Innehåll De tre kungarna 3 Gränden 4-5 Apan Bapan 6-7 Flickan i slottet 8 Den riktiga spökhistorien om Friends arena 9 Globen 10 The Fooo Conspiracy 11-12 Felix Wilhelm Sandman 13 Oscar Enestad 14 Gustaf Adolf 15-16 Plattan 17-18 En tidsresa 19-20 Sergels torg 21 Samuel upptäcker Stockholm 22-24 Siri på Horse Show 25-27 Fisken i disken 28 Storkyrkan 29-30 Källaren 31-32 Vasaskeppet 33-34 Stockholmsbilder 35-38
De tre kungarna Det var en gång för nästan femhundra år sedan tre mäktiga kungar. Den ena kungen var ganska stor och stark. En av de andra kungarna var också ganska stark. Men den sista kungen var inte stor och men hade dubbelt så stort och starkt hjärta. Kungarna brukade demonstrera tre dagar i vecka. De kämpade för att alla skulle behandlas lika. Nästan hela befolkningen tyckte det var bra. Men det fanns vissa som inte tyckte det var så bra. Det var en grupp män som var emot kungarna. Så de dränkte kungarna i Riddarfjärdens sjö. Gruppen av män blev fängslade för att ha dränkt kungarna och de fick sitta i fängelse i minst trettio år. Efter den förskräckliga händelsen hade hänt bestämde sig folket för att bygga ett torn. Folket satte tre guldiga kronor på toppen så alla skulle påminnas av de tre kungarna. Ingen hade någonsin sett ett sådant vackert torn förr. Det var tegelhus med lite grönt på toppen och så tre stolta guldiga kronor på toppen. De kallade tornet stadshuset för det var som stadens stora mäktiga torn. Den sjätte juni samlas hela befolkningen varje år och sörjer än idag kungarnas bortgång. Och enligt legenden kan man fortfarande höra kungarnas röster i Riddarfjärden sjö……….
SLUT!!!
Hilda Cavallin
Gränden En vacker sommar dag var jag och min vän Ebba ute och shoppade i Gamla Stan. Ebba gillar att lösa mysterier men tror inte på spöken och jag gillar när det händer läskiga saker fast jag tror på spöken. Så idag var vi nästan helt säkra på att något mystiskt skulle hända oss. Efter lite shopping gick vi till Coop och köpte två nygräddade bullar och två flaskor saft. När vi kommit ut från affären ville vi sätta oss på ett lite läskigt men ändå lite mysigt ställe. Vi tyckte att den smala gränden som låg i närheten var ett bra ställe. Man såg massor av mäniskor som också var ute och shoppade. Framme vid gränden satte vi oss på stentrappan och tog fram bullarna som fortfarande var varma och luktade varm kanel och socker. Det var då jag hörde ett skrik. - H..hörde du? sa jag. - Nej vadå för något? Hade hon inte hört eller var det bara jag som inbillade mig? tänkte jag. Då hörde jag igen fast den här gången var det inget skrik utan ett rop som sa: - Hjälp mig!!! - Hallå vem är det?! skrek jag - Vad håller du på med?! frågade Ebba.
- Inget särskilt jag bara eh….strunt i det. - Jo säg jag lovar dig att inte säga till någon! När jag hade berättat det som jag hade hört ville vi gå till en expert som visste det mesta om den smala gränden som kallades Mördargränden. Jag hade hört talas om en expert som bodde i närheten som hette Jonas Eklund. När vi kom fram frågade vi honom om han visste om något hade hänt i den smala gränden eller varför den kallas Mördargränden eftersom jag hade hört rop och skrik och inte Ebba. - Vet du om något har hänt i den smala gränden? frågade jag. - Ja det vet jag faktiskt! svarade han.
- Det är faktiskt så att det har dött ganska många människor i den smala gränden ingen vet inte riktigt hur eller när men det går ett ryckte om att en mördare var fri och dödade folk när de gick igenom gränden och man kan fortfarande höra skrik från dem som blev mördade. Fast det är bara de personer som tror på spöken som kan höra skrik. Jag kände rysningar som kom längst ryggen. När han berättat klart om gränden sa vi att han hade varit till mycket hjälp. När vi kom ut kände vi oss trötta och bestämde oss för att gå hem och fira att vi fått reda på vad som hänt i den smala gränden. På vägen hem så gick vi igenom den Mördargränden för vi tyckte det var så spännande då hände det fantastiska, Ebba började också höra folk som skrek och ropade hjälp för hon hade också börjat tro på spöken! Agnes Jensen
APAN BAPAN OCH STRIDEN OM BANANERNA Det var en gång en utomjording som hette Apan Bapan han var väldigt förtjust i bananer och han bodde på Zinkensdam och såg ut som på bilden.
En dag när han skulle köpa bananer så hittade han inte dem. Han frågade kassörskan om hon visste var de fanns men hon sa att de var slut därför att inga båtar med bananer hade kommit. Han blev så ledsen så han skrek.
Sen sprang han förbi en jättestor reklamskylt där det stod:
När han kom fram så plockade han de finaste bananerna. Men då kom BANANMANNEN som var stadens största bananlangare. Han såg ut som en banan med huvud och han var liten som en riktig banan. -Hallå, du där, och så pekade han på Apan Bapan. Skulle jag kunna få dina bananer? sa Bananmannen. Apan Bapan som var en väldigt blyg person svarade inte. -Ge mig dom, annars så får du smaka på Kung-Fu. Sa Bananmanen. Så Bananmanen gick till attack och skrek, och Apan Bapan skrek. -HJÄLP!! Och sen gjorde Bananmanen ett hopp men mitt i hoppet så snubblade han på en kråka och dog. Sen kom bananerna en timme senare med helikopter.
slut
Eskil Hylander
Flickan i slottet Elise tittade ut genom fönstret och såg Storkyrkan långt där borta. Kyrkan var ganska vacker. Plötsligt såg hon en flicka som gick mot slottet. Hon hade mörkt trassligt hår och en klänning som egentligen inte var så mycket till klänning längre. Hon tittade sig omkring böjde sig ner och tog en ros. När Elise såg det blev hon vansinnig hon ropade på vakterna. Men när vakterna sprang ner till trädgården var hon borta… efter några dagar brann Tre kronor upp (slottet). Elise misstänkte såklart tjejen som tog en ros. Men ingen trodde henne. De byggde upp ett nytt slott på samma ställe. Ännu en gång såg hon flickan i trädgården, hon visste inte hur hon kom in i trädgården? Hon tänkte precis ropa på sin mor och far men någonting fick henne att ändra sig, kanske var flickan farlig? Och hennes föräldrar kung Adolf och drottning Eliza skulle tro att hon var galen, och få spader för hon skämmer ut dem inför folket. En dag stod porten öppen. Ingen vet varför?! Hon sov oroligt den natten vred och vände sig. Hon hörde konstiga viskningar, mummel men hon visste att mamma och pappa sov…. Nästa dag kom en spågumma till slottet. Elise blev genast förvånad. - Sssssssh ingen såg mig jag kom för att säga en viktig sak! sade spågumman. Elise vet inte vad hon skulle säga?! - Du behöver inte vara rädd! Jag vet att du ser en flicka. Du behöver inte vara rädd bara säg denna ramsa varje kväll så lämnar hon dig ifred. Elise tackade och spågumman gav sig av. Allt fortsatte som normalt, hon bad ramsan varje kväll, tills en dag! Hon åt som vanligt med sina föräldrar kungen och drottningen. Hon var otroligt trött den kvällen, hon försökte hålla ögonlocken öppna men de föll ihop. Hon sov oroligt den natten vred och vände sig. Hon vaknade mitt i natten av att hon hörde röster?! Hon orkade inte tänka mer så hon somnade om. Det hon inte visste var att flickan hon såg i trädgården stod mitt över henne. Flickan hette Astrid. Elise vaknade hastigt, ” be ramsan varje dag så blir allt bra!” hade spågumman sagt. Men det var försent, Astrid hånlog mot henne….. Nästa dag hittade hennes föräldrar henne död i sin säng, dom blev förtvivlade. Kungen hittade en lapp på sitt skrivbord från Astrid. ”Jag är ledsen men jag var tvungen! Minns du vad du gjorde mot mitt barn? Snart dör du också.” Kungen rev sig i håret, han var förtvivlad! Han fattade inte riktigt brevet men han behöver bara vända sig om, Astrid stod där och han visste vad som skulle hända. Linnea Åström
Den riktiga spökhistorien om Friends arena I den här texten kommer ni få veta den riktiga spökhistorien om Friends arena. Det började med att tre vänner, Victoria, Gabriella och Rebecka skulle gå till deras favoritställe, en arena. Dit brukade det alltid gå tillsammans med sina vänner för att ha kul, åka skridskor och det fanns jättemånga saker att göra. En dag gick de dit som vanligt och åkte skridskor. De skrattade, åkte och hade lika kul som alltid. Men just när de hade så roligt tillsammans så kände de att det började bli varmt, varmare än vanligt. De kollade ner på isen de åkte på och såg att den började smälta. De kände röklukt och blev rädda. - Tänk om det brinner!? skrek Rebecka och såg väldigt rädd ut. - Okej fort vi måste ta oss här ifrån, sa Victoria. - Vi hinner inte för vi har ju skridskor på oss och är på isen vi hinner inte ta av dem, sa Gabriella. Hon hade alldeles rätt för branden växte mer och mer och snart var hela arenan nedbrunnen och vännerna dog i branden. Efter den hemska olyckan byggdes en ny arena upp på samma plats som fick namnet Friends arena. Där kan man fortfarande höra skrik från alla vänner som brann upp i den hemska olyckan. Det var den riktiga spökhistorien om Friends arena.
Ina Klint
Globen Globen består av flera olika byggnader. Den största är själva Arenabyggnaden. Globens är 605 000 kubikmeter stort. Globens officiella namn är Ericsson Globe och smeknamnet är Globen. Den invigdes den 19 februari 1988 och är världens största sfäriska byggnad sedan februari 2005. Ägare är SGA fastigheter. Den är ritad av Berg Arkitektorkontor AB. Globen är känd för sin form och storlek, en sfärisk kupol med 110 diameter. Som byggnad är den märklig, därför att det är en av värdens största klotformade byggnader, 85 meter hög, inuti är det en stor arena med plats för som mest 15 000 åskådare. Den är mest byggd av betong, stål, aluminium, plåt och glas. Den kan ändra färger på kvällen tillexempel grön, rosa och lila och på halloween ändrar den färg till en halloween pumpa.
Elin Grass
The Fooo conspiracy Hur de upptäcktes Den här texten handlar om The Fooo conspiracy. Det var tiotusentals människor i publiken, i Globen 2013 under tre dagar i april. En av värdens absolut största artister Justin Bieber, skulle snart komma upp på Globens scen och göra hans första konsert i Sverige. Men innan han tar scenen med storm så ska fyra killar som kallar sig The Fooo värma upp publiken. Det gick till så att när Justin Biebers managers i USA såg The Fooo`s video Kangaroos så gillade de vad de såg. Felix Sandman, Oscar Enestad, Ogge Molander och Omar Rudberg, ska stå på scen för första gången tillsammans, framföra låtarna Kangaroos, Man overboard, Troublemaker och Build a girl. Och det blev som en fördel för killarna för det gick många Foooers hem i från Justin Biebers konsert. Vad det gör The Fooo conspiracy är ett pojkband som består av fyra killar som älskar att sjunga, dansa och parcora. Alla har dansat sen dom var tre eller fyra år. Det har även varit med i många olika musikaler och teatrar sen de var små. Namnet Deras namn var först The fooo och Fooo symboliserar Felix, Ogge, Oscar och Omar. Men i september 2014 så bytte de namn till The Fooo conspiracy och conspiracy står för fansen. De tyckte att de är 50 % de och 50 % fansen. De har alltid tänkt på att alltid vara tillgängliga och även fast man har bråttom tar man sin tid till att ge ett foto eller ge en autograf. Hur det träffades När Artist house Stockholm ville skapa ett nytt pojkband så hade de en audition och av ett sammanträffand hade Felix, Ogge och Oscar redan träffats för de hade dansat på samma dansskola. Men det visste vem Omar var. Källa: Foooswe.se
Av: Emmie Wikblom
Felix Wilhelm Sandman The Fooo Conspirasy är ett pojkband som är kända för sin dans och sång. De blev upptäckta som Justin Biebers förband i Globen. Och nu håller de på med musiken. En person jag valde är Felix Sandman. I bandet så sjunger han och dansar. Han är en 16 årig kille som bor på Värmdö. Han är 1,80 cm lång och han är född den 25 oktober 1998. Hans mamma och pappa heter Cecilia och Magnus. Han har tre syskon som heter Theo, Sonja och Johanna. Han och Johanna är väldigt tajtiga. Han går såklart i skola och hans favoritämne är musik. Han började på dans när han var fyra år. Hans idoler är Ed Sheeran, Mj och Macklemore. Han gillar komedifilmer och hans favoritmat är fondue. Sporterna han går på är dans och parkour. Jag valde Felix föra att han är snäll, rolig och intressant och jag älskar honom.
Källa: thefoooswe.se
Moa Eriksson
Oscar Enestad Den här texten kommer att handla om Oscar Enestad. Oscar Enestad är en 17årig kille som är född i Stockholm den 21februari 1997. Han har ett syskon. Hans favoritmat är spaghetti Bolognese. Han gillar mer chips än läsk. Oscar är 178 cm lång. När han var liten så ville han bli astronaut. Hans förebilder är Justin Timberlake och Michael Jacksson. Oscar har ett lantställe i Dalarna. Hans favoritårstid är sommar. Han kan jonglera. Hans dröm är att spela med The Fooo Conspiracy på Madison Square garden. Oscars stjärntecken är fisken. Han tycker att den snyggaste tjejen är Ariana Grande. Oscar favorit - raggningsreplik är ”If I was your toiletpaper i could touch your butt´´. Oscar har fyra hundar och en katt. Han kan inte välja mellan sången och dansen tycker om både och.
Källor jag har använt för att hitta fakta: The Fooo swe
Smilla Höyer Borgenstål
Gustaf Adolf Den här texten handlar om nuvarande kungens pappa Gustaf Adolf, arvprins av Sverige, hertig av Västerbotten. Prins Gustaf Adolf var född 1906. Gifte sig år 1932 med prinsessan Sibylla av SachsenCoburg-Gotha. De fick barnen Margaretha (född 1934) Birgitta (född 1937) Desiree (född 1938) Christina (född 1943) och Carl (XVI) Gustaf (född 1946). Svensk Mästare Han blev svensk mästare i sabelfäktning 1936, 1937 och 1940 och var även en framstående ryttare, bl.a. i dressyr. Han var ordförande i Riksidrottsförbundet från 1933 och i Sveriges olympiska kommitté från 1934. Han var intresserad av scoutrörelsen och därför blev han ordförande i svenska scoutrådet från 1932 och i internationella scoutunionen från 1938. I försvarstaben, där han var chef för arméavdelningen, ledde han utarbetandet av skriften ”om kriget kommer”, som 1943 delades ut till alla svenska hushåll. Kastrup Gustaf Adolf omkom i en flygolycka vid Kastrup utanför Köpenhamn. Efter hans död instiftades Prins Gustaf Adolf minnesfond. Det blåste friskt den dagen, så därför lät flygmekanikerna låsa planets roder med aluminiumklossar. Då det var dags för avfärd kontrollerade varken markpersonalen eller piloten att klossarna tagits bort. Planet lyfte och då piloten drog på för fullt reste sig planet i en skarp vinkel rakt upp och vid hundra meters höjd störtade det rakt ner mot slutet av landningsbanan. Flygningen varade bara 45 sekunder. Samtliga 22 passagerare ombord omkom i eldhavet. Gustaf Adolf blev 40 år.
Skolgång Hans mamma dog helt oväntat när Gustaf Adolf var 14 år. Han tog hennes bortgång mycket hårt och var borta från skolan, Lundsberg, ett helt år i samband med hennes död. Han hade det svårt i skolan för han, som så många i hans släkt, var ordblind (dyslexi), vilket var ett svårt handikapp på den tiden. Den som var ordblind anklagades för att vara lat och passiv och skulle tuktas med aga och mer läxor eller kunde ställas i skamvrån utpekad som dummerjöns. Källor: NE, Aftonbladet
Karl Selhammar
Plattan När jag kommer ut på Plattan så blir jag inte förvånad över tystnaden. Det är alltid så här tyst och stillsamt den här tiden på kvällen. Jag går långsamt ner för trapporna och andas in nattluften mörkret skrämmer mig inte - jag har alltid älskat tystnad. Det är så mörkt att jag nästan ramlar när jag går. Till höger tornar en hög byggnad, Kulturhuset, upp sig. Där finns ett bibliotek och ett ställe som heter TioTretton. Mitt långa svarta rufsiga hår fladdrar i mitt ansikte när vinden blåser och jag sätter upp det i en lös hästsvans. När jag går så skaver mina alldeles för små sneakers mot fötterna och gör att jag nästan ramlar omkull vartannat steg. Jag ställer mig på Plattan och ser upp i luften. Men någonting känns fel. Pang! Plötsligt är det som om jag har fått ett hårt slag i magen. Smärtan får det att svartna framför ögonen på mig och jag faller ihop. Jag försöker återhämta mig och reser mig upp. Jag står mitt i biblioteket. Hur hamnade jag här? är min första tanke. Min andra tanke är att jag måste ta mig ut. Så jag hittar ner till utgången och försöker få de automatiska dörrarna att öppna sig. När jag inser att det inte kommer att funka så slutar jag att försöka rubba dörrarna. Jag känner att paniken börjar komma. Jag sätter mig ner, andas djupt och försöker att lugna ner mig. När jag ställer mig upp försöker jag att hitta något ställe där jag kan få vatten och börjar ströva omkring. Men jag kommer inte långt. Jag hör ett sugande ljud, som från en ventil, scenen förändras, och jag är någon annanstans. En vind sliter i mig. Jag ser mig omkring och upptäcker att jag står på ett tak. Jag går fram till kanten och ser ner. Jag är inte i kulturhuset längre, däremot kan jag se kulturhuset härifrån. Jag ser allt härifrån. Där är stadsteatern, en bank, plattan och långt där borta ser jag Gamla stan breda ut sig. Jag gillar inte att stå här. Jag har aldrig gillat höjder. Så jag backar bakåt och är noga med att gå långsamt och försiktigt. Jag slår i en ventil och rycker till. Tänk inte tanken, säger en röst i mitt huvud. Jag bestämmer mig för att inte göra det. Jag försöker desperat att hitta en dörr, eller någonting som kan rädda mig, och ser en dörr längre bort. Jag gör det självklaraste, och öppnar dörren. Då öppnas någon slags ventil under mig. Jag faller.
Jag faller. Jag faller och faller tills jag knappt vet vad som är upp eller ner. Då, långt bort ser jag ett svagt ljus. Låt mig landa på något mjukt, tänker jag när jag åker ut ur ventilen. Jag landar. Men det är inte på någonting mjukt, men inte heller någonting hårt - det är som om jag svävar. Och jag märker att jag faktiskt gör det. Jag svävar. Under mig så ser jag en hel del och när jag ser mig omkring så ser jag hela Stockholm. Det är ju inte hela Stockholm, men paniken och chocken gör att jag börjar att tro saker. Så jag stannar däruppe - som om jag hade något val - när jag tills slut efter vad som kan vara tio minuter eller en timme, faller. Jag faller och vinden sliter i mig så att jag tror att ansiktes ska slitas av. Jag ser marken växa sig närmare mig. Där ser jag Tyska kyrkan, mitt hem och några biografer. Jag andas in och förbereder mig när jag är ungefär tio meter ovanför marken.
Hejdå, tänker jag. Och jag slår i med en duns. Allting är mörkt till en början. Sen känner jag hur jag öppnar ögonen som av en reflex. Och jag är inte död. Jag vaknar upp som från en dröm. Och jag kommer ihåg det här. Jag ser Plattan och kulturhuset breda ut sig framför mig. Jag andas in nattluften. Jag börjar långsamt gå ner för trapporna. Av Elmer Heijkenskjöld
En tidsresa Jag var i ett vitt rum eller inte ens rum, jag bara var. Det kom en konstig man med en luva så att man inte kunde se hans ansikte. Han sa "du ska få ett val", "Vill du ha en pärla? När du håller i den så kan du andas under vattnet, eller en stor humla som du kan rida på för att resa i tiden, eller vingar så att du kan flyga"? Jag tar humlan sa jag. Jag vaknade i mitt rum, skrivbordslampan stod och lyste klockan som stod på nattduksbordet visade 08:00. Jag hörde plötsligt ett surrande från garderoben. Jag gick långsamt mot garderoben förbi skrivbordet till garderoben som stod i hörnet av rummet. Jag lade handen på dörrhandtagen och slet upp dörren, ut flög en stor humla. Jag blev först jätterädd men sen fattade jag att det inte var en dröm. Jag satte mig på humlan och bad den flyga till Gamla stan på medeltiden. Vips så var jag iväg. Jag befann mig på en avrättning på Stortorget. Det kan ha varit blodbadet för att jag tror jag såg den forne danske kungen. Han hade jag sett på bilder. Jag satte mig på humlan för jag ville inte se detta. Jag sa ”åk till framtidens Stockholm”. Vips! Jag hamnade hemma. Såg mig i spegeln, samma korta bruna hår och bruna ögon samma längd. Allt var precis samma, förutom att jag var nu 1576 år gammal istället för 11. Det märkte jag när jag kollade på mitt leg som jag nu hade. Jag gick ner till köket. Ingen var där. Mina syskon och mina föräldrar var borta. Jag gick ut för att ta en titt. Alla färdades på flygande Segways och svävare eller gick. Det var reklam - hologram men alla var så osociala. Jag såg ingen som pratade eller hängde. Alla satt i sin svävare med en hologramtv. Jag ville iallafall hem nu. Men sen kom jag på, humlan var död. Men jag behövde komma hem!
Jag gick till Stora Nygatan, hem till mig och in i mitt rum och där låg humlan död på golvet. Jag lade mig i sängen och bad om att humlan skulle komma till liv igen. Sen var jag i samma vita tomma inte som jag var i dagen innan. Mannen med luvan sa att humlan var död för gott, men att jag skulle kunna få en enda tidsresa till. Jag tänkte och sen sa jag att jag ville åka till ett halvår innan jag fick humlan. Sen vaknade jag i min säng. Hemma i mitt vanliga rum. Det hade funkat. Det luktade bränt just det! Detta var den dagen när grannens hus brann. Jag sprang nerför trappan till köket och kramade min familj längre än jag nånsin gjort förut. De fattade inte varför. Jag ringde brand kåren eftersom att jag visste att det brann. Och det bästa var att grannarnas hus klarade sig men behövde små reparationer. Bättre än förra gången denna händelsen var. Då hade det brunnit ner helt. Men jag hade fortfarande ingen aning om vem mannen med luvan var.
Slut!
Av: Manne Johnsson
Sergels torg 1967 stod Sergels torg klart och blev ett centrum och en mötesplats. De hade planerat sedan 20 - talet. När de hade börjat bygga Sergels torg skulle det bli en antikens torg eller ett medeltida torg. Under fontänen finns en glasburk som skulle bli en bar och café. Men det var för dyrt så det blev affärer istället. Och många tyckte att det var för mycket bilar och betong, för lite hemtrevligt. Namnet De tog många år att komma på ett namn på platsen. Folk kallade det för Sveaplatsen men var för likt Sveaplan. Så det tog man bort. Men sedan diskuserades det om två andra namn: Malmtorget och Klara torg. Och det blev Malmtorget. Men tillslut bestämde stadsfullmäktige att det skulle bli Evert Taubes förslag Sergels torg.
Av: Miranda Lindevall
Samuel upptäcker Stockholm Det var en gång en by lite utanför Stockholm, där var tiden lite efter och människorna var inte lika utvecklade, de levde fortfarande i stenåldern kan man säga. En dag föddes en liten pojke. - Han ska heta Samuel, sa hans storasyster och det verkade de andra också gilla. Byn slutade vid en skog, och man sa att världen tog slut om man gick en bit in dit. Samuel trodde inte på det, han tyckte det va struntprat. Någon vacker dag så ska jag ta reda på vad som finns i den där skogen, tänkte han. Några år efter när han var 23 år på sommaren så bestämde han sig för att gå till skogen. -Samuel vart ska du? sa hans mamma. -Jag ska bara..bara plocka lite svamp, svarade han och började gå. Han tog med sig lite nötter om han skulle bli hungrig. Han började gå och undrade vem som kommit på det här med skogen, tänk om det är sant! Men Samuel gav inte upp så han fortsatte en bit in i skogen. Då hörde han ett rytande. Han såg sig omkring och helt plötsligt stod en stor björn precis bredvid honom. Samuel skrek och sprang allt vad han kunde och sprang in i ett träd och svimmade. -Va...vart....vart är jag? sa Samuel. Det var massor av stora hus och jättestora vägar med konstiga stora djur på. Han såg några andra människor, då frågade han. -Vad heter den här byn? -By? Det har är ingen by det är Stockholm, största staden i Sverige, och förresten vad har du på dig? sa de. Samuel förstod inte vad som var fel med hans kläder det var ju de som hade konstiga kläder, och vad var Stockholm och Sverige för ställen? Han gick vidare och plötsligt såg han en trappa till en tunnelbanestation . -Oj en grotta! sa han och sprang ner, men vad var det här för grotta? Det var så mycket människor och så mycket ljud, och några konstiga långa, stora, och snabba larver som folk gick in i, konstigt tänkte han. Han blev inknuffad på tåget och började åka. Nästa Hornstull, hörde han, men fattade inte vart det kom ifrån. När han var framme så gick han ut igen och satte sig på en bänk. Bredvid satt ett band som tjafsade lite. -Gud vi kommer aldrig få en basist i vårt band, sa en av dem. -Vad är så fel med oss? sa en annan.
- Jag antar att vi får strunta i att ha ett band då, bestämde de till slut. En av musikerna såg Samuel och gick fram till honom -Spelar du bas? frågade han. Bas, vad är det? tänkte Samuel men svarade ändå. -Ja ibland, varför undrar du? -Skulle du vilja spela i vårt band? Frågade han. -Eeh ok, svarade Samuel, de blev så glada och tog med honom till deras studio. Studion var ganska liten med många sladdar och inga fönster, gråa väggar och ljusbruna heltäckningsmattor. De började ta fram och koppla in instrumenten. Varför är alla grottor så konstiga i Stockholm? tänkte Samuel. De gav han basen. -Ok kan du spela lite till musiken? -Hur gör man det? De berättade hur han skulle spela och gav honom noterna. Så började de spela. Det har kan väl inte va så svårt, tänkte han och började också spela. De andra i bandet blev helt chockade. -Vilket sväng! sa de och berömde Samuel. Han blev förvånad av att de tyckte att han var så bra, han hade ju aldrig spelat bas. -Tack, sa han lite osäkert. De undrade om de kunde ha konsert och Samuel tyckte det lät kul men undrade ändå vad det var. Hur gör man det? Tänkte han men bestämde sig för att inte fråga det. Kvällen började närma sig och Samuel hade ingenstans att sova så han satte sig på marken. Gud det här va jobbigare än jag trodde, hur ska jag komma hem nu? sa han för sig själv och så somnande han. Han vaknade av att en i bandet sa. -Hej Samuel, vi ska ha konsert ikväll, bra va! Kom nu vi måste repa. -Eeh...ok, svarade Samuel och följde med honom. De gick till studion och började spela. -Har du en egen bas? frågade de. Ja eller den är typ sönder, svarade han. De gick och åt innan och då sa Samuel: -Men hur funkar det här med konsert ska vi bara spela? -Ja precis! Vi ska stå på scen och göra som vi gjorde i studion fast inför massor folk, svarade de. Det lät kul tyckte Samuel.
-Vad får det lov att vara? frågade en servitör. -Hamburgare skulle va gott, ja men tre hamburgare tar vi, - Jag tar också en sån då, sa Samuel. Hamburgare? Tänkte han. Men när maten kom så smackade Samuel och sa: -Mm wow det här va ju supergott! De betalade sen och åkte till konserten. -Gud det här kommer gå så bra ju! De var överlyckliga, men det va inte Samuel. Han längtade hem. De hörde att de skulle upp på sen och blev chockade av alla människor, speciellt Samuel. -Ett, två, tre, fyr! Så började de spela. -Wow vilket sväng! Vilket annorlunda ljud! Coolt! sa publiken. - Hejdå ses imorgon, sa Samuel till de andra i bandet, det var alltså kväll. Han la sig på marken och skulle sova. Han var så hungrig men sen kom han på att han hade nötter med sig och började äta och somnade. -Samuel psst psst vakna, sa någon människa. -Vem är du? frågade Samuel. -Din syster! sa hon. Först blev han förvånad och undrade hur hon kommit hit men han var så trött så han glömde att fråga utan han följde med henne. Samuel berättade allt om hans band och så hur kul och jobbigt han hade haft det. -Mm jag vet redan att du har ett band. Jag var på er konsert. Det lät hemskt, sa systern. -Haha tack då, sa han. De gick igenom staden, till skogen och till sist kom de till byn. -Samuel! skrek hans föräldrar av glädje och sprang till honom. Vart har du varit? -Skulle bara plocka lite svamp men jag tappade bort mig. -Åh vad skönt att höra, vi har varit jätteoroliga, sa de. Gud vad skönt att vara hemma tänkte Samuel men var ändå glad att han gjort något nytt. Det var sent och alla började gå och lägga sig, Samuel hängde på och la sig i hans säng och sa lite för sig själv. -Borta bra men hemma bäst, och så somnade han.
av :Olle Anderberg
Siri på Horse Show Det var en gång en flicka som hette Siri och hon älskade hästar. Hon brukade tävla höga klasser i hoppning med sin häst Oliver. Oliver var känd över hela världen för sin höga kompetens i hoppning. Det var november och Siri skulle tävla i Horse Show som var en stor häst show på Friends arena. Siri bodde i Gröndal och tänkte rida till Friends arena. Hon hade tävlat i Globen i horse show förut men nu var det ju i Friends arena och det var mer publik där så hon var rädd för att Oliver skulle bli rädd för publiken. Men hon försökte tänka positivt alltså att det skulle gå bra och att hon skulle vinna. Det var kvällen innan tävlingen och hon höll på att packa ner tävlingskläderna. Då kom mamma upp och sa att hon skulle gå och lägga sig. Men när Siri hade lagt sig kunde hon inte somna hon var alldeles för nervös. Men tillslut somnade hon och vips så var det morgon. Det var tidigt på morgonen för hon skulle vara på Friends arena klockan tio och hon behövde tid på sig att komma dit för det tar ett tag rida dit. Siri gick ner till stallet och borstade och kratsade hovarna på Oliver. Hon gjorde det inte så noggrant för hon hade borstat honom jättefint igår. Hon satt upp och började skritta iväg. Hon red genom Gröndal och hon tyckte det var fint där. Siri stannade vid Konsum och köpte lite färdkost.
Hon hade ridit i en timma och hela tiden hade hon skrittat. Hon visste inte exakt hur man red till Friends arena. Men hon hade en plan. Hon skulle följa efter pendeltågen som åkte dit. Fast hon visste att tåget skulle stanna en bit ifrån Friends arena. Men hon trodde att hon skulle komma på något. Hon galopperade på en väg bredvid tåget. När tåget var framme vid rätt station kände Oliver lukten av hästar och for iväg i galopp. Siri var inte beredd och hon var på väg att ramla av. Men hon fick tillbaka balansen och hängde bara med i galoppen. Han galopperade över en bro och hoppade nerför en trappa. Sen gick det mest rakt fram och efter det såg man Friends arena på höger sida. När hon kom fram kom en kvinna som jobbade där fram till henne och visade henne var hon skulle ställa Oliver och plötsligt var det dags att rida fram. Oliver kändes bra och lagom pigg. Då hörde hon högtalarna säga att nu är det dags för Siri och Oliver att komma in på banan. Startsignalen gick och Siri satte av i galopp. Oliver hoppade första hindret lätt som en plätt. Andra hindret gick också bra. Det var en svår sväng till tredje hindret och direkt efter kom ett till hinder. Efter det skulle man hoppa en trippelbarr som var ett svårt och långt hinder. Men det klarade Oliver med marginal. Efter trippelbarren kom en studs. Men det svåra var att den var på samma långsida som publiken satt på.
Plötsligt stack Oliver iväg. Han hade blivit rädd för publiken. Siri hann inte sakta ner innan studsen så hon kom i för hög fart in på studsen. Hon kom alldeles för nära sista hindret Oliver var på väg att riva. Men Oliver gjorde sitt yttersta för att komma över och han klarade det. Publiken ställde sig upp och applåderade. Hon var felfri.
Nu fick Siri ta en paus innan hon skulle köra omhoppning en stund senare. Direkt när hon suttit av visste hon vad hon skulle göra. Hon skulle gå och shoppa hästgrejer. Hon hittade ett superfint schabrak som är som en slags filt som man lägger på hästen under sadeln och ett matchande pannband och mycket mer. Då var det dags att börja rida fram. Oliver hoppade super fint och var beredd på omhoppning. Plötsligt ropade de i högtalarna att Siri och Oliver skulle komma in på banan. Hon var sist ut och det var nio andra som hade kört omhoppning. Just nu låg Hedvig i ledningen. Hedvig var Siris bästa vän. Hon hade ridit på tiden 47,5 och det var väldigt snabbt. Den här gången kunde Oliver gå in på banan själv. Startsignalen gick och hon fattade galopp och gav sig iväg mot första hindret. Det gick bra. Hon gasade på lite extra mot andra hindret för det var en lång galopp sträcka där. De andra hindrena gick också bra. Nu var det bara sista hindret kvar. Hon gasade på allt vad hon kunde och Oliver hoppade ett jättestort hopp och det tjänade hon mycket tid på. Tiden stannade på 47,5. Precis samma tid som Hedvig. Nu ropade de ut i högtalarna att Siri och Hedvig är segrare i den här tävlingen. Efter det blev både Siri och Hedvig kända över hela världen. Deras hästar blev också kända och efter Friends arena-tävlingen vann de alla tävlingar de var med på.
Av: Siri Turkka
Fisken i disken Kallt var det. Väldigt kallt. Varför, varför just fisken?! Det var kallt i fiskdisken, alla fiskar förutom fisken var döda och låg bara slappt. Den stora affären var risig och tråkig. Det började att bli riktigt tråkigt och fisken var orolig för att någon skum människa skulle falla just för fisken och köpa fisken och ta med fisken i en påse och döda fisken och hacka fisken och sen STEKA FISKEN! Rymma skulle han, fisken måste rymma, annars skulle den kokade fisken vara stekt. Han tog sats och hoppade över den lilla glasrutan i fiskdisken och ner i en vattenpöl på marken. Fisken såg flera pölar och han hoppade från pöl till pöl tills han var ute ur butiken. Utanför var det inte så kallt som i fiskdisken. Där stod en gigantisk golfboll, han läste på en skylt, GLOBEN stod det med stora bokstäver. Fisken ville utforska Globen mer, han hoppade från en vattenpöl till en annan tills han kom till en byggnad som satt i Globen. Med stor bokstäver stod det SKYVIEW. Fisken plaskade in i den lilla byggnaden och såg en till glob i glas, inte alls lika stor som den andra. Rummet var målat i vitt och hade inte mycket möbler. I ett hörn såg han en liten varelse i hans storlek. "Hej!" Sa Fisken. "Har inte tid att prata, jag ödlan Fooolix har mycket att göra, måste dra tyvärr, hejdå." "Hejdå då." sa fisken bittert. Han var sur eftersom ödlan var så hemskt otrevlig. "Ingenting att bry sig om." Sa han till sig själv. Fisken hoppade in i den mindre men ändå stora glasbollen som efter en stund började röra sig uppåt. Här uppifrån såg fisken hela Stockholm! Han såg Gröna lund och han blev sugen på att åka bergochdalbana. När fisken var nere hoppade han iväg till Grönan och började med att åka en liten bergochdalbana som tydligen hette Nyckelpigan. Hela dagen hade fisken roligt på Gröna lund, han hade för första gången smakat sockervadd och hade blivit helt snurrig i Lustiga huset. Efter ett tag började fisken bli trött och ville hem, han hoppade trött ner till bryggan och dök ner till sitt vattenfyllda hem. Snipp snapp snut så var sagan slut!
Av: Robin Mogren
Storkyrkan Den byggdes Storkyrkan, som också heter Sankt Nicolai kyrka, är en kyrka som ligger i Gamla stan. Det är Stockholms äldsta församlingskyrka och idag är det Stockholms domkyrka. På 1200-talet hette Storkyrkan Bykyrkan, Storkyrkan är uppbyggd av rester av Bykyrkan. På 1300-talet byggdes Storkyrkan om till en treskeppig tegelbyggnad. Under 1400-talet så gjordes den till en femskeppig byggnad. Konst i Storkyrkan Storkyrkan är rik på konst en av statyerna är”Sankt Göran och draken”. Enligt legenden här i Sverige sägs det att Sankt Göran räddat Sverige, Sten Sture d.ä. föreställde Sankt Göran och Prinsessan ska föreställa Sverige och draken ska vara kungen av Danmark. Enligt traditionen har den skapats av den nordtyske skulptören Bernt Notke på 1480-talet. I nyare forskning upptäckte man att den var skapad av en nederländsk okänd skulptör.
K채llor: NE, Wikipedia Av: Paola Mellqvist
KÄLLAREN Luften är kall och full av dammkorn i den mörka skyddskällaren, här uppe på Matrosbacken, som inte är större en ett litet sovrum. Mina fötter domnar under det kalla betonggolvet. Jag sätter mig ner men kylan tränger in genom mina bruna trasiga shorts. Men jag reser mig inte upp. Jag lägger upp luggen från mitt oerhört svarta hår. Det är i alla fall vad folk kallar det. Oerhört. En liten stråle av ljus tränger in genom ett litet gammalt fönster som verkligen behövs rengöras. Jag sätter mig i hörnet av källaren med hopp om att det skulle bli varmare. Jag hade fel men sitter ändå fortfarande kvar. Själv har jag ingen aning om varför, så jag säger bara "skumt", lite stelt och tyst för mig själv Jag kollar genom det fönstret och ser en av soldaterna från diktatorn. "Åh nej! De är redan här", säger jag lite för högt men rör mig inte ur fläcken. Diktatorn tog över Sverige för ungefär ett halvår sen och eftersom Stockholm är huvudstaden så blir det staden där diktatorn bor. De som bor i Stockholm, till exempel jag, och massor med andra blir mest drabbade av hans grymhet och sen dess har nästan alla gömt sig inne i sina hus och hoppas att soldaterna inte skulle hitta dem. Undrar hur länge till de kan stanna i sina hus innan de behöver smyga ut till det övergivna ståndet ute på Gröndals centrum som faktiskt fortfarande har mat i sig. Jag hör ett skott avlossas i närheten. Jag skulle gissa på att det var här på Matrosbacken men jag kan inte se vem det är genom fönstret. Jag hör ett skrik. Antagligen i grannhuset. Vanligtvis skulle jag ha fått panik och sprungit och gömt mig på det bästa stället som fanns bland röran av onödiga saker som jag aldrig använder. Lite har gått i generationer genom släkten men sånt har aldrig brytt mig om utan jag har lagt dem i källaren istället.
Jag tar upp nyckeln till källardörren som jag gömt längst ned i en låda med röra och börjar röra mig långsamt mot den gamla blåa trädörren och öppnar den sakta så att det knarrar från den. Jag går uppför trappan och stannar och kollar mot ytterdörren som sakta öppnas. Jag får panik inom mig men rör mig inte. Rädslan rusar genom kroppen men jag står stilla som en staty framför dörren och bara stirrar på den. Jag märker att tårarna rinner ned från mina kinder. Dörren är öppen och jag bländas av dagsljuset och känner sedan en hård träff på mitt bröst. Tårarna upphör, allt blir svart och då känner jag smärtan.
Av: Teodor Dahl
Vasaskeppet År 1628 beställde Gustav II Adolf två små skepp och två stora skepp. Vasa var ett av de stora skeppen. Det var svårt att bygga Vasa, skeppet var byggt av ek och ek var väldigt dyrt. Den kostade en fjärde del av statskassan. Vasa hade 64 kanoner och var avsedd för ca 450 man. Den var väldigt dekorerad och hade flera hundra skulpturer som gjorde henne unik. Vasa lämnade Skeppholmen och började segla med många segel. Efter några minuter välte Vasa och eftersom kanonportarna var öppna så forsade det in vatten och sedan sjönk det. Små båtar kom och räddade massa matroser men minst 40 matroser dog. Under 1600talet bärgades de flesta kanonerna. Sen glömde alla Vasa. 1956 hittade amatörforskaren Anders Fransen skeppet Vasa utanför Beckholmen. Mellan 1959-1961 bärgades Vasa. Mellan 1962-79 så konserverades Vasa med att besprutas med polyetylenglykol på det provisoriska museet Wasavarvet. År 1988 flyttades Vasa till det nya Vasamuseet. Ljuset på museet var lågt för att hon inte skulle spricka eftersom hon låg på havets botten i flera hundra år. Det tog lång tid att få upp Vasa, lyftkranarna Oden och Frig bärgade Vasa. De flyttade Vasa till en torrdocka som hette Gustav V-dockan för reparation. Sen byggde de ett museum för annars skulle hon gå sönder. År 1990 öppnade de Vasamuseet för alla.
Källor: Olika böcker om Vasaskeppet, NE , Wikipedia
Av: Edvin Johan AndrĂŠ
På höstterminen 2014 har vi haft Stockholm som tema på Gröndalsskolan. Vi 5:or på Vintergatan har skrivit en massa olika slags texter som på något sätt har någon anknytning till Stockholm. I boken får ni också se några av våra arbeten ifrån bildlektionerna. Trevlig läsning!