Kvarnbackaskolan 4a stockholmsmysterier

4a

Mysteriet på Södermalm Det var en gång två killar som hette Gustav och Charlie som skulle komma hem från sin fotbollsträning en vanlig kväll. När de kom hem så berättade de vad de hade gjort på sin träning. När klockan blev 8 fick de sova. Mitt i natten drömde Gustav något. Han drömde att han skulle bli en fotbollsstjärna, bli känd i hela världen och vinna VM. Efter en stund vaknade Gustav och Charlie. Han sa att han hade haft en märklig dröm. Ska jag berätta den.

- Ja sa Charlie. Jag har drömt att jag blev en fotbollsstjärna och ska vinna VM och bli känd i hela världen. Vilken rolig dröm du har haft.

Jag önskade att jag hade haft en rolig dröm. Sedan ropade deras pappa på att dem ska äta frukost. Deras frukost var rostad bröd med färsk kalkon. Då undrade Charlie finns det verkligen färsk kalkon.

-Jag tror inte det men jag kallar det för färsk kalkon, sa deras pappa.

-MM vad god frukost vi fick sa dom. När dom har ätit klart gick dom till skolan. På vägen till skolan hände något. Ett skolfönster var sönder och en kille satt skadad på golvet.

Charlie och Gustav gick sakta till den här killen och frågade varför han sitter på golvet och blöder. Han sa att en person kom in hit och sparkade honom på sitt ben.

Han hade mask runt sitt huvud. Sen frågade jag vad han heter men han sa aldrig det. Han slog mig bara i foten och sprang. Han hade också en kofot i sin hand. Det var den saken han slog fönster med.

-Men var är alla fröknar och personal? frågade Charlie.

- Dom gick till ett möte, sa killen.

- Vem är den här personen egentligen. Det är en boxare som har gått i boxning.

-Vi måste ringa polisen för att få reda på vem som har gjort det här, sa Gustav.

Efter en stund så ringde Charlie och Gustav till polisen. Där efter kom polisen till skolan och frågade den här skadade killen. Dom frågade om vad som hände. Han sa att det var en person som slog mig i benet sen sprang han bara i väg.

-Men var är alla personal?

-Dom har gått på möte, sa killen.

Sedan ringde poliserna till ambulansen för att hjälpa den här skadade killen. När ambulansen kom dit så sa dom att han har fått en farlig skada som vi inte kan göra nåt åt det.

-Men kan ni inte i alla fall försöka det? Ok vi ska försöka men det är en allvarlig skada. Polisen har varit ute hela natten och letat efter den här efterlysta personen.

Men varje gång dom letar efter så hittar dom inte den här personen. När Charlie och Gustav skulle gå hem ifrån skolan så sa dom till sin pappa om allt som hände i skolan.

-Jag vet, sa deras pappa.

-Hur? sa Charlie och Gustav.

-Jag har sett det på nyheter, sa deras pappa.

Nu ska ni sova. Glöm inte att borsta tänderna först. Efter att dem hade borstat tänderna fick dem gå till säng och sova. Nästa dag morgon fick dem färsk kalkon igen med smörgås.

-Mmm vad god frukost vi fick, sa Gustav.

När dom var på väg mot skolan. Så såg dom polisen hålla en person i händerna. Det var den där mystiska killen. Polisen frågade den här killen Om varför han har gjort såna där saker. Han sa att mina föräldrar lever inte dom dog i ett krig. Det var därför jag gjorde såna här dåliga saker.

-Ok sa polisen.

Den killen som var skadad är inte det längre. Ambulansen lyckades att rädda honom från döden. Den killen som slog den skadade killen fick säga förlåt. Sen blev dom vänner och den skadade killen bjöd Charlie, Gustav och den personen som hade mask till Macdonalds. Sen fick alla en big mack company. Sen levde de bra i alla sina dagar.

Ali Nur

Mysteriet i Stockholm Det var en gång i Stockholm en rånare som hade gömt sig i Kungsträdgården. Han klädde ut sig till en kvinna så han lurade polisen så dem trodde att det var en kvinna som rånade. Han hade en rånarluva med sig om han inte har rånaruva så ser man hans ansikte. Rånaren är jättesnabb och han springer jättefort med sin kjol. En kväll för länge sedan så sa polisen till alla medborgare i Stockholm att om man fångar han då får man äran. Så man leta och leta över hela Sverige så han gömde sig på Södermalm så man hittade rånaren på Södermalms muséum. Rånaren sprang så snabbt så man fångade honom mitt på gatan. Det var konstapel Johan Karlsson som fångade honom.

-Varför råna du vi har letad efter dig i 4 år äntligen är du fast, sa konstapel Karlsson.

-Men ska jag sitta i fängelset, sa rånaren.

-Nu ska du till fängelset och aldrig mer komma ut, sa konstapel Karlsson.

Konstapel Karlsson blev hjälte för att han tog fast den värsta rånaren i hela Stockholm.

Khalid

Tjuven i Gamla stan Det vart en gång två tjejer som heter Sofia och Bella. Sofia hade blont hår med blåa ögon. Bella hade brunt hår med gröna ögon. Det var också två killar som gick i deras klass de hette Patrick och Erick. Patrick hade svart hår med bruna ögon och Erick hade orange hår med svarta ögon. En dag skulle de gå till skolan. De träffade varandra på vägen.

- Hej Sofia, sa Bella.

-Hej Hej, svarade Sofia.

De gick i 5:an och de var 20 i deras klass och de skulle precis ha sommar lov. När de var framme hade de en liten rast. Sedan plingade det in på lektionen.

- Nu ska vi in! ropade deras fröken Emily.

Och då så gick alla in. De skulle ha matte de räknade plus och minus det var roligt tyckte de och de hade uppställning.

- Vill du komma hem till mig och äta lunch och vi kan göra läxorna tillsammans? Sa Sofia.

- Javisst det blir väl jätteroligt, svarade Bella.

- Kom så går vi hem och gör läxorna tillsammans och äta lunch, sa Sofia - Hej hej sa Sofias mamma.

Så gick de till Sofias rum och räknade plus och minus. När de hade gjort sin läxa klar gick de till köket och åt lunch de fick äta Hamburgare. När de var klara sa de tack för maten. Sen så gick de till Sofias rum en gång till för att leka de lekte och la pussel.

- Det är jätteroligt att vara här, sa Bella.

- Ja sa Sofia. Sofia bodde i Kungs gatan 19 och Bella bodde i Apelsinvägen 10. Sedan efteråt gick de till deras trädgård de hade en pool utom hus och de hade en till pool inomhus sedan gick de och badade. De badade och plaskade och hade jätte kul.

Sofia hade en grön trädgård med brunt staket. Sedan gick Bella till hallen och så ringde Bellas mamma henne och hon sa att hon måste gå hem.

Men klockan var bara 5. Sedan tog Bella på sig sina skor kofta jacka och väska och så gick hon hem. På vägen hem ringde Sofia Bella och sa att de skulle ses imorgon.

- Ja visst okej men då ses vi imorgon mellan Kungs gatan 19 och Apelsinvägen 10, sa Sofia.

När hon var framme hoppade hon lite på sin stuts matta och sedan gick hon in och när hon var framme vid hallen så tog hon av sig sin jacka kofta väska och skor. Så gick hon till köket och de fick äta pomes fritt. Bella hade en lillebror och en storesyster. Sofia hade en lillesyster och en storebror.

Nu var det en ny dag och de gick till skolan tillsammans och så träffade de varandra på vägen.

- Hej Sofia!! sa Bella - Hej Bella!! sa Sofia. Sedan när de var framme hade de som vanligt en liten rast.

Sedan plingade det och deras fröken Emily plingade. De hade lite matte och de räknade plus och minus de fick ingen läxa idag.

- Vill du gå och shoppa med mig i gamla stan idag? Jag frågade min mamma och hon sa ja. Sedan sa Sofia: - Ja visst vad bra igår frågade jag min mamma om jag fick gå ut med dig någonstans.

Så gick de ända ut till T-Centralen och de åkte tåget ut mot Gamla stan. Sedan sa Bella: - Vill du ha glass jag bjuder.

- Ja visst tack så mycket att du vill det, sa Sofia. Sedan så gick de enda ut till kiosken.

Sedan så bjöd Bella Sofia på glass. Sedan gick de till havet för att kolla på fåglarna och de såg massor med båtar.

- OJ! Jag glömde min plån bok vid kiosken på bänken, sa Bella.

- Oh nej då får vi gå ditt nu! Så gick de dit och plånboken var helt borta. De letade överallt sedan så ringde Bellas mamma henne.

- Hej hej vart är du? sa Bellas mamma.

- Vid Gamla stan, sa Bella.

- Okej, sa Bellas mamma. De letade vid havet sedan såg de tjuven med Bellas plånbok. Sedan såg de att han försvann bakom kiosken de gick där och letade men tjuven var helt borta. De letade i 10 minuter men hittade inte tjuven än. Tjuven var helt borta.

- Tänk om han tog tunnelbanan tillbaks där han bor, sa Bella.

Sedan såg de honom igen han försvann hela tiden de tänkte att det var något mystiskt. Efter en halv timme var klockan 3.

- Vi måste hitta honom klockan är redan 3 nu. Sa Sofia.

- Oj då sa Bella då måste vi ju skynda oss och hitta tjuven nu på engång vi måste hitta honom genast. Sa Bella.

-Okej kom så går vi och letar efter honom vid Slottet. Sa Sofia.

-Ja vilken bra idé sa Bella.

Sedan så gick de vid vägen ända ut till slottet. När de var framme såg de tjuven hålla i Bellas plånbok han var bakom slottet. Bella började bli lite törstig Sofia också.

Sedan sa Bella - Jag börjar bli ganska törstig just nu börjar inte du bli det?

- Jo jag är törstig men ska vi inte gå tillbaka till kiosken och köpa lite läsk, sa Sofia.

- Okej sa Bella. Sedan så gick de hela vägen tillbaks till kiosken. Sedan så gick de vid havet och kollade på alla båtar som kom fram och tillbaka.

- Oh nej jag har visst också glömt min plån bok, sa Sofia - Oh nej vad synd kom då så springer vi tillbaks till kiosken och tar din plånbok tillbaks. De sprang ända fram till bänken. När de var framme var den helt borta.

- Nemen oj vilken elak tjuv han ska inte ta andras plånböcker bara sådär.

- Ska vi ringa Polisen, sa Bella.

-Ja vilken bra ide. Sa Sofia.

Sedan tog Bella fram mobilen och ringde polisen. Det började att ringa på telefonen och sedan berättade Bella allt för polisen om plånböckerna. Hon berättade att hon sett tjuven i Gamla stan och att de ska komma till kiosken.

Sedan såg de polisbilen komma in i Gamla stan. Då kom Polisen ut från polisbilen.

Det var tur att tjuven var kvar vid havet och han märkte inte att polisbilen var precis bakom honom för att polisbilen var ju bakom honom sedan så gick poliserna bakom tjuven och sa - Hej får vi se i dina fickor?

- Va javisst sa tjuven och de hittade 2 plånböcker. Sedan så gick de till Bella och Sofia och sa: - Är det här eran plån böcker - Ja tack så mycket. Sa Bella och Sofia och sedan gav de plån böckerna till Bella och Sofia. Bella och Sofia sa - Tack så mycket att ni tog tillbaks våra plånböcker tack tack, sa Bella och Sofia.

- Varsågoda, sa poliserna. Sedan så gick de fram till tjuven och sa: - Du får absolut inte ta deras plånböcker det var inte snällt men innan du går till fängelset så får du säga förlåt till Bella och Sofia. Sedan gick tjuven till Sofia och Bella och sa: - Förlåt så hemskt mycket att jag tog era plånböcker jag visste inte att det var era jag trodde bara att det var nån som inte ville använda sina längre men som jag sa förlåt så hemskt mycket att jag tog dem.

- Okej okej det gör inget men vi vill absolut att du inte ska ta andras plånböcker igen, sa Bella och Sofia.

- Okej jag lovar det sa, tjuven. Sedan så gick tjuven in i polisbilen och åkte iväg till fängelset sedan var klockan 4 och de gick till t centralen och åkte tunnelbanan till Apelsinvägen 10 och Kungsgatan 19. Sedan gick de hem och deras mammor sa -Äntligen är ni hemma.

Efter ett tag träffade de varandra igen. Sedan som sagt så gick de till skolan och som så hade de en liten kort rast och så kom deras fröken Emily ut och plingade. När de kom in så sa deras fröken Emily - Välkommen tillbaks från sommarlovet.

- Tackar. Sa alla elever. Nu hade tjuven kommit ut från fängelset och Bella och Sofia hade berättat allt som hände på deras sommarlov alla tyckte att det lät jättespännande.

Jasmine

Kidnappning på kollo Berkan och Emrak är två tvillingarna med brunt hår. Dem älskar Nike-kläder. Dem är 10 år gamla. Det har precis blivit sommarlov. Dem ska åka till kollo i Södermanland i Nyköping och när dem kom fram ditt så var det klockan 20:00. När dem sov så hörde dem något som gick runt deras kollohus dem lutade sig mot väggen så plötsligt kom dem till andra sidan.

Då så hörde dem att det var två personer som vandrade in i deras kollohus. När dem två gick ut så gick Berkan och Emrak ut från väggen sen när dem tittade var alla barn borta. Så dem titta i alla rum och hitta ingen sen kom dem på att barnen kanske var kidnappade så dem fortsatte gömma sig i rummet. Efter det somnade dem. När dem vakna såg dem att kidnapparna skrev ett meddelanden och där stod det "vi vet att ni är där och vi kommer fortsätta tills vi fångar er" sen blev Emrak och Berkan rädda. Efter en liten stund så kom dem på att göra en fälla för att fånga dem här kidnapparna. Men dem kom på om dem är stora så är det svårare att fånga dem. Så dem gick till skogen och det var varmt solen sken.

Sen så kom Berkan och Emrak på att dem kan slå kidnapparna med en sten.

-Men vi måste förvirra dem, sa Emrak.

-Okej, sa Berkan.

Så dem gick till skogen för att fånga dem. Så Emrak gömde sig bredvid ett träd och Berkan vid ett annat träd, dem tog upp två stenar för att slå dem två kidnapparna på huvudet.

- Vi tar det imorgon jag är trött, säger Berkan.

-Jag är också lite trött, gäspar Emrak.

Nästa morgon så gick dem till skogen för att vänta på kidnapparna.

-Där, jag ser dem, viskade Emrak -Jag kan också se dem, sa Berkan.

Nu när dem är några meter bort från dem och Berkan slog en av dem och Emrak på den andra. För att dem ska svimma. När dem två kidnapparna vaknade sa Emrak: -Var är barnen?

Och dem svara inte så Berkan sparka båda två sen sa dem att dem var gömda i källaren i kollohuset. Så dem hämta alla barn och dem ringde polisen. Sen så åkte alla barn hem och skurkarna in i fängelset sen åker Berkan och Emrak hem och dem var glada.

Berken och Emre

Mysteriet i Kista galleria Det var en kille som heter Jan som var ute och gick han skulle till Kista Galleria.

Klockan var ungefär 11 på förmiddagen och solen sken. När han var framme såg Jan en springande man som knuffade honom. Jan förstod ingenting, men när han såg två poliser som jagade mannen förstod Jan att mannen var en tjuv. Den ena polisen var Jans pappa som hette Anders. Anders frågade Jan om han hade sett tjuven, och Jan svarade att han såg honom för han hade ingen huva på sig.

-Vad är det som har hänt? frågade Jan. -Det har varit ett brott i affären Guld i Gallerian, svarade Anders.

-Har något blivit stulet? undrade Jan. -Ja, tre halsband två guldklockor fem par guldörhängen, svarade Anders.

Jan blev alldeles tyst. Han visste inte vad han skulle säga tills Anders kollega Henrik sa att de måste gå vidare. De sprang efter tjuven. Men tjuven var så snabb så, han gick in i en bil och försvann. Jan gick in i gallerian och funderade jättemycket på det som hade hänt. Han gick till ett caféteria satte sig beställde en läsk och tänkte. Han tänkte på tjuven och bilen han försvann i. Han tänkte på allt förutom…

Då slog det till i hans huvud att de kunde spåra upp tjuven genom att se registreringskylten på bilen i en överbevakningskamera. Han ringde upp sin pappa och berättade för honom. Pappa Anders berättade för sina kollegor och hackade in sig i överbevakningskameran och såg bokstäverna och siffrorna. Det stod AHY 439.

De spårade upp bilen registreringsnumret och hittade adressen. Adressen var Danmarksgatan 5. Så de skyndade sig ner till garaget satt sig i bilen och pappa Anders rang upp Jan och tackade honom. När de var framme ringde de på dörren och men ingen öppnade. De var tvungna att ta sönder dörren. När de kom var det tyst. Från ingenstans sprang tjuven med en kniv. Men polisen Henrik tog upp sin pistol och tjuven stod alldeles still släppte kniven och blev gripen. De tog lämnade tillbaka guldet i affären och nu kan alla känna sig trygga igen. Nästa dag kan man se Anders och Jan i tidningen för att de har fångat tjuven.

Johannes

Den stulna pojken Det var en helt vanlig morgon för Katrin. Hon hade på sig sina vanliga kläder vilket är Adidas hon skulle lämna sin lillebror på dagis. Katrin skulle lämna sin lillebror med sin cykel. Efter det så skulle hon gå till skolan.

- Hejdå Sune, sa hon.

- Hejdå syster, skrek Sune.

Sen skulle Katrin säga till Sunes fröken att hennes mamma hämtar Sune idag.

- Hej, sa Sunes fröken.

- Hej jag tänkte bara säga snabbt att mamma kommer och hämtar Sune sen, sa Katrin.

- Ok, svarade Sunes fröken.

- Hejdå, sa Katrin och rusade.

Katrin sprang till skolan efter det när hon var framme träffade hon sina vänner Olle, Emma och Oskar. Oskar har brunt hår och blå ögon och Emma hon har svart och brunt hår och gröna ögon och Olle har bruna ögon och brunt hår.

- Hej! skrek de.

- Kan vi inte gå till McDonalds efter skolan? undrade Oskar.

- Visst, sa alla.

- Ok då ses vi väl efter skolan i Kista Gallerian, sa Oskar.

När Katrins skoldag var slut så gick Katrin till Kista för hon och hennes vänner skulle träffas där. När hon var framme så träffade hon sina vänner.Just när de skulle gå in i McDonalds så ringde hennes mamma.

- Hej Katrin jag har ett jobb att göra så att jag kan inte ta Sune från dagis idag kan du hämta honom? frågade Katrins mamma.

- Ok mamma jag kommer hämta honom från dagiset men efter jag har gjort det kommer du vara hemma då? undrade Katrin.

- Ja jag kommer vara hemma då, svarade Katrins mamma.

- Ok men då får jag gå till McDonalds efter jag har hämtat Sune från dagiset? undrade Katrin.

- Ok du får det, sa Katrins mamma.

- Ok tack mamma hejdå, sa Katrin glatt.

Hon skulle säga till sina vänner att hon behövde gå.

- Jag måste gå nu min mamma ringde mig och sa att jag måste hämta min lillebror idag för att hon fick ett jobb att göra, sa Katrin.

- Ok men kan inte jag följa med dig, frågade Emma.

För att hon gillar Katrins lillebror Sune.

- Ok visst du kan följa med mig, svarade Katrin.

- Ja ja ja ja! skrek Emma medans hon skuttade.

- Du Katrin kan vi också följa med dig? undrade Olle och Oskar.

- Ok visst, svarade Katrin.

När de var framme vid Sunes dagis så var Sune inte där. De frågade hanns fröken.

- Vart är Sune? undrade Katrin.

- Är han inte ute, sa Sunes fröken chockad.

- Nej, svarade Katrin oroligt.

- VA jag trodde att han lekte ute, skrek Sunes fröken.

- Men det betyder ju att han är kindnappad, skrek Katrin.

- Jag måste leta efter honom, sa Katrin med rädsla.

- Om du går så går vi också, sa hennes vänner.

- Tack så mycket, men vi måste skynda, sa hon.

- Vänta, skrek Sunes fröken.

- Jag tror jag vet hur mannen eller kvinnan som kidnappade Sune ser ut det var en man tror jag han hade svarta kläder och han var ganska lång jag trodde det var vår vikarie han kolla hela tiden på Sune det var så skumt men det var det enda jag vet, sa Sunes fröken hon var väldigt rädd.

- Tack så mycket nu har vi det lättare att hitta manen som tog Sune, svarade Katrin.

- Vi kan dela oss jag och Emma sen Oskar och Olle, sa Katrin.

- Ok visst, sa alla.

- Emma kan vi leta i tunnlar för det är där skurkar gömmer sig tror jag, sa Katrin.

- Ok, sa Emma.

När de hade letat efter Sune i en massa tunnlar men de hittade inte Sune. Olle och Oskar kom men de hittade inte Sune. Sen så kom Emma på en tunnel som var bygd av tjuvar från för i tiden.

- Kan vi inte gå till en sista tunnel? undrade Emma.

- Ok visst vad som helst för att hitta Sune, sa Katrin.

- Vi vill också följa med, sa Olle och Oskar.

När de var framme så var tunneln mörk. De såg en lång och en kort skugga i tunneln de kom närmre då såg de att den korta skuggan var Sune. Mannen tog Sune och sprang. Emma ringde till polisen tjuven ramlade och polisen tog tjuven, Sune sprang till Katrin.

- Du Sune, du ska aldrig vara ute på dagis igen, sa Katrin.

- Han var jätteotrevlig och han tänkte sälja mig, sa Sune.

- Ok men inget ord till mamma ok, sa Katrin.

De gick hem. När de var framme så lagade mamma mat det var köttbullar med makaroner.

- Hej mamma! sa Sune och kramade henne.

- Hej mamma, sa Katrin också.

- Hej vart var ni? undrade Katrins mamma.

- Jo Sune ville följa med mig till McDonalds så jag tog med mig honom, sa Katrin försiktigt för att hon ville inte att mamma skulle veta att Sune blev kidnappad.

- Aha men hur som helst vill ni ha mat det är klart? undrade mamma.

- Nej tack vi har ju gått till McDonalds, sa Katrin och Sune.

För att de vill verkligen inte att mamma skulle veta att de inte gick till McDonalds.

Nästa dag så gick Katrin hon hade lov då. Hon skulle gå till sina vänner de skulle hänga lite det var en varm och fin dag. De hade jättekul i parken.

- Jag undrar om det kommer finnas flera dagar som igår? undrade Emma.

- Vill du att det ska hända flera sådana dagar? frågar Oskar.

- Nej men jag bara undrar vad ni tror, svarade Emma.

Sen den dagen började de att lösa brott i hela Kista.

Misheel

Nyckeln i havet Det var en solig sommar dag 2014 sommarlovet hade precis börjat. Elin och Albin hade fått sina diplom och var på väg hem från skolan. Albin hade sin blåa keps och sin fina sommarskjorta. Elin hade sin fina vita klänning med blåa blommor på. När Albin och Elin var nära hemmet fick Elin ett samtal det var från Pappa.

-Hej gumman, sa pappa.

-Hej pappa, sa Elin.

-Nina och Eric kommer på besök till Barnens ö med oss imorgon.

-Gud vad kul! sa Elin.

-Men vi ses hej, sa Elin.

-Vi ses, sa pappa.

När Elin och Albin var hemma fick de packa på direkten. Efter ett tag blev de klara då gick Albin ut och lekte med sin boll. Nästa dag var det dags. Innan de skulle åka ringde Elin, Nina och Eric.

-Hej vi ska åka snart, sa Elin.

-Okej vi kommer! sa Eric.

Efter några minuter så kom både Eric och Nina de hade på sig sina fina kläder. Snart var de framme hos Elins föräldrar sommarhus vid Barnens ö. Det var en lång resa från Kista till Barnens ö, det tog minst 4 timmar. När de var framme gick Albin direkt ut ur bilen och började packa sina saker för han ville vara först ut att simma. När alla var klara med packandet så gick alla och badade. Efter ett tag ropade Elins föräldrar de skulle gå in igen för klockan var mycket. Albin dök ner i vattnet så mamma och pappa inte skulle se honom, när alla gick in hittade Albin en nyckel i havet. Den var ganska mystisk och fin, Albin tittade länge på den guldglänsande nyckeln i hans hand. Albin blev så frestad av nyckelns guldiga färg så han tog med sig den hem. Han gick hem så ljudlöst så att ingen förstod att han hade kommit hem efter alla andra. Klockan blev elva så de var tvungna att sova men Albin ville berätta om nyckeln. Fast det fanns ingen tid idag så han valde att visa nyckeln imorgon. Nästa morgon var det tid för Albin att berätta om nyckeln men när han kollade under sin resväska vad nyckeln borta. Albin blev jätterädd och förstod att det var någon i rummet som hade tagit nyckeln. Han gick ut för att äta frukost och där satt alla, Albin tog ett glas med mjölk och lite flingor. Efter att alla ätit frukost frågade Eric om Albin ville komma och utforska vad som fanns på ön och självklart

-Albin kolla vad jag hittat här ett övergivet hus!!! skrek Eric.

-VA VART!? ropade Albin.

-Kom hit, sa Eric.

-Okej jag kommer, sa Albin.

-Kolla där är den, sa Eric.

-Oj du hade rätt! sa Albin.

-Men gå in och kolla vad det finns, sa Eric.

-Är du säker det är trots allt ett övergivet hus! sa Albin.

-Men okej jag går väll in, sa Albin.

Albin gick in i det övergivna huset och Eric stängde dörren efter honom.

-NEJ ÖPPNA DÖRREN! skrek Albin.

-HEJDÅÅ DET VAR JAG SOM TOG DIN NYCKEL!! skrek Eric.

Albin blev alldeles tyst och rädd han trodde det fanns någon där. När Eric kom hem sa han att Albin var borta. Alla började leta på momangen. Efter någon minut såg Albin en tunnel i huset han gick in i den och följde tunnel hela vägen. Tunnel ledde till en övergiven polisstation. Polisstationen var helt tyst Albin trodde han var död i några minuter men när han hörde några barn röster blev han glad igen han trodde att allt var en dröm men det var de inte.

-HALLÅ HALLÅ! ropade Albin.

-HALLÅ HALLÅ! sa någon mystisk.

-Hjälp mig, sa Albin.

Sedan svarade ingen mer. Albin tog samma väg till huset och tillbaka till stranden dag och natt men han hittade ingen utgång. Hela familjen ringde polisen men polisen hittade inte Albin heller. Ibland tror Eric att Albin är död men en dag gick han tillbaka till huset och öppnade dörren han såg Albin där helt stilla och utmattad. Eric ropade på Nina och Elin. Efter ett tag så hittade de Albin och drog honom hem. Eric sa aldrig något mer om den övergivna guldglänsande nyckeln eller om att det var han som låste in Albin. Dagen innan alla skulle tillbaka till sina hem i Kista, Husby och Sollentuna slängde Eric ner den glänsande nyckeln i havet. Nästa dag när hela gänget var hemma så gick de till biblioteket dem lästen en spännande faktabok om en guldig nyckel, de lästa och läste och sen läste de ”om du fångar upp nyckeln får du otur i ditt liv” och sedan kom Albin ihåg allt som hände i Barnens ö.

-Mitt liv blev ju otur! Allt är Erics fel! sa Albin.

-Men förlåt mig Albin det bara hände, sa Eric.

-Vad hände? sa Nina nervöst.

-Det var jag som låste in Albin i huset och det var Albin som hittade den där nyckeln men jag tog den ifrån honom, sa Eric.

-Va Eric hur kunde du göra så? sa Nina oroligt.

-Jag ville inte… slutade Eric.

-Jaha men då vet vi trots allt vem det var, sa Elin.

-Japp men det var inte så kul att veta, sa Nina.

-Men läs vidare jag vill veta vad som händer mer om man tar upp nyckeln, sa Albin.

-Okej! sa Nina. ”och när man kastar ner den igen kommer någon annan som tar upp den få otur ” slutade det. Alla blev helt till sig! ingen skulle kunna tro att allt var Erics fel.

Vännerna bestämde sig för att aldrig prata om det igen och hålla det hemligt.

Victoria

Mysteriet mitt i Solna centrum Det var en gång en familj som bodde i ett megastort hus. Dem var jätterika. I familjen så hette mamman Anna och pappan Patrik. Och de två barnen. Varje barn får en egen hund. De hade förut hundar men de blev gamla och dog. Storebror heter Alex och lilla syster Alexandra. Det var en fredag där Alexandra och Alex skulle gå på väg till skolan. De hejade till sina kompisar och hade väldigt skojigt med varandra. Alex älskade sin lillasyster Alexandra de lekte varje dag med varandra och de bråkar aldrig sen de var små.

-Hej mamma vi är hemma, sa Alex.

-Hej skynda er klä av er vi ska äta middag, svarade mamma.

-Okej mamma!! Vi kommer.

De fick äta köttbullar med spagetti supergott tycker Alex men Alexandra tycker helst om potatismos och korv supergott tycker Alexandra. Men hon åt i alla fall men inte broccoli. Efter middagen så gick de till sitt rum och lekte med lego plötsligt så kom deras mamman och sa: -Jag och er pappa ska åka till IKEA och ni kommer stanna med en barn vakt som ska ta er till Solna centrum.

-Ok!!

När mamman och pappan hade gått så hörde de en bil som tutade konstig och det var barnvakten hon heter Maria hon är ganska snäll. Hon knackade på dörren och barnen sa kom in. Hon kom in och väntade på de i vardagsrummet. När de klädde på sig så sa hon: -Vi ska åka till Solna centrum med min bil.

-Vi vet det våra föräldrar har sagt det till oss, sa barnen.

De gick ut från dörren och Alexandra frågade: -Vad ska vi göra?

-Köpa lite saker, svarade Maria.

-Med dina pengar? undrade Alexandra.

Då berättade Maria att pengarna var ifrån deras föräldrar. De gav henne liten summa pengar så att barnen ska få ha det lite skoj. Alex höll Alexandra hårt i handen så hon inte försvann. Efter en stund så såg de en jättestor ballong som Alexandra tyckte om. Maria köpte den. När hon skulle böja ner sig för att ge Alexandra ballongen så var hon försvunnen MITT I SOLNA CENTRUM!!!!!

Alex och Maria blev förvånade och oroliga de letade över hela Solna centrum men inte ett spår av Alexandra.

De letade och letade tills solen gick ner Alex började smågrina fast höll det inom sig .

-Vi åker hem och berättar för dina föräldrar, sa Maria med darrigt röst.

-NEJ fattar du inte vi kan inte lämna henne här ensam!!!!! skrek Alex.

-Okej jag ringer dina föräldrar så letar vi tillsammans, föreslog Maria.

Maria ringde Alex och Alexandras föräldrar men i telefonen så sa hon.

-Du har för lite pengar i ditt kontaktkort på vår hem sida hittar du fler information om hur du tankar kortet punkt.

-Ohh satans jag måste tanka kortet! skrek Maria irriterat.

De gick till en affär och de frågade om det finns Comviq kompis 50?

-Tyvärr de är slut, sa kassörskan.

De gick till nästa affär med då kom Maria på att de kan gå tillbaka till den affären som de frågade om Comviq kompis, för att köpa Amigos 100 istället. De gick tillbaka till affären och frågade, som tur var hade de det. Hon lade in det i sin telefon och ringde, hon sa allt som hänt. De blev jätte oroliga och kom på tre röda sekunder.

Föräldrarna var ledsna och Maria visade dem stället som de var på innan hon försvann. Maria hade fortfarande ballongen i ena handen och Alex i den andra. De letade och letade runt överallt. De kom fram till ett barnhem de såg barn som hade det svårt. De kom fram till ett litet rum där de hörde Alexandra prata med en liten pojke. Mamman Anna sprang som en raket till Alexandra. Och pussade henne på hennes röda kinder.

-Var var du varit? vi har letat efter dig jättelänge! sa mamma.

-Jag såg en liten pojke och jag tyckte det var synd om honom, svarade Alexandra.

-Vi var så himla oroliga för dig, varför sa du inget innan du skulle gå? sa mamma.

Jag vet inte förlåt så jättemycket, svarade Alexandra.

-Det gör inget men nästa gång ska du inte smita ifrån din storebror och Maria!

-Okej! sa Alexandra ledset.

De åkte hem och de två barnen de rastade sina hundar en bit. Alexandra fick hålla i kopplet till sin hund. Alexandra var jätteledsen och tänkte på det där som hände, hon tänkte att hon aldrig mer ska göra om det. De kom hem, borstade sina tänder och gick och sov. På lördagen när de vaknade hörde de fåglarna kvittra och solen sken så mycket. Alex tog upp sin telefon och det var plus 25 grader det var varmt tyckte Alex. Kanske ta en sim tur vid polen. Ja det borde vara skönt, tänkte Alex. Han frågade om lov att få simma. Föräldrarna tillät det. Alexandra vaknade och hörde att det plaskar ute i deras megastora tomt. Hon tittade genom fönster och såg Alex plaska och simma, han gjorde volter på trampolinen. Hon blev också lite sugen på att bada. Hon tog på sig sina badkläder och sin handduk och såklart hennes simglasögon. Hon stod på trampolinen och var jätteskakig om benen hon darrade och darrade och så skrek hon: -Kanonbomben!!!!!!!!

Hon hoppade jättehögt så att nästan hela poolen spolades bort i gräset.

De frös efter en stund. De tog på sig sina handdukar och åt lite fika det var mumsigt.

De åt bullar och drack saft. Alexandra ville gå hem för att det var lite kallt efter man har simmat. Det ville Alex också. De gick hem. De tog på sig sina kläder och så kom deras pappa. Han knackade försiktigt.

-Jag har en liten överraskning till er! Sa pappa glatt.

-Vad är det? frågade Alexandra nyfiken.

Pappa gav de två en present som var inpackade i silvrigt presentpapper. De öppnade den jättesnabbt. Det var en biljett till Australien. De blev jätteglada.

Då bestämde sig Alexandra för att berätta sanningen om allt som hade hänt. Hon tog upp en skrynklig lapp ur fickan som hon fått från Maria.

-Pappa, jag ska berätta en grej, sa hon med darrig röst.

Pappan tittade förvånat på henne och lyssnade noga.

-Läs denna lapp.

På lappen stod: Hjälp mig! Från Erik.

Då såg pappa fundersam ut. Han frågade henne frågor om vem personen är och hur hon fick denna lapp. Alexandra svarade på alla frågor. Pappa föreslog att de skulle åka till barnhemmet och ta reda på vem Erik var.

-Var ligger detta ställe? undrade pappa.

De sprang som små raketer till bilen och såg att det inte fanns någon bensin. Pappa ringde till sin bror som lånade ut sin bil.

-Lycka till, ropade brodern efter dem.

När de kom till barnhemmet gick pappa Patrik fram till den personen som vaktade och gav henne lappen. Han frågade vem Erik var. Vakten gick och hämtade Erik. Han hade gröna ögon och brunt hår. Han hade några fräknar på kinderna. Vakten hade berättat att han kom till barnhemmet för att han inte hade några föräldrar. När han hade sett Alexandra blev han jätteglad och skrev lappen till henne. Patrik och vakten pratade i enrum. Då föreslog Patrik att de skulle ta hand om Erik.

Nästa dag kom några personer från barnhemmet för att kontrollera så att familjens hem var tryggt så att Erik kunde bo där. Pappan bjöd på kaffe och bullar. Tillslut sa en av personerna från barnhemmet att Erik får tillstånd att bo hos familjen. Alex och Alexandra kände sig glada för nu har de fler syskon att leka med.

-Det är så kul att ha en till bror, utropade Alexandra.

Efter en stund kom Erik springande. Han hade på sig fina kläder från barnhemmet.

Han blev jätteglad och sprang mot pappa Patrik och kramade om honom och sa tack. Nu va de fem personer i familjen Andersson.

Aroa

De tre killarna Det var 3 killar de gick till skolan som låg i Husby. Efter rasten skulle de till en kille som de kallar Kebab-Nils men hans riktiga namn är Ali han har svart hår och har bruna ögon. De skulle fråga honom om han vill gå till en pizzaria.

Den första killen heter Ayoub men man kallar han för Alibaba och andra heter Johann-ko den tredje heter Burkträden. De tre killarna hittade inte Kebab-Nils. De letade och letade tills de kom till et hus de letade på trapporna och korridoren men hittade inte han.

– Vart är han? sa Alibaba.

– Är han död eller! sa Johann-ko.

– Naj jag tror inte att han kan vara död vi går och frågar Kalle om han vet sa Alibaba.

De tre killarna gick till Kalle och frågade.

– Hej Kalle har du sett kebab-Nils jag menar Ali? sa Burkträden.

– Ja gruppen kokokebab kidnappade han dem finns där borta sa Kalle.

– Ja okej vi måste gå nu sa Burkträden.

De 3 killarna gick där Kalle sa till dem att gå. När de kom fram såg de ett hus det står på huset Kokokebab det måste vara där Kebab-Nils är.

– Ja där är huset kom igen Kebab-Nils kan vara där inne, sa Johann ko.

De tre killarna gick in i huset.

–Oh nej Kokokebab är också där inne, sa Alibaba.

– Vi kan väll gå in ditt och säga att vi behöver Kebab-Nils, sa Johann ko.

– Är du dum! Kokokebab kommer att kidnappa oss också, sa Alibaba.

– OH NEJ DE SÅG OSS! sa Burkträden.

– Vi måste springa iväg innan de fångar oss sa Burkträden.

– Fångaa killarnaa!! sa ledaren av Kokokebab.

Kokokebab jagar och försöker att kidnappa de tre killarna. De springer och springer iväg men kokokebab jagar de fortfarande. De tre killarna hittar en plats att gömma sig då tappar Kokokebab vägen men de hör de 3 killarna viska till varandra då följer Kokokebab rösten men hittar. Då kommer de tre killarna springande så fort så att Kokokebab hinner inte att se vart de går. De tre killarna hinner att gå iväg de försöker gå tillbaka till kokokebabhuset för att hämta Kebab-Nils med de tre killarna försöker att gå tillbaka till kokokebab huset när de är framme ser de Kebab-Nils från fönstret men dörren är låst.

Hur ska de lyckas att hämta Kebab-Nils om dörren är låst. De bara går hem och väntar till nästa dag för försöka öppna dörren.

Nästa dag såg dem Kokobebab bredvid deras gård. Då smiter de tre killarna till Kokobebabhuset. Sen säger Alibaba: -Vi glömde vad vi skulle göra.

-Du kan ringa Kalle så att han kan hämta sin kofot, säger johan-ko.

-Då gör vi det, säger Burkträden.

Alibaba ringer till Kalle och han säger till Kalle att han ska hämta sin kofot. Kalle säger att han kommer om några minuter. Han frågar också vart dem är. De berättar att de är i Kokokebabhuset. När Kalle är framme ger han kofoten till Burkträden. Då nockar Burkträden dörren och Kebab-Nils var där inne. Han har en bindel för sina ögon och tar bort den. De hämtar honom därifrån. Alla lämnar huset. Dem tre killarna frågar Kebab-Nils om han vill gå med till en pizzeria.

-Gärna! Säger Kebab-Nils.

-Du kan också komma med Kalle, sa Alibaba.

-Det skulle jag vilja, sa Kalle.

Då går dem till Pizzerian och köper pizza och njuter.

Ayoub

Mysteriet Det var en gång en flicka som hade brunt hår och som heter Sonia. Hon ska fylla 12 år. Hennes vänner Love, Sanna och Krister skulle åka tåg till stan för att köpa en halsband som det står på Sonia.

-Hon skulle bli jätteglad, sa Love.

-Vem av er har pengarna? frågade Sanna.

- Jag har glömt plånboken hemma i min skolväska, sa Sonia.

Alla kollar på Sonia. Hon känner sig skyldig för att hon glömde plånboken. Så hon får åka tillbaka hem med Love. När de skulle åka hem så blev det stop i tåget. Skeaf som äger tåget sa, Alla som är ombord måste vänta en halvtimme för att vi har fastnat hjälp kommer snart och mat så ni får vänta en halvtimme tack för mig.

- Men måste vi vänta en halvtimme så tråkigt, sa Love.

Efter en halvtimme så åkte tåget och Sannas tankar bara snurrade om plånboken att hon får inte glömma den bort.

-Kan du hålla koll på plånboken för att jag vill inte tappa bort den, sa Sanna.

När de kommer hem så hittar hon inte plånboken i väskan. Sanna blir chockad och blir alldeles röd i ansiktet. Sanna ringer Krister.

-Hallå Sanna är det du ? frågade Krister.

-Krister vi hittar inte plånboken så nån har snott den ,säger Sanna.

- Men vem har snott den vet ni vem det är, säger Krister -Jag vet inte, sa Sanna ledsamt.

-Ok vi hörs senare och så la han på.

-Asså vi måste leta, säger Sanna.

- Jaja jag vet men var la du plånboken sist ? frågade Love.

- Jag la de i min cykelkorg men när jag…..

-Men vänta, du la den sist i din cykelkorg?? frågade Love

-Ja sa Sanna.

-JAMEN DÅ KAN DEN VARA I DIN CYKELKORG, SKREK LOVE. -Ja vad smart vi går och kollar, sa Sanna.

Dom gick till cykelkorgen men den var inte där och hennes cykel var inte där heller.

-NNNEEEJJJ, SKREK Sanna.

-MIN CYKEL ÄR BORTA MEN VEM ÄR DET SOM TAR MINA, SKERK SANNA. Sanna får en liten tår i sitt öga men Love försöker att muntra upp Sanna men det går bara inte nån tar hennes grejer först tar dom hennes plånbok och sen tar dom hennes cykel och hennes cykelkorg.

-Så så så såja det kommer att ordna sig säger Love.

-Ok säger Sanna ledsen.

-Jag måste göra något vi måste lösa detta brott, tänker Sanna.

-Vi ringer Krister och ber om hjälp, sa Love.

Ok säger Sanna.

Efter 9 minuter står Krister utanför porten och där ser han en lapp med ett paket.

Han plingade när Love öppnade dörren sprang han till Loves rum och sa: -Kolla vad jag har hittat utanför din port.

-Va??? Frågade Love -Jag hittade din plånbok och en lapp, sa Krister.

-Asså tack så mycket Krister men vad är det som står på lappen.

-Jag vet inte vi kollar. På lappen står det. Hej det är jag som tog plånboken ni kommer aldrig lista ut vem jag är jag kommer komma till husby, kista och hallonberg vi ses i dom stulna…

-Men vad står resten på lappen? frågade Love.

- Det står inget mer, sa Krister.

-Men då vet vi att tjuven kommer komma till husby, kista och hallonbergen, sa Sanna.

Efter två timmar gick dom till Kista. Dom skulle gå till BR och köpa något till sig själv.

-Jag vill ha en 1D kudde, sa Sanna -Men jag vill ha en dicko kula som lyser, sa Krister.

-Men det enda jag vill ha är en klistermärken, sa Love -Men vill du inte ha något lite dyrare? frågade Sanna och Krister.

Nej jag vill ha något billigt och sen spara lite pengar, -Ok, sa Sanna och Krister.

Efter dom hade gått från BR så gick dom till guldfynd och dom frågade.

-Har ni haft inbrott i denna veckan eller har ni det inte, frågade Sanna,Krister och Love.

-Nej det har vi inte, sa hon som jobbar på guldfynd.

-Ok, sa Sanna, Krister och Love -Får vi sitta vakt till er vackra butik sa Love snällt.

- Absolut, sa hon.

De var där hela natten dom hörde att nån kom då gömde dom sig. Tjuven tog ett halsband men dom stoppade honom Love, Sanna och Kriser hoppade på tjuven.

Sen ramlade tjuven. Love tog av masken men tjuven hade flera maskar på sig. Han lyckades komma undan man han tappade halsbandet. Men han lämnade ett spår det var en mössa.

-Men det liknar som Olivers mössa, sa Love.

-Vem är Oliver, sa Sanna.

-Han som går i vår klass, sa Love -Ja han, sa Sanna -Men varför tror du att det är hans mössa, frågade Krister.

-För at det står hans namn på mössan, svarade Love.

-Han kommer dyka upp i Hallonbergen tror jag, sa Sanna.

Efter gick dom till Hallonbergen och frågade samma sak som i Kista. Dem i affären sa också ok.

Kl var 01:00 i natten det var bara Sanna , Krister och Love.

-När tjuven kommer så hoppar jag från höger och Sanna från vänster och Krister du hoppar över, sa Love.

-Ok det kommer säkert att funka, sa Sanna.

Efter en timme kommer tjuven. De märker honom.

-Vet alla vad dom sa göra, viskade Sanna.

-Ja vi vet, sa Krister och Love.

1 2 3 skriker Love och hoppar på tjuven och ta av hans mask. Det var Oliver.

-JAG VISTE DET, skrek Love.

-Tar du saker? frågade Sanna.

-Jo för att jag är fattig jag bor ute i ett tält och jag behöver pengar, vatten, mat och kläder som ni har jag har ingenting som ni ha så jag var tvungen och hjälpa min familj, sa Oliver.

-Men jag vet en idé, sa Sanna.

Sanna hade samlat pengar och det var över 100 000 kr. hon gav allt till Oliver.

-Du får det jag är rik du behöver pengarna mer en mig, sa Sanna.

-Det var snällt nu kan jag köpa ett hus, skrek Oliver och kramade allihopa.

-Men vi måste köpa något till Sonia, sa Krister.

-Jag har redan köpt, sa Sanna.

-Tack så mycket, sa Love och Krister.

Efter så gick dom till festen för att det är Sonias födelsedag. De överaskade Sonia.

-OMG TACK SÅ MYCKET, skrek Sonia.

- Här får du din present som vi alla har köpt, sa Sanna.

Hon öppnar det är ett guld halsband som det står på Sonia på skrivstil.

-Tack så mycket, utbrast Sonia och kramade alla.

-Vårsegod, sa alla .

Hon var så glad.

Melissa

Det lilla lejonet Det var en vanlig lördag i sommar lovet då Mimmi och hennes tvilling Annie skulle gå till Skansen. Mimmi tog på sig en klänning den var rosa med vita prickar och hon hade inbakad fläta. Annie hade en magtröja och hon hade svart jeans och hon hade utsläppt hår. När de kom dit köpte dem glass.

-Jag vill ha två kulor med choklad vad vill du ha Annie? frågade Mimmi.

-Jag vill ha två kulor med jordgubbar.

-Hur mycket blir det frågade Mimmi.

-Det blir 40kr, sa han som jobbade där.

När dem fick glassarna så satt dem på en bänk och kollade på ankor. När de var klara så gick dem till krokodilerna de fick se hur människor gick in till dem och matade sen så sa Mimmi till Annie.

-Om du går in till krokodilerna då ska jag ge dig 500kr, sa Mimmi.

-Okej fast om jag går in i lejonens bur då får jag hur mycket? frågade Annie med stolt röst.

-Du vill ta värre risk då kör vi på det du får 1000kr vad säger du om det? sa Mimmi.

-Ja då kör vi på det, sa Annie.

När dem kom till lejonens bur så darrade Annie fast hon skulle bevisa att hon var modig. När hon gick in i lejonens bur var det mörkt med många ben och kött dem har bitit på. Det var tre portar en var med vuxna lejon en var med små lejon och den tredje buren viste hon inte vad det var för slags lejon hon trodde att det var gamlingar men hon var inte 100 % säker att det var gamlingar. Hon var så spänd om vad det var för slags lejon så hon gick in när hon gick in så var det ingen där det var kolsvart när en ljusstråle kom så såg hon att det var något där. Som tur var att hon hade sin telefon att hon kunde lägga på ljus när hon satte på ljusknappen då såg hon ett litet lejon vara där den var hungrig och smutsig så hon bestämde sig att hon skulle ta lejonet för att ingen brydde om sig om lejonet. när hon kom till Mimmi så sa Annie: -SPRING!!

Mimmi förstod inte vad som händer när dem kom till en park så berättade Annie att lejonet var hungrig och smutsig ingen brydde om sig om lejonet Mimmi trodde att allt det här var en dröm.

– Nyp mig, sa Mimmi.

–Det var ingen dröm att det var på riktigt, sa Annie.

När Mimmi förstod att det var på riktigt att det var ingen dröm så sa hon med arg röst: -E du sjuk vet du vad mamma ska säga eller!!

Men hon blev arg och både glad för att vi kommer att hjälpa den stakars lilla lejonet men dem visste inte vad dem skulle göra för att mamma skulle inte bli arg och dem kom på att vi behöver inte säga till mamma vi kan gömma den. Sen vi kan lämna tillbaks lejonet. När dem kom hem då sprang dem upp till sitt rum dem gav kött till lejonet. Nästa dag när dem skulle gå och handla så skulle dem köpa kött och godsaker för att dem skulle ha picknik med lejonet. När mamma gick in i rummet så skulle hon städa deras rum hon hörde något som nös när hon tog upp filten så såg mamma lejonet hon skrek: -AAAAAA Hon tog med lejonet till en park hon lämnade den där när Annie och Mimmi kom från affären då så såg dem inte lejonet dem började leta och leta och leta fast dem hittade inte lejonet dem började tjafsa om att du borde stanna och vakta lejonet nej du måste alltid skylla på mig och bla bla bla dem pratade inte. När mamma kom hem stängde hon dörren hårt hon skrek: ANNIE MIMMI!! Kom ner nu!!

Dem undrade vad som hade hänt när dem kom ner så va mamma röd i ansikte Annie och Mimmi blev rädda dem tänkte att det det var inbrott men det var inte.

-Varför har ni tagit hit en lejon i mitt hus!!

Annie berättade hela historien från början till slut. Då förstod mamma varför dem tog hit lejonet dem trodde att mamma skulle bli jättearg men som tur var att hon blev inte det.

-Vet du var lejonet är den e borta, sa Annie.

-Jag lämnade den i en park jag vet inte om den är kvar, sa mamma.

-Kom vi går till parken så letar vi efter lejonet, sa Annie.

- Okej vi går men vad ska vi göra om vi inte hittar lejonet? sa Mimmi.

Men då gick dem till parken där mamma lämnade lejonet när dem var där så hittade dem inte lejonet dem letade och letade men dem kunde inte hitta lejonet.

-Så klart den e inte här den kan aldrig stanna i samma plats och inte röra på sig om det var du som var lejonet du skulle inte vara på samma plats hela tiden, sa Mimmi.

Mimmi ringde mamma och sa: -Mamma vi kan inte hitta lejonet den är försvunnen vad ska vi göra?

-Jag kommer vart e ni? undrade deras mamma.

-Vi är i parken vid gungorna vi väntar på dig, sa Mimmi.

När mamma kom till parken så letade mamma, Annie och Mimmi dem letade och dem letade när dem sa att dem orkade inte leta då var dem tvungna att ringa polisen. Asså dem var inte tvungna att ringa polisen men dem ville det dem ville hitta lejonet.

-Det är en lejon som är försvunnen det är en bebis eller det är inte en stor lejon i alla fall.

-Ja vi kommer men vart en ni vart ska vi komma, sa polisen.

-Vi är i en park i Gamla stan.

-Ok vi kommer ,sa polisen.

När polisen kom så letade och till slut så hittade dem lejonet när dem hämtade lejonet blev dem jätte glade men dem fick inte behålla lejonet dem fick lämna tillbaka det till Skansen. Dem blev både glada och ledsna dem blev glada för att dem hittade lejonet och dem blev ledsna för att dem fick inte behålla lejonet sen kom mamma och sa: -Jag har ju lovat er jätte många år ,minuter och sekunder att vi ska få en hund men vi har aldrig fått en och nu vill jag ha också en hund så vi ska köpa en HUND!!

När dem kom hem så kom pappa från jobbet och pappa visste inte ett enda dugg

om vad som hade hänt idag mamma och tvillingarna Mimmi och Annie dem spelar att det inte har hänt något när.

-Kom ner alla jag vill säga något ,sa mamma.

När dem kom ner så sa mamma jag Mimmi och Annie vill ha en hund pappa blev förvånad -Du ville ju inte ha en hund, sa pappa.

-A men nu vill jag ha en, svarade mamma.

Men då så bestämde dem sig att dem skulle köpa en hund dem köpte en hund rasen var schäfer en liten. Och lilla lejonet kom till sin mamma.

Mubejena

Mysterykid Det är sommarlov och en solig dag. Jag och mina vänner är i vår trädkoja, vi är som små detektiver och vi kallar oss för Mysterykid. Mysterykid består av mig Milia 13 år, jag är en blondin och en glad tjej. Sen har vi Marie 11 år och Mikael 13 år, de är syskon och älskar glass, de är långa och brunhåriga. Efter Marie och Mikael har vi tvillingarna Manda 12 år och Martin 12 år, de bråkar oftast om vem som ska få vad och det kan vara riktigt jobbigt. De älskar både skolan och allt som hör till där.

Den senaste tiden har det blivit inbrott i olika museum och ett operahus i Stockholm, värdefulla föremål har blivit stulna. Vi har ingen aning vem det kan ha varit men det tänker vi ta reda på om det nu skulle var det sista vi gör.

Det enda vi vet är att tjuven har varit i Naturhistoriska riksmuseet och där tog tjuven ett ben ur ett dinosaurieskelett som var viktigt för att skelettet inte skulle falla ner. Vi tror att han kommer att anfalla igen men vi är inte säkra. Just nu håller vi på att planera hur vi ska komma på vart tjuven ska anfalla till nästa gång. Det enda vi har är benet ur dinosaurien och vi har inga spår just varför han tog det.

Mikael tänkte att vi kunde åka till Naturhistoriska riksmuseet och prata med chefen om han vet vilket ben tjuven tog och hur tjuven kom in i museet. Alla vi i Mysterykid tyckte att det var en bra idé, men vi har ingen aning hur vi ska komma in för ingen kan komma in tills polisen har rett ut detta. Så vi måste tänka ut en plan, men hur?

Maries mobil ringer, det är hennes mamma.

-Hej Marie! Du och Mikael måste komma hem nu och äta middag och säg till Martin och Manda att också ska gå hem, sa Maries mamma.

-Okej, vi kommer hem nu, svarade Marie.

-Vi ses väll imorgon i trädkojan, frågade Marie till Milia.

-Ja det gör vi, hejdå, svarade Milia.

Marie, Mikael, Martin och Manda går hem tillsammans de pratar om den där tjuven. Vid halva vägen splittras de och går hem till var och sig.

När de har kommit hem så ska de äta middag och det är fortfarande ljust ute så det känns lite konstigt tycker Marie. De fick köttbullar med potatis, lingonsylt och brunsås, det tyckte Mikael var jättegott men det är inte konstigt för det är ett av det bland bästa han vet.

Det är nästa dag och Mikael vaknade först av sin familj så han satt och kollade på Tv med sina pyjamas. När han slog på Tv:n så var det på nyheterna, de pratade om den där tjuven och att tjuven hade stulit något mer och det var från Historiska museet. Men man har nu vetat att tjuven är en han och att han har stulit guld från vikingautställningen. Efter att nyheterna tog slut sprang Mikael in till Maries rum och ropade.

-Tjuven är en han, tjuven är en han.

-VA! skrek Marie.

-Det sa de nyss på nyheterna, sa Mikael.

-Vad bra då vet vi det, men vad har han stulit den här gången? frågade Marie.

-Guld ur vikingautställningen, svarade Mikael.

Marie gick upp ur sängen och åt frukost med Mikael. Sen ringde Marie och Mikael hem till Milia, Manda och Martin. Och sa att de skulle träffas i trädkojan om en halvtimme. Där skulle de berätta om nyheten. Efter en halvtimme träffades de i trädkojan och där berättar de om nyheten och de blev glada att få ha en till ledtråd för att försöka veta vart han ska anfalla till nästa gång. Barnen försökte komma på något om var tjuven skulle anfalla nästa dag. Men de hade bara en ledtråd om inte man räknar med att de vet att tjuven är en han. Och en ledtråd är för lite så de får nog börja med att komma på en plan för att komma in i muséet och prata med chefen och poliserna som är där inne och letar efter spår. Manda kom på en idé.

-Alla kan fråga sina föräldrar om de kanske känner till någon som jobbar på någon polisstation och om det finns någon här i närheten, föreslog Manda.

-Ja det kan vi göra bra idé Manda, svarade de andra.

-Vi går och frågar nu, föreslog Marie.

-Okej varför inte, vi går då, sa jag.

När jag kom hem frågade jag mina föräldrar om de kände till någon polis och som tur var gjorde de det. Men det jag inte visste var att det var en släkting till mig i TYSKLAND.

Så när jag fick reda på det så var det ingen idé, Mysterykid fick väl komma på en plan. Aja jag får väl försöka komma på en plan imorgon med mina vänner.

Idag när jag satt och åt frukost kom tidningen vid 07:00 tiden, det stod om den där tjuven han hade visst lämnat ett spår efter sig. Jag sprang till trädkojan och där ringde jag hem till alla, och som tur var hade alla vaknat, så de var på väg. Efter ett tag kom de till trädkojan. Vi läste i tidningen och vi hittade en liten artikel där det stod om att tjuven hade anlänt till Armémuseet och stulit ett svärd så vi blev rädda men det visade inte killarna fast alla vet ju att de bara försöker spela coola. Jag berättade även om att tjuven hade lämnat ett spår efter sig och det var hans vänstra fotsteg. Det fanns en bild på fotsteget, den var ganska stor. Så då hade vi tre nya ledtrådar.

1. Han har stulit ett svärd.

2. Han har lämnat ett fotspår (vänster) 3. Han har en stor fot.

Jag sa till dem att vi borde börja med planen, och då höll alla med. Vi funderade och funderade men ingen kom på något tills jag kom på det. Så jag berättade om vad jag hade tänkt.

-Just nu så har nog alla poliser åkt till Armémuseet och håller på att studera fotspåret. Så då borde vi nog kunna försöka komma in i Naturhistoriska riksmuseet och Historiska museet, och prata med cheferna på museerna. Så av oss kan Manda och Martin åka till Naturhistoriska riksmuseet. Marie och Mikael åker till Historiska museet. Jag stannar här och har koll om någon kommer bakom er och försöker skada er. Med hjälp av mini kameror.

-JA! bra idé, hojtade alla.

Så det kändes bra.

-Ska vi börja med det imorgon, sa Martin.

-Kom imorgon vid 12:00 tiden så börjar vi med uppdraget, sa jag.

Jag vaknade tidigt så jag åt frukost och kollade sedan på ett naturprogram som idag handlade om näbbdjur, det var spännande. När det var cirka tio minuter i tolv gick jag till kojan och tog med mig mina minikameror. Manda och Martin var redan i trädkojan när jag kom så det var bara Marie och Mikael som vi väntade på.

Vi väntade på de i tio minuter men de kom inte så jag sa till Manda och Martin att de skulle åka innan Marie och Mikael, så att det blir försenade. Så de fick ta minikamerorna med sig och åka till Naturhistoriska riksmuseet medan Marie och Mikael kom. Efter cirka tjugo minuter hade de fortfarande inte kommit så jag blev orolig och ringde hem till dem men ingen svarade, så jag ringde till Maries mobil då svarade Martin hans röst lät som om något jätteviktigt hade hänt. Och det var det hans mamma hade försvunnit, de hade ringt deras pappa på jobbet och frågat om han visste och det gjorde han inte heller, så han kom hem på direkten. Men när pappan gick upp till rummet där han och deras mamma sover så hittade han en LAPP där det stod: Jag går ut på en promenad snart tillbaks.

Så då blev deras pappa arg på dem för att de hade stört honom när han var på jobbet.

De kom till trädkojan si sådär tio minuter efter så då var det bråttom till museet, och så hade jag precis fått kontakten med Manda och Martin när Marie och Mikael hade åkt. Manda berättade att man kunde komma in i alla museerna utan att behöva vara rädd för poliserna. Men jag sa till dem att vi fortfarande borde ha kvar minikamerorna, för säkerhetsskull. Och då behövde vi inte vara oroliga om Marie och Martin inte kunde komma in museet. Nu var det bara att vänta på att Marie och Martin skulle kontakta mig när de var framme. Men medan jag väntade på att de skulle kontakta mig, så hade jag koll på Manda och Mikael. Naturhistoriska museet såg läskigt ut med de alla skelett som stod fast på golvet, tänk om de skulle falla. Museet var jättestort.

Efter en timme kom Marie och Martin in till Historiska muséet. När man kom in så fanns det ett jättestort lejon av sten som var jättegammal, det var lättare att försöka prata med chefen för Historiska museet än Naturhistoriska museet. Men Manda och Mikael hade redan pratat med chefen för Naturhistoriska museet.

Chefen för Naturhistoriska sa: -Våra städare hade låst alla dörrar men vissa fönster var öppna så tjuven har kunnat komma in där ifrån.

-Men har inget annat blivit stulet från museet, undrade Mikael.

-Nej men vi har lyckats få ett fingeravtryck, sa chefen.

-Jaha! bara en fråga har ni kvar avtrycket? frågade Mikael.

-Ja det har vi, sa chefen.

-Kan vi få ta en bild, undrade Manda.

-Visst, sa chefen.

När Manda och Mikael var klara med chefen så kom de tillbaks med en ny ledtråd.

Vi kopierade ut bilden och satte upp den på vår anslagstavla. När vi var klara med bilden tog vi bort all minikamerorna som satt på deras kläder och sedan kollade vi om Marie och Martin hade skaffat oss en ledtråd. Som tur hade de det också, det var att tjuven fastnat med sin kappa på en av lådorna som finns i Historiska museet så att det har lossnat en tråd som är kolsvart. Vi hade värkligen tur att vi fick ta med oss tråden. Det tog typ fyrtiofem minuter för Marie och Martin att komma tillbaks till trädkojan då försökte vi komma på vart han skulle stjäla till nästa gång. Vi funderade jättelänge men kom inte på något. Men sen kom Manda på att ledtrådarna har det här värdet.

1. Stort fotspår=har stora fötter.

2. Litet fingeravtryck=små fingrar.

3. En liten bit av en svart tråd=svartkappa.

-Och han har stulit de här sakerna, sa Manda.

1. Guldmynt ur vikingautställningen från Historiska museet.

2. Ett svärd ur Armémuseet.

3. Ett dinosaurieben ur ett skelett från Naturhistoriska riksmuseet.

-Förstår ni inte? sa Manda.

-Nej! ropade alla.

-Tjuven har stora fötter och små fingrar och han bär en svart kappa, sa Manda.

-Jaha! men vad har det med sakerna att göra, sa Mikael.

-Inget, men vi vet i alla fall hur han ser ut lite bättre och det han har stulit har allt med vikingautställningen att göra, sa Manda.

-Guldmynten finns vid vikingautställningen i Historiska museet, sa Manda.

-Svärd finns också i vikingautställningen i Historiska museet, sa Manda.

-Dinosaurieben finns nog inte, men det finns ben i vikingautställningen som är gamla vikingar i Historiska museet, sa Manda.

-Ja! vi fattar, ropade alla.

-Men hur ska vi fånga honom, sa Marie.

Alla satt och funderade och då kom jag på en briljant idé.

-Vi har ju minikamerorna som vi kan sätta överallt i vikingautställningen och då kan vi fånga tjuven på video, sa jag.

-Ja! bra idé, sa alla.

-Vi får nog planera mer nu och sen kan vi börja med vårt andra uppdrag imorgon, sa jag.

-Vi kan gå imorgon tidigt och prata med chefen för Historiska museet att inte låta folk komma in i museet förrän vi är klara med att gömma kamerorna i vikingautställningen. Sedan åker vi hem och kommer tillbaks nästa dag och tar filmerna, tar med oss filmen till polisen som sen kan fånga in tjuven, sa jag.

-Men tänk om vi inte får nån video på tjuvens ansikte, sa Manda.

-Det tror jag säkert att vi får, sa jag.

-Men ja är alla med mig? undrade jag.

-Ja! hojtade alla.

-Jag måste hem nu men vi ses väl imorgon i trädkojan, ska vi säga åtta på morgonen? frågade jag.

-Ja det blir nog bra, sa Martin.

-Hejdå, sa vi och gick hem.

Vi åkte tidigt till Historiska museet och pratade med chefen om vår plan, och som tur gick han med på det så länge alla museerna kunde få tillbaks alla saker. Så vi gömde alla våra kameror i vikingautställningen och tackade chefen för att vi kunde göra det och sedan gick vi därifrån. Vi åkte till trädkojan och på vägen dit köpte vi bullar och saft som vi åt i kojan. När det blev lunch gick vi hem alla hos mig och åt.

Sen hade vi så roligt så jag frågade mina föräldrar om mina vänner kunde få stanna kvar hos oss och sova över, och jag hade verkligen tur att de fick det, men vi måste såklart först ringa hem till deras föräldrar och jag hade tur igen de sa också ja, men de måste hem och hämta kläder och tandborstar och så flera saker. När de kom tillbaks kollade vi på film tills det var dags att sova men innan hoppades vi alla att vi hade fått någon video på ansiktet på tjuven. Men nu var det bara att hoppas. Jag satte en väckarklocka på 06:30 och sen sov jag med alla andra.

Det är nästa dag och vi rusade direkt till museet när vi hade ätit frukost och bytt om. När vi var framme vid Historiska museet tog vi fram alla kameror som vi hade gömt och vi hade världens tur vi hade fått någon bit av videon på ansiktet så vi åkte till närmaste polisstation och lämnade in videon till polisen på tjuven. Poliserna blev överlyckliga och gav oss belöningar vi fick medaljer och godis. Efter några dagar hade poliserna fångat tjuven och vi hade fått varit med i tidningen. Många journalister ville intervjua och vi tackade direkt JA. Tänk om vi skulle bli världskända vi skulle kunna bli rika. Alla museerna hade fått tillbaks sina föremål och vi hade fått flera belöningar. När vi kom hem var våra föräldrar stolta över oss och ordnade ett litet party.

När vi gick till skolan dagen efter kom alla fram till oss och började applådera och det kändes jättebra. När vi gick in i klassrummet fick vi berätta hur vi fångade dem och hur det kändes efteråt.

Rania

Rektorsmysteriet i Husby Det var i slutet av skoldagen som det hände. Gumboy öppnade sitt skåp, då ramlade rektorn ut ur skåpet. Han gick fram och då öppnade han dörren väldigt hårt. Rektorn ramlade ner för trapporna och liggandes i toapapper. Sedan fick han grön färg i ansiktet och så ramlade rektorn på marken. Hur hamnade rektorn i Gumboys skåp? Alla trodde att det var Gumboy som gjorde det. Gumboy träffade på sin vän som hette Darwin och det var han som berättade vidare för de andra att det inter var Gumboy som gjorde det här mot rektorn. Däremot var det fröken som gjorde allt detta mot rektorn. Fröken blev kastad ut genom fönstret och ända till marken. Darwin ringde efter ambulans.

-Ingen fara fröken, sa Darwin.

-Ok, svarade fröken.

-Ambulansen är snart här, sa Darwin.

När ambulansen kom för att hjälpa fröken så blev hon påkörd när den skulle backa.

Det gjorde jätteont. Tur att ambulansen var där så de kunde hjälpa fröken. Darwin och Gumboy gick hem. Det var en händelserik skoldag.

Daniel

Det mörka rummet Matilda och Lisa är systrar och bor i en villa i Södertälje. Matilda är 12 år och Lisa är 13 år. Matilda har blont hår och Lisa har brunt hår och båda har blå ögon. En dag när Lisa vaknade sa Lisa: -Ska vi gå ut?

-Jaa, sa Matilda.

-Ja då kan vi gå till Halloweenpartyt som ligger i Rinkeby, skrek Lisa med ett stort gap.

Dem gick upp från deras sängar och satte på sig sina kläder och åt frukost. Och efter det hoppade de på tåget till Rinkeby. När dom var på väg till partyt sa dom: -Tänk om det händer något?

-NE! sa Lisa det kommer bli roligt.

Dom gick sin väg till partyt. När dom var framme sa dom till nån som jobbar där: -Kan vi för party- mat?

-INTE NU DIN LILLA RÅTTA! skrek han tillbaka.

-Okej, sa Matilda surt.

-Lisa, jag ska bara gå på toaletten, sa Matilda.

-Okej svarade Lisa.

När Lisa titta sig runt då kom plötsligt han som jobbar där.

-Kan vi få party-mat? frågade Lisa för andra gången.

-INTE NU, sa han som jobbar.

-Okej svarade Matilda.

Han som jobbade där var lite konstig så han kidnappade Matilda. Matilda skrek allt vad hon kunde och det var ingen som hörde henne. Men han som jobbade där skrattade. Han var så glad för att han kidnappa den första människan i hans liv. Han låste in Matilda i ett mörkt rum. Han kasta in Matilda i det mörka rummet. När han höll på att stänga dörren skrek Matilda:

-Släpp ut mig innan min syster kommer!

-Nej det gör hon inte för att jag kommer att låsa in dig, sa han.

-Okej men om jag skriker, frågar Matilda.

-Ha ha ha ingen kommer att höra dig din råtta, sa han som jobbar där.

-Jag är ingen råtta, sa Matilda argt.

Då stängde han dörren. Men Matilda visste att Lisa skulle höra henne. När Matilda var klar på toaletten undrade hon var Lisa var. Hon blev orolig.

Hon tänkte aha den där manen det kanske var han som tog Matilda. Det första hon gjorde det var att hitta ledtrådar. Hon hitta en ledtråd det va Matilda som skrek.

Hon hörde henne när hon skrek. Först undrade hon vem det var. När hon hörde sen visste hon vem det var det var Matilda. Hon sprang till ljudet. Där var hon.

-JA JA skrek, Matilda.

Hon knackade på dörren Matilda svarade inte men sen svarade hon. Matilda öppnade dörren till Lisa. Dom blev glada när de träffades. Mannen som jobbade där försvann och aldrig kom tillbaka. Matilda och Lisa tog lite mat och så hade dem kul på festen.

Sebrina

Systrarna Det var en gång 2 flickor som heter Anna och Emma de är systrar. Anna är 13 och Emma är 14 de bor med sina föräldrar i en stor villa i Stockholm, villan är röd de har en trädgård och ett vitt staket. En dag sa deras föräldrar: -Vi ska gå till en fest men gå inte över staketet.

-Ok, sa Anna och Emma.

Föräldrar gick iväg klockan blev 8.

-Men jag leker i trädgården, sa Anna.

-Ok men gå inte över staketet, sa Emma.

Men när hon gick ut ville hon inte leka hon ville gå över staketet. Orden som hennes föräldrar sa flög runt Annas huvud. Men hon blev nyfiken hon öppnade staketet hon gick över gränsen hon såg ett trähus den var lite spökig tyckte hon.

Hon blev mer nyfiken och knackade på dörren men ingen öppna. Tur va att hon hade sin telefon. Emma ringde Anna hon svara inte för att hon var så rädd. Anna tittade bakom sig hon såg Annabella som hon såg på en skräckfilm den dagen innan. Hon tänkte, juste jag sa att Annabella inte finns men hon är här. Annabella kidnappade Anna. Det var som en mardröm hon borde lyssnat på sina föräldrar.

Men det var försent. Hon skulle ju rymt tänkte hon. Emma blev så orolig och trodde att Anna gick över staketet. Emma gick över staketet. Emma såg ett trähus den var så läskig och den var skogig. Emma såg en ishus med en istrappa. Hon vill jättegärna gå till ishuset och sprang till ishuset. Hon såg en fin istrappa och en dörr. Hon plingade på dörren det hördes en plinga som ingen har hört den var så bra plinga någon öppna dörren och hon heter Elsa. Elsa är en tjej som bor i ishuset.

-Vet du var min syster Anna är, frågade Emma.

-Nej men vi kan leta efter henne, svarade Elsa.

Då tog de på sig en isklänning för att klänningen skyddade dem. De gick ut för att leta. De såg ett övergivet trähus de gick in i huset försiktigt för att de visste att Annabella bodde där. Sen såg de ett ödsligt rum och hörde ett ljud och blev rädda.

Det var bara en katt som var riven och inte hade någon päls. Katten ledde dem till Anna som satt i källaren. Hon var bunden i fötterna och händerna. Hon hade en bindel för munnen

De knöt upp henne så att hon blev fri. Elsa gav klänningen till Anna för att hon är en snäll person.

-Detta är en skyddande klänning och en önskeklänning, sa Elsa till Anna.

-Tack, hej då vi måste skynda oss hem vi är i en stor knipa. För föräldrarna vet inte var vi är. De ska ha ett möte med oss för att vi gick över gränsen.

Anna och Emma gick hem och öppnade dörren hem. De tog på sig sina pyjamaser och gömde sina klänningar i en kartong i garderoben och täckte dem med gamla skor.

De la sig i sina sängar.

-Gonatt, sa Emma till Anna.

-Gonatt vi ska aldrig mer göra en så här lång resa igen, sa Anna De somnade och drömde om klänningen som skyddade dem.

Fatima och Leila

Det röda brevet Klockan plinga, alla började gå in och mitt hjärta började bulta. Första skoldagen, jag gick i en annan skola men mina idiotiska föräldrar var bara tvungna att flytta från Göteborg till Stockholm. Med såklart mig. Jag gick lite vilse men hittade tillslut till rektorns rum.

-Hej är du rektorn här i skolan? Fråga jag.

-Ja, är du Mimmi? Fråga rektorn.

Just det jag har inte presenterat mig för dig. Jo jag heter Mimmi och är 16 år. Jag är brunett och har ett blå öga på högra sidan men på den vänstra sidan av mitt öga är den brunt. Jag är inte så bra på att förklara men jag försöker. Men folk säger att jag är speciell men jag fattar inte. Jag är bara en vanlig tonåring som alla andra men aja.

-Jag kan visa dig vart din första lektion ligger, berätta rektorn.

Rektorn tar tag på handtaget och går in. Mitt hjärta stannar.

-Idag har vi fått en ny elev och hon heter Mimmi. Alla i klassen log och såg glada ut.

Jag fick styrka av det.

-Hej det jag som är Mimmi och det ska vara kul att få börja denna klass, sa jag stolt.

-Du kan sätta dig bredvid mig, sa en tjej. Jag lydde henne och satt mig bredvid henne.

-Jag gissar på att du heter Mimmi, fnissa hon. Jag fnissa också, hon var så skön.

-Vänta kolla där, viska jag.

-Vart då? sa Alicia undrande och kisade.

-Ja jag ser! Hon gick dit och tog fram någonting.

-Det står något, viska hon.

-Men läs då, skrek jag nästan.

-Det står ” Dem personer som läser det röda brevet ska få otur i resten av dagen”, läste hon. Vi kollade på varan.

-Vänta så vi kommer att ha otur i resten av dan, darrade min röst när jag sa så.

Ta det lugnt nu, lugnade Alicia mig men skulle vi få otur? Men nu ska vi vara lugna.

-O-o-ok, stamma jag fram.

Vi visste inte vad vi skulle göra. Men när skolklockan plinga så vad det nu musik.

-Jag är Felix, killen från klassen. Han ler till mig, vilket skrämmer. Ok Felix, känner jag ens någon Felix?

-Varför är du här, fråga Alicia allvarligt -Nä jag ville bara veta hur Mimmi mådde och hon verkar må bra, sa han och det väldigt lät mystiskt. Jag fick gås hud av det fast det kändes skönt.

-Gå härifrån, Alicia lät väldigt arg och rasande på honom, hon skrek nästan. Alicia höll mig väldigt hårt. Hon var som en storasyster, för hon är bara en timme äldre än mig. Jag fyller år den 10:e januari och jag med men hon är bara 1 timme äldre än mig. Coolt? Jag vet.

-Förlåt då, skrek Felix och gick. Hade Alicia något fel med honom?

-Varför skrek du på honom, fråga jag och kolla storögd på henne.

-Det är mitt ex, viska Alicia och kolla på dörren. Hon såg ledsen också.

-Men varför ville du inte att han skulle vara här, fråga jag. Hon titta på mig och nu förtog jag varför. Hon ville skydda mig. Men från vad vet jag inte.

Dilet

Inbrott på Ärvingeskolan Det var måndag den 20 april klockan var 19.34 på Ärvingeskolan. Nästan alla hade gått hem för dagen det var bara vaktmästaren och städaren kvar. Städaren hade precis städat hela skolan. Vaktmästaren hade precis kollat om alla dörrar och skåp var låsta så att han kunde gå hemför dagen. Han skulle bara gå runt i alla klassrum och förråd för att kolla så att alla hade gått hem. Medans han gick runt så såg han att städaren var kvar och sa till henne att hon skulle skynda för att han skulle sätta på larmet och låsa.

Vaktmästaren fortsatte att gå runt i skolan och städerskan gick till personalrummet för att hämta sina saker för att gå hem. När vaktmästaren hade kollat så att alla klassrum var låsta så gick han också till personalrummet för att hämta sina saker så att han också kunde gå hem. När han gick in i personalrummet var städerskan där. Han hämtade sina grejer och väntade på att städerskan skulle bli klar så att han kunde låsa dörren. När städaren var klar så låste vaktmästaren dörren till personalrummet och hon gick ut tillsammans med vaktmästaren. Men vaktmästaren glömde bort att sätta på larmet!

Som tur var kom han på det innan de han komma så långt och gick tillbaka till skolan.

Några minuter senare efter att dem hade gått så kom någon in i skolan! Det var en inbrotts-tjuv! Tjuven försökta öppna dörren med en kofot. Strax efter att tjuven hade gått in så gick larmet. Larmet gick vidare till polisen så att de kunde komma kunde komma och hämta tjuven. Tjuven hade en svart rånarluva, ett par svarta skor, svarta byxor och rock. Tjuven gick längre in i skolan. Hen såg ett klassrum och gick in. Det enda som fanns där var möbler. Tjuven gick längre in i skolan förbi några skåp. Hen såg ett förråd och gick in för att kolla om det fanns några iPads som hen kunde sälja dyrt utomlands. Tjuven gick vidare för att leta efter iPads men hittade inget bara städredskap. Tjuven gick ännu längre in i skolan och där fanns det ett till förråd. Tjuven hoppades verkligen att det fanns iPads där. Tjuven öppnade förrådsdörren och gick in.

Det fanns bara en massa blåa skåp där inne. Tjuven tänkte efter om det kunde finnas iPads i skåpen. Tjuven tog fram en kofoten från sin väska och försökte öppna skåpet, det gick fast en iPad ramlade ner på golvet och glaset sprack, det fanns glasbitar över hela golvet. Tjuven insåg att hen hade lämnat spår efter sig och att polisen lättare skulle kunna bli spåra hen. Hen tog upp några glasbitar och la ner bitarna i väskan. När tjuven hade plockat upp alla glasbitar och tagit alla iPads kom polisen. Tjuven fick panik för att hen hörde sirenerna och att poliserna några poliser kom in i skolan. Tjuven sprang ut från skolan så snabbt hen kunde. Tjuven kom till ett hörn och spejade efter poliserna när de försökte ta sig in på Ärvingeskolan.

Tjuven kollade efter en flyktväg och såg ett fönster, krossade glaset och hoppade ut.

Poliserna var för upptagna med att försöka ta sig in i skolan att de inte såg att tjuven hade hoppat ut genom fönstret. Poliserna hade på sig blåa och svart uniformer och svarta skor.

När poliserna kom in i skolan så var det enda de såg ett trasigt fönster, glas på golvet och lite blod. Poliserna satte på sig plasthandskar och samlade några glasbitar och lite blod för att analysera det på stationen. Poliserna gick ut ur skolan och åkte till polisstationen. På vägen till polisstationen började poliserna diskutera om vem tjuven kunde vara. Några av poliserna trodde att det var trillingarna Sprim andra trodde att det var Alvin de Laan men nästan alla trodde att det skulle vara Dogge-doggelito.

När poliserna var framme vid stationen sprang det ut några andra poliser som skulle åka till en bank som har blivit rånad.

-Har ni varit på skolan och fångat tjuven? frågade poliserna som sprang ut.

-Ja vi har varit på skolan men tjuven smet, vi måste till labbet och analysera glasbitar och blod, svarade poliserna.

-Okej, behöver ni hjälp? frågade poliserna.

-Okej, ni får väl följa med, utropade dem.

Poliserna gick ner till analyssalen och analyserade glaset för att kunna hitta fingeravtryck och sedan blodet och då såg de att det var Dolly McDoodle. Poliserna blev riktigt överraskade och berättade vem som var tjuven till sin chef. Polisernas chef blev också överaskad. Polischefen skickade ut en efterlysning. Dagen efter att chefen hade efterlyst Dolly McDoodle kom det ett samtal till stationen om att någon hade sett henne och hört henne säga att hon skulle ta ett flyg till U.S.A. och sälja iPadsen där. Poliserna åkte till Arlanda och Bromma flygplats för att kolla efter Dolly. Ingen polis visste när och till vilken flygplats hon skulle. Poliserna kunde kontakta varandra genom walki-talkies.

Poliserna gick närmare kvinnan och kollade om hon hade en mask på sig med det hade hon inte. Poliserna gick framför henne och frågade vart hon skulle åka och vad hon hette.

Kvinnan sa att hon hette Dolly och att hon skulle till U.S.A. Poliserna frågade varför och hon sa att hon skulle bli försäljerska. De frågade om dem fick titta i hennes handbagage.

Dolly tittade frågande på dem men lät de göra det. Poliserna öppnade väskorna och såg kläder och massor av ipads. Poliserna sa att hon hade stulit iPaden från en skola och hon sa att hon inte alls hade gjort det men det trodde poliserna inte på och tog med henne till polisstationen och förhörde henne. Hon erkände allt och poliserna tog alla ipads och lämnade de till skolan och satte Dolly McDoodle ifängelse. Alla blev glada förutom Dolly.

Aisha