11 minute read

MIN RESA JIREEL LAVIA PEREIRA

Här i Rågsveds centrum händer förstås många olagliga grejer, nu som då. Men redan som tonåring ville Jireel något annat. ”Jag ville göra något som jag kunde vara stolt över.”

Rapvärldens svärmorsdröm

Han tar hand om sina småsyskon, äter havregrynsgröt varje morgon och insåg tidigt att han inte vill hamna i trubbel. Pratar vi om seriefiguren Bamse? Nej, om hiphopstjärnan Jireel, uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. Efter att ha rest runt jorden är 22-åringen nu aktuell med sitt femte album.

text JOHN FALKIRK foto KARL NORDLUND

JIREEL LAVIA PEREIRA

ÅLDER: 22 år. FAMILJ: Mamma och nio syskon. BAKGRUND: Född i Angola och uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. GÖR: Rappare, aktuell med femte albumet Moty. Ska även lansera ett klädmärke som är inspirerat av afrikansk streetwear. UTMÄRKELSER: P3 Guld för årets artist 2018 och en grammis för bästa hiphop för albumet 18 år 2019.

Ända sedan Jireel var liten har han varit noga med att inte bli delaktig i något som inte passar honom.

»Jag har en papparoll till mina småsyskon och de ser upp till mig för det jag gör.«

Det är en ung killes dröm. Egen studio med P3 Guld-pris på väggen, över hundratusen följare på Instagram och stor lägenhet i centrala Stockholm. Men Jireel Lavia Pereira lever mer som en … 60-åring. – Kolla, min rutin ser ut så här. Jag går upp klockan sju och äter gröt. Med drottningsylt, det är viktigt. Klockan nio går jag till gymmet och tränar. – Efter det äter jag lunch på ett ställe där jag bor, ofta pannbiff med potatis. Sedan åker jag till studion och är där till åtta på kvällen, och sedan hem igen. Jag orkar inte jobba till så sent längre.

Pensionärsvanorna till trots är det en av landets unga hiphopsensationer som tar emot i sin studio, högst upp i en gammal industrilokal på Kungsholmen.

En majsol skiner genom ett oputsat fönster, Jireel börjar intervjun med att beställa mat via en app. – Jag tog något nytt, yakiniku.

Vid 22 års ålder har Jireel hunnit med mycket. Han tog Sverige med storm när han släppte debutskivan Jettad 2017, efter att ha blivit upptäckt på ett musikkollo som 15-åring. Soundet var nytt, med dansanta beats och smörsång med autotune, och texterna hade en lättare ton än den dominerande gangsterrappen. Låtarna handlade om fest, framgång och tjejer. Året därpå utsågs han till årets artist på P3 Guld. Jettad följdes av albumet 18, lagom till hans 18-årsdag, med sommardängan Força och en efterföljande Sverigeturné.

På den vägen har det fortsatt. Han har samarbetat med artister som Lamix och Miriam Bryant, framträtt på slutsålda konserter och fått många miljoner lyssningar på Spotify. Blixtkarriären har uppmärksammats i reportage och en dokumentär på SVT.

Men 2020 saktade allt ner. Spelningarna ställdes in, och Jireel fick ett nytt perspektiv på tillvaron när hans pappa gick bort i covid-19. Förlusten resulterade i hans fjärde och mörkaste album hittills, 1953.

– Jag hade skapat ett album före 1953, som skulle komma ut då. Men när pappa gick bort kändes det inte helt rätt. Så jag skrotade ett helt album. – Det enda jag kunde tänka på var honom och min familj.

JIREEL ÄR FÖDD i Angola, har nio syskon och växte upp i Stockholmsförorten Rågsved. Mamma arbetade på förskola och var hans stora hjälte. – Mamma var sångare när hon var yngre, så det har alltid varit musik i vårt hem. När hon lagade mat var det fullt ”blastad” musik i köket. Jag kunde tycka att det var skitjobbigt som liten, för det var allt man hörde.

Hans far, en chef på tunnelbaneoperatören MTR, var frånvarande. På 1953 rappar Jireel om en äldre man med alkoholproblem, som kommer och går i hans liv. – Även om vi bodde under samma tak, så hade vi ingen relation. Som en människa som bor hos dig. Det var inte riktigt att vi hängde ihop, att vi kunde ha konversationer.

Jireel i trappan utanför hans gamla studio i Rågsved, där han började producera sina första egna låtar i tonåren.

Vad tyckte han om att du blivit en framgångsrik artist?

– Ingenting. Det var inget vi pratade om.

Jag tänker att han borde ha blivit stolt.

– Jag tror att pappa hade mycket stolthet själv. Så, ibland, fast han kanske kände vissa grejer, så sade han det inte. Han visade det inte. Så vi hann aldrig prata fullt ut om min karriär.

Vad har du för relation till syskonen?

– Jag har som en papparoll till mina småsyskon. Jag tar ofta hand om dem och hjälper mamma. De ser mycket upp till mig för det jag gör, när jag ska hämta dem har de samlat hela skolan!

EFTER ALBUMET 1953drabbades Jireel av post production blues, och kunde inte skriva någonting. – Det kändes skönt när den släpptes, för jag fick ut mycket jag hade inom mig. Men eftersom jag fick ut så mycket var jag tom efter. Jag hade ingen inspiration eller ork för att skapa ny musik.

Under tonåren var lösningen att hålla sig sysselsatt och för Jireel blev det mycket sport. Tennis, boxning, basket, fotboll – allt för att hålla sig borta från att hänga i centrum.

»I alla branscher väljer man hur man vill bygga sin image, tror jag.«

Så han gjorde som många andra 21-åringar. Han började resa. Till Nigeria, Gambia, Colombia, Grekland, Frankrike och Dubai. – Jag har startat ett musikbolag, med ett team som är mina barndomsvänner, som alla fått egna positioner. Så det är vi som har varit och rest och dragit i producenter i hela världen.

I Medellín i Colombia jobbade de med reggaetonstjärnan J Balvins team. – Colombia var nog det bästa landet jag har varit i. Innan jag åkte dit sade folk ”du måste vara försiktig, det kan vara farligt”. Men jag var där en månad och ville inte åka hem. Människorna var så sköna.

Nigeria gjorde också ett stort intryck. – Det är ett fattigt land. Men det som var så nice var att alla, oavsett deras omständigheter, var superglada. Ett jättepositivt folk.

Rapvärldens favoritdestination, konsumtionsmeckat Dubai, föll honom däremot inte i smaken. – Det har ingen charm. Allt är så tillgjort. Jag klarade en vecka i Dubai, sedan kände jag att jag måste därifrån.

Att rappa om gangsterliv kan vara en genväg till att låta häftig, menar Jireel. En del tror att det är så man gör som rapartist. Vilket gör att många får fel bild av det.

»Grejen med mig är att jag alltid varit ung och gammal på samma gång, som att min hjärna är äldre än jag.«

Jireel beskriver sin egen musik som väldigt blandad, men har kommit på att det som funkar för honom är att kunna pendla mellan det melodiska och ”rappiga”.

Men många rappar om Dubai.

– Jag tror att folk rappar om Dubai för att det är ett high life-ställe. Alla som åker dit har pengar, bla, bla, hela det snacket. Men jag håller inte med.

Jireel och hans vänner var borta i ett drygt halvår. Hans femte album Moty (som i ”Man of the year”) skapades till stora delar under världsturen.

Även skivan är uppbyggd som en resa. Den tar avstamp i introspektionen på 1953. Första låten har ett mörkt drill beat, och texten handlar om en familj i social misär.

Sedan stiger stämningen. Låt nummer två, Topp idag, ligger närmare spoken word: Jireel rappar off beat på ett sätt som påminner om Yasin, med referenser till Greta Thunberg och Teslabilar.

Halvvägs in på plattan är vi på ett soldränkt Santorini i Grekland, och sista låten Winner är en pumpig danshit som gjorts ihop med rapparen A36.

Hur skulle du själv beskriva din musik?

– Den är väldigt blandad. Jag tror att jag kommit på något som funkar bra för mig, att kunna pendla mellan det melodiska och ”rappiga”.

När Jireel fick frågan om var han ville bli fotograferad var svaret självklart: Hagsätra och Rågsved, hemtrakterna.

Uppväxten kantades av bus, men han hade pli på sig själv. – Det hände ju att ungar gjorde olagliga grejer. Hängde i centrum. Det var sådant som mamma ogillade väldigt starkt. Jag själv har alltid haft en tanke om att det inte är det jag vill göra. Jag vill göra något som jag kan vara stolt över.

Lösningen blev att hålla sig sysselsatt. – När jag var ung sportade jag mycket. Jag gjorde nästan allt: tennis, boxning, basket, fotboll, simning. Jag var överallt bara för att hålla mig borta och inte hänga i centrum. Det är enkelt i den åldern att falla för grupptryck.

Det låter klokt för en tonåring.

– Grejen med mig är att jag alltid varit ung och gammal på samma gång. Som att min hjärna är äldre än jag. När jag var 13 sade jag att jag aldrig ska göra dumheter när jag är 15, för då blir jag byxmyndig och kan få en lvu (lagen om vård av unga) och hamna hos soc.

När han var 11 år satte hans mamma honom i en kyrkokör i Södermalmskyrkan. Det blev hans väg in i musiken. Snart började han producera egna låtar i en studio i Rågsved. – Man kunde skriva upp sig, så att den som bokar först får ha studion. Jag var alltid där 30 minuter innan listan sattes upp, bara för att vara först. Sedan var jag där hela dagen.

Genom sin karriär har Jireel stuckit ut med sin positiva attityd. Han har varit den schysta rapparen. Utöver en del referenser till marijuana skiner kriminaliteten med sin frånvaro. – I alla branscher väljer man hur man vill bygga sin image, tror jag. Sedan jag var liten har jag inte velat vara delaktig i något som inte passar mig, och jag tror att jag även tagit in det i min musik. – Vi har alla gått igenom tuffa grejer. Jag väljer att skriva det på ett sätt som alla förstår, men som inte måste låta lika hotfullt eller rått.

ATT RAPPA OM ett gangsterliv kan vara en genväg till att låta häftig, uppfattar han. – De lyssnar på andra gangsterrappare, och tror att det är så man gör om man är rapartist. Så många får fel bild av det. De lägger sig i skit som de inte kan backa.

Jireel har länge tagit en vuxen roll i familjen, han hjälper sin mamma och ser efter sina åtta småsyskon.

JIREELS STATIONER

2000. Föddes i Angola. 2012. Började göra musik i en studio i Rågsved. 2014. Vinner en musiktävling med hiphopgruppen Medina. 2015. Debuterar som artist med låten Här och nu. 2017. Första turnén och första albumet, Jettad.

»Vi har alla gått igenom tuffa grejer, jag väljer att skriva det på ett sätt som alla förstår men som inte måste låta hotfullt eller rått.«

Rutinerna är viktiga för Jireel men på realesefesten i sommar kommer det att bli ös. sonliga grejer, vad vi kan göra bättre i våra liv. Så när någon säger ”runda bordet”, då vet man vad det handlar om.

Och riktigt som en 60-åring lever han inte. I sommar blir det fullt ös. – Jag ska ha en stor releasefest på Trädgården. Det kommer att vara kaos. Sedan är det spelningar till höger och vänster, men jag kommer att fokusera på att göra musik och turnera till hösten. •

– Sedan finns det gangsterrappare som har gått igenom den grejen och bara försöker att förklara sin verklighet.

Vad det gäller kopplingen mellan musik och brottslighet tror Jireel att det snarare handlar om vilka man umgås med. – Jag försöker att tänka på mig själv som liten. Jag älskade 50 Cent, men jag gjorde inte som han sade. Så jag tror att det är från person till person.

Yakinikun är snart uppäten och intervjutiden lider mot sitt slut. Köttet sköljs ner med en Loka citron.

Jireel umgås med samma fyra vänner som när han var liten. Då brukade de hänga på det nattöppna fiket Café 60 på Sveavägen i Stockholm. Nu ses de hos honom i stället. – Jag har flyttat till en ny lägenhet som jag renoverat och gjort som jag vill ha det, och jag har en sektion som heter ”runda bordet”, ett rum med ett runt bord och stolar. – Det är bara för att prata, om grejer som kan lyfta oss som människor. Vi pratar om idéer, per-

JIREELS STATIONER

2018. Släpper albumet 18 och har Sverigeturnén Artonruschen. Utses till årets artist på P3 Guld-galan. 2019. Nominerad till det prestigefulla priset MTV EMA. Vinner en grammis för årets hiphop. 2020. Utnämns till en av Sveriges bäst klädda män av modemagasinet Café. 2021. Nysatsning på karriären med internationella planer och satsning på det egna bolaget. Börjar samarbeta med Björn Borg. 2021. Första singelettan som soloartist.

Medeltidsdagarna

10-13 augusti

Mer information.

This article is from: