11 minute read

MIN RESA: LIV MJÖNES

Next Article
STOPP: MISTERHULT

STOPP: MISTERHULT

Birollernas drottning

MÅSTE INTE STÅ I CENTRUM

En blyg viol som blommar ut med full kraft i strålkastarljuset. Liv Mjönes har medverkat i över 40 svenska filmroller och tv-produktioner, gjort både klassiker och nytolkningar på teaterscenen. Hon trivs bäst i birollerna, där hon kan bli som mest excentrisk.

text MIA COULL foto HANS ERICKSSON make up & hår ÅSA ELMGREN

Man ser henne inte så ofta i något pratprogram i en mysig tvsoffa. Många av Liv Mjönes prestationer som skådespelare har varit biroller och då hamnar man lite i skymundan. – Det är ganska skönt att ha biroller. Då får man vara mer excentrisk än om man är i blickfånget för åskådarna som man är om man har en huvudroll.

Vi träffas på ett retrofik i södra Stockholm där Liv bor. Hon har just varit och dubbat en röstroll i en tecknad film. Lite oväntat beskriver hon sig som en blyg person. Det är inte det intrycket man får eftersom hon pratar avspänt och naturligt. Men så är hon ju skådespelare också och kan hitta en trygg plats i sin yrkesroll. – Min blyghet bottnar i rädsla att göra fel. Att det ska bli knasigt.

Som skådespelare får hon vara en annan för en stund, utforska sidor som hon kanske inte vågar bjuda på annars. – Jag får vara arg, vissen, rolig, tokig och utmana mig själv. Det finns mycket mer i mitt inre att hitta för rollerna.

Som scenkonstnär kan den blyga violen blomma. Utforska.

Liv är vänlig och behaglig, har nära till skratt och bekräftar hela tiden att hon hört vad andra har

De flesta skådespelare strävar efter de stora huvudrollerna. Men Liv Mjönes älskar att göra de mindre rollerna till stora upplevelser.

Liv Mjönes har under perioder tvivlat på om skådespelaryrket är det rätta, att ständigt behöva utsätta sig och blotta sitt inre.

»Det är skönt att ha biroller, då får man vara mer excentrisk än om man är i blickfånget i en huvudroll.«

sagt genom att återkoppla med några väl valda ord. Medan vi pratar äter hon en sallad med varmrökt lax, dricker grönt te till och håller artigt för munnen när hon talar lite mellan tuggorna.

Liv är fast anställd skådespelare vid Stadsteatern, men just nu tjänstledig för att prova på om vingarna bär även som frilans ett tag. – Jag har jobbat mycket, om jag får skryta, säger hon ödmjukt.

En förklaring är så kallade betal-tv-kanaler. – För oss inom kulturbranschen ger de en jätteboom av möjligheter med nya regissörer, nya skådespelare, nya manusförfattare. Det är positivt. Dels ger det fler jobb, dels kan man så prova på olika saker med tanken om att allt som görs inte behöver vara succéer utan att man kan få växa efter hand.

LIV UPPLEVER ATT det stundom är tufft att vara skådis. Att utsätta sig för provspelningar och hoppas bli vald bland så många andra duktiga och förväntansfulla aktörer. – Jag har haft tvivel om jag verkligen ska fortsätta som skådespelare. Om jag är i rätt bransch.

Man utsätter sig hela tiden, blottar sin själ. Plus att det historiskt sett har varit svårt att åldras inom yrket, enligt Liv. – Det finns fortfarande ett slags åldersrasism i skådespelarbranschen. Man hoppar gärna ner tio år i ålder för karaktärerna.

Det har ändå gjorts framsteg, konstaterar Liv. Som att metoo-rörelsen i hennes mening har förbättrat för kvinnor inom kulturen: – Det är mycket enklare att göra min röst hörd nu. Även jag som kvinna får höras.

Hon har personliga erfarenheter av manliga kolleger som tar sig friheter, utan att vi går vidare in på någon kränkning. Anser ändå att hon haft tur med de roller hon har gestaltat. Att hon har fått göra lite allt möjligt och väldigt olika porträtt. – Kvinnorollerna är i förändring. Numera får vi visa fula sidor också och inte bara vara väna. Och ta plats.

I SVT:S MINISERIE Amningsrummet fick hon prova på att spela en kvinna som inte har barn och är ointresserad av moderskapet, och älskade vad hon tolkar som ett utmanande och originellt manus. Seriens handling beskrivs som: ”Fyra väninnor lever ett gott storstadsliv, och trots mat på bordet, en varm säng

»Det finns fortfarande ett slags åldersrasism i skådespelarbranschen.«

LIVS STATIONER

Att bli förälder är utvecklande, också som skådespelare, menar Liv.

1983. ”Som fyraåring börjar jag i balettskola, älskade att dansa och där inleds väl något slags dröm om att stå på scen.” 1996. ”Börjar studera på estetiska programmet dans och teater i Timrå.” 2000. ”Gör min första roll i filmen Miffo. Att arbeta med regissören Daniel Lind Lagerlöf och spela mot Jonas Karlsson och Livia Millhagen var jättestort för mig.” 2001. ”Kommer in på Teaterhögskolan.”

Det har skett en positiv utveckling för kvinnorollerna, menar Liv Mjönes. Numera får vi visa fula sidor och ta plats.

»Jag har fantasi som ett barn. Hittar på saker i huvudet. Kan lätt underhålla mig själv. Det tackar jag min blyghet för.«

och en bostadsrätt värd miljoner präglas deras liv av förlossningsdepression, noja och tomhet. Och mycket löst snack. Känslan av att vara en värdelös mamma, fast man gör alla rätt. Eller kanske inte alla rätt.” – Karaktärerna vågar erkänna hur det kan kännas att vara nybliven förälder. De här kvinnorna är inte 20 längre, har inga nya mål att springa emot. De är karaktärer jag aldrig sett förut.

American Hotel, från 2016, är en av de pjäser som Liv är mest stolt över som skådespelare. Den beskrivs som ”ett lågmält undergångsdrama” och ”relationspjäs om trasiga kvinnor”. – Blandningen av poesi och det vardagliga gjorde rollen väldigt spännande. Och regissören, Ingela Olsson, gjorde att jag hittade tillbaka till lusten till yrket. Hon jobbar med att det ska vara äkta. Och jag älskar att spela sådana roller, att det ska kännas rätt för en själv.

I filmatiseringen av Den allvarsamma leken, kallad ”Hjalmar Söderbergs äktenskapskatastrof”, i regi av Pernilla August, spelade Liv den försmådda hustrun Dagmar. – Den rollen fanns i mig redan, jag hade gjort den på en teaterscen tio år tidigare. Men jag var på en annan plats i livet än första gången. Hade fått barn. Rollen fick växa inom mig på ett sätt som var spännande. Mannen i familjen håller fast vid sitt äktenskap fast han inte längre älskar sin fru. Man strider på ett annat sätt när man har barn.

Liv har inte spelat teater på ett tag nu. Arbetstiderna på teatern har gjort det svårt att pussla ihop med vardagslivet, när många av oss var lediga stod hon på scenen. – Jag ville få mer till till barn och familj, säger Liv om sin tjänstledighet från Stadsteatern.

Samtidigt kunde hon vara hemma på dagtid när sönerna var små. Nu när de är lite äldre är hon friare, de går i skolan, har egna aktiviteter, egna liv.

FÖRÄLDRASKAPET HAR TILLFÖRT något i hennes yrkesliv, hon är en erfarenhet rikare. I den nya filmversionen av populära Eva och Adam gestaltade hon den ömma modern. – Adams mamma ger sin son mycket frihet men vill även vill försöka vägleda honom i att våga känna som han egentligen känner. Hon är en lyhörd mamma som ser honom men inte vill lägga sig i så mycket. – Jag tror att vi är ganska lika som föräldrar. Jag tycker om att vara involverad i mina barns liv, men även att det är viktigt att få upptäcka på egen hand, så jag undviker att styra för mycket.

Den kreativitet som går hand i hand med konstnärlighet handlar för Liv om att få utforska, vara i en tillåtande miljö där man kan prova idéer, om de fungerar eller inte. Att i samspelet ge och ta från sina medarbetare. – Man blir kreativ av att titta på andra människor och få uppleva tillsammans. Teater och film är ju ett lagarbete.

Hon kan numera kontrollera sig blyghet, zooma ut från den när hon arbetar och tar hjälp av sin kreativitet: – Jag har fantasi som ett barn. Hittar på saker i huvudet. Kan lätt underhålla mig själv. Det tackar jag min blyghet för.

Hur då, kan man undra?

– Jag tänker att man som blyg är lite tyst och försvinner in i sina egna världar.

I intervjuer har hon sagt att det inte är särskilt glamoröst att göra film, något som man kanske kan tro.

LIV MJÖNES

ÅLDER: 42. GÖR: Skådespelare. BOR: Lägenhet i Gröndal i Stockholm. FAMILJ: Sambon Henrik Bäckbro, 44. Barnen Bo, 12, och Klas, 10. BAKGRUND: Nyligen synts i filmerna Eva och Adam och Tigrar samt tvproduktionerna Tsunami och Amningsrummet. Tävlade med Gustav Hammarsten i Kanal 5:s Alla mot alla, utan vinster men blev säsongens tittarfavoriter. AKTUELL MED: Filmen En dag kommer allt det här bli ditt och tvserien Händelser vid vatten på SVT, baserad på Kerstin Ekmans bok, båda med premiär 2022.

LIVS STATIONER

2002. ”Träffar Henrik, min sambo.” 2007. ”Medverkar i teaterversionen av Den allvarsamma leken, en fantastisk uppsättning, där jag spelar mot Gustaf Skarsgård, det var så roligt!” 2008. ”Spelar i Sex roller söker en författare av Sveriges bästa regissörer, Alexander MørkEidem. Både rollen och uppsättningen är jag väldigt stolt över.” 2019. ”Guldbaggenomineradesför Kyss mig, en film som lever kvar ännu, jag får fortfarande mejl från folk som vill berätta att den betytt så mycket för dem.”

»Jag tyckte att det var svårt att få vänner i Stockholm till en början, jag var lite ensam.«

– Herregud, har jag sagt det, frågar hon och skrattar lite generat. Men okej, jag har bytt om utomhus och på sunkiga toaletter. Fast det kan vara glamoröst att gå på premiärer. Gillar man lullullet runt omkring får man resa till filmfestivalen i Cannes.

ATT HON VALDE att flytta från tryggheten i norrländska Sundsvall till huvudstaden för att gå Teaterhögskolan var lite av en kulturkrock, erkänner Liv. I hemstaden hade hon via förskola och skola naturligt skaffat sig vänner. – Jag tyckte att det var svårt att få vänner i Stockholm till en början. Jag var lite ensam. Det tog ett tag att få nya kompisar, kanske särskilt om man är lite blyg som jag.

Möjligen kan man säga att det delvis kompenserades av att Liv träffade sin blivande sambo Henrik under sina teaterstudier, där han pluggade till mimare, men numera jobbar med redovisning. Med honom kunde hon prata. Helt naturligt. De träffades i datarummet på den tiden när inte alla hade en egen dator utan fick betala räkningar och gå ut på nätet med ”allmänna medel”. – Jag föll nog för att Henrik är väldigt snäll och bra på att lyssna.

Nu har de hållit ihop i 18 år och bor i en etagelägenhet från 1950-talet där många originaldetaljer finns kvar, med tanken ”om det är fint och funktionellt, varför riva ut?”. De försöker också leva ett hållbart liv i övrigt, ta cykeln så ofta det är möjligt

Framtidsdrömmar då?

– Att få dra i gång egna projekt, men kanske inte nödvändigtvis att regissera dem. •

LIVS STATIONER

2014. ”Gör jag Torpederna säsong 1 och det var oerhört roligt att jobba med Felix Herngren. En stor dröm gick i uppfyllelse då jag fick göra komedi på det sättet.” 2016. ”Gör American Hotel på Stadsteatern. Manuset av Sara Stridsberg och Ingela Olsson som regissör gjorde projektet magiskt.” Skådespelaryrket är mestadels oglamoröst tycker Liv Mjönes. Den som gillar lulllull får åka till filmfestivalen i Cannes.

LIVS TRE SVERIGEPLATSER

Uppväxt: I Sundsvall, med tre äldre bröder, mamma som är sjuksköterska, och pappa läkare. Sommarboende: Hus på Gotland. Favoritställe: Höga kusten, där föräldrarna har en stuga i det dramatiska landskapet.

2017. ”Hade en roll i All Inclusive, som blev årets mest sedda svenska film det året, svinkul!” 2019. ”Medverkar i filmen Midsommar, även om det bara är en liten roll blev det ett minne för livet.” 2021. ”The Holiday, så roligt att få gör något internationellt. ”

Hyllade och inspirerande trädgårdsböcker!

”Betyg 5: Briljant … Detta kan vara en av de vackraste böckerna om blommor och trädgård jag läst på länge.”

Bibliotekstjänst

”Den här boken har jag väntat på i hela mitt liv … Jag utser dig till min trädgårdsmentor nu Emily. Om det är ok?”

Tidskriften Rum

”Enkelt, elegant experimenterande.”

Allt om trädgård

”Hacksen är uppdelade efter de fyra årstiderna så att hela årshjulet täcks in, därtill framskrivna på ett pedagogiskt och förtroendegivande sätt. De många bilderna tjänar som vacker, visuell inspiration och får drömmen om den lummiga trädgården att kännas mer uppnåelig. Ytterligare ett plus är att de hållbara tankegångarna inte bara fi gurerar i periferin utan löper som en röd tråd genom hela boken.”

Bibliotekstjänst

This article is from: