Folkhemmets Badpalats
Badhusen i Åkeshov (1959) Högdalen (1965) Västertorp (1971) och Vällingby (1972) är på många sätt idealiska exempel på hur folkhemsbyggandet under efterkrigsårtiondena nådde helt nya ambitionsnivåer. Trots att trångboddheten och bristen på badrum var stor hade badhusbyggandet stannat av i slutet av 1930-talet. När kriget till sist tog slut var behoven stora, vilket gjorde att regeringen Omslag: Västertorps simhall, (ritad av Curt Laudon). Denna sida: Maskinistens rum i Högdalens badhus. När sporthallarna byggdes hade de alla en heltidsanställd maskinist som underhöll och reparerade det avancerade uppvärmningssystemet. Arbetet har sedan länge försvunnit, men de gamla arbetsutrymmena finns fortfarande kvar. Därnere finns det ofta gott om minnen från 1960och 1970-talen.
1948 tillsatte Folkbadsutredningen för att på ett systematiskt sätt försöka lösa frågorna runt badbehoven och den bristande simkunnigheten. Situationen hade vid det laget blivit ännu mer akut på grund av den snabba industrialisering som Sverige befann sig mitt i. Reningsverken var fortfarande inte utbyggda, och kvaliteten på landets vattendrag försämrades snabbt. Utomhusbad blev under flera decennier förknippat med stora
hälsorisker.
varit starka under hela efterkrigstiden. På grund av
I början av 1950-talet kom sedan flera förslag
de omfattande bombningarna hade Västtyskland
från utredningen, som ledde fram till att skolorna
självklara skäl att nybygga många simhallar redan
fick ansvar för simundervisning och att beslut fat-
tidigt under 1950-talet, och den mest välkända av
tades om att gå in med ekonomiska stöd till byg-
dem uppfördes i Wuppertal. I namnet på den –
gandet av kommunala badhus. Beslutet utlöste en
Schwimmoper, som sedan dess går igen på flera
våg av badhusbyggande och mellan 1955-1980
ställen i Förbundsrepubliken- hör man till och
uppfördes inte mindre än 242 kommunala bad-
med symboliskt beröringen mellan scenkonsten
hus i landet. Kulmen nådde 1970 när närmast
och simhallarna. Under 1950- och 1960-talen kan
otroliga 37 nya badhus invigdes.
man se drag från den välkända hallen i Wupper-
Badhusen/sporthallarna hade den ovanliga
tal på många ställen även hos oss.
egenskapen att de kunde kombinera funktion-
I de flesta av Sveriges kommuner satsades det
alitet och nytta med monumentalitet, och har
mesta av de statliga pengarna på att konstruera
därför kommit att bli en av folkhemsideologins
stora nya och monumentala centralbadhus, som
mest synbara symboler. Prakten i de stora och
var dimensionerade för att minst klara av att ta
ofta mosaikklädda hallarna gav både en bild av framgång och jämlikhet, i motsats till de klasskillnader som hade dominerat de gamla sekelskiftesbaden. Exakt samtidigt hade också de tidigare hårt reglerade biografpriserna avreglerats, vilket släppte lös en liknande våg av praktfullt biografbyggande. Simhallarna och biopalatsen blev de två mest synliga exemplen på den blandekonomiska uppsving som präglade de tre gyllene efterkrigsdecennierna. Influenserna mellan Sverige och Tyskland har
Föregående uppslag: Åkeshovs simhall, även det ritat av Åke E. Lindqvist. Lindqvist var en mycket produktiv arkitekt, och han satte under 1950- och 1960-talet sin prägel på ett stort antal sporthallar och skolor i Sverige. Han skrev också under 1970-talet ett par handböcker om hur badhus kunde byggas och drivas på standardiserade sätt. Detta uppslag: Vällingby simhall, ritad av Helge Zimdal och Einar Lovén.
emot ett SM i simning eller simhopp samtidigt
byggda i en utpräglat funktionalistisk anda. Här
som prakten kunde synas i det nya tv-mediet. I
finns också utrymmen för all de sporter som
Stockholm skapade däremot själva stadsbyggan-
utövades av den unga befolkningen under Re-
det en annorlunda utmaning under 1950- och
kordåren. Det tränas fortfarande bordtennis,
60-talen. Staden innanför tullarna förlorade un-
handboll, basket, fäktning, tyngdlyftning och
der de här åren oavbrutet invånare, och den unga
brottning i olika delar av de hyperfunktionella
befolkningen fanns istället i den nya växande
sportanläggningarna.
förorterna.
Men några av dem har också drag av den
Hallarna som vi ser på bilderna är därför an-
tidens mest kända och största simhallar. Under
norlunda än de stora badinrättningar som bygg-
1950-talet var det inte bara användandet av glas
des i de centrala delarna av landets kommuner.
som dominerade som huvudkomponent i sim-
Här finns inga stora läktare, men däremot är de
hallsbyggandet. Utsmyckningarna var också generösa, och även om både de stora taklamporna och det mesta av Lasse Andreassons fantastiska
Föregående uppslag: Åkeshovs sim- och sporthall var den första förortsanläggningen som byggdes under 1950-talet, viket märks tydligt i den påkostade utformningen av huset, Tävlingen om utsmyckningen av simhallen var ett nytt inslag i efterkrigstidens offentliga byggande, och det storslagna i satsningen understryks av att det var den enda av hallarna som uppmärksammades med en egen artikel i branschtidskriften Arkitektur.
väggmålning är borta är likheterna mellan Åkeshov och den berömda anläggningen i Wuppertal knappast en tillfällighet. Framemot 1970- och 80-talen hårdnade konkurrensen om badgästerna. I slutet av 70-talet hade besöken på de svenska badhusen börjat falla, och behovet av förnyelse ledde till att svenska arkitekter och politiker åter tittade på vilka trender som fanns i framförallt Tyskland. Den mest epokgörande nya hallen hade den här gången
Detta uppslag. I källaren på Vällingby sporthall rostar skåpnycklarna sakta bort. Digital teknik har för länge sedan gjort dem överflödiga.
uppförts i Hamburg, där en simhall med våganläggning och annan nöjesinriktad utrustning in-
vigts redan vintern 1973. Den fick snabbt många
som akut, och året efter avsatte kommunfullmäk-
efterföljare och i Sverige började de nya famil-
tige en halv miljard för projektet. När arbetena
jeinriktade äventyrsbaden anläggas i allt snabbare
med Farsta var klara under 2012 visade det sig
takt under 1980- och 1990-talen. Badhusen är på
dock att kostnaderna blivit avsevärt högre än
alla sätt en spegel av det omgivande samhället,
beräknat, och att 230 miljoner kronor gått åt bara
och eftersom kapitalmarknaderna samtidigt ge-
till denna enda hall.
nomgick en kraftig avreglering, fick nu helt nya
Näst på tur står nu Åkeshov, men eftersom
driftsformer med privata aktörer sitt genombrott.
rivning och nybyggnad sannolikt är ett billigare
De nya trenderna syns inte minst i Västertorps
alternativ är utgången för flera av dessa åldrande
trivselorienterade 1980-tals delar som innehåller
hallar ytterst osäker. Kulturhistoriskt sett är de
både bubbelpool, takfresker i gips och stereoan-
däremot tveklöst en viktig del av den svenska eft-
läggning. Nuförtiden är den stängda avdelningen
erkrigstiden.
ett centrum för badhusets fuktskador, vilket gjort att större delen av utrustningen lämnats i konserverat skick därinne. För det är i det stadiet som många av efterkrigshallarna befinner sig idag. Decennier av oavbruten exponering mot vatten har på ett självklart sätt lett till tilltagande fuktproblem och runtom i Sverige har ett flertal hallar antingen rivits eller byggts om. Själv har jag åtskilliga gånger rest runt i landet och fotograferat sådana utdömda anläggningar. I Stockholm besiktigades hallarna i Farsta, Åkeshov, Vällingby och Västertorp under 2008 och 2009. Behovet av renoveringar bedömdes
Nästföljande uppslag: De vintage-betonade hantlarna i Västertorps sporthall fick mig att tänka på Arnold Schwarzeneggers klassiska bodybuilding-film Pumping Iron från 1977. Därefter: Startpallar i Högdalens badhus, ritat av Åke E Lindqvist. Sista uppslaget: Fäkthallen, Åkeshov.