Innehållsförteckning Alice F Axel E Matilda Sofia L Leopold Edvin Otto Elin Joel Hannah A Elmer Carl Nellie Emilia Ester Lukas Adam K Maximilian Jacob R Joanna S Alice W Kalle Johan Matilda Estrid Wille Johanna Otto
Hästen och Musen Den lilla Kattungen och det stora Lejonet Igelkotten och Djuren Leoparden och Hamstern Leopard och Apa Sköldpaddsfamiljen Tjuren och Geten Shetlandsponnyn och Hästen Kaninen och Räven Zebran och Rådjuret Bävern och Fodhäst Kaninen och Maskinen Den stora ståtliga hästen och den lilla ekorren Fågeln och Aporna Igelkotten och falken Det skumma zooet Ponnyn och Haren kaninen och Räven Ugglan och Musen Fjärilen och påfågeln Katten och Påfågeln Vargen och Masken Flamingon och trollsländan Igelkotten & Fjärilen Ekorren och Apan Katten och Apan Musen och Älgen Koalan och Apan
Hästen och musen Alice F
En varm sommarkväll så kom det en liten mus skuttande fram till en hage. Just då kom det en häst springande fram till den lilla musen: -Vill du tävla? Frågade hästen retsamt. -Vadå för tävling? Svarade musen blygt. -Jag tänkte att vi kunde springa ett varv i hagen, sa hästen gnäggande. -Nej, jag tror inte det. Musen var precis på väg att gå där ifrån, men hästen var arg nu och skrapade med hoven i det torra och varma sommar gräset. -Om du inte tävlar med mig så ska jag se till att det kommer hända något hemskt. -Okej, jag tävlar då men snälla, snälla kan jag få tio sekunders försprång! Svarade musen med gråt i halsen. -Jaja, det kan du väl få. Vi ses imorgon här i hagen kl. 10.00. -Okej! Pep musen och sedan sprang den hem det fortaste den kunde. Nästa morgon så kom musen till hagen kl. 10.00 som hästen ville. När musen såg sig om kring så såg den jättemånga stora mörka hästar som gnäggade och sa: -Du kommer att förlora! Och när den lilla, lilla musen ställde sig vid starten brevid den stora, stora hästen så kände den att den kommer aldrig att vinna:
-Okej, sa domaren som var en gammal och skruttig häst. -Musen, när den första signalen kommer, ska du springa iväg. Förstått? -Japp! Pep musen med bultande hjärta. -Och när andra signalen kommer så ska du, hästen springa iväg. Förstått? -Ja, så klart! Frustade hästen. -Okej, klara, färdiga, gååå!!! -Musen kutade iväg, men när den andra signalen gick så tog det inte längre en några sekunder förrän hästen kom i full galopp. Hästen frustade och gnäggade medan musen pep och flåsade. Snart så hade hästen kommit i mål och musen visste att den skulle förlora. När musen väl kommit i mål hade hästen börjat trava elegant fram och tillbaka för att visa att just hästen hade vunnit: -Du förlora, du förlora! Sa hästen om och om igen. Och efter en stund så hade musen gått hem och han visste att han hade lärt sig en läxa. Lyssna inte på de som försöker få dig göra det du inte vill.
Den lilla Kattungen och det stora Lejonet Axel
Det var en gång en kattunge. Kattungen hade blivit tillsagd att han skulle hålla sig borta från skogen. Men en dag när han var ensam hemma var kattungen så nyfiken att han blev tvungen att titta vad som fanns där. Han skuttade in i skogen, efter ett tag hade han skuttat så långt att skogen hade blivit regnskog. Då hörde han ett plötsligt morrande bland träden. -Vem där? pep kattungen med sin modigaste röst. -Bara jag, morrade rösten. -och vem är du? frågade kattungen med mer mod. -Jag är bara ett lejon, morrade rösten. -Vad är ett lejon? pep kattungen så ynkligt att knappt kunde höra på sin röst. Just då hoppade lejonet ut bakom ett träd och morrade så högt att kattungen fick tinnitus: -Nåt som inte ätit på flera dagar!!! Kattungen sprang så snabbt att han inte märkte att han klättrat upp i ett träd. Där nere såg han att lejonet klöste på trädet för att välta det. Kattungen märkte att trädet började falla snabbt kom han på att om han hoppade av trädet i sista sekunden och lägga sin tyngd på den
sidan lejonet var, kunde han få trädet att falla på lejonet. Han fullförde sin plan och lyckades faktiskt få trädet att falla på lejonet. När trädet låg över det döda lejonet sprang han åt det hållet han trodde var hemåt. Efter tre timmar springande kom han hem exakt innan husse kom hem.
Igelkotten och djuren Matilda
Det var en gång en igelkotts familj som bodde under en stock. En dag smög den minsta igelkotten ut fast han inte fick, när han hade gått en liten stund börja han längta hem. -Åh, var är jag? Nu vill jag hem sa han tyst. Lite längre bort såg han en räv sitta på en sten och tvätta sig. Igelkotten gick fram till räven lite blygt och sa -Vet du var jag är? -Så klart jag vet! sa räven med en övertygad röst -Jag är vilse och hittar inte hem! pep den lilla igelkotten -kom hem till mig en natt så hittar vi dina föräldrar i morgon. Igelkotten ville gärna sova någonstans så därför svarade han ja till rävens förslag. När igelkotten sov rullade han ihop sig till en boll Räven som hade glömt bort att igelkotten sov hos honom trampade på honom. Han gjorde ifrån sig ett förfärligt skrik.
-Vad skriker du för herr-räv, sa igelkotten men innan han visste ordet av det hade räven redan kört ut honom. Igelkotten var väldigt förvånad och lite ledsen men han fortsatte ändå att gå tills han såg ett hål och kröp in där men där bodde det redan en orm. Ormen blev väldigt upprörd och börja jaga igelkotten. Igelkotten sprang runt, runt en sten och det tog inte länge innan ormen hade snurrat in sig. Igelkotten blev väldigt glad för han inte blev uppäten men han hade fortfarande inte hittat sina föräldrar när han såg något som rörde sig i busken. -Mamma! Utbrast han och sprang fram och kramade henne. Gå aldrig ut i skogen om du inte hittar hem igen.
Leoparden och hamstern Sofia Lind
Det var en solig dag på zoot i Paris. Allt var som vanligt. Nästan alla kollade på leoparden som visade att han var starkast av alla. Dom som inte kollade på leoparden vilket var ganska få - tittade på aporna, pandorna, kängrurna och alla andra djuren. Förutom en bur där det var helt tomt inte än endaste person. Vid hamsterns bur. Ingen brydde sig om honom han satt där alldeles ensam och hoppades att någon skulle komma. Hamstern var gammal och svag. Om det gick förbi någon så kravlade sig den lilla hamstern sig upp och hoppades att det var någon som ville titta på honom. Den natten så var hamstern uppe och försökted komma på något att göra så att folk tittade på honom. Plötsligt hörde han ett högt och dånande ljud. Hamstern blev förskräckt och gick genast fram till gallret för att kolla om de andra djuren hade vaknat. Men de sov som stockar. Helt plötsligt så kom det fram något svart bakom en sopptunna. Hamstern anade att det var en tjuv och tog sig ut ur sin bur och gick fram till tjuven.
-Det är bäst om jag gör något ,tänkte Hamstern och kröp upp i tjuvens nacke och bet honom. Tjuven fick jätte ont och skrek så högt så att vakten kom och såg allt. Nästa dag så stod det mycket om hamstern i tidningen t.ex. väldens bästa och snällaste hamster räddade stadens zoo. När leoparden fick reda på det blev han rasade och gick till hamsterns bur -Det här kommer inte göra någon skillnad jag kommer fortfarande att vara bäst, morrade han ilsket. -Vi får vi väl se, sa hamstern stolt. Det kom jätte mycket folk till hamsterns bur den dagen. Det kom bara 3-4 stycken till leopardens bur och han var inte alls glad. Hamstern som hade ett sånt gott hjärta gick till leoparden och gav honom en present. Leoparden blev glad när han öppnade den det var en liten medalj i guld. Från den dagen var leoparden och hamstern bästisar. Den som verkar svag kan vara den starkaste
Leopard och apa Leopold
Det var en gång två vänner som bodde på savannen. Den ena var en leopard och den andra var en apa. En dag när de klättrade runt i de stora träden så råkade leopard hoppa över till en för svag gren och ramlade ner till grenen under. -Hahaha! Du kan ju inte klättra, retades apa. -Jag är i alla fall bättre än du, fnös leopard för att dölja sin skam. -Är du inte alls det, sa apa lite mera allvarligt den här gången. Leopard bara grymtade och hoppade iväg åt motsatta hållet. Apa blev sårad men visade det inte, han bara grymtade tillbaka men leopard var redan för långt borta och hörde inte. Nästa dag kom inte leopard till mötesplatsen där han brukade möta apa. -Åh! Hoppas att han inte tog igår på för stort allvar, sa apan till sig själv. Just då så hade en mask kommit upp till ytan .-Vem pratar du med, sa masken nyfiket. -Ingen, Åh… -Varför säger du ÅH! Hela tiden. -jag har bråkat med leopard.
-TÄVLING! TÄVLIN… -NEJ!! Ingen tävling skrek apa. -Om du vill att han ska bli din vän igen så måste du tävla och låta honom vinna, sa masken -Antar att jag måste, men du får fixa allt, sa apa dystert -Inga problem. Nästa dag hade leopard fått ett medelande från apa om tävlingen och stod nu på startlinjen. Det var såklart en klättertävling som gick igenom den enda skogen som fanns i närheten och tillbaka. Hela savannen hade kommit för att titta, de hade nämligen längtat. Startskottet gick. Apa svingade sig i lianerna och leopard hoppade mellan grenarna. De var väldigt jämnlika men apa kom ihåg att han måste förlora och saktade in. -Jag sa ju att jag var bättre än du, skrek leopard genom jubelropen. När leopard kom i mål var apa långt efter och undrade om det var en så bra ide att förlora med mening och det hade han rätt i. Apa blev inte kompis med leopard igen utan blev istället utstött för att han kom så långt ifrån leopard i tävlingen. Ens egen vinst är någon annans förlust
Sköldpaddsfamiljen
Kaninen och räven
Det var en gång en sköldpadds-son som satt och spelade TV-spel hela dagarna. Men idag så frågade hans pappa sonen: -Vill du gå ut och köra fotboll med mig? Men sonen satt bara och svarade långsamt: -Vänta lite! Och pappan väntade, och väntade… men sonen bara satt och spelade. Sedan så var det så sent så sonen behövde sova. Men han ville inte sova! Men efter en stund så fick pappan honom att sova. Det blev ingen fotboll eller någonting den dagen… Nästa dag så fick några sköldpaddsläkare syn på att pappan hade cancer, och att han kanske skulle dö om cirka en vecka. Sköldpadds-sonen blev jätte ledsen… Han hade inte tillbringat tillräckligt mycket tid med pappan.
Det var en gång en kanin och de var natt. Kaninen gick in i en skog. Då träffade kaninen en räv, han sa: - kom in i mitt hål. - nej tack, jag ser massa andra spår av andra djur gå in men spåren kommer inte ut igen. sa kaninen och gick. -Kom tillbaka du kommer att få jättemycket morötter, sa räven med sin snällaste röst. -nej du bara luras, sa kaninen. Det är inte alla som blir lurade av ett gammalt trick.
Edvin
Gör saker med familjen innan det är försent
Joel
Tjuren och geten Otto
Det var en helt vanlig dag på den stora ängen och geten satt i den svala skuggan och latade sig. Lite senar såg geten att den stora men vänliga tjuren kom mot honom. Efter en liten stund stannade tjuren och sa med mjuk och vänlig röst. Kan jag få ligga här i skuggan med dig? Då bräkte geten hotfullt. Nej det här är min skugga! Lite senare suckade tjuren och satte sig ner. Då ställde sig geten upp och så det vänligaste han kunde. Om du följer mi till vatten hålet så kan du få ligga under min skugga en liten stund. Efter en liten stund klev tjuren upp och sa piggt. Ja tack snälla get! Jaja kom nu då så går vi. Bäade han trött. När de väl hade kommit fram till vattenhålet drack de båda utan avbrott. När de båda hade druckit färdigt så sa tjuren nöjt. Ååååå vad skönt det kommer bli att sova i den svala skuggan en liten stund. Då reagerade geten blixt snabbt och sa skrytsamt. Nej inte så fort. Vi gör en tävling. Den
som kommer först till skuggan får ha den för sig skälv. Jag kommer vinna!!! Tjuren sa lite besviket. Okej. De sprang det fortaste de kunde men när det bara var tio meter kvar tog tjuren ett stort språng och kom före geten till skuggan. Efter en liten stund låg tjuren och sov gott under sin egna skugga. Högmod kommer före fall.
Shetlandsponnyn och hästen Elin
Det var en gång en häst som skulle vara med på en springtävling. Han tyckte att han skulle komma först. Då kom en shetlandsponny. - Ha ska du vara med! skrattade hästen retsamt. -Är det nåt fel att vara liten? skrek shetlandsponnyn. - Ska vi tävla? undrade hästen. -Det är väl okej, svarade shetlandsponnyn. Efter en stund hade alla hästens kompisar kommit och ställt sig i en ring runt shetlandsponnyn. -Ska du verkligen vara med och tävla? Du som är så tjock och har så små ben, retade alla hästens kompisar. Shetlandsponnyn gick ledset iväg. Jag ska minsann vinna det här loppet, tänkte shetlandsponnyn. Jag ska bevisa för den där dumma hästen att jag också är bra. -Vart ska du? Frågade hästen undrande. -Jag ska hem och sova, svarade shetlandsponnyn. -Va! Ska inte du träna? Sa hästen retsamt, så du i alla fall har någon chans att vinna över mig. -Nej, för då kommer jag vara jättetrött
imorgon, svarade shetlandsponnyn. Hästen rynkade på pannan och sa: -Jaha, som du vill, jag kommer i alla fall vara uppe och träna hela natten. Nästa dag samlades hästen och shetlandsponnyn på startbanan. -Jag kommer vinna över dig stort när vi startar loppet. Skrattade hästen. -Nä det vet du inte för loppet har inte. Hinner shetlandsponnyn säga innan loppet startar. Hästen springer iväg men shetlandsponnyn står kvar med öppen mun och stirrar. Efter en minut rusar shetlandsponnyn iväg i full galopp. Men hästen har trillat och shetlandsponnyn springer i kapp hästen hur lätt som helst och vinner loppet. Den största är inte alltid bäst.
Zebran och Rådjuret Hannah
En varm dag så var rådjuret ute på sin vanliga lunch promenad. Solen sken i ansiktet på honom. Efter att han hade gått en stund mötte han den fina Zebran. – Oj, vad fina ränder du har, sa rådjuret beundrande. – Tack vad snäll du är, skrattade zebran. – Jag har också ränder, sa rådjuret blygt, fast bara på natten, la han till snabbt. – Ha, skrattade zebran, det vill jag allt se! – Ok, ska vi slå vad. – Visst, fnös zebran skrytsamt. På efter middagen nästa dag så möttes zebran och rådjuret, när dem var ute på sin tur i den enda skog som fanns på savannen. – Hej, sa rådjuret och log, jag ser fram emot i kväll när jag ska bevisa att jag faktiskt har ränder. – Jag har sagt till hela savannen att de ska komma, skrattade zebran elakt. Eeeeh, har du? sa rådjuret nervöst. – Japp sa zebran med kaxig röst. Aja, jag har ju ränder så det borde gå bra, sa rådjuret. Senare på kvällen så målade rådjuret dit några ränder i vitt och guld, det
guldiga var bara för att det skulle bli lite mer coolt, tänkte rådjuret. Sent på kvällen så var alla djur på savannens scen som var ganska liten. Alla pratade om hur mycket rådjuret skulle skämma ut sig. En giraff sa: -Haha, inte kan väll ett rådjur ha ränder häller! -Nej det kan dem ju inte, svarade en antilop kaxigt. -Jag skulle tycka att det var rätt coolt om rådjur kunde det, viskade en liten näbbmus blygt. -Haha, det var ett kul skämt, skrattade antilopen som tidigare gjort narr av rådjuret, -Jag menade det! skrek näbbmusen argt. Nu kom rådjuret galopperande och han var så stolt. – wow, sa alla förvånande. Men när rådjuret hade huvudet högt i luften så såg han inte att scenen tog slut och trillade ner i en lerpöl, och färgen hade inte torkat helt så allt började rinna av rådjuret och han blev kladdig och alla skrattade jätte mycket åt honom. Skryt inte om det du inte har
Bävern och flodhäst Elmer
En dag låg en flodhäst och solade sig vid en flod. Rätt som det var kom en bäver förbi. – Hallå där! Grymtade flodhästen. – ”Åh förlåt mig bäste herr flodhäst” pep bävern – Men jag skulle behöva lite hjälp. – Med vad då? fnös flodhästen. - Jo… jag har lite problem med ett stort träd som… - Äh du får allt ta och klara dig själv! grymtade flodhästen. Bävern gick hem och sa för sig själv: -Dumma flodhäst. Ett litet tag senare var flodhästen ute och simmade i floden. Plötsligt hörde han någon som ropade: -Se upp! – Vad är det nu då grymtade flodhästen. Mer en så hann han inte göra förrän han åkte rätt in mellan två stora träd som blockerat floden. Flodhästen började sparka och slå men ingenting hjälpte. Rätt som han höll på som bäst kilade bävern förbi. -Hörru bäver har du lust och göra mig en tjänst kved flodhästen - Åh nej, varför skulle jag hjälpa dig när du bara struntar i mig när jag behöver hjälp? Svarade bävern.
-Hade du hjälpt mig och tagit bort de här träden hade du inte fastnat så du får allt ta och klara dig själv. Typiskt tänkte flodhästen nu kommer jag aldrig loss och återgick till sitt krånglande. Som du är mot andra är de mot dig
Kaninen och Maskinen Carl
Djupt in i granskogen så finns det en kanin. En kanin som bygger på sin stora maskin. Maskinen ska precis bli klar det är bara några muttrar kvar. -Nu är maskinen klar!!! Ropade kaninen med glad röst. -Vad skriker du för sa räven med sur röst. -Min maskin, min maskin!!! Ropade kaninen. -Det är väl ingenting att fira sa räven. -Det är precis vad det är sa kaninen. -äch, suckade räven. Nästa dag när det var det stora Nobelpriset. Alla var mycket glada och alla var spända för vem som skulle få priset. -Nu är det dags att se vem som får priset!!! Hördes en röst från högtalarna. Alla som var nominerade ställde sig upp på en rad ovanpå scenen. Alla hade sitt underverk, alla jublade. Men vänta lite var är räven. Jo där kom han med en exakt likadan maskin som kaninen fast större. -Nu är det dags och se vem som ska få sitt pris!!! Hörs det i högtalarna. -På första plats räven!!! Kaninen blev sur och ledsen. Va aldrig för högljudd med de du gjort.
Den stora ståtliga hästen och den lilla ekorren! Nellie
Det var en gång en liten ekorre som skuttade in på en stor och ståtlig gård med ett ståtligt stall och massor av hästar. Han skuttade fram till en hage med en spräcklig häst i. Den spräckliga hästen galopperade fram till hagens grind och sa hej lite retsamt. Den lilla ekorren svarade med lite darrig röst - hej. -Om du tävlar med mig så ska jag ge dig en sov plats här i det fina stallet. -Men jag vill inte ha någon sov plats här, pep ekorren. -Men du måste sova här gnäggade hästen argt. Nu vågade inte den lilla ekorren säga emot längre och sa: -ok, men om jag vinner tävlingen så behöver jag inte sova här sa ekorren bestämt. -Ok Gnäggade hästen men jag bestämer vad vi ska tävla om! Den illa ekorren darrade på rösten när han skräckslaget pep ok till svar. -Imorgon klockan 09.00 här i hagen gnäggade hästen bestämt. Ekorren hoppade hem till sitt fina lilla bo i ett ståtligt träd. Och la sig i sin lilla gosiga säng.
Nästa morgon när den lilla ekorren vaknade gick han som vanligt upp och kokade en kopp te åt sig innan han gav sig av till den dumma hästen han mött dagen innan. När han kom fram till den ståtliga gården hoppade han direkt fram till Hagen där den dumma hästen stod. Hästen sa direkt när han fick syn på ekorren att dom skulle tävla i löpning då visste ekorren att hästen skulle vinna. När start signalen gick flög hästen iväg i ett stort språng, men den lilla ekorren klättrade istället upp i ett av träden som stod vid hagen. Den stora hästen kollade bakåt när han inte såg ekorren stannade han och flåsade ut men han hade varit uppe hela natten för att träna. Så när han hade lagt sig ner föll han snabbt i sömn ekorren kom efter bara efter någon minut efter kom ekorren och kom snabbt i mål. När han hade väntat en stund kom hästen. -jag vann sa ekorren och hoppade iväg till sitt egna hem! Var aldrig uppe för länge!
Fågeln och aporna
Det skumma zooet
En vanlig dag i regnskogen tidigt på morgonen skulle de två aporna äta frukost och de skulle så klart äta bannan som varje morgon.
Det var en gång en trevlig dag på ett zoo där tre olika djur stod, en elefant en myra och ett lejon. Elefanten skröt om sin snabel och lejonet skröt om sina muskler men myran skröt inte om någonting!
Emilia
Då sa den ena apan: -Jag slår vad om att du inte kan klättra upp i det högsta trädet i regnskogen. Då sa den andra apan: -Okej, men de där orden ska du allt få äta upp. Då klättrade den ena apan han klättrade och klättrade och till slut var han framme. Han träffade en fågel där uppe. -Vad heter du? frågade apan. -Jag heter Morris, sa fågeln. - Du vet väl att det där är min bannan, sa apan. Nej men nu är det min banan, sa Morris snobbigt. Apan klättra ner dystert och sa: - Det blir ingen frukost. Det betyder att jag vann vadet. Det kom en bannan ner från skyn. Det var en lapp som det stod Morris på. Apan blev jätte glad. Det är bättre att ge än att få.
Lukas
Lejonet sa: -Varför vågar du inte myran möta mig och elefanten?! Myran sa: -Jo det vågar jag visst! Men kom då, lejonet försökte trampa och slå ihjäl myran men träffade inte, myran klättrade upp på lejonets svans och drog i den så lejonet röt och lade sig, myran vann! Sen så vill elefanten möta myran och elefanten försökte spruta vatten med sin snabel på myran men träffade inte heller! Myran klättrade upp på elefantens rygg och elefanten försökte snurra bort myran men då blev elefanten så snurrig så han ramlade. TRÄGEN VINNER!
Igelkotten och falken Ester
Det var en solig dag i skogen. Den lilla igelkotten var på väg till björnbärsbusken för att plocka lite mat, då det plötsligt kom en stor fågel flygande. -Vem är du? Frågade igelkotten med rynkad panna. -Jag är den mäktiga falken, sa den stora fågeln, och det där är min björnbärsbuske. -Men varför kan inte jag få smaka lite av dina bär? Frågade igelkotten -För då får ju jag inte lika mycket! Sa falken argt. -Du hade nog varit mer omtyckt och mäktig om du delade med dig, sa igelkotten. Falken fnös. -Och du kommer vara mycket mer omtyckt av mig om du går här ifrån nu. Igelkotten tänkte lite men sedan sa den: -Okej, som du vill. Då går väl jag och letar mat någon annanstans. Igelkotten gick in bland träden i skogen och letade efter en ny buske eller något annat att äta av. När den hade gått runt en stund i skogen såg den plötsligt massa lingon som
växte på marken! Igelkotten blev jätteglad och började genast äta. När den ätit så många lingon att den blivit jättemätt, la den sig på en solig sten och somnade. Efter några timmar vaknade igelkotten av att något stort skymde solen. Det var falken. -Alla mina björnbär är slut nu! Sa den. Kan inte jag få ta lite lingon av dig? -Jag fick inte smaka några björnbär av dig, så nu får inte du smaka av mig. Som man bäddar får man ligga.
Ponnyn och haren Adam
För länge sen var det en gång en ponny som bodde på en gård den brukade ha hoptävlingar över det förbjudna stängslet. Men en gång hopade ponnyn Elsa över det förbjudna stängslet: -Aj, sa Elsa! Hon hade ramlat och försökte ställa sig, och hon ramlade när hon tog sitt främre högra ben ramlade hon. Samtidigt kom ett gäng harar från skogen: -Wow, sa en hare som heter Ted: -Vadå wow frågade hans kompis. Ted sprang fram till Elsa och hjälpte Elsa. En stund senare: -Tack för du hjälpte mig med min stukning, sa Elsa. Samtidigt rodnade Ted. -Eh…var kommer du ifrån, sa Ted med en darrande röst. -När jag får hoppa igen ska jag hoppa över det förbjudna stängslet. -Vill du vara med mig i kväll? Sa Ted -Eh ja hm. Elsa och Ted gick på ängen. De höll varandra i handen på väg till det kända trädet Shohanni för en dejt. -Tråkigt nog måste du komma ihåg att
inte hoppa med främre högra benet, sa Ted. När dem stod där. Sen kommer hon på att hon inte får vara tillsammans. Hon stack där ifrån och var arg. Sedan gav en hård örfil, hon stack därifrån med Ted som var ledsen bakom sig. Plötsligt ramla hon ner i ett stup men hon fick tag i en gren. Ted kom efter henne och bad honom om hjälp. Men han ignorerade henne… Varför får man inte tumma på vissa löften?
Kaninen och räven
Ugglan och Musen
Det var en gång en kanin som skuttade i skogen. Då kom en räv och fångade kaninen. Kaninen ropade på hjälp när dom kom till rävens lya. Det kom massor av kaniner utanför lyan som funderade på hur dom skulle rädda kaninen. Vi stormar lyan och jagar bort räven, skrek en kanin. Det gjorde dom. Dom stormade lyan och räddade kaninen och jagade bort räven. Många små är starka tillsammans.
Det var en gång en Uggla och en Mus som gjorde tävlingar om vem som var bäst. De gjorde en frågetest och där vann Ugglan. Men när dem gjorde tävlingar om smidighet då vann Musen. Men det fanns en tävling som var väldigt rättvis. Dem skulle springa genom en bana och sedan svara på en svår fråga. Musen kom snabbast till frågan men lyckades aldrig svara på frågan. Ugglan kom till frågan efter en stund: Du lyckas aldrig, sa Ugglan med skrytande röst. Musen hade inte tid att prata tillbaka för han behövde tänka på frågan. Ugglan bara skröt om hur smart han var. Just då kom Musen på vad svaret var. Ugglan märkte det och svarade samtidigt som Musen sa svaret. Det blev lika fast på ett konstigt sätt. Alla är bra på olika saker.
Maximilian
Jacob
Fjärilen och påfågeln Joanna Det var en gång en fjäril som satt på en gren och pratade med en uggla. De var väldigt exalterade idag för det var ett party som skulle äga rum. -Jag ska få vara med i bandet, fjärilen skrek nästan av glädje medans han hopp-flög runt ugglan. -Ho, ho. Jag kanske får vara dansare? Frågade ugglan undrande. -Kanske, jag kan fråga bandet. Med det flög fjärilen iväg för att fixa vingarna. Medans fjärilen flög mot ett dagis som han visste hade glitter som han kunde pynta sina vingar med, stötte han på en påfågel. -Ursäkta, jag kunde inte missa ert samtal med ugglan. Men jag tror att jag ska dansa istället för ugglan. Titta på mig. Jag är det vackraste på vår planet, sa påfågeln kaxigt och förnämt. Under tiden som han pratade fällde han ut sina fjädrar som om det var diamanter. Fjärilen svarade frågande. -Du? Du kan ju aldrig ha kul. Ingen gillar påfågeln för han kritiserar alla under tiden som han alltid visar upp sig själv. -Jag måste! Fjärilen funderade. -OK, sa fjärilen och flög iväg. Han berättade för alla vad som hänt och sa:
-Imorgon kl. 01.00 kommer han att komma, jag sa att festen var då. Fjärilen fortsatte prata medan alla lyssnade så gott de kunde med den pipiga rösten. Till slut gjorde de upp en plan. Alla viskade ivrigt om när påfågeln skulle få göra bort sig. På kvällen hade alla fest utom påfågeln. Fjärilen hade guldiga vingar och ugglan hade en fjantig dräkt under tiden som han studsade omkring på dansgolvet. Dan därefter kl. 01.00 kom påfågeln. Ingen var där. Han gick runt tills han hittade pärlor. Stora pärlor, som en hand på en bebis och lika vackra som solnedgången på savannen. Han tittade sig om och ingen var där. Påfågeln sträckte sig, mot pärlorna och innan han visste ordet av så föll han ner i en pöl. Då kom alla djuren och sjöng: Lilla kaxiga fågel där vi har kul och du är ful. Om och om igen sjöng dom. Till slut sprang fågeln iväg sorgset. Påfågeln insåg att det var mycket bättre att vara vänner och ha kul än och bara tänka på utseendet. Glädje kommer före skönhet.
Katten och Påfågeln Alice En dag i regnskogen, gick en katt sin vanliga morgonpromenad. När han såg ett djur, katten gick fram till djuret och sa: -Vilka fina fjädrar du har!, med förtjusande röst. Djuret sträckte på sig och sa: - Jag vet, jag är det snyggaste djuret i hela regnskogen, och jag heter påfågel, skröt påfågeln. När katten hade sagt hejdå så tänkte han: jag är så avundsjuk. Han fortsatte sin promenad in till mitten av regnskogen, där såg han jätte fina blad som såg ut som påfågelfjädrar. Så han rev av dem fina påfågel liknande bladen och satte på bladen på ryggen därefter band han ihop fina blåa blommor och satte runt hals och huvud. När katten var klar gick han tillbaka till påfågeln. När han fick syn påfågeln så spatserade han förbi så stolt han kunde. Men han såg sig dock inte för så med ett plask ramla han i en lerpöl. Påfågeln kunde såklart inte hålla sig för skratt så han skrattade högt och retsam. Försök inte vara den du inte är.
Vargen och Masken Carl
Det var en gång en varg som bodde i en grotta precis bredvid en trädgårdsman. Han brukade smyga sig in på trädgården när det var kväll och nafsa i sig grönsaker som trädgårdsmannen hade. En kväll när vargen smög sig in för att ta grönsaker så grävde han ett långt hål och så hittade han en mask. -Hej jag heter Pyret, sa masken. -Men det här är ju min plats att äta grönsaker på, sa vargen med sur röst. -Men jag är ju vän med trädgårdsmannen, sa masken. -Hur menar du nu, sa vargen med nyfiken röst. -Du förstår jag bajsar och gräver i jorden, sa masken. -Blä gud va äckligt , sa vargen med äcklad röst. Och så satt vargen där och var jätteäcklad. Medan masken bara skrattade hela kvällen. Skrattar bäst som skrattar sist.
Flamingon och trollsländan Matilda
Det var en gång en väldigt stilig flamingo som stod i vattnet lika vackert som alltid. Plötsligt flög en trollslända förbi. Denna trollslända gillade mycket att tävla så därför frågade han. -Vill du tävla? -Nää!, sa flamingon -Du törs inte! surra trollsländan. -Okej då, ett varv runt ängen men inget mer! Svara flamingon. -vi möts vid gryningen i Morgon bitti, sa trollsländen nöjt och surra iväg mellan träden. Flamingon däremot hade gett in sig in i en tävling, han hade ju aldrig kört en tävling förut men han ville ju inte värka feg. Nästa dag möts de vi gryningen som det hade bestämt. - 3…2…1 kör! Trollsländan var först när han inte såg flamingon längre så stanna han för att ta vägen genom skogen för den var snabbast. sländan var någonstans framför honom så han fortsatte springa framåt.
Inne i skogen hade flamingon fastnat i en gren, och kom inte loss. Flamingon var i mål, men ingen trollslända syntes till. några minuter efter kom han. Den som fuskar vinner inte alltid.
Igelkotten och Fjärilen Estrid
Det var en solig dag i skogen. Då var det en liten igelkott som sniffade på svamparna vid en ek. Men precis bredvid svampen så satt det en liten smörblomma, bakom smörblomman så hade en liten citron fjäril flugit in i ett spindelnät. -Vad gör du! sa Igelkotten skräckslaget - Inget särskilt sa fjärilen lugnt. -Ok men behöver du inte hjälp sa igelkotten? konstigt -Näääää jag ska hänga med spindeln sa fjärilen kaxigt! -Ok men äter spindlar fjärilar!? Frågade igelkotten -Det gör hon inte vi är suuppper bra vänner! Sa fjärilen tveksamt. Med skyll dig själv om du blir uppäten sa igelkotten och gick sin väg. Efter ungefär 3 minuter så hörde han ett ljud! Ånej tänkte fjärilen! Och det var spindeln som kom tillbaka. -Vad gör du i mitt bo, sa spindeln argt -Hehh flämtade fjärilen jag skulle bara… -Du skulle vadå, undrade spindeln? - Men, sa fjärilen blygt -Inga men, sa spindeln nu är det försent!
3.2.1.0 nu…. Äter …..jag……upp..dig! Sen så såg man flärilen aldrig mer. Säg alltid som det är.
Katten och apan Wille W
Det var en liten katt som älskade att klättra i träd! En dag kom en apa som skröt om allting. Han skröt om att han kunde klättra, simma, hoppa och till-och-med att räkna matte! -Du din lilla mes vet väll knappt vad 1+1 är, sa apan skrytsamt. -Sluta retas, pep katten. Apan var nästan ovän med alla i djungeln! Han hade skrytigt om allt, det fanns inte så mycket mer att skryta om. Tillslut så blev katten så sur att han bara var tvungen att be om en klättertävling! Alla i djungeln tappade andan att katten ens vågade utmana apan på en tävling, inte ens lejonet vågade utmana apan! Dagen efter så förberedde de sig för tävlingen. Domaren (lejonet) gjorde sig redo att vissla i visselpipan. Nu ropade lejonet. -3…2…1… kör! Redan efter några sekunder så hade katten klättrat upp till toppen av trädet, apan låg flera meter efter. -Jag vinner, jag vinner, jag vinner! tänkte katten.
-Nej det gör du inte, vrålade apan! Då kom apan ikapp. Men när katten hade kommit längst upp så märkte han det var någon som drog honom i svansen, det var apan. Nu var det bara några meter kvar från seger. KATTEN VANN! Hörde apan publiken ropa, nu började alla i publiken gå tillbaka till sina hus. Apan gick också. Nu var det bar katten kvar. När han skulle klättra ner så märkte han att någonting att tog emot! Han hade fastnat. Katten blev jätte rädd, så rädd att han inte vågade klättra ner. -HJÄLP, HJÄLP! jamade katten. Men ingen svarade! Klättra aldrig upp i ett träd om man inte kan komma ner.
Musen och Älgen Johanna
Det var en gång en mus som var ute och gick en varm, solig dag och han tyckte det var så tyst och lugnt men efter ett tag så hörde han något… – Hjälp! Är det någon som kan hjälpa mig? Jag sitter fast! – Jag kan hjälpa dig, sa den lilla musen. – Hur ska du, som är så liten kunna hjälpa en så stor älg som jag? – Jag kan gnaga av repet, åt dig, sa musen. – Nä det är för stort och starkt rep för dina små tänder, sa älgen. – Som du vill, sa musen bestämt och gick vidare. Nästa dag när musen gick en liten promonad i skogen så såg älgen musen och sa. – Snälla musen, kan du inte hjälpa mig förlåt för att jag var så dum, sa älgen. – Okej, sa musen men hoppas du har lärt dig en läxa. Sedan så gnagde musen av repet och älgen sa.
– Tack så hemskt mycket lilla mus, du har förtjänat ett stort tack, sa älgen. Den som verkar svagast kan alltid vara den starkaste.
Koalan och apan Otto Det var en helt vanlig dag i djungeln och koalan satt i sitt träd och åt sin vanliga frukost. Däremot hoppade apan runt i sitt stora hus med ett stort flin. Apan råkade snubbla på ett bananskal och på mindre en två sekunder försvann det stora flinet. Precis då såg koalan när apan snubblade. Koalan skrattade så mycket så att han fick jätte ont i magen. Apan fräste för sig skälv. -Den där dumma koalan är så korkad att om en sengångare säger hej kommer han skratta ihjäl sig. Koalan fortsatte att skratta. Det var som om koalan aldrig skulle sluta skratta. Lite senare slutade koalan att skratta och kom på att han kunde säga till alla de andra djuren i djungeln. Koalan skyndade till vatten hålet. När han väl kom fram såg han elefant stå och dricka. Koalan viskade till elefant. -Lite tidigare idag såg jag apa snubbla på ett bananskal.
I sin tur gick elefant till antilop och tutade samma sak som han hörde av koala. Efter det hoppade antilop med stora språng till känguru som åt i det höga gräset. Antilop grubblade samma sak som han hade hört från elefant. Det höll på så ända tills alla i djungeln och savannen hade hört vad apa hade gjort. Sen dess har inte någon sett den skrytsamma apan i djungeln eller på savannen. Små saker kan göra stora saker.
Denna bok har kommit till under KUL1415 – Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014–2015. Syftet är att barn och unga ska ha roligt, få upplevelser och inspiration som ger nya vägar för lärande, nyfikenhet och engagemang. I Stockholms förskolor och skolor är kultur ett viktigt inslag i lärprocesserna. På www.kulan.stockholm.se erbjuder kulturlivet en stor mängd aktiviteter varje år. Tryck: Edita Bobergs AB