MIN PASSION MARIE RICHARDSON

KARL OVE KNAUSGÅRD

ÅLDER: 53 år. GÖR: Författare. BOR: London. FAMILJ: Fru, fem barn och två bonusbarn. BAKGRUND: Slog igenom med romansviten Min Marie Richardson gick ut scenskolan kamp, som nu har över-för 38 år sedan och trots alla års satts till 35 språk. erfarenhet står hon ofta i kulisserna AKTUELL: Med romanen och tänker: ”Jag gör inte det här mer.” Vargarna från evighetens skog (Norstedts).

Marianne Lindberg De Geer går förbi sina kaniner ibland, kollar så att de har ögonen kvar, sätter sig på ett intilliggande kafé och ser att de blir lekta med.

»Jag får roligare roller nu än vid 25«

Hon säger att det slumpat sig så att hon fått spela fantastiska roller. Själv är hon tacksam och lite förvånad över att det har gått så här långt. Men Marie Richardsons skådespelarbegåvning är ingen slump. I höst gör hon Mrs. Robinson i Stadsteaterns uppsättning av Mandomsprovet.

text LINDA NEWNHAM

CLAUDIO BRESCIANI / TT L ivet är ändligt. Ibland påminns man om det med all tydlighet. Som den här dagen då Marie Richardson cyklade längs Hornsgatan i Stockholm, mot repetitionerna på Stadsteatern, och höll på att bli påkörd. En stadsjeep korsade rakt över cykelbanan. – Det har nog aldrig varit så nära. När man är yngre så kliver man bara upp, borstar av sig, kanske svär en sväng åt chauffören och trampar vidare. Men nu var första tanken ”shit, tänk om jag hade brutit benet, behövt byta en höftled eller något ännu värre”, säger Marie.

Och så väcks en tanke om att den person man tagit allra mest för given – en själv – kanske man faktiskt behöver vara lite rädd om. Liksom man behöver vara rädd om andra viktiga personer i sitt liv. För plötsligt en dag kanske man inser att det var det här som var livet.

VI SES PÅ ett kafé på Kulturhuset, vid Sergels torg i Stockholm, efter att Marie packat ihop på teatern för dagen. När vi sätter oss vid bordet med var sin kopp te erkänner hon direkt att: – Det är inte roligt att åka tåg när man är med i Kupé. Man blir så självmedveten och nojig. Nu läser de intervjun med mig, undrar vad de tycker. Eller så tänker man: Varför bläddrar hon förbi intervjun? Varför lägger hon ifrån sig tidningen direkt? Ja, man blir lätt paranoid, säger hon och ler.

Marie kommer direkt från en klädprovning inför sin roll som Mrs. Robinson. Stadsteatern gör i höst en uppsättning av den ikoniska filmen

Upptäck höstens program! dansenshus.se

»Det är utmanande att som kvinna våga ta för sig så, både djärvt, provocerande och skruvat.«

I höst ställer sig Marie Richardson på Stadsteaterns scen som den legendariska Mrs. Robinson. Och tar ut svängarna!

Mandomsprovet (med originaltitel The Graduate) som en ung Dustin Hoffman slog igenom i. Mrs. Robinson är kvinnan som Simon och Garfunkel besjöng med orden ”And here’s to you, Mrs. Robinson. Jesus loves you more than you will know”. Den medelålders hemmafrun vars sysslolöshet gjort henne alkoholiserad och gränslös, som nu förför bästa vännernas son. – Det är utmanande att som kvinna våga ta för sig så, och dessutom förföra en ung man. Det är både djärvt, provocerande och skruvat. Upphetsande kanske är fel ord i sammanhanget, men det är roligt att göra saker som man inte kan tänka sig att göra privat, att ta ut svängarna lite.

Om det i stället hade varit en medelålders man som förfört en ung tjej, hade pjäsen satts upp då mot dagens metoo-raster?

– Tack och lov är killen i Mandomsprovet 21 och inte 14, men nej, det är tveksamt. Det hon gör ligger på gränsen till övergrepp. Och nu vill jag inte ta henne i försvar, även om jag känner att jag gör det lite för hon är ju ”min” nu, men även Mrs. Robinson är ju trasig.

DET FINNS EN etablerad sanning om att det finns få bra roller för kvinnor över 40. Samtidigt har Marie bara de senaste åren spelat den tuffa polisen Hanna, som anmält sin egen son, i den hyllade SVTserien Innan vi dör och småstadskvinnan Karin som i ett helt liv passat upp på man och dotter men nu börjar omvärdera sig själv i filmen Tisdagsklubben. Och nu är det alltså dags för den legendariska Mrs. Robinson. – Ja, jag får roligare roller nu än vid 25, får spela mer komplexa personer. Och att vi fick pengar till att göra en film om tre 60åriga kvinnor som Tisdagsklubben säger något om att tiderna har förändrats. Så rollerna finns, även om de är färre. För mig har det slumpat sig så att jag har fått dessa fantastiska roller, vilket jag är tacksam för.

Hon pratar om slumpen men det är såklart ingen tillfällighet. Marie Richardson är en av våra mest etablerade skådespelare, med ett 30tal tvserier, ett 50tal filmer och ett oändligt antal teateruppsättningar i bagaget. Hon har jobbat som skådespelare sedan hon slutade på scenskolan – i totalt 38 år. Men hon är själv lite förvånad över att det har gått så här långt. – Jag har ofta stått i kulissen och tänkt att: ”Jag gör inte det här mer, jag orkar inte hålla på och vara så här nervös. Nu får det räcka. Jag vill ha ett bekvämare liv där jag också får vara ledig på kvällar och helger.” Och så har jag fantiserat om att bli fotograf, skriva en resehandbok – eller åka och sätta mig på en grekisk ö. Fast när jag har varit ifrån teatern ett tag så längtar jag ju tillbaka, så det finns en lust i botten.

Och så har det rullat på, Marie har haft jobb hela tiden, och sällan getts tillfälle till rannsakan. – Livet går fort, framför allt om man inte medvetet stannar upp, och jag kan känna att jag borde ha stannat upp ibland. Jag har tänkt ett år i taget, bara ett år till, nu tar jag den här hösten och sedan … Och så plötsligt har livet gått.

MARIE RICHARDSON

ÅLDER: 63. FAMILJ: Maken Jakob Eklund, vuxna barnen Klara och Leon, bonusdottern Tove och två barnbarn. BOR: Stockholm. GÖR: Skådespelare. AKTUELL MED:Mandomsprovet på Stadsteatern i Stockholm, samt den romantiska filmkomedin Tisdagsklubben.

»Vi har varit med om förluster, då blir det tydligt att tiden är utmätt, livet blir mer kännbart och påtagligt.«

Hon har varit tillsammans med skådespelaren Jakob Eklund sedan 1985, de träffades på scenskolan, då hon var 25 och han 22.

Att få göra en film som Tisdagsklubben, om tre 60-åriga kvinnor, säger något om att tiderna har förändrats menar, Marie Richardson.

ANDERS NICANDER/ANAGRAM CLAUDIO BRESCIANI / TT

MARIES FILMTIPS!

Barry Lyndon”En film som jag sett hur många gånger som helst. Det är inte direkt en måbrafilm, den handlar om en mans uppgång och fall – men jag älskar den ändå.”

Lika länge som Marie jobbat som skådespelare har hon varit ihop med sin man Jakob Eklund. Paret träffades på scenskolan, hon var då sistaårselev och han gick sitt första år. Hon var 25, han 22 men hade redan en dotter på fyra år. – Det gjorde intryck, Jakob framstod som så mogen bland alla självuppfyllda teaterelever.

Hon säger i samma mening att Jakob är hennes bästa vän på jorden, samtidigt som det funnits ettårisändertänk även här. I många år var det väldigt turbulent. – Å ena sidan var det något speciellt med att träffa Jakob. Jag kände en väldig trygghet och känsla av att komma hem kombinerat med en nyfikenhet på vad han tycker – för Jakob är den mest kloka samtalspartner jag vet. Men vi hade ständiga småkriser, bråkade och gjorde slut bara för att samtala om grälet och att säga ”jaha, men ska vi vara ihop ett tag till då?” Det har blivit extremt många, extremt korta skilsmässor, säger hon och tillägger med ett leende att de gifte sig först efter 24 år.

Nu har de båda hunnit bli över 60 år, och även om det överhettade och överkänsliga hängde med dem, kanske ovanligt länge, så säger hon att något har förändrats i grunden de senaste två tre åren. – Vi har varit med om några förluster, har förlorat ett par nära vänner, och när det händer blir det tydligt att tiden verkligen är utmätt. Livet blir mer kännbart och påtagligt. Och vi har känt att vi inte kan hålla på och bråka så här, vi vet ju inte hur länge vi har varandra. Så ja, jag upplever att vi har blivit mer rädda om varandra, säger hon och skrattar till: – Och det man inte har kunnat ändra på 40 år är väl tveksamt om man någonsin kan ändra på, så nu tänker jag mer att ”du får väl vara som du är då, bara du inte är för jobbig”. Och jag får vara tacksam att det finns någon som orkar med mig också. •

På andra sidan bergen i söder ligger nästa utflyktsmål – Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. I sommar har du möjlighet att se den hittills största utställningen som gjorts av René Magrittes verk på papper. Utställningen heter Idéernas laboratorium och vi får titta in i idévärlden hos en av 1900-talets största konstnärer och följa hans verk från den första skissen till den färdiga lösningen. Varje vägg i museet bär på sin egen berättelse. Samtidigt som du tar del av Magrittes konst har du havet precis utanför väggarna. Från de stora fönsterväggarna i museets restaurang är tavlan du ser annorlunda varje dag – från stilla sommarkvällar till vinande höststormar och vintriga snöfall.

”Här ute är det otillgängligheten och kargheten som är den riktiga lyxen.” ”Efter att ha sett Magritte kommer du att se honom överallt. Jag åkte tåg häromdagen och jag såg träden och löven därute på ett nytt sätt.”

Bera Nordal, museichef, Nordiska Akvarellmuseet.

Vill du komma ännu närmare naturen kan du åka ut till den yttersta utposten, den lilla klippön Hamneskär och Pater Noster, ett hem vid horisonten. Här kan du till och med boka en säng utomhus och tillbringa natten i stjärnljus med havsbruset ständigt närvarande. Här blir mörkret mörkare och ljuset ljusare. Som om inte naturen vore konstverk nog, kommer du under sommaren också att kunna se verk av den världsberömda fotografen Christy Lee Rogers, som fotograferar sina modeller med färgstarka kläder under vatten, vilket för tankarna till renässansmålningar av de stora mästarna.