STJÄRNSKOTT

William Spetz, 25, är skådespelare och manusförfattare. I mars är han aktuell i den nya biofilmen Dag för dag, samt den egna föreställningen Hjälp mig inte på Rival i Stockholm.

»Jag har hyfsad självkänsla men dåligt självförtroende«

En ung man med drömmar, men också en stor respekt för de äldres erfarenheter. William Spetz gör en av huvudrollerna i dramakomedin Dag för dag, och har också varit med och skrivit manus.

text LINDA NEWNHAM

SPETZ 3 x FILMTIPS

Så fort jag är ledig vill jag bara sova, äta och se film, jag har inga andra intressen. Mina tre filmfavoriter: Fences ”för att Viola Davis och Denzel Washingtons rollprestationer”. Nomadland ”fantastisk och tänkvärd”. Still Alice ”tack vare Julianne Moore”.

William Spetz är Umeåsonen som vid 12 års ålder började blogga och som 14-åring startade en

egen Youtubekanal. – Jag var ingen sportkille, så i brist på annat började jag ägna mig åt mina egna fantasier, förklarar han.

Han skrev, sminkade, spelade, filmade och regisserade sina sketcher själv. Med en enda dröm i sikte: att bli skådespelare.

En dröm som redan blivit verklighet. I vår stärks den ytterligare när William medverkar i vårens dramakomedi Dag för dag regisserad av Felix Herngren. Filmen handlar om hur fem personer beger sig ut på en husbilsresa genom Europa för att uppfylla en äldre mans sista önskan. Men filmens bakgrundshistoria började år 2015 när William sprang på författaren och skådespelaren Martina Haag på Guldbaggegalan. Då var han 19 år, hade just flyttat till Stockholm och kände ingen i staden. – Vi hade druckit var sitt glas vin då Martina plötsligt sade: ”Vi ska göra en film tillsammans.” ”Yeah, right”, tänkte jag. Men morgonen därpå messade hon och frågade vilket kafé vi skulle ses på, berättar William.

Sedan skrev de på manuset i flera år och hade nästan tappat hoppet när de som ett sista försök gav det till Felix Herngren – och några månader senare startade inspelningen.

FÖRUTOM MANUSARBETET HAR Martina och William också två av huvudrollerna, och spelar mot skådespelarveteranerna Sven Wollter, Marianne Mörck och Tomas von Brömsen. – Jag har alltid tänkt att det som räknas på riktigt för en skådis lär man sig bara på scenskolan – som jag inte har gått. Men de andra visade mig att alla har sina sätt att jobba och det gav mig kraft att hitta mitt eget.

Filmen blev Sven Wollters sista, innan han gick bort i sviterna av covid-19. – På många sätt är det här Svens film. Han spelar en sjuk man som vet att han snart ska dö. Det är djupt sorgligt att han inte längre finns bland oss, men jag är tacksam över att vi får ta avsked av honom med den här fantastiska rollprestationen.

Han säger att en tanke med filmen Dag för dag är att understryka de äldres kaliber. – När man tappar i vitalitet tappar man i värde här i Sverige. Men på många sätt finns det mer liv i äldre, ju fler årsringar man har, desto mer människa är man, desto mer har man fattat vad allt handlar om.

Williams babbliga skojighet spräcker verkligen bilden av den typiska norrlänningen. – Jag jagar inte och äter inte surströmming, men jag tror att jag är norrlänning så till vida att jag har en hyfsad självkänsla men dåligt självförtroende. Jag har alltid tvivlat på om jag är tillräckligt bra och gör det fortfarande.

Men varifrån kommer självkänslan, att du är älskad för den du är?

– Det har min familj präntat in i mig. Även om de inte alltid har förstått vad jag gör, så har de backat mig.

Och är du så där norrländskt genuin och rejäl?

– Sekunden man försöker vara genuin så slutar man nog vara just det. •