ra16_4

Rovdjursskador i vattenbruket 2014 Enkät till Sveriges vattenbrukare

• 77% av vattenbruksanläggningarna hade problem med rovdjursangrepp under 2014. Många har angrepp av rovdjur dagligen under delar av året.

• Mink och häger var de vanligaste rovdjuren följt av fiskgjuse, måsfåglar och skarv. I havsbaserad fiskodling var säl vanligast och i musselodling orsakade ejder störst problem.

• Rovdjursskador orsakade förluster på 12,45 miljoner kr inom svenskt vattenbruk 2014. Sektorns vinst 2013 var 20,11 miljoner kr.

Vattenbruksanläggningar får ingen ersättning för rovdjursskador. Ökat förebyggande arbete kan bidra till att öka lönsamheten i sektorn.

Rapport 2016:4

Rovdjursskador i vattenbruket 2014 Enkät till Sveriges vattenbrukare Den här rapporten redovisar en undersökning av rovdjursskador i det svenska vattenbruket under 2014. Undersökningen är en del av Jordbruksverkets arbete med främjande av ett långsiktigt hållbar vattenbruk.

Fiskerienheten 2016-02-16 Författare Malin Skog Adam Johansson Veronica Andrén

Sammanfattning Jordbruksverket ska främja en långsiktigt hållbar vattenbruksnäring. Som en del i detta uppdrag har denna rapport sammanställts för att belysa hur stora problem och kostnader rovdjursangrepp medförde för vattenbruksföretagare i Sverige 2014.

En mycket hög andel av svenska vattenbruk (totalt 77%) hade rovdjursangrepp under 2014. Högst andel odlingar med angrepp återfanns inom musselodling, kassodling (regnbåge och röding) och dammodling. I snitt hade varje vattenbruks­ anläggning 151 rovdjursangrepp under 2014.

De vanligaste rovdjuren som angrep vattenbruksanläggningar under 2014 var mink och häger följt av fiskgjuse, måsfåglar och skarv. I havsbaserade fiskodlingar var sälangrepp det vanligaste och i musselodling var ejder det största problemet.

Vattenbrukarna upplever att angreppen har samma omfattning eller har ökat under åren 2010–2014.

Ungefär 75% av alla odlare har vidtagit åtgärder mot rovdjur någon gång under åren 2010–2014 till ett totalt värde av ca 2 miljoner kronor per år. Av dessa åtgärder upplevdes ca 70% ha hjälpt mot rovdjursangrepp. För att öka åtgärds­ effektiviteten finns det sannolikt behov av fortsatt metodutveckling. I snitt har varje anläggning investerat 50 000 kr i skydd mot rovdjur under femårsperioden. De vanligaste åtgärderna mot rovdjursangrepp var nät och fällor, manuell bevakning, stängsel, skyddsjakt och olika typer av skrämselåtgärder.

Den ekonomiska förlusten för vattenbruksföretag orsakade av rovdjursangrepp var totalt 12,45 miljoner kronor, fördelat på 12,14 miljoner kronor i djurförluster och 0,31 miljoner kronor i materiella förluster. Detta kan jämföras med vinsten för vattenbrukssektorn som var 20,11 miljoner kr under 2013. Produktionsvärdet var 435,6 miljoner kr under 2013. Musselodling hade i genomsnitt de största djurför­ lusterna, värda 117 500 kr per anläggning medan kassodlingar i snitt har djurför­ luster värda 95 000 kr per anläggning. Eftersom den ekonomiska förlusten av rovdjursangrepp vida överstiger kostnaden för förebyggande åtgärder drar vi slutsatsen att ett intensifierat förebyggande arbete skulle kunna bidra till att öka lönsamheten i sektorn.

Vattenbrukare har inte samma möjlighet som yrkesfiskare, jordbrukare och rennäringen att få ersättning för skador som orsakas av vilda djur. I Havs- och fiskeri­programmet som öppnade i november 2015 finns det dock möjlighet för vatten­­brukare att söka stöd för investeringar som ska skydda odlingarna mot rovdjur.

Slutsatsen är att rovdjursangrepp är väldigt kostsamma för det svenska vatten­bruket och ett av flera hinder för tillväxt inom sektorn. Det är viktigt att ekonomiska skador orsakade av rovdjur reduceras så att lönsamheten inom vattenbrukssektorn ökar. En ökad lönsamhet förbättrar förutsättningarna för investeringar samt utveckling av verksamheten och kan leda till en tillväxt av branschen som helhet.

Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde undersökningen, på uppdrag av Jordbruksverket, som en brevenkät som gick till samtliga aktiva vattenbrukare (200 vid tidpunkten). Svarsfrekvensen var 85%. Siffrorna i rapporten har viktats så att de kan anses representera hela vattenbruksbranschen, inte bara de svarande, se bilaga 2. Teknisk rapport.

Innehåll 1 Inledning.................................................................................................. 1 1.1 Syfte med undersökningen......................................................................................... 1 1.2 Vattenbruket i Sverige................................................................................................... 1 1.3 Rovdjursskador och ersättningar............................................................................... 2

2 Metodbeskrivning................................................................................ 4 2.1 Urval och avgränsning................................................................................................... 4 2.2 Brister i undersökningen.............................................................................................. 5

3 Resultat..................................................................................................... 6 3.1 Frågor från enkäten........................................................................................................ 6

4 Diskussion..............................................................................................10 4.1 Antal angrepp.................................................................................................................10 4.2 Rovdjursarter...................................................................................................................11 4.3 Åtgärder............................................................................................................................13 4.4 Ekonomi ...........................................................................................................................14 4.5 Ersättningar för rovdjursskador................................................................................15

5 Slutsatser................................................................................................17 6 Referenser..............................................................................................18 Bilaga 1. Enkät – Rovdjursangrepp inom vattenbruket 2014....19 Bilaga 2. Teknisk rapport.........................................................................21

1 Inledning Jordbruksverket har i uppdrag att främja svenskt vattenbruk. Som en del i främjande­­arbetet har Jordbruksverket i bred samverkan med näring, forskning, myndigheter och intresseorganisationer tagit fram en strategi1 med målsättningar för utveckling av svenskt vattenbruk och en handlingsplan2 med konkreta åtgärder som sträcker sig till 2020. Syftet är att stärka den växande vattenbruksnäringen runt om i Sverige genom långsiktigt hållbar utveckling av både öppna och slutna odlingssystem. Långsiktig hållbarhet syftar här på såväl ekologisk, ekonomisk som social hållbarhet.

1.1 Syfte med undersökningen Vattenbruket har stor potential att öka i Sverige men det finns flera utmaningar.

Ett exempel är att vattenbruket inte har möjlighet att söka ersättning för skador orsakade av rovdjur till skillnad från flera andra livsmedelsproducerande näringar, vilket påverkar vattenbrukets konkurrenskraft. Undersökningen syftar till att belysa hur stora problem och kostnader rovdjursangrepp medför för vattenbruks­ företagare i Sverige. Undersökningen har en viktig uppgift att fylla eftersom ingen tidigare studie är gjord på området. Undersökningen avser år 2014 men ska även belysa utvecklingen av angrepp under perioden 2010 till och med 2014. Under­ sökningen är en del av Jordbruksverkets främjandeuppdrag och kopplar framför­ allt till strategins mål 1: ”Produktionen ökar genom ökad konkurrenskraft”.

1.2 Vattenbruket i Sverige Svenskt vattenbruk, och framförallt odlingen av matfisk, ökade stadigt mellan åren 2007–2012 men har sedan minskat något under 2013 och 2014 (Figur 1).

Regnbåge är den vanligaste arten inom svenskt vattenbruk och stod 2014 för 85 % av den totala slaktvolymen av matfisk. Den näst vanligaste matfiskarten är röding.

Regnbåge och röding är båda laxfiskar och odlas oftast i nätkassar placerade i insjöar, större vattendrag eller på kusten. Merparten av den svenska matfiskod­ lingen finns i Norrland. Under toppåret 2012 producerades nästan 12 500 ton matfisk3. Det svenska vattenbruket är dock fortfarande litet till omfattningen. Som en jämförelse odlades i Norge drygt 1,3 miljoner ton fisk (huvudsakligen lax) under 20124. I Sverige odlas också sättfisk för utsättning i naturvatten eller för vidare tillväxt i matfiskodling.

I Sverige odlades under 2014 närmare 1 750 ton musslor. Blåmusslorna odlas längs västkusten på rep eller nät som hänger från bojar som flyter på ytan.

Förutom att de är ett näringsrikt livsmedel är musslorna till nytta för miljön eftersom de bidrar till minskad övergödning genom att ta upp näringsämnen från det omgivande havsvattnet. Under 2000-talet har den svenska musselodlingen varierat mellan knappt 1 100 ton och drygt 2 100 ton1.

Produktionen av sättfisk och sättkräftor har varit stabil sedan början på 2000-talet.

Under år 2014 producerades ca 1130 ton vilket var en ökning på 11% från före­ gående år. Sättkräftor produceras både för konsumtion, främst signalkräftor, samt för återetablering av flodkräfta. Den art som är mest dominerande på sättfisksidan är regnbåge.

1

Figur 1. Produktionen inom svenskt vattenbruk 1983–2014 (hel färskvikt, ton). Källa: SCB1.

1.3 Rovdjursskador och ersättningar Inom yrkesfiske, jordbruk (inklusive tamdjursbete i skogen) och rennäring kan verksamhetsutövare få statlig ersättning för skador som orsakas verksamheten av vilda djur, framförallt skador orsakade av fredat vilt som i huvudsak inte får jagas.

Möjligheten till ersättning saknas dock för vattenbrukare (se faktaruta). Det är inte bara vattenbruket som saknar möjlighet till ersättning. Andra skadeutsatta verk­ sam­­heter som inte kan få stöd eller ersättning enligt viltskadeförordningen är vilt­ hägn, trädgårdsodlingar och energiskogsodlingar. Undantag kan göras för anlägg­ningar etablerade innan 1999.

Ersättningar för rovdjursskador Ersättningar för viltskador regleras i viltskadeförordningen (SFS 2001:724) och Naturvårdsverkets före­ skrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskade­ förordningen (2001:724) (NFS 2008:16).

Viltskadeförordningen inleds med en allmän bestämmelse (1 §) som slår fast: 1 § I mån av tillgång på medel lämnas bidrag av statsmedel för åtgärder för att förebygga skada av vilt och för att ersätta skada av vilt i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Paragraf 2-10 handlar om skador på ren men i paragraf 11 tas andra skador av vilt upp: 11 § Länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt på annat än ren.

Länsstyrelsen får lämna ersättning för skada av vilt på annat än ren om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder.

Vid prövningen enligt första och andra stycket skall det särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder.

I föreskriften om ersättningar för viltskador (NFS 2008:16) anges hur och när ersättning ska ges för viltskador.

2 § Medel som Naturvårdsverket årligen anvisar länsstyrelserna för användning enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724) får endast användas för att lämna bidrag och ersättningar enligt dessa föreskrifter. Medlen ska i första hand användas för att lämna bidrag för

1. genomförande eller utveckling av åtgärder som är avsedda att förebygga viltskador orsakade av fredat vilt, 2. information och utbildning om åtgärder som avses i 1., 3. utvärdering av effekter av insatser som avses i 1. och 2., 4. besiktningsmännens verksamhet.

2

För ersättning till personer som skadats eller dödats av björn disponerar länsstyrelsen de medel som Naturvårdsverket särskilt anvisar länsstyrelsen i det enskilda fallet.

Här anges också när ersättning inte ska ges. De paragrafer som är viktigast för vattenbruket är paragraf 7.1, 19.2 och 21.

7§ Bidrag får inte lämnas för åtgärder som avser skydd av egendom som

1. genom sin koncentrerade eller övriga karaktär är särskilt skadeexponerad och därför kräver att skadeförebyggande åtgärder alltid genomförs för att inte drabbas av viltskador.

2. är avsedd för annan användning än i näringsverksamhet.

Trots det som föreskrivs i 1:a stycket får länsstyrelsen medge visst bidrag till skadeförebyggande åtgärder om särskilda skäl föreligger.

19 § Ersättning får inte lämnas för

1. hund som skadats eller dödats vid jakt, jaktträning, jaktprov eller motsvarande om skadan är orsakad av den djurart som jakten avsåg,

2. skada på vilt eller andra vilda djur, utom fisk och kräftdjur som fångats i fiskeredskap och som skadats av säl,

3. skada på egendom som är avsedd för annan användning än i näringsverksamhet.

Länsstyrelsen får dock om särskilda skäl föreligger besluta om ersättning för skador som avses i första stycket.

21 § Ersättning för skada som orsakats av säl får endast lämnas till licensierad yrkesfiskare. Sådan ersättning ska beräknas på det sätt som länsstyrelsen särskilt beslutar.

Just hur vattenbruket ska betraktas i detta sammanhang tydliggörs i de allmänna råd som hör ihop med föreskriften. Där förtydligas om vattenbruket vad gäller paragraf 7.1 och 19.2 och att vattenbruk inte kan räkna med några ersättningar för viltskador då de på grund av sin koncentrerade karaktär måste räkna med viltskador och att en grundförutsättning för verksamheten är att den från början byggs för att undvika viltskador. Samma motivering för utebliven ersättning finns för vilthägn, trädgårdsodlingar och energiskogsodlingar.

Särskilda skäl m.m. (till 7 § 1) Vissa verksamheter är betydligt mer skadeutsatta än andra. Det gäller bland annat fiskodlingar, vilthägn, trädgårdsodlingar, kräftodlingar och energiskogsodlingar. En grundförutsättning för att bedriva verksamhet av sådant slag är därför att anläggningen redan från början är byggd så att viltskador inte kan uppkomma. Bidrag bör därför inte lämnas för åtgärder som avser sådana anläggningar. Undantag kan göras för anläggningar som etablerades före 1999.

Fisk- och kräftodlingar (till 19 § 2) För exempelvis fisk i fiskodlingar, kräftor och liknande, bör inte ersättningar lämnas, eftersom uppfödning av sådana djur sker så koncentrerat och skadeexponerat att viltskador alltid måste påräknas.

3

2 Metodbeskrivning Jordbruksverket gav i uppdrag åt Statistiska Centralbyrån (SCB) att genomföra enkätundersökningen och Jordbruksverket ansvarade för att analysera resultatet och skriva denna rapport. Utformningen av enkäten som skickades ut till verk­ samma vattenbrukare utformades i samverkan mellan Jordbruksverket och SCB, där Jordbruksverket angav vilka frågor man ville ha besvarade.

Studien genomfördes som en brevenkät med en påminnelse till vattenbruksföre­ tagare under våren 2015 (utskick 26 jan, påminnelse 29 feb). Enkäten bestod av 10 frågor om rovdjursangrepp på odlingen under 2014, åtgärder vidtagna för att förhindra rovdjursangrepp och kostnader för dessa samt kostnader för förlust av produktion och skador på material. Fritextsvar har av SCB kodats till ett antal svarskategorier. Enkäten återfinns i bilaga 1.

2.1 Urval och avgränsning Samtliga kända aktiva vattenbruksanläggningar5 (200 stycken vid tidpunkten) i Sverige kontaktades. En anläggning motsvarar ett odlingstillstånd och samma vatten­bruksföretag kan ha flera anläggningar. SCB har information om vilka vatten­bruk som är aktiva genom en årlig produktionsundersökning1 som riktar sig till alla odlingar som har beviljats odlingstillstånd från länsstyrelserna (tillstånd att bedriva odling av fisk, kräftdjur eller musslor). Enkätsvaren i den här undersök­ ningen kopplades av SCB till information från produktionsunder­sökningen avseende den specifika odlingens odlingstyp (dammar, kassar etc.), huvudsaklig odlingsart, placering i havsvatten eller sötvatten samt i vilken del av landet odlingen finns. Dessa uppgifter användes av SCB för att kategorisera svaren som sedan anonymiserades.

I den här undersökningen gjordes ingen uppdelning av mat- eller sättfiskproduk­ tion utan dessa båda produktioner har lagts samman. Vissa anläggningar produ­ cerar flera arter eller använder mer än ett produktionssätt. Sådana fall redovisas i denna undersökning enbart efter den art och produktionssätt som står för den största produktionsvolymen. Anledningen till aggregeringen är att presentera en lättöverskådlig och förståelig statistik. Denna sammanslagning medför däremot att uppgifter om odlad art och odlingstyp på anläggningsnivå i den årliga produk­ tions­enkäten inte är fullt jämförbar med redovisningen i den här studien.

Då antalet vattenbruksföretag i Sverige är så pass få har alla kända aktiva vatten­ bruk ingått i studien, en så kallad totalundersökning utan urval. Uppgiftslämnare med flera odlingar svarade separat för varje odling. Totalt besvarades 170 enkäter, vilket resulterar i en svarsfrekvens på 85%. Trots bortfallet på 15% kan siffrorna i denna rapport (om inte annat anges) genom viktning anses representera hela vattenbruksbranschen, inte bara de svarande. Viktningen innebär en liten osäker­het, men det finns inget urvalsfel eftersom samtliga vattenbruk ingick. SCB har beskrivit hur viktningen beräknats i den tekniska rapporten, se bilaga 2.

4

2.2 Brister i undersökningen Den största felkällan är sannolikt olika tolkning av frågorna hos uppgiftslämnarna.

I somliga fall har uppgiftslämnare uttryckt svårigheter med att skatta kostnader för rovdjursangreppen vilket gjort att de avböjt att svara på dessa frågor eller har låg säkerhet i sina svar. Tolkningen av vad som är ett angrepp kan också variera. Då vattenbrukarna inte har någon skyldighet att rapportera angrepp och rovdjurs­ skador är det rimligt att anta att de flesta inte fört någon detaljerad loggbok eller journal över dessa. Vattenbrukarnas uppskattning av antalet angrepp under det gångna året är därför i många fall sannolikt baserad på gissningar. Man bör iaktta en viss försiktighet vid tolkning av svaren, framförallt de som bygger på uppskatt­ ningar.

5

3 Resultat Resultaten representerar hela det svenska vattenbruket 2014, det vill säga inte ett urval. Anläggningarna klassificerades beroende på vilken art som det produ­ cerades mest av på anläggningen (Figur 2) samt efter odlingstyp (kassar, dammar, bassänger, mussel­odling). Resultatredovisningen utgår från de frågor som ställdes i enkäten.

Figur 2. Fördelning av vilken som var den huvudsakliga odlingsarten i svenska vattenbruksanläggningar 2014.

3.1 Frågor från enkäten Har odlingen haft några rovdjursangrepp under 2014? Vid hur många tillfällen?

En mycket hög andel av odlingarna (totalt 77%) hade rovdjursangrepp under 2014.

Högst andel odlingar med angrepp återfanns inom musselodling, kassodling och dammodling. 100% av rödingodlingarna rapporterade att de hade rovdjurs­angrepp under 2014, och även i musselodlingar (87% av odlingarna) och regnbågs­odlingar (80% av odlingarna) var rovdjursangrepp mycket vanliga. Det totala antalet rov­ djursangrepp (räknat som max 365 per anläggning och år) var drygt 23 000, i snitt var det 151 rovdjursangrepp per vattenbruksanläggning under 2014. Damm­ odlingar och kassodlingar var de odlingstyper som hade flest angrepp per odling.

Vilket eller vilka rovdjur har odlingen haft angrepp av under 2014?

Rangordna de tre rovdjur som orsakat störst skada för odlingen under 2014?

Vilken typ av rovdjur och vilken art som angripit vattenbruksanläggningen är inte alltid enkelt att avgöra. Vissa arter lämnar typiska spår efter sig så som hål i nät/ staket/kassar eller viss typ av avföring eller fotspår. En del rovdjur angriper endast en specifik art. Flera odlare har observerat vilka arter som angriper anläggningen och vet på så sätt vilket djur som orsakat skadan.

De vanligaste rovdjuren som angrep vattenbruksanläggningar under 2014 var mink och häger följt av fiskgjuse, måsfåglar och skarv (Figur 3). I havsbaserade kassodlingar av fisk var sälangrepp det vanligaste. Musselodlingarna skiljer sig

6

mycket från övriga typer av odling genom att ejder var det allra vanligaste rov­ djuret följt av sjöstjärna. Samtliga rödingodlingar rapporterade att de hade haft angrepp av mink, och 86% av dem hade angrepp av häger. Av musselanläggning­ arna hade 78% ejderangrepp.

De allra flesta rovdjur har angripit odlingar både i sötvatten och saltvatten. Räv och örn var de enda rovdjur som enbart angrep odlingar i sötvatten. De marina rovdjursarterna (säl, ejder, sjöstjärna) angrep endast odlingar i havsvatten. Rovdjur (eller skadegörande djur) som angavs som ”annat” i denna fråga var gräsand, ormvråk, glada, storskrake, småskrake, kråka, kaja, korp, vattensork, gädda, vildsvin, iller, grävling, sjöborre och havstulpan.

Figur 3. Antal vattenbruksanläggningar (av totalt 200) som angreps av olika rovdjursarter under 2014, kategoriserade efter anläggningens huvudsakliga odlingssätt.

När odlarna ombads rangordna de tre rovdjursarter som orsakade störst skada fick mink och häger överlägset flest röster. Odlarnas uppfattning var att mink, häger, säl och ejder orsakade mer omfattande skador än exempelvis fiskgjuse, räv, mås/ trut och skarv som uppfattas som mindre skadegörande. Undersökningen visade att arter som angrep anläggningarna mer sällan i vissa fall kunde orsaka större skador totalt än arter som var mer frekventa besökare.

Har rovdjursangrepp som drabbat odlingen under de senaste fem åren (2010–2014) ökat/minskat/ungefär samma omfattning?

På de allra flesta odlingsanläggningar (77%) upplevde man att angreppen har samma omfattning eller har ökat under åren 2010–2014. Rödingodlare var de som i störst omfattning (65%) ansåg att rovdjursangreppen har ökat. Endast 2% av anläggningarna ansåg att angreppen har minskat i omfattning. 21% av anläggning­ arna har haft inga eller bara några få angrepp under perioden och kan inte uttala sig om utvecklingen över tid.

7

Har ni under åren 2010–2014 vidtagit några åtgärder för att begränsa angrepp? Upplever ni att åtgärderna har hjälpt?

Ungefär 75% av alla odlare har vidtagit åtgärder mot rovdjur någon gång under åren 2010–2014. Av dessa åtgärder upplevdes ca 70% ha hjälpt mot rovdjurs­an­ grepp. Däremot ansåg hela 60% av rödingodlarna att de vidtagna åtgärderna inte hade hjälpt. Det var främst dammodlingar (med kräfta eller icke laxartad fisk) och bassängodlingar som avstått från att vidta åtgärder under 2010–2014, sanno­likt på grund av att de inte haft några problem med rovdjursangrepp.

Vilken/vilka åtgärder har ni under 2010–2014 vidtagit för att begränsa rovdjurs­angrepp?

Frågan var en frisvarsfråga där svaren kategoriserades i efterhand. De vanligaste åtgärderna mot rovdjursangrepp var användning av nät (även tak, lock, linor, plast­ band mm) över och runt odlingen för att förhindra att rovdjuren kan komma i direktkontakt med djuren i odlingen (Figur 4). I kassodling var nät den vanligaste åtgärden och vid dammodling var fällor vanligast. Stängsel eller staket, skyddsjakt och olika typer av skrämselåtgärder (bulvaner, knallskott, m.m.) var andra vanliga åtgärder. Ökad tillsyn eller manuell bevakning var den vanligaste åtgärden i mussel­odling. Vissa anläggningar angav att de har minskat sin produktion på grund av för stora problem med rovdjur eller övervägt att minska sin produktion eller att lägga ner produktionen helt.

Figur 4. Antal vattenbruksanläggningar som har vidtagit olika åtgärder för att begränsa rovdjursangrepp under åren 2010–2014, kategoriserade efter anläggningens huvudsakliga odlingssätt. Samma anläggning kan ha vidtagit flera åtgärder.

Ungefär hur stora har era totala kostnader (i kronor) varit för att försöka begränsa rovdjursangrepp under 2010–2014?

Kostnaden för att försöka begränsa rovdjursskador för perioden 2010–2014 var totalt 9,96 miljoner kronor, d.v.s. ca 2 miljoner kronor per år. I snitt har varje anläggning investerat 50 000 kr i skydd mot rovdjur under femårsperioden. Störst kostnader per anläggning har musselodlingar (79 000 kr per anläggning) och kassodlingar (81 000 kr per anläggning) sammanlagt för de fem åren.

8

Uppskatta ungefär hur stor er ekonomiska förlust var (i kronor) under 2014 för a) djurförluster på grund av rovdjursangrepp (förrymd, skadad, uppäten fisk/skaldjur)? b) materiella skador på odlingen som rovdjur åstadkommit?

Den ekonomiska förlusten för vattenbruksföretag orsakade av rovdjursangrepp var totalt 12,45 miljoner kronor, fördelat på 12,14 miljoner kronor i djurförluster och 0,31 miljoner kronor i materiella förluster (Figur 5 och 6). På grund av utform­ ningen av frågorna kan vi inte avgöra hur stora förluster som orsakas av varje enskild rovdjursart. Regnbågsodling och musselodling var överrepresenterade vad gäller djurförluster (Figur 5b). Musselodling hade i genomsnitt de största djurför­ lust­erna under 2014, värda 117 500 kr per anläggning medan kassodlingar i snitt har djurförluster värda 95 000 kr per anläggning. För materialförluster var regn­ bågs- och rödingodling överrepresenterade. Kassodlingar har de totalt sett största djur- och materialförlusterna (Figur 6b och c). En del svarande angav att den ekonomiska förlusten var svår eller omöjlig att beräkna.

Figur 5. Jämförelse av a) fördelningen av alla svenska vattenbruksanläggningar baserat på huvudsaklig odlingsart, b) fördelning av djurförluster under 2014 (totalt 12,14 miljoner kr) i vattenbruksanläggningar baserat på huvudsaklig odlingsart och c) fördelning av material­ förluster under 2014 (totalt 0,31 miljoner kr) i vattenbruksanläggningar baserat på huvud­ saklig odlingsart.

Figur 6. Jämförelse av a) fördelningen av alla svenska vattenbruksanläggningar baserat på huvudsaklig odlingstyp, b) fördelning av djurförluster under 2014 (totalt 12,14 miljoner kr) i vattenbruksanläggningar baserat på huvudsaklig odlingstyp och c) fördelning av material­ förluster under 2014 (totalt 0,31 miljoner kr) i vattenbruksanläggningar baserat på huvud­ saklig odlingstyp.

9

4 Diskussion Det har såvitt vi känner till inte gjorts någon tidigare studie av rovdjursskador inom vattenbruket i Sverige. Svarsfrekvensen i den här undersökningen är mycket god, vilket vi tolkar som att problematiken med rovdjur är något som vattenbruks­ företagen gärna ser uppmärksammas.

4.1 Antal angrepp En stor majoritet (77%) av vattenbruksanläggningarna hade rovdjursangrepp under 2014. Majoriteten av svenskt vattenbruk bedrivs i öppna odlingssystem i direktkontakt med den omgivande miljön så som kassodling, dammodling och musselodling. Odlingarnas öppna karaktär gör dem relativt lättillgängliga för rovdjur och ansamlingen av fisk, kräftor eller musslor attraherar djur som kan livnära sig på dessa. Odlingar inomhus på land har generellt inte haft några problem med rovdjur. I en norsk enkät till fiskodlingar i Nord-Trøndelag som genomfördes 19996 hade 96% av matfisk- och 86% av sättfiskanläggningarna haft skador på grund av rovdjur under åren 1997–1999. I en norsk rapport från 20077 som hänvisar till enkätstudien från 1999 anser författarna att resultaten vad gäller rovdjur fortfarande var aktuella 2007.

Vid analysen av svaren antog SCB att man på odlingsanläggningen oftast lätt kan avgöra om man har haft rovdjursangrepp en viss dag eller inte, men att det i många fall kan vara svårt att veta hur många angrepp man har haft samma dag.

Därför satte SCB ett max på 365 angrepp per anläggning, vilket kan underskatta det verkliga antalet angrepp. Frågan var inte formulerad på detta sätt på fråge­ formuläret och det framgick inte heller där att frågan skulle tolkas på detta sätt. En underskattning sker om man har fler än 365 angrepp per år. Eftersom odlingsan­ lägg­ningarna vanligen inte för journal över rovdjursangrepp kan det vara svårt för dem att uppskatta omfattningen av angreppen i efterhand, oavsett om det rör sig om antalet angrepp eller antalet dagar med angrepp. De angrepp som sker på natten eller under vatten kan vara extra svåra att upptäcka omedelbart.

Med detta i åtanke (max 365 angrepp per år) visar undersökningen att varje anlägg­ ning i genomsnitt hade 151 rovdjursangrepp under 2014. Vissa anlägg­ningar hade dock betydligt fler angrepp än så. En anläggning svarade t.ex. att de uppskattade antalet angrepp under 2014 till 4 000 stycken. Andra uppgiftslämnare gjorde andra tolkningar av frågan. Kommentaren i frisvarsrutan till ett svar lyder: ”Angav an­grepp vid 1 tillfälle, men det rörde sig om en period på fyra veckor. Dagligen observerades kräftdelar (klor och ben) på dammvallen”. Här har alltså dagliga angrepp i upp till 28 dagar angetts som 1 angrepp. Vi kan konstatera att många vattenbruksanläggningar har väldigt frekventa besök av rovdjur och skade­djur, i många fall dagligen under vissa delar av året. De allra flesta anläggningar upplever att angreppen har varit lika många eller blivit fler under perioden 2010–2014.

I den här undersökningen har inte svaren kunnat kopplas till uppgifter om odlingens storlek, så vi vet inte säkert om antalet angrepp är större i större odlingar än i mindre. Enkäten ställde inte frågor om hur många angrepp man hade av respektive rovdjursart, men det hade varit intressant att undersöka även detta.

10

4.2 Rovdjursarter Rovdjur och skadedjur som angriper vattenbruksanläggningar orsakar direkta skador på material och förlust av fisk, kräftdjur eller musslor som de äter.

Dessutom orsakar de ofta indirekta skador genom t.ex. stresspåverkan eller skador på vattenbruksdjuren som kan leda till sämre tillväxt och ökad mottaglighet för sjukdomar.

Under 2014 hade de svarande anläggningarna problem med 26 olika rovdjurseller skadedjursarter. Det är främst däggdjur och fåglar som orsakar problem i fisk- och kräftodlingarna. Det rovdjur som ställer till störst problem är minken (Figur 7). Minken är delvis vattenlevande och förekommer i både sött och salt vatten. En odlare skriver att minken inte lika gärna simmar till odlingen sedan de placerat odlingen längre från land Andra däggdjur på problemlistan är utter, räv, säl, vattensork, vildsvin, iller, grävling och bäver. Utter var det näst vanligaste däggdjuret som man har angrepp av. En odlare skrev: ”Mink och utter tar nya vägar in i odlingen när vi försöker täppa till. Eftersom de samlar förråd så ställer de till stora skador” och en annan: ”2012 och 2013 tog uttrar nästan hälften av utsatt fisk… vi förlorade fisk för minst 25 000. 3 uttrar var synliga under den perioden.”

Vissa djur skadar inte odlingen genom att angripa det man odlar, utan ställer till med andra problem. I frisvaren kan man till exempel läsa att grävling har tagit sig in i foderlokalen på en anläggning och att en annan har problem med att bävrar gräver i jordvallarna runt dammodlingen och även bygger dammar i kanalerna. I havsbaserade fiskodlingar (kassodlingar) är sälen det rovdjur som orsakar mest problem, följt av häger. En odlare skriver till exempel att ”Sälen pressar ihop kassarna och biter, river och stressar ihjäl fisken”.

Figur 7. De två vanligaste rovdjursarterna i svenskt vattenbruk är mink och häger.

Foto: Lotta Berg, SLU.

Tillsammans utgör olika fågelarter de allra vanligaste rovdjuren. Enligt den här studien var hägern den fågelart (Figur 7) som oftast angrep vattenbruksanlägg­ ningar och den var, näst efter minken, det rovdjur som angrep flest anläggningar.

Fiskgjuse, skarv och måsfåglar orsakar också problem för fisk- och kräftdjurs­

11

odlare. Andra fåglar som ställer till med problem är örn, ormvråk, glada, gräsand, storskrake, småskrake, kråka, kaja och korp. Ett par kommentarer från frisvaren lyder: ”Hägern kommer morgon och kväll var dag under sommaren”, ”Skarven kommer från och till men då kan de vara 10–15 st”.

I musselodlingar är ejdern det allra största problemet (Figur 8), men man har också problem med flera ryggradslösa djur så som sjöstjärna och sjöborre. Av dessa orsakar sjöstjärna problem genom att de äter både unga och vuxna musslor, medan sjöborrar framförallt kan äta de riktigt unga musslorna. En musselanlägg­ ning skrev följande kommentar: ”2010 angreps odlingen av ejder […] Ca 90–95% av odlingen försvann. En förlust på 450 000 kr”

Figur 8. Musselodling (i detta fall med metoden långlina) angrips i första hand av ejder.

Foto: Malin Skog.

I den norska enkät till fiskodlingar i Nord-Trøndelag som genomfördes 19995 var häger, säl, utter, mink och skarv de vanligaste rovdjuren som dödade eller skadade fisk. Skador på material uppstod främst vid angrepp av säl, utter och mink. Pro­ blem med säl blev vanligare ju längre ut i kustbandet man kom. Utter, skarv och häger orsakade de största problemen för matfiskanläggningarna till havs, medan mink, utter och häger orsakade störst problem för sättfiskanläggningar i dammar.

Skarv var på dagliga besök hos nästan hälften (47%) av de norska matfiskanlägg­ ningarna och utter gjorde dagliga besök hos 43% av dem. Utter och häger ansågs av sättfiskodlarna vara ökande problem.

När de svenska vattenbruksanläggningarna ska rangordna de rovdjursarter som orsakar störst skada rankas häger, ejder och mink högst. Ejder orsakar främst problem vid musselodlingar. Trots få ejderangrepp, se Figur 3, kan den ekonomiska skadan bli stor. Det finns inte alltid en korrelation mellan antalet angrepp och omfattningen av skadan. Det kan ha flera olika orsaker. En och samma anläggning kan bli angripen flera gånger under samma dag, både av flera olika rovdjursarter, av flera individer av samma art och av samma rovdjursindivid.

Den här undersökningen har inte kunnat fånga upp detta. Vissa rovdjur kan också tänkas göra större skada vid ett enda angrepp än andra, både genom direkt konsumtion av fisk, kräftor eller musslor, men också indirekt genom att t.ex. stressa fisken i odlingen. Det kan också tänkas att vattenbruksföretagen riskerar att överskatta skadan från vissa rovdjursarter och underskatta skadan från andra arter.

12

4.3 Åtgärder Inom vattenbruket är det många olika typer av vilt som kan orsaka problem och det finns även skillnader mellan olika typer av odling, olika odlingsarter och olika delar av landet. Av samma anledningar finns det många olika sätt att arbeta före­byggande och försöka begränsa rovdjursskadorna. De allra flesta vattenbruksan­lägg­ningar har vidtagit en eller flera åtgärder för att försöka begränsa rovdjurs­­­an­greppen och de allra flesta upplevde att dessa åtgärder hjälpte i någon utsträck­ning. Vissa av de odlingar som inte hade vidtagit några åtgärder är land­ baserade inomhusanlägg­ningar och har av den anledningen vanligtvis inte problem med rovdjur. Åtgärderna medför stora kostnader för företagen. Totalt har de svenska vatten­ bruksföretagen spenderat närmare 2 miljoner kronor i genomsnitt per år på att försöka begränsa rovdjursangrepp under perioden 2010–2014. Genomsnittliga åtgärdskostnader för musselodlingar och kassodlingar, som är de anläggningar som har högst kostnad för förebyggande åtgärder, hamnar på runt 80 000 kr per anläggning för femårsperioden 2010–2014. Kostnaderna kan vara ekonomiskt kännbara för dessa typer av vattenbruksanläggningar. Om man lägger till kostnaderna för djur- och materialförluster (se nedan under Ekonomi) blir den totala kostnaden för varje enskilt företag mycket hög. I vissa fall är åtgärderna också väldigt arbetskrävande. ”Det kommer nya rovdjur varje år vilket kostar mycket tid”. Många odlare upplever att åtgärderna ger en viss effekt men att de inte räcker för att minska problemen med rovdjur. En odlare skrev till exempel i frisvarstexten ”Åtgärderna räcker inte till för att skadegörelsen ska upphöra”.

Det finns goda exempel på litteratur om hur man kan förebygga eller begränsa rovdjursangrepp på vattenbruk. Flera Nordamerikanska rapporter tar upp olika typer av förebyggande åtgärder och delar in dem på ungefär samma sätt891011: 1 Barriärer som begränsar åtkomsten till odlingen (nät, linor, staket, eltråd mm) 2 Skrämselanordningar (ljud, ljus, bulvaner, manuell bevakning, vattensprutor, radiostyrda flygplan eller båtar, katt/hund, mm) Flera av dessa rapporter påpekar att visuella skrämmare av typen fågelskrämmor eller bulvaner måste flyttas ofta för att inte tappa effekt.

3 Placering, design och konstruktion (odlingens läge, dammarnas djup, utfodringsmetoder, hur och när man sätter in fisk, mängd fisk, begränsa sittplatser för fåglar, mm) 4 Fångst och jakt (förflyttning eller avlivning) I de svenska vattenbruksanläggningarna finns exempel på samtliga av dessa åtgärdskategorier men med vissa skillnader beroende på vilka rovdjursarter man vill skydda sig mot. Mot fåglar använder man exempelvis nät, plastlinor, tak, lock och plastband för att begränsa tillgängligheten till odlingen (Figur 9), och man försöker även skrämma fåglarna på olika sätt. Det är dock inte alltid detta hjälper helt mot angreppen, vilket vi kan se i frisvaren: ”Hägern kan stå på näten och tynga ned, gungar nätet för att komma åt fisken!”. I musselodling är den mest effektiva åtgärden mot ejdrar bevakning av anläggningarna med båt, i vissa fall kombinerat med skrämskott, under den tid på året (januari-maj) när ejdrarna är mest aktiva. Detta är mycket tids- och resurskrävande och relativt ineffektivt då det är omöjligt att vara överallt hela tiden.

13

Figur 9. Till vänster bassänger och till höger kassodling, båda med nät mot fågelangrepp.

Fotograf: Malin Skog.

Mot mink och utter använder vattenbruksanläggningarna i undersökningen till exempel fällor och förflyttning av rovdjuren samt olika typer av stängsel och eltrådar för att förhindra åtkomst. En odlare påpekar att det är noga att stängslen sluter tätt mot marken och att man förstärker med sten eller markplåt så djuren inte kan gräva sig under stängslet. En annan skriver att ”Elstängsel funkar ej vintertid”.

I havsbaserade fiskodlingar är sälangrepp det vanligaste. Dessa försöker man åtgärda genom förstärkta nät eller andra kraftfullare material och extra nät utanför kassarna. Man använder sig också av skrämselanordningar mot säl, som inte alltid är effektiva. En odlare skriver ”Säl är i princip omöjligt att skydda sig mot” och en annan ”Sälskydd kräver tunga lyft”. Det vanligaste sättet att försöka skrämma sälar bort från redskap är med hjälp av ljud. Ofta är den första effekten god, sälarna håller sig undan. Men den positiva effekten avtar ofta över tid och kan ibland till och med bli den motsatta – sälarna förknippar ljudet med mat och lockas till platsen12. Fortsatt forskning pågår kring sälsäkra fiskeredskap och till viss del kan erfarenheter från denna forskning, till exempel när det gäller ”sälskrämmor”, även komma till nytta för vattenbruket.

Jakt på vissa rovdjur förekommer också som åtgärd och många vattenbrukare vittnar i frisvaren om att de skulle vilja få lov att använda skyddsjakt i större utsträckning: ”Det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt när man har provat med allt annat”, ”Skulle behöva få skyddsjakt på hägern”, ”Antalet uttrar måste reduceras”, ”Skyddsjakt på säl bekostad av länsstyrelsen”.

När och hur man får jaga olika vilda djur regleras i jaktförordningen (1987:905).

Mink, som är en främmande art i Sverige, får man i stort sett jaga året runt. För t.ex. räv, grävling, vildsvin och bäver gäller jakttid under vissa tider på året. För gråsäl och knubbsäl beslutar Naturvårdsverket om en årsvis tilldelning av ett visst antal individer per län som får skjutas. För ejder, häger, skarv och utter kan man få tillstånd för skyddsjakt av länsstyrelsen.

4.4 Ekonomi Rovdjursangreppen leder till stora ekonomiska förluster för företagen. Tyvärr kan inte resultatet i undersökningen visa hur stora förluster som orsakas av varje enskild rovdjursart. Förlusten på totalt 12,45 miljoner kronor under 2014 är dock

14

väldigt hög jämfört med den redovisade vinsten för hela branschen som var 20,11 miljoner kronor och produktionsvärdet på 435,6 miljoner kr för samma år1314. Den största delen av förlusten är direkta djurförluster, det vill säga sådant som rov­ djuren äter upp. Musselodling är den odlingstyp som lider störst förluster per anläggning, följt av kassodling. Musselodlingar hade i genomsnitt de största djurförlusterna, värda 117 500 kr per anläggning medan kassodlingar i snitt har djurförluster värda 95 000 kr per anläggning. Som exempel var den sammanlagda vinsten för musselodlingsbranschen i Sverige under 2013 173 000 kr12 medan den här undersökningen visade att den totala förlusten för musselanläggningarna på grund av rovdjur under 2014 skattades till 3,2 miljoner kr.

Utöver de direkta förlusterna av djur som äts upp och material som förstörs och måste ersättas eller lagas tillkommer även indirekta förluster som exempelvis nedsatt produktion på grund av att djuren utsatts för stress vid rovdjursangreppen.

Vid angrepp av t.ex. säl på en nätkasse kan det bli stora materialskador vilket kan resultera i att oskadd fisk kan rymma innan skadan hinner åtgärdas. Det är osäkert i hur stor grad denna produktionsminskning har inkluderats av de svarande när de skattat sina ekonomiska förluster.

För många anläggningar har det varit svårt eller omöjligt att skatta förlusterna vilket gör att den beräknade totala förlusten inom näringen som anges i denna studie är osäker. Exempelvis anger många musselodlingsanläggningar att de kan uppskatta förlusten först när odlingen skördats och uttaget kan jämföras med det förväntade. En fiskodling skrev: ”Svårt att veta hur mycket fåglarna tar, de är ju där även nattetid på sommaren”. Den totala förlusten på grund av rovdjursangrepp kan alltså ha varit högre eller lägre än 12,45 miljoner kronor.

I en enkätstudie om matsvinn som Jordbruksverket har genomfört15 var rovdjur den enskilt största faktorn till svinn i svensk matfiskproduktion (regnbåge och röding). Anläggningarna ombads att fylla i andelen fisk som dött eller sorterats bort av olika anledningar genom hela produktionscykeln. Rovdjur kunde enligt den undersökningen orsaka en fiskförlust på upp till 80% av produktionen, men i genomsnitt var fiskförlusten hos de deltagande matfiskanläggningarna 9% av produktionen. Andra orsaker till svinn (sjukdomar, rymningar, yttre miljöfaktorer, m.m.) stod för betydligt lägre andel av fiskförlusten hos de svarande matfisk­ producenterna. Matsvinnsstudien ställde inga frågor om vilken rovdjursart som orsakade svinnet.

Det är svårt att veta i vilken grad rovdjursangrepp förhindrar en produktionsökning i svenska vattenbruk. Flera anläggningar vittnade i frisvaren om att de har minskat eller lagt ned sin verksamhet för att rovdjursangreppen leder till dålig lönsamhet och fler funderar på att lägga ned verksamheten om rovdjurssituationen inte ändras.

4.5 Ersättningar för rovdjursskador Vattenbrukare har inte samma möjlighet som yrkesfiskare, jordbrukare och rennäringen att få ersättning för skador som orsakas av vilda djur. Viltskadeför­ ordningen ger inte heller vattenbrukare möjlighet till bidrag för att skydda sin egendom mot viltskador genom förebyggande åtgärder.

Yrkesfiskare som fått sälskador på fiskeredskap och fångst kan få ersättning.

15

Havs- och vattenmyndigheten och tidigare Fiskeriverket har via länsstyrelserna i medeltal betalat ut sälskadeersättning motsvarande ungefär 18 miljoner kronor årligen mellan 2006–2014. Detta beräknas motsvara ungefär hälften av värdet av den förlorade fångsten, även om det finns osäkerheter i skattningen16. Ersätt­ ning­ens storlek utgår från en beräkning av rapporterade sälskador från fiskarnas loggböcker samt det infiskade värdet, det vill säga hur stor del av länets fiskevärde som är skadedrabbat. Utöver ersättningar för rovdjursskador till yrkesfiskare finns en arbetsgrupp som arbetar med frågan för att minska effekterna av sälar på yrkesfisket. Gruppen består av både centrala och regionala myndigheter, universitet och fiskerinäringsrepresentanter.

För jordbruket beviljade enligt viltskadestatistiken för 2013 länsstyrelserna bidrag för skadeförebyggande åtgärder om 14,8 miljoner kr för tamdjur (utom ren) och 1,5 miljoner kr för grödor15. Dessa bidrag har finansierats med både Viltskadean­ slaget och genom Landsbygdsprogrammet. Under 2013 betalades även ersätt­ ningar för uppkomna skador på tamdjur (utom ren) på 2,4 miljoner kr och 2,3 miljoner kr för skador på gröda17. Vildsvinsskador i jordbruket ersätts dock inte.

Vildsvin beräknades orsaka skador i jordbruket för 17,3 miljoner kr bara i Sörmlands län under 2010. Små gårdar hade högre skördeförlust och totala kostnader för vildsvinsskador jämfört med stora gårdar. Vildsvinen skadar både vall, spannmål, ärtor, bönor och potatis18.

Rennäringen (samebyarna) ersätts för dokumenterad förekomst av järv, lo och varg och antalet föryngringar inom varje art i renskötselområdet. T.ex. ersätts en vargföryngring med 500 000 kr och tillfällig förekomst av järv eller lo med 35 000 kr. Länsstyrelsens samlade bedömning är att rovdjursförlusterna ligger på ca 30–50%. De rovdjur som orsakar störst problem för rennäringen är varg, lo.

Järv, björn och kungsörn19.

Vattenbrukare i vår enkät anser att även de borde kunna få ersättning för rovdjurs­ skador: ”Att fiskodling som enda näring inte berättigar till rovdjursersättning och stöd till förebyggande åtgärder måste anses vara diskriminerande”, ”Yrkesfisket får ersättning för sälskador, varför inte vattenbruket? Samma jäkla sälar. Om inget görs kommer vi att lägga ned odlingen, går inte att driva med dessa förluster”.

I Havs- och fiskeriprogrammet som öppnade i november 2015 finns det dock möjlighet för vattenbrukare att söka stöd för investeringar som ska skydda odlingarna mot rovdjur. Även under stödperioden 2007–2013 fanns det ett investeringsstöd med syfte att förhindra rymningar och för skydd mot rovdjur. En vattenbrukare föreslog att det bör finnas bidrag eller lån för att ställa om till att odla fisk i bassänger på land istället för i kassodling. Det finns inte något sådant omställningsbidrag men man kan söka investeringsstöd för en omställning av verksamheten i Havs- och fiskeriprogrammet. Alla investeringsstöd administreras av Länsstyrelsen i det län där odlingen ligger.

16

5 Slutsatser Den här undersökningen hade mycket god svarsfrekvens, men enkäten kan för­ bättras för att ge större säkerhet i resultaten. Det är tydligt att många rovdjur an­griper anläggningarna frekvent. Många vattenbruksanläggningar utsätts för dagliga rovdjursangrepp under vissa tider på året. Det är dock svårt att dra några slutsatser om antalet angrepp och frågan om antal angrepp skulle behöva om­formuleras och förtydligas så att denna siffra blir mer tillförlitlig. Det vore även intres­sant att undersöka antalet angrepp per rovdjursart och skattad förlust per rov­djurs­­art. Ökad tillförlitlighet kan sannolikt uppnås genom att vatten­ bruksföre­tagare kontaktas i god tid om den tänkta enkätstudien för att kunna journalföra rovdjursangreppen på ett bättre sätt.

De öppna systemen som är vanligast inom svenskt vattenbruk är mycket utsatta för rovdjursangrepp. Den främsta kostnaden vid rovdjursangrepp är de direkta och indirekta skador som rovdjuren orsakar genom att äta upp och skada de djur man producerar och orsaka nedsatt tillväxt och därmed produktion till följd av t.ex. stress.

Det är många olika arter av rovdjur och skadedjur som ställer till problem för vattenbruksanläggningarna och vissa orsakar större skador än andra. Åtgärderna för att skydda sig mot angreppen behöver anpassas efter vilken eller vilka rovdjurs­arter man har problem med. Det förebyggande arbetet är ofta tidskrävande och kostsamt och inte alltid effektivt. Musselodlingar och kassodlingar har högst förluster per anläggning och också högst åtgärdskostnader per anläggning. Skade­ förebyggande åtgärder kostar vattenbruket i genomsnitt ca 2 miljoner kronor per år medan de totala kostnaderna till följd av rovdjursangrepp uppgår till hela 12,45 miljoner kr. Ett intensifierat förebyggande arbete skulle kunna bidra till att öka lönsamheten i sektorn.

Vattenbruksföretagen arbetar redan idag mycket med förebyggande åtgärder för att minska produktionsbortfallet genom rovdjursangrepp och prövar olika metoder för att komma tillrätta med problemen. För att öka åtgärdseffektiviteten finns det sannolikt behov av fortsatt metodutveckling och det är möjligt att lärdomar kan dras genom ett erfarenhetsutbyte med andra branscher, t.ex. yrkesfiske och jord­ bruk, både nationellt och internationellt.

Vattenbruk innebär i likhet med annan primärproduktion, till exempel inom jord­ bruk och fiske, en ansamling av födoresurser som kan locka rovdjur. Däremot kan inte vattenbruksföretag få ersättning till följd av rovdjursskador, medan exempelvis yrkesfisket får ersättning för sälskador och jordbruket får ersättning för skador på tamdjur och gröda. Det bör diskuteras om även vattenbruket borde omfattas av liknande ersättningar.

Flera vattenbrukare i den här undersökningen skriver att de minskat eller lagt ned sin verksamhet på grund av att rovdjursangrepp gör den olönsam. Rovdjursan­ grepp är den enskilt största faktorn för svinn i produktionen inom vattenbruks­ sektorn och om dessa förluster kan reduceras skulle lönsamheten inom sektorn kunna öka markant och branschen skulle sannolikt lättare växa. En ökad lön­ samhet förbättrar förutsättningarna för investeringar och utveckling av verksam­ heten. Rovdjursangrepp är därför ett av flera hinder för tillväxt inom svenskt vattenbruk.

17

6 Referenser 1 Jordbruksverket, 2012. Svenskt vattenbruk – en grön näring på blå åkrar,

Strategi 2012–2020, rapportnummer OVR257 2 Jordbruksverket, 2015. Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk, Konkretisering av Strategi 2012–2020, rapportnummer RA 15:1 3 SCB och Jordbruksverket, 2015. Vattenbruk 2014. Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden, JO 60 SM 1501, 4 European Medicines Agency, 2014. Sales of veterinary antimicrobial agents in 26 EU/EEA countries in 2012.

5 Centrala vattenbruksregistret (CVR), Jordbruksverket 2014 6 Johansen, R & Eliassen, R. 1999. Viltskader i fiskeoppdrett. Fylkesrapport for Nord-Trøndelag. Nordlandsforskning nr 6/99. ISBN: 82-7321-377-3.

7 Fiskeridirektoratet, 2007. Smoltoffensiven 2007. Rapport fra arbeidsgruppen.

8 University of Nebraska-Lincoln, 1997. Bird predation and its control at aquaculture facilities in the Notheastern United States. USDA-APHIS Fact sheets on wildlife damage management. Paper 33.

9 Curtis, K.S., Pitt, W. C. & Conover, M. R. 1996. Overview of techniques for reducing bird predation at aquaculture facilities. Jack H. Berryman Institute for wildlife damage management and International association of fish and wildlife agencies.

10 Agri-facts, 1999. Predator damage control in cultured fish. Practical information for Alberta’s agriculture industry. Alberta agriculture, food and rural development, Agdex 485/685-1.

11 Bevan, D. J., Chandroo, K, P. & Moccia, R. D. 2002. Predator control in commercial aquaculture in Canada. University of Guelph. AEC Order No. 02-001.

12 Sven Gunnar Lunneryd, SLU. Program sälar och fiske. Personlig kommunikation 2015-12-17.

13 Jordbruksverket, 2015. Opublicerad data från Jordbruksverkets nationella datainsamling för vattenbruk 2013 inom Datainsamlingsdirektivet (Data Collection Framework, DCF).

14 SCB och Jordbruksverket, 2014. Vattenbruk 2013. Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden, JO 60 SM 1401, 15 Jordbruksverket, 2015. Orsaker till svinn inom svenskt vattenbruk. Opublicerad rapport. Förstudie av enkätmetod finansierad av Nordiska ministerrådet.

16 Havs och vattenmyndigheten, 2014. Sälpopulationernas tillväxt och utbredning samt effekterna av sälskador i fisket. Dnr 1-14.

17 Viltskadecenter, 2014. Viltskadestatistik 2013. Skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda. Rapport från Viltskadecenter, SLU 2014-1.

18 Jordbruksverket, 2010. Vildsvin. Hur stora kostnader orsakar vildsvin inom jordbruket? Rapport 2010:26.

19 Länsstyrelsen Västerbotten, 2015-12-18. Vanliga frågor och svar om rennäringen. www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/Sv/naringsliv-och-foreningar/rennaring/ Rennaringen-i-Vasterbotten/

18

Bilaga 1. Enkät – Rovdjursangrepp inom

vattenbruket 2014 Bilaga 1 Rovdjursangrepp inom vattenbruket 2014 1.

Har ni haft några rovdjursangrepp på odlingen under 2014?

Med rovdjur avses här däggdjur, fåglar och annat.

Ja Nej

2.

Gå till fråga 2 Gå till fråga 5

a) Vilket/vilka rovdjur har odlingen haft angrepp av under 2014?

Markera alla rovdjur som angripit odlingen under 2014 (med X).

b) Om flera rovdjursarter förekommit, rangordna de TRE rovdjur som orsakat störst skada för odlingen under 2014?

1= störst skada, 2 näst störst skada, osv.

Säl

Säl

Mink

Mink

Utter

Utter

Räv

Räv

Skarv

Skarv

Häger

Häger

Fiskgjuse

Fiskgjuse

Örn

Örn

Ejder

Ejder

Mås/Trut

Mås/Trut

Sjöstjärna

Sjöstjärna

Annan, nämligen:

Annan

3.

Vid hur många tillfällen har ni haft rovdjursangrepp på odlingen under 2014? tillfällen

4.

Om ni gör en uppskattning, ungefär hur stor var er ekonomiska förlust (i kronor) under 2014 för ... a) ... djurförluster på grund av rovdjursangrepp (förrymd, skadad, uppäten fisk/skaldjur)? kronor b) ... materiella skador på odlingen som rovdjur åstadkommit? kronor

1

19

5.

Har rovdjursangrepp som drabbat odlingen under de senaste fem åren (2010-2014) ... Ökat i omfattning Minskat i omfattning Varit av samma omfattning Inga rovdjursangrepp har förekommit under åren 2010-2014 Endast något/några enstaka rovdjursangrepp har förekommit under åren 2010-1014

6.

Har ni under åren 2010-2014 vidtagit några åtgärder för att begränsa angrepp?

Ja

Gå till fråga 7

Nej, men har vidtagit åtgärder före 2010

Gå till fråga 10

Nej, har aldrig vidtagit några åtgärder 7.

Gå till fråga 10

Vilken/vilka åtgärder har ni under 2010- 2014 vidtagit för att begränsa rovdjursangrepp? ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________

8.

Ungefär hur stora har era totala kostnader (i kronor) varit för att försöka begränsa rovdjursangrepp under 2010-2014? kronor

9.

Upplever ni att åtgärderna har hjälpt?

Ja Nej

10.

Allmänna kommentarer: ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________

Tack för din medverkan!

2

20

Bilaga 2

Bilaga 2. Teknisk rapport

TEKNISK RAPPORT för undersökningen Rovdjursangrepp inom vattenbruk 2014

Inledning På uppdrag av Jordbruksverket genomförde Statistiska Centralbyrån, SCB, under 2015 undersökningen Rovdjursangrepp inom vattenbruket 2014 där man vill belysa just rovdjursangreppen på fiskodlingar av olika slag. Studien görs för första gången och Jordbruksverkets syfte med undersökningen är att främja en långsiktigt hållbar vattenbruksnäring.

Som ett led i detta arbete är Jordbruksverket intresserat av att ta reda på hur stort problem rovdjursangrepp är inom svenskt vattenbruk och hur stora kostnader angreppen förorsakar vattenbrukarna. Undersökningen avser år 2014 men ska även belysa utvecklingen av angrepp under perioden 2010 till och med 2014.

Undersökningen genomfördes som postenkät med en påminnelse.

Populationen utgjordes av samtliga aktiva vattenbruk i Sverige. Ramen utgjordes av 200 stycken vattenbruk vid tiden för undersökningens genomförande. Totalt besvarades 170 enkäter och resterande del klassas som bortfall, dvs. ett inflöde på 85 %.

Olle Funcke på lantbruksenheten på SCB har lett arbetet med under-­ sökningen medan Staffan Berge Holmbom på metodenheten MFOÖ har tagit fram tabellplan och utfört beräkningarna till tabellerna. På enkät-­ enheten sammanställde Linda Bergkvist materialet efter scanning.

Population och urval Målpopulationen, dvs. de objekt som man önskade dra slutsatser om, utgjordes i denna undersökning av vattenbruk som enligt senast till-­ gängliga information varit aktiva med produktionsverksamhet. En och samma ägare/uppgiftslämnare som har flera odlingar svarar för varje odling separat.

Urvalsramen i denna undersökning utgjordes av samtliga vattenbruk som undersöks i den årliga produktionsundersökningen av vattenbruk som görs på SCB. I produktionsundersökningen finns en uppgift om huruvida vattenbruket är aktivt eller inte. Ramen för produktionsundersökningen består i sin tur av samtliga odlingar, som av länsstyrelserna beviljats tillstånd att bedriva odling av fisk, kräftor, musslor m.m.

Då antalet vattenbruk i Sverige är så pass litet kunde man undersöka samtliga bruk, en så kallad totalundersökning. Någon stratifiering av ramen gjordes inte.

Inga vattenbruk har kodats som övertäckning, dvs. att de egentligen inte borde tillhört rampopulationen, men några undersökningsobjekt menar att de inte haft någon verksamhet under perioden.

21

Bilaga 2

Sekretess och utlämnande I missivet (introduktionsbrevet) kunde uppgiftslämnarna läsa om under-­ sökningens bakgrund och syfte samt om att undersökningen genomfördes i samarbete mellan Jordbruksverket och SCB. Missivet informerade också om att uppgifter hämtats från produktionsundersökningen av vattenbruk, att samtliga uppgifter är skyddade av sekretesslagen, att det är frivilligt att medverka samt att avidentifierade uppgifter kommer att levereras till Jordbruksverket.

För att skydda enskilda uppgiftslämnare har en viss osäkerhet tillförts resultaten i resultattabellerna. Läs mer om detta under avsnittet Tabeller nedan.

Variabler Frågorna i blanketterna har utformats i samråd mellan Jordbruksverket och SCB. Bland annat har SCB:s enhet för mätteknik medverkat vid blankettkonstruktionen. Grundläggande för bra kvalitet i en statistisk undersökning är kvaliteten på de data som samlas in. Det är viktigt att ställa bra och entydiga frågor. Oavsett vilken metod som används – postenkät, webbenkät eller intervju – måste arbetet med hur frågor formuleras och ställs samman utföras med stor kunskap och noggrannhet.

Postenkäten bestod av ett dubbelsidigt A4-­blad med totalt 10 frågor. Den viktigaste frågan gällde om det förekommit några rovdjursangrepp på odlingen under 2014 samt vilka djur som i så fall angripit odlingen.

Blanketten innehåller också ekonomiska data rörande kostnad för förlust av fisk och material samt kostnader för att försöka begränsa angreppen.

Se hela frågeblanketten i bilaga 1.

Förutom variabler som samlats in via blanketterna hämtades ett antal registervariabler från produktionsundersökningen. Dessa är odlingstyp (dammar, kassar etc.), art, vatten (havsvatten/sötvatten) och landsdel där odlingen finns. Variabeln art skall ses som den art som huvudsakligen produceras på odlingen, även om produktion av annan art kan förekomma.

Datainsamling Frågeblanketterna i huvudundersökningen sändes till urvalsobjekten via post. Via missivet ombads dessa besvara frågorna och återsända fråge-­ blanketten till SCB. Det första utskicket genomfördes den 26 januari.

Senare skickades en påminnelse med ny blankett den 29 februari till dem som inte besvarat enkäten.

Tabell 1 Beskrivning av inflödet av postenkäten i huvudundersökningen Antal Procent Efter första utsändning 125 63 Totalt antal svar

170

85 22

Bilaga 2

Bortfall Urval

30 200

15 100,0

Tabell 2 Beskrivning av antal objekt i ramen samt slutgiltigt inflöde fördelat likt tabellerna i tabellplanen

Odlingstyp Dammar

Totalt antal odlingar

67 76 29 27

57 65 25 23

95 7 27 34 36

81 6 23 29 31

52 148

44 126

106 35 59

90 30 50

200

170

Kassar Bassänger Musselodling Art Regnbåge Röding Musslor Kräfta Annan fisk

Vatten Hav Sötvatten

Landsdel Götaland Svealand Norrland Totalt

Inkomna svar

Bortfall Bortfallet består dels av objektbortfall, som innebär att frågeblanketten inte är besvarad alls, dels av partiellt bortfall, som innebär att vissa frågor på blanketten inte är besvarade. Objektbortfall kan bland annat bero på att uppgiftslämnaren inte är villig att delta i undersökningen, inte går att nå eller är förhindrad att medverka, t.ex. på grund av sjukdom. Om bortfall och svarande skiljer sig åt med avseende på undersökningsvariablerna, så kan skattningarna som grundar sig på enbart de svarande vara skeva.

Det är svårt att avgöra om förekomsten av rovdjursangrepp och benägen-­ heten att svara på undersökningen är sammankopplade. Eventuellt finns skäl att tro att om man inte haft angrepp så bryr man sig inte om att svara på enkäten och att resultaten av undersökningen i så fall skulle överskatta andelen rovdjursangrepp något. Effekterna av detta bör dock vara mycket små med tanke på det goda inflödet på 85 %.

Partiellt bortfall kan allmänt bero på att frågan är känslig eller svår att förstå eller att uppgiftslämnaren glömmer att besvara frågan. Till partiellt bortfall räknas även vissa dubbelmarkeringar och svar som inte kan tydas.

23

Bilaga 2

I somliga fall har uppgiftslämnare uttryckt svårigheter med att uppskatta kostnader för rovdjursangreppen vilket lett till partiellt bortfall på dessa frågor.

Databeredning Efter att blanketterna scannats in genomfördes en hel del databearbetning.

Antingen att en scannad uppgift behövt kontrolleras manuellt eller att uppgiften helt enkelt verkade orimlig och behövde korrigeras.

Exempelvis har frågan om vid hur många tillfällen man haft rovdjursangrepp tolkats lite olika så där har vissa korrigeringar gjorts så att inte uttabellerna blir skeva. Den tolkning SCB gjort av frågan är att man dagligen kan avgöra om man haft angrepp eller inte, men betydligt svårare att avgöra precis hur många angrepp man haft under dagen.

Således har man haft max 365 angrepp. Detta framgick dock inte av frågeställningen på blanketten.

Svarsdatafilerna kompletterades med registervariabler från produktions-­ undersökningen, dessutom har öppna text-­svar kodats manuellt i ett lämp-­ ligt antal kategorier. Vid kodning av text-­svar är målet generellt att ”klumpa ihop” tillräckligt många liknande svar till en kategori så att det är möjligt att göra en statistisk analys av svaren.

För att se hur de öppna svaren på frågorna 2, 7 och 10 har kodats, se appendix.

Viktberäkning och skattning För att kompensera för objektsbortfallet i undersökningen har en vikt tagits fram som används vid resultatframställningen. Vikten v beräknas som urvalets storlek n dividerat med antalet svarande m:

v = n / m

där urvalets storlek n i det här fallet är det samma som hela populationen N, dvs n=N (totalundersökning).

Genom att använda v då vi skattar totaler och andelar uttalar vi oss inte bara om de svarande utan om hela populationen. En skattning av totalen Yˆ fås av

Yˆ = ∑r vk y k

där vk = vikten för objekt k (alla vk har samma värde) och yk = variabelvärde för objekt k. Summering sker av de svarande (r).

För beräkning av skattningen för medelvärden används följande formel:

∑ vk y k Yˆ = r ∑r vk 24

Bilaga 2

Det partiella bortfallet har i största möjliga mån hanterats genom imputeringar. Detta för att få ett så komplett material som möjligt. Ofta är en manuell imputering ett bättre tillvägagångssätt än att korrigera det partiella bortfallet automatiskt med en vikt eller modell.

Skattningarna för tabellerna har tagits fram, enligt de formler som presen-­ terats ovan, med hjälp av SAS och variansprogrammet CLAN.

Tabeller Tabellerna som tagits fram följer i mångt och mycket de frågor som ställdes på blanketten. I tabellerna finns generellt en total eller andel per svarsalternativ men i samråd med Jordbruksverket har totalsiffran också brutits ner i Odlingstyp, Art, Vattentyp och Landsdel.

Även om undersökningen är en så kallad totalundersökning så är inte svaren i tabellerna helt och hållet sanna. Svarsbortfallet gör att en viss osäkerhet är kopplat till skattningarna. Några medelfel presenteras inte men man bör vara medveten om denna osäkerhet då man läser tabellerna.

Skattning av en total kan ha ett par procents standardavvikelse medan en finare uppdelning, som till exempel redovisning av en art, kan ha ungefär tio procent standardavvikelse.

En viss osäkerhet har tillförts frekvensskattningar där en enskild uppgiftslämnare riskerar att röjas. Ett visst ”brus” har i somliga fall tillförts skattningar av noll, ett eller två. På så sätt kan man inte med säkert säga att t.ex. en nolla är skattningen noll eller egentligen en etta eller tvåa. På samma sätt kan en etta eller tvåa justeras.

Att tänka på då man använder statistiken Då detta är en totalundersökning behöver man inte ta något urvalsfel i beaktande då man tolkar siffrorna. Dessutom är inflödet på 85 %, så även om bortfallet tillför viss osäkerhet till skattningarna så är inte det någon större felkälla. Den största felkällan är troligen mätfelet. Har uppgifts-­ lämnaren tolkat frågan på det sätt som frågekonstruktören avsett? Har uppgiftslämnaren möjlighet att göra uppskattningar av ekonomiska förluster och antalet rovdjursangrepp? Somliga svar tyder på svårigheter att svara på blanketten eller att man missförstått frågorna. Således bör man iakttaga viss försiktighet vid tolkning av svaren, framförallt de som bygger på uppskattningar.

I tabellrubriken framgår om siffrorna i tabellen avser ett antal eller en andel. Alla siffror är avrundade så att inga decimaler anges, något som kan leda till vissa avrundningsfel.

Appendix Kodning av de redovisningsgrupper som används i mikromaterialet:

Vatten=1 -­ havsvatten 25

Bilaga 2

Vatten=2 -­ sötvatten

Anlagg_kodad=1 -­ Dammar Anlagg_kodad=2 -­ Kassar Anlagg_kodad=3 -­ Bassäng Anlagg_kodad=4 -­ Musselodling

Art_kodad=1 -­ Regnbåge Art_kodad=2 -­ Lax Art_kodad=3 -­ Ål Art_kodad=4 -­ Röding Art_kodad=5 -­ Öring Art_kodad=6 -­ Musslor Art_kodad=7 -­ Kräfta Art_kodad=8 -­ Övrigt

Landsdel=1 -­ Götaland Landsdel=2 -­ Svealand Landsdel=3 -­ Norrland

Vid redovisning i tabellplanen har Lax, Ål och Öring slagits samman med Övrigt och bildat Annan Fisk. Detta för att anpassa antalet kategorier bättre efter hur många odlingar det faktiskt finns och för att minimera antalet sekretesskyddade celler.

Kodning av öppna svar i mikromaterialet:

Fråga 2a har en textfråga där uppgiftslämnaren (UL) kan ange Annan art.

Alla dessa har klumpats ihop till Annat i tabellplanen (Tab2). Följande arter har angetts: Gräsand, ormvråk, glada, storskrake, småskrake, kråka, kaja, korp, vattensork, gädda, vildsvin, iller, grävling, sjöborre och havstulpan.

Fråga 7 är en öppen textfråga där UL ska svara på vilka åtgärder som vidtagits. De olika åtgärderna har kodats kategoriskt i variablerna atgard_1, atgard_2 och atgard_3. Följande kodning gäller för samtliga av dessa variabler:

1 -­ Fällor 2 -­ Nät 3 -­ Manuell kontroll /bevakning 4 -­ Skyddsjakt 5 -­ Säl-­/Fågelskrämmor 6 -­ Larm 7 -­ Stängsel /Staket 8 -­ Övrigt

Fråga 10 är en öppen textfråga där UL har möjlighet att lämna en allmän kommentar. Kommentaren har kodats kategoriskt i variabeln Kommentar.

Följande kodning gäller:

1 -­ Verksamheten sker inomhus 26

Bilaga 2

2 -­ Åtgärder vidtagna före år 2010

3 -­ Ekonomisk förlust ej möjlig att ange 4 -­ Vattenbruket bör få ersättning för skador orsakade av rovdjur 5 -­ Det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt när allt annat provats 6 -­ Rovdjuren anledning till avveckling av odlingen.

I tabellplanen (Tab9) har alternativ 4 och 6 slagits ihop för att överhuvudtaget kunna redovisa siffror med tanke på sekretesskyddet.

27

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14 E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-16/4-SE • RA16:4

28