developing a High Nature Value Farming area indicator –FINAL REPORT, European Environmental Agency, Köpenhamn Baldock, D., et al., 1993, Farming at the margins –abandonment or redeployment of agricultural land in Europe, Institute for European Environmental, London Bernes, C., 1994. Biological Diversity in Sweden, A Country Study. Swedish Environmental Protection Agency.

Cooper, T., Arblaster, K., Baldock, D., Farmer, M., Beufoy, G., Jones, G., Pous, X., McCracken, D., Bignal, E., Elbersen, B., Wascher, D., Angelstam., P, Roberge., J-M., Pointereau, P., Seffer, J. & Galvanek, D., 2007. Final Report for the study on HNV indicators for evaluation, Institute for European Environmental Policy Dahlström A., 2006. Betesmarker, djurantal och betestryck 1620-1850. Naturvårdsaspekter på historisk beteshävd I Syd- och Mellansverige. CBM:s skriftserie nr 13. Centrum för biologisk mångfald. Uppsala DG jordbruk, 2004, Impact assessment of rural development programmes in view of post 2006 rural development policy, EPEC, Bryssel Europeiska kommissionen, 2005, Agri-environment Measures Overview on General Principles, Types of Measures, and Application, Europeiska kommissionen, Brüssel Glimskär, A., Bergman, K.-O., Lagerqvist, K., Ringvall, A., Wikberg, J., & Sundquist, S., 2007. Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS år 2006, Sveriges lantbruksuniversitet.

Glimskär, A., Löfgren, P., Ringvall, A., 2005. Uppföljning av naturvärden i ängs- och betesmarker via NILS: statistisk utvärdering och förslag till design. - Sveriges lantbruksuniversitet.

Gärdenfors, U., Simán, S. & Lundkvist, K., 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005 = The 2005 red list of Swedish species. - ArtDatabanken & Naturvårdsverket.

Jordbruksverket, 2004. Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Rapport 2004:5 Jordbruksverket.

Jordbruksverket, 2005a. Ängs- och betesmarksinventeringen: inventeringsmetod. Rapport 2005:1 Jordbruksverket.

Jordbruksverket, 2005b. Ängs- och betesmarksinventeringen 2002-2004. Rapport 2005:2 Jordbruksverket.

Jönsson, C., et al. 2004. Kartering av skyddade områden: kontinuerlig naturtypskartering. Naturvårdsverket.

Lantmäteriet, 2002. Detaljtypskatalog –Mark och vegetation. -Lantmäteriet Kuussaari M., Heliölä J., Schulman A., Pöyry J., Lehtomäki J., Puurunen M., Seppälä R., Lehtonen H., Tiainen, J., Holopainen J., Piha M., 2007, High Nature Value Farmland areas in Finland: alternative definitions and their applicability in LFA-support, Research plan, final update 8.3.2007

73

Metzger MJ, Bunce RGH, Jongman RHG, Mucher CA, & Watkins JW (2005) A climatic stratification of the environment of Europe. Global Ecology and Biogeography 14, 549563.

Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Jordbruksverket. 1996. A Swedish countryside survey: monitoring landscape features, biodiversity, and cultural heritage. – Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet & Jordbruksverket.

Paracchini, m.fl., 2006, Background document on the methodology for mapping high nature value farmland in EU27, European Environmental Agency.

Paracchini m.fl., in preparation. High Nature value farmland in Europe - An estimate of the distribution patterns on the basis of land cover and biodiversity data. EUR. Report Rådets förordning (EC) no 1257/1999, Köpenhamn Solagro, 2006, Validation and Improvement of High Nature Value Farmland Identification – Final report, Study05/01, Solagro, Toulouse Swaay, C., Warren, M., eds. 2003. Prime butterfly areas in Europe: priority sites for conservation. - Vlinderstichting.

UNEP 2003. Kyiv Resolution on Biodiversity, Fifth Ministerial Conference Environment for Europe Wennberg, S., Höjer, O. 2005. Frekvensanalys av skyddsvärd natur (FaSN) förekomst av värdekärnor i skogsmark. - Naturvårdsverket.

Wretenberg, Johan (2006) The decline of farmland birds in Sweden. Doctoral diss. Dept. of Conservation Biology, SLU. Acta Universitatis agriculturae Sueciae vol. 2006:113

74

1 (1 ) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY

Ann-Christin Weibull Tel: 08-698 1350 anki.weibull @naturvardsverket.se

YTTRANDE 2007-01-15 Dnr 172-230-07 Nl

EEA Ybele Hogeeveen Kongens Nytorv 6 DK-1050 Copenhagen K Denmark

Second step of Consultation on EEA - JRC project on HNV farmland: Mapping HNV farmland at the European scale Sweden has been given the opportunity to comment on EEA:s work to map High nature value (HNV) farmland at the European scale. We are happy to get this opportunity to contribute to the development of this concept and indicator.

Summary Sweden finds the map over HNV within the country unsatisfactory. The methodological approach has caused some areas very rich in biodiversity not to be detected. We do have a lot of suggestions of how to make the HNV-map more representative for our values connected with farmland. But as it is hard to foresee the result of our suggestions, we would like to take part when EEA refines the HNV-map according to our other suggestions in an interactive way before EEA produces the final HNV-map.

Background EEA has presented a map over HNV farmland in Europe (on the Pan-European level). Along with this map follows a methodological report describing the different methodological steps and reselection rules behind the map.

The methods are designed to detect HNV of three different types: Type 1 Farmland with a high proportion of semi-natural vegetation.

Type 2 Farmland with a mosaic of low intensity agriculture and natural and structural elements, such as field margins, hedgerows, stone walls, patches of woodland or scrub, small rivers etc.

Type 3 Farmland supporting rare species or a high proportion of European or world populations.

BESĂ&#x2013;K: BLEKHOLMSTERRASSEN

36 106 48 STOCKHOLM T E L : 0 8 -6 9 8 1 0 0 0 F A X : 0 8 -2 0 2 9 2 5 E-POST: NATUR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE POST:

NATURVĂ&#x2026;RDSVERKET

2 (2)

While sending this report and map for consultation, EEA states that comments received in the first step of the consultation have not yet been incorporated in the approach, and one such example is that Sweden has contributed with national data regarding semi-natural pastures and natural leys.

The concept and definition of HNV Sweden thinks that the three types of HNV should give a fair selection of HNV farmland. In theory, these three types should be able to pick up the areas in Sweden that we know as HNV, and as such be of importance to HNV in the PanEuropean level. Yet we are concerned about what it said in the methodological report (on page 4) namely that "Common for all types should be a high contribution to biodiversity at the European level". As we have understood the Kiev resolution, all high nature value areas in agricultural ecosystems in the pan European region should be identified. National values can be either shared with other nations or can be more or less endemic, but still they are areas of high value within agricultural ecosystems. Also, ecosystems at higher latitudes are generally less species rich than those found further South (in Europe), but their nature value may well be as high.

The core of the HNV concept should be to point out areas with high biodiversity that are dependent on agricultural activities. Nature values as such do not in any way depend on agriculture being a major land use, small pastures, or even arable fields in a forest-dominated landscape are at least as important in a landscapeecological perspective as pastures in an intensive agricultural landscape.

Therefore we think it is directly misleading to use the old concept developed by Andersen et al 2003 at this revised stage of developing the concept: High Nature Value farmland comprises those areas in Europe where agriculture is a major (usually the dominant) land use and where that agriculture supports or is associated with either a high species and habitat diversity or the presence of species of European conservation concern or both.

A better definition, that we strongly support, has been used in one informal background document. There, the HNV concept is defined as: High nature value farmland comprises the areas in the rural landscape where farming supports a high biodiversity in terms of species and habitats.

With this latter definition, there will be no misunderstanding about what areas that can be included as HNV. The map Sweden finds the map over HNV within the country unsatisfactory. The methodological approach has caused some areas very rich in biodiversity not to be detected. Some examples of these are Ă&#x2013;land and Gotland, two islands in the Baltic where vast areas could qualify as HNV both as type one, two and three.

NATURVÅRDSVERKET

3 (3)

National datasets In Sweden a nation-wide inventory of valuable semi-natural meadows and pastures was conducted during 2002-2004. This data-set has recently been delivered to EEA and JRC in order to be added in the HNV-mapping process.

CORINE resolution There might be a problem with the CORINE resolution, as heterogeneous areas tend to look more homogeneous on the map due to the resolution. In forestdominated landscapes, this leads to a lot of farmland remaining undetected and thus not qualifying as HNV. This means that already in the starting point of the work, the CORINE land cover map does not really represent the right habitat type. Further, the resolution of CORINE also seems to be to coarse to point out HNV of especially Type 2, as the structural elements in most of the cases only can be detected at a finer scale. In Sweden the most recognized HNV-farmland consists of semi-natural grasslands. These are mostly distributed in a scattered pattern with a mean parcel size of a few hectares. Large parts of this seminatural pastures and meadows are also covered to some extent with trees, and the matrix between the semi-natural grasslands areas in large parts of Sweden is covered by forest. This makes the CORINE resolution of 25 hectares far to coarse to recognize large part of the most valuable HNV-farmland as very much will “drown” in the forest classes of CORINE. These problems were addressed at the EEA-meeting 23-24 November 2006. However, in the minutes from this meeting the problems were related only to type 2 HNV, whereas in Sweden they would apply to all types. Moreover, the minutes suggest that small (i.e. undetected in CORINE resolution) elements as such only might represent common or medium nature value, and that “sufficient density” (detectability in CORINE?) is needed for HNV. We strongly disagree with this view.

Refined reselection rules and environmental zones The CORINE Land Cover (CLC)-rules for Sweden were developed without any Swedish collaboration. The resulting map is not appropriate and shows many artefacts. The environmental zones used for the stratification are rather broad and especially the nemoral and continental zones include very different landscapes, from small-scale forest-dominated areas to more intensive largescale agricultural areas. It would be more appropriate to use the national stratification layer generally used in agricultural statistics, where natural factors other than climate are taken into account as well. However, if the Environmental stratification of Europe is to be used, the CLC rules should be changed according to the table below.

4 (4)

NATURVÅRDSVERKET

CLC Non-irrigated arable land Rice fields Vineyards Fruit trees and berry plantations Olive groves Pastures Annual crops associated with permanent crops Complex cultivation patterns Land principally occupied by agriculture Agro-forestry areas Natural grasslands Moors and heathland Sclerophyllous vegetation Transitional woodland/shrub Sparsely vegetated areas Inland marshes Peat bogs Salt marshes

3digitsCLCSwedenAlpin SwedenConti SwedenBor SwedenNe codes e NorthMIN nentalMIN ealMIN moralMIN 211 213 221

211 0 0

Special rules Special rules Special rules 0 0 0 0 0 0

222 223 231

0 0 231

0 0 231

0 0 231

0 0 231

241

0

0

0

0

242

0

0

242

242

243

243

243

243

243

244

0

0

0

0

321

0

321

321

321

322

0

322

0

322

323

0

0

0

0

324

0

Only Öland

0

0

333 411 412 421

0 0 0 0

333 411 0 421

333 411 0 421

333 411 0 421

The changes in the reselection rules is motivated as follows: •

• • • •

CLC 211. Environmental zones is probably not the best stratification layer for this CLC-class. Not all arable land in the boreal zone should be included, and some arable land in the nemoral and continental zone should. The 25 ha resolution of CORINE probably includes primarily the “wrong” areas. Including arable land when arable land is a small part of the land area at municipality, or local, level could probably give a better result.

CLC 231. This class should be included in all of Sweden.

CLC 242. This class is probably to coarse at the 25 ha resolution of CLC. It should be included in the nemoral zone. This highlights the difficulties to detect the type-II HNV with CLC. CLC 243. There is no good reason why this class should not be included in the continental zone, since this zone has a similar variety of landscapes as the nemoral (see above).

CLC 244. This CLC-class does not exist in Sweden.

5 (5)

NATURVÅRDSVERKET

• • • • •

CLC 321. Should be included in the boreal zone.

CLC 322. Should be included in the nemoral zone. The few Swedish preserved agricultural moors and heathlands are situated in the nemoral zone.

CLC 324. Include on island of Öland. This class should be included at least on the island of Öland and probably elsewhere and also in the nemoral zone if the problem with bushes at clear-cuts wasn’t to big.

CLC 333. This class includes some heaths and “alvars” and should be included except in alpine zone.

CLC 411. The open inland marshes of Sweden are mostly dependent on agricultural practices and as a rule very important for nature values. This class should be included in the nemoral and boreal zones. Some late succession stages with “seas of Phragmites” will unfortunately be included.

However, it is hard to foresee all difficulties in changing the rules. Therefore, we would like to take part when EEA refines the HNV-map according to our suggestion on how to use the reselection rules (and to our other suggestions) in an interactive way before EEA produces the final HNV-map.

Refinement of the draft CLC-map In Sweden the 25 ha CLC-product has hardly been used at all. This is because we have a much more detailed product called Svenska Marktäckedata (SMD) (meaning Swedish ground cover data) with a much finer resolution. If this product was used to select HNV in Sweden instead of the 25 ha CLC-product, some of the problems with the CLC-resolution could be avoided.

Additional data layers The habitats of Annex I of the Habitats Directive that rely on extensive farming (EEA Appendix 3) been examined. The table with added Swedish comments and habitats is found in the end of this document.

Important Bird Areas First we can conclude that the criteria for selecting an area as IBA are not adapted to HNV-criteria in general. The IBA concept was developed with a different purpose. At least in Sweden it seems that the IBA identification criteria are adapted most to the type 3 HNV. This could be good if the type 1 and 2 is caught by other sources than IBA. It seems that some bird species (i.e. birds that aggregate) have a much higher impact on the IBA of Sweden. IBA for other species have to be very large. This discussion highlights the question of how the boundaries of the IBAs are defined and if this is done in a similar way over time and in different countries so that it is adapted to the HNV-concept?

For an IBA to be considered it is defined that it should include the land-uses “agriculture” or “rangeland/pastureland”. The IBA-definition of land-uses should be evaluated in the HNV-context. The land-uses “nature conservation and research” and ” tourism/recreation” could include HNV-farmland but if these are used in an IBA instead of agriculture it is possible that IBA with valuable farmland will not be included in HNV. With these drawbacks in mind the

6 (6)

NATURVÅRDSVERKET

species list seems to be of less importance. Further, birds that are good indicators of HNV farmland but that are spread out in the agricultural landscape will seldom have any real impact due to the selection criteria of IBAs. However, we have examined the bird list anyway, resulting in the following comments: • •

•

•

Vi miss Jynx torquilla, Motacilla flava ssp. Flava, Saxicola rubetra and Anthus campestris, wich are good indicators of HNV-farmland in Sweden.

The following species are in Sweden most often not connected to agriculture: Ciconia nigra, Circus cyaneus, Pluvialis apricaria, Scolopax rusticola, Larus canus, Galerida cristata.. With these species in the list there is a obvious risk that non HNV-farmland areas will be included.

The following agricultural species are not good indicators of HNVfarmland in Sweden: Coturnix coturnix, Milvus milvus, Cygnus ssp, Anser ssp, and Branta ssp. However, it is possible to make an exception for geese and swans regarding to stop over sites in northern Sweden.

Locustella naevia and Carpodacus erythrinus are not good indicators of HNV-farmland since they often indicate lack of management.

Prime Butterfly Areas As the revised prime butterfly areas for Sweden still have not been included in the HNV-map, it is a bit difficult to comment on the results of including them in the HNV concept. However, in general, the method to select prime butterfly areas (PBAs) has rare species in focus. The method points out the most important areas for the specified target species in Europe. Hence this approach differs completely from how the IBAs have been selected. The PBA method is sound and uses simple criteria, but it results in a variation in size between different countries (mean sizes range for PBAs range from less than 8 ha in Denmark to 1,374,196 ha in Austria, which has almost 82 % of its area classified as PBA). This makes it difficult to make comparisons between countries. This is something that should be kept in mind. Further, the demarcation of the areas in some cases results in forest being included in the HNV. This seems to be the case for instance for the area “Värmland” in Sweden. In this particular area the target species do occur but not in a continuum throughout the area, but in more scattered populations. From a conservation perspective, these scattered populations should be more connected, or more evenly distributed over the area to secure the viability of the species. Therefore, including all of “Värmland” in the PBA serves a purpose; however, classifying all of it as HNV farmland would probably not be correct.

Monitoring status, trends and policy targeting of HNV-farmland Since the concept HNV is not used in Sweden we do not monitor status and trends regarding to HNV. However, there is ongoing work in the NILS project (National Inventory of the Landscape in Sweden) that will be used to monitor the trends and status of farmland biodiversity. However, the Swedish inventory of valuable meadows and pastures is going to be updated continuously. This inventory has had some impact on the policy measures. You are welcome to contact us if you need more information on these issues.

NATURVÅRDSVERKET

7 (7)

Draft minutes from EEA expert meeting.

As we have understood the Kiev resolution, all high nature value areas in agricultural ecosystems in the pan European region should be identified."

Therefore, we do not agree that it is the biodiversity at the Europen ledel that should be defined, as stated in the minutes. National values can be either shared with other nations or can be more or less endemic, but still they are areas of high value within agricultural ecosystems. Also, ecosystems at higher latitudes are generally less species rich than those found further South (in Europe), but their nature value may well be as high.

In the minutes from this meeting the problems with CORINE resolution were related only to type 2 HNV, whereas in Sweden they would apply to all types.

Moreover, the minutes suggest that small (i.e., undetected in CORINE resolution) elements as such only might represent common or medium nature value, and that “sufficient density” (detectability in CORINE?) is needed for HNV. We strongly disagree with this view (see above).

As long as the possible consequences of using the HNV concept and map remain unclear, we are hesitant to accept different accuracy for national and international level and would not like to accept “80 – 90 % of the ‘real distribution’” as “good enough”. These 80 – 90 % may be flawed towards largescale agricultural areas, thus resulting in an accuracy a lot lower than 80 % in other areas. Since it is not unlikely that the HNV concept will be used in European agricultural policies (in debates, it has been repeatedly connected to LFA subsidies, even though this will be problematic because of differences in scale) it is of paramount importance that the accuracy is good also at the international level. __________

8 (8)

NATURVÅRDSVERKET

The decision over this consultation has been made by Anna-Helena Lindahl, head of Landscape section.

This matter has been handled jointly by by Martin Sjödahl at the Swedish Board of Agriculture and by Anki Weibull, Mark Marissink, Krister Mild and Lars Berg at the Swedish Environmental Protection Agency. Further, Eva Ahlcrona and Conny Jacobsson at Metria have been consulted regarding CORINE issues.

Robert Ekblom working with IBA on behalf of Swedish Ornitological Society and Åke Lindström responsible for The Swedish Bird Survey have been consulted regarding IBA and the birdlist.

For the Swedish Environmental protection agency

Anna-Helena Lindahl

Anki Weibull

Kopia till: Jordbruksverket (Martin Sjödahl) Miljödepartementet (Börje Alriksson) Jordbruksdepartementet (Helen Holstein)

9 (9)

NATURVÅRDSVERKET

Appendix Appendix 3 Habitats of Annex I of the Habitats Directive that rely on extensive farming The table below lists the habitats that are considered to rely on extensive farming. It builds on previous work (Ostermann, 1998) and an expert review by the European Topic Centre on Biological Diversity. We would like your feedback on the selection of habitats from your national perspective. In doing so please consider the following questions: 1) Is the habitat dependent for its existence on (traditional) agricultural practices?

2) Should this link be classified as ‘full’ or ‘partial’ dependence?

3) If ‘partially dependent’ is agricultural land use really necessary for maintaining high species richness or a 'typical' species diversity for this habitat?

Please note that we propose to include also those habitats which are mostly not under agricultural management any more but where nature conservation management aims to replicate the effect of traditional agricultural practices.

Code 1330 1630 * 2130 * 2140 * 2170 * 2320 2330

4010

4030 5130 *

Habitat name Atlantic salt meadows (GlaucoPuccinellietalia maritimae) Boreal Baltic coastal meadows

EEA comment some types only

Fixed coastal dunes with herbaceous vegetation (grey dunes) Decalcified fixed dunes with Empetrum nigrum Dunes with Salix repens ssp. argentea (Salicion arenariae) Dry sandy heaths with Calluna and Empetrum nigrum Inland dunes with open Corynephorus and Agrostis grasslands Northern Atlantic wet heaths with Erica tetralix

where dependent on grazing

6120 * 6150 *

Dry heaths (all subtypes) Juniperus communis formations on heaths or calcareous grasslands Rupicolous calcareous or basophilic grasslands of the Alysso-Sedion albi Xeric sand calcareous grasslands Siliceous alpine and boreal grass

6170 *

Alpine and subalpine calcareous grasslands

6110 *

Swedish comment Fully dependent Fully dependent Partly dependent

Can be partly dependent traditionally grazed?

-

Partly dependent Fully dependent

Partly dependent. In some objects fully dependent in others naturally occuring as a zone around water or bogs. Agricultural practice enlarge area of distrubution.

Fully dependent Fully dependent

Fully dependent

Fully dependent Is agricultural management necessary?

Is agricultural management

Not dependent, depends on raindeer grazing not considered as agriculture.

Not dependent, depends on raindeer grazing not considered as agriculture.

10 (10)

NATURVĂ&#x2026;RDSVERKET

necessary?

6210

6230 *

6270 6280 6410

Semi-natural dry grasslands and scrubland facies on calcareous substrates (Festuco Brometalia)(important orchid sites) Species-rich Nardus grasslands, on siliceous substrates in mountain areas (and submountain areas, in continental Europe) Fennoscandian lowland speciesrich dry to mesic grasslands Nordic alvar and precambrian calcareous flatrocks Molinia meadows on calcareous, peaty or clayey-silt-laden soils (Molinion caeruleae)

6430 *

Eutrophic tall herbs

6450

Northern boreal alluvial meadows Lowland hay meadows (Alopecurus pratensis, Sanguisorba officinalis) Mountain hay meadows Fennoscandian wooded meadows Transition mires and quaking bogs Alkaline fens

6510

6520 6530 7140 * 7230 *

8240 * 9070

Fully dependent

Fully dependent

Fully dependent Fully dependent

some types

Partly dependent. In some objects fully dependent in others naturally occuring.

Agricultural practice enlarge area of distrubution.

Not dependent. Problematic habitat since it ofte represents a succesion after abandonment.

Fully dependent Fully dependent

Fully dependent Fully dependent Not dependent.

Should we also include 7210 (calcareous fens)?

Limestone pavements Fennoscandian wooded pastures

Partly dependent. Open types often dependent but habitat also includes wooded fens.

7210 shold not be included since it is negatively affected by extensive farming.

Fully dependent Fully dependent

Swedish additions 2120 1310 7220

Not in EEA list Not in EEA list Not in EEA list

8230

Not in EEA list

Partly dependent.

Partly dependent.

Partly dependent. Open types often dependent but habitat also includes wooded springs.

Fully dependent (often)

Legend. *: not strictly depending on extensive agriculture, the agricultural practices prolong the habitat existence or enlarge the area of distribution

Jordbruksverkets rapporter 2008 1.

Terminshadel med jordbruksprodukter – översikt

2.

Förädlade livsmedel på den internationella arenan – studie över handeln med livsmedelsindustriprodukter 1995–2005

3.

Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

4.

Myndigheters kostnader och åtgärder vid hanteringen av EG-stöd 2007

5.

Mervärden för svenskt kött – studie 2007

6.

Jordbruksverkets foderkontroll 2007 – Feed Control by the Swedish Board of Agriculture 2007

7.

Kartläggning av mark som tagits ur produktion

8.

Utformning av stöd till biogas inom landsbygdsprogrammet

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-08/9-SE SJV offset, Jönköping, 2008 RA08:9