Det här är en bok skapad med bidrag från 9B på Kista grundskola 2015. En blandning av tankar och åsikter om deras liv i Kista, Stockholm. Vi tackar KUL14/15 för chansen att ta del i detta projekt.
9B
I'm proud of who I am and always will be. Everyone have bad and good qualities, we have faults but I don't believe that it is a negative thing, besides it is mature if you can acknowledge them so you can learn from them and become a better person. These words describe me: ambition, determination, strength, emotional, intelligent and a fellow human. Laughter is one thing you can count on if you spend time with me. I think humor is something I have gotten from my dad and one thing I love to do is to joke and tease my friends. One thing that you should be aware of when you are around me is that you shouldn't be in your comfort zone because I love to scare the hell out of people. I have a twin, that's very unique. Imagine having a person that you surround yourself with each and every day. I can tell you that it is the greatest feeling in the world. We criticize each other so we can develop as individuals, become the best person we can be. If I didn't have a twin I wouldn't be the person I am, standing here today. There are a lot of benefits, being a twin, since I can be myself when I am around her and my love to her is unconditional, even though we argue sometimes. We can't stay mad at each other, maybe for few minutes and then we laugh at it like nothing ever happened. She is my soulmate, my other half. Without her I don't know who I would be, my strength comes from her. Losing my sister would be terrifying, like a dark, deep nightmare. This thought makes me delusional and scared. Our relationship is not like regular siblings or best friends, its more than that. My twin will never be replaceable whatsoever. My sister is there when I need to talk, she supports me. My emotional ups and downs is something that she has learned to deal with and for me that is a relief. Our love is invariant.
Having a sister, or in my case a twin, has taught me many things especially not to be selfish. We share bedroom, money etc. and that has brought us closer to each other. My listening and debating skills have improved since we argue about our disputes (which are many). Being a christian have helped me when bad and good moments have occurred in my life. Hope and belief have made it possible for me to process, heal and getting stronger. The christian saying "Treat others the same way you want them to treat you " is something I try to comply, it has helped me become a better fellow human. I have also learned that love is more worth than being spiteful, love is about accepting people for who they are, no matter what religion, values and ethnical background they have. Another special thing about me is that I am born in Sweden, my parents and grandparents are immigrants from Syria but they are not Arabic. They come from an ethnic christian group called Assyrians/Syrians. I love our Assyrian/Syrian culture and traditions, it can be all sorts of things, from food to weddings. Sometimes I feel unaccepted in the Swedish society so when I am surrounded with people that has the same belief and ethnicity as me I perceive the affinity and safeness between us. I'm thankful and grateful for my parent's move to Sweden. They gave me the opportunity to grow up in a democracy rather than in the autocracy in Syria. The profit of living in a democratic country is that you get the chance to be accepted for who you are...sometimes. I'd like to end by saying that I am me because of all the things that have influenced me during my lifetime, among those things are my family and the multicultural society that I have had a chance to grow up in. I'm proud of who I am and hopefully my life story, that is far from being over, is going to be shared in the future, because I have a dream, to make people realize that they are all unique in their own way.
6 år sen kom jag till Sverige Hela vägen från Turkiet Jag känner mig hemma här Fast jag vill vara där Mitt hem är både Turkiet och Sverige Att rimma känns som en cliché Det här är min klass Den var inte så kass Selman
Äktenskapsfrågan En trea eller fyra, en bostad ska de ha Ett radhus, eller liknande, vad som helst passar bra! Två barn, kanske tre, det kan resoneras, de får se Men det obligatoriska är kärlek, och inte göra medvetna fel Fredagsmys, och filmkväll ska deras familj följa De ska kunna berätta allt och lite till, utan att ha något att dölja Fast anställda eller chefer, något inom den övre klassen De ska kunna planera ekonomin utan den där onödiga tjafsen Men att vara lycklig har alltid ett okänt pris Man måste kämpa sig fram, för att ta sig dit Men han har F i alla ämnen, och hon skolkar utan ånger
Inte nog med ansvarslöshet, de båda är religösa, och nu kommer biten ingen vet Han är muslim, och hon ortodox, väljer de varandra, förlorar de familjen inom kort De måste be för mirakel, om de vill ha den där drömmen, för som det ser ut just nu, kan de bara träffas i sömnen. Silvana
Why I'm unique I was born 26th May 1999 at 7 pm on a Friday. I don't know if I was born this way or if it's the environment that made me the person I am today, but it must be both reasons. I'm born with my parents' genes that include my dad and mom's good traits but also bad ones. My mom and dad are quite different from each other and have different traits, so I got my parents genes mixed up together. From my dad I got the traits of curiosity, perfectibility, and the ambition of always learn something new. From my mom I received the traits creativity, responsibility and being patient. But it is the environment and the people I live among, that have made me the quiet, uncertain and withdrawn person I am today. I can get so nervous to talk in front of my class because of the fear of saying something wrong when there are so many people in present. It's probably because I'm so sensitive of someone judging me. Since my parents also expect good grades from me, I always have to put all the effort I can into studies, and that can make me even more nervous when I have to talk in the presence of my teachers. That's why I always stay quiet and invisible in school, and over time, it has become a habit for me, wherever I go. So If it wasn't for the school, I wouldn't be the quiet and uncertain person I am today. However, I can be a really fun and open person with people I am comfortable with, for instance my sister, friends and family. I can talk and laugh with them so much that sometimes my throat gets dry. I can even get peppy and slaphappy. I know, some people wouldn't believe this, but it's true. That is to say, I become a completely different person with people I'm close to. It's probably because I never use to dare being open like this in public. But my friend says that it is the Bollywood that makes me so peppy and alive. I've watched Bollywood movies since I was a kid, and my sister and I have always loved dancing Bollywood. So it's because of the dancing, I can get very alive and excited when I'm with friends. So aside from the quiet and shy person I am, I'm also very chatty, and a very happy person that really loves to hang out with friends and family. Areeba 9B
Gräns Man har tendens att alltid ha en gräns, var den tar stopp vet man inte ens. Det är jobbigt att inte veta, för då måste man leta.
Jag och gränsen kommer inte överens, vi är verkligen inte bestfriends. Man får säga vad man vill,
dock finns gränsen så akta att den inte bits. En dag Blunda, drömma och undra.
Sjunga, dansa och beundra. Förlåta, älska och leva.
För att en dag kommer du inte kunna uppleva om det hela. Malin Yacoub
Mitt Stockholm Stockholm! Mitt hem, min stad och mitt hem. En av världens pärlor. Det är en storstad med en utvecklande kultur. Folk från olika delar av världen delar med sig och skapar denna stad. Från orterna till stan är en kulturresa. Även om du träffar människor från olika bakgrunder kommer alla hålla ihop. Vi alla delar samma kärlek för denna stad och kommer alltid göra det. Stockholm, min stad och mitt liv, den vackra staden som jag är stolt över att kalla mitt hem. Tahmid Rana
Stockholm is home Stockholm has always had a place in my heart, ever since I was born in this city. I love how the city looks, the culture and the food. Ever since I first went to Kungstr채dg책rden I have been in love with this city. Adin
We met For a reason, Either you're a blessing or a lesson. And these guys over here they came to my life as a Blessing. By: Solin. Taha
Stockholm betyder mycket fรถr mig eftersom det var Stockholm som skapade mig och min familj. Kendal
Would you choose rich over poor? Would you choose hell over heaven? Maybe you are neither or maybe you are both. Only you can choose Choose wise or wait for hell.... Would you hit me if I ran? Could you hurt me if I beg? Should I make you? as I can Understood I when you said? Good, you can find me all dead. Can you blame me if I want to die? You made me who I am. I choose to be this way And we chose to let it be! Everything has an end Every living creature dies even us humans. Some people live longer, Others die sooner. But even if things ends, it does not mean that you die! You have all the memories, Happy and sad. Because of those memories you don't need to be sad! Maybe you will meet again some day? Written by Beatrice
Who am I
Who are you Am I you or
Are you me? You are light I am dark or
Are you the sun?
Then I am your shadow.
Friendship means Understanding, not agreement,
It means forgiveness, Not forgetting It means the memories last, Even if the contact is lost
Parkour är Freerunning med egen stil för alla Parkour, freerunning är inte tävlingsinriktat, det gäller att ha kul och inte tävla med andra för att kunna lära sig. Parkour är en metod för fysisk träning som utvecklar förmågan att bemästra hinder. Den har fort blivit en populär sport. Parkour använder sig av en ödmjuk och tålmodig teknik som kräver tid. Den mänskliga kroppen kräver bra kondition för att säkerställa (säkra, ordna) dess motståndskraft, att alltså inte använda sig av för mycket kraft. Jag är helt inne i parkour. Det är min väg till glädje att kunna röra mig häftigt och "flyga högt". Jag får en härlig känsla och jag har blivit beroende. Det må vara en utmaning att lära sig bemästra hinder men du kan alltid lära dig steg för steg tills du nått ditt mål. Friheten är att det inte finns några regler och att det är fritt. Man kan använda parkour överallt, i skog, stad, idrottshall, det går både ute och inne. Det handlar om rörelse med hela kroppen att komma på din egen stil för att du ska kunna röra dig i hinder. Det gäller att våga och ta chansen. Alla borda testa parkour, det kan påverka dig, göra dig glad och du blir mer flexibel. Det spelar nästan ingen roll i vilken ålder man börjar med freerunning. Många roller (trick) har namn som wall run som betyder vägg klättring och monkey som betyder ap-kast. Ju mer fart man använder i hinder desto lättare blir det att lyckas med sitt kast, ibland är det inte bra att ta i med för mycket fart för då kan du råka ut för olyckor. Om du vill göra dig redo inför detta ska du träna kondition, koncentration, balans, avkoppling och styrka för att du ska orka och inte bli så orolig och pressad. Många nybörjare blir trötta ganska snabbt och det betecknar att man är otränad och har bristande kondition. Parkour liknar Martial Arts, det är en stor nytta i strid, en disciplin (system, betydelse) men parkour är utan strid, med kroppsrörlighet.
Jag njuter varje stund jag hoppar och rör mig i hinder. Varje gång jag voltar i luften är det som att tiden står still och jag upplever den sköna stunden. För mig handlar det om att tänja sina gränser, ha kul och att träffa nya människor som är kul att spendera tid med i parkour och hinder. Det skapar roligare träning tillsammans för att man kan lära sig av varandra. Jag och mina kompisar brukar ge varandra tips, idéer och även visa varandra trick. Parkour har blivit något viktigt i mitt liv som jag inte vill lämna utan att fortsätta med. Jag har ett enormt behov av detta och för all god gemenskap. Mitt tips för vissa är att försöka välja det ni själva gillar och älskar, sånt ni kanske vill fortsätta med så långt ni bara kan så att ni kan finna lycka och glädje. Parkour är ett exempel på vad som kanske kan göra er glada och kanske kan hjälpa dig finna nöje och lust. Det är aldrig försent att ändra sig om du vill komma in på parkour freerunning eller om du vill hitta på något nytt. Ta din tid och fin den rätta vägen för dig själv. / Renwar Murad 9B A+++++++
What makes me unique? There's a lot of things that makes me who I am today, family, hobbies, music, friends, social media, etc. But around the people I know, I'm unique because the music I listen to makes me more open minded than most people I know, I listen to anything from hip hop to rock to ballad in any language in the world as long as it sounds good to me. The music makes me open minded because since I listen to a lot of varieties of music that is sung by a lot of varieties of people I get more accepting of others culture and the way that they look, surprisingly enough, a lot of people around me aren't like that, they say stuff that could be classified as racism without them even knowing it's racism. Language is another hobby of mine, language is my way of socializing as I'm a very social person, I love to talk and I could only imagine talking to people in different languages. Learn the culture, feed of the new knowledge that had before been unknown to me and passing that knowledge on to my friends and family. I'm a person who dares to say what I want and dress how I like, because why would I care about what other people say as long as I'm happy?
Another thing that makes me kind of unique is that I was a former fat kid, I really don't know if I can yet put the 'former' title in front of the 'fat kid' title but whatever. So that means that I have been overweight my whole childhood, it was basically just something I had to live with, i didn't know how I became this big, I just always was this big. The first period of my childhood wasn't a problem, I really didn't mind my size and so did others, but when I started school, the names came flowing in, BigMac, fattie, it never stopped, and do you know what being called names makes you think? Yeah, eventually, you will agree and also kind of have this hatred for yourself and how you look, you'll start being angry with your parents for making you like this, you'll feel kind of lifeless, honestly. I started worrying about how I looked at a very early age, is my belly showing? Can you see my double chin? I shouldn't run because everything will definitely flab. Yeah, that's 7 year old me. So, around the people I know, I'm also unique because I still have the 'fat kid'mindset, I still worry a lot if my belly's showing, I still don't like my double chin, I find it scary when people look at my body because I'm afraid that they would comment on it or give me dirty looks. To others, I appear as a very selfconfident and happy girl but I'm actually very shy and scared of what others have to say about me. I also have a lot of sympathy for people, because when you're treated badly, you like to treat others badly to feel better and that is how I became a bully in middle school, but later I realized that after everything that has been said and done, the most important message of all is to treat others the way you want them to treat you. With love, Jazzo
I'm supposed to write about Stockholm.... But I've chosen not to. I'm in grief, because I have to leave all my friends in just a couple of months. I'm going to live a separate life from basically all the people I grew up with. Aside from them, I have a wonderful class which puts me into a deep worry. I am very lucky to have landed in such a class, where I for the first time feel respected. I get along with everybody as well as my teachers, who've played a HUGE roll in my life. I am thankful to everybody and I've for four years seen you as my family. I do not think, ever, that there will be such an awesome class as we are. I will be missing you all <3. I hope we will be meeting some day in the future as a whole class, again. Have a fun life ;) //Rana Toprak 9B
Skyll dig själv om du är kvinna Om en kvinna får blickar mot sin kropp får hon skylla sig själv, för det är ju hennes fel att hon valt de kläder hon har på sig. Om en kvinna får höra nedvärderande kommentarer får hon skylla sig själv, för det är ju hennes fel att en del killar inte kan hejda sig från att säga vissa saker. Om en kvinna inte får ett speciellt jobb på grund av sitt kön får hon skylla sig själv, för det är ju hennes fel att hon föddes med en fitta istället för en kuk. En kvinna får till och med skylla sig själv om hon blir våldtagen, för det är ju hennes fel att hon inte sa ifrån tydligare eller gjorde hårdare motstånd. För några dagar sedan blev jag och några kompisar påhoppade och nedtryckta av ett gäng killar. Vi fick höra allt från fysiska hot till att vi var horor och äckliga. Varför? Jo för att vi inte visade intresse när de visslade efter oss. Killarna hade som avsikt att detta endast var ett skämt men både jag och mina kompisar tog illa upp och kände oss utsatta. Vi alla reagerade och sa ifrån men killarna fortsatte mata på med kommentarer om våra kroppar och även vårt agerande. Jag är trött på män, som tror de kan behandla oss som strunt, för vi är inga hundar som kommer när ni ropar på oss. Vi är människor, precis som ni är. Vad händer med samhället och den respekt mot de individer som ska föra vidare era gener till nästa generation? Hur kan ni tycka att det är okej att trycka ned och utsätta kvinnor på detta sätt dagligen? Och hur kan ni skratta eller göra narr av de kvinnor som vågar stå upp för sig och säga ifrån? Innan ni agerar och säger nedvärderande saker nästa gång så tänk till en extra gång på hur förbannade ni skulle bli om er fru, dotter, syster, kusin eller mamma var i den utsattas situation. Se inte ned på mig som någon "jävla feminist" nu. Ja, jag är feminist men det är absolut inget fel på mig för det. Egentligen ska det inte behövas ett ord för att alla ska veta att vi kvinnor också ska bli lika accepterade i samhället. Vi lever i 2015 och vår värld har tagit sig så pass långt i utvecklingen att jämställdhet bör vara en självklarhet. Varken man eller kvinna ska ha mer eller mindre makt, ingen av oss ska ha lättare eller svårare att få jobb eller behandlas på ett nedvärderande sätt på grund av sitt kön. Vi alla föds för en anledning, vi alla behövs och vi alla gör nytta. Man som kvinna, vi är exakt lika mycket värda. Ronja 9B
Dilosh and Jazzo Dilara och jag är som tvĂĽ pusselbitar, no one can deny that we fit perfectly together. Dilosh kallar vi henne, ehm ehm, kallar JAG henne. Dilosh är den mest irriterande tjejen i världen men fortfarande den mest underbara. När jag är arg sĂĽ tar hon avstĂĽnd fast jag vill att hon ska komma fram och frĂĽga vad som hänt, men är jag glad sĂĽ är det alltid tack vare av henne, den här tjejen kommer pĂĽ de mest originella hashtagsen och de mest originella skämten. But don't get me wrong #bromsa, vi brĂĽkar, vi har vĂĽra fejder men they don't last länge #SwenglishOnFleek Vad brĂĽkar vi om? Jag svär, de mest fĂĽniga och meningslĂśsa sakerna som choklad, att vänta pĂĽ varann efter lektioner och kanske mat. 3 ĂĽr var vi när det klickade till och vi blev frenemies, bästisar men ändĂĽ enemies, med armarna i krok gick vi runt dagis och trodde vi var kungarna där #RoyalStatus Men fan vad vi brĂĽkade, säkert om mat đ&#x;&#x2018;&#x20AC; đ&#x;&#x2DC;&#x201A; đ&#x;&#x2018;&#x152; Nej men on a serious note, Dilara är den viktigaste personen fĂśr mig (efter min mamma dĂĽ), ord kan inte beskriva hur mycket kärlek jag har fĂśr den tjejen, hon e ju fan awesome pĂĽ alla sätt och vis! #Baozi&Mino#Mannen&Kingen#Jazzo&Dilosh#RaedBullGerDigVingar #ABaozi#minKo#Hypebarn#ChokladIsLife#Stalkerlivet#AktaEr #KallaOssDetektiverIstället
Jazzo Jazzo Jazzo, hur bĂśrjade vi ens med Jazzo? xD Utan dig hade jag absolut inte varit den samma idag. Jag kommer ihĂĽg pĂĽ dagis när vi gick hand i hand och inte brydde oss om att folk kallade oss fĂśr tjocka. #FatsooPower Vi har sĂĽ mĂĽnga minnen att det inte är sant! Allt frĂĽn stunderna i biblan,*host host* gamla biblan aka den originella, till "knivfighten" under Hkk-lektionen när Inger fick damp.đ&#x;&#x2018;&#x20AC; đ&#x;&#x2122;&#x160; Vi kan inte ens tärna en lĂśk normalt *sigh* Alla i skolan ser oss som de där knäppa och hypiga tjejerna, till och med lärarna, och jag svär, de kommer säkert anordna en fest fĂśr att vi slutar ehm inga namn nämnda. Undrar bara hur tyst det kommer att bli i Hkk- korridoren efter sommaren xD. Nej men utan Jazzo skulle mitt liv och min tid i Ă&#x201E;rvinge verkligen inte varit samma sak! Hon är den som alltid har trott pĂĽ mig och pushat mig till 100% och utan henne skulle jag bara sitta kvar i mitt lilla skal och ruttna. Hennes ord kan vara en aning hĂĽrda dĂĽ och dĂĽ men det är ingenting jag ser som negativt och jag kan se hur hon har lust att kasta en stol pĂĽ mig ibland men efter alla mina irriterande frĂĽgor och skämt fĂśrstĂĽr jag lite varfĂśr xD Tackar Gud fĂśr att jag har henne i mitt liv och hon är storasystern jag aldrig fick #FettSmĂśrigtMenSant Kan nĂĽgon fĂśrklara fĂśr mig vad jag har gjort fĂśr att fĂśrtjäna den här vackra och fabulĂśsa tjejen? I love you Jazzo, to Pluto and back <3 #KlassensHypare #NiBlirAldrigAvMedOss #ViĂ&#x201E;rĂ&#x2013;verallt #2in1 #JagFĂśredrarPowerRaed #DsvDv #KnäppOchKnäppare #NuSkaManInteFĂśrhastaSig #20/3-2015 #AaVarTvungen #SorryNotSorry
R O M M E
"Hej och välkomna till Ärvingeskolan" Det var så min tid på Ärvinge började. Jag minns första dagen mycket väl, hur ingen vågade äta tårta och hur min pappa typ står där längst fram vid tavlan och frågar om jag vill ha. Då var det någonting som jag skämdes över men idag är det bara ett minne jag kan skratta åt. Låt oss heller inte glömma hur mina mentorer Suzanne och Kristina berättade om att vi hade som mål att lära känna hela Stockholm ända tills slutet av nian, vilket innebar att vi skulle åka på en hel del utflyter. Under sexan och sjuan plågade de oss, helt seriöst, vi åkte på utflykter flera gånger om månaden och varje gång var Suzanne tvungen att ta den längsta vägen som var 50 km lång bara för att visa oss delar av Stockholm och massa sevärdheter. På den tiden klagade vi hela tiden och de stod alltid ut med oss fastän vi brukade va lite högljudda och kaosiga under resorna. Som t.ex den där gången vi åkte till Spårvägsmuseet och vi alla sprang runt och gömde oss mellan alla gamla och moderna spårvagnar medan vår SO-lärare Roger försökte få tag på oss. Sen så var det bara A-klassen som fick skit av honom xD *Försöker att inte skratta* #SorryNotSorry Nu när vi bara sitter inne i klassrummen hela dagen lång och har en massa prov, saknar jag de där tiderna rejält mycket. Utflykterna är helt klart en av mina favoritminnen som jag har med klassen. Inte fick vi bara spendera tid tillsammans, utan vi fick även upptäcka och lära känna nya delar av Stockholm. Det finns såklart en hel del andra minnen både från lektionerna och rasterna men det skulle nog bli en roman om man skrev ner alla. Min tid på Ärvinge (tänk inte ens tanken på att försöka rätta det till Kistagrundskola!) har varit fantastisk och det skulle verkligen inte ha varit samma sak utan alla människor jag träffat. Nu tänker de flesta att livet går vidare, man kommer hitta andra vänner och börja i en ny klass, men de är lite svårt när man spenderat fyra år tillsammans med vissa och hela sitt liv med andra. Dagen då jag kommer ta farväl av Ärvinge, alla mina vänner och lärare, vill jag inte ens tänka på. "How lucky I am to have something that makes saying goodbye so hard" Dilara 9B
A memory last forever, never does it die.... True friends
stay together and
never say goodbye. I really don't want to say goodbye to any of you people Camila
Why am I unique? Well, I would say that what differs us from one another mostly is our memories. I often have to rely on what I can remember and because of that my actions are based on my memories. How we are raised, were we are raised and live, and with whom you socialize have an impact on who you are today. Since we have experienced different things since we were born everyone is a little bit unique in their own way. Therefore I think, act and react in other ways than my fellows, but at the same time I have the very same traits as most humans. I get nervous when I talk in front of a lot of people, when I'm stressed I easily get angry and I write with my right hand. We are a lot alike even though it doesn't very often seem so. A lot of us are tackling the same problems but don't admit it out of fear of being excluded or simply because of proudness, all traits most of us have in common. What makes me unique is that I am a mixture of rare and common traits, more or less striking, that no one else has. Isabel
Rättvisa och orättvisa med skolbetyg DET ÄR SVÅRARE ATT FÅ ETT BRA BETYG I DAGENS SAMHÄLLE MED DET NYA BETYGSSYSTEMET, DÅ VI ELEVER INTE HAR 3 OLIKA NIVÅER ATT FÖRSÖKA KLARA, UTAN 5! Betyg, betyg, betyg... Allt handlar om betyg. Med bra betyg får man ett bra jobb som leder till ett bra och roligt liv där vi kan klara oss utan att någon tar hand om oss. Men vad sker om läraren som ger betygen inte tycker att ditt arbete är tillräckligt bra? Får du dåligt betyg för att hen inte tycker att du har presterat tillräckligt bra, när du egentligen gjort ditt bästa? Har det någonsin inträffat dig att du eller någon du är bekant med verkligen kämpat hårt för ett betyg eller ett prov, men ändå var ditt hårda arbete inte tillräckligt för att du få det du ville! Jag har varit utsatt för detta problem flera gånger. Det har hänt mig flera gånger att jag verkligen gör mitt bästa för att få ett bra betyg och kunna samla de poäng jag vill, men när läraren kollar igenom allt jag har gjort under terminen, är hen ändå inte nöjd. Då får man känslan av att man inte duger, att man är värdelös och att man inte kan nå något. Jag personligt känner många andra elever som har blivit eller blir utsatta för samma orättvisa, då läraren inte bedömer vad eleven presterar eller vad eleven lärt sig av ämnet, utan bedömer bara vad de tror att du lärt dig. Det är svårt både för en elev att alltid ha motivationen att alltid plugga och stanna skarp, om man aldrig ser någon stor divergens i resultaten av prov eller uppgifter. Jag kan förstå att det kan vara svårt för lärare att spendera väldigt mycket tid åt att bedöma alla elever och att försöka göra så "rimligt" de kan, men de måste sluta jämföra folk! Felet med att jämföra två olika individer eller två olika arbeten är att man försöker hitta liknelser mellan dem. Man ska inte hitta liknelser mellan två individers arbeten eller framsteg för att var och en av eleverna tänker olika samt unikt. Om man komparerar två olika arbeten eller två olika elever bommar man alla chanser att se det speciella i var och en!
Varför måste jag som en egen individ jämföras med andra? Är de inte meningen att jag ska vara speciell på mitt eget sätt? Vad som blir fel när man jämför två helt olika grejer kan förklaras med ett enkelt exempel: Ta en vanlig melon och jämför den med en vattenmelon. Det du kommer att märka är att båda har olika färger, olika former och att båda hör till samma grupp (frukt). Det du kommer att missa när du jämför är att båda frukter har olika smak, då var och en har en speciell och unik smak, även om de tillhör samma grupp. Samma exempel kan tas upp med oss elever och våra arbeten! Om en lärare jämför mig med en annan elev kommer hen märka av vem av oss har utvecklats mest, men om han/hon bedömer bara mig som individ kommer hen lägga märke till vad jag har utvecklats på och hur mycket! För att denna orättvisa ska stoppas kan jag personligt ge några exempel: Lärare borde sluta försöka jämföra arbeten, elever och komma istället på vad som är speciellt samt i vilken nivå var och en av arbeten eller eleverna sätter sig vid! Lärare borde även försöka inse att någon har kämpat och att hen verkligen har gjort sitt bästa! Ge lite feedback till eleverna på ett bra sätt, säg inte att eleven har utvecklats men ändå inte tillräckligt. Försök att inte favorisera och kritisera alla som inte alltid visar sitt bästa! När lärare ska ge feedback, ge eleven ett rimligt betyg för det bra arbetet och kritisera inte att hen inte alltid gör bra ifrån sig! Kostas
I am unique and you're normal While you're sleeping I'm freaking. I'm unique and flying and You're fun demential and standing on the ground. There's only one me and There's a thousands of you. There's only school that matters to you. While there's only English lessons that's number one for me. But not the sheep for I am sleek and unique Top of the peek and others are weak. We're Jazzed Up, Unique, Eight days a week To the freak song called sneak And you look like a snitch that just sucked of that dudes dick. The thing with me is that I'm special, And the thing with you is that you're neckless. I'm tired of writing this shit so it's time for me to go out And save myself from this hell hole Raid
Hundar är inte alltid söta Alla tycker att hundar är söta och gulliga. Kanske inte alla förresten. Inte jag i alla fall och kanske några fler. Varför ska man ha hundar egentligen? Vi har köpt en hund. Den var jättesöt som valp och den är ganska söt nu också. Men den luktar och maten stinker. Den fäller päls som fastnar överallt. Dessutom måste man gå ut med den också. Flera gånger varje dag, oavsett väder. I regn, snö, tidigt på morgonen, mitt på dagen och sent på kvällen. Kan inte mamma, som oftast går ut med henne, för det är en tik, hunden alltså, så blir det oftast jag om inte pappa har lust. Hon löper också ibland eftersom det är en tik. Alla hanhundar blir som tokiga, de blir som bin kring saft och hon blir jättejobbig. Hon är överallt och ingenstans samtidigt som hon sniffar och slickar överallt. När jag säger jättejobbig så menar jag det bokstavligen! Hon blir värre än barn kring en glasskiosk en varm sommardag. Varför ska man ha hund egentligen? Vi har inga får som den kan valla. Hunden kan inte heller vakta oss för den är jättefeg och om man vill gosa så måste man passa på innan den ätit sin äckliga mat. Så vad är syftet? Jo, hon finns ju alltid där. Hon ger oss alltid kärlek oavsett. Är man ensam hemma så är man ju inte ensam på riktigt, hon är ju där. Hon kanske inte kan vakta, men hon låter oss alltid veta om någon är utanför tomten eller ute i porten. Hon kanske inte kan valla får, men hon håller nog lite koll på småsyskonen ändå. Så visst kan det vara lite jobbigt med hund. Jag kanske inte alltid förstår varför vi köpt hund men hundar kanske är lite som syskon? De kan vara jättejobbiga, men man älskar dem ändå. Tilda 9B
I regret it.
Meeting y'all was my biggest mistake.
Cuz' I know I'll never be able to fully let y'all go. #Tear, I know but hear me out. All the laughter, all the fights, For what?
To build a house then tear it down?
Am I seriously the only one feeling this way? We've built something more than just a class. We've bonded and went from strangers, To acquaintances, To friends,
And kinda to siblings. We are 9B,
Won't always be 9B,
So savior all the moments.
Every time we laugh together, The P.E classes,
When the lights go out
Or the fire alarm rings.
Our memories are in the past
But will be appreciated and loved by me I swear #2k15
Jazzo
Gemensam dikt 9B 2013 Hellre mössa än vantar
Hellre leva där uppe än här nere
Helst en sann man, med romans Hellre chips än fisk
Hellre ljust än mörkt Hellre levande än död
Hellre det goda än det onda Hellre vill jag känna solens värme än bara kyla Hellre sann än falsk Hellre lov än skola Hellre svart än vit
Hellre ensam än att vara med falska vänner Hellre svårt att andas än inte andas alls Helst musik jag gillar
Hellre sötsaker än skolmat Hellre grönt än grått Hellre vatten än eld
Hellre sova än spela
Helst med sällskap än att vara ensam Hellre döden än smärtan Hellre leva än dö Helst vill jag inte skriva detta