»Skönt att inse att man är utbytbar«

En misslyckad karriär som rockmusiker gav Marcus Berggren utrymme att testa ståuppscenen. Att få ett helt rum att skratta blev en så stark kick att han skojade sig hela vägen in i den berömda väggen. Men han kom tillbaka – mer mogen och mer utbytbar.

text LINDA NEWNHAM

Pappa på turné, hur är det?

– Just nu showar jag på helgerna och är inne på de sista dagarna av min pappaledighet. Det är sjukt lyxigt att få vara pappaledig. Jag tror hela tiden

Marcus T Gresa

1 eller 2 klass: ”När jag reser med min dotter blir det 2 klass. Är jag ensam och har råd sitter jag gärna i ett stort säte i 1 klass.” det är något lurt, att jag ska bli återbetalningsskyldig.

Hur har papparollen förändrat dig?

– Jag har blivit mer försiktig, mjukare och lugnare. Innan

Ombokningsbart eller inte: ”Aldrig ombokningsbart.” var jag mer som en 19­åring trots att jag var 29, sedan fick jag barn och blev 42 direkt. Är det bra eller dåligt?

– För livet generellt är det nog bra, sedan återstår det att se om det är lika bra för konsten. Du är uppvuxen i Kungälv, utanför Göteborg och bor numera i Stockholm. Vilken är den största skillnaden mellan göteborgare och stockholmare?

– Stockholmare är trevliga när man träffar dem, men kan snacka skit om en när man har gått ut ur rummet. Med göteborgare är det lite tvärtom: de är rätt så taskiga när man ses, men när man lämnat rummet kan de säga ”vilken go gubbe!”. När bestämde du dig för att bli komiker?

– Jag hade spelat i band, försökt författa böcker och till och med utbildat mig till journalist utan att få jobb när jag 2015 träffade Carl Stanley som sade att jag borde testa stand­up. Jag tyckte inte att det lät som en bra framtid, men hade ju inget annat för mig, så jag körde på. När jag sedan mötte min blivande fru och hon frågade vad jag jobbade med, svarade jag komiker i brist på annat. Hon blev djupt imponerad, så då kände jag att ”nu måste jag bli komiker”. Ståupp är ett oerhört utsatt jobb, så varför ställa sig där på scenen?

– Den starkaste drog jag kan få är när ett helt rum skrattar åt mitt skämt. Det ger mig en känsla av att bli förstådd: jag är inte ensam om att ha de här tankarna, vi kan förenas kring dem. Men man måste akta sig så att man inte överdoserar på kickarna.

Handlar i bistron: ”Jag älskar att handla i bistron! Wrapsen och räkmackan.

Ändå skojade du dig hela vägen in i väggen 2019.

– Ja, jag var så glad att jag fick jobba, tackade ja och körde på tills energin tog slut. Jag stod på scenen i Umeå när det sade klick och sedan var det som om något drog ur sladden. Det var läskigt för jag trodde inte att jag skulle kunna komma tillbaka.

Vad var viktiga nycklar för att komma tillbaka?

– Insikten om att ingen blev ledsen för att jag tackade nej eller bokade av. Alla sade ”inga problem, vi tar in någon annan”. Det är skönt att inse att man är utbytbar, det minskar pressen.

Vilket är det bästa råd du fått?

Marcus Berggren

ÅLDER: 32.

FAMILJ: Fru och dotter på 2 år.

BOR: Stockholmsförorten Årsta.

GÖR: Komiker och författare.

AKTUELL: Med boken En bra plats i skallen, showen Å harre jävvlar och podden Tombola tillsammans med Carl Stanley.

– När min syokonsulent på högstadiet starkt avrådde mig från att bli musiker. Då blev jag kränkt, så jag satsade ändå på musiken. Några år senare blev mitt band felbokade, så vi skulle kompa en clown, men körde ändå på med vår rockmusik. Barnen grät, föräldrarna var frustrerade och längst bak i publiken stod syokonsulenten – och blicken han gav mig var inte nådig. Då kände jag att NU fattar jag vad du menar. •

Sysselsättning på tåget: ”Nu är det mycket bygga Duplo och kolla Pingu ... men tidigare lyssnade jag på musik. Gillar indierock, Pixies är ett favoritband.”

Har alltid med mig på tåget: ”Snus och hörlurar. Har jag inte det med mig så blir det en fruktansvärd reseupplevelse för alla andra.”