Internationella montessoriskola 111r4 p222rs mentorsgrupp stockholmsnoveller

Stockholmsnoveller Stims 책k 4 2014-2015

Dödsvågen Mia och Fia springer.

- Oj vilken stor våg! säger Mia. - Ja verkligen. Nästan lika stor som två LO-borgar på varandra säger Fia. LO-borgen tänkte Mia. -Vi springer dit, säger Fia. -Okej, svarar Mia. De springer och springer. Vågen är knappt en meter från dem. Plötsligt hör Fia hur Mia skriker. Hon ser hur Mia försvinner i vågen. När hon kommer fram till LO-borgen står alla som har klarat sig från tsunamin där. Fia klättrar upp. Det är bara hon och några till där. Fia har ett stort sår på benet och på armen.

Efter ungefär en halvtimme kommer ambulansen och hämtar Fia. Både hennes mamma och pappa har kommit bort i vågen, ambulanspersonalen säger att hon kommer att få bo hos sina kusiner I London…

Ida

Ida

Fallet till draken -Vad gör du skriker Anna!

- Jag går.

- Nej det gör du inte. Du går fram och sen tillbaka och samtidigt slår du mig i huvudet.

- Vi måste skynda oss till Dramaten för att se på din mamma när hon sjunger opera.

När vi kom in på Dramaten gick vi runt ett tag och letade efter en toalett. Efter att ha letat i ungefär 20 minuter gav vi upp. Vi tittade runt, men vi kände inte igen oss, vi var vilse.

Plötsligt föll vi och föll och föll! Duns! Jag stod på en scen, men var någonstans var Emma?

Jag kände något varmt och jag tittade upp. Det var en drake! Jag skrek! Draken hade en lysande mage som såg ut som eld. Elden kom emot mig.

Sophie A

Roses förfärliga liv Rose satt och pillade i maten. Det var köttbullar och pasta med ketchup. Grönsakerna låg orörliga. I vanliga fall gillade hon grönsaker, men inte idag. Idag var det en dum dag, det var gympa. Rose var inte så bra på idrott, hon gillade det inte heller. Hon tittade upp på matsalen. Det var en fin matsal, väggarna var vita och lamporna blå.

Rose tänkte på hur hon hade haft det på sin förra skola. Där hade hennes bästa vän Valmo och hon alltid suttit tillsammans i matsalen. Men när Roses föräldrar sa att de skulle flytta blev allt förstört. Det hade känts som om en iskall pil hade träffat henne i hjärtat och fastnat. Rose blev avbruten av sina funderingar när någon harklade sig och drog ut stolen mittemot henne….

Felicia Eva Eriksson Sjöholm

Stölden i Stadshuset Jag hade letat i flera timmar. Den måste finnas här. Jag hörde att Karlson ropade på mig . ”Jag kommer strax!” ropade jag. Kungens krona var stulen och både brottslingen och kronan fanns i Stadshuset. “Jag kommer!” ropade jag till Karlson.

Jag gick ner för trapporna när jag plötsligt hörde ett ljud. Det lär mest som ett kommando.

Kort och skarpt och från vänster hördes morrningar. Jag drog upp min tjänstepistol. Ljudet ebbade ut. Jag tände min ficklampa och upptäckte ett gömställe, inte större än ett vardagsrum.(Ett litet vardagsrum.)

I rummet fanns en säng, en bokhylla och en koffert som var låst. Jag satte min pistolpipa mot låset och lät skottet gå av. Låset flög upp och i kofferten fanns… hundvalpar! Deras mamma var också där.

“Du Karlson….” sa jag. “Vad är det?” frågade Karlson. ”Jag har hittat tjuvens gömställe, men kronan finns inte där,” sa jag. ”Okej, jag kommer,” sa Karlson. Plötsligt såg jag en hemlig lucka i koffertens botten. Där i låg både tjuven och kronan!!!

Vilmer

HOPPET Tunnelbanan gnisslade in på spåret, jag klev på. Det var nästan tomt. Den röda lampan började lysa och dörrarna stängdes. Jag skulle bara åka en station, så det var lite onödigt att ta tåget, men mamma tyckte inte att 11-åringar skulle gå ute i mörkret själva. Jag skulle till Thaiköket för att köpa kvällsmat. Dörrarna öppnades och öppnades och jag klev av. Det var mörkt och det duggregnade. Jag gick genom spärrarna och över gatan. Det stod tre personer i kö till Thaiköket. Jag ställde mig i kön.

Jag tittade upp på DN-huset. Det var stort. Helt plötsligt började en punkt lysa på taket.

Jag såg inte vad det var. När jag gick närmare såg det ut som en människa. Ljuset kom plötsligt närmare och åkte neråt. Kanske hoppade det. Plötsligt låg ljuset på marken, 12 meter bort. Jag sprang mot det och där låg en avsvimmad blodig tjej!

De andra från kön kom dit och någon ringde en ambulans. De från ambulansen kom med en bår och lyfte henne till ambulansen. Fem minuter senare kom en kvinna från ambulansen fram till mig och sa att hon var fallskärmshoppare och att fallskärmen inte hade fällts ut samt att vinden var stark så att hon hade blåst hit. Det var bara 10% chans att hon skulle överleva. Jag stod kvar I regnet som nu övergått i ösregn och såg hur blåljuset försvann in i mörkret….

Thea

Mirabell och den snälla damen.

- Mirabell! Mirabell vakna!

Jag vaknade och såg att mamma stod böjd över mig. Mamma såg sur ut.

- Den lilla dummern kissade på min matta, sa mamma.

Jag förstod att det var min hund som hade kissat på mammas matta.

- Oj då! sa jag med kaxig röst.

Nu blev mamma ännu surare.

- Var tyst din lilla snorunge! skrek mamma.

Efter den meningen skulle en vanlig 6-åring börja gråta, men jag är inte vanlig.

- Jag och din pappa ska genast ansöka om att få adoptera bort dig, sa mamma surt.

Tre dagar senare, på barnhemmet.

Alla är så himla elaka här, sa jag till mig själv. ”Matdags,” säger en av ledarna.

När jag har ätit upp skulle jag gå till toaletten, när en kall hand plötsligt tog tag i min axel. ”Hej”, sa personen. Hon lät snäll och jag viste att ett nytt liv stod framför mig.

Stella

NATT PÅ STADSHUSET Jag och mina syskon var på väg till skolan. Vi lämnade Lilly på dagis eftersom hon bara är två år. Jag heter Leah och min storebror heter Lucas och han är 12 år. Jag och min storebror skulle titta på tv igår kväll och då såg vi någonting vid Stadshuset, det såg ut som en skepnad! Vi bor precis vid Stadshuset. Jag och Lucas bestämde att vi skulle gå dit efter skolan. När vi hade lämnat Lilly så gick vi till skolan. Jag hade mattelektioner hela dagen. Efter förmiddagen skulle vi ha rast. Jag gick fram till Lucas och sa att vi skulle träffas hemma.

När skolan var slut så gick jag hem. Lucas var redan hemma. Lucas sa att vi skulle gå klockan tolv. När klockan var tolv gick vi till Stadshuset, men såklart så var det låst. Men eftersom vi bor där i närheten så hade vi köpt en nyckel, eftersom vi är där nästan varje dag.

Vi öppnade och gick in, och då såg vi något som svischade förbi. Det var något osynligt. Det var lite svårt att se eftersom det var kolsvart. Plötsligt tog någon tag i Lucas rygg och han skrek HJÄLP! Jag vände mig om och då var han borta! Slut

Alexandra

Stadshusets mörka skuggor - Hur många biljetter ska ni ha?

-Tre tack, svarade pappa.

- Här! och välkomna!

- Tack, sa pappa.

Mamma, pappa och Lilly skulle gå upp i Stadshuset idag. De hade gjort det en gång förut, så det började bli en tradition.

-Det är många gångar, sa mamma.

- Ja, men bra träning och roligt sa Lilly.

Nu hade de gått ungefär halva vägen, men det var långt kvar. Lilly började bli lite trött men fortsatte att kämpa på.

- Hur mycket är klockan pappa? frågade Lilly.

-Den är tjugo över elva.

-Okej, då är det ungefär en kvart kvar att gå.

Plötsligt tog någon tag i Lilly och drog henne bakåt.

- Hjääääälp! skrek Lilly. Mamma och pappa vände sig snabbt om men då var hon spårlöst borta. Det såg ut som en mörk skugga! sa mamma viskande, med darrande röst!

Estelle

Estelle

Det brinner -Pappa det brinner! Ring brandkåren!

-Vad är det som brinner?

-Eldkvarnen! Ring då, fort!

Jag hörde brandbilens sirener komma närmare och närmare. Jag och pappa sprang ut ur huset. På gatorna var det kaos, det var massor av människor som hade gått ut för att titta på eldsvådan. Dagen efter var kvarnen nerbränd, det var bara sot kvar på marken. I alla tidningar stod det om katastrofen. En vecka senare kom det ett besked om att det skulle byggas en ny byggnad där eldkvarnen hade stått. Den som ansvarade för på bygget och som gjort ritningarna till det, hette Ragnar Östberg. Byggnaden skulle heta Stadshuset. Jag undrade hur Stadshuset skulle se ut.

Torun

En annorlunda natt vid Stadshuset Här gick jag med min kompis Thomas bredvid Stadshuset och funderade.

PANG! En kriminell kvinna hade skjutit ett varningsskott upp i luften. Thomas skrek till och rusade iväg. Jag stod kvar själv, eller kvinnan var visst kvar. Hon höjde pistolen och skrek: ”Spring om du vill leva!” Jag såg inte hennes ansikte för att hon hade en rånarluva på sig. Jag tvekade. Om jag skulle springa skulle hon komma undan. Men jag bestämde mig för att springa, PANG! Tydligen hade jag funderat för länge för att kvinnan hade avlossat ett skott, men hon missade!

Jag blev panikslagen och rusade iväg. Jag tror att jag aldrig har sprungit så här fort i hela mitt liv. Plötsligt såg jag Thomas springa på gatan framför mig och jag suckade av lättnad. Jag hoppade fram framför honom, så att han skrek till. Men bakom skymtade jag någon figur. PANG! Thomas föll ner död på marken. Jag förstod att jag var den näste på tur. PANG!

Leo

Mahajnnis krona -Var har jag lagt min krona någonstans? frågade kung Carl.

Kung Carl letade och letade i hela slottet men den fanns ingenstans. Kung Carl ringde till sina vänner Emelie och Saga. Kung Carl ringde först till Emelie och sen till Saga.

Emelie och Saga kunde komma. När Saga och Emelie kom fram frågade kung Carl om vad de skulle hjälpa honom med. De skulle hjälpa kung Carl att hitta hans krona.

-Okej! Vi går och letar på en gång! sa Emelie och Saga. De letade och letade, men!

- Vad är det där? sa Saga.

- Det är …. det är…. Kung Carls krona.

När de lyfte upp kronan hängde det en schimpansunge i den! De gick till kung Carl och berättade att de hade hittat hans krona och att de hittat en schimpansunge. Schimpansen sa: - Oohhoooo!!! Schimpansen hette Mahajnni.

Sen var Mahajnni, Emelie, Saga och kung Carl lyckliga i alla sina dar.

Slut!

Wilma

Resan till Stadshuset Jag och min bästa kompis Fabian skulle till Stadshuset och köpa glass. Det var varmt ute och jag ville bada så varmt var det. När vi kom fram hittade vi en sak man kunde klättra på, det var superkul. När Fabian skulle äta sin glass började han känna sig kräksjuk.

Efter fem minuter kräktes han över en dam och båda stirrade på varandra i chock i ca 10 sekunder.

Det luktade superäckligt, det luktade rutten mat. Fabian kräktes en gång till och han blev kräksjuk, han var hemma i tre dagar. Vi åkte hem och vi träffade inte varandra den dagen. Två dagar senare ringde han mig och sa att han hade kräkts fem gånger hittills.

Två dagar senare ringde han mig och sa att han har kräkts fem gånger hittills.

Fabian sa: Ska vi göra något idag Ja det kan vi.

SLUT

Nils

Mordet på tunnelbanan Tunnelbanan började åka långsamt. Det var nästan fullt. Helt plötsligt började en bebis gråta, men den somnade om snabbt igen. Själv lyssnade jag på musik. Efter tio minuter tystnade musiken i hörlurarna. Jag försökte sätta på musiken, men såg att det inte fanns Wi-Fi. Alla i tunnelbanan märkte att allt Wi-Fi:et var borta. Helt plötsligt släcktes ljusen och det hördes ett skrik och luften i tunnelbanan blev allt tjockare och tjockare. Efter fem minuter stannade tunnelbanan. Fem sekunder senare hördes ett skrik. Det var en man som hade dött!

Maj

Lönnmorden Egil låg på marken. Det var blod på överallt och han hade två skotthål i halsen. Det var avspärrat och säkert över 50 poliser fanns i området. Det var en tekniker som undersökte kroppen och sa: - Vi är klara här, ta in kroppen på stationen.

- Okej, sa Fabian som var kommissarie.

Det kom en bil som tog med kroppen till stationen. Fabian knackade dörr i området, efter en stund hittade han ett vittne som hette Kajsa. Hon berättade vad som hade hänt. Hon sa att mannen hade ljuddämpare och att hon kände igen mannen. Hon togs sedan in till stationen och fick välja bland olika misstänkta personer som hon trodde det kunde vara.

Hon valde ut två stycken. Det var Pär och Nils. Poliserna sökte igenom deras lägenheter och de hittade en ljuddämpare i Nils lägenhet och saken var klar. Nils var mördaren!

Fabian

Muren på andra sidan gatan Jag stod mitt emot mitt hus på andra sidan gatan. Jag stod och tittade på den vackra utsikten. Det var en färgglad solnedgång och vattnet glittrade. Jag lutade mig mot muren.

Den var iskall. Jag såg på bilarna som var i trafik nere på bron. Jag hoppade upp på muren och såg mig omkring. En ensam svart bil stod parkerad på gatan precis bakom mig. En man satt där inne och tittade på mig. Han såg lite orolig ut. Jag undrade varför.

Jag vände mig om igen. Jag vinglade till och tappade balansen! Jag ramlade ner och slog i huvudet! Det dunkade i huvudet och jag kände att min högra kind var uppskrapad mot marken. Mannen som satt i bilen kom fram till mig, han sa att jag hade ett stort jack i kinden. Mitt huvud var ömt. Mannen hjälpte mig så att jag kunde resa mig upp. Jag var alldeles yr och snurrig. Jag tackade honom för hjälpen, och sen gick jag hem.

Hanna

Hanna

Fast på botten ”Jag åker till badhuset mamma!" ropade jag när jag hade packat ryggsäcken.

Jag är 10 år och har blåa ögon. Jag åkte med bussen till Eriksdalsbadet, där jag skulle bada. Jag gick in i badhuset. Jag simmade med mina träningskompisar .

Vi simmade crawl, fjärilen och även på andra sätt. Vi tävlade också vem som kunde simma utan att stanna och vila. Min kompis Oliver vann tävlingen.

Sedan gick alla hem, men jag stannade kvar för att simma själv. När jag simmade på botten såg jag en skugga komma över mig. Jag simmade mot ett hål med luft men det tömdes. Jag simmade runt, men till slut var det beckmörkt i vattnet. Kommer jag att dö? tänkte jag.

Melvin

Upprepningen - Hjälp mig!

- Vad är det som händer!

- Hjälp, någon, vem som helst!

Varför måste det här hända just på Stadhuset. Kan inte två terroristplan åka in i något annat ställe, än Stadshuset! Alla skrek och sprang! Det var helt otroligt för Carolina. Hon överlevde krashen, även om hon var i Stadhuset när det hände! ”Två terroristplan har kraschat in i Stadshuset!!!” Hördes det överallt i radion.

Carolina tänkte ofta på vad som hände och hur hon överlevde krashen och hur hon kände sig innan hon skulle åka till sin mammas jobb på Stadshuset den där dagen. Hon kände sig som om hon aldrig ville åka, och att något dåligt skulle hända...

9/11 hade upprepats!!! ”Det är helt omöjligt! Hur kunde du?” Carolina var i Stadshuset när det hände! sa Emma.

Emma var en av de värsta och mest irriterande personer i hela världen! Hon trodde dig aldrig även om du hade alla bevis. ”Du borde inte bry dig, du är ju så upptagen med att irritera alla som du ser!

Delvis Carolina!” …Det var Josephine, Carolinas bästa kompis. ”Jag får säga och göra vad jag vill!” sa Emma. Josephine sa på en gång: ”Hur dåligt skulle du ha känt dig om du hade varit i samma situation som Carolina!?!?!?!?

SLUT

Maia S-R

Maia

Vanja räddar DN-huset Vanja vaknade på natten av att hon hörde ett glas krossas. Vanja somnade om, men hon vaknade igen och tänkte ”jag att jag ska nog gå upp i alla fall”. Hon tog på sig sin jacka och öppnade dörren och gick ut. Det var mörkt och tyst. Vanja stod nu vid DN-huset och sa: - Vad gör ni?

- Det behöver du inte veta sa tjuven.

-Jo, nu ringer jag polisen!

Men de tog och klättrade upp på DN-skrapan med mig. Jag förstod vad som skulle hända. De slängde ner mig och jag kunde inte säga någonting, jag blev tyst. Men så plötsligt så skrek jag: - Hjälp!

Men konstigt nog så kom polisen och grep tjuvarna, men jag trillade ner och dog.

Slut

Liza

Jag och David - Hej David! ropade jag.

- Hej Sara!

Jag stod utanför Stadshusets port och väntade. Jag hade väntat minst en kvart på att David skulle komma, och nu var han äntligen här! Jag var lite nervös, för nu hade jag chansen att berätta vad jag kände för honom.

- Vill du ha en glass? frågade David.

-Det vill jag gärna! svarade jag.

När vi hade köpt glassen gick vi och åt den vid vattnet. Himlen var alldeles rödorange och luften var skön och ljummen. Det var en perfekt kväll att förklara vad jag kände för honom!

- Ah, hjälp! skrek David plötsligt. Han hade snavat och ramlat i vattnet!

- Strömmen drar ner mig i vattnet!

- Jag ska hjälpa dig! ropade jag.

Jag tog tag i livbojen som hängde på en lyktstolpe och kastade ner den i vattnet. När jag äntligen fick upp honom ur vattnet var han alldeles kall och blöt. Jag tog honom i båda händerna och så sa jag det! Det här var den bästa dagen i mitt liv!

Xiao

Xiao

Slutet på mitt liv.

Jag suckade, pappa knackade på min dörr.

- Hur mår du Lucy?

- Jag mår bra, bara lite trött.

- Okej, men ska inte du gå och lägga dig nu?

- Men jag måste jobba.

- Okej.

Jag har inte mått bra sedan jag började få betyg. Jag har bara jobbat och jobbat för ingenting.

Jag går i 7:AN och har inte fått så bra betyg. Jag har aldrig tid för mig själv, och har inga vänner. Nästan alla mobbar mig på skolan och lärarna bryr sig inte. Jag går på Stadsskolan, den heter så för att den är jättenära Stadshuset. Jag orkar inte mer, just nu kändes det som att hela mitt liv rasade. Jag vill inte leva. Jag gick till en bro. Jag stod på kanten av bron och tänkte hoppa. Ingen verkade bry sig, folk bara gick förbi. Jag tog sats och hoppade. När jag nästan var nere i vattnet ångrade jag mig. Jag hade inte tänk på att man bara lever en gång…

Sahara

De tre vännerna Jag heter Elie och min bästa kompis (= BFF) heter Alice och är Leo vår nästan BFF. För att när jag och Alice hade berättat en stor hemlighet för honom så skvallrade han inför hela klassen. Det var sjukt pinsamt. Jag och Alice skulle gå och köpa en present till Leo för att han fyllde år. Då såg vi Leo och han kom ut från HM med en påse i handen.

- Hej! Elie och Alice, skrek Leo (förmodligen så högt han kunde).

- Hej! Sa jag.

- Hej sa Alice.

Vi möttes på andra sidan trottoaren. Leo började prata om massa olika saker. Då sa jag och Alice att Leo fick gå och fika på ett café eller något för att vi skulle gå och köpa en present till honom.

-Okej, sa Leo. - Bra, sa Alice.

-Vi gick in till ”Inn & Finn”. Vi sprang genom korridoren, ner för trapporna och hämtade presenten.

Det var en liten fingerboard.

Nu var klockan tre och Leo stod på taket på DN-huset, det fanns inget vi kunde göra för när vi kom fram hade han hade redan hoppat…

Slut

Ellen

Det stora huset ”Neeej!” skrek Emma från DN-skrapans tak. Hennes bästa vän Vera var på väg att hoppa från taket. Min mamma stod där nere och skrek. Allt började med att jag och Vera åt frukost hemma hos mig. Vi satt i soffan och åt. Vera satte på teven. Vi tittade och hörde att de sa på nyheterna: ”Extra Extra ett mord har inträffat vid DN-skrapan igår. Klockan 23:00 hittade man en död kvinna i 30-årsåldern med en kniv i huvudet!

Jag stängde av teven och plockade undan frukosten från vardagsbordet. Vi gick in i mitt rum och pratade om händelsen. Vera berättade att vi kunde undersköka saken. Bara så ni vet har jag och Vera startat en detektivbyrå. Som tur var skulle mamma handla på Matpressen den här dagen. Då hade chansen. När vi kom dit så gick vi in. Vid entrén såg vi blodiga fotspår. Vi gick längre in och då kom någon och tog fast Vera bakifrån. Jag följde efter dem. Mannen som tog Vera var på taket och tvingade henne att hoppa!

När jag kom upp så skulle hon hoppa, men…

Juni

Pappans död Jag satt i min bänk i skolan, det var tråkigt. Fröken berättade om julpjäsen vi skulle ha, det gillade inte jag . Jag tittade på klockan, den var fem i två. Snart skulle jag träffa pappa. Vi skulle äta på restaurang den här kvällen. Min pappa skojade alltid om saker som inte var roliga. ”Plingelingeling! Nu är skolan slut,” sa fröken. Jag sprang och tog min jacka och väska, fast man inte fick springa, men vem bryr sig.

Jag ringde pappa. Vi skulle ses vid Västerbron, jag sprang jättefort. När jag var framme såg jag pappa, han sprang fram och kramade mig. ”Hej lilla gurkan,” sa han Jag tyckte det var jättepinsamt. Pappa ställde sig vid räcket på kanten av Västerbron och plötsligt hoppade han! Eftersom han var så lång kunde han lätt tippa över och ramla ner.

Jag hade ju sagt till pappa att han skulle akta sig, att det var farligt, men pappa var en risktagare. Han hade satt sig på räcket. Jag skrek att an skulle flytta på sig, men pappa tappade balansen och föll…

Masha

Masha

Pang död!

Det var en vanlig dag för Sara som gick hem från skolan. När hon kom hem var det som vanligt, hennes föräldrar bråkade och hon blev bortglömd. I skolan hade hon inga vänner heller.

En dag orkade hon inte mer. Hon packade väskan och sprang ut, hon ville aldrig komma tillbaka. När hon kom ut sprang hon till ett hus vid en skola, det var ett radhus. Hon satte sig vid en sten. Hon tog fram en macka, Hjälp det kommer någon. Det prasslade i bussken, det hoppade fram en hund. Sara tänkte att hon ska komma på ett namn hon kom på Rune. Hon lekte med Rune ett tag. Det gick några veckor. Rune och Sara blev mer och mer vänner. En dag hittade inte Sara Rune. Då sprang Sara och kollade runt skolan, men Rune syntes inte till hon gick till vägen där hittade hon Rune, han var död. Sara blev förkrossad och hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon ville inte leva mer, hon sprang ner till tunnelbanan och pang!!!

Död

Alice L

Mördaren

Emma var ute och går mot stadshuset. Hon hade hört i tidningen att det var en mördare som hade mördat en vakt. Nu är Emma framme och går på stadshusgården och tycker att det är lite läskigt men ändå spännande. Hon hör ett par fotsteg bakom sig hon vänder sig om men ser ingen men då ser hon en lapp där det står att hon ska ringa polisen annars……….. Nu började Emma bli riktigt rädd det var nog bäst att hon ringde polisen.

De kom efter tio minuter. Då frågade en lång gubbe vart mördaren var men ingen såg den.

Emma frågade om hon fick gå hem. De sa att hon kunde stanna en liten stund till. Efter cirka fem minuter kom det fram en man med en kniv i handen och riktade den mot Emma.

Då klev alla fyra polismän fram och sa: ”Överraskning!”. Då frågade Emma varför de sa så.

De sa så för hon var med i en film som hette ”Mördaren”. Emma hade varje år skickat in lappar och frågat om hon fick vara med i en film.

Amanda